Socialnämndens skyldighet att överväga fortsatt vård av barn och unga analys

1 Socialnämndens skyldighet att överväga fortsatt vård av barn och unga analys Om ett barn vårdas i ett annat hem än det egna ska den fortsatta vården övervägas var sjätte månad. Men vid tillsynen av socialtjänsten har uppmärksammats att inte alla kommuner lever upp till detta krav och inte har tillräcklig kunskap om reglerna. JPSocialnets expert Carl-Gustaf Tryblom redogör här för vad som gäller. Inledning Socialnämnden ska enligt 5 kap. 1 socialtjänstlagen (2001:453), SoL, verka för att barn och ungdom växer upp under goda och trygga förhållanden. Nämnden ska i nära samarbete med hemmen sörja för att barn och ungdom som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det stöd och den hjälp som de behöver och, om hänsynen till den unges bästa motiverar det, vård och fostran utanför det egna hemmet. Socialtjänstens insatser för barn och ungdom bygger på frivillighet från de berörda enskildas sida. Under vissa förutsättningar kan det bli aktuellt med ett tvångsingripande. Bestämmelser om sådan tvångsvård finns i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Vård med stöd av LVU kan förenklat uttryckt grundas på brister i barnets hem (2 LVU) eller den unges eget beteende (3 LVU). Om ett barn vårdas med stöd av socialtjänstlagen i ett annat hem än det egna, ska socialnämnden minst en gång var sjätte månad överväga om vården fortfarande behövs (6 kap. 8 första stycket SoL). En motsvarande bestämmelse finns i 13 andra stycket LVU beträffande barn och ungdomar som vårdas med stöd av 2 LVU, dvs. på grund av brister i barnets hem. När det gäller unga personer som har beretts vård på grund av deras eget beteende enligt 3 LVU, ska nämnden var sjätte månad pröva om vården ska upphöra, s.k. omprövning (13 tredje stycket LVU). Uppmärksammade brister i socialnämndernas övervägande av vården Länsstyrelserna redovisade i mars 2008 ett regeringsuppdrag angående den sociala barn- och ungdomsvården, det s.k. barnuppdraget. I rapporten anfördes att det under länsstyrelsernas arbete med uppdraget hade kommit fram att inte alla kommuner gör regelbundna överväganden och inte heller på annat sätt följer vården. I rapporten sägs att i några fall har placeringar pågått i flera år utan att vården övervägts. Enligt analysen i rapporten har en del kommuner inte tillräcklig kunskap om det ansvar som socialtjänsten har enligt socialtjänstlagen och socialtjänstförordningen beträffande överväganden m.m. Att det finns brister när det gäller övervägandena av vården har också kommit fram vid JO:s tillsyn över socialtjänsten. I förordet till JO:s

2 ämbetsberättelse till riksmötet 2007/08 anfördes bl.a. att det vid de inspektioner som JO under en lång följd av år företagit hade kunnat konstateras att särskilt bestämmelsen om övervägande av vården inom den lagstadgande sexmånadersfristen inte alltid har efterlevts. Att vården i vissa fall inte har övervägts i rätt tid är ofta kopplade till brister i rutinerna vid nämndens förvaltning. Det finns dock fall då det uppstår tveksamhet i rättsligt hänseende om huruvida nämnden ska göra ett övervägande. Det är min avsikt är att här belysa några sådana situationer. Jag kommer inte att närmare gå in på frågan om omprövning av vård enligt 13 tredje stycket LVU. Vad är ett övervägande? När ett barn tas emot för stadigvarande vård och fostran i ett enskilt hem som inte tillhör någon av föräldrarna ska nämnden enligt 6 kap. 7 SoL bl.a. medverka till att barnet får god vård och fostran och i övrigt gynnsamma uppväxtförhållanden. Socialnämnden ska följa vården främst genom regelbundna besök i det hem där den unge vistas, enskilda samtal med den unge, samtal med den eller dem som har tagit emot den unge i sitt hem och samtal med vårdnadshavarna. Uppföljningen skall omfatta den unges hälsa, utveckling, sociala beteende och skolgång samt relationen till anhöriga och andra närstående. Kontakten med barnet och andra inför övervägandet ska dokumenteras i barnets akt. Det är inte tillräckligt att den tjänsteman som vid nämndens förvaltning har kontakt med barnet, familjehemmet och