Fiskevårdsplan för Rönne å 2010

Fiskevårdsplan för Rönne å 2010 Länsstyrelsen i Skåne län Eklövs Fiske och Fiskevård Anders Eklöv Eklövs Fiske och Fiskevård Håstad Mölla, 225 94 Lund Telefon: 046-249432 E-post: eklov@fiskevard.se www.fiskevard.se

Innehåll 1 Sammanfattning 3 2 Inledning 4 3 Fiskförekomst 5 3.1 Elfiske, övergripande 8 3.2 Elfiske, lax och havsöring 8 4 Fångster i sportfisket 12 5 Vandringshinder 13 5.1 Vandringshinder huvudfåran 15 6 Fiskevård 18 6.1 Föroreningar 18 6.2 Vattenuttag 19 6.3 Utförda fiskevårdsarbeten 19 7 Biotopkartering 21 8 Åtgärdsförslag 23 8.1 Rönne å 25 9 Beräkning av smoltproduktion 25 10 Referenser 27 Bilagor Bilaga 1 Beståndsutveckling av lax och öring 2

1 Sammanfattning Fiskevården i Rönne å har varit en viktig del för att utveckla sportfisket i positiv riktning. En kombination med förbättrad vattenkvalité, fiskvägar och biotopåtgärder har medfört att laxen leker och reproducerar sig i Rönneåns huvudfåra och i de större tillflödena. Antalet laxar i hela vattensystemet har ökat sedan början av 1980-talet. I huvudfåran begränsas laxproduktionen av de få lämpliga ström- och forspartier som finns nedströms kraftverket vid Stackarp, vilket utgör vandringshinder för lax och havsöring. Fiskevårdsarbetet påbörjades under 1980-talet med etablering av fiskvägar och med utläggning av block och lekmaterial för att förbättra lek- och uppväxtområden för lax och havsöring. Under senare år har två kraftverk rivits ut i Bäljane å. Fiskevårdsarbetet har till stora delar utförts ideellt av medlemmar i fiske- och fiskevårdsföreningar och klubbar som arrenderar fiske i Rönne å i samråd med Länsstyrelsen i Skåne. I Rönne å med tillflöden förekommer > 30 olika fiskarter, de vanligast förekommande är öring, elritsa, ål och lax. Rödlistade arter som har påträffats inom avrinningsområdet är lake, havsnejonöga, flodkräfta och ål. Tidigare förekom flodkräfta mer allmänt, under 1990-talet har signalkräfta påträffats. Potentiell smoltproduktion för Rönneåns huvudfåra med tillflöden har vid nuvarande förhållande beräknats till ca 19 000 laxsmolt och 16 000 öringsmolt. Uppströms kraftverken vid Klippan har potentiell smoltproduktion beräknats till ca 4 000 laxsmolt och 2 500 öringsmolt. Under perioden 2000 till 2009 har biotopkartering och elfiske utförts i Rönne å och i de större tillflödena. Med underlag från dessa undersökningar har denna fiskevårdsplan tagits fram för hela avrinningsområdet med inriktning på vandringsfisk. I planen ingår även redovisning av tidigare fiskevårdsarbeten och fiskundersökningar. Tillsammans utgör detta underlag på föreslagna fiskevårdsåtgärder. Inför framtida åtgärder är det viktigt med ett helhets grepp över hela vattendraget med målsättning att återställa vattendragets hydrologiska och ekologiska funktion. Exempel på åtgärder är, att öka kunskapen om fiskens beteende och vandringsframgång vid de olika vattenkraftverken i åns större tillflöden. Detta för att ta fram åtgärder i anslutning till kraftverken för att förbättra fiskens utvandring. Vidare är det viktigt att lösa utvandringen av ål förbi de tre vattenkraftverk som finns i huvudfåran vid Klippan. På sikt kan denna kunskap ge förutsättningar för att etablera fiskvägar för laxens upp och nedströms vandring i Rönneåns huvudfåra vid befintliga vattenkraftverk. 3

2 Inledning Rönne å rinner ut i Skälderviken vid Ängelholm och hyser ett ursprungligt bestånd av atlantlax som har ett högt bevarandevärde. Rönne å har historiskt varit kraftigt påverkad av övergödning, föroreningar och vattenkraft, vilket har begränsat laxens populationsstorlek. Föroreningssituationen har förbättrats betydligt men laxens vandring uppströms, stoppas fortfarande definitivt vid Stackarp, där åns nedre vattenkraftverk är beläget (karta 2.1). Vattendraget har en låg fallhöjd från havet och upp till Stackarp, endast 5 m på en sträcka av 38 km. Detta medför att lek- och uppväxtområden för laxfisk är mycket begränsat inom detta vattenområde. I åns större tillflöden kan lax och havsöring vandra upp till merparten av de ursprungliga lek- och uppväxtområdena. Ett stort antal fiskevårdsåtgärder har genomförts i vattensystemet med inriktning på lax och havsöring. Fiskvägar har etablerats, kraftverk har rivits ut och biotopåtgärder har utförts med utläggning av sten och block. Karta 2.1 Rönne å med tillflöden, läge för det nedre vandringshindret i huvudfåran har markerats med röd linje (Stackarp). Innan vattenkraftverken byggdes i Rönne å, utgjorde vattenfallen vid Klippan en imponerande syn (bild 2.1). Fallen var höga men laxen kunde här passera och vandra upp till åns övre delar. I Rönne å leker laxen 4

