Kompensationsåtgärder vid exploatering i kultur- och naturmiljöer

Kompensationsåtgärder vid exploatering i kultur- och naturmiljöer Red. Benjamin Grahn Danielson Magnus Rönn Stig Swedberg

Kompensationsåtgärder vid exploatering i kultur- och naturmiljöer

Köpa boken? http://www.kulturland.se/bokhandel Författare i bokstavsordning: Jonas E Andersson, Benjamin Grahn Danielson, Tony Axelsson, Maria Håkansson, Jan Mellander, Magnus Rönn, Carl-Johan Sanglert, Per Skyllberg, Erik Skärbäck, Stig Swedberg, Christina Toreld, Cecilia Wingård och Ann Åkerskog. Redaktörer: Benjamin Grahn Danielson, Magnus Rönn och Stig Swedberg Titel: Kompensationsåtgärder vid exploatering i kultur- och naturmiljöer Title: Compensations measures in Exploitation of Cultural Heritage and Environments TRITA-ARK-Forskningspublikationer 2015:1 ISSN 1402-7453 ISRN KTH/ARK/FP 15:01 SE ISBN 978-91-7595-553-7 Förlag: Kulturlandskapet i samarbetet med KTH/Arkitektur ISBN 978-91-98151-25-1 Hemsida: http://www.kulturland.se Ekonomiskt bidrag: Boken har tryckts med stöd från Riksantikvarieämbetets FoU-anslag Grafisk design: Siri Reuterstrand Tryck: Skandinavian book, 2015

Kompensationsåtgärder vid exploatering i kultur- och naturmiljöer Redaktörer: Benjamin Grahn Danielson, Magnus Rönn och Stig Swedberg Kulturlandskapet KTH/Arkitektur

Innehåll Förord 7 Sammanfattning: Kompensationsåtgärder vid exploatering i kultur- och naturmiljöer 9 Benjamin Grahn Danielson, Magnus Rönn och Stig Swedberg Kulturmiljökompensation en sammanställning av FoU-insatser 49 Magnus Rönn Kulturmiljövärden i besluts- och planeringsprocesser röster om kompensation som styrmedel mellan bevarande och förändring 107 Jonas E Andersson Kulturmiljökompensation eller samhällsplanering? Värden och kompensationsåtgärder utifrån yrkesbaserade tolkningar 143 Maria Håkansson Kompensation av kulturmiljöer sett från ett landskapsperspektiv 165 Ann Åkerskog Systematisk destruktion värde, förlust och kompensation 185 Tony Axelsson Workshop om ekonomiska och juridiska styrmedel utifrån exemplet Lilla Aspholmen 203 Stig Swedberg Geografiska perspektiv på kompensationsåtgärder inom kulturmiljövården 219 Carl Johan Sanglert Balansera kultur- och naturvärden 239 Erik Skärbäck

Nyköpingsmodellen - Kompensationsprincipen från ett kommunalt perspektiv i praktiken 275 Per Skyllberg Kompensation eller balansering ett kommunalt dilemma 297 Jan Melander Arbetarbostäder på Prästängsvägen i Skoghall, Hammarö kommun prövning av kompensation som lösning 315 Cecilia Wingård Värden inom ett Världsarv? 331 Christina Toreld Författarpresentation 353