föräldrarna, bedömer att vården av den unge ska fortsätta. Lagstiftaren har ansett att det är politikerna i nämnden som ska göra övervägandet vid ett sammanträde. Nämnden kan delegera befogenheten att göra övervägandet till ett utskott men inte till en ledamot i nämnden. Inför nämndens övervägande ankommer det på den tjänsteman som svarar för ärendet att till nämnden rapportera hur vården har bedrivits och hur barnets och vårdnadshavarnas förhållanden har utvecklat sig. Handläggarens rapport till nämnden är en förutsättning för att nämnden skall kunna hålla sig underrättad om hur vården har fungerat. Övervägandet är också ett sätt för nämnden att se till att vården inte bedrivs längre än vad som är erforderligt. Nämndens övervägande utgör inte något formellt beslut som kan överklagas utan kan sägas vara ett led i nämndens kontroll av familjehemsvården. Det är först om nämnden finner anledning att ifrågasätta behovet av fortsatt vård som en prövning i sak ska ske. En sådan prövning förutsätter att det finns ett tillfredsställande underlag för den bedömning som då ska göras. Om nämnden, när den överväger vården, inte finner anledning att ifrågasätta behovet av fortsatt vård kan nämnden lägga handläggarens rapport till handlingarna. I vilka fall ska ett övervägande göras? PLACERINGAR MED STÖD AV SOCIALTJÄNSTLAGEN En vårdnadshavare kan utan hjälp från socialnämnden komma överens med någon annan om att denne ska ta hand om ett barn, en s.k. privatplacering. Enligt 6 kap. 6 SoL får emellertid ett barn inte utan socialnämndens medgivande eller beslut om vård tas emot för stadigvarande vård och fostran i ett enskilt hem som inte tillhör någon av föräldrarna eller någon annan som har vårdnaden om honom eller henne. Även om själva placeringen inte initierats eller beslutas av socialnämnden ska nämnden således göra en utredning och därefter ta ställning till om det finns förutsättningar för att lämna medgivandet till det hem som vårdnadshavaren/vårdnadshavarna har placerat barnet i. När socialnämnden har lämnat ett medgivande enligt 6 kap. 6 SoL ska nämnden medverka att barnet får god vård och fostran och i övrigt gynnsamma uppväxtförhållanden (6 kap 7 SoL). Nämndens skyldighet att enligt 6 kap. 8 SoL överväga vården är begränsad till sådana fall när barnet vårdas i ett annat hem än det egna med stöd av denna lag. Det krävs dock inte att det är socialnämnden som har tagit initiativ till placeringen eller fattat ett formellt beslut om den. Uttrycket

3 med stöd av denna lag är avsett att omfatta även privatplaceringar och nämnden ska därför överväga en sådan placering. Vid införandet av bestämmelsen om övervägande i 1980-års socialtjänstlag anförde det föredragande statsrådet bl.a. följande (prop. 1989/90:28 s. 129). Bestämmelsen gäller oavsett om vården ges på en institution, i ett familjehem eller i ett annat enskilt hem efter privat initiativ (s.k. privatplacering). Socialnämndens insatser vid de privata placeringarna bli av förklarliga skäl ofta begränsade, eftersom barnet i regel placeras hos personer som föräldrarna och barnet känner väl och har förtroende för. Socialnämnden har enligt 26 [nuvarande 6 kap. 7, min anm.] likväl ett tillsynsansvar även i dessa fall. Skyldigheten att överväga vården har därför ansetts böra avse också privata placeringar som nämnden har lämnat medgivande till. Detta innebär att nämnden ska överväga s.k. privatplaceringar på samma sätt som när nämnden själv har beslutat om vården. Det förkommer brister i hur nämnden följer upp och överväger privatplaceringarna. Det händer att nämnden inte har haft någon kontakt med barnet och familjehemmet på flera år. Ett speciellt fall av privatplacering är när vårdnadshavaren överlämnar vården om ett barn till en sambo. Som framgår av 6 kap. 6 SoL fodras ett medgivande av socialnämnden till en placering när ett bars tas emot för stadigvarande vård och fostran i ett enskilt hem som inte tillhör någon av föräldrarna eller någon annan som har vårdnaden om honom eller henne. Av förarbetena till 6 kap. 6 och 8 SoL framgår det inte klart vad som avses med det egna hemmet ; menas den bostad där barnet bor eller den plats