Sagabiografen i Oskarshamn Antikvarisk förundersökning inför ombyggnad Kv. Pilen 8, Oskarshamns stad och kommun, Kalmar län, Småland Jan Westergren KALMAR LÄNS MUSEUM Byggnadsantikvarisk rapport november 2014
Kalmar läns museums bebyggelseenhet Kalmar läns museums bebyggelseenhet utför antikvarisk medverkan vid förändringar och renoveringar av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse/ bebyggelsemiljöer. Flera medarbetare är också certifierade som sakkunnig kontrollant av kulturvärden enligt Plan- och bygglagen. Kalmar läns museum kan även erbjuda expertis inom exempelvis landoch marinarkeologi, konservering och kulturmiljöpedagogik. www.kalmarlansmuseum.se KUL-kontroll vad är det? Den nya Plan- och Bygglagen (PBL) började gälla den 2 maj 2011. Sakkunnig kontroll av kulturvärden s.k. KUL-kontroll grundar sig i Boverkets föreskrift BFS 2011:15 KUL 2 och är tillämpbar för de villkor som ställs om antikvarisk medverkan. Antikvarisk medverkan genom KUL-kontroll verifierar att samhällets krav om tillvaratagande av kulturvärden tillgodoses. I byggprocessen tillför antikvarien kunskap om de kulturhistoriska värdena och hur de tar sig uttryck i det enskilda objektet.
Gärdslösa kyrka Kalmar läns museum Sagabiografen i Oskarshamn Antikvarisk förundersökning inför ombyggnad Kv. Pilen 8, Oskarshamns stad och kommun, Kalmar län, Småland Författare Bebyggelseantikvarie Jan Westergren Foto Författaren där inte annat anges. Svartvita fotografier kom mer generellt från bildarkivet i Oskarshamns kulturhus. Omslagsfoto - Nils Holgersson. Sagabion från Köpmangatan,1940-tal. Granskad av Antikvarie Liselotte Jumme Layout Anna Sterling Diarienummer Kalmar läns museum: 31-479-14 Utgivare Kalmar läns museum Kartor Publicerade i enlighet med tillstånd 507-1417-10 från Lantmäteriverket. Utförd av Kalmar läns museum, Bebyggelseenheten Kontaktperson Jan Westergren Beställare Tekniska kontoret, Oskarshamns kommun, Box 712, 572 28 Oskarshamn Kontaktperson Projektingenjör Matz Johansson Fältbesök skedde 2014-11-05. Närvarande: Matz Johansson och Thomas Gren från Oskarshamns kommun och Jan Westergren från Kalmar läns museum Övriga handlingar och digitala fotografier Förvaras i Kalmar läns museums topografiska arkiv
Sagabiografen ligger i kvarteret Pilens nordöstra hörn, i korsningen mellan Köpmangatan och Hantverksgatan. Karta från Oskarshamns kommun.
Bebyggelsehistorisk utredning Kalmar läns museum Innehåll Inledning...7 Uppdragets bakgrund...7 Aktuell skyddsstatus...8 Historik...9 Bygglovritningar från 1939... 9 Exteriör...10 Vestibul...11 Biosalong...14 Oderths kafé...16 Charkuteriaffär, blomsteraffär och en tvårumslägenhet...17 Ombyggnader och förändringar...18 Kulturhistoriska värden...20 Antikvariska rekommendationer...24 Generellt...24 Biosalong... 24 Vestibul...26 Våning två...27 Källförteckning...33
Sagabiografens entré fotograferad från Köpmangatan. Jämför med omslagets fotografi från 1940-talet. 6
Inledning Uppdragets bakgrund Tekniska kontoret vid Oskarshamns kommun planerar att genomföra en ombyggnad av fastigheten kv. Pilen 8, Sagabiografen i Oskarshamn. Kommunen och brukaren önskar omforma byggnaden enligt biostadskonceptet, så att den efter ombyggnad rymmer tre salonger istället för en. Stadsarkitekt Kent Svensson har bedömt att tekniska kontoret i samband med bygglovansökan behöver låta upprätta en antikvarisk förundersökning. Huvudsyftet är att utreda vilka kulturhistoriska värden den befintliga byggnaden besitter. En antikvarisk förundersökning bör generellt upprättas tidigt i planeringsprocessen, så att resultatet kan ligga till grund för den fortsatta projekteringen. (BBR 21, 2:311 Förundersökning vid ändring av byggnader.) I detta fall har förundersökningen upprättats efter bygglovritningarna färdigställts. I slutet av förundersökningen ges därför synpunkter på de åtgärder som redovisas på bygglovritningarna. Förundersökningen hålls på en relativt översiktlig nivå. Vid besiktning på plats dokumenterades främst biografen och dess biutrymmen, samt de lokaler som hört till f. d caféet på andra våningen. Affärslokalerna, källaren och den f.d. bostaden har endast studerats översiktligt. Vid beskrivningen av byggnadens historia har Johan Teiffels kapitel om Sagabiografen