L A N T M Ä T E R I E T Lantmäteriverket Informationsförsörjning BYTE AV REFERENSSYSTEM 1 (17) Geodetiska utvecklingsenheten SWEREF 99 Tina Kempe, Géza Lohász 2011-01-27 Ver. 3.2 Att ta fram en restfelsmodell Uppdateringar gjorda i version 3.2 Omarbetning av riktlinjer rörande RTK-mätning, med anledning av att Kortmanual för mätning med SWEPOS Nätverks-RTK-tjänst har uppdaterats. Inledning För att räta upp det lokala referenssystemet och eventuellt förbereda en övergång till SWEREF 99 behövs i vissa fall en restfelsmodell. Modellen kan dels användas som en korrektionsmodell för att räta upp det lokala referenssystemet, dels som underlag till en deformationsmodell för att bättre passa in GNSS-mätningar i det lokala systemet. Mer om restfelsmodeller finns att läsa i Lantmäteriets infoblad n:o 6. Detta dokument beskriver hur man utifrån kommunala stomnät, eller motsvarande, skapar en restfelsmodell för hantering av geometrin i kommunala data. Metoder för att testa restfelsmodellen beskrivs också, liksom i vilka fall restfelsmodellen bör användas. En första stomnätsanalys utgående från RIX 95-punkterna, eventuellt tillsammans med kompletterande punkter inmätta av kommunen, kan göras av Lantmäteriets geodesienhet som rådgivningsverksamhet. Fortsatt arbete för att komma fram till en restfelsmodell kan göras av Lantmäteriet som uppdrag, i samverkan med kommunen.
Innehållsförteckning Inledning 1 Innehållsförteckning 2 1 Inmätning av restfelspunkter 3 1.1 RTK-metoder 3 1.1.1 Nätverks-RTK 3 1.1.2 RTK med egen referensstation 3 1.2 Statiska mätmetoder 4 1.3 Metodval diskussion 5 2 Att välja restfelspunkter 5 3 Leverans av data 6 4 Tolkning av variationsbilder 7 5 Test av restfelsmodellen 9 5.1 Två metoder 9 5.1.1 Test med transformerade data 9 5.1.2 Test med deformationsgrid 10 5.2 Tillvägagångssätt vid mätning 10 5.2.1 RTK med egen referensstation 10 5.3 Bearbetning och analys av resultatet 11 6 Användning av restfelsmodellen 12 7 Referenser 13 Bilaga 1 Begreppsordlista 14 Bilaga 2 Råd för nätverks-rtk-mätning 15 Bilaga 3 Exempel på mätdataformat 17
1 Inmätning av restfelspunkter För inmätning av restfelspunkter, i syfte att skapa en korrektionsmodell för det lokala referenssystemet, finns flera metoder. Eftersom den framtida noggrannheten är direkt beroende av restfelspunkterna är det av högsta vikt att deras koordinater bestäms på ett kontrollerat sätt. De fel som modelleras skall avse systemskillnader och inte mätfel. Använda mätmetoder skall därför utformas så att inflytande av eventuella mätfel minimeras. 1.1 RTK-metoder 1.1.1 Nätverks-RTK Inmätningen av restfelspunkter görs som tio på varandra följande mätningar med ny initialisering (bestämning av periodobekanta) mellan varje. Ytterligare en sådan mätserie görs på punkten under annan tid på dygnet för att erhålla mätningar vid en annan satellitkonstellation. Två mätserier minskar också risken för att föra in eventuella systematiska fel, t.ex. från centrering eller satellitsystemet. Inmätning av restfelspunkter med nätverks-rtk görs företrädesvis med GNSS-antennen placerad på stativ med kontrollerad trefot för att få en stabil uppställning med bra centrering. I andra hand används stödben. För närmare instruktioner om användning av nätverks-rtk och SWEPOS Nätverks-RTK-tjänst, se Norin et al. (2010). Det rekommenderas att råden i bilaga 1 i Norin et al. (2010) (se bilaga 2) följs på så sätt att intervallens högre del används i så stor utsträckning som möjligt, utöver det som beskrivits ovan. Det rekommenderas att mätning även sker på en eller två RIX 95- punkter för att verifiera att inte några extraordinära skillnader i realiseringen av SWEREF 99 föreligger gentemot SWEPOS. 1.1.2 RTK med egen referensstation Om man väljer att mäta in restfelspunkter med RTK mot egen referensstation måste referensstationen vara korrekt inmätt och ansluten till SWEREF 99, t.ex. kan en RIX 95-punkt användas. Om t.ex. en kommunal fast referensstation används bör den vara bestämd enligt instruktionerna i Lantmäteriets Infoblad n:o 4. Annars riskerar man att få referensstationen bestämd i en dialekt av SWEREF 99, om referensstationen är inmätt relativt kända punkter i det lokala referenssystemet som transformerats till