under hösten (oktober-november) och är beroende av ett stenigt material med låg andel av finare material som silt och sand för sin lek. Storleken av lämpliga lek- och uppväxtområden är som regel en begränsande faktor för populationsstorleken för laxartad fisk. Det är därför viktigt att på sikt bygga förbi artificiella vandringshinder och etablera fungerande fiskvägar för fiskens upp- och nedströms vandring. På uppdrag av Länsstyrelsen i Skåne har Eklövs Fiske och Fiskevård tagit fram en plan för fiskevården i Rönne å. Planen sammanfattar tidigare utförda fiskevårdsplaner för Rössjöholmsån och Kägleån, Pinnån, Bäljane å, Smålarpsån och Perstorpsbäcken samt Rönneåns huvudfåra. Med redovisning av fiskundersökningar, biotopinventering, tidigare fiskevårdsarbeten och förslag på åtgärder. Länsstyrelsen i Skåne har finansierat fiskevårdsplanen. Fiskevårdsplanen har inriktat sig på vandringsfisk som lax, havsöring och ål. Bild 2.1 Kopparstick från 1817 som föreställer vattenfallen vid Klippans pappersbruk (Thersner 1817). 3 Fisk- och kräftförekomst Inom Rönneåns avrinningsområde förekommer ett stort antal kräft- och fiskarter. Vid elfiske under perioden 1988-2009 har 22 olika arter påträffats (tabell 3.1). Andra arter som inte har registrerats med elfiske men som förekommer inom avrinningsområdet är groplöja, karp, ruda, sarv, havsnejonöga, regnbåge (inplanterad), sik (Ringsjön), skrubbskädda (åns nedre del) och storspigg. Nejonögon har påträffats i de flesta vattendrag. Nejonögon tillhör gruppen rundmunnar, som är broskfiskar och anses vara primitivare än benfiskar. Genetiska undersökningar under senare tid antyder ett nära släktskap mellan bäcknejonöga (Lampetra fluviatilis) och 5

flodnejonöga (Lampetra planeri), så nära att de kanske bör räknas som samma art (Degerman, Magnusson, Sers 2005). De två arterna (formerna) är dessutom mycket svåra att skilja åt i fält. Därför anges oftast enbart släktnamnet nejonögon (Lampetra spp) vid redovisning av elfiskedata, bägge arterna (formerna) förekommer dock i Rönne å. Totalt finns > 30 olika arter inom vattensystemet. De sex vanligast arterna i åar och bäckar inom avrinningsområdet är öring, elritsa, ål, lax, mört och lake (figur 3.1). Artförekomst Rönne å 1988-2009 n=398 100 80 % förekomst 60 40 20 0 öring elritsa ål lax mört lake gädda nejonöga abborre sandkrypare signalkräfta benlöja småspigg sutare flodkräfta bäckröding id björkna braxen gers gös Figur 3.1 Frekvens av registrerade fiskarter i Rönne å under perioden 1988-2009. Redovisat som förekomst vid 398 olika elfisketillfällen (data elfiskeregistret). Rödlistade arter som förekommer är lake (nära hotad), havsnejonöga (nära hotad), ål (akut hotad) och flodkräfta (akut hotad) (Gärdenfors 2010, tabell 3.1). Groplöja och flodnejonöga var tidigare med på den nationella rödlistan, då statusen för dessa arter förbättrats klassas de ej längre som hotade. Ny art för 2010 års rödlista är lake, som har minskat i utbredning och förekomst i Sverige. Tidigare förekom flodkräfta i allmänt inom Rönneåns avrinningsområde. Flodkräftan har försvunnit på grund av kräftpest och föroreningar. Enstaka små restbestånd av flodkräfta finns kvar i några mindre bäckar i vattensystemets övre delar. Ålen har under senare år klassats som akut hotad. En kraftig minskning i antalet glasålar som kommer in till kusterna har skett, uppskattningsvis endast 1% av vad som vandrande in för 25 år sedan (Wickström 2010). Orsaken till denna minskning är inte klargjort, utan beror troligtvis på flera faktorer såsom hårt fisketryck, vandringshinder i reglerade vattendrag, miljögifter och förändrade havsströmmar. Vid det nedre kraftverket finns en ålyngeluppsamlare, där ål fångas och flyttas längre upp i ån. Under perioden som denna varit i drift, har diverse störningar skett, som påverkat dess funktion men som ej bedöms påverka fångsten i tid. Resultaten visar på en tydlig minskning av ålyngel under de senaste 25 åren (figur 3.2). 6

Tabell 3.1 Sammanställning av fisk- och kräftarter som förekommer inom Rönneåns vattensystem. Rödlistad arter är lake, havsnejonöga, ål och flodkräfta. Svenskt namn (vetenskapligt namn) Registrerad Anmärkning vid elfiske Abborre (Perca fluviatilis ) X Gös (Sander lucioperca ) X Gers (Gymnocephalus cernuus ) X Gädda (Esox lucius ) X Lax (Salmo salar ) X Öring (Salmo trutta ) X Regnbåge (Oncorhynchus mykiss ) Ej ursprunglig Bäckröding (Salvelinus fontinalis ) X Ej ursprunglig Planktonsik (Coregonus nilssoni ) Ringsjön Björkna (Abramis bjoerkna ) X Braxen (Abramis brama ) X Id (Leuciscus idus ) X Mört (Rutilus rutilus ) X Sarv (Rutilus erythrophthalmus ) Löja (Alburnus alburnus ) X Karp (Cyprinus carpio ) Ej ursprunglig Ruda (Carassius carassius ) Sutare (Tinca tinca ) X Groplöja (Leucaspius delineatus ) Elritsa (Phoxinus phoxinus ) X Sandkrypare (Gobio gobio ) X Småspigg (Pungitius pungitius ) X Storspigg (Gasterosteus aculeatus ) Lake (Lota lota ) X Nära hotad Skrubbskädda (Platichthys flesus ) åns nedre delar Bäcknejonöga (Lampetra planeri ) X Flodnejonöga (Lampetra fluviatilis ) X Havsnejonöga (Petromyzon marinus ) Nära hotad Ål (Anguilla anguilla ) X Akut hotad Flodkräfta (Astacus Astacus ) X Akut hotad Signalkräfta (Pasifastacus leniusculus ) X Ej ursprunglig Antal arter 22 7

