Inventeringsrapport- 215 Populationsuppföljning av fjällvråk i Stora Sjöfallets nationalpark
Norrbottens Ornitologiska Förening c/o Ulf Öhman, Kompanivägen 35 974 44 Luleå. Titel: Populationsuppföljning av fjällvråk i Stora Sjöfallets nationalpark, inventeringsrapport 215. Projektansvarig och kontaktperson: Håkan Tyrén, Odlingsgatan 6, 983 41 Koskullskulle hakan.tyren@gmail.com Delaktiga samarbetspartner: Naturhistoriska riksmuseet / Peter Hellström Länsstyrelsen i Norrbottens län / Susanne Backe Finansiärer: Göran Gustafssons stiftelse för natur och miljö i Lappland 2
Innehåll Bakgrund... 4 Inventeringsområdet... 5 Metodik... 6 Tidpunkt och förutsättningar... 7 Tillstånd, samråd och hänsyn... 7 Resultat... 8 Antal besökta boplatser... 8 Antal lyckade häckningar och antal flygga ungar... 9 Antal häckande fjällvråkar/1km 2 och antal flygga ungar/lyckad häckning... 1 Diskussion... 11 Tillkännagivelser... 12 Referenser och Källor... 13 3
Bakgrund Fjällvråken (Buteo lagopus) är en rovfågel med cirkumpolär utbredning. I Sverige häckar den längs hela fjällkedjan, men under goda gnagarår kan man hitta häckningar långt ner i skogslandet. Fjällvråken är klassad som en typisk nomadisk specialistpredator med stora fluktuationer i antal beroende på gnagartillgången. I Stora Sjöfallets Nationalpark har två långtidsstudier genomförts på fjällvråk under två skilda perioder, dels mellan åren 197-1978, dels mellan 21-21 (Hellström m.fl. 214). Syftet med studien på 197-talet var att utreda vattenkraftsutbyggnadens effekter på bl.a. fjällvråkarna, den andra studieperioden syftade till att följa fjällvråkarnas populationsdynamik i förhållande till gnagarcyklerna. Totalt finns 19 års inventeringsdata att tillgå, vilket är unikt. Mellan de olika studieperioderna har det skett en kraftig minskning av fjällvråkspopulationen, sannolikt som en effekt av uteblivna gnagarcykler under perioden 1982-21. Tätheten av häckande par under gnagartoppar var 32-5 % lägre på 2-talet än under 197-talet. Även reproduktionsframgången minskade under samma period (Hellström m.fl. 214). I en gemensam studie som redovisades 213 har forskare från Norge, Sverige och Finland analyserat fågelövervakningsdata för åren 22-212. Studien visade på en storskalig minskning av fåglar över hela den Skandinaviska fjällkedjan (Lehikoinen m.fl. 214). Orsakerna till minskningarna är inte säkerställda men det är troligt att det finns en koppling till ökande temperaturer som orsakas av ett ändrat klimat. Norrbottens Ornitologiska Förening har med stöd från Göran Gustafssons stiftelse för natur och miljö i Lappland tagit initiativet att återuppta inventeringen av fjällvråk i Stora Sjöfallets nationalpark. Syftet är att göra fortsatta populationsuppföljningar av en specialistpredator som häckar i en fjällmiljö som hotas att påverkas negativt av ett varmare klimat. Inventeringen sker i nära samarbete med Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm och Länsstyrelsen i Norrbottens län. 4
Populationsuppföljning av fjällvråk i Stora Sjöfallets nationalpark 215 Inventeringsområdet Området för inventeringen omfattar Stora Sjöfallets nationalpark med vissa tillägg, huvudsakligen norrut där även området kring Autajaure och Sitasjaure är inkluderat. Den totala arean uppgår till ca 25 km2. De lägre delarna vid Akkajaure/Suorvamagasinet ligger på ca 42 m.