där vårdnadshavarna stadigvarande vistas. Detta får betydelse om vårdnadshavaren ger en sambo, som inte är förälder, i uppdrag att ta hand om barnet när han eller hon t.ex. skall avtjäna ett längre fängelsestraff eller vistas utomlands under en lång tid. Ska socialnämnden enligt 6 kap. 6 lämna medgivande till den placeringen? Bestämmelsen om medgivande har utformats på ett sådant sätt att mycket talar för att den blir tillämplig först om ett barn flyttas från vårdnadshavarens hem för placering i ett annat hem. När vårdnadshavaren överlåter uppfostran av barnet till sin sambo torde något medgivande av socialnämnden enligt 6 kap. 6 SoL inte fordras till placeringen. Härav följer bl.a. att det inte är fråga om en sådan privatplacering som det ankommer på nämnden överväga. Det kan enligt min mening nog diskuteras om det med hänsyn till barnets intresse vore önskvärt att nämndens prövning skulle gälla även dessa situationer. Med undantag av privatplaceringarna torde det vara få fall då det uppstår några mer påtagliga rörande nämnden skyldighet att överväga vården. En lite speciell situation är dock att barnet och vårdnadshavaren efter ett beslut av socialnämnden placeras tillsammans i ett hem. Är det en sådan placering som nämnden ska överväga? Det finns flera olika situationer när förälder och barn bor tillsammans utanför det egna hemmet efter ett beslut av socialnämnden. När det gäller frågan om nämnden är skyldig att överväga placeringen ska man se till vad som är själva grunden för barnets vistelse i hemmet. Om vistelsen utgör en insats beträffande barnet har det i JO:s praxis ansetts att det är fråga om sådan vård som nämnden ska överväga, även om nämnden i sitt beslut har angett att insatsen också omfattar vårdnadshavaren. När en förälder har beviljats bistånd i form av vård vid ett behandlingshem för missbrukare förekommer det att han eller hon vistas där tillsammans med sitt barn. Det är då inte fråga om att ge barnet vård och någon skyldighet för nämnden att göra ett övervägande enligt 6 kap. 8 SoL föreligger inte. LAGEN MED SÄRSKILDA BESTÄMMELSER OM VÅRD AV UNGA, LVU När det gäller LVU finns det ett tydligt förordnade om att den unge ska vårdas med stöd av den lagen. Man skulle därför kunna tro att det inte behöver uppstå någon tveksamhet om huruvida vården ska övervägas eller inte. I praktiken har det dock visat sig att det finns situationer när det råder osäkerhet om saken. Omedelbart omhändertagande enligt 6 LVU Beslut om vård med stöd av LVU fattas av förvaltningsdomstol. Om rättens beslut om vård inte har

4 verkställts senast fyra veckor efter det att beslutet vann laga kraft upphör enligt 5 LVU beslutet om vård att gälla. Om det är sannolikt att den unge behöver beredas vård med stöd av LVU och rättens beslut om vård inte kan avvaktas med hänsyn till bl.a. risken för den unges hälsa eller utveckling får socialnämnden med stöd av 6 LVU besluta att denne omedelbart ska omhändertas. Som regel verkställs ett beslut om omedelbart omhändertagande kort tid efter att beslutet har fattats. Undantagsvis kan det dock hända att nämnden inte kan verkställa beslutet, t.ex. om vårdnadshavaren har fört barnet till ett annat land. När det gäller omedelbara omhändertaganden finns det inte någon bestämmelse som motsvarar den i 5 LVU om att domstolens beslut om vård upphör om beslutet inte har verkställts inom viss tid. Vården med stöd av LVU anses ha påbörjats när den unge på grund av en dom om vård enligt LVU eller ett beslut om omedelbart omhändertagande har placerats utanför sitt eget hem. För vårdens innehåll och utformning gäller bestämmelserna i 11 20 LVU, dvs. bl.a. 13 LVU om övervägande av vården. Om ett beslut om omedelbart omhändertagande inte har verkställts följer att vården inte har påbörjats och bestämmelsen i 13 LVU gäller därför inte. Det finns inte någon vård att överväga. Det kan, även om det inte är vanligt, gå lång tid utan att nämnden kan verkställa beslutet om omedelbart omhändertagande. Även om det inte föreligger en skyldighet för nämnden att göra ett övervägande ligger det i sakens natur att handläggaren ändå bör informera nämnden om ärendet så att