Esbo Segelförening r.f. Årsbok 2016

Esbo Segelförening r.f. Årsbok 2016

ESBO SEGELFÖRENING r.f. ÅRSBOK 2016 110 år 1906 2016

Utgivare Årsbokskommitté Pärmbild Ombrytning Esbo Segelförening r.f. PB 150, 02321 Esbo www.esbosegelforening.fi Marianne Mattsson, ordf. Finn Eriksson Miranda Geust Viveca Mentzer-Ekholm Eva Sandås Finn Eriksson Pristallrik 2016 Ekenäs TypoGrafi Tryck Paino-Kaarina Oy, S:t Karins 2016 ISSN 1239-243X 2

Innehållsförteckning Esbo Segelförening 2016... 4 Kommodoren har ordet... 6 Två framgångsrika Laser Radial-damer... 9 Hur man räddade en sjunken ponton...10 Harrys Paviljong... 14 ISAF Youth World Championship på Langkawi i Malesien... 18 Tuula och Heidi, årets seglare och tränare år 2015... 20 Wow, FinnFun vann BOW!... 23 Pavens 100-årsjubileum... 24 Pavens fasadrestaurering... 25 Ted Eriksson 10 år intervjuas om sitt seglande av farfar, 73... 28 Segling, en hobby för hela familjen... 30 Långfärd havssegling och Göta kanal... 36 Arbetsgruppen för arkivering... 40 Arkivdykning i krigstidens oroliga vatten...41 Verksamhetsberättelse och bokslut 2015... 49 Verksamhetsplan och budget 2016... 67 Avgifter 2016... 74 Medlemsförteckning... 76 Båtägarförteckning... 86 Båtförteckning... 89 Stadgar för Esbo Segelförening... 95 Understödsföreningen och dess stadgar... 99 Föreningens utmärkelsetecken...102 Stadgar för förtjänsttecknen...103 Innehavare av förtjänsttecken...105 Regler för kappseglingsjetongerna... 108 Regler för långfärdstecknen...112 Innehavare av kappseglingsjetonger...113 Innehavare av långfärdstecken... 120 OS-deltagare samt guldmedaljörer i VM, EM och NM...121 Finska mästare... 122 Stadgar för vandringsprisen... 125 Inteckningar i vandringsprisen 2011 2015... 130 Styrelsemedlemmar 2011 2015... 132 Medlems- och båtstatistik 2006 2015... 133 Onsdagsseglingsresultat 2006 2015... 134 Kalender... 135 Förteckning över annonsörer... 135 Kontaktuppgifter... 136 3

Esbo Segelförening 2016 Styrelse 2016 Kommodor Lauri Tukiainen 2016 I vicekommodor Freyr Riska 2016 II vicekommodor Mark Musgrove 2016 Ekonom Claes Forsén 2016 Sekreterare Eva Sandås 2016 Medlem Antti Järvi 2014 2016 Medlem Mikael Winqvist 2014 2016 Medlem Henrik Eklund 2015 2017 Medlem Stefan Sandås 2016 2017 Medlem Jan Kolster 2016 2018 Medlem Viveca Mentzer-Ekholm 2016 2018 Revisorer Martin Baltscheffsky Peter Köhler Bengt Rostedt, suppleant Dick Wikström, suppleant Fr.v. Jan Kolster, Claes Forsén, Stefan Sandås, Henrik Eklund, Antti Järvi, Viveca Mentzer-Ekholm, Mark Musgrove, Mikael Winqvist, Lauri Tukiainen och Eva Sandås. Frånvarande Freyr Riska. Foto: Peter Holm 4

Pentalakommitté Mark Musgrove, ordförande Finn Eriksson Rabbe Sjöblom Mikael Blom Antti Järvi Amiralshamnskommitté Stefan Sandås, ordförande Johan Bäckström Robert Fogelholm Jonas Geust Karl Lindfors Rauno Nyblom Dick Wikström Lars Wärnhjelm Tävlingsnämnd Jan Kolster, ordförande Tom Finell Claes Forsén Magnus Forsén Joakim Majander Pontus Karlemo Tore Kindstedt Bettina Lemström Pekka Mattila Rabbe Sjöblom Teddy Weber Juniornämnd Antti Järvi, juniorchef Erica Bäckström, träningschef Martina Karlemo Bettina Lemström Heidi Tenkanen Tiina Ramula Juniorledare/-tränare Erica Bäckström, träningschef Lynn Bäckström Anton Eklund Jakob Eklund Axel Mesterton Victor Mesterton Salla Paajanen Sam Stenman Nikolas Sanila Heidi Tenkanen Karin Tukiainen Saara Tukiainen Kölbåtsnämnd Joachim Kurtén, ordförande Tom Finell Claes Forsén Magnus Forsén Jonas Geust Jan-Erik Holm Kalle Lindfors Joakim Majander Pekka Mattila Freyr Riska Nils Rostedt Martin Stude Stefan Sandås Teddy Weber Träningsnämnd Henrik Eklund, ordförande Thomas Baltcheffsky Erica Bäckström, träningschef Tore Kindstedt Victor Mesterton Heidi Tenkanen Sjösäkerhetsnämnd Lars Ingvall, ordförande Georg Berger Magnus Forsén Pekka Hohtari Sami Hänninen Kaj Mattsson Pekka Rapeli Henrik Vilén Jonas Vilén Andreas Weber Niklas Wärnhjelm Isjaktsnämnd Bengt Enoksson, ordförande Mikael Enoksson Tore Kindstedt Maje Welin Sököudds planeringsprocess Henrik Eklund, ordförande Lars Ingvall Mark Musgrove Stefan Sandås Lauri Tukiainen Förtjänstteckenkommitté Rabbe Sjöblom, ordförande Britt-Marie Lindroos Bettina Lemström Kansli Peter Holm Webbteam Viveca Mentzer-Ekholm Erica Bäckström Jan Kolster Antti Järvi Kalle Lindell Eva Sandås Heidi Tenkanen Mikael Winqvist Bamce Fabricius (TekFix) Arkivkommitté Viveca Mentzer-Ekholm, ordförande Finn Eriksson Marianne Mattsson Eva Sandås Rabbe Sjöblom, arkivarie 5

Lauri Tukiainen Kommodoren har ordet Ännu en gång kan vi vara nöjda och stolta över allt som föreningen åstadkommit under de senaste åren. Vår kära Paven har renoverats med pietet och då ännu takfilten byts ut är huset redo att ta emot de kommande decennierna. Harrys Paviljong som blev färdig sommaren 2013 har redan nu visat sig vara nödvändig för att vi ska kunna vidareutveckla verksamheten. Foto Pippi Sandås Redaktionen konstaterar att kommodoren har mångahanda uppdrag Invigning av Harrys Paviljong, Axel Mesterton och Lauri i samspråk. Lyft av sjunken ponton på Pentala, Lauri sågar upp vakar ovanför pontonen. Vi har fått beröm för de kappseglingar vi har arrangerat. RRegattor, optimist-fm-regattor och övriga kappseglingar har drivits igenom med många entusiastiska medlemmar som arrangörer. I sommar ordnas igen flera kappseglingar på ESF och jag hoppas många nya arrangörer kommer med; ingen tidigare erfarenhet behövs. Esbo stad har satt igång planeringsprocessen för både Pentala och Sökö udd. Föreningen har aktivt hållit kontakt till planerarna för att säkerställa att den kommande planläggningen ger oss möjlighet att bibehålla och utveckla verksamheten i framtiden. Vi vet ju inte hur verksamheten ser ut om 50 år och därför önskar vi planer som möjliggör mycket men inte definierar det kommande byggandet alltför noga. Det är bra att Esbo stad nu planlägger våra områden så att vi sedan på lång sikt kan planera och utveckla våra faciliteter utgående från föreningens behov. 6 Foto Modde Finell Kappseglingen är viktig för ESF, speciellt onsdagsseglingarna. Koppigänget har år efter år ställt upp i vilket väder som helst och sett till att traditionen med onsdagsseglingar lever stark. Stort tack till alla som har varit med! I sommar blir det onsdagsseglingar enligt ett nytt koncept som det går att läsa om på webbsidan. Föreningen fyller 110 år i år och firar det i arbetets tecken.