SWEREF 99. Då byggs nätets deformationer in i bestämningen av referensstationen. En kontroll av SWEREF 99-koordinaterna på referensstationen kan göras genom att mäta in omkringliggande RIX 95-punkter. Inmätningen av restfelspunkter görs som tio på varandra följande mätningar med ny initialisering (bestämning av periodobekanta) mellan varje. Ytterligare en sådan mätserie görs på punkten under annan tid på dygnet för att erhålla mätningar vid en annan satellitkonstellation. Två mätserier minskar också risken för att föra in eventuella systematiska fel. Inmätning av restfelspunkter med RTK mot egen referensstation görs företrädesvis med GNSS-antennen placerad på stativ med kontrollerad trefot för att få en stabil uppställning med bra centrering. I andra hand används stödben. I övrigt är det lämpligt att följa rekommendationerna i Norin et al. (2010), på samma sätt som vid mätning med nätverks-rtk. 1.2 Statiska mätmetoder Medan RTK-metoderna utförs i realtid, d.v.s. man får koordinater på de inmätta punkterna redan i fält, utförs beräkning normalt i efterhand för statiska metoder. Statisk mätning bygger på GNSS-satelliternas förflyttning och den ändrade satellitgeometrin för att i förlängningen kunna bestämma positionen. På ca 45-60 minuters observationstid kan baslinjer upp till 10-20 km bestämmas med enfrekvensmätning. För längre avstånd krävs tvåfrekvensmätning. Under vissa förutsättningar kan en variant av statisk mätning snabb statisk mätning utnyttjas. På 5-20 minuter kan baslinjer upp till 10-20 km bestämmas. Den metod som idag mest utnyttjas kräver tillgång till tvåfrekvensmätning. Noggrannheten blir dock något lägre än med vanlig statisk mätning. Som utgångspunkter vid mätning används punkter som är kända i SWEREF 99, t.ex. RIX 95-punkter. Det rekommenderas att man under mätningen hela tiden håller en mottagare fast på en känd punkt, t.ex. den ursprungliga utgångspunkten eller närmast tillgängliga RIX 95- punkt. För de statiska metoderna krävs tillgång till efterberäkningsprogramvara med möjlighet till både baslinjeberäkning och nätutjämning, samt naturligtvis kunskap att hantera denna.
1.3 Metodval diskussion Positionsnoggrannheten i alla de nämnda metoderna är tillräcklig för inmätning av restfelspunkter om instruktionerna ovan följs. Valet styrs för de flesta i större grad av tillgången på resurser. Möjligen kan statiska mätmetoder ge något högre noggrannhet än RTKmetoderna. Nätverks-RTK och RTK mot egen referensstation enkelstations- RTK är enkelt att utföra eftersom det inte kräver tillgång till mer än en (rörlig) GNSS-mottagare och inte heller kräver någon komplicerad bearbetning av data. RTK mot egen referensstation fungerar i princip på samma sätt som nätverks-rtk. Det är dock viktigt att referensstationen är inmätt på ett korrekt sätt i SWEREF 99. Enkelstations- RTK är också mer avståndsberoende än nätverks-rtk, så ju längre från referensstationen som mätningarna utförs, desto sämre positionsnoggrannhet erhålls. Vi bedömer att om man har tillgång till minst fyra GNSS-mottagare kan man överväga att använda sig av snabb statisk mätning, eftersom det då kan vara mer rationellt än RTK-mätning. För de statiska metoderna tillkommer dessutom efterbearbetning av data, som kräver tillgång till både kunskap och programvara. 2 Att välja restfelspunkter Kompletteringsmätningar, till RIX 95-punkterna, för en restfelsmodell bör göras i de områden där man vill kunna räta upp befintligt system och eventuellt byta system. Ofta behöver man komplettera i de flesta stomnätsdelar, eftersom RIX 95-punkterna inte ligger så tätt. För att få en bra triangelbildning i restfelsmodellen är det viktigt att man omringar stomnätsdelarna med restfelspunkter, så att deformationerna i en stomnätsdel inte påverkar korrektionen i närliggande delar. Restfelsmodellen utförs som en Delaunay-triangulering som strävar efter att skapa så liksidiga trianglar som möjligt. Där det finns många detaljer är det bra om restfelspunkterna kan väljas så att trianglarna inte blir alltför spetsiga. I områden utan stomnät, där det inte heller finns så många inmätta detaljer, får man acceptera att avlånga trianglar kan förekomma. Man bör välja för stomnätet representativa punkter, som är någorlunda stabila och utnyttjade vid inmätning. Om många detaljer i basen är inmätta från en viss stompunkt är det lämpligt att den stompunkten finns med i restfelsmodellen, eftersom den har påverkat detaljerna mycket.
