Idrott, alkohol och tobak bland ungdom vanor, effekter och behovet av policy Budskapet att idrott och alkohol inte hör ihop har sedan lång tid tillbaka förmedlats av idrottsrörelsen. De flesta känner nog igen Systembolagets kampanj Spola kröken som genomfördes tillsammans med idrottsrörelsen, där alkoholens negativa inverkan på den fysiologiska prestationsförmågan framhävdes. Men hur ligger det till idag? Och hur är det med rökningen? Frågan vi ställde oss var huruvida idrottande ungdomar dricker mindre alkohol och röker mindre jämfört med de ungdomar som inte idrottar? Jörgen Stark Hjärt-lungfonden Anders Romelsjö Centrum för socialvetenskaplig alkoholoch drogforskning, Stockholms Universitet Idrottsrörelsen har makt Den svenska idrottsrörelsen engagerar många barn och ungdomar och har stor potential att förmedla positiva budskap. I en undersökning utförd 1998 av Statistiska Centralbyrån på uppdrag av Riksidrottsförbundet uppgav 56 procent av pojkarna och 45 procent av flickorna i åldrarna 13-20 att de var aktiva i en idrottsförening (Riksidrottsförbundet, 2002a). Varje vecka leds och influeras dessa av drygt 500 000 ledare och tränare. De allra flesta av dessa arbetar helt ideellt, och värdet av deras insatser har beräknats till cirka 14 miljarder kronor per år (Riksidrottsförbundet, 2002b). Ovanstående är imponerande siffror som visar att idrottsrörelsen i allra högsta grad engagerar många människor. Elitidrottarna, med sina åsikter och beteenden, har som idoler stor betydelse för ungdomarnas eget beteende. Dessa fixstjärnor exponeras ofta i media och mycket av det de gör och säger, positivt som negativt, har sannolikt stor påverkan på barnen och ungdomarna. Emellertid kan de mest inflytelserika idolerna finnas på betydligt närmare håll. I den egna hemstaden är det ofta spelarna i det lokala A-laget som är stjärnorna, och dricker de sig fulla på årsfesten eller för att fira segern i derbyt, är de idrottsintresserade ungdomarna oftast väl medvetna om det. Engström konstaterar i en undersökning att "Genom sin omfattning och popularitet bland barn och ungdom framstår den organiserade idrotten i sig som en betydelsefull uppfostringsmiljö för många barn, kanske den mest inflytelserika näst efter familjen och skolan" (Engström, 1989, s 9). Idrottsrörelsens attraktion och omfattning innebär ett stort ansvar, men medför samtidigt ett ypperligt tillfälle att förmedla en inställning som bland annat säger att alkohol och idrott inte hör ihop. Den undersökning som ligger till grund för denna artikel bygger på rapporten Skolelevers drogvanor 1999. Syftet med undersökningen var främst att analysera skillnader i alkohol- och tobaksvanor relaterat till medlemskap i idrottsförening och frekvens av träning hos elever i årskurs 9 samt att diskutera betydelsen av alkoholpolicy inom idrottsrörelsen. Konsumtionen ökar Varje år kartlägger Statens Folkhälsoinstitut tillsammans med Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) drogutvecklingen i Sverige. Vad gäller alkohol visar figur 1 att den beräknade 1 genomsnittliga årskonsumtionen av 100-procentig alkohol bland elever i årskurs 9 mellan 1977 och 1981 sjönk från 4,0 liter bland pojkar och 3,5 liter bland flickor, till 2,3 respektive 1,6 liter. Niornas genomsnittliga årskonsumtion verkar i stort sett ha varit oförändrad under 1980-talet 2, men har under 1990-talet ökat både bland pojkar och flickor. Sedan 1999 har alkoholkonsumtionen i årskurs 9 ökat till 4,6 liter för pojkar och 2,9 liter för flickor (Hvitfeldt, T m fl, 2002). I figur 2 kan man för perioden 1983-1999 utläsa hur stor andel av niondeklassarna som rökte dagligen eller nästan varje dag 3. Värdena var 22