OPTIMISTJOLLAR Zoom 8 3995,- Junior 1768,- Importör: Racing 2359,- OY VESTEK AB Pro 2499,- Mårtensgränd 4, 02270 ESBO (09) 887 0120, vene@vestek.fi www.vestek.fi GASDRIVNA AKTERSNURROR Betydligt mindre partikelemissioner 799,- 1399,- 2869,- 3639,- «««««EN AMERIKANSK NYHET ««««««mycket ren förbränning «mindre förbrukning «sparar på hälsan och naturen Importör: OY VESTEK AB 7

Tuula i Rio. Foto: Diego Romero Monika i Miami. Foto: Pedro Martinez/Sailing Energy/World Sailing 8

Marianne Mattsson Två framgångsrika Laser Radial-damer Tuula Tenkanen (25) och Monika Mikkola (19) är typiska exempel på seglare som gått den brantaste vägen i utvecklingstrappan som beskrivs på s. 33 i den här boken. För båda två är OS det som gäller Tuula deltar i Rio de Janeiro i sitt andra OS och Monika har som mål att komma till OS 2020 i Tokyo. Som landslagsseglare jäktar man omkring i världen på träningsläger och tävlingar. Tuula är van vid det sedan länge och har säkert inte tillbringat speciellt långa tider i sträck hemma i Finland under de senaste åren. Monika har också fått lära sig att leva nomadliv. Kring årsskiftet 2015-2016 tränade hon på Gran Canaria i fyra månader. Därifrån flög hon till världscuptävlingen i Miami, deltog sedan i EM i Las Palmas på Gran Canaria, varefter hon återvände hem för att delta i studentskrivningarna i några ämnen. I världscuptävlingen i Miami i januari 2016 blev Tuula 6:e och Monika 22:a. I EM i Las Palmas i februari/mars knep Tuula bland 95 deltagare bronset och unga Monika kom på en fin åttonde plats. Följande tävling blev Trofeo S.A.R. Princesa Sofia i Palma de Mallorca i mars/april, där Tuula vann och Monika blev 28:e bland 84 deltagare. ESF gratulerar till de fina resultaten och önskar fortsatt framgång under säsongen. Speciellt önskas Tuula lycka till under OS i augusti. 9

Finn Eriksson Foto Nora och Mark Musgrove Hur man räddade en sjunken ponton Året då Paven fyllde 100 år, 2013, inleddes med en remarkabel räddningsoperation. Under höstens stormar hade bryggans mittersta ponton sjunkit till havets botten på flera meters djup. I bryggfrågor är Oa Sjöberg den ultimata specialisten. Efter att ha antagit utmaningen och sporrat sin långa erfarenhet och yrkeskunskap till det yttersta utarbetade han en räddningsplan. Förenklat gick den ut på att pumpa vattnet ur pontonen och låta undertrycket suga in luft, som sedan skulle lyfta pontonen upp till ytan. 10

Något alternativ fanns inte, så man satte igång att förverkliga den otroliga planen. Genom vårvinterns is skickades dykare ned till pontonen och med deras assistans borrades, uppifrån isen, hål i betonglocket till alla sex sektioner av pontonen. Sedan sänktes tjocka rör ned i varje hål och tätades. Genom varje rör stacks ytterligare en tunnare slang ned till pontonsektionen. Oa stod för utrustningen, till den hörde förutom diamantborren, modell större, sex pumpar, rör och slangar, motorsåg med lång klinga för isarbete samt issågar och kex av mera traditionellt slag. Ett område större än pontonens yta mättes upp på isen och man sågade upp sju vakar så, att det blev kvar sex broar ovanför hålen i pontonen. Isflaken i vakarna sköts åt sidorna, in under iskanten. Pumparna sattes i gång och de pumpade vatten ur de täta pontonsektionerna. Tack vare undertrycket som då uppstod sögs luft in i pontonen genom de tunna slangarna. Spänningen var stor, skulle det fungera? Efter att pumparna arbetat i oändlighet så kändes det började pontonen röra på sig. Det kunde konstateras med hjälp av långa trästörar, känselspröt, som stacks ned mot pontonens lock. Då ljusnade Oas min, kan han ha tvivlat själv? Men bekymren var inte över. Pontonen flöt inte beskedligt rätt upp utan den vände ömsom ett hörn, ömsom en kant mot ytan och begav sig i sidled in under isen. Efter heroiska insatser av arbetsgruppen och tillskyndande nyfikna fick man slutligen den bångstyriga pontonen att hållas i sin fålla. På bilden nedan, följande morgon, ligger pontonen på plats. 11

12

Sommaröarnas egna fastighetsförmedlare till er tjänst! Vi har verkat på Sommaröarna och Sököudd nästan 30 år och sålt över 100 fastigheter i området. Välkomna till vårt kontor i Hagalund för att dryfta såväl era fastighets- som bostadsaffärer med våra erfarna förmedlare. Försäljningen kan om så önskas skötas diskret. Sonja Jakama VD 041-5299 377 Eero Jakama Ekonomiemagister, AFM 0400-303 031 Lea Jakama Styrelseordförande 0400-441 222 Tomi Jakama Studentmerkonom, ekonomiförvaltning 0400-703 031 Jyri Karjalainen Försäljningsdirektör, vicehäradshövding, AFM, ansvarig föreståndare 040-5442 222 Ralf Arvonen Ekonom, AFM 040-5040 303 Mika Schubakoff Diplomekonom, AFM 050-4276 631 Charles Stünkel Ingenjör, bostadsförsäljning 050-5984 499 Danita Westphal AFM, kulturproducent (YH), samhällspedagog (YH) 040-3525 156 Pie Hagström Arbetshandledare, bostadsförsäljning 040-5604 181 Lea Jakama Oy aff (A) Tapiotorget 3 C, 02100 Esbo info@leajakama.fi www.leajakama.fi Tel (09) 8676 555 13