den kan ta ställning till den fortsatta handläggningen av ärendet. Det måste rimligen finnas en gräns för hur länge nämnden ska låta ett beslut om omhändertagande bestå när beslutet uppenbarligen inte kommer att kunna verkställas inom överskådlig tid. En jämförelse kan kanske göras med vad som gäller om den unge har rymt efter att vårdbeslutet har verkställts (se nästa avsnitt). Den unge har avvikit Vården enligt LVU ska pågå tills den inte längre behövs. Om vård med stöd av LVU inte längre behövs ska socialnämnden enligt 21 första stycket LVU besluta att vården skall upphöra. Bestämmelsen kan enligt sin ordalydelse förstås så att vården ska pågå tills att nämnden kan konstatera att det inte längre finns behov av vård. Det har därför diskuterats om nämnden får upphäva ett vårdbeslut, t.ex. om vårdnadshavaren olovligen har hämtat barnet från ett familjehem och nämnden därefter inte har lyckats få kontakt med familjen. Vid tillkomsten av lagstiftningen har det inte förutsetts att den unge under pågående vård skulle försvinna så att nämnden inte längre kan pröva om ett vårdbehov alltjämt föreligger. Förutsättningarna för vårdens upphörande när den unge har avvikit och inte kan nås får närmast betraktas som oreglerad. Socialnämnden bör dock kunna besluta om att vården skall upphöra om den unge har avvikit och det på goda grunder finns anledning att anta att vård inte längre behövs. Om den unge har avvikit från familjehemmet (rymt eller blivit hämtad av vårdnadshavaren) kan socialnämnden inte fullgöra sin skyldighet att enligt 6 kap. 7 SoL att verka för att den enskilde lever under goda förhållanden och bistå med planering när det gäller utbildning m.m. Något undantag från skyldigheten att överväga vården finns dock inte. Även om nämnden inte kan få kontakt med den unge kan förhållandena efter en tid vara sådana att det på goda grunder kan antas att vården med stöd av LVU bör upphöra. För att nämnden ska kunna ta ställning till om så är fallet är det viktigt att nämnden överväger vården även om handläggaren vid förvaltningen inte har direkt kontakt med den unge. Övervägande när frågan om vård eller upphörande av vården är föremål för prövning i eller nyligen har prövats av en domstol När nämnden har ansökt om vård eller den enskilde har överklagat ett beslut om att vården ska fortsätta kan det hända att fristen för övervägandet inträffar under handläggningen i domstolen. Så kan bli fallet inte minst när handläggningen i domstolen drar ut på tiden, t.ex. därför att vårdnadshavaren inte kan delges en kallelse till en förhandling. Det finns inte något undantag från nämndens skyldighet att överväga vården i ett sådant fall. Om det har gått sex månader sedan nämnden senast

5 övervägde vården ska nämnden göra ett övervägande trots att frågan om vård prövas av domstol. Under domstolens prövning brukar nämnden yttra sig. När domstolen har avgjort målet anmäls domen i nämnden. Enligt JO:s mening kan sådana åtgärder likställas med eller anses innefatta ett övervägande av vården (se bl.a. JO:s ämbetsberättelse 1998/99 s. 296). Det har från JO:s sida inte ställts något krav på att det i de situationerna görs någon särskild anteckning i nämndens protokoll om att vården har övervägts när t.ex. nämnden beslutar om yttrande. Tidpunkten för när nästa övervägande ska göras kan räknas från när nämnden yttrade sig till domstolen eller domen om vård anmäldes i nämnden. JO:s synsätt har fördelar. Om nämnden skulle vara skyldig att överväga vården kort tid efter att länsrätten har prövat frågan om vård skulle övervägandet som regel kunna ses som åtgärd för sin egen skull. Det är dock viktigt att framhålla att även om nämnden i de beskrivna situationerna inte behöver göra ett formellt övervägande måste den givetvis vara uppmärksam på och följa barnets situation i familjehemmet. När ett barn vårdas i ett familjehem kan det bli nödvändigt att omplacera den unge från ett familjehem till ett annat. Det är inte alltid som nämnden i det sammanhanget får en redogörelse för vården eller har anledning att närmare gå in på frågan om vården fortfarande behövs. Ett beslut om omplacering har i JO:s praxis