Elfiskeundersökningar i Jönköpings län

Meddelande nr 2010:xx Elfiskeundersökningar i Jönköpings län Mall för elfiskeutvärdering

Elfiskeundersökningar i Jönköpings län Mall för elfiskeutvärdering MEDDELANDE NR 2011:XX

Förord Föreliggande mall för elprovfiskeutvärdering är framtagen inom ramen för projektet Utbildning i nätprovfiske- och elfiskeutvärdering, ett samarbetsprojekt mellan Länsstyrelsen i Jönköping och SLU Aqua. Projektet har finansierats av Naturvårdsverkets medel för utvecklingsprojekt inom miljöövervakningen, samt medel från vattenmyndigheten Västerhavet. Vi har tagit fram ett exempel på kortutvärdering där målet varit att på ett lättöverskådligt sätt redovisa ekologisk status. Vi har också försökt att bättre redogöra för sannolikheten att lokalen fått rätt statusbedömning (bland annat genom att presentera sannolikhet för felklassning och ekologisk status för samtliga år som lokalen undersökts). Lokalens öringbestånd har utvärderats genom att ta fram jämförvärden för liknande lokaler, förväntade tätheter från VIX, samt tätheter för samtliga år som lokalen undersökts. Vidare presenteras en bild på varje lokal eftersom detta ger en bra uppfattning om lokalens beskaffenhet. För varje delavrinningsområde presenteras en karta som redovisar elfiskelokaler, biotopkarterade sträckors lämplighet som uppväxtområden för öring samt vandringshinder. Mallen innehåller en metodikbeskrivning och bilagor innehållande jämförvärden och mer ingående information angående bedömning av ekologisk status och jämförvärden. Vår förhoppning är att dessa delar av rapporten ska öka möjligheten för gemene man att sätta sig in i hur bedömningarna är gjorda. Det är av stor vikt att kommunicera resultat av undersökningar med omgivningen på ett lättförståeligt sätt och elfiskeutvärderingen bör vara en läsvänlig produkt. På sina ställen är kommentarer infogade i rapporten. Dessa är avsedda som instruktioner eller förtydliganden för den som nyttjar mallen för provfiskeutvärdering. Vår förhoppning är att denna mall kan vara av intresse för alla som då och då utvärderar elprovfisken såväl konsulter som kommuner och Länsstyrelser. Vårt mål har varit att presentera data på ett så lättöverskådligt och grafiskt tilltalande sätt som möjligt utan att ge avkall på den bakgrundsinformation som använts vid framtagandet av bedömningen. Under arbetet med mallen har vi sneglat på många olika elprovfiskeutvärderingar från både andra Länsstyrelser, konsulter och SLU Aqua för att få inspiration.

Innehållsförteckning Förord... 5 Sammanfattning... 7 2. Material och metodik... 9 2.1 Elfiske...10 2.2 Rapportering...11 2.3 Lite biologi...12 3. Resultat...16 3.1 Övergripande resultat...16 3.2 Öring...17 3.3 Övriga arter...20 3.4 Påverkan...22 3.5 Bedömning av ekologisk status...24 3.6 Bedömning per huvudavrinningsområde...25 3. Referenser... 29 Bilaga 1. Bedömning av ekologisk status... 30 Bilaga 2. Jämförelsevärden för strömöringvattendrag i södra Sverige... 32 Bilaga 3. Elfiskeprotokoll... 35 Bilaga 4. Exempel på karta... 37 Bilaga 4. Exempel på kortutvärdering (Nissan Nedströms Jära)... 38

Sammanfattning Förutsättningarna för elfisket 2010 var bra. Låga flöden medförde att fisket utan problem kunde utföras på samtliga lokaler. De höga vattentemperaturer och det låga flöde som i allmänhet förekom under säsongen medförde dock att fångstresultatet vid vissa lokaler bedöms ha kunnat påverkas negativt. Förhållandena bedöms vara jämförbara med de två föregående säsongerna 2008 och 2009. Noteras bör att elfisket bedrevs 1-23 juli, det vill säga delvis utanför rekommenderad period (mitten av juli till mitten av september). Tidpunkten för elfisket kan ha påverkat resultatet i viss mån. Artförekomsten var relativt hög i jämförelse med tidigare år. Öring var den vanligaste arten och fångades på 75 % av lokalerna. Andelen signalkräfta, lake, gädda, abborre och mört var klart högre i jämförelse med närmast föregående år (2007-2009). Liksom tidigare år var öringtätheterna högst i Motala ströms vattensystem där det finns sjövandrande bestånd från Vättern. De högsta tätheterna av årsungar observerades i Rödån och Nykyrkebäcken på 637 respektive 250 öringyngel per 100 m 2. Största relativa ökningen av öringungar var i lokaler belägna i Årån, Gårdvedaån och Valån. Vid en jämförelse med tätheterna de senaste tre åren och perioden år 2000-07 visar det sig att förekomsten av öringungar var signifikant högre i länet. I övrigt visade sig tätheten av öring 2010 generellt vara lite högre men i samma storleksnivå som tidigare undersökningsår. Skillnader fanns dock mellan olika vattensystem. Motala ström uppvisade exempelvis högre tätheter av öringungar och en större ökning av tätheten. Flera elfiskade vattendrag i Motala Ströms huvudavrinningsområde är uppväxtlokaler för insjööring, vilket förklarar de högre observerade tätheterna. En möjlig förklaring den höga ökningen av tätheten kan vara det omfattande åtgärdsarbete som genomförts i Vätterns tillflöden för att gynna öringen. Signalkräfta förekom på 62 % av lokalerna vid elfiske inom kalkningseffektuppföljningen 2010, vilket var en hög nivå jämfört med förekomstdata från de senaste åren. Vid en genomgång av samtliga genomförda elfisken i Jönköping län 2010 visade sig nivåerna vara omkring 40 %. Skillnaden var signifikant högre vid de 84 lokaler som undersöktes inom ramen för kalkeffektuppföljningen. Delvis kan detta förklaras av att dessa lokaler fiskades tidigt på säsongen då vattentemperaturen fortfarande var relativt hög. Vid en jämförelse med tidigare utförda elfisken i samma lokaler som fiskades 2010, visar det sig att förekomsten låg på en signifikant högre nivå än närmast fem föregående år. Resultaten talar för att signalkräftan sprider sig på allt fler lokaler i länet. Den största andelen negativt påverkade vattendrag återfanns i Lagans vattensystem. Försurningspåverkan, som baseras på förekomsten av fisk och kräftor, bedöms generellt vara låg. Detta baseras främst på det förkommer årsungar av elritsa, signalkräfta och öring på flertalet av lokalerna. Klassning av ekologisk status (VIX-index) visade att det var få lokaler som uppnådde hög status men att mer än hälften av lokalerna uppnådde god status. I Tabell 1 på följande sida redovisas en sammanfattning över 2010 års elfisken i Nissan.