ö.h. och består till största del av fjällbjörkskog. I de högre belägna delarna dominerar lågalpin fjällhed. Terrängen är nära nog optimal för klipphäckande rovfåglar med ett stort antal klippor, större block, och fjällbranter med lodytor som erbjuder många boplatsalternativ. I den norra utlöparen av inventeringsområdet, vid Autajaure och Sitasjaure minskar andelen fjällbjörkskog och biotopen övergår till lågalpin fjällhed. Terrängen är något mindre blockrik, men ett antal större fjällbranter erbjuder goda boplatsalternativ. De högst belägna områdena ligger på upp mot 1 m.ö.h. Kartan i figur 1 visar områdets avgränsning. Sitasjaure Vietas Figur 1. Kartan visar inventeringsområdets lokalisering och avgränsning (kartkälla: Lantmäteriets översiktskarta, open source). 5
Metodik Under de inventeringar som genomfördes på 197-talet och 2-talet har boplatserna besökts till fots eller med hjälp av båt. Boplatserna kontrollerades vid 1-3 tillfällen per år för följa upp häckningsframgången i olika skeden. Först genom att dokumentera antalet lagda ägg, sedan för att notera kullstorlek vid kläckning samt ett avslutande besök i mitten/slutet av juli för att räkna antalet flygga ungar. Antalet besökta bon har varierat mellan åren och har inte varit konstant. Totalt, efter 19 års inventeringsinsatser har en databas skapats som idag innehåller 328 fjällvråksbon. Det finns med andra ord ett stort jämförelsematerial att tillgå. För att göra inventeringen så tidseffektiv som möjligt har vi övergått till flyginventering med hjälp av helikopter. Inventeringen har genomförs med ett besök vid boplatserna i mitten på juli då ungarna snart är flygga. Sannolikheten att hitta häckande fjällvråkar är mycket hög eftersom fåglarna normalt sett flyger ut ur boet och varnar på flera hundra meters avstånd. Detta beteende är typiskt även vid flyginventering. Ytterligare en fördel med att genomföra inventeringen i slutet av häckningsperioden är att rikligt med vit spillning täcker området runt bobalen, vilket gör den lätt att upptäcka. Förutom den tidsbesparing som sker genom att använda helikopter vid inventering så blir betraktningsvinkeln in i boet optimal för att räkna antalet ungar, vilket annars inte är så lätt då ungarna ofta ligger tätt tillsammans. Sannolikheten att upptäcka nya boplatser med häckande par är också relativt goda. Figur 2. Boplatsbesök med lyckad häckning (5 ungar) 215. Trots att betraktningsvinkeln in mot boet är optimal från helikoptern är det inte allt så lätt att avgöra hur många ungar som finns i boet. Samtliga lyckade häckningar dokumenteras med fotografi. Honan var kvar på boplatsen under hela besöket. 6
Tidpunkt och förutsättningar Inventeringen genomfördes den 16 juli 215 av Håkan Tyrén (Norrbottens Ornitologiska Förening), Peter Hellström (Naturhistoriska riksmuseet) och Susanne Backe (Länsstyrelsen i Norrbottens län). Eftersom detta var den första genomförda flyginventeringen på fjällvråk var det svårt att uppskatta hur lång tid varje boplatsbesök skulle ta. Inför inventeringen skapades en flygrutt för att utnyttja kortast möjliga flygsträcka mellan boplatserna. Ett tidsschema med uppskattade flygtider upprättades också för att kalkylera hur många boplatser vi hade möjlighet att planera in i flygrutten. Vår budget var begränsad till 4,7 flygtimmar. Vädermässigt var förutsättningarna under flygdagen mycket goda med uppehåll och bra siktförhållanden. Under vårvintern hade det rapporterats god smågnagartillgång, i synnerhet vad gäller fjällämmel. Även rapporter om fjälluggla och hög aktivitet på fjällrävar indikerade ett kommande toppår. En extremt sen snösmältning försämrade dock förutsättningarna för de fjällhäckande fåglarna eftersom snö täckte stora delar området