Ålyngeluppsamling Rönne å 1946-2009 300 250 200 Vikt (kg) 150 100 50 0 1946 1949 1952 1955 1958 1961 1964 1967 1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991 1994 1997 2000 2003 2006 2009 Figur 3.2 Vikt av infångad ålyngel under perioden 1946 till 2009. Åren 1946-1948 fångades ålen vid Klippans pappersbruk, därefter vid Stackarps kraftverk (data Länsstyrelsen Skåne). 3.1 Elfiske, övergripande Inom Rönneåns avrinningsområde har elfiske utförts sedan mitten av 1960-talet (Åbjörnsson, Brönmark, Eklöv 1999). I Elfiskeregistrets databas finns uppgifter från ett mycket stort antal olika elfisketillfällen inom avrinningsområdet (Elfiskeregistret 2010). Nedströms definitiva vandringshinder, i huvudfåran och i de större tillflödena, finns några lokaler som har undersökts regelbundet sedan 1991. Förutom dessa lokaler har ett flertal andra lokaler undersökts i anslutning till framtagning av fiskevårdsplaner för Rössjöholmsån, Pinnån, Bäljane å och Rönneåns huvudfåra (Eklöv 2002, 2003, 2005, 2009). Uppströms vandringshinder för lax och havsöring har det också utförts ett stort antal elfisken, vilket ger information om fiskfaunans sammansättning i dessa vattenområden (Eklöv 2000). För hela avrinningsområdet är öring, elritsa och ål de vanligast förekommande arterna (figur 3.1). Högst antal arter har registrerats i Pinnån och i Rönneåns huvudfåra (tabell 3.2). 3.2 Elfiske, lax och havsöring Lax och havsöring förekommer i huvudfåran och i de större tillflödena Rössjöholmsån, Kägleån, Pinnån, Bäljaneå och Klövabäcken. Fem lokaler i dessa vattendrag har undersökts regelbundet sedan 1991. Från dessa data går det att följa beståndsutvecklingen för lax och havsöring under en 20-års period (bilaga 1). För lax finns en positiv trend för två lokaler, belägna i Kägleån och Bäljane å, negativ trend finns för en lokal belägen i Rössjöholmsån (bilaga 1). För öring finns ingen tydlig trend. 8

Tabell 3.2 Sammanställning av fisk- och kräftarter som har registrerats vid elfiske inom Rönneåns vattensystem. Art Rössjö- Pinnån Bäljane å Klöva- Rönne å Rönne å holmsån bäcken ned Stackarp totalt Abborre (Perca fluviatilis ) X X X X X Benlöja (Alburnus alburnus ) X X Björkna (Abramis bjoerkna ) X X Braxen (Abramis brama ) X X Bäckröding (Salvelinus fontinalis ) X Elritsa (Phoxinus phoxinus ) X X X X X X Gädda (Esox lucius ) X X X X X Gers (Gymnocephalus cernuus ) X X Gös (Sander lucioperca ) X X Id (Leuciscus idus ) X X Lake (Lota lota ) X X X X X X Lax (Salmo salar ) X X X X X X Mört (Rutilus rutilus ) X X X X X Flodnejonöga (Lampetra fluviatilis ) X X Nejonöga (Lampetra spp ) X X X X X X Sandkrypare (Gobio gobio ) X X X X Småspigg (Pungitius pungitius ) X Sutare (Tinca tinca ) X X X Ål (Anguilla anguilla ) X X X X X X Öring (Salmo trutta ) X X X X X X Flodkräfta (Astacus Astacus ) X X Signalkräfta (Pasifastacus leniusculus ) X X X X Antal arter 12 17 11 6 13 22 Högst täthet av lax har registrerats i åns tillflöden; Rössjöholmsån, Kägleån, Pinnån och Bäljane å (medelvärde under perioden 1991-2009, figur 3.3). För öring var tätheterna högst i vattendragens övre delar; Kägleån och Bäljane å (figur 3.4). Lax, Rönne å 1991-2009 50 40 Täthet lax 30 20 0+ >0+ 10 0 Rössj-ån Kägleån Pinnån Bäljane å Rönne å Figur 3.3 Beräknad medeltäthet av laxungar (antal/100 m 2 ± SE), för lokaler i Rössjöholmsån, Kägleån, Pinnån, Bäljane å och Rönne å under perioden 1991-2009 (data elfiskeregistret). Blå staplar - årsungar (0+), grå staplar - äldre lax (>0+) 9

