Kapitlet om handräckning på begäran av konkursförvaltare

010-574 86 76 1(29) Kapitlet om handräckning på begäran av konkursförvaltare I samband med att de kapitel till handboken om specialverkställighet, som hittills publicerats på KFM:s intranät, har uppdaterats i första hand med anledning av att skatteförfarandelagen införts har detta skett också när det gäller rubricerade kapitel. Där det finns skrivningar om någon av de många lagar som har ersatts av skatteförfarandelagen den 1 januari 2012 (se prop. 2010/11:165) har de nya lagrummen, på samma sätt som i samtliga berörda kapitel, angetts inom parentes. Anledningen är att övergångsbestämmelser gäller i flera avseenden. I arbetet med att ta fram S-handboken deltar för närvarande kronofogdarna Clarence Eliasson, Stockholm och Sune Persson, Sundsvall, kronokommissarierna Lennart Nilsson, Malmö och Mats Rosenqvist, Stockholm samt verksjuristen Ann-Marie Ahlqvist, huvudkontoret. Innehållsförteckning 1 HANDRÄCKNING PÅ BEGÄRAN AV KONKURSFÖRVALTARE... 2 1.1 Bakgrund... 2 1.1.1 Syftet med bestämmelsen om handräckning direkt hos KFM... 3 1.1.2 Ändringar i reglerna avseende räkenskapsmaterial... 3 1.1.3 I lag eller annan författning föreskriven revision... 5 1.2 Konkursförvaltarens uppgifter... 5 1.2.1 Revision eller förundersökning pågår... 6 1.3 Förutsättningarna för handräckning... 7 1.3.1 Kravet på tredska... 9 1.3.2 Handräckning i förhållande till tredje man... 9 1.3.3 Andra handlingar som rör boet... 10 1.4 Begäran om handräckning... 10 1.4.1 Förberedelser inför en handräckning... 12 1.5 De bestämmelser som ska tillämpas vid verkställigheten... 12 1.5.1 Närmare om KFM:s befogenheter... 13 1.5.2 Kostnaderna för förfarandet... 14 1.6 Genomförandet av handräckningen... 14 1.6.1 Underrättelse om målet... 14 1.6.2 Beslut om handräckning... 15 1.6.3 Förvaltarens närvaro... 15 1.6.4 Invändningar från gäldenären eller tredje man... 16 1.6.5 Användningen av tvång... 17 1.6.6 Protokoll m.m... 17 www.kronofogden.se E-postadress: kronofogdemyndigheten@kronofogden.se Postadress Besöksadress Telefon Telefax Box 1050 Esplanaden 1 0771-73 73 00 08-29 26 14 172 21 SUNDBYBERG 172 67 SUNDBYBERG

2(29) 1.7 Överklagande av KFM:s beslut... 18 1.8 Vissa särskilda frågor... 19 1.8.1 Separationsgods... 19 1.8.2 Avflyttning från en bostadsfastighet... 19 1.8.3 Handlingar hos en advokatbyrå... 20 1.8.4 Egendom på en kriminalvårdsanstalt... 21 1.9 Begäran om handräckning från en konkursförvaltare i ett annat land... 21 1.9.1 Konkurs i ett nordiskt land... 21 1.9.2 Konkurs i en medlemsstat... 22 1.10 Sekretess i KFM:s verksamhet... 22 2 KÄLLFÖRTECKNING... 23 2.1.1 Förarbeten... 23 2.1.2 Rättsfall... 23 Högsta domstolen... 23 Hovrätterna... 25 2.1.3 JK-beslut... 27 2.1.4 Litteratur... 28 3 FÖRKORTNINGAR... 28 1 HANDRÄCKNING PÅ BEGÄRAN AV KONKURSFÖRVALTARE - Kapitlet utgör numera kapitel 15 i den kommande handboken om specialverkställighet. Sammanfattning Konkursförvaltaren kan enligt 7 kap. 14 KonkL, utan att en särskild exekutionstitel behöver utverkas, få handräckning hos KFM för att omhänderta eller på annat sätt få tillgång till gäldenärens egendom, det räkenskapsmaterial och de andra handlingar som rör boet. En förutsättning för att sådan handräckning ska beviljas är att det föreligger någon form av tredska. 1.1 Bakgrund Före 1980 måste en konkursförvaltare för att med tvång kunna få tillgång till konkursgäldenärens egendom utverka en exekutionstitel hos domstol om att viss

3(29) egendom ska lämnas ut. Fram till 1982 var det också möjligt att enligt 191 utsökningslagen ansöka om ett beslut om handräckning hos överexekutor (länsstyrelsen) som kunde verkställas av KFM. Om konkursgäldenären gjort sig skyldig till brott genom att undanhålla egendom hade förvaltaren även vissa möjligheter att med hjälp av polisen få ut egendomen. Vidare hade förvaltaren på samma sätt som idag rätt att skydda gäldenärens egendom genom att t.ex. sätta ett nytt lås på en redan låst lokal, se SOU 1977:29 s. 111 f. och Lars Welamson, Konkursrätt, 1961, s. 361 f. Den 1 januari 1980 infördes i 54 gamla konkurslagen en bestämmelse om att förvaltaren kan få handräckning direkt hos KFM för att få tillgång till boets egendom och de böcker och andra handlingar som rör boet utan att en exekutionstitel behöver utverkas, se prop. 1978/79:105 s. 173 f. och 277 f. En motsvarande bestämmelse finns i 7 kap. 14 KonkL. 1.1.1 Syftet med bestämmelsen om handräckning direkt hos KFM Syftet med bestämmelsen om att en konkursförvaltare kan få handräckning utan att en exekutionstitel först behöver utverkas är att förvaltaren på ett snabbt och enkelt sätt ska kunna omhänderta eller på annat sätt få tillgång till gäldenärens bo. På så sätt kan onödigt dröjsmål undvikas. Dessutom medför sannolikt möjligheten att få handräckning att gäldenären många gånger överlämnar sin egendom frivilligt utan att tvångsåtgärder behöver tillgripas. Möjligheten till handräckning bör betraktas som ett stöd åt förvaltaren och ett påtryckningsmedel mot den som är skyldig att tillhandahålla viss egendom, se prop. 1986/87:90 s. 269. 1.1.2 Ändringar i reglerna avseende räkenskapsmaterial Möjligheterna att få handräckning i de fall räkenskapsmaterial upprättats på uppdrag av gäldenären utvidgades den 1 januari 1988 när den nu gällande konkurslagen infördes. Sedan dess kan förvaltaren beviljas handräckning även om uppdragstagaren inte har fått betalt för sitt arbete, se hänvisningen i 7 kap. 14 KonkL till 7 kap. 12 andra stycket KonkL. Den som anlitat en revisionsbyrå eller en bokföringsbyrå har däremot själv endast rätt att få ut sådant räkenskapsmaterial som överlämnats till byrån, jfr NJA 1981 s. 1050 (RIC 38/81). En uppdragsgivare har inte, såsom en konkursförvaltare, rätt att få ut t.ex. balansoch resultaträkningar som upprättats av byrån utan att först betala för arbetet med att upprätta dessa handlingar.