Tabell 1. Sammanfattning av elfiskeresultat säsongen 2010 Förkortningar syfte: Kalk = Kalkeffektuppföljning, MÖV = Miljöövervakning, Vattendir = Vattendirektivet K avser antalet utfisken på lokalen. Förv. (VIX) avser förväntad öringtäthet på lokalen enligt beräknat värde från VIX. Förkortningar fiskarter: Ab=Abborre, BS=Bergsimpa, BN=Bäcknejonöga, BR=bäckröding, Br=Brax, El=Elritsa, FK=Flodkräfta, Gä=Gädda, La=Lake, Mö=Mört, N=Nejonöga, SK=Signalkräfta, Ål=Ål Medel VIX avser medelvärde för VIX de senaste tio åren. Totalbedömning VIX avser totalbedömning för lokalen baserat på de senaste tio åren, såvida inte någon trend föreligger. Vattendrag, lokal Syfte K Beräkn. öringtäthet (st/100m 2 ) 0+ Tot Förv. (VIX) Övriga arter VIX (2010) Bedömning Medel VIX Totalbedömning VIX 101-Nissan Flankabäcken, 100 m ned bro Kalk 3 4,1 12,1 BN, El, La Flankabäcken, Sprottebo ovan damm Kalk 1 0 0 Flybäcken, Broddhult Kalk 1 2,8 9,7 El, SK Jonsbobäcken, Ned Rödjorna Kalk 3 2,1 14,1 BS, BN, SK Kattån, 250 m ned Hägnasjön Kalk 1 2,9 4,7 Ab, El, SK, Gä, Mö Kattån, Sågeviken nedre Kalk 3 0,6 5,2 Ab, SK, La Krakhultabäcken, Mynningen Kalk 3 4,9 17,1 BS, BN, El, La Kvarnån, 800m o. Gunnahems. Kalk 3 1 9,9 La Kyrkbäcken, Angeredsh. kyrka Kalk 1 63,4 95,4 El, SK Moa sågbäck, Ovan RV 27 Kalk 3 2,7 13,5 Ab, Gä Nissan, Gamla stenbron Kalk 1 0 0 BN, El, SK, Gä, La Nissan, Nedströms Jära Kalk 3 5 11,7 12,2 BS, NÖ, El, La God 0,61 God Nissan, Spafors Kalk 1 0 1,1 BS, SK, La Nissan, Unnefors damm Kalk 1 0 0,4 BS, La Nissan, Vid p-plats väg 40 Kalk 3 5,2 8,4 BS, BN, El, Gä, La Närmrebäcken, Stenbron Kalk 1 11,9 26,6 BS Radan, Moaryds kraftstation Kalk 3 0,6 0,9 BS, El, Mö Radan, Sandsebokvarn Kalk 1 0 2,4 Ab, SK Radan, Uppstr Sandsebokvarn Kalk 1 0 0 SK, Gä Svanån, Ovan Sågrydet Kalk 1 5,5 29,4 BN, El, SK, Gä, La Svanån, SV Stegelmossen Kalk 1 0 0,6 SK, Gä Sågån, Nedan fallet Kalk 3 16 38,5 Ab, SK, La Sågån, Vägbron Kalk 3 5,5 29,5 Valån, Nedan vägen Kalk 3 5,6 41,2 El Valån, Vid landsvägsbron Kalk 3 5,4 23,5 El Västerån, 2 km N Kinnared Kalk 1 2,2 7,3 Ab, El, Gä, La Västerån, Kvarntorp Kalk 3 0 13 Ab, SK, Gä, La Västerån, Lid Kalk 3 11,2 35,8 El, SK Västerån, Nedan bron Kalk 3 7,6 27,7 El, SK Västerån, Skogsfors, torrfåran Kalk 1 8,1 14 Ab, BN Åsabäcken, Olivefors Kalk 3 1,1 15,9 BS, BN, El Älgån, Klerebo Kalk 3 0 4,2 BS, El, Gä, La Älgån, Syd Spikamon Kalk 1 0,6 1,9 BS, BN, El, La

2. Inledning Föreliggande rapport är en resultatredovisning och utvärdering av de elprovfisken som säsongen 2010 genomfördes på uppdrag av Länsstyrelsen i Jönköpings län. Samtliga elprovfisken är utförda enligt de standardiserade metoder som finns beskrivna i Naturvårdsverkets handbok för miljöövervakning (Naturvårdsverket, 2010). Elfiskeundersökningarna genomfördes under perioden 1-23 juli. Detta var något tidigare än vad som rekommenderas enligt den standardiserade elfiskemetodiken. Totalt undersöktes 84 lokaler i olika vattendrag under säsongen. 40 av lokalerna elfiskades kvantitativt, det vill säga med 3 utfisken. Resterande 44 lokaler elfiskades kvalitativt med enbart ett utfiske. Merparten av genomförda elfisken finansierades av medel för kalkningseffektsuppföljning. Förutsättningarna för elfisket 2010 var generellt sett goda. Låga flöden medförde att fisket utan problem kunde utföras på samtliga lokaler. De höga vattentemperaturer och det låga flöde som i allmänhet förekom under säsongen medförde dock att fångstresultatet vid vissa lokaler bedöms ha kunnat påverkas negativt. Förutom att ge underlag för en bedömning av försurningspåverkan och information om öringbeståndets utveckling över tid, ger elfisken även viss information om artsammansättning samt arternas längdsammansättning. Resultaten kan, förutom kalkeffektuppföljning, även användas för att dra slutsatser om andra typer av miljöstörningar, förekomst av inom- och mellanartskonkurrens, tillväxt och produktion. Elfiskets betydelse för att undersöka fiskfaunan är därför betydlig och utgör ett mycket viktigt biologiskt undersökningsredskap vid alla verksamheter i vatten.

3. Material och metodik 3.1 Elfiske Elfiskeundersökningarna i Jönköpings län år 2010 genomfördes under perioden 1-23 juli. Detta var något tidigare än vad som rekommenderas enligt den standardiserade elfiskemetodiken. Totalt undersöktes 84 lokaler i olika vattendrag under säsongen. Vid elfiskena användes en bensindriven generator (Honda EU Inverter 10i) och en varierbar likströmstransformator (LUGAB 1000). Den utgående spänningen som användes varierade mellan 400-800 V beroende på vattendragets konduktivitet, flöde och temperatur. Elfiskena bedrevs kvantitativt och standardiserat med hjälp av den så kallade utfiskningsmetoden på 40 av de undersökta lokalerna medan resterande elfisken utfördes kvalitativt med endast ett utfiske. Fångsten har sumpats, därefter artbestämts och längdmätts. Samtliga fångade fiskar och kräftor längdmättes med 1 mm noggrannhet, medan fisken vägdes i grupp uppdelad per art och ålder (öring delades upp i årsungar och äldre). Efter undersökningen har fångad fisk återutsatts inom undersökningsområdet, och lokalernas yta och habitastruktur har definierats. För att förhindra spridning av sjukdomar och parasiter desinficerades all utrustning vid byte av vattensystem eller innan fiske påbörjades i vattendrag med förekomst av flodkräftor. I samband med elfisket gjordes på elfiskeprotokollet noteringar om vattenivå, vattenhastighet, grumlighet, vattenfärg och dylikt. Dessa noteringar ger, tillsammans med val av kvantitativt eller kvalitativt elfiske se nedan, en indikation på resultatets säkerhet. Vidare förs anteckningar om lokalens beskaffenhet (bottensubstrat, ved i vattnet, beskuggning, max- och medeldjup, medelbredd, längd, etc) och närmiljön (dominerande markanvändning). Anteckningarna används för att karaktärisera lokalen och ger ett mått på lokalens lämplighet för öring och andra fiskarter. Elfiskeprokollet redovisas i bilaga 3. Val av lokaler och tid för provtagning För standardiserat elfiske anges att utvalda lokaler ska vara grundare än 1 m, ha en vattenhastighet <1,5 m/s, helst i intervallet 0,2-0,7 m/s. Lokalerna bör vara lämpliga lek- och uppväxtområden för laxfisk med hårdbotten och sten-grus i substratet. Provytan bör vara 200-300 m 2, om inte tätheten av nyckelarten (ofta öring) är hög. Vid förväntade populationstätheter av öring på 100 individer per 100 m 2 eller mer kan provytan halveras. Initialt vald provyta bör bibehållas påföljande år, även om populationstätheten förändras (Degerman, m.fl., 2010). Ofta ökar sannolikheten att fånga fler arter med ökande storlek på lokalen (upp till 400 m 2 ) (Degerman, m.fl., 2012). Elfisket bör ske under mitten av juli till mitten av september, beroende på klimatzon, och helst vid en vattentemperatur av 10-20 o C. Samma provtagningsdatum, ±5 dagar, bör tillämpas vid återbesök påföljande år (Degerman, m.fl., 2010). Kvantitativt elfiske Kvantitativt elfiske innebär att det på varje lokal genomförs tre utfisken. Fångsten för varje art vid varje utfiske redovisas separat, vilket gör det möjligt att matematiskt beräkna beståndstätheten inom lokalen. Förutom att en kvantifiering av beståndet låter sig göras är även kvantitativt elfiske lämpligt att använda sig av då målet är att studera förändringar i tätheter och förekommande ar-