ännu i början av juli. Tillstånd, samråd och hänsyn Inom nationalparken är det förbjudet att störa djurlivet genom att exempelvis klättra i branter med häckande rovfåglar eller uppehålla sig i närheten av djurs boplatser. Det är även förbjudet att utan tillstånd flyga lägre än 2 fot. Dispens för detta erhölls av Länsstyrelsen i Norrbottens län (dnr 521-6235-15). En förutsättning för dispens från Länsstyrelsen är att inventeringen sker i samråd med berörda samebyar. De samebyar som ligger inom Stora Sjöfallets nationalpark är Sirges på södra sidan av Akkajaure och Unna Tjerusj på norra sidan. Den sena våren hade gjort att renskötselarbetet hade fördröjts avsevärt och Unna Tjerusj hade rensamling inför kalvmärkning i området väster om Autajaure samma dag som flyginventeringen genomfördes. Detta begränsade delvis vår inventeringsinsats. Delar av Sitasområdet undveks också på grund av höga rentätheter. Figur 3. Adult hanne. Häckande fjällvråkar varnar kraftigt när man närmar sig en boplats. Att besöka boplatserna under häckningstid kräver dock tillstånd. 7
Resultat Antal besökta boplatser Totalt besöktes 187 boplatser. Detta var något färre än vad vi hade förväntat hinna med på de 4,7 flygtimmar vi hade att förfoga över. Framför allt tog varje boplatsbesök betydligt längre tid än förväntat (med inbromsning, lokalisering och acceleration). Antalet besökta boplatser är dock hög i jämförelse med tidigare genomförda inventeringar (tabell 1). Under åren 1973-1978 genomfördes inventeringar, men det finns inga registrerade data över antal besökta boplatser. Tabell 1. Antal besökta boplatser för de år som inventering genomförts. Notera att data över antal besökta boplatser inte registrerades under åren 1973-1978. 2 18 16 173 154 162 187 14 12 123 111 151 16 132 133 11 117 132 1 8 6 4 2 24 8
Antal lyckade häckningar och antal flygga ungar Totalt registrerades 23 lyckade häckningar och 79 flygga ungar under inventeringen 215 vilket i förhållande till inventeringarna på 2-talet ett bra häckningsresultat, men jämfört med toppåren på 197-talet är resultaten låga. I synnerhet under de extremt goda häckningsår som fjällvråkarna hade 1974 och 1978, men sannolikt även 197, då få boplatser besöktes. Tabell 2. Antal lyckade häckningar totalt. 7 6 5 6 62 4 3 2 1 11 26 16 14 28 1 16 25 16 15 6 23 Tabell 3. Antal flygga ungar totalt. 3 25 2 261 26 15 1 5 48 72 49 4 111 2 33 65 46 2 2 79 9
Antal häckande fjällvråkar/1km 2 och antal flygga ungar/lyckad häckning Resultaten i tabellerna 1 och 2 är beroende på hur stor inventeringsinsats som genomförs. För att kunna jämföra de olika årens resultat har antalet häckande fjällvråkar/1km 2 beräknats utifrån de olika årens häckningstäthet i förhållande till inventeringsinsats. Den inventerade arealen för 215 har beräknats utifrån att andelen besökta boplatser (51 %) är likvärdig med andelen besökt inventeringsyta. Det innebär att den inventerade ytan för 215 skulle motsvara 51 % * 25 km 2 = 127,5 km 2. Totalt motsvarar detta en täthet på 16,8 häckande fjällvråkar/1 km 2. Antalet flygga ungar per lyckad häckning var 3,43 vilket även det är förhållandevis bra. 35, Tabell 4. Antal häckande par/1km 2. 3, 25, 25,58 28,71 27,43 2, 15, 1, 14,5 12,31 13,86 16, 14,29 9,41 9,82 8,77 16,8 5,,,,,,,61, 4,11, Tabell 5. Antal flygga ungar/lyckad häckning. 5, 4,5 4, 3,5 3, 2,5 2, 1,5 1,,5, 4,33 4,35 4,19 3,8 2,76 2,88,,, 3,95 3,33 3,43 2,88 2,6 2, 2,8 1,31,,, 1