Öring, Rönne å 1991-2009 80 60 Täthet öring 40 20 0+ >0+ 0 Rössj-ån Kägleån Pinnån Bäljane å Rönne å Figur 3.4 Beräknad medeltäthet av öringungar (antal/100 m 2 ± SE), för lokaler i Rössjöholmsån, Kägleån, Pinnån, Bäljane å och Rönne å under perioden 1991-2009 (data elfiskeregistret). Blå staplar - årsungar (0+), grå staplar - äldre öring (>0+) Under 2008 och 2009 utfördes elfiske på 8 nya lokaler i Rönneåns huvudfåra nedströms Stackarpsdammen (Eklöv 2009). Lokalerna var belägna på ström- och forspartier med lämplig biotop för laxungar. Tätheten av öring är normalt sett högre i smalare jämfört med bredare vattendrag. För laxen gäller det omvända med högre tätheter i bredare vattendrag. Laxungar kan dessutom stå i starkare ström och högst täthet finns som regel i forsande partier. Detta visar också de utförda elfiskena 2008, där högst täthet registrerades på områden med forsande karaktär (Eklöv 2009). Under sommaren 2009 var flödet i Rönne å periodvis mycket lågt, vilket orsakades av förhållandevis låg nederbörd i kombination av ökat vattenuttag från Ringsjön (Bolmentunneln under reparation). Vid några tillfällen stängdes dessutom flödet helt från kraftverket vid Stackarp i samband med underhållsarbeten. Trots mycket låga flöden under sommaren 2009 går det inte att påvisa någon negativ påverkan på fiskfaunan i Rönne å nedströms Stackarp. Vid fisket 2009 var tätheterna för lax något lägre jämfört med 2008, dock ej signifikant, medan tätheten av öring var tydligt högre 2009 (figur 3.5, 3.6). Vidare var tätheten av ål och andra arter högre 2009 jämfört med tidigare elfisken (Eklöv 2009). 10

Lax, Rönne å 2008-2009 50 40 Täthet lax 30 20 0+ >0+ 10 0 2008 2009 Ref Figur 3.5 Beräknad täthet av laxungar (antal/100 m 2 ± SE), för 4 lokaler i Rönne å 2008 och 2009. Ref anger medelvärden för lokaler inom Rönneåns avrinningsområde (data elfiskeregistret). Blå staplar - årsungar (0+), grå staplar - äldre lax (>0+) 50 Öring, Rönne å 2008-2009 40 Täthet öring 30 20 0+ >0+ 10 0 2008 2009 Ref Figur 3.6 Beräknad täthet av öring (antal/100 m 2 ± SE) för 4 lokaler (1, 3, 6, 8) i Rönne å 2008 och 2009. Ref anger medelvärden för lokaler med laxförekomst inom Rönneåns avrinningsområde (data elfiskeregistret). Blå staplar - årsungar (0+), grå staplar - äldre öring (>0+) Resultatet från den lokal i Rönneåns huvudfåra som har undersökts från 1991, visar på relativt låga tätheter av laxungar och ingen trend går att utläsa (figur 3.3, bilaga 1). Lokalen är belägen på ett område med strömmande karaktär. För att specifikt följa laxens beståndsutveckling är det bättre att undersöka lokaler med forsande biotop. Förslagsvis lokaler som har undersökts 2008 och 2009 (Eklöv 2009). 11

I Rönne å bör det som målsättning eftersträvas en täthet av laxungar som ligger i nivå med medeltätheten för andra vattendrag på svenska väskusten. För att uppnå detta bör en fullgod vattenkvalité finnas, fria vandringsvägar samt hög kvalité på laxens lek och uppväxtområde. Tätheten av laxungar i vattendrag som mynnar på svenska västkusten ligger som medelvärde på 48 st/100 m 2 för årsungar (0+) och 14 st/100 m 2 för äldre laxungar (>0+) (Data från 23 vattendrag, Elfiskeregistret 2010). Medelvärdet för Rönne å ligger som jämförelse betydligt lägre 19 st/100 m 2 för årsungar (0+) och 8 st/100 m 2 för äldre laxungar (>0+) (Elfiskeregistret 2010). Laxparasiten (Gyrodactylus salaris) har påträffats på laxungar i Rönne å (Fiskeriverket 1999). Sannolikt har parasiten spridits genom utsättning av odlad smolt. Den påträffades vid Laholms laxodling vid Lagan 1989. Därefter har ett undersökningsprogram påbörjats och infekterade vattendrag identifieras. Parasiten förekommer numera i över 60% av vattendragen på västkusten (Carlstrand & Letterval 2009). Gyrodactylus salaris är en yttre parasit som angriper laxen främst vid låga vattentemperaturer. I Norge har parasiten av misstag introducerats från Sverige med stora negativa effekter på enskilda laxbestånd (> 40 älvar har smittats). Studier i fält har visat att laxungar med parasiten har sämre kondition och tillväxt jämfört med laxungar som inte är infekterade (Carlstrand & Letterval 2009). Om parasiten har någon negativ påverkan på laxen i Rönne å är oklart. För att utröna detta bör fältundersökningar med inriktning på Gyrodactylus genomföras i Rönne å med tillflöden. 4 Fångster i sportfisket Sportfiskefångster, vad gäller lax och havsöring, har samlats in av Länsstyrelsen i Halland, från större vattendrag som mynnar på västkusten från Rönne å upp till Kungsbackaån. För Rönne å har data erhållits från de fiskeklubbar som arrenderar fisket i Rönne å och i de större tillflödena. Uppgifterna är inte heltäckande men ger en indikation på fångsternas utveckling i tid. Resultaten redovisas i bilaga 1. För lax finns en positiv trend för perioden 1980 till 2009, fångsterna har dock varierat betydligt mellan åren (figur 4.1). De två senaste åren (2008, 2009) har fångsterna varit låga, vilket även har skett tidigare år (1998, 1999). Totalt sett visar fångsterna på en positiv utveckling för laxen i Rönne å. Från år 1996 har fisketiden under hösten förlängts med 14 dagar, till den 14 oktober. Fångsterna under denna period har överlag varit låga, ca 5-10% av årsfångsten och bör inte påverka den positiva trenden. Laxens medelvikt har varierat mellan 2,1 kg (1983) och 5,4 kg (1989). Ingen tydlig förändring av medelvikten finns under perioden, ett svagt samband finns dock för en ökning (bilaga 1). 12