Mark Knäppe Musgrove Foto Nora Musgrove Harrys Paviljong Den 20 juli 2013, samma år som Paven firade 100-årsjubileum, invigdes en ny paviljong på Pentala. ESF:s vision om en egen paviljong för den livskraftiga juniorverksamheten har kunnat förverkligas tack vare en donation ur Harry Ahlströms minnesfond. Harry Ahlström och hans äldre bror Trygve stupade i Viborgska viken den 28 november 1941. Trygve Ahlström var vid sin död nyutexaminerad arkitekt och i hans efterlämnade arkiv hittades de ritningar till en segelpaviljong som nu blir den unga arkitektens enda realiserade verk. Harry Ahlström var en ivrig seglare och hans barn, Marina Donner och Krister Ahlström, har velat hedra sin fars minne genom att ur minnesfonden donera den summa som gjort det möjligt för ESF att uppföra den nya paviljongen med tillhörande brygga. Donatorernas vilja är att generationer av yngre seglare här skall få en plats för samvaro och utbildning, en hamn för sina jollar och en startpunkt för kappseglingar. Byggnaden fick namnet Harrys Paviljong och bryggan kallas följaktligen Harrys brygga. Vid förverkligandet av paviljongen har 14

arkitekt Stefan Ahlman förtjänstfullt letat fram exempel på tidstypiska konstruktionsdetaljer så att de, så långt som möjligt, ska motsvara Trygve Ahlströms ritningar och vision av paviljongen, med beaktande av platsens och dagens krav. Byggnaden är spegelvänd jämfört med de ursprungliga ritningarna. Harrys Paviljong omfattar ett allrum med kök och serveringsdisk i ena ändan. Man kan möblera allrummet med små bord för grupparbeten eller med två långbord för upp till 50 personer. Vidare finns två sovrum, två duschar och två WC så att man kan inkvartera seglingsledare av olika kön. Båda sovrummen har skåp för förvaring av materiel som ESF använder i sin verksamhet. Det södra sovrummet disponeras i vardagslag av tävlingsnämnden och det norra, med utsikt över sandstranden och jollebryggan, disponeras av juniorkommittén. Stora terrasser har byggts på både norra och södra sidan, vilket ger möjlighet till samvaro och lägerfunktioner också utomhus. Harrys Paviljong är nu en ny bit i det intressanta arkitekturpusslet på Pentalas östra udde med nyrestaurerade Paven och grannbyggnaderna som utgör Esbo skärgårdsmuseum. Kommodor Lauri Tukiainen konstaterade under invigningen av Harrys Paviljong att ESF alltid varit en samlingsplats för traktens ungdomar och att föreningen i över 100 år har fostrat duktiga seglare som senare representerat Finland i många internationella sammanhang. Harrys Paviljong ger nu ESF en unik möjlighet att lyfta denna verksamhet till en nivå som väl fyller kraven för de kommande 100 åren. 15

Harrys brygga installerades i november 2012. Den mäter 4 x 20 m, väger 40 ton och kommer främst att tjäna kappseglingsarrangörernas och seglarskolans behov. Bryggan fungerar också som vågbrytare för södra viken där jollarna i framtiden kan ligga. Harrys brygga har en 10 meter lång låsbar förvaringslåda på mitten där linor, ankaren, flaggor samt små bojar förvaras så att det är lätt att lasta i och ur båtarna som lägger banorna. Harrys brygga har också använts som matserveringsplattform mellan seglingarna med korvgrill och pyttipanna. Förvaringslådan fungerar bra som sittplats och bord. 16

Från vänster Knäppe Musgrove, Mikael Åhl, Micke Enoksson och Simon Winqvist. Kommodor Lauri Tukiainen och Knäppe Musgrove lade 2011 grunden till projektet som hade byggstart i september 2012. Stefan Ahlman var ansvarig arkitekt och Harrys Paviljong uppfördes i huvudsak av Ö- Partners entrepenörer Micke Enoksson och Simon Winqvist, båda ESF:are sedan barnsben. Som ansvarig byggmästare fungerade Mikael Åhl. Bryggan och bryggfästet levererades av Seabergs med Oa Sjöberg som primus motor. Nya Koppin, som fick bygglov samtidigt som Harrys Paviljong, uppförs på berget vid stranden söder om Harrys år 2016 för att skapa ett större och säkrare startområde bl.a. för onsdagsseglingarna. Folksam Båtförsäkring - För ett tryggt och säkert båtliv! 17

ESF:s 420-seglare ISAF Youth World Championship på Langkawi i Malesien INLEDNING I slutet av december 2015 åkte vi Jakob Eklund & Anton Eklund och Saara Tukiainen & Emilia Winqvist till Malesien för att delta i ISAF Youth World Championship i 420-klassen. ISAF Youth Worlds är ungas världsmästerskap där deltagarna är som äldst 18 år. Varje land får skicka en besättning per båtklass för att tävla mot de bästa från andra länder. Vi valde 420 som vår forsättningsklass då den är en utmärkt tvåpersoners båt som utmanar seglaren. Båten är juniorklass för OS-båten 470. Det är en stor klass internationellt. I Finland finns inte klassen lika stort och därmed har vi tränat och tävlat utomlands en hel del under förra säsongen. Som tur är har vi haft två lag på ESF och kunnat träna tillsammans. Vi har även under förberedelsen inför ISAF haft chansen att bli utvecklade som tränare inom 420 med stöd från föreningen. /Emmi FÖRE REGATTAN Vi anlände till Malesien den 24.12, alltså på julafton. Hotellet var superfint med simbassäng och klubben låg också precis invid hotellet. 26.12 åkte vi på utflykt till de högsta bergen på ön. Vi åkte med en gondolhiss (likadan som används som skidhiss) och uppe på toppen fanns en häftig skybridge. 18 Bron hade glas nedåt så man kunde se flera hundra meter rakt ner. Två dagar före tävlingen skulle vi få våra lånebåtar men p.g.a. trubbel med tullen fick vi båtarna först dagen innan. Det hade dessutom hänt något konstigt med leveransen vilket ledde till att pojk- och flicklagen i 420 måste dela båtar under tävlingen. Vi fixade båten snabbt och for ut på practise race för att få en aning om vindförhållandena vid banområdet och för att kolla att allting fungerade. /Jakob UNDER REGATTAN 29.12 var det dags att tävla! Det finska laget började morgonen med morgonjumppa, morgonmål och palaver. Under palavern var det viktigt att lyssna noga, för ute på vattnet gick det inte att få så mycket hjälp mera. Detta berodde på att vi var utspridda över tre olika banområden men hade bara en coach, och fastän han var på vårt banområde så var han ombord en jättekatamaran omringad av en massa andra 420 som också försökte komma åt sin egen coach. De första dagarna var vädret friskt. Vinden blåste upp till 12 m/s, hårda pustar från alla håll då vinden kom över den höga ön. Detta gjorde att båtar stjälpte här och där (inklusive vi också), men ingen fara för det var shortsväder. Solen sken och både luften