4(29) När lagändringen genomfördes kompenserades revisions- och bokföringsbyråerna för förlusten av detentionsrätten, dvs. rätten att vägra att lämna ut räkenskapsmaterial som upprättats i avvaktan på att betalning sker, genom den bestämmelse som då infördes i 10 a förmånsrättslagen. Ytterligare ett skäl till att förmånsrätt skulle gälla för revisorsarvoden m.m. var att revisorerna fått nya uppgifter främst i samhällets intresse, se prop. 1986/87:90 s. 173 f. En fordran på ersättning för uppdrag att fullgöra i lag eller annan författning föreskriven revision (se avsnitt 15.1.3) medför allmän förmånsrätt om arbetet utförts de senaste sex månaderna innan ansökan om konkurs kom in till tingsrätten. Rätten att få betalt före andra borgenärer gäller också ersättning för sådant räkenskapsmaterial som har upprättats för fullgörandet av bokföringsskyldigheten. Däremot omfattar förmånsrätten inte en fordran på ersättning till den del det avser arbete med att upprätta andra handlingar som rör boet. När det gäller handlingar av detta slag kan detentionsrätt åberopas också i förhållande till en konkursförvaltare, se avsnitt 15.3.3. Anledningen till att reglerna om handräckning ändrades var att konkursförvaltarna mötts av svårigheter när de begärt att få tillgång till nyupprättade handlingar. I fråga om sådana handlingar hade det i rättspraxis uttalats att uppdragstagare kan göra gällande detentionsrätt även i förhållande till en konkursförvaltare, se NJA 1982 s. 404. Vidare hade betalningen till en bokföringsbyrå för arbetet med bokslut m.m. blivit föremål för återvinning enligt 30 gamla konkurslagen, se NJA 1985 s. 29 (RIC 26/85). Även efter det att bestämmelsen om förmånsrätt införts är det möjligt att få handräckning hos revisionsbyråer och bokföringsbyråer. Detta har motiverats med att det inte går att bortse från att t.ex. en mer eller mindre skrupelfri redovisningsbyrå kan vara lierad med en oseriös företagare och trots förmånsrätten inte låter konkursförvaltaren få tillgång till räkenskapsmaterialet, se SOU 1983:24 s. 299. Den 1 juli 1995, när bestämmelsen i 7 kap. 13 tredje stycket KonkL om att bouppteckningen ska innehålla en förteckning över räkenskapsmaterial och andra handlingar som rör boet infördes, ändrades uttrycket böcker konsekvent till räkenskapsmaterial. Avsikten var att åstadkomma en språklig modernisering, se prop. 1994/95:189 s. 30. Med räkenskapsmaterial menas allt som ska ingå i en komplett bokföring inklusive de särskilda beskrivningar, som ska finnas för det aktuella bokföringssystemet. I den nu gällande bokföringslagen används emellertid

5(29) begreppet räkenskapsinformation. Detta begrepp omfattar förutom räkenskapsmaterial även avtal och andra handlingar av särskild betydelse för att belysa verksamhetens ekonomiska förhållanden, dvs. handlingar som också enligt 22 gamla bokföringslagen (1976:125) skulle bevaras, se 1 kap. 2 punkt 8 bokföringslagen. 1.1.3 I lag eller annan författning föreskriven revision Sedan den 1 november 2011 gäller att små aktiebolag får välja om de ska ha revisor eller inte. Samtidigt inskränktes revisionsplikten även för vissa andra företag, se avsnitt 17.1. Ännu en fråga som aktualiserar hur begreppet i lag eller annan författning föreskriven revision ska tolkas är om de författningsföreskrivna revisionstjänsterna ska anses begränsade till att avse åtgärder enligt 9 kap. ABL. Genom ett beslut från Högsta domstolen den 13 oktober 2011, mål nr Ö 2710-09, har det klarlagts att de revisionstjänster som omfattas av 10 a förmånsrättslagen inte har begränsats till att avse enbart sådana åtgärder. Då en granskning enligt 25 kap. 13 ABL - i den mån granskning numera krävs (jfr 1 kap. 12 b ABL) - kan göras endast av bolagets revisor och revisorn är skyldig att utföra en sådan granskning om bolagets styrelse begär det och då arbetet utförts inom föreskriven tidsfrist har revisionsbolaget ansetts ha förmånsrätt för sin fordran. Högsta domstolen konstaterade också att lagtexten närmast ger uttryck för att alla åtgärder som enligt lag eller annan författning följer med ett revisionsuppdrag medför förmånsrätt. 1.2 Konkursförvaltarens uppgifter Förvaltaren är enligt 7 kap. 12 första stycket KonkL skyldig att snarast ta hand om gäldenärens bo samt det räkenskapsmaterial och de andra handlingar som rör boet. Att detta sker är nödvändigt för att bouppteckningen ska bli klar till edgångssammanträdet och förvaltarberättelsen kunna upprättas inom sex månader. Det är också av mycket stor betydelse för förvaltarens utredning avseende misstankar om brott och möjligheterna till återvinning m.m. att räkenskapsmaterialet omhändertas utan dröjsmål. Vidare kan det finnas flera andra skäl till att konkursförvaltaren behöver få tillgång till boets egendom. Detta kan t.ex. vara nödvändigt för att egendomen ska kunna värderas, visas och säljas. Handräckning kan även bli aktuellt i ett senare