i boken Oskarshamn under beredskapsåren varit till stor hjälp. Vidare har bygglovritningar från byggnadsnämndens arkiv studerats, såväl de ursprungliga ritningarna från 1939 som alla förslag till förändringar som gjorts under åren. Tack vare bygglovadministratör Susanne Carlsson återfanns också den ursprungliga byggnads- och rumsbeskrivningen från 1939. Övriga personer inom Oskarshamns kommun som bidragit med material, kunskap och tips vid arbetet med förundersökningen är arkivarie Thomas Gren, arkivarie Martin Lundgren och projektingenjör Matz Johansson. Biosalongens bakre rader. Längst bort i bild syns dörren till vestibulen. 7
Aktuell skyddsstatus Gällande detaljplan för kvarteret Pilen är från 1984 (akt A4818). I detaljplanen finns inga skydds- eller varsamhetsbestämmelser, varken för Sagabiografen (Pilen 8) eller för någon annan fastighet inom kvarteret. Antikvarie Lotte Fürst vid Kalmar läns museum har 1995-02-27 skrivit ett intyg avseende Sagabiografens kulturhistoriska värde. Byggnaden framhålls som ett mycket fint exempel på funktionalistisk arkitektur. I intygets avslutande meningen hävdar Fürst att byggnaden genom sin välbevarade ursprungliga exteriör och interiör besitter ett högt kulturhistoriskt och miljömässigt värde. Intyget var adresserat till Oskarshamns kommuns bygglovavdelning. De kvaliteter som beskrevs av Fürst 1995 finns fortfarande kvar och den värdering som gjordes är ännu relevant. Se vidare under rubriken Kulturhistorisk värdering. Alla byggnader omfattas av plan- och bygglagens paragrafer avseende varsamhet vid underhåll och ändringar. Paragraferna gäller både exteriör och interiör. Enligt 8 kap 17 skall ändringar av en byggnad utföras varsamt så att man tar hänsyn till byggnadens karaktärsdrag och tar vara på byggnadens tekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden. I detta fall, med tanke på att byggnadens höga kulturhistoriska och miljömässiga värden uppmärksammades redan 1995, gäller även plan- och bygglagens paragraf avseende förbud mot förvanskning, 8 kap 13. Enligt denna paragraf får en byggnad som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt inte förvanskas. Med samma motivering bör man även ställa extra höga krav avseende underhållsåtgärder. Enligt 8 kap 14 skall ett byggnadsverk som är särskilt värdefullt från ovan nämnda synpunkter underhållas så att de särskilda värdena bevaras. Sammanfattningsvis skyddas byggnadens befintliga historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärlig värden genom 13, 14 och 17 plan- och bygglagens kap 8, trots att dessa värden inte uppmärksammas i gällande detaljplan från 1984. Fotografi från det ovala rum på andra våningen som ursprungligen användes som kafé. Rummet har sex fönster i den svängda väggen mot gathörnet. 8
Historik Bygglovritningar från 1939 Byggnaden som Sagabiografen ligger i ritades av Oskarshamns stadsingenjör Ragnar Berggren. (1894-1978). Berggren var utbildad på Chalmers i Göteborg och hade varit vice stadsingenjör i Göteborg innan han 1926 tillträdde som stadsingenjör i Oskarshamn. Bygglovritningarna är daterade den 15 juni 1939 och de godkändes av byggnadsnämnden redan dagen efter. Av signaturen vid byggnadsnämndens stämpel framgår att det var Berggren själv som handlade ärendet. Vid sidan om ritningarna omfattade bygglovhandlingarna en utförlig arbets- och rumsbeskrivning. I bygglovarkivet finns även ett stort antar detaljritningar som upprättats av Berggren inför uppförandet av biografbyggnaden. Den som ansökt om bygglov och alltså var byggherre och initiativtagare till projektet var C J Andersson (1883-1942). I kapitlet om Sagabiografen i boken Oskarshamn under beredskapsåren berättas att C J Andersson sedan tidigare drev flera biografer i staden och därför fått smeknamnet Biograf-Anders Han hade först drivit biograf i en ombyggd nykterhetslokal i Stadsparken, därefter övertagit biografen Metropol på Frejagatan och även låtit bygga Palladium vid Postmästaregatan. Sagabiografen, som invigdes den 12 augusti 1940, beskrivs som juvelen i kronan för Anderssons filmimperium. Vid premiären visades filmen Juninatten, med Ingrid Bergman i huvudrollen. 9