Förord Denna antologi behandlar kompensationsåtgärder vid exploateringar i naturoch kulturmiljöer. Kompensation är en kontroversiell uppgift inom arkeologi, arkitektur och samhällsplanering. En tvistefråga handlar om likheter och skillnader i synen natur och kultur. En annan tvistefråga gäller i vilken grad som kulturarv kan återskapas utan att förlora sina speciella värden. I den professionella praktiken finns en tredje minst lika viktig tvistefråga som berör kopplingen mellan plats, värde, skada och kompensationsåtgärder. Begreppet kompensation används i betydelsen ersätta, uppväga, utjämna, gottgöra, kvitta eller avväga saker mot varandra. Kompensationen i samhällsplaneringen kan utifrån denna utgångspunkt tillskrivas åtgärder som vidtas för att ersätta en negativ påverkan, gottgöra skadliga ingrepp och återskapa förlorade värden i landskap och bebyggelse. Denna antologi är en andra avrapportering av forskningsprojektet Styrmedel och kompensationsåtgärder inom kulturmiljöområdet som genomförs med stöd av Riksantikvarieämbetets FoU-anslag. Som ett led i projektet anordnade Kulturlandskapet, KTH/Arkitektur och Göteborgs stadsmuseum en konferens om kompensation vid påverkan på natur- och kulturmiljöer i Göteborg, 1-2 december 2014. Det är denna forskningsaktivitet som nu redovisas i antologin. Svaren på tvistefrågorna från författarna i antologin är inte entydiga. I inledningen ger vi en sammanfattande översikt på problematiken med fokus på begreppsanvändning och styrmedel i samhällsplaneringen vid kompensation för ingrepp som riskerar att skada natur- och kulturmiljövärden. Texterna i antologin levererar flera olika ingångar till kompensation som en professionell uppgift i projekt för i första hand konsulter, kommunala planerare och handläggare vid statliga myndigheter som prövar ansökningar om exploatering. Läs och kommentera. Vi tar tacksamt emot synpunkter på innehållet i antologin. Maj 2015 Fjällbacka Stockholm Benjamin Grahn Danielson, Magnus Rönn och Stig Swedberg 7

Sammanfattning: Kompensationsåtgärder vid exploatering i kultur- och naturmiljöer Benjamin Grahn Danielson, Magnus Rönn och Stig Swedberg Inledning Denna antologi innehåller texter från en vetenskaplig konferens om kompensation vid exploatering av kultur- och naturmiljöer. Konferensen genomfördes i Göteborg, 1-2 december 2014. Den arrangerades av Kulturlandskapet, KTH/Arkitektur och Göteborgs stadsmuseum med ekonomiskt stöd från Riksantikvarieämbetets FoU-anslag. Konferensen ingick i forskningsprojektet Styrmedel och kompensationsåtgärder inom kulturmiljöområdet. Syftet med konferensen var både att presentera resultat från forskningsprojektet, diskutera preliminära slutsatser och bjuda in till ett givande utbyte av erfarenheter med professionella aktörer inom samhällsbyggnadssektorn. Inbjudan resulterade i 90 anmälningar om deltagande i konferensen och ett 15-tal presentationer och konferensartiklar, som nu presenteras i antologin. Texterna har kvalitetsgranskats av ledamöterna i den vetenskapliga kommittén och författarna har bearbetat sina konferensartiklar med hänsyn till granskarnas synpunkter. Samtliga bidrag i antologin har kvalitetsgranskats av minst två ledamöter i den vetenskapliga kommittén inför slutligt godkännande av bokens redaktörer. Såväl konferensen som det bakomliggande forskningsprojektet har finansierats av Riksantikvarieämbetets FoU-anslag. För projektledning svarar Kulturlandskapet med säte i Fjällbacka. Kulturlandskapet samarbetar i forskningsprojektet med Kungliga Tekniska Högskolan, Göteborgs Universitet och Sveriges Lantbruksuniversitet. Nyckelbegreppet är kompensation, vilket i samhällsplaneringen framträder som ett verktyg för handläggare, en metod för planerare och som förslag på åtgärder från konsulter. Skador i landskapet repareras. Kompensation är emellertid inte något gott i sig utan kan missbrukas för att underlätta skadliga exploateringar. Något sådant exempel har vi dock 9