Hela det finländska laget. Framme fr.v. Sirre Kronlöf (guld i 29er), Suvi-Tuuli Wikström (Laser Radial), Saara Tukiainen (420), Veera Hokka (guld i 29er), Anton Eklund (420), Jakob Eklund (420). Bakom fr.v. Martin Mikkola (29er), Alexander Grönblom (29er), Oskari Muhonen (Laser Radial), Vili Kaijansinkko (tränare). Överst Emilia Winqvist (420). och vattnet var omkring 30 C så det fanns inget behov av torrdräkt. De tuffa förhållandena orkade man kämpa i bra då man visste att det bara var halva dagar. Tre korta race och sedan i hamn för att släppa flickorna ut på vattnet. Under bytet gjorde man en snabb check av båten vad som gått sönder och lät det fixas hos arrangörerna, sedan for det andra båtlaget ut och man själv kunde slappna av i poolen. Tre dagar såg det ut såhär, men sen blev det nyår. På aftonen hade arrangörerna ordnat en trevlig BBQ-kväll och fyrverkeri för alla seglare att njuta av. På nyårsdagen var det sedan den så kallade reservdagen som de flesta tillbringade vid poolen. Det nya året gav lättare vindar och under de två återstående dagarna blev resultaten betydligt mera intressanta då alla kom runt banan torra, men också hade större variation på sina placeringar. Efter fem dagar och nio starter var seglandet färdigt och allt som återstod var prisutdelning. Konstigt nog ville arrangörerna ha oss över en timme i buss för att komma till andra sidan ön, men väl framme var det nog värt det. En jättebuffé i en jättemässhall med show och besök av malesisk höghet. En trevlig kväll på allt sätt. /Anton EFTER REGATTAN På hemvägen hade vi tid för en liten pitstop i Kuala Lumpur, där vi såg Petronas Towers och andra fina malesiska sevärdheter. Efter tre flyg och ett dygns resande var vi hemma i Finland. På flygfältet blev hela laget välkomnat av våra föräldrar och representanter för SBF som kom för att gratta oss för våra framgångar. Att få delta i ISAF Youth World Championship var en otroligt fin upplevelse! Att segla i en fleet med lika hög nivå var utmanande men samtidigt riktigt roligt. Man lärde sig något nytt vid varje start och kunde utveckla sig under tävlingen. Hela finska laget klarade sig fint med fem resultat i topp 15 (Saara & Emmi 12:a i 420 flickor, Anton & Jakob 12:a i 420 pojkar). Regattan var ett bra slut på en fin säsong i 420-klassen! /Saara 19

Heidi Tenkanen och Tuula Tenkanen Tuula och Heidi, årets seglare och tränare år 2015 Fr.v. Tuula, Hera och Heidi. 20 Foto: Heidi Tenkanen Det här året har varit väldigt bra för oss, både för Tuula som seglare och för Heidi som tränare. Det var ingen stor överraskning att Tuula blev vald till årets seglare för tredje gången, efter att ha vunnit brons i EM och slutat på fjärde plats i VM. De övriga finska seglarnas år var tyvärr inte så bra den här gången, men vi får hoppas på goda resultat för landslaget i OS. För Tuula är det viktigaste att hon själv är nöjd med säsongen. Om andra seglare i Finland har en bättre säsong och vinner priset för årets seglare är det bara bra. Att Heidi blev vald till årets tränare var en lite större överraskning. Den kanske största orsaken är att hon har tränat olika klasser och olika nivåer under året. På ESF har Heidi ansvarat för regionalgruppen och seglarna har nått goda resultat på kadettnivån. Heidi var också med i Optimist NM-laget. Hon fungerade som lagets tränare, med Vili Kaijansinkko som huvudtränare, och två hjälpledare. NM-tävlingen gick utmärkt och de finska seglarna vann många medaljer. Heidi har också tränat laserseglare, hon har varit med på flera av laserförbundets läger, och tränat mastersgruppen på ESF.

Vi har också jobbat lite tillsammans. Heidi fungerade som tränare för Tuula under Eurosaf i Garda under våren. Tävlingen gick bra och det som Tuulas huvudtränare hade satt som prioriteter i tävlingen gick framåt. Heidi hade med sig sin hund Hera, som fungerade som teamets maskot. Som helhet var resan lyckad. Om det bara dyker upp lämpliga tävlingar där Tuula behöver en tränare är det också i framtiden möjligt att vi jobbar tillsammans. Under sommaren tränade Tuula på ESF, och några gånger hjälpte Heidi till med träningen. Ibland blåser det hårt och det skulle vara fint att vara ute och segla, men då är det alltid bättre om man får någon med sig ifall det skulle hända något. Heidi har varit med några gånger. Mest jobbar vi var för sig men alltid när det är möjligt att samarbeta så gör vi det gärna. På sommaren ska Heidi och pappa Tenkanen resa till Rio och OS för att heja på Tuula. Butikens och cafeterians öppettider Må. Fre. kl 8.30 19.00 Lö. 9.00 15.00 Sö. 10.00 15.00 (sommartid) Sommarövägen 23 Tel. 09-888 4114 VÄLKOMMEN! 21

Starten i den långa skärgårdsseglingen, fr.v. Vinca, FinnFun och Ilmarinen. 22 Foto Kari Wilén

Marianne Mattsson Wow, FinnFun vann BOW! Sommaren 2015 vann Team Finell sin klass i Baltic Offshore Week, som denna gång gick i samband med ASS 150-årsjubileum på Erstan. På FinnFun seglade Claes Forsén, Joakim Majander, Frida Pelin (LBK), Niklas Wärnhjelm och skepparen Tom Finell. Tävlingen med totalt 32 båtar bestod av Baltic Offshore Week eller BOW är Finlands och Estlands gemensamma mästerskap i havskappsegling som första gången ordnades gemensamt i Tallinn år 2008. Före det tävlades det från slutet av 70-talet om finska mästerskapet under namnet Offshore Week. Mästerskapet seglas nu enligt ORCi-handikappregeln och båtarna har delats in i tre klasser enligt sina mätetal. 2016 blir det två klasser. De tre bästa båtlagen i varje klass belönas med Finlands och Estlands officiella mästerskapsmedaljer, förutsatt att estniska båtar deltar. 2015 deltog endast finska båtar och estniska mästare utsågs alltså inte. åtta seglingar en lång skärgårdssegling, sex banseglingar och en kort skärgårdssegling. FinnFun tävlade i den minsta klassen ORCi3, som var den till antalet största klassen med tolv deltagare. Placeringarna blev 3-1-1-1-2-2-1-1 och totalpoängen 9,3. Tvåa blev Dat wor et, Esa Mach, ASS med 12,6 poäng och trea Vinca, Markku Hentinen, EPS med 21,4 poäng. Det här var Tommens femte FM-guld i havskappsegling. De tidigare segrarna kom 1990 (landets första enligt IMS-regeln, i samma vatten som nu), 1996, 2003 och 2005 med Comfortina 32:an Fortina Fun. Med nuvarande Finngulf 331:an fick teamet FM-silver senast de var med, år 2013 på HSK. 2015 var en mycket bra säsong för båten med FM-guld i ORCi, seger i både ORCioch LYS-rankingarna och seger i ESF:s onsdagsserie. Niku och Frida deltog i det mesta under säsongen. Fr.v. Claes Forsén, Tom Finell, Niklas Wärnhjelm, Frida Pelin och Joakim Majander. Foto: Frida Pelin 23