6(29) skede om förvaltaren t.ex. får kännedom om att det finns ytterligare tillgångar eller om egendom återvinns, se prop. 1978/79:105 s. 277. Beroende på omständigheterna är det inte alltid nödvändigt att egendomen omhändertas. Det kan i det enskilda fallet vara tillräckligt att boets egendom skyddas mot obehöriga förfoganden på något annat sätt. 1.2.1 Revision eller förundersökning pågår Det är inte ovanligt att revision pågår när en konkurs inträffar. Dessutom förekommer det att räkenskapsmaterialet har tagits i beslag. Också i dessa fall måste konkursförvaltaren få tillgång till bokföringen för att kunna fullgöra sina skyldigheter. I praktiken brukar förvaltaren ges tillfälle att gå igenom räkenskapsmaterialet i Skatteverkets lokaler eller på den myndighet, där förundersökningen bedrivs. I de sekretessbrytande reglerna i 27 kap. 8 och 35 kap. 9 OSL anges att uppgifter får lämnas till förvaltaren i gäldenärens konkurs under pågående revision och under pågående förundersökning, om det kan antas ha betydelse för konkursutredningen. Vidare föreskrivs att räkenskapsmaterial och andra handlingar ska överlämnas till förvaltaren om den reviderade har försatts i konkurs när de handlingar som har omhändertagits eller överlämnats till revisorn ska lämnas tillbaka, se 32 TVL, 3 kap. 12 a andra stycket taxeringslagen och 14 kap. 7 a andra stycket SBL (41 kap. 14 efter revision och 69 kap. 12 efter omhändertagande vid bevissäkring). I prop. 1996/97:100 s. 484 f. anges att det naturligtvis inte är lämpligt att handlingar rörande konkursboet efter en avslutad revision överlämnas till konkursgäldenären eftersom denne över huvud taget inte ska förfoga över dessa handlingar. Samtliga handlingar som har omhändertagits bör därför lämpligen överlämnas till förvaltaren, som i sin tur förutsätts vidarebefordra för konkursboet icke relevanta handlingar till gäldenären. Några bestämmelser om att räkenskapsmaterial m.m. eller egendom ska överlämnas av polis och åklagare m.fl. till konkursförvaltaren när ett beslag hävs finns däremot inte. JK har emellertid vid två tillfällen ogillat yrkanden om skadestånd när egendom överlämnats till förvaltaren och inte till den hos vilken beslaget har gjorts, se JK 1996, C 9 och JK:s beslut den 2 juni 2003, dnr 1116-02-40.

7(29) I JK:s beslut från 1996 anges bl.a. att det ligger närmast till hands att åklagaren, när ett beslag hävs och den till vilket beslaget skall återlämnas är försatt i konkurs beslutar att överlämna egendomen, i detta fall möbler och husgeråd, till konkursförvaltaren. Åklagaren bör dock underrätta gäldenären om sitt beslut. Om egendomen kan återlämnas till gäldenären får förvaltaren därefter besluta om. I JK:s beslut från 2003, i vilket yrkandet om skadestånd också ogillades, hade beslaget gjorts hos ett transportföretag, men egendomen lämnats ut till förvaltaren i det bolag som beställt transporten. Grunden för beslaget var misstanke om oredlighet mot borgenär, då företaget var försatt i konkurs redan innan transportföretaget fick beställningen av de aktuella varorna. I Gunnel Lindbergs bok Straffprocesuella tvångsmedel när och hur får de användas? utgåva 2 s. 438-446 finns en redogörelse för olika frågeställningar som kan komma upp i samband med att egendom som tagits i beslag, dvs. räkenskapsmaterial eller viss egendom, ska lämnas tillbaka. Gunnel Lindberg pekar bl.a. på att det är viktigt att så tidigt som möjligt klarlägga vilken inställning den som har drabbats av beslaget (vilket lika gärna kan vara en utomstående som den misstänkte) har till att egendomen överlämnas till konkursförvaltaren. Vidare behandlas möjligheterna för den som upphäver ett beslag eller förvarar egendom som tagits i beslag, att efter en prövning i det enskilda fallet om generalklausulen i sekretesslagen är tillämplig, underrätta KFM om beslaget. 1.3 Förutsättningarna för handräckning Handräckning enligt 7 kap. 14 KonkL kan beviljas endast efter begäran av konkursförvaltaren. Förutom hos gäldenären kan handräckning ske också hos tredje man om gäldenärens egendom förvaras hos utomstående eller om räkenskapsmaterial och andra handlingar som rör boet finns hos t.ex. en bokföringsbyrå eller i bostaden hos en företrädare för konkursbolaget. I de fall räkenskapsmaterialet finns hos en uppdragstagare kan handräckningen dessutom omfatta material som har upprättats av denne. Om det gäller t.ex. budgetar, prognoser och kalkyler kan handräckning däremot inte ske utan att uppdragstagaren först får betalt, se avsnitt 15.3.3 om andra handlingar som rör boet. Det ska också nämnas att handräckning inte kan beviljas när konkursgäldenären endast äger en andel i egendom som tillhör två eller flera med samäganderätt. I Eugène Palmérs och Peter Savins kommentar till