inte mött. Kommuner reglerar kompensationsåtgärder i exploaterings- och markanvisningsavtal inför upprättandet av detaljplaner. Statliga myndigheter kan införa kompensation som villkor för tillstånd i syfte att rekonstruera och bevara kvaliteter i kultur- och naturmiljöer. Den rättsliga regleringen återfinns i Miljöbalken. Pådrivande i utvecklingen av kompensation i samhällsplaneringen har varit konsultföretag och kommunala förvaltningar. Förslag till kompensationsåtgärder har tagits fram av konsulter som haft i uppdrag att utreda naturoch kulturmiljöer. Flera kommuner arbetar med kompensation i planeringen som ett sätt att uppfylla politiska målsättningar. Kulturmiljön är både en kollektiv nyttighet och ett allmänt intresse i det postindustriella landskapet med värden som behöver bevaras, utvecklas och förvaltas. Kulturmiljövärden är ingen oändlig resurs som är fritt tillgänglig för exploatering. Grundtanken i samhällsplaneringen är att den som tar mark i anspråk måste ge något tillbaka. Ett övergripande mål för konferensen var att främja en nationell dialog om kompensation och dess roll i samhällsplaneringen, eftersom vi ser ett behov av kritisk reflektion och kunskapsutveckling. Samhällsplaneringen inbegriper ett möte mellan två intressen, ett exploateringsintresse som söker förändring och ett kulturmiljöintresse med fokus på bevarande. Det är två grundläggande intressen som behöver balanseras på ett hållbart sätt i arkitektur, arkeologi och samhällsbyggande, såväl nationellt och regionalt som lokalt i kommunala översiktsplaner och detaljplaner. Inbjudan till konferensen marknadsfördes genom utskick via e-postlistor till nätverk, företag, universitet, kommuner, länsstyrelser och statliga verk. Dessutom marknadsfördes konferensen på hemsidor hos Riksantikvarieämbetet, Riksförbundet för Sveriges museer, Kulturlandskapet och Göteborgs Stadsmuseum. Kulturlandskapet redovisar material från konferensen på sin hemsida. 1 Konferensen har även en egen hemsida där program och presentationer gjorts tillgängliga. 2 Denna antologi kommer dessutom att bli fritt nerladdningsbar på Kulturlandskapets hemsida för att underlätta kunskapsspridningen. I inbjudan till konferensen fanns ett antal teman utpekade som särskilt intressanta för diskussion. Arrangörerna efterfrågade konferensartiklar och presentationer som behandlade: 1 Se http://www.kulturland.se/portfolio/styrmedel-och-kompensationsatgarder-inomkulturmiljo/ 2 Se http://kulturkompensation.se/ 10

Kompensation som teori, metod och praktik i samhällsplaneringen. Typer av kompensation som syftar till återskapa kvaliteter i kultur- och naturmiljöer. Kulturmiljö- och naturmiljökompensation som hot/möjlighet i detaljplaneprocesser. Kompensation som paradigmskifte i samhällsplaneringen. Praktikfall: För- och nackdelar med kompensation i projekt. Exempel på kompensationsåtgärder i planeringsunderlag. Konferensen vände sig till akademi, näringsliv och offentlig sektor. Målgruppen var i första hand forskare, konsulter och tjänstemän vid kommunala förvaltningar och statliga myndigheter med ett direkt intresse i planering, projektering, byggande och förvaltning av kultur- och naturmiljöer. Målgruppen kan specificeras så här: Forskare vid universitet och högskolor som studerar hur natur- och kulturmiljöfrågor behandlas i arkitektur, arkeologi, kulturmiljövård och samhällsbyggande. Handläggare vid länsstyrelsernas enheter för kulturmiljö och samhällsplanering vilka prövar detaljplaner och skydd av kulturmiljöer. Statliga myndigheter som Riksantikvarieämbetet, Boverket, Naturvårdsverket och Trafikverket med uppdrag att utveckla kunskapsunderlag för kultur- och naturmiljöer. Kommunala tjänstemän vid förvaltningar som arbetar med planering (översiktsplaner, detaljplaner, bevarandeplaner osv) och som yttrar sig över dessa planeringsunderlag. Konsulter, företag och museer som anlitas för att identifiera höga värden, samt för att utreda och redovisa hur exploateringar påverkar kultur- och naturmiljöer. Arkitektkontor som anlitas för att utveckla och gestalta förslag till ny bebyggelse i områden med värdefulla kultur- och naturmiljöer. Exploatörer och byggherrar som vill genomföra projekt i områden med kultur- och naturmiljöer och ger uppdrag till konsulter att ta fram planeringsunderlag. 11