Foto: Nora Musgrove Pavens 100-årsjubileum Invigningen av ESF:s nybyggda paviljong 1913 beskrivs i den första årsboken så här: I samlingssalen spelade musik och Esbo Segelförenings chef invigde med ett tal paviljongen för dess ändamål... Dagen celebrerades äfven med kappsegling och bör i E.S.F:s lif den 10 augusti 1913 ihågkommas, ty på kort tid hade genom intresse för en gemensam sak och målmedvetet arbete ett betydande resultat ernåtts. År 2013 ihågkoms dagen med celeber 100-årsfest fredagen den 9 augusti, med kappsegling om ESF:s jubileumsmästerskap lördagen den 10 augusti och med jubileumskräftskiva på kvällen. Foto: Nora Musgrove 24 Festmiddagens entrébubbel avnjöts i kvällssolen vid Pavens norra sida. Foto: Nora Musgrove

Foto: Árpád Sailo Foto: Árpád Sailo Pavens fasadrestaurering 100-åringen genomgick en sorgfällig fasadrestaurering utförd av experter. Det som tidens tand gått åt förnyades och misstag som gjorts tidigare korrigerades från grunden. I den färgsättning som tillämpats i över femtio år gjordes små nyanskorrigeringar, jämförbara här på fotografier på motstående sidor. Arbetet utfördes 2014, med början tidigt i maj. Projektansvarig var arkitekt Árpád Sailo. Han producerade en dokumentation av projektet med argument för valda lösningar, med illustrationer, fotografier och beskrivningar av metoder som tillämpats i arbetet. Fotografierna uppe på sidan är lånade ur denna dokumentation. Traditionell flagghalning på 100-årsfesten med två kanoners salut och två emerituskommodorer. Foto: Viveca Mentzer-Ekholm Foto: Nora Musgrove 25

Kotipizza Lippulaiva Esboviksgatan 4 09-5840 0732 Måndag fredag 11 21 Lördag 11 20 Söndag 12 20 www.kotipizza.fi 26

Säsongen öppnar vi onsdagen den 18 maj VÄLKOMMEN Skriv nu redan in i kalendern ESF KRÄFTSKIVA Lö 6.8 Kuitutyöt Lindell www.kuitutyot.fi 02880 Veikkola. 27

Ted och Finn Eriksson Foto Finn Eriksson Ted Eriksson 10 år intervjuas om sitt seglande av farfar, 73 Farfar undrar om Ted gillar att segla. Jo, det är ganska roligt... fast inte när det blåser så där jättehårt på länsen så man måste luta sig bakåt. Ted har deltagit i ESF:s kurser för nybörjare och litet längre hunna, senast i Kadettgruppen. Hur har det känts under de olika skedena? Först när jag började var det roligt, men sen blev det paus och så var det lite skrämmande när jag började igen. Jag hade lite glömt bort hur man gjorde och vad olika saker heter. Jag blev skraj för gippar, när bommen kommer ganska hårt. Det kändes tryggare med en ledare i båten, men det får jag inte mera. Nu är det roligare igen när man vet mera, i början visste man inte vad saker heter. Hurdana vindar trivs du i? Mittemellan, för lite vind blir bara att ligga i båten och ha tråkigt, för mycket så skvalpar det in vatten hela tiden. Du har deltagit i tävlingar senaste sommar, hösten innan var den första stora tävlingen, vad tycker du om tävlingar? Kadett-tävlingen var en av mina första, Valtteri vann! Det var spännande och virrigt, men jag visste nog vart jag var på väg. Så var det Linnanmäkiregattan när vi gick till Borgbacken efteråt. Där klarade jag mig bra, var bland dom 10 första. Dom andra var litet yngre än mig. Den tävlingen klarade jag mig bäst i. I onsdagsseglingen med Feva blev vi första (Lilli och Ted). Förra hösten Ted i stjälpövning, första sommaren. 28

var det EMK, Espoon Merenkävijät, där blev jag trea, faktiskt. Är det viktigt med tävlingar, kan man segla annars bara för att det är roligt eller skönt? Jag seglar för att det är roligt! Men måste det vara tävling? Nä, inte alls... men det är roligt när det är tävling. Men nog är det roligt annars också. Vet du Teddy, att när din pappa och farbror var små så hade vi en segelbåt som man kunde bo i och med den seglade vi hela familjen långa vägar, ibland en vecka i sträck. Kan du föreställa dig hur det skulle vara? Jag börjar genast tänka på mat, hur mycket mat har man med? Jag tror nog att det skulle vara roligt med en sån där stor segelbåt, men hurdana sängar har man? Man hade så mycket mat som det behövdes och man lagade mat i ett pyttelitet kök i båten, man fick frukost och lunch, mellanmål och middag, fast kanske litet bökigare än vanligt. Och det fanns kojer att sova i, två i mittkajutan och två framme i fören. Men vem styr skeppet då när alla sover? För det mesta förtöjde vi båten vid någon holme eller låg för ankar, men ibland seglade farfar när de andra sov. Och pappa var ganska bra på att läsa kartor, sjökort, när han var ungefär så gammal som du är nu. Man måste ju hitta vägen dit man ville segla och sen hem tillbaka. Men det är väl svårt att föreställa sig något som man aldrig varit med om? I mitt huvud kan jag nog föreställa mig att det skulle vara jätteroligt! Men tillbaka till nuet och verkligheten. Vill du fortsätta att segla? Och du har ju seglat med andra båtar, vad tycker du om dem? Jo, förstås! Tror jag fortsätter med Optimist. Tornado, den är snabb. Feva, sommaren 2015. Ja, den är speciell, var du skraj? Nä inte skraj för det var så lite vind. Feva är min favorit, fast jag vet en ännu roligare, sån som man ska hänga ut i. Du menar med trapets? Feva var ganska mycket svårare att styra när rodret är så mycket längre, så måste man sitta mycket längre fram i båten. Minns du 606-tävlingen Pentala Runt med pappa och farfar? Jo, det blåste ganska mycket så man fick hänga mycket. Jo, jag var nog lite skraj men sen tyckte jag det var roligt. Du är med i alla möjliga aktiviteter, orkar man med så mycket? Jag vill nog ha segling med fast jag spelar handboll och friidrottar och åker slalom. 29