Sportfiskefångad lax Rönne å 250 200 Antal 150 100 R 2 = 0.381 50 0 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 Figur 4.1 Antal sportfiskefångad lax i Rönne å under perioden 1980 2009. För havsöring finns en trend för minskade fångster, en tydlig nedgång finns under slutet av 1990-talet (figur 4.2). Samtidigt har medelvikt tydligt ökat under denna period och varierat mellan 0,9 kg och 2,4 kg (bilaga 1). Under perioden har minimimåttet ökat från 35 till 45 cm. Sportfiskefångad havsöring Rönne å 500 400 Antal 300 200 R 2 = 0.301 100 0 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 Figur 4.2 Antal sportfiskefångad havsöring i Rönne å under perioden 1980 2009. 5 Vandringshinder Inom Rönneåns avrinningsområde finns ett stort antal vandringshinder för fisk. Merparten är artificiella och har tillkommit de senaste hundra åren i anslutning till etablering av kvarnar och kraftverk. Naturliga vandringshinder finns i Pinnån (Stora Mölla) och Klövabäcken (Eklöv 2000, 2005, bild 5.1, figur 5.1). Från utförda inventeringar har partiella och definitiva vandringshinder för fisk dokumenterats inom stora delar av Rönneåns avrinningsområde (Eklöv 2000a, 2000b, 2002, 2003, 2005a, 2005b, 2009, Kalén & Eriksson 2005). 13

Första definitiva vandringshindret för lax och havsöring i de olika vattendragen är belägna vid; Rönneåns huvudfåran - Stackarp, Kägleån - Stendalsmölla, Pinnån - Stora Mölla, Bäljane å - Ebbarp, Klövabäcken - Klövahallar (karta 5.1). Bild 5.1 Kopparstick från 1817 som föreställer vattenfallet vid Stora Mölla i Pinnån (Thersner 1817). Ett stort antal partiella vandringshinder (vandringshinder för andra arter än laxartad fisk och ål) förekommer bl. a. i tillflödena Rössjöholmsån, Kägleån, Pinnån, Bäljane å samt uppströms Stackarps dammen i Rönne å (Eklöv 2000b, 2002, 2003, 2005a, 2005b). Åtgärder för att underlätta fiskens vandring har genomförts i de större tillflödena med etablering av fiskvägar eller utrivning av hinder. Under senare år har åtgärder utförts i Bäljane å vid ett flertal vandringshinder (Eklöv 2009b, 2009c). 14

Karta 5.1 Läge för första definitiva vandringshinder för lax och havsöring, i Rönne å och de större tillflödena, är markerade med röd linje och nummer. 1. Rönne å Stackarpsdammen, 2. Kägleån Stendalsmölla, 3. Pinnån Stora Mölla, 4. Bäljane å Ebbarp, 5. Klövabäcken Klövahallar. Vattenområden som är tillgängliga för lax och havsöring är markerat med orange färg (Lerbäcken, tillflöde till Kägleån är inte inventerad). 5.1 Vandringshinder, huvudfåran I Rönneåns huvudfåra vid Klippan finns tre definitiva vandringshinder för fisk, vilka utgörs av vattenkraftverk belägna vid Stackarp, Klippans bruk och Forsmöllan (karta 5.2, tabell 5.1). Före kraftverkens etablering kunde lax och ål fritt passera detta område i ån (Trybom 1893). Fallen vid Klippan var relativt höga men lax och ål kunde passera utan problem (bild 2.1). Kraftverken utgör även vandringshinder för nedvandrande fisk, framförallt för ålen som troligtvis skadas till stor omfattning vid passage av kraftverken. Forsmöllan var det första kraftverket som etablerades, redan 1910 byggdes den första dammen. Kraftverket har därefter byggts ut vid två tillfällen, 1952 och 1984. Vid den sista utbyggnaden etablerades en ny dammvall med högre fallhöjd (foto 5.1). Det gamla fallet finns dock kvar och vid högvatten flödar forsen mäktigt över berghällar och block där laxen förr vandrade upp i ån (foto 5.2). 15

Karta 5.2 Läge för definitiva vandringshinder i Rönneåns huvudfåra är markerade med röd linje och nummer. 1. Stackarp, 2. Klippan, 3. Forsmöllan. Tabell 5.1 Uppgifter om fallhöjd, turbin, slukförmåga, spaltöppning i galler, år för etablering, effekt och årlig produktion för vattenkraftverken i Rönne å. Kraftverk Fallhöjd Turbin- Slukförm. Galler Byggt Effekt Årlig prod. (m) typ m 3 /s (mm) år MW GWh Forsmöllan 9,5 Kaplan 15 50 1910, 1984 1,1 5,2 Klippan 8,5 Kaplan 14 50 1938 0,9 2,8 Stackarp 6,2 Kaplan 14 50 1950 0,7 2,6 Foto 5.1 Forsmöllan med den övre dammvallen i bakgrunden. 16