Deltagarlistan från konferensen visar att inbjudan nådde fram till målgruppen. Det kom företrädare från akademi, näringsliv och offentlig sektor. En grupp av aktörer saknades dock, nämligen exploatörer och byggherrar. Näringslivet representerades i konferensen av konsulter och konsultföretaget. Deras uppdragsgivare och beställare av tjänster behöver involveras i den fortsatta kunskapsspridningen. Konferensen var organiserad på klassiskt sätt med tre inbjudna talare (key-note speakers) som redovisade olika infallsvinklar på konferensens problematik, med presentationer av konferensartiklar i tre parallella sessioner inklusive en workshop om rättsliga styrmedel och kompensation. Samtliga presentationer baserades på abstrakt som granskats av konferensens vetenskapliga kommitté. De tre huvudtalarna med specialkompetens inom juridik, idéhistoria och planering var: Peggy Lerman, jurist. Julia Nordblad, idéhistoriker. Erik Skärbäck, landskapsarkitekt. För planering och genomförande svarade en organisationskommitté med företrädare för arrangörerna bakom konferensen. Organisationskommittén bestod av: Ylva Blank, Göteborgs stadsmuseum/riksantikvarieämbetet. Chatrine Sjölund Åhsberg, Göteborgs stadsmuseum. Benjamin Grahn Danielson, Kulturlandskapet. Magnus Rönn, KTH/Arkitektur. Granskningen av abstrakt och konferensartiklar har utförts av en vetenskaplig kommitté med ledamöter från Kungliga Tekniska Högskolan, Sveriges Lantbruksuniversitet, Göteborgs Universitet, Kulturlandskapet och Birka Arkitekt & Design. Ledamöter i kommittén har varit: Jonas E Andersson, Tekn Dr. Tony Axelsson, Fil. Dr. Ylva Blank, Fil Kand. Maria Håkansson, Tekn. Dr. 12

Magnus Rönn, Tekn Dr. Stig Swedberg, Kulturvetare/arkeolog. Ann Åkerskog, Fil. Dr. För information om konferensen på hemsidan svarade Benjamin Grahn Danielson, arkeolog vid Kulturlandskapet. Innehåll och uppläggning Antologin innehåller sammanlagt 12 kapitel uppdelade i två sektioner. Den första sektionen utgörs av sex texter som är direkt knutna till forskningsprojektet Styrmedel och kompensationsåtgärder inom kulturmiljöområdet. Författare till dessa inledande texter är Jonas E Andersson, Tony Axelsson, Maria Håkansson, Magnus Rönn, Stig Swedberg och Ann Åkerskog. Den andra sektionen i antologin består av utvalda konferensbidrag som efter bearbetning blivit antagna för publicering. Författare till dessa texter är Jan Melander, Carl-Johan Sanglert, Per Skyllberg, Erik Skärbäck, Christina Toreld och Cecilia Wingård. Kompensation som begrepp och typologi Vad menas med kompensation? Hur skiljer man anpassning och hänsyn från kompensationsåtgärder i projekt? Konsulter, kommunala planerare och statliga handläggare upplever begreppsanvändningen som oklar och mångtydig i såväl lagstiftning som praxis. Genomgången av hur kompensation förklaras och diskuterats i litteraturen ger belägg för att begreppet används i minst tre olika betydelser, som är mer eller mindre tydligt länkade till planeringsnivåer i samhället. Begreppet kompensation användas i betydelsen: Verktyg; kompensation som planeringsverktyg baseras på nationella regler. Metod; kompensation som arbetsmetod ingår i den kommunala handläggningen. Åtgärd; kompensation som åtgärd uppträder i projekt och planeringsunderlag. Kompensation som verktyg i samhällsplaneringen återfinns i texter som utgår från 1990-talets föreskrifter i miljölagstiftningen. Begreppsanvändningen är ofta länkat till införandet av Miljöbalken och förordningen om miljökonsekvensbeskrivningar. Genom införandet av bestämmelser om kompensation i 13