ter, jämföra tätheter och artförekomster mellan olika lokaler eller vattendrag eller bedöma ekologisk status (Naturvårdsverket, 2010). Fångsteffektiviteten, eller p-värdet ger ett mått på hur effektivt elfisket varit. Fångsteffektivitetsmåttet baseras på att fisk fångas så effektivt att fångsterna vid en serie identiskt utförda fisken sjunker. Ju större fångsteffektivitet (p) desto snabbare faller fångsterna (Bohlin, 1984). Specifika värden på fångsteffektivitet har använts på varje elfiskelokal där kvantitativt elfiske utförts. I dessa fall har beräkningar av populationstätheter (Tabell 1) genomförts enligt Zippins beräkningsmodell (Zippin, 1958 och Bohlin, 1984). Vid beräkning av öringtätheter för kvalitativa elfisken används den genomsnittliga fångsteffektiviteten (p) för första omgångens utfiske vid de kvantitativa elfiskena. För år 2010 beräknades den genomsnittliga fångstbarheten till p=0,62 för årsungar och p=0,75 för äldre öringungar. Kvalitativt elfiske Kvalitativt elfiske innebär att lokalen endast elfiskas med ett utfiske. Kvalitativt elfiske är användbart om syftet är att inventera många lokaler och bedömning av ekologisk status och beräkning av tätheter inte är av stor vikt. Då syftet med elfisket är att följa upp kalkningens effekt på fiskfaunan kan det i vissa fall räcka att undersöka om öring eller mer försurningskänsliga arter som elritsa kan reproducera sig på lokalen. I dessa fall kan kvalitativt elfiske vara att föredra ur kostnadssynpunkt. Då kvalitativt elfiske utförts kan beståndstätheten uppskattas genom en så kallad relativ skattning. Denna skattning bygger på att även fångstbarheten för de olika fångade arterna skattas. 2010 genomfördes skattning av beståndstätheten på detta sätt på de elfiskelokaler som endast fiskades med ett utfiske. Om det är av stor vikt att erhålla en säker beståndsuppskattning rekommenderas dock inte ett skattat värde på fångstbarhet eftersom denna normalt sett varierar något beroende på förutsättningar vid elfisketillfället och beroende på vem som utför elfisket. I denna rapport har medelvärden av fångstbarheten från 2010 års elfisken använts. Detta förfarande har inneburit en bättre relativ skattning av beståndstätheten än om medelvärden av fångstbarheten från SERS hade använts. Faktorer som påverkar elfiskeresultatet Elfiske är en metod vars utfall, liksom hos många andra biologiska provtagningsmetoder, påverkas av flera olika faktorer. Olika utförare har olika vana av elfiske och fiskar därmed olika effektivt. Utöver den mänskliga faktorn kan andra förutsättningar, exempelvis vattenstånd, vattenhastighet, grumlighet och vattenfärg, påverka resultatet. 3.2 Rapportering Samtliga elfiskeresultat sänds in till SLU Aqua som är datavärd för Svenskt Elfiskeregister (SERS). Beräkningar av VIX genomförs hos datavärden. För merparten av de elprovfisken som genomförs i Jönköpings län sker endast en kortutvärdering av resultatet, innehållande noteringar från fält, täthetsberäkningar för fångade fiskarter, beräkning av ekologisk status, bedömning av allmän påverkan och försurningspåverkan samt parametrar nödvändiga för att bedöma elfiskets tillförlitlighet (vattenstånd, medeldjup, grumlighet, vattenfärg, kvalitativt/kvantitativt, etc.). I Tabell 1 redovisas en sammanfattning av resultaten på 2010 års elprovfisken i Nissan. Början av resultatkapitlet innehåller dels en bedömning av elfiskeresultatet i länet som helhet och dels en bedömning per huvudavrinningsområde. Statistik och jämförelser Föreliggande rapport fokuserar på att redovisa resultaten från de 84 lokaler som elfiskats under år