Eva Pippi Sandås, text och foto Segling, en hobby för hela familjen Vi har många kategorier av seglare i vår förening. Tack vare våra fantastiska tränare och fina juniorprogram har vi många juniorer. En del blir framgångsrika seglare, en del är med för att det är roligt och för att de får vänner. Juniorseglingen engagerar hela familjen. Föräldrarna kommer dock sällan ut på vattnet i segelbåt. Det skulle vara roligt om vi kunde locka hela familjen att ta upp segling som fritidssyssla. Då juniortiden tar slut, eller junioren tröttnar på segling, är det tyvärr många som helt slutar segla och skriver ut sig ur ESF. Det här återspeglar sig i ESF:s åldersstruktur. Enligt statistik som Mini Winqvist sammanställde vid årsskiftet 2014 2015, ser man att ungdomarna ofta skriver ut sig senast då de är 18 20 år gamla, kanske då deras föräldrar slutar betala deras medlemsavgift. Nya vuxna medlemmar är typiskt 40 50 åringar då de skriver in sig. Det finns således för lite medlemmar i åldern 20 40 år, trots att den här åldersgruppen egentligen borde vara den aktivaste och därmed största. Man kan säga att en generation medlemmar fattas. Det antal som saknas i den här åldersgruppen är lika stort som det antal medlemmar som skriver in sig i föreningen på tio år. Hur ska vi engagera unga familjer att ta upp segling som familjehobby? Hur kan man få optimistfamiljerna att fortsätta segla hela familjen? Kanske ESF inte tillgodoser allas behov. Vår emerituskommodor Finn Eriksson har sagt att vi inte enbart kan satsa på vissa livsskeden om vi vill ha livslångt medlemskap. Finn har också skissat upp en utvecklingstrappa som inte ser lika ut för alla (se längre fram). Det finns många vägar upp för trappan, en del av oss blir olympier, en del off shore-tävlare, en del långfärds- och semesterseglare. Trappstegen är de punkter som leder oss vidare i seglingskarriären. Olympiern har utvecklats från juniorseglare via seglingsframgångar i olika klasser. Andra kanske hellre vill utvecklas på den administrativa sidan både medlemmar i nämnder och arrangörer behövs samt medlemmar som är redo att anta styrelseuppdrag. Långfärdsseglaren har typiskt börjat med familjesegling, deltar kanske i onsdagssegling, men ser framförallt fram emot sommarens långfärd på semestern. Inom ESF finns något för alla, och för alla skeden i livet. Själv räknar jag mig och min familj till kategorin långfärds- och semesterseglare och det har passat oss alldeles utmärkt. Segling har varit ett gemensamt intresse ända sedan jag träffade min man. Han har 30

seglat hela sitt liv, jag har nu seglat i 30 år. Man kan således lära sig segling och båtliv även som vuxen. Vi började som unga studerande på tumanhand segla IF-båt på 80-talet i Åbolands vackra skärgård. Så småningom föddes vår första son. Han gjorde sin första långfärd vid fem månaders ålder. Följande sommar föddes sedan vår andra son. Det är faktiskt lättare att vara på långfärd med en baby än med en 1,5-åring som just lärt sig gå och klättra upp överallt. 1,5-åringen fick finna sig i livlina uppe på däck. Barnen växer förstås snabbt, och med bara ett eller två år äldre barn är det redan mycket lättare. Så småningom blev båten också lite större, då barnen växte. Nu är våra barn vuxna och vi seglar mest på tumanhand igen, så vi har faktiskt gott om utrymme i båten nu, trots att den med dagens mått är ganska liten en 33 fots Cenit. Naturligtvis har våra pojkar också deltagit i ESF:s optimistkurser då de var små, men deras intresse för att tävla väcktes aldrig. Till skillnad från mången optimistfamilj, är dock hela vår familj medlemmar i ESF. Våra barn har alltid tyckt om att vara ute på sjön. I en familjesegelbåt finns det ju uppgifter för alla. Vi har låtit våra pojkar styra båten och navigera. Ett exempel på det här är då vi en gång körde in i en sandbank och inte kom loss. Efter att ha funderat lite på hur vi skulle lösa problemet, hissade vi segel (som tur hade vi vinden från rätt håll ) och startade motorn. De tyngsta, d.v.s. pappa, mamma och storebror, ställde sig på båtkanten och lillebror 4 år stod vid rodret och gasade på. Han fick galant loss oss från sanden. Under långfärder har vi haft mycket tid att göra saker tillsammans, lära oss om skärgårdsnatur och väderförhållanden. Vi har gjort många långfärder till Sverige, vi har seglat runt Bottenhavet och seglat i Baltikum. Så länge barnen är små är det viktigt att seglingen inte blir långtråkig. Dagsfärden planeras så att det också finns tid för spring och upptäcktsfärder på öarna i skärgården. Familjens yngsta vid rodret. Då bär långfärderna kanske inte så långt. Åbolands och Ålands skärgårdar passar fint för segling med barn. Då våra barn blivit äldre och p.g.a. sommarjobb mera sällan haft tid att delta i semesterseglatserna har långfärderna på tumanhand igen sträckt sig allt längre bort i Östersjön. I ESF har många medlemmar och familjer naturligtvis vuxit upp med segling, men vi har också en del modiga familjer som börjat segla som vuxna. Det går mycket bra att ta upp seglingshobbyn också i vuxen ålder. Vill man så kan man delta i ESF:s 606 seglingskurser för att lära sig mera om att skota segel. Ett bra sätt att samla erfarenhet är också att fråga någon erfaren kölbåtsseglare om man får gasta under en onsdagstävling. På vår hemsida ser du vem som är 31

anmäld. I gastbörsen kan man också titta om någon skeppare annonserat efter gast. Eller så anmäler du din egen båt till onsdagsseglingarna. Vintertid, då vi alla väntar på segling och sommar, ordnar kölbåtsnämnden program cirka en gång per månad. På kölbåtsträffarna kan programmet bestå av föreläsningar eller att någon berättar om en långfärd. På somrarna ordnas ofta en kortare eskader över en helg. Alla medlemmar är välkomna på aktiviteterna som annonseras på hemsidan. Av ESF:s medlemmar är endast ca 30 % kvinnor. Oftast skriver mannen in sig och båten, och det räcker väl om det är mannen som seglar mest och familjen kanske bara följer med på semestern. Roligt skulle det vara om vi kunde engagera fler damer att skriva in sig också. Då skulle det finnas bättre underlag för att ordna aktiviteter mera anpassade för damer. Ett exempel på detta är ESF Lady Sail som ordnades 2014. Det var en 606-kurs för damer med efterföljande tävling. Med fler damer kunde man ordna mera aktiviteter speciellt för damer. Föreningen sköts i huvudsak av medlemmar som frivilligt ställer upp med att ta hand om hamnen, arrangerar båtlyft och sjösättningar, ställer upp med tävlingsarrangemang, eller med att arrangera annan verksamhet. I början av sommaren ordnas talko i hamnen med ett trevligt kvällsprogram för hela familjen (ofta grillning enligt knytkalasprincipen) och Grand Opening därpå följande dag. Grand Opening öppnar tävlingssäsongen för året. Säsongen avslutas med Grande Finale. Efter den grillar vi på Pentala. Till föreningsprogrammet hör även en traditionell kräftskiva på restaurang Paven i augusti, samt föreningsmötena årsmötet (även kallat vårmötet) och höstmötet med påföljande middagar. Om du har frågor om ESF kan du kontakta sekreteraren Pippi Sandås, eva.sandas@ gmail.com, 040 7387842. Jag önskar alla en fin sommar med sol och goda vindar! Skuggor i den sena kvällen. Fotot taget från sittbrunnen av Marianne Mattsson. 32