Miljöbalken fick tjänstemännen ett nytt verktyg till sitt förfogande vid bedömningen av ansökningar om tillstånd. Hänvisningar till föreskrifter i lagstiftningen gör att diskussionen om kompensation som verktyg för handläggare förflyttas till en övergripande nationell nivå och får en generell karaktär. Carl-Johan Sanglert (2013) ser införandet av Miljöbalken och kraven på miljökonsekvensbeskrivningar under 1990-talet som ett verktyg för att granska och utvärdera de samlade miljöeffekterna av olika verksamheter och fysisk planering. 3 Ett annat belysande exempel på detta språkbruk finns i boken Att förstå miljökompensation av Jesper Persson från 2011. En sökning på verktyg ger ett 30-tal unika träffar när dubblerande hänvisningar i rubriker tagits bort. För Persson är miljökompensation ett verktyg, men även en process som innehåller kommunikation mellan aktörer/ intressenter såväl som strategier, mekanismer och metoder. 4 Perssons argument för att se kompensation som ett verktyg i planeringen är att kompensation som professionell praktik kan inbegripa flera olika metoder, varför språkbruket bör renodlas. Persson har en positiv syn på kompensation som planeringsverktyg i boken. Han ser verktyget som ett medel för att uppnå politiska målsättningar om ett hållbart samhälle. Persson påpekar dock att det inte är verktyget i sig som ger effekter utan hur det utformas och används i praktiken. 5 Sanglert noterar i antologin att införandet av kompensation som verktyg i samhällsplaneringen växer fram samtidigt med andra avregleringar i samhället. I detta marknadstänkande ingår ökad konkurrensutsättning inom kulturmiljövården genom uppdragsarkeologi. Kompensation som arbetsmetod är en angelägenhet för den kommunala planeringen och används framför allt i detaljplaneuppdrag. Flera kommuner har genomfört utvecklingsprojekt i syfte att utveckla metoder för att identifiera, rangordna, redovisa och gottgöra skador på natur- och kulturmiljöer. Här ingår rutiner, tabeller och modeller som grund för ersättning vid förluster av kulturvärden och ekologiska funktioner. Ibland kallas metoden för balanseringsprincipen. Erik Skärbäcks bidrag i antologin illustrerar denna begreppsanvändning. Också texter av Magnus Rönn, Jan Melander och Per Skyllberg tar upp kompensation som arbetsmetod i kommuner. Skärbäck beskriver balansering som en metod med följande fyra faser; 1) undvika, 2) minimera, 3) utjämna och 4) ersätta. Här motsvaras utjämna och ersätta av kompensation. I denna 3 Sanglert, C-J,. 2013. Att skapa plats och göra rum, sid 143. 4 Person, J., 2011, Att förstå miljökompensation, sid 31. 5 Ibid, Se sid 168-169. 14

metodbeskrivning ska kompensationsåtgärder vidtas i sista hand när skador på miljön inte kunnat undvikas genom annan lokalisering, anpassningar av projekt eller utformning med hänsyn till platsen. Erfarenheterna från fler års arbete med balanseringsprincipen i kommuner sammanfattar Skärbäck så här: Jag upplever att svårigheten att få gehör för metoden inte bara beror på svagheter i lagen, utan också i hög grad på utredares förmåga och tidsutrymme att studera och förklara de funktionella ekologiska och historiska sammanhangen som påverkas och kan behöva kompenseras, samt redovisa inventeringar, analyser och åtgärdsförslag på ett pedagogiskt transparent sätt så de inte kan negligeras av beslutsfattarna. 6 Skyllberg beskriver i sitt bidrag hur Samhällsbyggnadsförvaltningen i Nyköping arbetar med balanserad planering som metod för ekologisk kompensation. Arbetssättet har utvecklats i fyra steg genom; 1) kartläggning av naturmiljövärden, 2) samlad bedömning i kommunens plan för grönstruktur, 3) politiska beslut om balanseringsprincipen omsatt i en fördjupad översiktsplan följd av 4) rutiner och mallar för handläggare som anger beslutspunkter och frågor om kompensation som behöver redas ut i planprojekt. Beskrivningen ger en informativ bild av kompensation som metod ur ett kommunalt perspektiv. Även Melander ser kompensation som en kommunal arbetsmetod i antologin. Han redovisar exploateringen i fyra områden i Västerås som exempel på metoden i användning. Rönns bidrag är en kunskapsöversikt. I översikten beskriver han kommunala utvecklingsinsatser som haft som mål att få fram praktiska metoder för arbetet med kompensation i planuppdrag. Metoderna inbegriper handläggningsrutiner, planeringsunderlag och beräkningsmodeller för att ersätta skador på miljön. Det handlar både om interna rutiner och kvalitetssäkring av överenskommelser i avtal och detaljplaner, krav på utredningar av natur- och kulturmiljöer i planprojekt, principer för hur förluster ska gottgöras och förenklade sätt att presentera värden, skador och kompensation i remissoch utställningshandlingar. Kompensation som åtgärd ingår i kunskaps- och planeringsunderlag inför beslut om detaljplaner. Begreppsanvändningen är tydligt sammankopplat med förslag i utredningar som syftar till att återskapa natur- och kulturmiljövärden 6 Skärbäck, E., 2015, Balansera kultur- och naturvärden i Grahn Danielsson, B., Rönn, M., & Swedberg S. (Red) 2015, Kompensationsåtgärder vid exploatering i kultur- och naturmiljöer i denna bok, sid 239-240. 15