Foto 5.2 Forsmöllan med den ursprungliga fåran vid högvatten. Fallen vid Klippans bruk har nyttjats i flera hundra år för kraftproduktion, först med olika former av kvarnhjul där delar av fallen byggdes ut (bild 2.1). Det nuvarande kraftverket etablerades 1938, vilket också medförde ett definitivt vandringshinder för laxens vandring. Även vid detta kraftverk finns delar av den gamla åfåran kvar, dock rinner här vatten endast vid högvatten, dvs. vid högre flöden än kraftverkets slukförmåga (tabell 5.1, foto 5.3). Foto 5.3 Klippans bruk med den ursprungliga fåran vid högvatten. Det nedre kraftverket vid Stackarp byggdes 1949 och togs i drift 1950. Vid detta kraftverk medförde utbyggnaden ett definitivt vandringshinder för all fisk. Före utbyggnaden utgjorde området upp till Klippans bruk ett viktigt uppväxtområde för laxen i Rönne å, en sträcka på 2,2 km med en fallhöjd på 6 m. Detta ska jämföras med att den totala fallhöjden nedanför Stackarp till havet, endast är 5 m på en sträcka av 38 km. Varav <1km utgör strömbiotoper lämpliga för laxens lek och uppväxt. 17

Fastställda vattendomar för kraftverken har inte tagit någon hänsyn till den skada som de har fått på vandringsfisk i Rönne å. Utan det har skrivits in i domarna om befrielse för att ha fiskvägar som ålyngelledare och laxtrappa samt fingaller vid samtliga kraftverk (tabell 5.2). Det enda krav är att det ska finnas en ålyngeluppsamlare vid det nedre kraftverket, Stackarp och att ålen som samlas in ska flyttas upp ovanför kraftverken. Detta utan en tanke på att den vuxna ålen ska kunna vandra ut förbi kraftverken utan att skadas för vidare vandring mot havet. Det finns dock ett undantag i domarna som anger att fingaller kan installeras efter omförhandling. Tabell 5.2 Uppgifter om befrielse och krav enligt vattendomar för vattenkraftverken i Rönne å. Kraftverk Vattendom Befrielse Krav Forsmöllan AD 8/1943 (1946) ålyngelledare, fingrindar Klippan AD 5/1943 (1946) laxtrappa, fingrindar Stackarp AD 10/1943 (1946) laxtrappa, fingrindar ålyngeluppsamlare 6 Fiskevård Huvudfåran i Rönne å har under en lång period varit kraftigt påverkad av föroreningar från industrier, lantbruk, kommunala och enskilda avlopp. Detta har påverkat fiskfaunan negativt, först under 1980-talet började vattenkvalitén uppnå den status så att känsliga arter som lax och öring med framgång kunde reproducera sig. Idag utgör vandringshindrena vid kraftverken i Rönne å den avgjort största begränsningen för laxens populationsstorlek. Det huvudsakliga fiskevårdsarbetet som har bedrivits i Rönneåns huvudfåra har varit biotopvård med utläggning av sten och block. Fiskevården har utförts av fiskeklubbarna; Klippans sport- och fiskevårdsförening, Ängelholms sportfiske och fiskevårdsförening och Helsingborgs sportfiske- och fiskevårdsklubb, vilka arrenderar fiske i Rönne å. I de större tillflödena har Länsstyrelsen tillsammans med fiskeklubbarna arbetet med åtgärder för att etablera fri vandringsväg för lax och havsöring samt utöka fiskens lek- och uppväxtområde. 6.1 Föroreningar Rönne å får en stor belastning av näringsämnen från Ringsjöarna. Sjöarna är kraftigt övergödda och perioder med mycket alger har detta påverkat hela Rönneåns sträckning, med dåligt siktdjup under sommarhalvåret. Det har glädjande var förhållandevis klart vatten under de senaste somrarna, som sannolikt är ett direkt resultat av den storskaliga utfiskningen av mört och braxen som pågår i Ringsjöarna (www.ringsjon.se). I västra Ringsjön har siktdjupet ökat markant de senaste åren och nytt rekord slogs januari 2010 på hela 4,5 m. Ett ökat siktdjup i ån gynnar både bottenfauna och fisk, vilket medför bättre förutsättningar för lax och havsöring. Ökade krav från miljölagstiftningen samt stödmöjligheter till åtgärder som minskar närsaltläckage har medfört ökade insatser från jordbruket och 18