Vem minns inte Systembolagets slogan Spola kröken under 70 och 80-talen. Men hur gick det sedan? Hur ser det ut nu? Foto: Artur Forsberg något högre under 1990-talets första hälft, men om man jämför start- och slutåren har inga nämnvärda förändringar skett. Då uppgav cirka 11 procent av pojkarna och 18 procent av flickorna att de rökte dagligen eller så gott som dagligen. Liter alkohol 100 % 5 4 3 2 1 0 Pojkar 77 79 81 83 85 87 89 91 93 95 97 99 År Flickor Figur 1. Den beräknade genomsnittliga årskonsumtionen av alkohol hos elever i årskurs 9 (liter 100-procentig etanol). Åren 1977-1989 avser skattade värden med utgångspunkt från konsumtionsindex. Data saknas för åren 1983-1985. Källa: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning. Skolelevers drogvanor 1999. Procent 24 20 16 12 8 4 0 Pojkar 83 85 87 89 91 93 95 97 99 År Flickor Figur 2. Andelen (%) elever i årskurs 9 som uppgett att de röker dagligen eller nästan dagligen. Källa: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning. Skolelevers drogvanor 1999. Prestationsförmågan försämras Alkoholens och andra drogers påverkan på kroppens fysiologiska funktioner varierar beroende på vilken typ av drog som används, vem som använder den, hur stor mängd som används och hur ofta den används. När man diskuterar hur alkoholen påverkar kroppen torde effekterna just när man druckit och dagarna efter man druckit, vara av störst intresse ur prestationshänseende. Direkta effekter som märks efter ett alkoholintag är till exempel att blodgenomströmningen i huden ökar, som i sin tur innebär en minskad transport av syre och näringsämnen ut i kroppen, att de finmotoriska rörelserna störs och att kroppen förlorar extra mycket vätska (Andrén-Sandberg, 1990). Alkohol innebär således att precision, kraft, reaktionstid och uthållighet försämras för idrottsutövaren. Hur stor funktionsnedsättningen blir beror på hur mycket man dricker, hur ofta man dricker och hur nära inpå träning eller tävling som alkoholintaget sker. Det är därför inte svårt att förstå att alkohol och goda idrottsprestationer inte är förenliga, vilket är en viktig utgångspunkt vid utarbetande och tillämpning av alkoholpolicys i idrottsföreningar. Då den fysiska prestationsförmågan till stor del är beroende av hjärtats och lungornas förmåga att transportera syre och näringsämnen ut i kroppen, är rökningens negativa inverkan på dessa organ av särskild betydelse för bra idrottsprestationer (McArdle et al, 1994). Många aktörer på arenan Det finns många föreningar, organisationer, institutioner och myndigheter som arbetar för en drogfri miljö. Dessa arbetar framför allt i ett preventivt syfte där stor kraft läggs på barns och ungdomars förhållande till alkohol och tobak. 23
Som vi nämnde inledningsvis har idrottsrörelsen stora möjligheter att bedriva en verksamhet som har stor betydelse i frågor som rör alkohol och tobak. I och med sin omfattande verksamhet, framför allt på ungdomssidan, anser sig Riksidrottsförbundet ha ett medansvar vad gäller idrottsungdomars alkohol- och tobaksvanor, och då särskilt att senarelägga alkoholdebuten (Riksidrottsförbundet, 2002c). Även Världshälsoorganisationen (WHO) och Europeiska Unionen (EU) har formulerat olika visioner och handlingsplaner där man beskriver hur man vill arbeta med frågor som berör alkohol- och tobaksområdet (Världshälsoorganisationens regionala europakontor, 1998). I Sverige är det Socialdepartementet som ansvarar för frågor rörande alkohol och droger. Aktörer i Sverige inom det alkoholoch tobakspreventiva området är bland annat Statens folkhälsoinstitut, Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN), Ungdomens Nykterhetsförbund (UNF), Vi Som Inte Röker (VISIR) och En Rökfri Generation. Tidigare forskning Ungdomars alkohol- och drogvanor är väl kartlagda, såväl nationellt som internationellt. Även ungdomars idrottsliga aktivitet är väl undersökt. Däremot är sambanden mellan ungdomars alkohol- och drogvanor och deras idrottsvanor ett område som är mindre undersökt. Forskningen om ungdomars idrottsvanor relaterat till deras alkoholvanor visar motstridiga resultat. Vissa undersökningar visar att idrottande ungdomar dricker mindre alkohol än ungdomar som inte idrottar, andra visar motsatt resultat, medan åter andra inte finner något samband alls. Undersökningarna visar dock entydigt att ungdomar som idrottar röker mindre än andra ungdomar. Syfte, material och metod Sedan 1971 har det i Sverige genomförts årliga skolundersökningar rörande ungdomars alkohol-, narkotika-, tobaks- och sniffningserfarenheter. Av ekonomiska skäl begränsas undersökningarna till att omfatta årskurserna 6 och 9. Syftet med vår undersökning var 1. att göra en kunskapsöversikt av vetenskapliga studier om alkohol, rökning och idrott. 