som skadas vid exploateringar av marken. Denna gång är kompensation ett i tid och rum avgränsat fenomen. Det är konsulter som i utredningsuppdrag formulerar förslag till kompensationsåtgärder utifrån professionella överväganden. Också här är begreppsanvändningen mångtydig och föreslagna kompensationsåtgärder är påfallande ofta förslag som behöver vidareutvecklas och konkretiseras i ett fortsatt uppdrag. En kontroversiell begreppsanvändning är att kalla arkeologiska undersökningar för kompensationsåtgärd. Det är ett omtvistat språkbruk som inte bara förekommer bland kommunala planerare utan även hos konsulter som utför uppdragsarkeologi och som är vana att arbeta med kulturmiljöer. Kompensationsåtgärder vid ingrepp i natur- och kulturmiljöer har i forskningsprojektet indelats i en modell utifrån värde och plats. Detta för att kunna analysera förekommande strategier i fallstudierna. Typologin utgår från litteraturstudier. 7 Genom typologin blir det lättare att synliggöra, diskutera och pröva alternativa kompensationsåtgärder. Det finns heller inget entydigt samband mellan plats, värde, skada och kompensation i granskade fall. Utvecklingen av kompensationsåtgärder i kunskaps- och planeringsunderlag framträder i planprojekten som en i grunden kreativ process snarare än en logisk sammanfogning av rationella överväganden. Följande fyra typer av kompensationsåtgärder har använts i forskningsprojektet bas för diskussioner i workshoppar: Samma värde samma plats: Återskapande av liknande kulturvärde på platsen för skadan Samma värde annan plats: Återskapande av liknande kulturvärde i ett annat område Annat värde samma plats: Återskapande av annat kulturvärde på platsen för skadan Annat värde annan plats: Återskapande av annat kulturvärde i ett annat område/på annat sätt Hammarö kommun har av Kulturlandskapet beställt en revidering av kommunens kulturmiljöprogram. Cecilia Wingård testar kompensationstyperna inom ramen för uppdraget på Prästängsvägen. Det är ett område med en hotad kulturmiljö i Skoghall som har dokumenterade kulturvärden. Wingård undersöker i sitt bidrag i antologin om Prästängsvägens kulturvärden kan bevaras genom 7 Se Persson, J., 2011, Att förstå miljökompensation, s 50. 16

kompensationsåtgärder. Med utgångspunkt i typologin prövar hon följande fyra typer av kompensationsåtgärder; 1) frivilligt markbyte, 2) tvångsförvärv, 3) ändrad markanvändning och 4) flytt av hus. Prästängsvägens arbetarbostäder är i detaljplanen klassade som industriområde. Frivilligt markbyte och tvångsförvärv har som mål att bevara befintliga kulturvärden (samma typ av värde) för boende på Prästängsvägen (samma plats), men med nya förutsättningar. Ändrad markanvändning innebär att husen efterhand hyrs ut till verksamheter. Denna kompensationsåtgärd ska motverka fortsatt förfall och skapa förutsättningar för upprustning genom att nytt liv tillförs området, vilket i typologin motsvaras av annat värde på samma plats. Flytt av hus betyder att motsvarande kulturvärde återskapas på annan plats i kommunen. Enligt detta test ger typologin underlag för en fruktbar diskussion om kompensationsåtgärder som frigör fantasin och ifrågasätter invanda föreställningar om kulturvärden. Förslag till definition För att kunna fastställa statusen på planerade och vidtagna åtgärder vid exploatering behövs en klargörande definition. Lagstiftningen ger dock ingen större vägledning. Skillnaden mellan anpassning och kompensation är oklar. Planoch bygglagen, Kulturmiljölagen och Miljöbalken har en glidande skala som går från skydd, hänsyn och anpassning till krav på ersättning vid ingrepp som skadar natur- och kulturvärden. Det är emellertid bara Miljöbalken som innehåller uttryckliga föreskrifter om kompensation. 8 Ett sätt att få en tydligare bild av begreppsanvändningen är därför att vända sig till praxis. Hur ser språkbruket ut? Kompensation används i samhällsplaneringen för åtgärder som syftar till att utjämna en negativ påverkan, uppväga skadliga ingrepp eller återskapa värden. Sett på detta sätt kan kulturmiljökompensation definieras med stöd av fem grundvillkor. Det ska föreligga (a) en exploatering i en kulturmiljö som (b) leder till en negativ påverkan, vilket (c) påkallar ett behov av gottgörelse, som (d) antingen regleras i avtal med exploatören eller fastställs i myndighetsbeslut och som ska (e) genomföras inom en bestämd tidsrymd. 9 Christina Toreld beskriver i antologin rastplatsen längs E6:an vid Skräddö 8 Förutom kompensera och kompensationsåtgärder förekommer i Miljöbalken begrepp som gottgörelse, ersättning, avhjälpa och avväga. Språkbruket i lagen inbjuder till tolkningsproblem. 9 Grahn Danielson, B., Rönn, M., & Swedberg. S.(Red) 2014, Kulturarv i samhällsplaneringen. Rio Kulturlandskapet och KTH/Arkitektur. Se sid 84. Definitionen har förändrats något i projektet efter kritisk granskning i workshoppar. 17