8(29) konkurslagen (7 kap. 12 KonkL) anges att förvaltaren inte får ta hand om objekt som är föremål för samäganderätt. Beslutet om konkurs fungerar som exekutionstitel och behöver inte ha vunnit laga kraft, jfr 16 kap. 4 KonkL. Det är för övrigt ofta i konkursens inledningsskede som det blir aktuellt med handräckning. Enligt 54 gamla konkurslagen kunde både interimsförvaltaren och den slutlige förvaltaren begära handräckning, se prop. 1978/79:105 s. 277. Möjligheterna att få handräckning upphör om konkursbeslutet upphävs. Detta har ansetts gälla även om förvaltaren behöver tillgång till bolagets kassa och vissa handlingar för att kunna avsluta arbetet med att förvalta konkursen, se RH 1985:32. Däremot ingår det i förvaltarens uppdrag att omhänderta räkenskapsmaterial som har påträffats efter det att en konkurs har avslutats. I NJA 2008 s. 251 har en konkursförvaltare som tagit hand om, gått igenom och arkiverat räkenskapsmaterial som påträffats först efter det att en konkurs avslutats ansetts ha rätt till skälig ersättning för utfört arbete. Enligt 7 kap. 14 KonkL får handräckning beviljas om det behövs för att förvaltaren ska kunna omhänderta eller annars få tillgång till gäldenärens bo samt det räkenskapsmaterial och de andra handlingar som rör boet. Detta krävs också när det gäller räkenskapsmaterial som avses i 7 kap. 12 andra stycket KonkL, dvs. material som har upprättats av en uppdragstagare. Vad som ingår i ett konkursbo regleras i 3 kap. 3 KonkL. All egendom som tillhörde gäldenären när konkursen inträffade eller som tillfaller denne under konkursen ingår i boet. En förutsättning är att egendomen kan bli föremål för utmätning. Vidare ingår även sådan egendom som kan tillföras konkursboet genom återvinning. Skyldighet för KFM att lämna förvaltaren handräckning föreligger endast om det är nödvändigt med hänsyn till omständigheterna i konkursen att använda tvång, se prop. 1978/79:105 s. 176. Tvång får inte användas om samma resultat kan uppnås på frivillig väg eller med lindrigare tvångsmedel. Endast om förvaltarens egna möjligheter att komma i besittning av viss egendom eller att komma in i t.ex. en viss lokal är uttömda får handräckning beviljas. Frågan om förvaltaren behöver komma i besittning av egendomen ska däremot bedömas av förvaltaren ensam. Förvaltarens bedömning är i detta avseende bindande. Däremot ska KFM pröva om det finns tillräckliga skäl för åtgärden, se Eugène Palmérs och Peter Savins kommentar till konkurslagen (7 kap. 14 KonkL).

9(29) 1.3.1 Kravet på tredska Att handräckning får begäras om det behövs innebär att det i allmänhet måste föreligga någon form av tredska för att handräckning ska kunna beviljas. Om gäldenären eller tredje man vägrar förvaltaren tillträde till en lokal, där egendom som ingår i boet finns, eller om gäldenären håller sig undan är detta krav i regel uppfyllt. Dessutom kan en beaktansvärd risk för att egendomen görs oåtkomlig motivera att handräckning beviljas. Vidare kan det i undantagsfall finnas skäl att använda tvång även om det inte föreligger tredska eller risk för att viss egendom görs oåtkomlig. Det kan t.ex. bli aktuellt om förvaltaren trots stora ansträngningar inte har kunnat få kontakt med gäldenären och det är betydelsefullt att egendomen utan dröjsmål ställs till förvaltningens förfogande, se prop. 1978/79:105 s. 176. Att det rent allmänt är besvärligt att omhänderta egendomen betyder däremot inte nödvändigtvis att förutsättningarna för handräckning är uppfyllda. 1.3.2 Handräckning i förhållande till tredje man Handräckning hos annan än gäldenären kan beviljas om den i vars besittning egendomen finns vägrar att lämna ut egendom som ingår i boet. Då fråga är om ett summariskt förfarande krävs att saken är uppenbar om den mot vilken åtgärden riktar sig bestrider förvaltarens begäran, se prop. 1978/79:105 s. 177 och 278 f, RH 1985:113, RH 1986:49, Svea hovrätts beslut den 3 november 1995, Ö 4034/95 (RIC 23/95) och Göta hovrätts beslut den 13 september 2010, ÖÄ 2297-10. I de tre första fallen ansågs handräckningen vara befogad i förhållande till tredje man. I det senaste fallet har däremot den vidtagna handräckningsåtgärden hävts. KFM är skyldig att pröva de invändningar som görs när det gäller t.ex. äganderätten till den egendom som handräckningen avser. Däremot ska KFM inte gå in på någon mer självständig prövning av de civilrättsliga förhållandena. Handräckning får beviljas endast om läget är sådant att de invändningar som tredje mannen gör kan lämnas utan avseende (se NJA II 1979 s. 39 ff.). Lagrådet har betonat att tvångsanvändning mot tredje man, då denne gör gällande rätt till egendom som finns i dennes besittning, endast bör förekomma i rena undantagsfall, se prop. 1978/79:105 s. 700. I de fall det inte är uppenbart att egendomen ingår i boet har förvaltaren vissa möjligheter att vid domstol föra talan om bättre rätt. Om det finns sannolika skäl för bifall till en sådan talan kan förvaltaren yrka kvarstad enligt 15 kap. 2

10(29) RB. Om kvarstad beviljas kan, liksom när det gäller handräckning enligt konkurslagen, verkställighet ske utan att motparten underrättas i förväg. 1.3.3 Andra handlingar som rör boet Den skyldighet som en uppdragstagare har enligt 7 kap. 12 andra stycket KonkL att lämna ut räkenskapsmaterial till förvaltaren omfattar bl.a. balans- och resultaträkningar, även om betalning inte skett, jfr avsnitt 15.1.2. Däremot finns inte någon skyldighet att överlämna andra handlingar utan att uppdragstagaren får betalt till den del det gäller arbete med att upprätta sådana handlingar som inte omfattas av begreppet räkenskapsmaterial. En annan sak är att förvaltaren är skyldig att omhänderta såväl räkenskapsmaterialet som andra handlingar som rör boet. En uppdragstagare kan också i förhållande till en konkursförvaltare åberopa detentionsrätt när det gäller handlingar som inte har upprättats för att fullgöra lagstadgad revisionsplikt eller som behövs för att fullgöra bokföringsskyldigheten. Inte heller kan uppdragstagaren göra gällande förmånsrätt enligt 10 a förmånsrättslagen. För att få ut t.ex. budgetar, prognoser och kalkyler kan förvaltaren vara tvungen att betala för detta arbete, se prop. 1986/87:90 s. 265 f. I prop. 1986/87:90 s. 270 anges att KFM, då det rör sig om ett handräckningsförfarande sannolikt inte kan medge handräckning om det någon gång framstår som oklart om förutsättningarna för skyldighet att lämna ut räkenskapsmaterialet m.m. är uppfyllda. Förvaltaren är i dessa fall hänvisad till att väcka talan vid domstol mot den som innehar materialet. 1.4 Begäran om handräckning I en ansökan om handräckning, som i normalfallet bör göras skriftligt, är det viktigt att förvaltaren lämnar följande uppgifter. Vad handräckningen gäller och i vems besittning egendomen finns. På vilken/vilka adresser förvaltaren anser att verkställighet ska ske.