olympier klasskappsegling internationell offshore med i administrationen egen 49:er, Laser... IMS-kappsegling egen kölbåt tävlingsarrangör egen E, Radial... egen 470 topprankad gast arrangörsassistent arrangörsassistent LYS-kappsegling tävlingsarrangör tävlingsdomare matchracing gast på egen 606:a gast på Zoom 606:a gast på lättbåt segla pappas båt egen gast på långfärd optimist med på långfärd egen 606:a semestersegling i Medelhavet, Karibien mm egen långfärdsbåt med i onsdagssegling eskadersegling styrelseuppdrag mm arrangörsassistent, klubbverksamhet, kommittéer, mm stödfunktioner, transport mm nybörjarkurs förälder, familjemedlem, verandaseglare Så här beskrev Finn Eriksson seglarens utvecklingstrappa i kommodorsspalten i Info 2/2008 Jag har målat upp medlemmarnas liv och karriär i föreningen med en bild av olika branta trappor. Alla börjar i samma nybörjarpunkt, men sedan kan man välja vilken trappa man vill kliva upp i. De som har satt sina ambitioner högst tar den brantaste trappan, kanske kliver de på vartannat trappsteg för att snabbt nå sitt mål. Sedan finns det ett urval av trappor som leder olika högt, den lägsta för dem som inte har några egna seglingsambitioner, men gärna i alla fall är med och kanske bidrar med markservice. Tillsammans utgör trapporna vårt utbud av alternativa medlemskapskategorier. Trapporna i mitten är breda för att ge stadga åt hela konstruktionen. De som klättrar i den smala, branta trappan håller föreningens flagga högt, så att den syns vida omkring. De är förebilder och sporrande exempel för oss andra och vi stöder dem så gott vi kan. 33

Isjaktssegling. Donatorerna vid invigningen av Harrys paviljong. Foto: Robin Weber Sjösättning av Aili Hanell. Foto: Viveca Mentzer-Ekholm Emmi Winqvist och Saara Tukiainen, Foto: Pippi Sandås Foto: Mini Winqvist Trängsel före rundning vid 606-FM 2015. Prisutdelning... Foto: Nikolas Sanila 34 Foto: Rabbe Sjöblom

Foto: Stefan Sandås Talko i Amiralshamnen. Foto: Pippi Sandås Parkerad eskader. 470-FM 2015. Robin Winqvist, Tatu Tukiainen, Frans Järvi, Ted Eriksson och Lucas Karlemo på Äventyrsläger 2015. Foto: Mini Winqvist...vid 606-FM 2015 Nya 606-seglare? Foto: Bettina Lemström Foto: Rabbe Sjöblom 35

Joakim Majander, text och foto Långfärd havssegling och Göta kanal För tre år sedan gjorde vi en resa till Göteborg och Göta kanal. Äntligen hade vi en lämplig båt (Troy, Bavaria 35 Match) och tillräckligt med tid (sex veckor). Vi beslöt att segla medsols runt södra delen av Sverige för att ha en säkrare tidtabell för hemresan, men då blev det mera motvind på havet. Vi började långfärden 26.6.2013 med en lång sträcka från Amiralshamnen till Visby. Ombord var hela familjen: Jokke, Katariina, Linnea (då 16 år) och Alexandra (då 11 år). I början var vinden svag och låg bakifrån, men under natten blev det kryss och vinden ökade till 10 12 m/s. Sträckan tog hela 49 timmar och hälften var hård kryss, så vi vilade två dygn i Visby. Vi fortsatte med 45 75 M dagsetapper i varierande vind, från bleke till hård kryss och medvind till Rönne. På södra sidan av Ölandsbron var det ganska kallt då vattentemperaturen snabbt sjönk från 17 till 11 grader nära Kalmar. På Bornholm stannade vi i två dygn eftersom det var första gången familjen var där. Rönne är en fin stad. Vi fortsatte att kryssa i svag vind mot Falsterbo. Bron i kanalen öppnar varje timme och vi hann till den sista öppningen. Följande morgon hände det mycket i hamnen, 36 för det hölls en tävling runt Falsterbo med en stor mängd olika slags båtar och många klasser. Det skulle ha varit spännande att delta, men vi visste inte om tävlingen förrän det var för sent. Istället gick vi till Annas bageri och fick resans bästa bullar. Efter Falsterbo blev vattnet mycket klart och man kunde tydligt se sandbottnen ända till 6 10 m djup. Jag vande mig aldrig vid det och var ofta rädd att vi skulle köra på grund. Det finns stora vindkraftsparker mellan Sverige och Danmark. Det var också en upplevelse när flygplan landade på Kastrup mycket nära oss. Det var svårt att hitta en hamnplats i Köpenhamn. Langelinie och Christianshavn är de enda hamnarna nära centrum. Christianshavn är en lång och trång kanal med mycket trafik, Langelinie är en lugnare hamn. Vi fick en tillfällig och dålig plats för första natten i Langelinie men sen kunde vi byta till en bra plats. Den lille havfrue med massor av turister finns mycket nära hamnen och ibland ville japaner eller kineser fotografera sig framför någon segelbåt. Det hände till och med att de bad om lov att få gå ombord på en båt för att få fina foton. Det var länge sen jag eller Katariina hade varit i Köpenhamn och barnen hade aldrig förut varit där. Vi pro-

Christianshavn menerade och cyklade omkring i staden i fem dagar. Vi fortsatte via Mölle, som var en trevlig liten hamn, till Anholt. Anholt är en ganska stor och hög ö av sand. Den är mycket populär och klockan sex på fredag kväll var hamnen full. Vi var i nionde raden från bryggan och det lade sig ännu fyra båtar utanför oss. Vi hann just äta innan en av de innersta båtarna skulle fara ut. Senare meddelade de två innersta båtarna att de skulle iväg klockan sex följande morgon! Det blev inte mycket sömn eftersom ungdomarna i en motorbåt utanför oss festade nästan hela natten. Men trots allt detta var Anholt vår favoritö. När vi badade på sandstranden kändes det som om vi varit i Medelhavet. Nästa etapp var till Styrsö utanför Göteborg och sen till Marstrand. På vägen till Marstrand var det 10 m/s kryss och sidvind. Vi såg mycket få större eller modernare båtar, det var mestadels mindre segelbåtar från 70-talet. En stor skillnad mot vad man ser i Finland i liknande förhållandena. De små kobbarna utanför farleden gav mycket bättre sjölä än vi väntat oss. Vi var lite rädda för att det skulle vara trångt i Marstrand, men det fanns gott om plats. Vinden ökade till 16 m/s från öppet hav och vi stannade två nätter där. Vi såg inga båtar på havet när vi promenerade runt ön. Glasögon och kläder blev gråa av salt medan vi beundrade de stora vågorna på västra sidan av ön. Det skulle ha varit trevligt att ha ännu mera tid på Västkusten, men det hade vi inte. Vi stannade två nätter i Salthamn, som är hemmahamn för 1100 båtar och vi hade fått lov att låna en plats. Vi besökte min mammas kusin och hans familj, och vandrade runt i Göteborg. Följande dag började vår kanalresa med Trollhätte kanal. Den är 82 km lång från 37