som en form av kompensation för vägens påverkan på världsarvet i Tanum. Rastplatsen ingår i utbyggnaden av motorvägen genom hällristningsområdet i kommunen. Rastplatsen ska locka besökare till världsarvet. I rättslig mening är inte rastplatsen en kompensation för skador på kulturmiljön. Däremot lyfter Toreld fram att rastplatsen genom sin lokalisering och utformningen fått ett pedagogiskt värde som förmedlare av upplevelser och information om hällristningarna som världsarv. Rastplatsens status som kompensationsåtgärd kan testas utifrån vårt förslag till definition. De fem grundvillkoren är avsedda att tillämpas på exploateringar som ingår i samhällsplaneringen. Samtliga åtgärder som uppfyller grundvillkoren är kompensation enligt denna definition. Därmed finns det ett empiriskt svar på frågan om vad som är kulturmiljökompensation i projekt, ett svar som är oberoende av språkbruket i kunskaps- och planeringsunderlag. Syftet med åtgärden är en förklarande faktor i definitionen. 10 Planerade och vidtagna mått och steg måste således tolkas och sättas in i sina sammanhang för att kunna förstås som kompensation. Projekten är inte självförklarande. Noteras kan också att det måste existera ett partsförhållande i samhällsplaneringen. Definitionen kräver att handlingarna ska vara dokumenterade i avtal eller myndighetsbeslut för att få status som kompensationsåtgärder. Åtgärder som exploatörer och byggherrar utför på eget initiativ är inte kompensation utan en fråga om skadeförebyggande, varsamhet, hänsyn eller anpassning av exploateringen till platsen. Fem workshoppar i forskningsprojektet Begreppet kompensation har i forskningsprojektet diskuterats i fem workshoppar med deltagare som arkeologer, kulturvetare, bebyggelseantikvarier, arkitekter, forskare och planerare från företag, kommuner, statliga myndigheter och universitet. Ett bakomliggande skäl till workshopparna har varit en slags begreppslig förvirring som vi mötte i den professionella praktiken hos kollegor, uppdragsgivare, kommunala planerare och handläggare vid statliga myndigheter. Kompensation som begrepp behöver diskuteras. Workshopparna har i forskningsprojektet utnyttjats som testbäddar för begreppsanalys och kritisk granskning av kompensation som modell. Fyra workshoppar har behandlat såväl kompensation som styrmedel, med utgångspunkt från genomförda fallstudier i forskningsprojektet. Metodologiskt har workshopparna varit organiserade för att utreda och pröva definitioner på 10 Jfr Persson, J,. 2014 (Red). Kompensation vid väg- och järnvägsprojekt, s 17. 18

