MED KÄPP OCH RULLSTOL I INDIEN Foto Gunilla Löfgen
MED KÄPP OCH RULLSTOL I INDIEN Med förslitning i ländrygg och artros i en höft begränsas mina fysiska aktiviteter. Att promenera mer än kortare sträckor straffas med värk och att sitta en längre stund ger akutsmärtor i höften Men när konstnären Margareth Osju frågade om jag vill följa med till Indien tvekade jag inte Det kom ett brev Vill din man delta i en utställning i Kolkata i Indien skrev Margareth. När han svarat ja frågade hon om jag ville följa med på resan. Utan att tänka mig för svarade jag ja. Nu vidtog en bråd planeringstid med ansökning av visum, vaccinationer, inköp av mediciner och köp av flygbiljetter mm. Resan till Kolkata Träffade Margareth och en annan konstnär Gunilla Löfgren på Arlanda den 27 mars för avfärd från Arlanda via Berlin och Abu Dhabi. De övertalade mig att beställa rullstol och assistans på flygplatserna. Detta visade sig vara ett klokt drag. Rullstol och ledsagare väntade och hjälpte mig nerför trappor genom att stödja mig. Ibland användes en mobil hiss för att fira mig ner eller upp. Vi gick före i alla köer (incheckning och säkerhetskontroller) och det var en lyx. I Kolkata Vi hade beställt rum för åtta dagar i Kolkata på Hotell Casa Fortuna ett snyggt och välskött hotell. Restaurangen var helt vegetarisk med traditionella rätter. Se ner! Med käpp i Kolkata Med stöd av min käpp kunde jag vandra runt i kvarteren kring hotellet. Det gällde att se ner. Plötsligt kunde hål uppenbara sig i annars fina dekorativa trottoarer. Trots allt fanns mycket att se; ambulerande eller stationerade enkla gatukök, fina husfasader, konstutsmyckningar på väggar och transportmedel. Kolkatas trottoarer I Parken vid Birla Academy Andra dagar åkte vi någon av de gula taxi som saknade AC och ibland knappt hängde ihop. Taxametern slutade nästan alltid på 53 rupies men 100 rupies var det minsta man skulle betala. Spännande var när chauffören inte hittade och kunde stanna bilen mitt i trafiken för att gå ut och fråga om adressen. Det visade sig att Landkoden var jätteviktig och den fanns inte utmärkt på de visitkort vi hade.
På utflykt En dag gjorde vi en utflykt (hade beställt transport med bil och chaufför) till Blomstermarknaden, Kalitemplet, Indiska museet och Moder Theresas hus. Trots värme och en brant trappa till Howrah Bridge lyckades jag gå upp och ner till Blomstermarknaden med hjälp av käpp och stöttande händer. På Indiska museet lånade jag en rullstol och vi fick tillstånd att åka med personalens transporthiss till andra våningen. Margareth skjutsade mig till de olika montrarna Foto Gunilla Löfgren På Indiska museet På Howrah Bridge, På blomstrmarknaden Foto Elisabeth Björkman
På utställningen Min man Evald Björkman deltog i en utställning med 8 svenska och 12 indiska konstnärer på Birla Academy of Art and Culture i en fantastisk lokal. Det fanns hiss till våningen där utställningen huserade. På utställningen Till Varanasi Inrikesflyg från Kolkata till Varanasi. Ankom sent. Genom ett kolmörkt landskap åkte vi taxi i en timme på skumpiga vägar med mycket trafik. Ingen bländade av helljuset. Tyvärr kunde inte taxin åka ända fram till vårt Guesthouse Ganpati. Personal bar våra väskor men vi var tvungna gå i mörka trånga gränder med trängsel av gående, motorcyklister, Richshaw (cykeltaxi), cyklister och djur. På något sätt lyckades jag gå med käpp och stödd av mina medresenärer. Tyvärr kunde jag inte åka Rickshaw eftersom stegen sitter för högt upp. I rullstol i Varanasis gränder På hotellet fanns en mycket trevlig och hjälpsam guide, studenten Aman, som ordnade att en av hans vänner, Rajendra, skjutsade mig i rullstol genom de trånga gränderna med stundtals bra beläggning men oftast med trasiga plattor och hål. Människorna är alltid glada, leende och vänliga. No problems är det ständiga uttrycket man möts av. Otroligt vackra färger på tyger, sjalar, väskor och bonader i Basarerna. Grönsaker och frukt sprutas med vatten! För att se fräscha ut. Tenntallrikarna diskas i vatten från kranar på gatan! På gatorna trängs allehanda transportmedel med innevånare, turister, kor och hundar. Och jag var en speciell lady tyckte dom!
Rajendra drar mig i rullstol Med rullstol i Varanasi Utsikt från en rullstol I gränden. Foto Elisabeth Björkman I basaren, Foto Elisabeth Björkman Med båt på floden och i rullstol på Gatherna Ganges är en flod där livet levs. Hit kommer pilgrimer från hela världen. Man badar, tvättar kläder, tvättar sina djur och mediterar vid floden. En kväll roddes vi för att se när likbränningen skedde och därefter till en ceremoni med sju präster. Och en annan dag 04.15 roddes vi för att se solen gå upp över Ganges. Mäktigt. Även på morgonen fanns en ceremoni där man hälsade solen och fyllde ett mässingkärl med flodvatten som man sedan hällde tillbaka i floden. Vi tog oss ner på Gatherna och promenerade efter floden. Jag blev återigen dragen i rullstol av Amans vän Rajendra. Det var en upplevelse att se husen från floden men även när vi promenerade på Gatherna. Det var ännu varmare i Varanasi så det var viktigt att inte glömma vattenflaskan.
Vid Ganges Foto Elisabeth Björkman. Avslutningsvis blev jag rodd tillbaka till Ganpati Parkerad i båten med Rajendra Foto: Gunilla Löfgren Roddfärden
Hemfärd Efter tre dagar i Varanasi flög vi tillbaka till Kolkata och övernattade där innan hemfärd till Sverige den 9 april via Abu Dhabi-Berlin-Arlanda. Missade dock anslutningsflyget i Berlin och fick vänta i fyra timmar. På Arlanda saknades min resväska. Den kom ett par dagar senare efter att ha kontrollerats av Säkerhetspolisen i Berlin. På flygplatsen Att tänka på Tveka inte att uppleva äventyr nära eller fjärran även om du har besvär eller är lite handikappad. Det finns arrangerade handikappresor, men min resa bevisar att man kan uppleva äventyr även med eget arrangemang. Res dock inte helt ensam. Planering är A och O. Författare: Elisabeth Björkman Foto: Elisabeth Björkman, Margareth Osju, Gunilla Löfgren