11(29) Hur konkursförvaltaren vet eller varför det finns befogad anledning att utgå ifrån att gäldenärens egendom eller räkenskapsmaterial finns på en viss adress. Vilka åtgärder förvaltaren har vidtagit för att komma i besittning av egendomen eller få kontakt med gäldenären. Har förvaltaren t.ex. vägrats tillträde till en lokal eller något annat utrymme som gäldenären disponerar? Beroende på förhållandena i den enskilda konkursen bör förvaltaren, i syfte att uppnå en bra verkställighet, även upplysa om följande. Invändningar från gäldenären och/eller tredje man, som förvaltaren känner till, i fråga om äganderätten eller något annat förhållande som kan utgöra hinder mot handräckning. Uppgifter som kan underlätta identifieringen av egendomen. Om kontakt har tagits med S-teamet om den kommande handräckningen på grund av att det finns misstankar om ekonomisk brottslighet. Om handräckningen gäller räkenskapsmaterial, vad som har framkommit vid kontakterna med den revisionsbyrå eller bokföringsbyrå som gäldenären anlitat. Vid vilken tidpunkt det är lämpligt att handräckningen genomförs. Förvaltaren eller ett ombud för honom eller henne ska vara närvarande för att ta emot egendomen som ska överlämnas till konkursboet, jfr avsnitt 15.6.3. Om det begärs att handräckningen ska verkställas utan föregående underrättelse, vilka omständigheter är det som motiverar att det inte ska ske någon kommunikation med motparten före förrättningen. En ansökan om handräckning kan också göras muntligt, se prop. 1978/79:105 s. 279 och 18 kap. 7 andra stycket UF. Att detta är möjligt fyller en viktig funktion. När handräckningen genomförs kan det visa sig att det finns ytterligare egendom, utöver den egendom som den ursprungliga ansökan avsåg, som kan antas ingå i boet. Vidare har det förekommit att gäldenärens räkenskapsmaterial påträffats under en annan förrättning t.ex. vid verkställighet av kvarstad hos en närstående till konkursgäldenären. För att den egendom eller det räkenskapsmaterial som påträffats omedelbart ska kunna omhändertas enligt 7

12(29) kap. 14 KonkL är det i sådana situationer bra att förvaltaren har möjlighet att göra en muntlig tilläggsansökan. 1.4.1 Förberedelser inför en handräckning Om det är fråga om en mera omfattande handräckning som ska verkställas utan att motparten får tillfälle att yttra sig är det en fördel om förvaltaren i förväg tar kontakt med KFM. Liksom när t.ex. en betalningssäkring ska verkställas kan KFM behöva förbereda och planera den kommande förrättningen utan att den hos vilken handräckningen ska ske kan få kännedom om förvaltarens begäran. När handräckning lämnas åt en konkursförvaltare är det emellertid inte, såsom vid betalningssäkring och kvarstad, KFM som ska ordna med tranport och förvaring av den egendom som omhändertas. Det är förvaltaren som ska beställa transporter, hyra förvaringsutrymmen och anlita dataexperter om detta är nödvändigt i samband med att räkenskapsmaterial i digital form ska omhändertas. Vidare är det konkursboet som ska betala fakturan från det eller de företag som förvaltaren anlitar, se avsnitt 15.5.2. 1.5 De bestämmelser som ska tillämpas vid verkställigheten I 7 kap. 14 KonkL anges inte att bestämmelserna om verkställighet i annat fall i 16 kap. 11 12 a UB ska tillämpas. Inte heller finns det någon hänvisning till några andra regler i balken, bortsett från att det föreskrivs att vad som gäller om talan mot utmätning i allmänhet ska tillämpas om KFM:s beslut eller åtgärd överklagas. Därutöver föreskrivs att KFM får använda tvång, jfr 2 kap. 17 UB. Det har inte bedömts nödvändigt med en i alla delar parallell reglering med utsökningsbalkens bestämmelser, se prop. 1978/79:105 s. 176. När det gäller intrångsundersökningar och återtagning av avbetalningsgods räknas emellertid de bestämmelser som är tillämpliga vid sådan verkställighet upp, se 9 kap. 10 varumärkeslagen och motsvarande bestämmelser i övriga immaterialrättsliga lagar samt 12 avbetalningsköplagen. Vidare finns en uppräkning i 18 kap. 7 UF av de bestämmelser i förordningen som gäller för andra mål och ärenden än utsökningsmål om det inte finns särskilda föreskrifter. Då några sådana föreskrifter inte finns gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i utsökningsförordningen om, registrering m.m. i utsöknings- och indrivningsdatabasen (1 kap. 4-5 UF)

13(29) ansökan m.m. (2 kap. UF) allmänna bestämmelser om förfarandet bl.a. skyldigheten att föra protokoll (3 kap. UF) gemensamma bestämmelser om underrättelse (4 kap UF). överklagande (17 kap. UF). 1.5.1 Närmare om KFM:s befogenheter KFM får när handräckningen genomförs använda tvång i stort sett i samma omfattning som detta är tillåtet enligt 2 kap. 17 UB vid verkställighet i allmänhet. Om tillträde behövs till låst utrymme får KFM bryta upp låset eller på annat sätt bereda sig tillträde. I konkurslagen föreskrivs inte, såsom i utsökningsbalken, någon särskild inskränkning i fråga om gäldenärens bostad om han eller hon inte är hemma. Om innehavaren inte är hemma får KFM enligt 2 kap. 17 andra stycket andra meningen UB inte bereda sig tillträde till bostad utan att först ha underrättat om tidpunkten för förrättningen. Detta gäller å andra sidan inte om personen håller sig undan eller om det annars föreligger särskilda skäl. Undantag från huvudregeln kan göras vid utmätning m.m. om gäldenären eller någon annan uppenbart försöker sabotera verkställigheten, se prop. 1980/81:8 s. 252. I prop. 1978/79:105 s. 176 f. och 277 f. har vikten av att mer ingripande tvångsåtgärder än nödvändigt inte vidtas och att egendom inte skadas annat än om det är klart motiverat av omständigheterna betonats. Vidare anges särskilt att tvånget ska stå i rimlig proportion till vikten av det intresse som ska tillgodoses. Med hänsyn till de förutsättningar som gäller för att tvång ska kunna användas när handräckning lämnas till en konkursförvaltare har det bedömts onödigt med en bestämmelse som inskränker möjligheten att genomföra handräckning i gäldenärens bostad. En förvaltare ska själv ha uttömt möjligheterna att på frivillig väg få tillgång till egendomen. Vidare krävs någon form av tredska eller en beaktansvärd risk för att egendomen görs oåtkomlig för att handräckning ska kunna beviljas.