Exteriör Ragnar Berggren formgav byggnaden i en tidstypisk funktionalistisk stil utan utsmyckningar. Faserna är slätputsade och fönstren saknar spröjsindelning. Andra funktionalistiska drag är det flacka taket och avsaknaden av utskjutande taktassar. Takfoten markeras endast av en enkelt profilerad gesims i puts. När det gäller fasadernas och planlösningens indelning i stort är det tydligt att Berggren i första hand låtit biografen och dess funktioner styra utformning. Mest framträdande är det mjukt rundade hörnet med entrén till biografens foajé. Att lokalen rymmer en biograf markeras av det för byggnadstypen karaktäristiska utskjutande baldakintaket med neonskylt. Att förse biografentréer med baldakintak hade varit standard sedan slutet av 1920-talet. Från början fanns det balkonger både mot Köpmangatan och Hantverksgatan. Balkong- erna hade givits en för funkisen karaktäristisk utformning, med en mjukt svängd front. Balkongen mot Hantverksgatan hörde till den lilla tvårumslägenhet som var inredd i denna del av huset, medan balkongen mot Köpmangatan hade en mer speciell funktion. Till denna balkong fanns två dörrar, en från biografens maskinrum (rum 215) och en från det kontor (rum214) som hörde till biografen. Ursprungligen fanns det ingen innerdörr direkt mellan maskinrummet och kontoret. Med hänsyn till den brandfara som dåtidens filmer av celluloid utgjorde var maskinisten tvungen att gå via balkongen för att komma till kontoret. Ytterväggarna är enligt Berggrens beskrivning byggda av tegel. Sockeln skulle utföras av krysshamrad betong. Grundmurarna är liksom källarens väggar av gjuten betong. Taket skulle kläs med galvaniserad plåt. Vy från Köpmangatan omkring 1950. Foto: Karl V Nilsson. Oskarshamns bildarkiv. 10
Vestibul Planlösningen är ovanlig. Vestibulen innanför entrén i gathörnet har oval form. Formen framträdde ursprungligen tydligare än idag, då det under sen tid bland annat tillkommit en lång disk och en spaljé. Från början skedde biljettförsäljningen genom en lucka från rum 124 (se rumsnumrering på den ursprungliga planritningen). Biljettrummets glasparti döljs numera bakom ett svart draperi. Vid vestibulens andra sida, snett upp till höger på planritningen, fanns chokladkiosk (rum 102) och toaletter (rum 104-107). Vestibulens golv är belagt med kalksten och väggarna är slätputsade och målade. Pardörren mot vestibulen sedd från biosalongen. Vestibulen med ingången till biosalongen. Bakom draperiet till höger döljer sig den ursprungliga biljettluckan. Disken har tillkommit i sen tid. 11
12 Biosalongens främre del. Den nuvarande ridån är en förenklad kopia av konstnären Arvid Källströms original. Jämför med fotografi på sidan 24.
13
Biosalong Ingången till biosalongen från vestibulen är placerad mitt emot ytterentrén. Svängdörrarna mot salongen har ett tidstypiskt utförande, med släta ytor av mörkt träfaner, kantsskydd av röd sammet och draghantag med stora runda plastkulor. Av ett tidningscitat ur Oskarshamnstidningen, återgivet i boken Oskarshamn under beredskapsåren, framgår att Berggren vid projekteringen utformat biosalongen med hänsyn till de senaste forskningsrönen inom akustiken. Akustiska beräkningar hade utförts av ett företag med namnet Aga-Baltic. En ingenjör från Stockholm som var på plats för att montera filmprojektorerna berättade för Oskarshamnstidningen att salongen gjorts sektorformad då man därigenom undviker de störande s.k. stående vågorna, vilka lätt uppstå i en lokal där väggarna äro parallella. Sektorformad var troligen ingenjörens begrepp för att förklara att salongen är bredare baktill än framtill. Långsidorna är alltså inte parallella. Dessutom är långsidornas väggar försedda med kilformade slitsar för infälld belysning. Salongens kortsidor är välvda. Övergångarna mellan den bakre väggen och långsidorna är mjukt svängda. Väggarnas ytskikt är också valda med hänsyn till akustiken. Den bakre väggen är vadderad och tygklädd. Långsidornas övre del är klädd med halvmjuka träfiberskivor, i Berggrens beskrivning kallade ankarboard. Samma dämpande skivmaterial har enligt beskrivningen även använts för beklädnad av innertaket. Takskivorna är dock indelade i små rutor, för att ge ytterligare dämpande effekt. Genom den ovan citerade intervjun av ingenjören från Stockholm får man också veta att C J Andersson satsat