inte ansetts kunna likställas med eller innefatta ett övervägande. Inte heller när nämnden har beslutat om att reglera en förälders umgänge med stöd av 14 LVU har det beslutet ansetts innefatta ett övervägande av själva vården. Placering i hemmet Vården ska enligt 11 LVU inledas utanför hemmet. Nämnden kan i ett senare skede av vården medge att den unge vistas i sitt eget hem med stöd av 11 LVU. I ett sådant fall är den unge alltjämt föremål för vård med stöd av LVU och nämnden är skyldig att fortsätta att överväga vården. Vården med stöd av LVU i hemmet brukar pågå under en begränsad tid och att det därför inte är så vanligt att det i dessa situationer blir aktuellt med mer än något enstaka övervägande. När den unge vårdas med stöd av både 2 och 3 LVU Det förekommer att den unge vårdas med stöd av både 2 LVU (brister i hemförhållandena) och 3 LVU (eget beteende). I ett sådant fall ska nämnden löpande minst en gång var sjätte månad överväga av vården med stöd av 2 LVU fortsätta och genom ett formellt beslut, som kan överklagas, pröva om den vård som ges med stöd av 3 LVU ska upphöra. Vården enligt 2 och 3 LVU bygger på olika förutsättningar och ett beslut om att vården med stöd av 3 LVU ska fortsätta kan inte ersätta det övervägande som nämnden ska göra av vården enligt 2 LVU. Praktiska skäl talar för att nämnden överväger och omprövar vården vid ett och samma tillfälle. Att nämnden gör så är lämpligt inte minst med hänsyn till de enskilda som berörs av ärendet eftersom en behandling av frågorna vid olika tidpunkter i många fall kan medföra betydande svårigheter för barnet och dennes vårdnadshavare att förstå handläggningen. Om övervägande och omprövning av vården inte sker vid samma tillfälle finns det en risk för att ett övervägande eller en omprövning glöms bort. LSS-PLACERINGAR Vissa personer med funktionshinder har rätt till insatser enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa personer med funktionshinder (LSS). Kommunens verksamhet enligt LSS utgör inte en del av kommunens socialtjänst utan är en egen verksamhet. Bestämmelserna om dokumentation m.m. i socialtjänstlagen gäller därför inte i LSSärenden och det har därför i LSS införts bestämmelser om dokumentation m.m. som i väsentliga delar motsvarar de i socialtjänstlagen. En av insatserna enligt LSS är boende i familjehem för barn och ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet (9 8. LSS). Med ett familjehem avses i LSS ett enskilt hem som på uppdrag av nämnden tar emot barn för stadigvarande vård och fostran eller vuxna för vård och omvårdnad och vars verksamhet inte bedrivs yrkesmässigt. Definitionen av ett familjehem är densamma i LSS som inom socialtjänsten. Enligt 6 kap. 6 SoL får man inte ta emot ett barn för stadigvarande vård och fostran om man

6 inte har ett medgivande från socialnämnden. Bestämmelsen är enligt sin ordalydelse generell och man kan därför diskutera om LSS-nämnden kan besluta om en familjehemsplacering av ett barn om inte socialnämnden har lämnat ett medgivande för familjehemmet att få ta emot barnet. LSS trädde i kraft 1993. Före 1993 fanns bestämmelser om omsorger för vissa funktionshindrade i lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. Det var landstinget som hade huvudansvaret för omsorgerna. En av omsorgerna enligt omsorgslagen var boende i familjehem för barn och ungdomar som behövde bo utanför föräldrahemmet. Landstingets omsorgsnämnd skulle vid anskaffning av och tillsyn över ett familjehem samverka med kommunens socialnämnd. Den omsorgsnämnd som hade beslutat om omsorg i form av familjehem borde enligt 5 förordningen (1986:565) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. genom personliga besök av särskilt utvalda representanter för nämnden och på annat lämpligt sätt fortlöpande hålla sig väl förtrogen med förhållandena i hemmen och ge hemmen behövligt stöd. LSS innebar förenklat uttyckt att ansvaret för tillhandahållandet av omsorgerna fördes över från landstinget till kommunerna. Handikapputredningen, vars förslag låg till grund för LSS, berörde inte frågorna om kommunernas godkännande av familjehem för barn eller tillsynen