kompensation. I workshopparna har vi analyserat förslag på kompensationsåtgärder och styrmedelsanvändningen i fyra fallstudier som behandlar planeringsprocesser i Linköping, Göteborg, Tanum och Helsingborg. Den femte workshoppen genomfördes som en särskild session på konferensen om kompensation i Göteborg 1-2 december 2014. Workshop: Helsingborgsfallet Jonas E Andersson svarade för workshoppen som använde Helsingborgsfallet som bas för diskussionen. Kommunen ville exploatera ett centralt beläget område med hotell, konferensanläggning och bostäder. Ångfärjestationen från 1898 med dokumenterade kulturhistoriska värden stod i vägen för exploateringen. I detaljplanen flyttas stationen till en nybyggd kaj i hamnområdet. Med utgångspunkt från diskussionen om fallet i workshoppen formulerar Andersson fem övergripande begreppsliga slutsatser om kulturmiljö, kompensation och styrmedel i planeringsprocessen. Tolkningen av begreppet kompensation i workshoppen sammanfattas så här: begreppet kompensation är beroende av kontext för att bli begripligt och därmed analyserbart, kompensation är mer känt vid exploateringar som hotar naturmiljövärden jämfört med projekt som riskerar att skada kulturmiljövärden, både kompensation och kulturvärden behöver detaljeras i förslag som använder scenariotänkande för beskrivning av bevarande, förändring och konsekvenser ur kulturmiljösynpunkt, kulturvärden måste genomlysas redan i de allra tidigaste skedena av en besluts- och planeringsprocess för att bli återskapade genom kompensation, samt kulturvärden ingår i planeringsprocesser som sträcker sig från ekonomiska transaktioner till kompensatoriska åtgärder som styr användning, innehåll och utformning av byggnader på en detaljerad nivå. Workshop: Linköpingsfallet Workshoppen planerades av Maria Håkanson. Utgångspunkten var en fallstudie av omvandlingen av Folkets park i Linköping från 1921 till ett bostadsområde. Axel Brunskog har ritat flera byggnader i området, vilka tilldelats högt värde i en antikvarisk förundersökning inför exploateringen. HSB köpte marken 2006 av föreningen Folkets park. 2010 antogs detaljplanen för uppförandet av nya bostä- 19

der i området. Tanken var inledningsvis att föreningen skulle behålla ett hus för fortsatt verksamhet, men det gick inte. 2013 försattes föreningen i konkurs. Så ser i korthet bakgrunden ut. Centralt i workshoppen var diskussioner om kulturmiljökompensation som typologi och begrepp samt kompensationsåtgärder i det konkreta fallet, inklusive detaljplaneprocessen. Också värdebegreppet togs upp som tolkningsram i fallet. Kompensationsåtgärderna i fallet går ut på att återskapa kulturhistoriska värden genom flytt av två byggnader. Några deltagare i workshoppen ifrågasatte om flytten av två paviljonger i parken, en omlokalisering inom området och en extern flytt till Gamla Linköping, ska ses som exempel på kulturmiljökompensation. Skälet är framför allt att flytten varit med i detaljplaneprocessen från start som ett alternativ. Kommunens hållning är att flytten gör att parkområdet kan användas till bostäder samtidigt som två kulturhistoriskt värdefulla byggnader bevaras. Stadsantikvarien bejakade denna förändring av enskilda objekt. Det är bara länsstyrelsens kulturmiljöenhet som framhåller bevarandet av Folkets park som en helhetsmiljö. Håkansson noterar att det fanns en skepsis hos en del workshopdeltagare mot att tala om kompensation inom kulturmiljöområdet. Begreppet upplevdes som obekvämt och associerades till en utveckling som går mot skadeköp. Samma kritik riktades mot typologin, även om syftet med klassificeringen av relationen mellan värde och plats är ett annat. Skiljelinjen går i synen på kulturvärden som unika/generella och platsbundna/flyttbara. Enligt Håkansson kunde två principer urskiljas som viktiga för hanteringen av kulturmiljöer i planeringsprocesser: 1) Relevant expertkunskap behövs för bedömning av kulturmiljön som helhet och vid framtagningen av planeringsunderlag som beskriver kulturvärden i det aktuella området. 2) Prioriteringar och val av (kompensations-) åtgärder formas i förhandlingar under planeringsprocessen. Styrmedlen behöver anpassas till sammanhanget. Håkansson argumenterar för att kompensation är en planeringsfråga som bör behandlas i översiktsplanen. Då kan intressekonflikter överbryggas i en gemensam målbild som grund för detaljplaner. Regleringen av kulturmiljökompensation i detaljplaner kompliceras av att området redan pekats ut som lämpligt för exploatering. Håkansson lyfter fram behovet av strategier, prioriteringar, sammanhang och kompetenser i planeringsprocesser som behandlar kulturmiljön. Workshop: Tanumsfallet Denna workshop hade vindkraftplaneringen i Tanums kommun och specifikt vindkraftsprojektet i Lursäng, som utgångspunkt för diskussionen om kom- 20