på en helt ny typ av högtalarsystem, placerat bakom bioduken. Valet av former och material för att få så bra ljud som möjligt har samtidigt varit ett sätt att ge salongen ett modernt arkitektoniskt uttryck. För att erbjuda biobesökaren en festlig upplevelse har man också tillfört detaljer och dekor som inte motiveras tekniskt. Vid mötet mellan tak och väggar finns en gesims med enkel kantig form, målad i flera olika kulörer. Utmed väggarna, mellan den nedre slätputsade bröstningen och den övre skivklädda delen, löper en guldfärgad girland. Just Biosalongens bakre del. Fåtöljerna är utbytta, men i övrigt är alla ytor och byggnadsdelar bevarade från 1940. 14
denna dekor förknippas inte med funktionalismen utan är snarare en kvarleva från den föregående 1920-talsklassicismen. Mest möda har man ägnat åt utformningen av salongens främre del. Den ursprungliga ridån skapades av konstnären Arvid Källström från Påskallavik. En man och en kvinna, två skådespelare, balanserar på en regnbåge mot bakgrund av en stjärnbeströdd mörk himmel. Under regnbågen fanns en klarblå yta med stiliserade ljusa träd utan blad. Till verket hör också en fast monterad fris vid scenens front. På frisen, som också döljer en slits för ventilation av salongen, sitter fiskar i relief, gjutna av gips och överdragna med bronsfärg. Hur ridåns och frisens motiv skall tolkas beskrivs i ett citat av Källström: En regnbåge med två agerande skådespelare föreställande världen. Under regnbågen finns verkligheten medan skådespelarkonsten sträcker sig ovan regnbågen eller till fantasins värld. Fiskarna utfördes av Källström själv. Ridån, som var av plysch, tillverkades av en fru Linge i Hycklinge efter skisser av Källström. Av Källströms uttalande i en artikel ur Oskarshamnstidningen, återgivet i boken Oskarshamn under beredskapsåren, framgår att han även haft inflytande över salongens utformning i övrigt. Källström säger sig ha försökt skapa salongen mera som salong än som biograflokal. Jag har så att säga sökt lägga mera tyngd över salongen. Uttalandet tyder på att Källström varit delaktig i salongens färgsättning, som går i en något mörkare ton än vad som annars var vanligt i funktionalistisk arkitektur. Mest tongivande är färgsättningen av väggarnas övre del. De är lasyrmålade i olika bruna nyanser, troligen för att efterlikna någon typ av mörk träpanel. Arvid Källström har också formgivit salongen lampetter. Vidare är det Arvids bror, bildhuggaren Bernhard Källström, som tillverkat de tidigare nämnda girlanderna utmed salongens väggar. De ursprungliga biofåtöljerna var av björk, med klädsel av mörkblått tyg. Antalet platser var då 435. Många äldre biografer i landet var försedda med balkong, men Sagabiografen följer den trend som etablerades under slutet av 30-talet och utfördes med alla sittplatser i samma plan. En generell fördel med denna lösning var att golvet kunde ges en brantare lutning, så att sikten mot duken blev bättre. Golvet är utfört som ett brädgolv. Fris med bronsöverdragna fiskar. Dekoren skapades av Arvid Källström, som även hade inflytande över biosalongens utformning i övrigt. 15
Oderths kafé Vid sidan om biografen med dess salong och vestibul är Oderths kafé och lunchrestaurang de lokaler i huset som är mest intressanta ur ett kulturhistoriskt perspektiv. Verksamheten drevs av Thure Oderth Petterson. Ingången låg mot Köpmangatan. I bottenvåningen fanns en försäljningslokal. Lokalen har beteckningen Butik 123 på Ragnar Berggrens planritning. Via trappan från försäljningslokalen nådde man kaféet och lunchserveringen en trappa upp. Kaféet var placerat i det ovala rummet rakt ovanför biografens vestibul, och lunchserveringen låg i det inre rummet (nummer 203) med fönster mot Hantverksgatan. I rummen finns reliefer utförda av Arvid Källström. Reiefferna i det mindre rummet visar en traditionell och en modern tolkning av Adam och Eva. Vad relieferna i det större ovala rummet skall föreställa finns inte beskrivet, men de visar 14 nakna unga människor, två män och tolv kvinnor, som ser ut att delta i en fest med dans och musik. I boken Oskarshamn under beredskapsåren, sidorna 106-108, återges delar av två tidningsar- tiklar skrivna efter kaféets invigning. Där framgår att Arvid Källström inte