I de mindre tätorterna bör det finnas minst 3-6 restfelspunkter. Lämpligen mäts några punkter som omger stomnätet och några till inom stomnätet. I större tätorter behöver vanligtvis fler punkter mätas, jämnt fördelade över ytan. Ett utgångsläge kan vara att punktavståndet inom områden med stomnät och primärkarta inte bör vara större än 500-700 m. Till en början kan man mäta glesare, och efter kompletteringsförslag från Lantmäteriet gå vidare med de områden där deformationerna ännu inte bedöms vara kartlagda. Målet är att kartlägga de deformationer som finns i stomnätet. Om man redan känner till var deformationer finns mäts förslagsvis någon/några extra punkt/-er i detta område, så att deformationerna kartläggs och en eventuell begränsning av dem kan bestämmas. 3 Leverans av data Koordinater redovisas i första hand som latitud och longitud i SWEREF 99. I andra hand kan data levereras i någon projektion av SWEREF 99, tillsammans med angivande av vilken projektion. När positionen anges som latitud och longitud, i grader, bågminuter och bågsekunder måste antalet decimaler för bågsekunderna vara minst fem. Anges positionen enbart i grader måste minst nio decimaler redovisas. Om positionen lagras i grader och minuter anges sju decimaler för bågminuterna. Leverans av positionsuppgifter i radianer undviks helt. Leverans av data görs i ASCII textformat eller i andra hand format som är kompatibelt med MS Excel. Ovanstående instruktioner för leverans av GNSS-mätningar gäller både RTK-mätta och statiskt mätta punkter. Om punkterna är inmätta med RTK levereras de enskilda mätvärdena från varje punkt. Från flertalet GNSS-mottagare kan man direkt få ut en textfil innehållande punktnummer tillsammans med positionen i latitud och longitud, samt eventuellt ytterligare information om mätningen. Vid problem, kontakta leverantören av GNSS-utrustningen eller Lantmäteriets geodesienhet. Innan stomnätsanalysen görs en kontroll att mätvärdena från RTKmätningen är sammanhållna och inga s.k. utstickare (outliers) förekommer. Positionsmedelvärdena för de två mätserierna på en punkt bör inte skilja mer än 40 mm från varandra i plan.
Det finns två huvudsakliga alternativ för leverans av RTK-data, då alla enskilda mätvärden levereras: Var och en av mätserierna levereras i en egen fil, t.ex. benämnd punktnr_a.* respektive punktnr_b.*, där A och B betecknar respektive mätserie och * är filnamnssuffixet (t.ex. txt, skv eller cst). Antalet filer som levereras är då dubbelt så stort som antalet inmätta punkter. Alla A-mätserier från punkterna levereras i en fil och alla Bmätserier i en annan fil, benämnda t.ex. punkter_a.* och punkter_b.*. Antal filer som levereras blir då två. Exempel på en mätdatafil finns i bilaga 3. Om RTK-data levereras i Excel-format accepteras endast alternativet enligt den andra punktsatsen ovan. Alla mätdata i respektive fil läggs på en och samma flik i arbetsboken. Koordinatuppgifter i från-systemet, d.v.s. sanna lokala koordinater, på de inmätta punkterna levereras på liknande sätt, d.v.s. i ASCII-textfil eller format som är kompatibelt med MS Excel 1. I filen anges också vilket lokalt referenssystem som koordinaterna är angivna i. Analysen av stomnätet underlättas av tillgång till uppgifter om stomnätets utseende. Det rekommenderas därför att även en koordinatlista över hela stomnätet levereras, i syfte att ge möjlighet till uppritning av detta. Ange även här i vilket lokalt referenssystem som uppgifterna är angivna. En karta över primärkartans utbredning kan också vara användbar vid stomnätsanalysen. Den kan levereras som t.ex. en kartbild eller en koordinatförteckning över täckningsområdets hörn. 4 Tolkning av variationsbilder För att enklare kunna analysera deformationerna i det lokala referenssystemet använder Lantmäteriet variationsbilder som beskriver deformationernas variationer. Den infärgade bilden skall tolkas så att i ljusa områden är det små variationer och i röda svarta områden är det stora variationer som man bör titta närmare på. 1 Även här gäller att alla data i Excel-filen läggs på en och samma flik i arbetsboken.