Diskussion Den långa tidsserien med häckningsresultat från 197-1978, samt 21-21 visar hur stora variationerna för antalet häckande par kan vara mellan olika år. Dessa fluktuationer följer smågnagarcyklerna synkront. Vissa år uteblir häckningarna helt för att ett eller två år senare nå en topp. Toppår noterades 197, 1974, 1978 samt 21, 25 och 21 (Hellström m.fl. 214), men även 24, 27 och 28 var goda häckningsår för fjällvråkarna i Stora Sjöfallet. De forskningsresultat som presenterades av Hellström m.fl. 214 visade att tätheten av häckande par under smågnargartopparna var 32-5 % lägre under 2-talet än under 197-talet. Även kullstorlekarna minskade, likaså antal flygga ungar/häckningsförsök. 215 var första året som det genomfördes en uppföljning av fjällvråkens häckningsframgång efter att studien på 2-talet avslutades. De inventeringsresultat vi erhållit visar att även 215 har varit ett toppår med högt antal häckande fjällvråkspar. Antalet häckande par/1km 2 ligger i paritet med de som noterades under toppåren på 2-talet, likaså antalet flygga ungar/lyckad häckning. Detta är dock punktjämförelser som inte säger något om den långsiktiga trenden. För att kunna jämföra förändringar med tidigare inventeringsdata krävs att vi fortsätter med fjällvråksinventeringarna årligen över minst två, gärna tre smågnagartoppar. Först då kan vi se hur fjällvråkspopulationen i Stora Sjöfallet utvecklar sig över längre tid. Figur 4. Fjällvråkens häckningscykel följer smågnagarcykeln, i med- och motgång. Bilden visar en boplats där det fanns fler fjällämlar än fjällvråksungar i boet! 11
Tillkännagivelser En förutsättning för att kunna fortsätta med uppföljningen av fjällvråk i Stora Sjöfallets nationalpark är att vi kan få intressenter till projektet som kan hjälpa till med att finansiera inventeringen. Norrbottens Ornitologiska Förening vill först och främst tacka Göran Gustafssons stiftelse för natur och miljö i Lappland som såg värdet i att fortsätta uppföljningen av fjällvråkens populationsdynamik i Stora Sjöfallets nationalpark. Utan ert bidrag till flyginventeringen hade den inte varit möjlig att genomföra. Ett stort tack till Peter Hellström, Naturhistoriska riksmuseet, som varit delaktig både under planering och genomförande av inventeringen. Ingen annan kan dessa fjällvråksbon bättre du. Även Susanne Backe, Länsstyrelsen i Norrbotten ska ha ett speciellt tack för hjälp vid flyginventeringen. Dina fältanteckningar är knivskarpa. Vi är även tacksamma för det intresse som Länsstyrelsen i Norrbottens län visat för inventeringen genom att med kort varsel vara behjälpliga med att ordna tillstånd för att genomföra flyginventeringen. Vi vill även passa på att tacka Jakob Nygård, Siges sameby och Kjell-Åke Pittsa, Unna Tjerusj för den positiva och konstruktiva dialog vi hade innan inventeringen för att inte störa renskötseln. Med ömsesidig hänsyn och dialog kommer man långt. Vi sätter stort värde på er positiva inställning. Till sist, Berth-Ove Lindström, utan ditt engagemang för rovfåglarna i Norrbotten hade idén om att återuppta fjällvråksinventeringen aldrig blivit verklighet. För Norrbottens Ornitologiska Förening Håkan Tyrén 12
Referenser och Källor Hellström, P., Lindberg, P. & Angerbjörn, A. 214. Numerical responses and population decline of an avian predator dependent on cyclic prey. Manuscript in Doctoral Thesis in Animal Ecology at Stockholm University, Sweden 214: Predator responses to non-stationary rodent cycles, Peter Hellström, 214. Lehikoinen, A., Green, M., Husby, M., Kålås, JA & Lindström Å. 214. Common montane birds are declining in northern Europe. Journal of Avian Biology 45: 3 14, 214. 13
14