2010, framförallt inom ramen för Länsstyrelsens kalkningseffektuppföljning. För att sätta in detta resultat i ett större sammanhang och bättre utvärdera resultatet görs jämförelser med andra elfisken som utförts i Jönköpings län och vattendrag i nära anslutning till länet. Jämförelserna görs i huvudsak mot tre olika grupper: Tidigare års resultat i motsvarande undersökningsprogram (LST lokaler) Alla elfisken utförda i och nära Jönköpings län som är registrerade i Länsstyrelsens elfiskedatabas Elfisken utförda i samma lokaler som under 2010 fast vid tidigare tillfällen. Statistiska jämförelser har genomförts med hjälp av programvaran Minitab 10.51. Vid jämförelserna används så kallat parat t-test, Wilcoxon teckenrank test och X 2 -test. För att få ett mått på elfiskelokalens lämplighet som öringlokal kan görs i kortuvärderingarna jämförelser av täthet med jämförelsevärden från Svenskt Elfiskeregister (SERS). Dessa jämförelsevärden är indelade i typ av öringstam (havsöring, insjööring och stationär öring) och geografiskt läge. Skattade öringtätheter jämförs också med beräknade värden från de standardiserade bedömningsgrunderna (se nedan), som utgör förväntade värden för de lokaler som elfiskats. STANDARDISERADE BEDÖMNINGSGRUNDER (VIX) VIX är ett index för bedömning av ekologisk status i rinnande vatten. Ett flertal variabler används vid bedömningen av den ekologiska statusen. Den lokalinformation som behövs för att kunna jämföra resultatet med passande referensvärden och därigenom beräkna ekologisk status är: avrinningsområdesstorlek, sjöandel, minsta avstånd till upp- respektive nedströms liggande sjö, höjd över havet, lutning på vattendragssträckan, luftmedeltemperatur för helår och juli månad, vattendragets bredd samt lokalareal och karaktärisering av lokalens öringbestånd (strömlevande, havsvandrande eller insjövandrande). Det genomsnittliga värdet av de sex indikatorer som ingår i VIX ger ett mått på den ekologiska statusen i vattendraget. Standardiserade elfisken med tre utfisken ger ett mer pålitligt resultat än ett kvalitativt elfiske med enbart ett utfiske, vilket man bör ha i åtanke då resultaten granskas. Vid ett test av indexet konstaterades att den ekologiska statusen klassades rätt mellan påverkad (måttlig, otillfredsställande eller dålig) och opåverkad (god eller hög) i 73 % av fallen. Sannolikheten för att göra en korrekt bedömning vid korrigering av ekologisk status via expertbedömning ökar i regel ju fler undersökningar som genomförts på en lokal (Degerman m.fl., 2012, opublicerat). För mer information om hur bedömning av ekologisk status beräknas, se bilaga 1. De strömmande habitat där fisk, bottenfauna och påväxtalger samlas in för bedömning av ekologisk status är ofta de habitat som är minst påverkade av eutrofiering, organiska ämnen och sedimentdeposition tack vare vattenströmmen som för med sig syre och för bort sediment. VIX är utvecklat på just denna habitat-typ (Degerman, m.fl., 2010). 3.3 Lite biologi Försurning Försurningen står för den enskilt största påverkan på vattenkemi i de vattendrag som följs upp genom elfiske i länet. Försurning innebär att vattnets ph-värde minskar över tid. Försurning kan vara orsakad av naturliga processer eller av människans aktiviteter. Behovet av kalkningsinsatser

är stora i Jönköpings län och idag åtgärdas områden motsvarande nästan hälften av länets yta. Värst drabbat är länets sydvästra delar där en kombination av högt nedfall och marker med liten motståndskraft mot försurning har gjort att biologiska skador var mycket vanliga innan kalkningsåtgärderna startade (Haag m.fl.., 2010). Målet för kalkningsverksamheten vad gäller fisk är att fiskfaunan inte ska vara påverkad av försurning. Många organismer, däribland fisk, drabbas hårt i försurade vattenmiljöer. Vissa fiskarter är känsligare för försurning än andra och för dessa arter är det främst reproduktionsframgången som minskar i takt med minskade ph-värden. En av dessa arter är mört. Redan då ph understiger 6 påverkas mörten negativt. Förutom att slå direkt mot biologiska funktioner hos olika arter reglerar även ph-värdet i vilken form olika metaller uppträder (Naturvårdsverket, 2010). Tabell 2 visar en sammanställning av olika fiskarters känslighet för försurning. Utöver ph är alkalinitet ytterligare en vattenkemiparameter som mäts då försurning studeras. Alkaliniteten (koncentrationen av vätekarbonatjoner) kan sägas vara vattnets buffertförmåga att motstå surt vatten. Vattnets alkalinitet motverkar den sura nederbörden under en kortare tid. Om påverkan från surt vatten fortgår under en längre tidsperiod förbrukas bufferten varpå vattnets ph sjunker (Naturvårdsverket, 2010). Kortare episoder med surt vatten benämns som surstötar. Surstötar förekommer främst i samband med höga flöden, bland annat under vårvintern då snön börjar smälta. Tabell 2. Sammanställning av lägsta ph-klass vid utebliven respektive störd reproduktion. (Modifierad tabell från Degerman & Lignell 1993) Reproduktion av arten Saknas Störd Lektid Abborre <5 5-5,4 Vår Gädda <5 5-5,4 Vår Öring <5 5-5,4 Höst Bergsimpa 5-5,4 5,5-5,9 Vår Lake 5-5,4 5,5-5,9 Vinter Mört 5,5-5,9 6 Vår Elritsa 5,5-5,9 6 Försommar Kort om omgivningsparametrar och dess effekter på lokalens fiskbestånd Antalet fångade arter per lokal varierar beroende vilka biotiska och abiotiska faktorer som påverkar fisken vid elfiskelokalen. Sannolikheten att fånga fler av de arter som förekommer på lokalen ökar med lokalens yta och antalet tillfällen som lokalen elfiskats. Exempel på biotiska faktorer som reglerar fiskfaunans sammansättning är konkurrens mellan arter samt tillgång på föda. Abiotiska faktorer är exempelvis vattenkemi, tillgång på lekbottnar, förekomst av vandringshinder samt andel sjö i avrinningsområdet och närmaste uppströms liggande sjö. Öringtätheterna i de undersökta vattensystemen Nissan, Lagan, Emån samt Motala ström varierar betydligt. Orsakerna till skillnaderna kan sökas i ett flertal faktorer, såväl naturliga som mänskligt betingade. Naturliga faktorer som påverkar beståndstäthet kan till exempel vara tillgången på lämpliga habitat, näringshalt eller om det är sjövandrande eller stationära öringbestånd. Observera att både tillgång på lämpliga habitat och näringshalt ofta kan härledas till mänskliga ingrepp och att det naturliga tillståndet ofta kan vara svårt att avgöra. Mänskliga aktiviteter som orsakar försurning, skogsbruk, dikningsverksamhet, anläggande av vandringshinder eller rent fysisk påverkan av lek- och uppväxtområden, till exempel rensning och rätning, har ofta en starkt negativ effekt på öringbestånd, men påverkar även andra förekommande arter.