kommunerna i hela avrinningsområdet. Minskade näringsämnen och föroreningar kommer att på sikt förbättra åns ekologiska status. 6.2 Vattenuttag Sydvatten har en vattendom på att ta ut vatten till dricksvatten. Domen medger ett största uttag på 1 125 liter per sekund. Ringsjön har sedan Bolmentunneln togs i drift varit en reservvattentäckt om Bolmenvatten inte kan användas. Ras av tunneln har sket vid tre tillfällen sedan 1986. Senast uttag har skett under 2009 och 2010, då Bolmentunneln har reparerats efter ett flertal större ras. Sydvatten har ansökt till Miljödomstolen om ett ökat vattenuttag på upp till 2000 liter per sekund. Under sommaren 2009 var det mycket låga flöden i Rönne å, på grund av låg nederbörd samt Sydvattens vattenuttag. Trots förhållandevis låga flöden kunde inte någon negativ påverkan påvisas på fiskfaunan med de elfisken som utfördes nedströms Stackarpsdammen under 2009 (Eklöv 2009). I ansökan från Sydvatten, kommer nuvarande tappning från Ringsjön att bibehållas men med ökat reservvattenuttag upp till 2 000 l/s ifall Bolmentunneln måste underhållas och lagas. Negativ effekter kan uppstå om det är ett torrår ifall reservvattenuttaget måste användas, dock bedöms detta inte påverka fiskfaunan på lång sikt. 6.3 Utförda fiskevårdsarbeten Under perioden 1978 1990 skedde utsättning av laxsmolt med ursprung från Lagan i Rönneåns huvudfåra (Fiskeriverket 1999). Det sattes ut ca 1500 laxsmolt per år, med undantag för år 1988, då det sattes 18 000 laxsmolt. Ingen utsättning av vare sig lax eller öring har skett sedan 1990. För att klargöra laxens genetiska status bör genetiska analyser utföras på laxungar i huvudfåran och i tillflödena Rössjöholmsån, Pinnån och Bäljane å. Fiskevårdsarbeten som utförts i Rönneåns huvudfåra har varit biotopvård med utläggning av sten och block (Eklöv 2009a). Under mitten av 1990- talet utfördes biotopvård på flera sträckor med utläggning av block och lekmaterial. Det har senare visat sig att lekmaterialet var i för liten fraktion och har till stora delar spolats bort vid höga flöden. Under de senaste åren 2007 2009 har en grövre fraktion används, 7 20 cm, detta material klarar en betydligt högre vattenhastighet. Laxen har dessutom lekt med stor framgång på dessa områden. Under hösten 2009 kunde >20 stora lekplatser observeras nedströms Sönnarslövsbron på partier som åtgärdades under 2007, 2008 och 2009 (Alexander Svensson muntligt). Fiskevårdsarbetet i Rönneåns tillflöden, Rössjöholmsån, Kägleån och Bäljane å, har främst varit inriktat på att etablera fiskvägar för lax och havsöring (Eklöv 2002, 2005a). Under senare år har ett flertal fiskevårdsåtgärder genomförts i Bäljane å. Vid Vedby har ett kraftverk lösts in och dammen har rivits ut, detta genomfördes under 2005 (Eklöv 2009b, foto 6.1, 6.2). Utrivningen av dammen medförde också att tidigare dämda strömbiotoper kom fram uppströms. En fiskväg har etablerats vid 19

Söndraby sågverk år 2008 vid ett tidigare partiellt vandringshinder. Vid Hyllstofta har ett kraftverk lösts in och rivits ut, och flödet har styrts över till ursprungligt lopp (2008 och 2009, Eklöv 2009c). Korttidsreglering vid Ebbarps kraftverk har upphört genom avtal, nya villkor i vattendomen och ekonomisk ersättning från Länsstyrelsen (2009). Foto 6.1 Dämmet vid Vedby före åtgärd. Foto 6.2 Vedby efter åtgärd (L1 enligt karta 6.1). Vidare har två fiskvägar etablerats i Perstorpsbäcken (2009, foto 6.3). Sammanfattningsvis har dessa åtgärder i Bäljane å medfört fria vandringsvägar och ökade arealer för fiskens lek- och uppväxt. Fiskevårdsåtgärder som har genomförts i Rönne å och dess tillflöden finns dokumenterade i de fiskevårdsplaner som är framtagna för respektive vattenområde (Eklöv 2002, 2003, 2005a, 2005b, 2009a). Åtgärder som är utförda efter att dessa planer var klara, är de arbeten som är utförda i Bäljane å och Perstorpsbäcken (tabell 6.1, karta 6.1). 20

Foto 6.3 Fiskväg i Perstorpsbäcken vid Perstorp, L6 (foto Robert Versa). Tabell 6.1 Utförda åtgärder i Bäljane å och Perstorpsbäcken under perioden 2005 till 2009. Under rubrik effekt anger ökad lek och uppväxt; nya arealer lek och uppväxtområde för lax och havsöring. Lokal Läge År Åtgärd Effekt (karta 6.1) Vedby 1 2005 utrivning kraftverk fri fiskväg, ökad lek och uppväxt Söndraby 2 2008 fiskväg fri fiskväg Hyllstofta 3 2008, 2009 utrivning kraftverk fri fiskväg, ökad lek och uppväxt Ebbarp 4 2008 ändrad reglering korttidsreglering upphör Perstorpsbäcken 5 2009 fiskväg fri fiskväg för lax och öring Perstorpsbäcken 6 2009 fiskväg fri fiskväg, ökad lek och uppväxt Karta 6.1 Läge för utförda åtgärder i Bäljane å och Perstorpsbäcken, 2005-2009. 7 Biotopkartering Biotopkartering har utförts i flertalet av åns tillflöden samt i huvudfåran, under perioden 2000-2009 (tabell 7.1, karta 7.1). Vattendragen har inventerats i fält där vattenbiotop, omgivning, närmiljö har registrerats. Inventering har utförts enligt metodik framtagen av Länsstyrelsen i Jönköping och Naturvårdsverkets miljöhandbok (Halldén, Liliegren, Lagerkvist 2000, Naturvårdsverket 2003). Sammanställning av biotopkarteringar med åtgärdsförslag har redovisats i fiskevårdsplaner och Länsstyrelserapporter (Eklöv 2000a, 2000b, 2002, 2003, 2005a, 2005b, 2009, Hylander 2003, Kalén & Eriksson 2005). Syftet med biotopkarteringarna har varit att dokumentera nuvarande miljöförhållande 21

och ta fram åtgärdsförslag för att förbättra vattendragens hydrologiska och ekologiska funktion. Med målsättning att förbättra vattendragens ekologiska status enligt EU:s vattendirektiv. Rönneåns nedre delar rinner lugnt fram i ett omland med betesmark och åkrar. Från åns mynning upp till Stackarp är det endast en fallhöjd på 5 m på en sträcka av 38 km. Detta medför att vattenbiotoper med ett grövre sten- och blockmaterial förekommer sparsamt. Totalt finns det ca 750 m med naturligt strömmande- och forsande karaktär, vilket endast utgör 2 % av åns sträckning. Rönneåns övre del, från Forsmöllan upp till Ringsjön, har ån ett fall på 27 m på en sträcka av 41 km. Inom detta område finns det totalt ca 3,6 km med strömmande- och forsande biotop, fördelat på >90 olika partier av ån. Karta 7.1 Vattenområden inom Rönne å där biotopkartering har utförts. Tillflöden är markerat med orangefärg, huvudfåran med röd färg. Nummer för de olika vattenområden enligt tabell 7.1. 22