Två av de vanliga deformationsvariationerna illustreras i bilden nedan. Trendbrott Avvikande punkter Figur 1: Bilden visar ett exempel på variationsbild över en kommun. I västra delen finns ett trendbrott, d.v.s. man kan se gränsen mellan två stomnätsdelar. I det här fallet fanns en naturlig gräns (t.ex. ett berg, en sjö eller en skog) som gjorde att områdena inte var anslutna till varandra. I östra delen finns två punkter som avviker från omgivningen och därför är omringade av rött. Inbördes stämmer de ganska väl överens och man kan se att det är ljusare nära de två punkterna. Normalt används en bild där variationerna är viktade omvänt proportionellt mot roten ur punktavståndet, men i vissa fall behöver den kompletteras med en bild som visar absoluta differenser i deformationerna. I båda fallen skickas tolkningsförklaringar med den första leveransen.
De fall där man kan behöva komplettera med en bild av de absoluta differenserna är i huvudsak följande: Där det är relativt långt mellan punkterna ser variationen i deformationerna väldigt liten ut i den viktade bilden, trots att kan vara så stor att den behöver tas om hand med ytterligare förtätningsmätning. Det kontrolleras då med en bild på de absoluta differenserna. Där det är mycket kort avstånd mellan punkterna ser variationen i deformationerna mycket större ut än den egentligen är. Med de absoluta differenserna får man i detta fall en bättre bild av läget. Variationsbilden levereras oftast tillsammans med förslag på kompletteringsmätningar med de områden markerade, där analysen visar på behov av ytterligare förtätningsmätningar. 5 Test av restfelsmodellen Testmätning av restfelsmodellen behövs för att bedöma om modellen håller tillräckligt hög kvalitet. När man väl har gjort en övergång till SWEREF 99 så får man acceptera de deformationer som finns kvar, men testar man restfelsmodellen innan bytet så finns det möjlighet att lägga till punkter i områden där modellen inte tar upp deformationerna ordentligt. Det är viktigt att ha en så bra modell som möjligt vid systembytet. Används en bra modell så fås geografiska data och ett stomnät med högsta möjliga kvalitet. 5.1 Två metoder Det finns två huvudsakliga metoder för att testa restfelsmodellen. Den ena går ut på att man transformerar stomnät eller motsvarande med restfelsmodellen i TIN-format (Triadbasen) och sedan mäter direkt i aktuell SWEREF 99-projektion och den andra är att ta fram ett deformationsgrid för GNSS-mottagare. 5.1.1 Test med transformerade data Den här metoden går ut på att man transformerar stomnätet, fastighetsgränser eller andra data av intresse, med restfelsmodellen. Man får då upprätade data som jämförs med testmätningar gjorda i aktuell SWEREF 99-projektion och man ser därigenom hur bra koordinaterna stämmer överens.
5.1.2 Test med deformationsgrid Lantmäteriet kan på begäran av kunden ta fram en så kallad deformationsmodell att ha i GNSS-mottagaren när man mäter. Deformationsgridet deformerar SWEREF 99-mätningarna till det lokala systemet med hjälp av restfelsmodellen. När man gör ett deformationsgrid så interpoleras restfelen från Triadbasens trianglar till ett rutnät, alltså byts geometri från trianglar till kvadrater. Detta resulterar i att när man interpolerar en punkt från gridet så blir inte restfelet exakt likadant som när restfelet interpoleras ur Triadbasen eftersom interpolationsmetoderna är olika. Gridets rutstorlek varierar vanligen mellan 50 och 200 m beroende på hur tät restfelsmodellen är. Deformationsgridet kombineras med det RIX 95- samband som anges i leveransen av restfelsmodellen. När man testar med ett deformationsgrid så deformerar man mätningarna till det lokala systemet och kan se skillnaderna där. 5.2 Tillvägagångssätt vid mätning När mätning för test av restfelsmodellen ska ske är det viktigt att man väljer ut lämpliga punkter i kommunen. Försök sprida ut dem men testa mer ingående i de områden som är viktiga att de blir bra, liksom eventuella kända problemområden. Exempel på viktiga områden kan vara tättbebyggda områden och områden med mycket infrastruktur. När man mäter är det viktigt att man har någon form av överbestämning. Vid RTK-mätning rekommenderas tio mätningar med initialisering emellan; detta för att man sedan lätt kan lägga till en mätserie och använda punkten för att förfina restfelsmodellen vid behov. Mätning bör ske med stativ eller alternativt med käppstöd. 5.2.1 RTK med egen referensstation Om RTK med egen referens används är det viktigt att basstationen är korrekt bestämd i SWEREF 99, på samma sätt som vid inmätning av restfelspunkter. När man väljer att testmäta i den aktuella SWEREF 99-projektionen måste referensstationen arbeta enbart med SWEREF 99, så att inga transformationer till det lokala systemet blandas in. Samma sak gäller även vid testmätning med deformationsmodell i kombination med RIX 95-sambandet i roverenheten. Då måste basstationen arbeta i SWEREF 99, så att inga andra transformationer mellan SWEREF 99 och det lokala systemet förekommer.