De parametrar som antecknas på elfiskeprotokollet (se Bilaga 3) är viktiga för att karaktärisera lokalen samt avgöra lokalens lämplighet för öring och andra fiskarter. Dominerande storlek och typ av bottensubstratet är avgörande för att bedöma om lokalen utgör ett bra uppväxtområde. Heterogena (variationsrika) bottnar med mycket sten av olika storlekar och relativt litet medeldjup är bra uppväxtlokaler för mindre öring. Bottnar med större sten och block och större medeldjup är ofta bättre för lite större öring, som på dessa platser konkurrerar undan årsyngel. Överhängande träd och buskar som bidrar med beskuggning och föda (dels direkt i form av nedfallande insekter och dels indirekt i form av föda åt vattendragets bottenfauna) är också positivt för öringen. Skuggan erbjuder, utöver temperatursänkande effekt sommartid, möjlighet för fisk att bättre gömma sig från predatorer. Vegetationen kring vattendraget fångar upp näringsämnen och andra partiklar och har därför en renande förmåga. Växtligheten jämnar också ut tillrinningen, vilket innebär att flödestoppar dämpas och uttorkning motverkas. Rötterna stabiliserar marken i kantzonen och motverkar erosion (Länsstyrelsen i Jönköpings län, 2010). Träd och grenar som hamnar i vattendraget, så kallad död ved, bidrar med passande ståndplatser för fisk. Död ved har bevisat positiva effekter för tätheten av öring i vattendrag (Degerman, m.fl., 2004). Vattendragets bredd har betydelse för tätheten av öring. Generellt gäller att ju smalare vattendrag desto högre tätheter av öring (enligt en studie på 355 lokaler belägna i kustmynnande vattendrag). Även statistik från jämförelsevärden för vattendrag av olika storlek med strömstationära öringbestånd belägger detta påstående (se bilaga 2). Även lokalens strömhastighet och vattendjup är av betydelse för fiskbeståndets sammansättning. Mindre öring är generellt hänvisade till grundare och mer strömmande delar av vattendraget. Fria vandringsvägar är viktigt, både eftersom konnektiviteten i vattendraget behålls och den påverkan på flödet som dammar utgör undviks. Stor andel sjö i avrinningsområdet uppströms den elfiskade lokalen och kort avstånd till närmaste uppströms liggande sjö kan ha en temperaturhöjande effekt. Båda faktorerna kan påverka andelen sjölevande arter (exempelvis karpfisk) på lokalen. Ofta är tillväxten hos fisk god just nedströms en sjö på grund av ökad produktion och kontinuerlig tillförsel av föda. Vilken typ av öringbestånd som återfinns på lokalen påverkar ofta tätheten av öring. På lokaler med havsöring- och insjööringbestånd som nyttjar vattendraget som lek- och uppväxtområde kan tätheterna av årsyngel och mindre öring som ännu inte smoltifierat vara mycket höga. Tabell 11 i Bilaga 2 jämför totaltätheter av öring (summa av 0+ och >0+) mellan strömöringbestånd och insjööringbestånd i södra Sverige. Ovanstående låter sig kort summeras genom uttrycket en bild säger mer än tusen ord som ofta stämmer vad gäller karaktärisering av en elfiskelokal (jämför exempelvis lokalerna i Figur 1). Därför försöker vi så långt det är möjligt att publicera bilder på de lokaler som elfiskats. Naturligtvis är det dock av största värde att även skriftligen samla in parametrarna för mer djuplodande analyser. Det är bland annat tack vare vår gemensamma insamling av data till SERS som vi nått den kunskap vi idag har om fisksamhällen i strömmande vatten.

Figur 1. Vilken lokal hyser sannolikt det tätaste öringsbeståndet? (Foton: Patrik Lindberg, Aquaresurs.)

4. Resultat och diskussion 4.1 Förekommande arter Under sommaren 2010 fångades sammanlagt 11 fiskarter samt signal- och flodkräfta (se Figur 2). Antalet fångade arter för respektive lokal varierade mellan 1-7 med ett medelvärde på 3,4 fångade arter per lokal. Detta värde var relativt högt i jämförelse med medelfångster (LST lokaler) under föregående treårsperiod 2007-2009 (medelfångst ~2,5 arter). Öring var liksom föregående år vanligast förekommande fiskart och fångades i 75 % av lokalerna. Även lake och elritsa var vanliga och fångades på drygt 40 % av lokalerna. I jämförelse med närmast föregående år var ökningen mest anmärkningsvärd för lake där förekomsten fördubblats. Även arter som signalkräfta, gädda, abborre, mört, ål och nejonögon har påträffats vid märkbart fler lokaler detta år (Figur 2). Ingen art uppvisade någon tydlig minskning i förekomst, även om öring påträffats vid något färre lokaler. Flodkräfta förekom liksom tidigare år i ett livskraftigt bestånd i Flankabäcken. Sammanfattningsvis visade 2010 års resultat en generellt ökad förekomst av olika arter. Främst var det mer sjölevande arter som förekom i större omfattning medan mer utpräglat strömlevande arter förekom i samma storleksordning som närmast föregående år. Dock bör tilläggas att vilka lokaler som fiskats varierat något mellan de år som redovisas i Figur 2. Öring 75,0 Signalkräfta 61,9 Lake 41,7 Elritsa 40,5 Gädda 28,6 Abborre 28,6 Mört 19,0 16,7 Bergsimpa År 2010 År 2007-09 *Nejonöga 11,9 Ål 3,6 Bäckröding 3,6 Flodkräfta 1,2 Braxen 1,2 % 0 20 40 60 80 100 Figur 2. De olika arternas förekomst i procent (%) på samtliga undersökta lokaler (n=84). *Vid vissa av lokalerna kan fångst utgöras av flodnejonöga, därför definieras både bäck- och flodnejonöga som nejonöga.

4.2 Öring Vid en genomgång av Länsstyrelsens elfiskedatabas (åren 2004-2010), som omfattar lokaler inom och direkt anslutning till länet, framgår det att öringtätheterna var högst i Motala ströms vattensystem (Figur 3). Detta beror på att nedre delen av vattendragen är tillgängliga för den sjövandrande öringen i Vättern. Vandrande bestånd har generellt sett högre tätheter av öring jämfört med stationära öringbestånd (se Tabell 11 i Bilaga 2). Den beräknade medeltätheten av öring i de undersökta vattendragen mellan åren 2004-2010 inom Motala ströms vattensystem uppgick till totalt 42,0 öringar per 100 m 2 fördelat på 31,1 årsungar och 10,9 äldre öring. Övriga vattensystem hade avsevärt glesare öringbestånd. Den beräknade tätheten för motsvarande tidsperiod uppgick i Nissans vattensystem till 20,8 individer per 100 m 2 (10,4 årsungar och 10,4 äldre öring), i Lagan till 12,0 individer per 100 m 2 (7,1 årsungar och 4,9 äldre öring) samt i Emån till 14,1 individer per 100 m 2 (8,4 årsungar och 5,7 äldre öringar). Skattat antal per 100m 2 60 50 40 30 20 10 Motala ström Emån Lagan Nissan 0 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 Figur 3. Skattad medeltäthet av öringungar per huvudavrinningsområde under perioden 2004-2010. Källa: Elfiskedatabas, Länsstyrelsen i Jönköpings län (enstaka lokaler belägna utanför länet). Resultatet från 2010 års fiske visade öringtätheter som i ett längre tidsperspektiv kan betraktas som normala för länet som helhet. Tätheterna från Nissan var högre medan nivåerna i Lagan och Emån uppvisade lägre nivåer (Figur 3). För att kunna göra en mer noggrann jämförelse mellan öringfångster år 2010 och närmast föregående period, har resultatet (medelvärdet) från enbart samma lokaler fiskade minst tre gånger under föregående sex år sammanställts (se Figur 4 och Figur 5). Resultatet vid jämförelser mellan 2010 och tidigare utförda fisken i samma lokaler perioden 2004-09 visade att tätheten av öringungar nästan fördubblats i Motala ströms vattensystem (Figur 7). Detta indikerar främst att det år 2010 var en stark årsklass beroende på lyckosam reproduktion hos Vätterns sjövandrande öringbestånd. Tätheten av äldre öring hade däremot endast ökat marginellt vilket tyder på att beståndet hållit sig på en stabil nivå omkring 25 äldre öring per 100 m 2 inom vattensystemet (Figur 8). Inom övriga vattensystem låg tätheterna av öringungar på samma nivåer som vid år 2010. Förekomsten av äldre öring skilde sig i Emåns vattensystem där fjolårets tätheter nästan fördubblats i jämförelse med föregående år. Resultatet av detta ger en indikation på en mer långsiktig förbättring av vattensystemets bestånd av öring.