14(29) 1.5.2 Kostnaderna för förfarandet Vid handräckning enligt 7 kap. 14 KonkL är bestämmelserna i 17 kap. UB om kostnader inte tillämpliga och inte heller finns det i avgiftsförordningen några bestämmelser som gäller för sådan handräckning. KFM får därför inte ta ut någon grundavgift från förvaltaren, se Hovrätten för västra Sveriges beslut den 18 oktober 1999, mål ÖÄ 4666-99 (RIC 2/00). Vidare får KFM inte ta ut särskild avgift. I praktiken bör det för övrigt inte uppstå några särskilda kostnader när handräckning lämnas enligt konkurslagen. Det är förvaltaren som ska ordna med transport och förvaring av den egendom som omhändertas och liksom vid utmätning m.m. ska KFM inte ta ut någon avgift för låssmed m.m. (14 punkt 5 avgiftsförordningen). 1.6 Genomförandet av handräckningen En begäran om handräckning enligt 7 kap. 14 KonkL ska registreras som enskilt mål, se Inreg-handboken avsnitt 3.2.13. Då kraven på skyndsamhet från förvaltarens sida normalt är stora bör KFM snarast ta ställning till förvaltarens begäran. Detta gäller också om motparten har invändningar t.ex. när det gäller äganderätten till den aktuella egendomen. Även i sådana fall måste KFM skyndsamt ta ställning till om kravet på tredska och vad som i övrigt krävs för att handräckning ska beviljas är uppfyllt. Vidare ska KFM under förutsättning att ansökningen inte avslås vid den inledande prövningen bestämma om gäldenären eller tredje man, om handräckningen riktar sig mot utomstående, ska få tillfälle att yttra sig innan beslut fattas. Därutöver ska KFM, om det inte har skett redan innan ansökan gavs in, snarast komma överens med förvaltaren om vilken dag förrättningen ska genomföras. Mer ingripande tvångsåtgärder än nödvändigt får inte tillgripas. Kravet på proportionalitet mellan det tvång som används och vikten av det intresse som ska tillgodoses måste iakttas. Det är alltid KFM som avgör vilket tvång som ska användas. En annan sak är att förvaltaren eller ett ombud för honom eller henne bör vara närvarande vid förrättningen. 1.6.1 Underrättelse om målet Det finns inte någon bestämmelse i 7 kap. 14 KonkL om att gäldenären eller tredje man, i de fall handräckningen riktar sig mot en utomstående, ska underrättas innan förrättningen genomförs. Inte heller finns det någon hänvisning

15(29) till 4 kap. 12 andra stycket eller 16 kap. 11 UB, där det regleras i vilka fall verkställighet enligt utsökningsbalken får ske utan att gäldenären/svaranden först har underrättats om målet. KFM får därför på grundval av vad förvaltaren har uppgett i ansökan om handräckning och med hänsyn till omständigheterna i övrigt ta ställning till om underrättelse ska lämnas eller inte. Ofta har KFM kännedom om gäldenären från tidigare verkställighetsärenden. Som princip bör gälla att motparten ska få tillfälle att yttra sig om det inte är klart att handräckning kan beviljas. Dessutom kan det även i klara fall finnas skäl att kommunicera förvaltarens begäran om saken inte brådskar. Detta gäller särskilt om det kan antas att gäldenären eller tredje man kommer att medverka frivilligt genom att ge förvaltaren begärt tillträde eller överlämna den egendom som handräckningen gäller. I praktiken är det inte ovanligt att räkenskapsmaterial överlämnas till konkursförvaltaren efter det att KFM har underrättat den som handräckningen riktar sig mot om förvaltarens begäran. Om handräckning ska ske i en bostad bör huvudregeln vara att den som åtgärden riktar sig mot ska få tillfälle att yttra sig innan handräckningen genomförs, jfr avsnitt 15.5.1. 1.6.2 Beslut om handräckning Om KFM avslår en ansökan om handräckning helt eller delvis måste ett formellt beslut upprättas. Ett beslut att begärd handräckning beviljas behöver däremot inte komma till uttryck på något annat sätt än genom själva verkställigheten. Om gäldenären eller tredje man före förrättningen bestrider förvaltarens begäran om handräckning ska KFM emellertid upprätta ett särskilt beslut som kan överklagas. KFM:s beslut att bevilja handräckning kan verkställas omedelbart. Det krävs inte att beslutet har vunnit laga kraft. Endast om domstol har beslutat om inhibition (förbud mot fortsatt verkställighet) föreligger hinder mot verkställighet. 1.6.3 Förvaltarens närvaro När handräckningen genomförs förutsätts förvaltaren eller ett ombud för honom eller henne vara närvarande för att ta emot egendomen och/eller räkenskapsmaterialet m.m. I prop. 1978/79:105 s. 176 uttalas att det naturligtvis är önskvärt att förvaltaren är närvarande vid förrättningen. En annan sak är att förvaltaren aldrig får ta befattning med själva tvångsanvändningen.