5.3 Bearbetning och analys av resultatet När man har gjort testmätningarna så bearbetar man data så att skillnaderna kan ses. För att kunna göra detta görs en medelvärdesbildning av mätdata för respektive punkt. Sedan jämförs testmätningarna med upprätade data i aktuell SWEREF 99- projektion, alternativt de ursprungliga lokala koordinaterna, beroende på vilken testmetod man har valt. Detta går att göra på flera sätt, till exempel i Excel eller Gtrans. På grund av att de flesta kommuner har olika krav på restfelsmodellens kvalitet så har Lantmäteriet inga riktvärden att ge, utan varje kommun får göra en bedömning av hur stora deformationer man kan acceptera efter en upprätning. Hur stora deformationsvariationer en restfelsmodell kan ta upp beror på hur tät och välplanerad den är. En tät restfelsmodell tar upp fler variationer än en gles. Restfelsmodellen är inte bra på att ta upp stora vridningar, utan sådana måste hanteras på annat sätt. Generellt är det viktigt med en bra upptagning av restfelen i tätorter och områden med mycket infrastruktur. På landsbygden, i skogen och ute på vattenytor spelar det mindre roll att kvaliteten inte är fullt så hög. Hittar man större skillnader i kritiska områden så är det mycket bra om man kan lägga till en eller flera punkter i restfelsmodellen i det området. Denna inmätning bör då ske i enlighet med instruktionerna i detta dokument. Lantmäteriet är mycket intresserat av hur bra restfelsmodellen tar upp deformationerna i det lokala systemet och skulle gärna vilja ha en återkoppling från testresultatet. Hela resultatet behöver inte skickas, men t.ex. genomsnittlig och största avvikelse är mycket intressant för Lantmäteriet.
6 Användning av restfelsmodellen För att få bästa möjliga resultat av upprätningen och transformationen av databaserna bör alla data som har sitt ursprung i stomnätet rätas upp med restfelsmodellen. Data som har sitt ursprung i SWEREF 99 genom nätverks-rtk-mätning bör återföras till SWEREF 99 med samma transformationssamband som de en gång transformerades till lokalt system med. Data som samlats in med nätverks-rtk, men där man gjort lokal inpassning eller använt deformationsmodell för att få detaljerna att passa bättre med befintliga data, bör också transformeras med restfelsmodellen. Om man däremot enbart har använt t.ex. RIX 95- sambandet i GNSS-mottagaren bör data alltså transformeras tillbaka med inversen till samma RIX 95-samband.
7 Referenser Enhetligt geodetiskt referenssystem, Infoblad n:o 4 (2003). Lantmäteriet, Gävle. http://www.lantmateriet.se/refsys Enhetligt geodetiskt referenssystem, Infoblad n:o 6 (2003). Lantmäteriet, Gävle. http://www.lantmateriet.se/refsys Handbok till Mätningskungörelsen. Geodesi, GPS (HMK-Ge:GPS) (1996). Lantmäteriet, Gävle. Lilje C, Engfeldt A, Jivall L (2007): Introduktion till GNSS. Lantmäteriet, rapportserie: Geodesi och geografiska informationssystem, 2007:11, Gävle. Norin D, et al. (2010): Kortmanual för mätning med SWEPOS Nätverks- RTK-tjänst. Lantmäteriet, rapportserie: Geodesi och geografiska informationssystem, 2006:2, utgåva 3, Gävle.