2. att beskriva organisationer av betydelse för alkohol- och drogpolicys Tabell 1. Alkohol- och tobaksvanor i relation till frekvens av fysisk aktivitet under fritiden hos pojkar i årskurs 9. Randomiserad undersökning i skolklasser i Sverige 1999. Andel (%). N=2 683. Ingen fysisk aktivitet (n=164) bland ungdom. 3. att analysera data om alkohol- och rökvanor i förhållanden till medlemskap i idrotts-föreningar samt fysisk aktivitet hos elever i årskurs 9. 4. att diskutera idrottsrörelsens alkohol- och drogpolicy mot bakgrund av egna resultat samt tidigare forskning. Denna artikel fokuserar på de två sistnämnda syftena. Urvalet för 1999 års skolundersökning utgjordes vad gäller årskurs 9 av 280 klasser, som resulterade i ett urval på 2 683 pojkar och 2 515 flickor. I 1999 års skolundersökning inkluderades tre frågor vilka behandlade elevernas medlemskap i idrottsföreningar, om betydelsen av alkohol-, narkotika- och rökvanor nämnts eller diskuterats i deras idrottsförening samt hur ofta eleverna tränar så mycket på sin fritid att de blir andfådda och svettas. Vår undersökning baserades 1-2 ggr/månaden eller sällan (n=240) 1 gång/veckan (n=283) 2-7 ggr/ veckan (n=1 942) Alkoholkonsument 62,9 73,1* 69,6 77,3* Minst 5,0 liter 100-procentig etanol/år Berusad varje eller Nästan varje tillfälle Berusningsdebut 13 år eller yngre Röker varje eller nästan varje dag 14,5 18,8 23,6* 24,3* 44,0 47,3 52,3 53,2 8,5 7,1 9,5 8,9 14,3 12,1 13,2 8,1* * p<0,05. En statistisk signifikant skillnad jämfört med andelen hos pojkar med ingen fysisk aktivitet. Tabell 2. Alkohol- och tobaksvanor i relation till frekvens av fysisk aktivitet under fritiden hos flickor i årskurs 9. Randomiserad undersökning i skolklasser i Sverige 1999. Andel (%). N=2 515. Ingen fysisk aktivitet (n=178) 1-2 ggr/månaden eller sällan (n=415) 1 gång/veckan 2-7 ggr/veckan (n=429) (n=1 451) Alkoholkonsument 68,8 82,4* 80,4* 80,5* Minst 5,0 liter 100-procentig etanol/år 19,1 14,2 15,3 11,7* Berusad varje eller Nästan varje tillfälle 46,3 44,4 44,0 49,2 Berusningsdebut 13 år eller yngre 5,6 7,5 5,8 6,1 Röker varje eller nästan varje dag 25,3 23,6 17,8* 14,0* * p<0,05. En statistisk signifikant skillnad jämfört med andelen hos flickor med ingen fysisk aktivitet. på analyser av svaren från dessa tre frågor. Resultat Resultaten visade att de ungdomar och de som är fysiskt aktiva inte hade mer restriktiva alkoholvanor. Däremot framgick det att dessa ungdomar hade en lägre andel rökare. Resultaten visade även att de som erhållit information om alkohol och droger i idrottsföreningen inte hade en lägre alkoholkonsumtion jämfört med de som inte erhållit information. Alkohol- och tobaksvanor i relation till frekvens av fysisk aktivitet Vad gäller alkoholvanor i relation till frekvens av fysisk aktivitet visar tabell 1 att pojkar som tränar ofta jämfört med de som inte tränar alls i större utsträckning är högkonsumenter av alkohol. Det framgår även att en större andel av de pojkar som 24