Skattat antal (st/100m 2 ) 120 100 80 60 40 20 År 2004-09 År 2010 0 Motala ström Emån Lagan Nissan Figur 4. Den beräknade medeltätheten för öringungar (0+) i lokaler (n=51) som fiskats under år 2010 och även under minst tre olika tillfällen under perioden 2004-2009. 40 År 2004-09 År 2010 Skattat antal (st/100m 2 ) 20 0 Motala ström Emån Lagan Nissan Figur 5. Den beräknade medeltätheten av äldre öring i lokaler (n=51) som har fiskats under år 2010 och under minst tre olika tillfällen under perioden 2004-2009. Vid en genomgång av resultatet från enskilda lokaler elfiskade 2010 så visar det sig att de sju högsta tätheterna av öringungar återfanns i Motala ström. Den högsta beräknade tätheten noterades i Rödån (lokal Nära mynningen), ett tillflöde till Vättern, med 637,2 öringar per 100 m 2 (Tabell 3a). Den högsta tätheten av stationära öringungar återfanns i Kyrkbäcken (63,4/100 m 2 ) i Nissans vattensystem. Den största tätheten av äldre öring återfanns i Brusaån i Emåns vattensystem (52,2/100 m 2 ). Den största antalsmässiga förändringen av öringungar i jämförelse med närmast föregående fiske inträffade i Rödån (Nära mynningen) där tätheten ökade med 340/100 m 2 och i Nykyrkebäcken (Skinnaretorpet) med minskad täthet av 122/100 m 2 (Tabell 3b). De fem största relativa förändringarna inträffade i Årån, Gårdvedaån, Valån, Kyrkbäcken och Jonsbobäcken, den skattade tätheten var dock relativt låg i Årån och Valån. Vid totalt sju olika lokaler där öringungar påträffats under år 2010 saknades arten vid närmast föregående fiske. Mest avvikande var en lokal i Västerån (Nedan bron) där tätheten 2010 var 7,6/100 m 2. Vid tre lokaler var resultatet de omvända där öringen saknades vid fisket år 2010. Mest avvikande var Gagnån (Uppströms Fagerhult) där tätheten föregående fiske låg på 19,4/100 m 2.

Tabell 3. Lokaler fiskade år 2010 med speciellt höga nivåer med avseende på populationstätheter av öring i jämförelse med närmast föregående undersökningstillfälle. Huvudvattendrag Vattendrag Lokal Parameter Årsungar/100m 2 Motala ström Rödån Nära mynningen 637,2 Motala ström Nykyrkebäcken Henebacken/Nykyrke 250,2 Motala ström Skämningsforsån Skogshemmet nedre 113,9 Motala ström Skämningsforsån Stn 1, Stensfors 90,5 Motala ström Hökesån Ovan Laggaredammen 73,2 Motala ström Nykyrkebäcken Skinnaretorpet 68,3 Motala ström Hökesån Reningsverket 65,3 Nissan Kyrkbäcken Angeredshestra kyrka 63,4 Äldre/100 m 2 Emån Brusaån Vid väg 33 52,2 Motala ström Rödån Nära mynningen 43,8 Motala ström Pirkåsabäcken Nybygget N järnväg 43,8 Motala ström Nykyrkebäcken Henebacken/Nykyrke 43,5 Emån Gnyltån Klackenhult 39,5 Nissan Valån Vid landsvägsbron 35,6 Motala ström Hökesån Reningsverket 32,5 Motala ström Rödån Brännemossen 32,4 4.2.1 Statistiska jämförelser öringfångst En bättre metod att bedöma årets resultat i relation till tidigare resultat är att testa materialet genom ett parat t-test. Där räknas differensen mellan resultatet före och efter en bestämd tid ut (skillnaden = approximativt normalfördelad) och testas sedan i ett one-sample t-test. Vid en jämförelse mellan elfisket år 2010 och närmaste föregående tillfälle under 2000-talet i samma lokal (n=74 tidigare elfiskade lokaler 2000-09) visade det sig på länsnivå vara en signifikant ökning (p=0,022) av antalet äldre öring. I övrigt kunde ingen förändring beträffande öring säkerställas. Vid en jämförelse mellan år 2010 och hela föregående 10-årsperioden (medelvärdet mellan åren 2000-09) visar resultatet inte på några signifikanta förändringar (Tabell 4). I länet som helhet tyder det dock på att tätheten av öringungar ökat men i Nissans och Emåns vattensystem hade den minskat marginellt. Äldre öring hade förhållandevis ökat något mer, speciellt gällde detta i Nissans vattensystem. Skillnaderna var dock inte statistiskt säkerställda. I ovanstående tester har det senaste elfisket jämförts med föregående tillfällen. För att se om det finns en mer uttalad trend kan medelvärdet de senaste tre åren jämföras med medelvärdet av tätheterna mellan åren 2000-07. Ett parat t-test visar då att det finns en ökning av antalet öringungar i ett länsperspektiv samt inom Lagan och Motala ström vattensystem (Tabell 5). Tätheten av äldre öring skiljer sig däremot inte mellan perioderna. Sammanfattningsvis visade det sig att tätheten av årsungar och äldre öring var lite högre år 2010 än tidigare år, tätheterna låg dock på samma storleksnivå. Tätheten av öringungar tenderar att ha ökat något de senaste åren. Tabell 4. Resultat från parat t-test om fångsterna av öring ökat mellan år 2010 och medelvärdet för tätheter under perioden år 2000-09 (ett p-värde under 0,05 innebär att resultatet är statistiskt signifikant, N = antalet undersökningar). Område N Medel (Differens) StDev SE Mean T P-Värde Öringungar Länet 74 8.34 53.90 6.27 1.33 0.094