16(29) Efter det att egendomen tagits i besittning av KFM ska den överlämnas till konkursförvaltaren. Därefter är det förvaltaren som ska ordna med transport till ett annat förvaringsutrymme, om egendomen inte kan förvaras i den lokal till vilken förvaltaren getts tillträde. Ytterligare ett skäl till att det är viktigt att förvaltaren är närvarande är att det inte är ovanligt att invändningar om äganderätten m.m. till den egendom som handräckningen avser görs först vid förrättningen. Om det är fråga om tidigare okända invändningar är det angeläget att förvaltaren, i konkursborgenärernas intresse, finns tillgänglig och kan bemöta de påståenden som görs. Dessutom kan det förekomma att förvaltarens närvaro behövs i samband med att viss egendom ska identifieras. Någon gång kan det även förekomma att tredje man vill köpa den egendom som handräckningen gäller och som denne påstår sig äga. Av flera skäl är det alltså en fördel om förvaltaren eller någon annan jurist på byrån är närvarande när handräckningen genomförs. 1.6.4 Invändningar från gäldenären eller tredje man Om gäldenären påstår att viss egendom inte ingår i boet eller om tredje man påstår sig vara ägare till egendomen måste KFM pröva om hinder mot handräckning föreligger. Detta måste också ske om tredje man av något annat skäl invänder att han eller hon inte har någon skyldighet att överlämna egendomen till förvaltaren t.ex. på grund av att panträtt eller retentionsrätt gäller i egendomen. Med retentionsrätt menas den rätt som bl.a. hantverkare har att vägra att lämna ut egendom som har lämnats in för reparation om han eller hon inte får betalt för utfört arbete, se 4 punkt 2 förmånsrättslagen. I 1 kap. 5 andra stycket KonkL föreskrivs att vad som gäller för borgenär som har handpanträtt i lös egendom gäller också för borgenär som har rätt att vägra att lämna ut lös egendom som denne innehar som säkerhet för sin fordran. KFM kan inte bevilja handräckning om det framstår som oklart om det finns en skyldighet att lämna ut egendomen. Om en utomstående gör gällande äganderätt eller annan rätt till egendomen ska KFM enligt de regler som gäller inom civilrätten i allmänhet avgöra om förutsättningarna för handräckning är uppfyllda. KFM ska inte gå in på någon mer självständig prövning av de civilrättsliga förhållandena. De uppgifter som förvaltaren åberopar till stöd för att egendomen ingår i konkursboet ska emellertid också beaktas. I fråga om egendom i tredje mans besittning gäller att läget ska vara sådant att invändningen kan lämnas utan avseende. Om detta inte är fallet ska handräckning inte beviljas.

17(29) 1.6.5 Användningen av tvång I syfte att leta efter den egendom som handräckningen gäller får KFM genomsöka den bostad, den eller de lokaler och andra förvaringsställen, där KFM beslutat att handräckning får ske. Av prop. 1978/79:105 s. 278 framgår att ordet förvaringsställe ska tolkas i vid mening. Det kan t.ex. bli aktuellt att leta efter egendom i ett kassaskåp eller i en bil om förvaltaren har begärt detta. Av 7 kap. 14 KonkL framgår också att KFM får anlita låssmed eller på annat sätt bereda sig tillträde till låst utrymme om detta behövs. Vidare får KFM i övrigt använda tvång i den utsträckning som detta behövs för det avsedda ändamålet om det kan anses vara befogat med hänsyn till omständigheterna. Detta gäller även i fråga om tillträde till bostad som kan ske under samma förutsättningar som gäller för andra utrymmen, se prop. 1978/79:105 s. 278. Att lagstiftaren bedömt att det ska vara tillåtet att anlita låssmed för att ta sig in i en bostad, utan att underrättelse först lämnas, hänger samman med de speciella omständigheter som råder när förutsättningarna för att handräckning ska lämnas är uppfyllda, jfr avsnitt 15.5.1 och 15.6.1. I prop. 1978/79:105 s. 177 anges att tvång kan behöva användas också i de fall egendom som ingår i konkursboet finns hos tredje man. Detta får självfallet, liksom när det gäller tvång som riktar sig mot konkursgäldenären, användas endast om det behövs och kan anses befogat med hänsyn till omständigheterna. Om tredje man gör gällande att det inte föreligger någon skyldighet för honom eller henne att lämna ut egendomen är KFM skyldig att pröva invändningen innan egendomen omhändertas. Om gäldenären eller någon annan försöker förhindra verkställigheten kan han eller hon dömas för hindrande av förrättning enligt 17 kap. 13 andra stycket BrB. Innan KFM använder tvång bör personen i fråga upplysas om innehållet i denna bestämmelse. 1.6.6 Protokoll m.m. Protokoll ska föras, se 3 kap. 10 UF. Detta gäller också om den egendom eller det räkenskapsmaterial som handräckningen gäller inte anträffas eller om det när förrättningen genomförs visar sig att egendomen inte kan bli föremål för handräckning. I protokollet ska bl.a. invändningar och de beslut som KFM fattar noggrant antecknas, se 3 kap. 11 UF.