tränar ofta och de som tränar 1-2 ggr/ månad eller sällan är alkoholkonsumenter. Vidare framgår det att andelen rökare bland pojkar som tränar ofta är betydligt lägre än andelen rökare i övriga grupper. Vid jämförelser mellan medlemskap i olika idrotter framgår det att pojkar som är icke-tränande medlemmar eller medlemmar i en fotbolls- eller ishockeyförening har en något större andel som brukar alkohol. Vad gäller rökning kan man tydligt se att pojkar i betydligt mindre utsträckning röker jämfört med de som inte är medlemmar. Tabell 2 visar att en större andel av de flickor som tränar jämfört med de som inte tränar alls är alkoholkonsumenter. Dock är andelen högkonsumenter lägst i gruppen som tränar mest. I tabellen kan man även se att andelen flickor som röker är avsevärt lägre bland de som tränar 1 gång/ veckan eller mer jämfört med andelen flickor som inte tränar alls. Vid jämförelser mellan medlemskap i olika idrotter framgår det att andelen högkonsumenter bland flickor som är medlemmar i en idrottsförening är lägre jämfört med de flickor som inte är medlemmar i en idrottsförening. Liksom hos pojkarna är andelen flickor som röker betydligt mindre bland de jämfört med flickor som inte är medlemmar. Alkoholkonsumtion i relation till information om alkohol- och droger Tabell 3 visar inte på något klart samband hos pojkar mellan alkoholkonsumtion och information i idrottsföreningen om alkohol- och droganvändning. Noterbart är dock att alkoholkonsumtionen för tre av idrottsgrenarna var störst hos de som rapporterade att de ofta fått information om alkohol och droger inom idrottsrörelsen. Tabell 4 visar att det inte heller hos flickor finns något klart samband mellan alkoholkonsumtion och information i idrottsföreningen om alkoholoch droganvändning. Tabell 3. Alkoholkonsumtion (liter 100-procentig etanol/år) hos medlemmar i idrottsföreningar i relation till information om alkohol och droger i idrottsföreningar. Randomiserad undersökning i skolklasser i Sverige 1999. Pojkar i årskurs 9. N=2 683. Icke-tränande medlem (n=114) Fotboll (n=493) Diskussion Då det visat sig att drygt hälften av alla pojkar och knappt hälften av alla flickor i åldrarna 13-20 är aktiva i en idrottsförening förstår man att föreningsidrotten är en stor del av många ungdomars liv. Det är därför av vikt att staten och kommunerna skapar möjligheter för exempelvis idrottsföreningarna att bedriva en väl fungerande verksamhet, där det alkoholpreventiva arbetet ses som en viktig del, och där idrottsföreningarna i sin tur har kravet på sig att ha en tydlig alkoholpolicy där man beskriver hur föreningen ska förhålla sig när det gäller idrott och alkohol. Att vara aktiv medlem i en idrottsförening medför inte bara fysiska mervärden för individen. Gemenskapen med övriga medlemmar skapar en social tillvaro som för många, särskilt barn och ungdomar, troligtvis har en ännu större betydelse än de fysiologiska vinsterna. Denna sociala gemenskap kan dock medföra tillfällen där en stor andel ungdomar får sin första kontakt med alkohol och tobak. Vid en jämförelse i vår undersökning mellan alkoholvanor och medlemskap i idrottsföreningar kunde man i samtliga grupper hos både pojkar och flickor se att de som var medlemmar i idrottsföreningar i större utsträckning var alkoholkonsumenter. Våra resultat visade även att den största andelen alkoholkonsumenter bland både pojkar och flickor fanns i gruppen som tränade mest. Det vore fel att dra slutsatsen att idrottsrörelsen stimulerar till alkoholkonsumtion. Men vi fann å andra sidan inga tecken på att idrottsrörelsen i praktiken motverkar Ishockey (n=194) Annan lagidrott (n=325) Ingen information 5,46 3,48 3,67 3,44 3,90 Sällan information 7,55 4,58 3,88 3,43 3,64 Ofta information 3,71 5,03 4,80 3,11 6,30 Individuell idrott (n=462) Tabell 4. Alkoholkonsumtion (liter 100-procentig etanol/år) hos medlemmar i idrottsföreningar i relation till information om alkohol och droger i idrottsföreningar. Randomiserad undersökning i skolklasser i Sverige 1999. Flickor i årskurs 9. N=2 515. Icke-tränande medlem (n=140) Fotboll (n=225) Annan lagidrott (n=300) Ingen information 2,43 2,15 1,82 1,79 Sällan information 2,47 1,98 1,85 2,19 Ofta information 3,81 2,21 2,62 2,05 Individuell idrott (n=617) alkoholintag. För detta talar också att det inte finns något positivt samband mellan att ha fått information om alkohol och droger inom idrottsrörelsen och lägre konsumtion. När vi undersökte sambandet mellan rökning och medlemskap i idrottsförening framgick det att samtliga grupper med aktiva