Läckö slott Göteborg till Vänersborg. Den är djup och bred för medelstora fartyg och slussarna är höga och stora, men lätta att använda. Trollhätte kanal kostade 900 SEK (hamnar ingår). Vyn är mest gammal industri i dåligt skick. Man får segla men motorn måste vara på. Vi hade 1,5 knop motström och trots att vi körde för motor och ganska ofta kunde få lite hjälp av focken, hann vi knappt till den första slussen före den stängde för kvällen. Vi övernattade i en liten trång hamn i Lilla Edet. Nästa dag kom vi till Vänersborg som ligger vid Vänern. En trevlig liten stad. Det var helt bleke och vi simmade i det bruna vattnet i mitten av Vänern och kunde inte segla. Vi kom till en fin skärgård som mycket liknar den vi har i Esbo. Tyvärr hade vi inte tid att övernatta där. Men att övernatta intill Läckö slott var kanske ännu bättre, slottet är jättefint. Det är i mycket bra skick både på insidan och utsidan, och inrett så som det var för många hundra år sedan. Den andra dagen på Vänern var vinden ännu svagare. Vi stannade två nätter i Mariestad och träffade min mammas andra kusin och min mammas syster från krigstiden. Från Mariestad var det bara några sjömil till Sjötorp och början av Göta kanal. Kanalen har 58 slussar mellan 0,2 och 3,5 m, den är 192 km lång och slutar i Mem i Öst- Hajstorp 38

ersjön. Det är förbjudet att segla i kanalen och man får inte köra över 5 knop. Göta kanal kostade 6500 SEK (5% rabatt via nätet). I de första slussarna var det lite spännande. Vattnet strömmar med stor kraft och man måste vinscha fast båten i slussen, speciellt om man är den första båten i slussen. Slussarna är små, det finns plats för fyra 30 40 fots båtar, men inte mycket rum mellan båtarna. Efter några slussar hade vi redan en bra rutin och kunde slappna av. Barnen ville hjälpa till, också med andra båtar. Två slussar är fortfarande manuella, alla andra har en slussvakt som styr slussen. Det finns många trevliga små städer och byar, som alla liknar varandra och alla har ett eget bageri och åtminstone en butik, båda med mycket förmånliga priser. Man får bara köra i kanalen klockan 9 17. Dagarna blir lugna: man börjar med färskt bröd och bullar, kör långsamt för motor, tittar på fina vyer, kor och får på stranden, väntar på att broarna öppnas, tar sig genom några slussar och har mycket tid i en annan by på kvällen. Vi tyckte mycket om denna dagliga rutin, men efter flera dagar började vi sakna havet. En märklig upplevelse var att i en akvedukt med båt köra över en motorväg med massor av bilar. Lyckligtvis finns det många mindre och större sjöar mellan kanalerna. Vättern var den enda vi riktigt kunde segla på, men den är ganska smal och det tog bara tre timmar. Vattnet i Vättern är helt klart och kan drickas, eller är åtminstone skönt att simma i. I Viken, som är den högsta delen av kanalen, 91,8 m, ankrade vi Troy utanför min mammas fasters sommarstuga och fick bada bastu och umgås med dem i två dagar. Efter två veckor i söta vatten, och nästan helt utan att segla, var det skönt att komma ut på Östersjön igen. Vi seglade hem via Sandhamn och Utö. Hela långfärden tog sex veckor, och vi var mycket nöjda. Vi tyckte om Göta kanal, men det skulle ha varit för mycket att ta den åt båda hållen. Mera tid på sjöar och på Västkusten skulle ha varit trevligt. Tåtorp 39

Arbetsgruppen för arkivering ESF:s första årsbok utgavs år 1916 då föreningen firade 10-årsjubileum. I år firar vi alltså årsböckernas 100-årsjubileum. Till det yttre är den första boken anspråkslös men innehållet är rikt och högstämt. Emblemet nedan användes i föreningens första officiella flagga som godkändes 1912. Det kommenteras så här i boken: Och båten i flaggan med Nylands vapen är förvisso den rätta symbolen för lif och fart. Med öppet sinne och ljus i blick Vi seglat vår sommarbana. Så sällan för oss en dag förgick, Då ej höjdes vår seglarfana. Vid årsmötet i mars 2015 beslöts det att ESF:s handlingar överlåts till Esbo stadsmuseums arkiv. Arkiveringsgruppen hade redan i ett halvårs tid varit engagerad i projektet. Först undersöktes vilka arkiv som kunde tänkas vara lämpliga. Av flera orsaker fastnade gruppen för Esbo stadsmuseums arkiv. Gruppen höll ett möte med arkivpersonalen vid Esbo stadsmuseum och fick värdefull information om hur arkivering går till rent praktiskt, om metall och plast som ska avlägsnas, blöjor av syrafritt papper som ska användas som omslag o.s.v. Dessutom gavs tips om litteratur som kunde fördjupa våra kunskaper i arkivering. Det material som projektet gäller spretar åt många olika håll. Utöver sedvanliga styrelseoch föreningsmötesprotokoll finns det årsböcker, urklippsböcker, fotoalbum, infoblad, mappvis med korrespondens om Amiralshamnsbygget o.s.v. Arkiveringsprojektet som påbörjades för ett drygt år sedan framskrider, men inte i den takt vi hade hoppats. Vi höjde ambitionsniovån för att få en klar överblick av innehållet i arkivet. En katalog över det arkiverade materialet är normal praxis. Materialet fördelas i kategorier och katalogen anger årsvis antalet dokument av olika kategorier. Utöver detta skriver vi årsvis in allt som avviker från det rutinmässiga. För att ta ett exempel antecknas antalet föreningsmöten per år rutinmässigt, men vi skriver dessutom en anmärkning i katalogen om stadgarna ändrats eller om andra ovanliga saker antecknats i protokollen. Och det kräver noggrannhet och tålamod. 40

Finn Eriksson Bilder och kopior ur ESF:s arkiv Arkivdykning i krigstidens oroliga vatten År 1939 såg ESF, trots politiska orosmoln, med tillförsikt på framtiden. Kappseglingsverksamheten, och i synnerhet juniorseglingen, hade utvecklats både kvantitativt och kvalitativt. Området på Pentala hade förstorats 1937, och var inte längre på arrende utan i föreningens ägo. Klubbhuset hade byggts ut och den förstorade restau- rangen var officiellt etablerad 1939. Man planerade turisttransport med båt från huvudstaden under Olympiska spelen som skulle arrangeras i Helsingfors 1940. ESF skrev kontrakt med Nobel Standard om försäljning av bensin och Texten i bubblorna innehåller dykarens funderingar i nutidsperspektiv. Arkivdykarens färd i djupet kan läsaren följa tack vare bubblor som stiger mot ytan. oljeprodukter vid en triangelformad betongbrygga, byggd för ändamålet invid nuvarande Koppin. Under den första säsongen inbringade bensinförsäljningen en vinst på 1300 mk som delades mellan ESF och fru Uhr. Hon ansvarade för restaurangen och bodde under somrarna i paviljongen, och hon handhade också bensinförsäljningen. Men så brakade världskriget lös, för Finlands del vinterkriget. Efter vinterkrigets slut sommaren 1940 kappseglade man ännu, fastän på sparlåga. Airisto Segelsällskap ordnade kappseglingar om Borepokalen i Åbo. Som ESF:s representant deltog kommodor Hans Dittmar med femman Carola. Med båtens ägare Wilhelm Hedensjö och ungdomarna Annons från Årsbok 1926 Bolaget tog senare namnet Esso. Om den trekantiga bryggan kan man läsa i artikeln om sjunkna bryggor i Höstinfo 2013. Där ansåg arkivdykaren det osannolikt att bryggan någonsin utrustats med bränslemackar, vilket härmed korrigeras. 41