Nissan 33-0.53 8.73 1.52-0.35 0.64 Lagan 9 1.00 5.01 1.67 0.60 0.28 Emån 18-1.38 9.25 2.18-0.63 0.73 Motala 14 46.48 118.60 31.70 1.47 0.083 Äldre öring Länet 74 1.52 9.55 1.11 1.37 0.088 Nissan 33 1.97 7.30 1.27 1.55 0.066 Lagan 9 0.21 1.05 0.35 0.60 0.28 Emån 18 2.30 8.92 2.10 1.10 0.14 Motala 14 0.27 16.49 4.41 0.06 0.48 Tabell 5. Resultat från parat t-test om fångsterna av öringungar ökat mellan år 2007-2010 i jämförelse med perioden år 2000-2007 (ett p-värde under 0,05 innebär att resultatet är statistiskt signifikant, N = antalet undersökningar). Område N Medel (Differens) StDev SE Mean T P-Värde Länet 74 10.98 44.10 5.13 2.14 0.018 Nissan 33 1.62 8.98 1.56 1.04 0.15 Lagan 9 1.91 3.00 1.00 1.91 0.046 Emån 18 1.49 9.87 2.33 0.64 0.26 Motala 14 51.05 91.95 24.57 2.08 0.029 4.3 Övriga arter Vid en översiktlig genomgång av artförekomsten på de lokaler elfiskade 2010 som ingår i länets kalkeffektuppföljningsprogram finner man att både lake och signalkräfta ökat väsentligt i jämförelse med de tre närmast föregående åren. Av denna anledning presenteras en mer detaljerad resultatredovisning av dessa arter i rapporten. 4.3.1 Lake Laken blev under 2010 rödlistad. Rödlistningen har sitt ursprung i en negativ beståndsutveckling för arten i många vattendrag och sjöar. Som redan nämnts visade en genomgång av resultatet från 2010 och de tre närmast föregående undersökningar inom Länsstyrelsens undersökningar (LST lokaler) att förekomsten har ökat från omkring 20 % till drygt 40 % av elfiskade lokaler (Figur 2). Om man vidgar perspektivet och tittar på samtliga lokaler som har elfiskats sedan år 1984 visade det sig att lake funnits representerad på mellan 18-48 % av elfiskade lokaler årligen, med ett årsmedelvärde på 30 % (Figur 6). Under de senaste fem åren har lake funnits representerad på drygt 27 % av de elfiskade lokalerna, vilket innebär att laken sannolikt inte minskat i utbredning under de senaste åren. Om man jämför 2010 års höga fångstnivå (LST lokaler) med samma lokaler som elfiskades under perioden 1984-2009 visar det sig att laken generellt oftare förkommer inom dessa lokaler i jämförelse med länet som helhet (Figur 6). 2010 var nivåerna drygt 14 % högre än länet som helhet. 2010 var förekomsten av lake signifikant högre (x 2 -test, p=0,021) än de senast föregående tre åren (summerat värde) men att samma höga årsvärden (>40 %) bl.a. funnits år 1998 och 2006. Genomgången visar att Lake generellt förekommer i en större andel av de lokaler som elfiskats 2010 inom ramen för Länsstyrelsens kontrollverksamhet (LST lokaler) än i länet som helhet. Lake förekommer på större andel av elfiskelokalerna år 2010 jämfört med 2007 2009. Förekomsten av lake år 2010 ligger på normala nivåer sett under en längre tidsperiod.

Dock bör man notera att mellanårsvariationen är hög och att 2010 var ett år då fler arter, på grund av goda förutsättningar, generellt fångades relativt tidigare år (se Figur 2). Observera också att endast förekomst av lake har utvärderats, inte tätheter på de enskilda lokalerna. % Alla lokaler 50,00 2010-Lokaler 45,00 40,00 35,00 30,00 25,00 20,00 15,00 10,00 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 År Figur 6. Den procentuella förekomsten av lake i elfiskade lokaler registrerade i Länsstyrelsens databas mellan åren 1984-2010. 4.3.2 Signalkräfta Om man studerar utvecklingen i ett längre perspektiv (25 år) inom samtliga genomförda elfisken i Länsstyrelsens elfiskedatabas visar det sig att signalkräftan ökat långsamt från år 1986 till 1999 då förekomsten låg på omkring 10 % (Figur 7). De följande 10 åren ökade andelen lokaler med signalkräfta till nivåer på omkring 40 %. De senaste 3-4 åren har förekomsten stabiliserats kring denna nivå. Flodkräftan har däremot minskat från omkring 15 % till nivåer kring 1 %. Vid en översyn över tillståndet enbart i lokalerna som elfiskades 2010 noteras att förekomsten av signalkräfta ökat med drygt 20 % i jämförelse med 2009 (Figur 8). Detta visar att signalkräfta var överrepresenterade i LST lokaler år 2010 i jämförelse med länet som helhet. Skillnaderna mellan år 2010 och föregående fem års fisken är signifikanta (x 2 -test, p<0,001). Den konstaterade förändringen och höga nivån kan delvis förklaras genom att fisket utfördes relativt tidigt på året och vid relativt höga temperaturer. Fångstbarheten hos kräftor kan variera kraftigt under säsongen beroende på flera faktorer. Generellt var dock fångstbarheten stor för många arter under 2010. Sammanfattningsvis visar resultatet att förekomsten av signalkräfta ökat, vilket också bekräftats i en studie av kräftdata från SERS (Degerman m.fl., 2009), och att man kan vänta sig en fortsatt spridning av arten. 50 40 Signalkräfta Flodkräfta 30 20 10 0 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 Figur 7. Andelen lokaler (%) med förekomst av signal- eller flodkräfta i lokaler registrerade i Länsstyrelsens elfiskedatabas under perioden 1986-2010.

60 50 Signalkräfta 40 30 20 10 0 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 Figur 8. Andelen lokaler (%) med förekomst av signal- eller flodkräfta för lokaler som elfiskades 2010 registrerade i Länsstyrelsens elfiskedatabas under perioden 1986-2010. 4.4 Påverkan 4.4.1 Allmän påverkan De yttre omständigheterna under undersökningsperioden i juni 2010 var generellt sett goda med låga vattenflöden. Vid flera lokaler var temperaturen dock mycket hög (>21 C). På dessa lokaler bedöms tätheterna av mer temperaturkänsliga arter som öring och lake påverkas negativt, bland annat på grund av migration till kallare delar av vattendraget. Vidare bedöms även vattenföringen nått kritiskt låga nivåer i vissa mindre vattendrag vilket kan medföra en onormal migration från vissa av de fiskade lokalerna. Årets yttre väderförutsättningar bedöms således gynna förekomsten av fiskarter som föredrar lägre flödeshastighet och högre temperaturer (exempelvis abborre och mört). Sammantaget var dock förutsättningarna goda. Påverkansgraden är till synes hög i flera av vattendragen. Flera vattendrag var påverkade av skogsbruk, reglering eller kraftig rensningar. Den största andelen negativt påverkade vattendrag återfanns i Lagans vattensystem. I Emåns vattensystem finns några lokaler där vattendraget rinner genom gamla brukskulturer där regleringar och vandringhinder ofta utgör en negativ påverkan. I Motala Ströms vattendrag var påverkansgraden generellt låg. I så väl Motala Ström som Nissan och Emån genomförs dock omfattande åtgärdsarbete för att komma till stånd med negativ påverkan. 2010 års låga flöden bedöms dock ha kunnat utgöra en negativ påverkan på vissa små vattendrag.

Lokaler (n) 20 18 16 14 12 10 8 6 4 2 0 Opåverkade optimala förhållanden Tämligen opåverkade förhållanden Negativ påverkan Kraftig negativ påverkan Motala ström Emån Lagan Nissan Figur 12. Allmän påverkan på elfiskade lokaler i de olika vattensystemen.