medlemmar hade en lägre andel rökare. En av anledningarna till detta är kanske att rökningen anses ha en mer långsiktig negativ påverkan samt en tydligare påverkan på konditionen medan alkoholens negativa inverkan mer ses som ett problem endast dagen efter alkoholintaget. Vad gäller information om alkohol och droger i idrottsföreningen kunde vi varken hos pojkarna eller flickorna se något klart samband mellan alkoholkonsumtion och information i idrottsföreningen om alkohol- och droger. Man skulle kunna tro att de som informeras ofta har en lägre alkoholkonsumtion, men resultaten visar snarare på det motsatta, och det finns undersökningar som har visat att olika upplysningsprogram har samband med högre alkohol- och drogkonsumtion hos målgruppen (Foxcroft et al, 1997). På vilket sätt man förmedlar budskapet om alkoholens och drogernas negativa effekter har varit en länge debatterad fråga. För att lyckas med upplysning och undervisning menar 25
26 Thorsen och Andersson (2000) att man måste beakta i huvudsak fem olika aspekter; målen måste vara realistiska, metoden för upplysningen måste vara rätt, målgruppen måste vara den rätta, avsändaren måste vara adekvat för målgruppen samt att utvärderingsmetoden måste vara effektiv för att mäta effekter. Då Riksidrottsförbundet samlar hela 22 000 idrottsföreningar är det av vikt att förbundet har klara och tydliga bestämmelser gällande arbetet mot alkohol och droger. Genom att formulera särskilda riktlinjer vill Riksidrottsförbundet uppmana och hjälpa varje enskild idrottsförening att skapa sin egen alkohol- och drogpolicy. Exempelvis vill man att inga alkoholdrycker ska förekomma hos ledare och aktiva i samband med idrottsverksamhet för barn och ungdomar, att idrottsrörelsen är medveten om att allmänheten och media ställer större krav på den än på gemene man när det gäller förhållandet till alkohol och att specialförbunden tar upp alkoholfrågorna i sin ledarutbildning. Inom tobaksområdet vill man till exempel arbeta för att skapa rökfria miljöer på anläggningar där idrott bedrivs och att ledare och aktiva blir medvetna om tobakens och snusets negativa inverkan på individ och miljö och därmed arbetar för att konsumtionen minskar. Dessa riktlinjer torde ge varje enskild idrottsförening en god grund vid formuleringen av en alkoholoch drogpolicy. Att endast ge information om alkoholens och drogernas skadliga effekter räcker inte. Undersökningar tyder på att man genom en tydlig policy kan påverka vanor, så även inom alkoholområdet. Det finns många områden en alkohol- och drogpolicy, oavsett föreningens förutsättningar, kan tänkas behandla. Att ha ledare och andra vuxna med grundläggande utbildning vad gäller exempelvis alkoholens och drogernas sociala effekter och effekter på prestationen. Ledare med dessa kunskaper har bättre förutsättningar att se när någon i hans eller hennes förening far illa på grund av ett missbruk. Att ha bestämmelser vad gäller alkoholförtäring och rökning under och efter träning och match, vid resor till och från match, vid träningsläger samt vid fester. Är man delaktig i en idrottsförening är man en representant för sin förening även utanför planen. Att inte ha reklam på exempelvis matchtröjor som kopplas samman med alkohol och droger. Med tanke på den massmediala exponering idrottsstjärnor och idrottsanläggningar utgör, är det av vikt att idrotten med eftertanke avgör vad det är den vill göra reklam för. Att ha en alkohol- och drogfri miljö vid matcher och andra evenemang. En idrottsförening har inte bara ansvar för sina aktiva medlemmar, utan även ett ansvar för de åskådare som besöker matcherna. Då en idrottsförenings förutsättningar förändras med tiden, och då samhället är under ständig förändring, är det viktigt att inse att en alkoholoch drogpolicy är ett levande verktyg som måste följa dessa förändringar och därmed kontinuerligt bör uppdateras och revideras. I regeringens handlingsplan för att förebygga alkoholskador skriver man att kommunerna kan uppmuntra