bara utfört den konstnärliga utsmyckningen utan även ansvarat för färgsättning och ritat möblerna. Kulörer och möbler beskrevs relativt utförligt. Kaféets väggar var gula, taket blått och lilablått. Golvet var belagt med en linoleummatta. Det inre rummet hade enligt tidningsartiklarna vitgula väggar och ljusgrönt tak. I kafédelen var takbelysningen, på samma sätt som idag, inbyggd i en list som följde takets form. Det fanns också bord med inbyggd belysning under bordsskivorna, vilka var av råglas som slipats vid Eriksmåla glas. Reporterns samlade intryck av kafémöblernas färgsättning var att de gick i laxrött, medan möblerna i det inre rummet var av silvergrå björk. Underredena till borden med glasskivor hade byggts av Källströms bror Bernhard Källström. Övriga möbler tillverkades av Carlsson, Carlqvist & C:o i Ruda. I den ena artikeln framhölls också hur modernt och välutrustat kaféets kök (rum 217) var. 16
Charkuteriaffär, blomsteraffär och en tvårumslägenhet Förutom den försäljningslokal som hörde till Oderths kafé fanns ytterligare två butikslokaler i bottenvåningen, en mot Köpmangatan och en mot Hantverksgatan. Bredvid kaféet mot Köpmangatan öppnade en blomsterhandel och i lokalen mot Hantverksgatan en charkuteriaffär. Blomsterhandeln drevs av Josef Svensson och charkuteristen hette Emil Wilander. På andra våningen mot Hantverksgatan fanns en liten enkelsidig tvårumslägenhet, rum 204-208. Lägenheten nåddes via en trappa med ingång från Hantverksgatan i byggnadens sydöstra hörn. Relief utförd av Arvid Källström för Oderths kafé. Konstverket syns även på den äldre bilden nedan. Interiörbild från Oderths kafé. Arvid Källström ritade möblerna och ansvarade för färgsättningen. Okänt årtal och okänd fotograf. Oskarshamns bildarkiv. 17
Ombyggnader och förändringar Majoriteten av alla bygglovansökningar som gjorts för fastigheten genom åren berör fasadernas skyltning. Man kan genom dessa ansökningar få en uppfattning om vilka verksamheter som förekommit i huset fram tills idag: Ajax skomakeri (1967), Ajax väskor (1968), Zoologiska affären (1988), Socialdemokraterna (1988), Svensk fastighetsförmedling (1993), Solarium (2005) och Salong Pilen (2005). Av dessa hade Socialdemokraterna sin verksamhet i de lokaler på övervåningen som ursprungligen tillhörde Oderths kafé. Övrig skyltning har avsett butikerna på bottenvåningen. Samtliga lokaler utom biografen står idag (2014) tomma. De senaste hyresgästerna var frisörsalongen Pilen (i den ursprungliga blomsteraffärens lokal), Pastaköket (i den butikslokal på bottenvåningen som ursprungligen var Oderths kafés försäljningslokal) och ett solarium (i lokalen mot Hantverksgatan). Av bygglovansökningarna framgår att bostadslägenheten på andra våningen började användas som kontor från 1985, men vilket företag som först flyttade in har varit svårt att hitta uppgifter om. Möjligen var det en revisionsbyrå. Den enda bygglovansökan som berör biografen gäller en utvändig ramp till huvudentrén. Ansökan är daterad 1988-03-01. Utförandet på ritningen överensstämmer inte med den lösning för tillgänglighet till biografens vestibul som finns idag. Enligt bygglovansökan skulle rampen dragits fram utmed Hantverksgatan fram till huvudentréns befintliga trappa. Vid genomförandet har man istället valt att ta upp en ny dörröppning just söder om entrén, där det tidigare fanns ett stort skyltfönster. Eftersom trottoaren där ligger i rätt nivå har man inte behövt tillföra någon ramp. I boken Oskarshamn under beredskapsåren uppges att de senaste ombyggnaderna av Sagabiografen gjordes 1989. Troligen var det då man satte in den nya tillgänglighetsanpassade dörren. Samtidigt byttes nästan alla övriga dörrar, skyltfönster och glaspartier på bottenvåningen. Vestibulens befintliga toaletter. Toaletten närmast i bild inrättades 1989 på den plats där det ursprungligen fanns en chokladkiosk. Sagabiografens entré. 18