Bilaga 1 Begreppsordlista Deformationsmodell Restfelsmodellen används som en deformationsmodell för att bättre passa in GNSS-mätningar i det lokala referenssystemet, men förstör samtidigt den goda geometrin i GNSS-mätningen. Korrektionsmodell Passpunkter Restfelsmodell Restfelspunkter Begreppet används såväl för den deformerande Triadbasen som de gridmodeller som skapas för GNSS-mottagare. Restfelsmodellen används som en korrektionsmodell för att räta upp den bristfälliga geometrin i det lokala referenssystemet, eventuellt som en förberedelse för övergång till SWEREF 99. Punkter med kända koordinater i både till- och frånsystemen, som används för att beräkna transformationssamband. Modell som beskriver deformationerna i det lokala referenssystemet. Modellen visar restfelen mellan det lokala koordinatsystemet och koordinater i SWEREF 99 som transformerats till det lokala systemet. Som standard skapas restfelsmodellen i programvaran Gtrans Triad-modul, som en triangelmodell. För mer information, se Lantmäteriets infoblad n:o 6. Punkter med kända koordinater i både till- och frånsystemen, som enbart används för att beräkna restfel för en restfelsmodell.
Bilaga 2 Råd för nätverks-rtk-mätning Råd och typvärden för de parametrar som påverkar resultatet vid nätverks-rtk-mätning ges nedan och skall ses som en översiktlig vägledning vid mätning med SWEPOS Nätverks-RTK-tjänst. För vissa parametrar är det svårt att ge konkreta råd som är lätta att använda. Intervallen är skrivna så, att för inmätning med låga och normala krav torde intervallens vänstra del vara tillräckliga. För inmätning av objekt med högre krav och t.ex. inmätning av punkter tänkta som utgångspunkter för fortsatt mätning rekommenderas intervallens högra del. Kortmanual för mätning med SWEPOS Nätverks-RTK-tjänst finns att läsa i sin helhet på http://www.lantmateriet.se/upload/filer/kartor/geodesi_gps_och_ detaljmatning/rapporter-publikationer/lmv-rapporter/lmv- Rapport_2006_2_utgava3.pdf. Parameter Satellitsystem Satellitsignaler Satellitantal Elevationsgräns Satellitgeometri Satellitsignalkvalitet Sikthinder Jonosfär, troposfär, flervägsfel och övriga störningar Referenssystem Antennmodell Antennhöjd Råd/typvärden Genom att använda både GPS och Glonass förbättras möjligheten att mäta då det finns sikthinder Operativa signaler används 5 20 stycken 10 20 grader (lämpligt värde diskuteras i avsnitt 7.1) 4 1 (PDOP) Mått skiljer mellan olika fabrikat 60 80 % fri sikt över 25 15 graders elevation Konkreta och lättanvända råd för dessa parametrar är svåra att ge; användaren kan hålla sig informerad om aktuell jonosfärsaktivitet, bör tänka på mätningens omgivning och beakta roverns kvalitetstal Korrekt hantering Korrekt hantering Korrekt hantering, mätstång med fast längd underlättar
Centrering * Observationsintervall 1 s RTK-data-kvalitet RTK-ålder Fixlösning Initialiseringstid Internt kvalitetstal Medeltalsbildning av observationer Kontroll Antennhöjd 4 2 m, kontrollerad doslibell, stödben förbättrar Mått skiljer mellan olika fabrikat 10 0 sekunder Ja 2 minuter 10 sekunder Mått skiljer mellan olika fabrikat, men i regel 4 1 cm (3D) 3 30 sekunder Kontroll behandlas i kapitel 8 [i Norin et al. (2010)] * Vid inmätning av restfelspunkter används stativuppställning.
Bilaga 3 Exempel på mätdataformat Exemplet t.v. visar hur en mätdatafil från inmätning av en restfelspunkt kan se ut. Kolumnerna innehåller, från vänster till höger: Punktnummer Latitud i SWEREF 99 (grader, bågminuter, bågsekunder) Longitud i SWEREF 99 (grader, bågminuter, bågsekunder) Ellipsoidhöjd över GRS 80 (SWEREF 99) GNSS-mottagarens interna kvalitetstal PDOP (ej redovisat i denna fil) Antal trackade satelliter (ej redovisat i denna fil) Antal använda satelliter (ej redovisat i denna fil) Datum år Datum månad Datum dag Klockslag timme Klockslag minut De viktiga kolumnerna i sammanhanget är de tre första, eftersom det är de som analyseras.