över familjehemmen. I LSS-förordningen finns inte någon bestämmelse som motsvarar den i 5 omsorgsförordningen. I propositionen om LSS anförde det föredragande statsrådet att insatsen familjehem var en plusinsats i förhållande till socialtjänstlagen med samma syfte som den särskilda omsorgen familjehem enligt omsorgslagen. Statsrådet anförde vidare bl.a. följande (prop. 1992/93:159 s. 179). Självfallet bör det ställas minst lika stora krav på de familjehem där barn placeras som en insats enligt denna lag som de som ställs av socialtjänsten i fråga om andra familjehem. Jag erinrar också om att vid rent privata placeringar gäller de allmänna regler om socialnämndens godkännande som finns i socialtjänstlagen. Enligt den tidigare omsorgslagen fordrades inte något medgivande från kommunen till familjehemsplaceringen av barn. Någon ändring synes i den frågan inte ha varit avsedd vid tillkomsten av LSS. Det synes också, rätt eller fel, vara en allmän uppfattning att en insats i form av familjehem med stöd av LSS, inte förutsätter att socialnämnden har lämnat sitt medgivande till placeringen. Bestämmelserna i socialtjänstlagen om övervägande av vården anses inte heller tillämpliga på en familjehemsplacering av barn med stöd av LSS. Eftersom det i LSS inte finns några bestämmelser om bl.a. övervägande av familjehemsvården av barn har vissa kommuner utfärdat egna riktlinjer för den familjehemsvård som bedrivs med stöd av LSS. Enligt de föreskrifter som Göteborgs kommun har antagit ska vården med stöd av LSS regelbundet följas upp genom besök och andra kontakter. En rapport om hur vården utvecklas i relation till uppställda mål ska föreläggas stadsdelsnämnden minst en gång varje år. Enligt riktlinjerna bör en uppföljning av vården enligt LSS ske i samma omfattning som för övriga familjehem. LSS-kommittén har nyligen lagt fram sitt slutbetänkande, SOU 2008:77. I betänkandet finns ett förslag om införandet av en ny LSS-lag. Kommittén har i betänkandet berört insatsen boende i familjehem eller bostad med särskild service för barn men har inte lagt fram några förslag som rör bl.a. kommunens ansvar för att följa upp placeringarna eller godkännande av familjehemmen. Avslutande kommentarer Att följa vården och se till att barnet har det bra är en av nämndens viktigaste uppgifter. Det är själva nämnden som har ansvaret för att vården fungerar på ett tillfredsställande sätt och det kan inte godtas att nämnden i praktiken delegerar den bedömningen till tjänstemän vid nämndens förvaltning. Nämndens övervägande är inte en formalitet utan en viktig uppgift för nämnden när det gäller familjehemsvården. Det är inte helt ovanligt att enskilda, och ibland även jurister som är ombud, utgår från att

7 övervägandet är ett beslut och att de ska ha rätt att ta del av underlaget före det att socialnämnden gör övervägandet, ha rätt till att få företräda inför socialnämnden när nämnden behandlar saken och få ta del av protokollet från nämndens sammanträde. Eftersom nämnden inte fattar något beslut i sak vid sammanträdet föreligger dock inte någon skyldighet för nämnden att bl.a. kommunicera underlaget. Skillnaden mellan vad som är ett beslut och ett övervägande är dock inte helt enkel att förstå och det är inte förvånande att sådana missförstånd uppstår. Eventuellt skulle detta i viss mån kunna undvikas om det av bestämmelserna om övervägande tydligare framgick vad ett övervägande är och hur det ska gå till när nämnden överväger vården. Den 1 oktober 2007 fanns det 146 barn och ungdomar som hade var placerade i familjehem såsom en insats enligt LSS. I siffran ingår inte enbart barn utan även ungdomar upp till 22 år. 1 123 barn och ungdomar hade insats i form av bostad med särskild service. Det torde således vara ett inte helt obetydligt antal barn som är placerade utanför det egna hemmet med stöd av LSS. Att det inte finns tydliga regler om kommunens tillsyn av familjehem enligt LSS framstår enligt min mening som en uppenbar brist i lagstiftningen. Carl-Gustaf Tryblom Byråchef på Justitieombudsmannen JP Infonet Kornhamnstorg 6, Box 2237, 103 16 Stockholm 08-462 65 60, info@jpinfonet.se, www.jpinfonet.se