De gavs i huvudsak samma indelning som tidigare, men utfördes i vitlackad aluminium. De enda ursprungliga trädörrar som fortfarande finns kvar är placerade längst åt söder utmed Hantverksgatan. Som nämndes under rubriken exteriör i historiken fanns det från början balkonger både mot Köpmangatan och Hantverksgatan. Idag återstår bara balkongen mot Köpmangatan. Den andra har tagits ner och ersatts av en fransk balkong. Vilket år förändringen genomfördes är inte känt. I biografens vestibul har det utrymme som ursprungligen användes som chokladkiosk byggts om till HWC. Ombyggnaden gjordes samtidigt som man bytte ytterdörrarna 1989. I vestibulen har man också tillfört en lång bänk och en spaljé. Inne i själva biosalongen har de ursprungliga blå fåtöljerna under senare tid, möjligen 1989, ersatts av dagens blekt rödbruna. I samband med bytet minskades antalet platser från 435 till 199. År 2002 togs Arvid Källströms ridå bort och ersatts av en förenklad kopia, utan skådespelare, med förändrade träd och utan blå kulör bakom träden. Bytet gjordes eftersom den ursprungliga ridån från 1940 bedömdes som allt för sliten. Originalkonstverket skänktes till en amatörteaterförening i byn Krokshult några kilometer väster om Kristdala. Den lär användas vid de bygdespel som föreningen sommartid framför i en lada. De lokaler på övervåningen som 1940 inreddes till kafé och lunchservering har renoverats i samband med användningen som kontor och möteslokaler. Originaldörrarna har bytts ut och ytskikten på golv och väggar har förnyats, men rummen har kvar sin ursprungliga form och Arvid Källströms alla reliefer, liksom de ursprungliga fast monterade belysningsarmaturerna. För andra våningens lägenhet och bottenvåningens butikslokaler har bytena av hyresgäster och funktioner medfört omfattande förändringar. Sagabiografens fasad mot Köpmangatan. Bottenvåningens glaspartier i aluminium tillkom 1989. I övrigt är fasaderna välbevarade. 19
Kulturhistoriska värden Sagabiografens arkitektoniska kvaliteter från 1939-1940 finns fortfarande kvar, såväl interiört som exteriört. Byggnaden uppvisar en för Kalmar län ovanligt konsekvent och väl utförd funkisarkitektur. För exteriören har bytet av bottenvåningens dörr- och fönsterpartier under slutet av 1980-talet varit olycklig, eftersom de nya vitlackade aluminiumprofilerna är främmande för den tid då byggnaden uppfördes. Men alla övriga ytor och byggnadsdetaljer som är väsentliga för upplevelsen av fasaderna är bevarade. Exteriöra delar som kan framhållas är de bevarade ursprungliga slätputsade fasadytorna, andra våningens ursprungliga fönster, den kvarvarande balkongen mot Köpmangatan, takfotsgesimsen och det flacka taket. Ur ett teknikhistoriskt perspektiv är det intressant att maskinrummets dörröppning mot balkongen finns kvar. Det allra främsta kännetecknet för byggnaden är emellertid det mjukt rundade hörnet och baldakintaket med neonskylt över biografens entré. Biografhistorikern Kjell Furberg inventerade under 1990-talet i stort sett alla biografer i hela Sverige. De biografer som var mest välbevarade vad gäller arkitektur, utsmyckning och inredning presenterades sedan i boken Svenska biografer, utgiven år 2000. I urvalet ingick fem biografer från Kalmar län: Saga i Kalmar (invigd 1906), Borgholms bio (invigd 1920), Palladium i Västervik (invigd 1920), Centrum i Högsby (invigd 1931) och Saga i Oskarshamn (invigd 1940). Samma biografer har i olika sammanhang även framhållits som särskilt intressanta av såväl Kalmar läns museum som av lokala föreningar och bioentusiaster. I länet finns generellt få byggnader i funktionalistisk stil, och av de ovan nämnda biografbyggnaderna är det Biosalongen sedd från dörröppningen mot vestibulen. 20
vid sidan om Saga i Oskarshamn bara Centrum i Högsby som kan beskrivas som funktionalistisk. Centrum har ändå ett helt annat och mycket enklare utförande än Saga. För trots att även Saga präglas av funktionalismens formmässiga renhet upplevs den som mer bearbetad och detaljrik. De invändiga utrymmen som genom sin funktion, utformning och bevarandegrad är av störst intresse ur ett kulturhistoriskt perspektiv är biografens salong och vestibul, samt de rum på andra våningen som ursprungligen användes till kafé och lunchservering. Eftersom huset byggts som biograf är själva biosalongen det allra viktigaste rummet. Storleken och utformningen av salongen, tillsammans med tomtens form, har givit grundförutsättningarna för resten av byggnaden. Bortsett från bytet av ridå och biofåtöljer är salongen i princip bevarad i oförändrat skick. Den nuvarande ljusgröna kulören