idrottsföreningarna som får ekonomiskt stöd att ha en alkoholpolicy för hur föreningen ska förhålla sig när det gäller idrott och alkohol (Socialdepartementet, 2000a). Man skulle kunna spetsa till denna formulering och kräva att de föreningar som önskar bidrag och stöd från kommunen är tvungna att ha en policy som visar att man aktivt arbetar mot alkohol och droger. Slutsats Att idrottsrörelsen är en arena med oerhörd genomslagskraft råder det ingen tvekan. Därför är det mycket viktigt att den verksamhet som bedrivs inom idrottsrörelsen, från Riksidrottsförbundets topp till den enskilda lilla idrottsföreningens ledning, från elitidrottarens prestationsinriktade OS-satsning till breddidrottens vardagliga verksamhet, bygger på likartade grunder och värderingar. Då forskningen inte funnit resultat som entydigt visar att de ungdomar som idrottar dricker mindre alkohol, anser vi att det alkohol- och drogpreventiva arbetet i idrottsföreningarna bör utökas och förbättras, och detta arbete i varje enskild idrottsförening borde baseras på en väl genomtänkt alkohol- och drogpolicy. Det nuvarande läget där alkoholkonsumtionen snarare är högre bland idrottande ungdomar är inte bra vare sig för ungdomarna eller för idrottsrörelsen och dess anseende. Referenser Andersson, B m fl. (2000). Skolelevers drogvanor 1999. Stockholm. Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning. 1:a upplagan. Rapport nr 57. 218 s. Andrén-Sandberg, Å. (1990). Idrott och alkohol. Fakta om hur alkohol påverkar kroppen vid idrottsutövning på kort och lång sikt. Systembolaget. 121 s. Engström, L-M. (1989). Idrottsvanor i förändring. Stockholm. Högskolan för lärarutbildning i Stockholm. Institutionen för pedagogik. 122 s. Foxcroft D et al. (1997). Alcohol misuse prevention for young people: a systematic review reveals methodological concerns and lack of reliable evidence of effectivness. Addiction, 92: 531-537. Hvitfeldt, T m fl. (2002). Skolelevers drogvanor 2001. Stockholm. Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning. 1:a upplagan. Rapport nr 67. 206 s. McArdle, WD et al. (1994). Essentials of Exercise Physiology. Malvern Lea & Febiger. 563 s. Socialdepartementet. (2000a). Nationell handlingsplan för att förebygga alkoholskador. Regeringens proposition 2000/01:20. Stockholm. 88 s. Stark, J. (2002). Idrott, alkohol och tobak bland ungdom vanor, effekter och behovet av policy. Stockholm. 53 s. Thorsen, T och Andersson, T. (2000). Upplysning och undervisning begränsar det alkohol- och narkotikaproblemet? Stockholm. Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning. 1:a upplagan. Rapport nr 60. 84 s. Världshälsoorganisationens regionala europakontor. (1998). Hälsa 21 - hälsa för alla på 2000-talet. En introduktion. Folkhälsoinstitutet. 40 s. World Wide Web Riksidrottsförbundet (RF) 2002-02-24, a http://147.14.243.21/n3admin_rf/arkiv/ motionsvanor.pdf Riksidrottsförbundet (RF), 2002-02-24, b http://www.rf.se/t3.asp?p=14538 Riksidrottsförbundet (RF), 2002-02-24, c http://147.14.243.21/n3admin2_rf/ t8.asp?p=15378 Denna artikel baseras på magisteruppsatsen i folkhälsovetenskap Idrott, alkohol och tobak bland ungdom vanor, effekter och behovet av policy av Jörgens Stark som nu arbetar på Hjärt-Lungfonden. Handledare var professor Anders Romelsjö vid Centrum för Socialvetenskaplig Alkohol- och Drogforskning (SoRAD) vid Stockholms universitet. E-post: jorgen.stark@hjartlungfonden.se och anders.romelsjo@so rad.su.se. (Footnotes) 1 Ett konsumtionsindex har räknats fram genom uppgifter om kvantiteten och frekvensen av alkoholintaget hos varje enskild elev, som sedan räknats om till 100-procentig alkohol. 2 Data saknas för åren 1983-1985. 3 I skolelevers drogvanor 1999 görs ingen specifik definition på rökare, men de elever som uppgav att de rökte varje dag fick även uppge hur många cigaretter de rökte per dag. Av dessa svar framgick det att drygt hälften av pojkarna och över en tredjedel av flickorna rökte mellan 3 och 10 cigaretter per dag.