4.4.2 Försurningspåverkan Försurningspåverkan baserad på resultatet vid elfisket indikerade att en relativt hög andel av lokaler var opåverkade eller tämligen opåverkade av försurning (Figur 13). I vissa fall där förutsättningarna var mycket dåliga till följd av omfattande mänsklig påverkan gjordes ingen bedömning. Orsaken är att de yttre omständigheterna inte medger att försurningskänsliga arter finns i någon större utsträckning på lokalen eller att dessa redan tidigare slagits ut. Totalt bedöms fiskbeståndet på 37 av de elfiskade, kalkade, lokalerna vara opåverkat av försurning och på ytterligare 30 lokaler bedöms fiskbeståndet vara tämligen opåverkat (Figur 13). I Lagans vattensystem bedöms en något högre andel av elfiskade vatten vara försurningspåverkade. Att bedömningen av försurningspåverkan generellt var låg i länet baseras främst på förekomst av årsungar av försurningskänsliga arter som signalkräfta och elritsa samt till en viss del av självreproducerande öringbestånd. Lokaler (n) 18 16 14 12 10 8 6 Opåverkade optimala förhållanden Tämligen opåverkade förhållanden Negativ påverkan Går ej att bedöma 4 2 0 Motala ström Emån Lagan Nissan Figur 13. Försurningspåverkan på lokaler i de olika vattensystemen. 4.5 Bedömning av ekologisk status VIX är ett index för bedömning av ekologisk status i rinnande vatten, vilket beskrivs närmare i kapitlet Material och metodik och i Bilaga 1. Resultatet från beräkningen ger ett mått, indelat i fem olika klasser på den ekologiska statusen i vattendraget (se Tabell 6 i Bilaga 1). Resultatet visar att det var få lokaler som uppnådde hög status men att mer än hälften av lokalerna når god status (Figur 9). På många lokaler i Jönköpings län fångades så kallade toleranta fiskarter, vilka ofta får ett stort genomslag vid beräkningen av VIX. Förekommande toleranta fiskarter vid elfiskena i Jönköpings län var abborre, mört och ål. Dessa arter fångades på ett flertal lokaler. Vid en jämförelse med samma lokaler (n=46) som även fiskades föregående år (2009) visade det sig att ingen av lokalerna uppnådde dålig status samt att värdena generellt var något högre klassade år 2009. Vid en teckenrangtest av differenserna i VIX-värde mellan de 46 lokaler som undersöktes båda åren fanns inga signifikanta förändringar, 26 lokaler hade högre värde år 2009 och resterande 20 lägre. Den tydligaste förändringen var i Emån där samtliga lokaler (n=4) hade högre värden 2009. Anledningen till variationen i klassning berodde bland annat på att flera lokaler hade en högre produktion av öring men att andra hade en ökad förekomst av lake och ål.

En noggrannare redogörelse för ekologisk status på varje enskild lokal görs i kortutvärdering av respektive lokal. Figur 9. Bedömning av ekologisk status enligt de standardiserade bedömningsgrunderna (VIX), fördelat per huvudavrinningsområde. 4.6 Bedömning per huvudavrinningsområde 4.6.1 Nissans vattensystem Nederbördsmängderna är högst i länets västra delar vilket, tillsammans med magra, svårvittrade bergarter, gör att Nissan är det mest försurningspåverkade avrinningsområdet i Jönköpings län. Försurningskänsliga arter som öring, elritsa och signalkräfta noterades dock på respektive 90,9 %, 54,5 % och 45,5 % av undersökta lokaler (Figur 10). Liksom länet i sin helhet påvisade elfisken i Nissan en tydlig ökning av lokaler med förekomst av signalkräfta, lake och abborre. Ökning av lokaler med bäcknejonöga var speciellt stor från en tidigare förekomst på 6-8 % till årets resultat på över 30 % (10 lokaler). Signalkräftans utbredning har tidigare varit liten i Nissans vattensystem. Som nämnts visar resultaten på en alltmer tilltagande spridning i vattensystemet.

Öring 90,9 Signalkräfta 45,5 Lake 45,5 Elritsa 54,5 Gädda 33,3 Abborre 24,2 Mört 6,1 33,3 Bergsimpa År 2010 År 2007-09 *Nejonöga 30,3 Ål 0,0 Bäckröding 0,0 Flodkräfta 3,0 Braxen 0,0 % 0 20 40 60 80 100 Figur 10. De olika arternas förekomst i procent (%) i Nissans vattensystem (n=33). 4.6.2 Lagans vattensystem I Lagans vattensystem finns det mindre naturliga öringbestånd i jämförelse med övriga delar av Jönköpings län. Det finns även uppgifter om att det aldrig funnits öring i stora delar av Lagans övre system. 2010 års resultat med en förekomst av öring på drygt 54 % underströk faktumet att öringförekomst i Lagans vattensystem är ovanligare än i övriga huvudavrinningsområden (Figur 11). Förutom öring fångades ytterligare åtta fiskarter samt signalkräfta. Den rödlistade ålen som tidigare endast funnits på någon enstaka lokal fångades på samtliga tre elfiskade lokaler i Årån under 2010. Även mört, abborre och lake påträffades i fler lokaler än tidigare. Flera av lokalerna i Lagans vattensystem ligger i anslutning till stora lugnområden och sjöar vilket till stor del förklarade den höga förekomsten av dessa arter. Öring Signalkräfta Lake Elritsa Gädda Abborre Mört Bergsimpa *Nejonöga Ål Bäckröding Flodkräfta 0,0 0,0 9,1 9,1 27,3 27,3 27,3 36,4 45,5 45,5 Braxen 0,0 % 0 20 40 60 80 100 54,5 63,6 År 2010 År 2007-09 Figur 11. De olika arternas förekomst i procent (%) i Lagans vattensystem (n=11).

4.6.3 Emåns vattensystem Jönköpings läns östra delar är betydligt mindre påverkade av försurning än de västra delarna. Av denna anledning är kalkningsverksamhet mindre omfattande i Emåns biflöden. Förekomsten av öring var relativt låg 2010 (70 %) i jämförelse med 2007 2009 (Figur 12). Under år 2009 förekom exempelvis öring vid samtliga lokaler. Signalkräftan, som också är försurningskänslig, påträffades 2010 på betydligt fler lokaler medan flodkräftan liksom föregående år saknades helt. Öring Signalkräfta Lake Elritsa Gädda Abborre Mört Bergsimpa *Nejonöga Ål Bäckröding Flodkräfta 0,0 0,0 0,0 5,3 5,3 26,3 31,6 31,6 31,6 Braxen 0,0 % 0 20 40 60 80 100 52,6 68,4 78,9 År 2010 År 2007-09 Figur 12. De olika arternas förekomst i procent (%) i Emåns vattensystem (n=19). 4.6.4 Motala ström I Motala ströms vattensystem, främst i tillflöden till Vättern, genomfördes under 2010 elfisken på sammanlagt 20 lokaler. Ett flertal av dessa hyser sjövandrande bestånd av vätteröring. Öring förekom på 70 % av lokalerna (14 stycken) vilket var en något lägre andel än föregående år (Figur 13). Gädda, abborre och mört förekom vid något fler lokaler, en ökning som för övrigt gällde hela länet. Lake hade däremot ökat mycket från att ha varit ovanlig till att påträffas på 30 % av lokalerna (6 stycken). Vid lokaler som tidigare elfiskats var det första gången som lake påträffats i Lanån (Gamla sågen), Hjorteboån (väg mot Finneryd) och Huskvarnaån (ned Lillån). Braxen fångades 2010 för första gången vid elfiske i Motala Ströms huvudavriningsområde. I tillflödena till Vättern finns flodnejonöga som i vissa vattendrag kan förekomma i talrika mängder. Arten kan inte särskiljas från bäcknejonöga när de befinner sig nergrävda i sedimenten i olika larvstadier. Av denna anledning definierades båda arterna som nejonöga i enlighet med Fiskeriverkets direktiv. Under året påträffades nejonöga vid tre olika lokaler. Signalkräfta förekom liksom föregående år i flertalet lokaler (80 %).