på väggytorna omkring bioduken kan ha tillkommit i sen tid, men i övrigt är sannolikt alla ytskikt och byggnadsdelar samma som vid invigningen 1940. Golv, väggar, tak, dörrar och belysningsarmaturer är original. Sagabiografen i Oskarshamn uppfördes vid en tid då det enligt biografhistorikern Kjell Furberg rådde en veritabel biobyggarboom. Perioden varade från mitten av 1930-talet till början av 1940-talet, då det hade byggts så många biografer att branschen införde ett etableringsstopp. Furberg menar att biostilen under tiden närmast andra världskrigets utbrott kännetecknades av en varm intimitet parad med mondän elegans och komfort. Medan de biografer som uppfördes i början av 1930-talet, då funkisen just slagit igenom, var asketiskt rena i stilen utvecklades under decenniets slut en något mer ombonad och dekorerad stil. Beskrivningen överensstämmer väl med Sagabion och den ambition som uttrycktes av konstnären Arvid Källström angående biosalongens utformning. Som beskrivis tidigare hade han genom de konstnärliga utsmyckningarna, belysningsarmaturerna och valet av kulörer försökt skapa känslan av en salong snarare än en biograflokal. Att Kjällström i samband med Vestibulen från biosalongen. Man planerar att ta bort de nuvarande dåligt anpassade aluminiumdörrarna och ersätta dem kopior av de ursprungliga trädörrarna. 21
Det gamla kaféet på andra våningen har samma ovanliga ovala form som vestibulen. Även här är formen en kvalitet som bör framhållas. Sannolikt finns det få andra kaféer i landet som varit inredda i ovala rum. Vidare ger de sex stora fönstren mot gatukorsningen rummet ett ljusflöde som få andra lokaler i staden kan uppvisa. Det som gör rummet mest speciellt är dock den fast monterade bildsvit av reliefer som utförts av Arvid Källström. På samma sätt som ovan beskrivits för biosalongen hade Källström här inte enbart haft rollen som konstnär utan även som inredningsarkitekt. Av de delar som Källström ursprungligen bidrog med i kaféet återstår numera bara konstverken. Möblerna är försvunna och färgsättningen har förändrats. Färgsättningen skulle dock lätt gå att återställa, så att konstverken kan betraktas mot den bakgrund som Källström ursprungligen valde. Den specialbyggda frisen för infälld takbelysning finns ännu kvar. Frisen är värdefull som en rest av kaféets ursprungliga inredning. Kafé Oderths lunchrum (rum nr 203) låg innanför den ovala kafélokalen och hade en mer intim karaktär. I en av de tidigare omnämnda artiklarna från kaféets invigning menade skriuppförandet av biografen inte bara bidrog med ridån och frontens fris med guldfärgade fiskar utan även ansvarade för helhetsupplevelsen av salongen har inte uppmärksammats tidigare. Biosalongen kan alltså betraktas som en enhet, där dåtidens högsta krav på akustik och ljudkvalitet sammanvägts med Källströms syn på hur en trivsam salong borde se ut. Vestibulens främsta kvalitet är den ovanliga ovala formen. I sin bok om Sveriges biografer framhåller Furberg Sagas vestibul som magnifik. Lösningen är unik bland Sveriges biografer. I den internationellt berömda biografen Skandia i Stockholm, inredd av Gunnar Asplund, finns ett litet runt rum kallat rotundan i anslutning till vestibulen, men för övrigt finns inga kända liknande arrangemang. I Sagabiografens vestibul har vissa förändringar gjorts under slutet av 1980-talet, men det handlar främst om att man lagt till reversibel inredning. Vestibulen är fortfarande välbevarad. Den ovala formen kan ännu upplevas. Kalkstensgolvet från 1940 finns kvar och den ursprungliga biljettluckans panelvägg döljs bara bakom ett draperi. Den tidstypiska pardörren mot biosalongen är bevarad. Interiörbild från det lunchrum som hörde till Oderths kafé. Okänt årtal och okänd fotograf. Oskarshamns bildarkiv. 22