18(29) KFM bör alltid översända en kopia av protokollet till förvaltaren. Vidare ska ett bevis om verkställigheten överlämnas till gäldenären. I beviset ska KFM ange vilken egendom som har omhändertagits och hur beslutet kan överklagas. Om handräckning skett hos tredje man eller om tredje mans rätt berörs ska beviset överlämnas också till denne, se 4 kap. 3 UF. 1.7 Överklagande av KFM:s beslut I 7 kap. 14 andra stycket KonkL föreskrivs att de bestämmelser i utsökningsbalken som gäller för talan mot utmätning i allmänhet ska tillämpas om KFM:s beslut eller åtgärd överklagas. Detta innebär att ett beslut om handräckning kan överklagas av förvaltaren eller gäldenären inom tre veckor från det att han eller hon fick del av beslutet. Den som har upprättat räkenskapsmaterial anses i detta sammanhang inte vara tredje man och kan inte, såsom annars är fallet när det gäller tredje man, överklaga KFM:s beslut utan inskränkning till viss tid, se prop. 1986/87:90 s. 270. Om handräckningen riktar sig mot en uppdragstagare måste denne föra talan senast inom tre veckor från delgivningstillfället, se 18 kap. 7 femte stycket UB. En genomförd handräckning kan, liksom ett beslut om att handräckning helt eller delvis inte beviljas, överklagas till tingsrätten, hovrätten och Högsta domstolen enligt de bestämmelser i utsökningsbalken som gäller om talan mot utmätning i allmänhet, se 18 kap. 1 UB och när det gäller kravet på prövningstillstånd i hovrätten 39 ärendelagen. Motsvarande möjligheter att överklaga finns också när KFM har fattat ett formellt beslut om att bevilja handräckning innan åtgärden faktiskt genomförs. Det är svarandens hemvist som avgör vid vilken tingsrätt KFM:s beslut ska överklagas, se 18 kap. 1 första och andra stycket UB. Med svarandens hemvist menas den ort där konkursgäldenären eller tredje man är bosatt. Om det gäller en juridisk person är det den ort som enligt 10 kap. RB grundar domstols behörighet i tvistemål i allmänhet, i regel den juridiska personens säte, som utgör svarandens hemvist. Vilken tingsrätt som är behörig framgår av 17 kap. 1 UF. I bl.a. de rättsfall, som publicerats i RIC 59/92 och 23/95, i vilka hovrätten beviljade handräckning var det KFM:s beslut att bifalla förvaltarens begäran om handräckning som överklagades. Det första fallet avsåg separationsgods och det andra en bil som påstods vara överlåten till gäldenärens maka. I båda ärendena förordnade hovrätten om inhibition innan slutligt beslut meddelades.

19(29) Om motparten inte har underrättats före förrättningen har egendomen i regel överlämnats till förvaltaren när handräckningen överklagas. Om domstolen upphäver ett sådant beslut får klaganden göra gällande separationsrätt i konkursen. Vidare kan konkursboet åläggas att betala rättegångskostnaderna. 1.8 Vissa särskilda frågor Här lämnas en redogörelse för vissa speciella situationers som vid något eller några tillfällen har förekommit. 1.8.1 Separationsgods Göta hovrätt har i beslut den 17 september 1992, Ö 872/92 (RIC 59/92) beviljat handräckning i lokaler, som konkursgäldenären hyrt ut till tredje man, för att förvaltaren ska kunna komma i besittning av separationsgods. Med separationsgods menas egendom som konkursboet ska lämna ut till en utomstående tredje man. I målet var det ostridigt att tredje man hade separationsrätt till den egendom som handräckningen avsåg. 1.8.2 Avflyttning från en bostadsfastighet En gäldenär har efter det att konkurs inträffat inte någon rätt att bo kvar på en fastighet som tillhör konkursboet. Då en försäljning i vissa situationer kan underlättas och ett högre pris uppnås om gäldenären har flyttat kan en förvaltare ha anledning att utverka ett beslut hos domstol om avhysning innan fastigheten har sålts, se NJA 1979 s. 125 (RIC 9/79). Vidare har förvaltaren möjlighet att ansöka om vanlig avhysning enligt 3 BfL. Därutöver har det förekommit att handräckning enligt 7 kap. 14 KonkL beviljats när det gäller avflyttning från boets fastighet. Hovrätten för nedre Norrland har i beslut den 30 maj 1997, ÖÄ 695/96, beviljat handräckning avseende avhysning av två makar från deras gemensamma bostad. Båda makarna var försatta i konkurs och förvaltaren hade med hänsyn till omständigheterna bedömt att han behövde komma i besittning av fastigheten före försäljningen. Makarna hade försvårat visning och vägrat att följa förvaltarens uppmaning att flytta från fastigheten. Sedan KFM avslagit begäran om handräckning enligt 7 kap. 14 KonkL beviljade

20(29) tingsrätten och därefter hovrätten handräckning med stöd av denna bestämmelse. Vilka regler som ska anses tillämpliga och hur handräckningen ska gå till om gäldenären inte flyttar frivilligt är i viss mån oklart, jfr bestämmelserna i 16 kap. 1-9 UB och 16 kap. 2-7 UF. De särskilda skyddsreglerna till förmån för hyresgästen måste emellertid iakttas. KFM ska självfallet underrätta gäldenären innan avhysningen verkställs, se 16 kap. 2 och 3 tredje stycket UB och 16 kap. 3-4 UF. Vidare ska underrättelse skickas till socialnämnden enligt vad som föreskrivs i 16 kap. 2 UF. Därutöver kan nämnas att det finns en bestämmelse om att KFM, om det behövs av hänsyn till svaranden, får medge anstånd med avhysning under en kortare tid, se 16 kap. 4 UB. Dessutom får KFM, liksom när det gäller andra typer av handräckning, inte använda mer ingripande tvångsåtgärder än nödvändigt, se 3 kap. 1 UF. Vidare är det oklart vad som ska anses gälla i fråga om kostnaderna för avhysningen. Det finns inte någon föreskrift om att bestämmelserna i 17 kap. 3 tredje stycket och 8 UB om avhysning ska tillämpas när handräckning lämnas enligt konkurslagen. I ett fall, där verkställigheten av ett beslut enligt 15 kap. 3 RB till det yttre händelseförloppet liknade en avhysning, har Svea hovrätt i beslut den 25 oktober 2005, mål nr ÖÄ 3804-05 (RIC 39/05), ansett att sökanden var skyldig att betala förvaringskostnaderna. Vid vanlig avhysning behöver sökanden inte betala kostnaderna för förvaring m.m. av svarandens egendom, se 17 kap. 3 tredje stycket UB. 1.8.3 Handlingar hos en advokatbyrå Det är inte ovanligt att handlingar som rör ett konkursbo förvaras på en advokatbyrå. Detta kan förekomma t.ex. när en rättegång pågår mellan gäldenären och någon annan om sådan egendom som hör till konkursen. I fråga om handlingar hos en advokatbyrå har styrelsen för Sveriges advokatsamfund i vägledande uttalande den 14 december 2000, angående tystnadsplikt i förhållande till förvaltare i tidigare klients konkurs (ÖF 6904/2000), uttalat att en advokat inte har rätt att innehålla egendom som ingår i gäldenärens konkursbo t.ex. avtal i original. Det krävs inte att klienten lämnar sitt samtycke till att handlingarna överlämnas till konkursförvaltaren.