benten att lokalen vid sidan om sin funktion som lunchrum också var utmärkt lämpad för små sammankomster och samkväm. På samma sätt som beskrivits för det ovala rummet har lunchrummets ursprungliga färgsättning förnyats och möblerna försvunnit. Ur ett kulturhistoriskt perspektiv är rummet främst intressant tack de båda reliefer av Arvid Källström som sitter på den inre väggen. Intill relieferna sitter också de ursprungliga vägghängda belysningsarmaturerna kvar. Armaturerna hör samma med relieferna eftersom deras utformning och placering valts av konstnären själv. Kaféets kök (rum nr 217) har ännu kvar sin ursprungliga skåpsinredning. Som beskrevs i rapportens inledning skrev antikvarie Lotte Fürst vid Kalmar läns museum redan 1995 ett intyg där hon fastslog att byggnaden genom sin välbevarade ursprungliga exteriör och interiör besitter ett högt kulturhistoriskt och miljömässigt värde. Fürst värdering styrks av den mer ingående studie som gjorts nu. Vad som framkommit ytterligare är konstnären Arvid Källströms starka betydelse för interiörernas utformning. Det kulturhistoriska värdet förhöjs alltså genom de konstnärliga och personhistoriska värden som Källströms koppling till projektet ger. Biografen är även intressant ur ett teknikhistoriskt perspektiv, avseende de akustiska och säkerhetsmässiga lösningar som tillämpats vid uppförandet. Med hänsyn till alla människor från Oskarshamnstrakten som besökt biografen sedan invigningen 1940 bör man heller inte glömma de lokalhistoriska och sociala värden som sitter i väggarna. Antalet singelbiografer har stadigt minskat ända sedan tevens genombrott under slutet av 1950-talet. Många biografer har rivits eller tagits i bruk för andra ändamål. I Furbergs bok beskrivs också hur många biografer utsattes för pietetslösa renoveringar under 60- och 70-talen. Under de senaste decennierna har sedan ett stort antal biografer omformats till multibiografer. Ur kulturhistoriskt perspektiv är det därför angeläget att de välbevarade biografer som ännu finns kvar hanteras på ett så varsamt sätt som möjligt. Kjell Furberg har kontaktats per telefon i samband med arbetet med denna antikvariska förundersökning, för att få hans syn på Sagabiografens status i förhållande till övriga samtida svenska biografer. Genom samtalet framkom att Furberg inte känner till någon annan biograf med liknande placering och utformning av entrén, i ett ytterhörn och med en oval vestibul innanför. När det gäller salongens utformning menar Furberg att det finns likheter med andra biografer från samma tid, men att Saga inte är någon kopia eller följer någon standardmall. Det är tydligt att stadsingenjören Berggren, konstnären Källström och ägaren Andersson här tillsammans åstadkommit en egen tolkning av det sena 1930-talets biografarkitektur. Arvid Källström (1893-1967) Arvid Källström föddes i Oskarshamn 1893. På 1920-talet studerade han i Paris tillsammans med Isaac Grunewald, Gösta Adrian Nilsson (Gan) m.fl. och hade en följd av år sin ateljé där. Han gjorde studieresor till Italien, England, Belgien och Nederländerna. I Paris ställde Arvid Källström ut på Salongen och Salon des Realitets Nouvelles. Han deltog även i utställningen på Charlottenborg och den Frie Udstilling i Köpenhamn och på Liljevalchs i Stockholm Arvid återvände till Sverige 1934 och var verksam i Stockholm tills han, 1939, slog sig ner i Påskallavik. Från 1940 var han centralgestalt i den så kallade Källströmsgruppen, som regelbundet ställde ut i Oskarshamn. Hans produktion är synnerligen omfattande och spänner från småskulpturer och porträtt till monumentalgrupper av olika slag, bland annat fontängrupper och kyrkliga arbeten. Hans energi och experimentlusta var stor och med sina gedigna kunskaper i de olika materialen kunde han lätt växla från den hårdaste graniten till det mjuka glaset, från cementblandaren till minsta modellpinne. Inte heller tyg var honom främmande och skulpturerna kunde vara stora eller små, stillastående eller rörliga och till och med ljudande. I sin egen trädgård gjorde Arvid sin största kvinnofigur, skapade abstrakta skulpturer av både betong och metall samtidigt som han formade några underbart sköna naturalistiska konstverk. Bland de större arbetena märks fontänerna i Kalmar, Oskarshamn och Hultsfred, monumentet över Esaias Tegnér i Växjö (brons 1926), Vid Målsnöret (brons 1936, Hudiksvall) och Ölandsflickan (granit 1943, Borgholms torg). Han har med krucifix, dopfuntar, orgelfasader, med flera verk, smyckat en rad kyrkor, framförallt i Småland. Arvid är representerad på Nationalmuseum och Moderna museet i Stockholm samt Kalmar museum. Han avled 1967 och är begravd på Påskallaviks kyrkogård. ur www.kallstromsgarden.se 23