Tabell 7.1 Vattendrag inom Rönne å där biotopkartering har utförts. Röd markering anger läge för nuvarande vandringshinder för lax och havsöring. Vattendrag Läge År Metod Utförare (karta 7.1) Rössjöholmsån 1 2005 Biotopkartering, SNV Eklövs Fiskevård Kägleån 2 2005 Biotopkartering, SNV Eklövs Fiskevård Hunserödsbäcken 3 2005 Biotopkartering, SNV Länsstyrelsen Skåne Pinnån 4 2005 Biotopkartering, SNV Eklövs Fiskevård Bäljaneå 5 2002 Biotopkartering, SNV Eklövs Fiskevård Smålarpsån 6 2003 Biotopkartering, SNV Eklövs Fiskevård Perstorpsbäcken 7 2003 Biotopkartering, SNV Eklövs Fiskevård Klövabäcken 8 2000 Biotopkartering, SNV Eklövs Fiskevård Rönne å, nedströms Stackarp 9 2009 Kartering, strömbiotoper Eklövs Fiskevård Rönne å, Klippan-Stockanöllan 10 2000 Kartering, strömbiotoper Eklövs Fiskevård Skärån med tillflöden 11 2000 Biotopkartering, SNV Eklövs Fiskevård Klingstorpabäcken 12 2003 Biotopkartering, SNV Länsstyrelsen Skåne Bäljane å, Röstånga 13 2000 Biotopkartering, SNV Eklövs Fiskevård 8 Åtgärdsförslag De åtgärder som har föreslagits i de olika fiskevårdsplanerna, utgör främst att åtgärda vandringshinder i tillflödena, återställa åns naturliga karaktär och förbättra lek- och uppväxtområden för lax och havsöring. I tillflödet Rössjöholmsån har befintliga vandringshinder åtgärdats, det finns dock två definitiva hinder kvar i Kägleåns övre delar. I Bäljane å har samtliga hinder upp till Ebbarps kraftverk åtgärdats. Det saknas dock kunskap hur kraftverken i Rössjöholmsån, Kägleån och Bäljane å påverkar den utvandrande fiskens (lax, ål och öring) vandringsbeteende och överlevnad. Det föreslås att en undersökning genomförs för att öka denna kunskapsbrist och få information hur ev. förbättringar kan göras vid respektive kraftverk. Inom Rönne å sker reproduktion av lax i sju olika vattenområden, Rössjöholmsån, Kägleån, Pinnån, Bäljane å, Smålarpsån, Klövabäcken och i huvudfåran. Erfarenheter från andra större vattendrag visar på att genetiska skillnader oftast finns mellan delpopulationer som leker i olika delar av vattendraget. För en framtida förvaltning i Rönne å är det viktigt att klargöra om det finns genetiska skillnader på laxen mellan de olika tillflödena och i huvudfåran. Det föreslås ett en genetisk undersökning utförs på laxen i Rönne å. Vilket även är viktigt för att kunna jämföra beståndet med närliggande vattendrag. Framför allt med laxen i Lagan, där utsatt smolt (1978-1990) härstammade från. I huvudfåran, under nuvarande förhållandena, är storleken av befintliga ström- och forssträckor begränsande för laxens populationsstorlek. Det har därför varit motiverat att förbättra de strömpartier som finns. Under senare år, 2007, 2008 och 2009, har omfattande biotopåtgärder utförts med gott resultat. Resultat från elfiske visar på relativt höga tätheter av laxungar på dessa sträckor (Eklöv 2009). Under hösten 2009 har det dessutom observerats ett stort antal lekplatser på dessa områden. Ytterligare områden i huvudfåran kan därför åtgärdas med utläggning av sten (7 20 cm) och block. Dessa åtgärder gynnar även andra arter 23

såsom ål och havsnejonöga. Vid elfiske 2008 och 2009 registrerades höga tätheter av ål i storlek 10 20 cm på de åtgärdade sträckorna med grovt stenmaterial (Eklöv 2009). För att följa laxens beståndsutveckling i huvudfåran föreslås att elfiske utförs årligen på ström-forspartier. För att på sikt öka produktionen av lax i huvudfåran, krävs att fiskvägar etableras vid kraftverken. Dock måste fiskens utvandring först lösas, så att en fullgod överlevnad sker vid passage av kraftverken. Idag vandrar ål nedströms i Rönne å och passerar kraftverken med troligtvis stora förluster. Kraftverk med motsvarande typ av turbiner och fallhöjd har vid undersökningar visat på en skadefrekvens på 63 84% för ål (Montén 1985). Det föreslås i första hand att undersöka möjligheterna att installera fingaller med sluss för fiskens passage förbi turbinerna. Denna typ av galler har installerats med stor framgång i Ätran och Emån (Calles & Bergdahl 2009, foto 8.1). Kan ålens utvandring lösas med bra överlevnad, öppnar detta förutsättningar för att etablera fiskvägar för laxens uppvandring vid dessa kraftverk. Det krävs flera olika åtgärder vid kraftverken för att fiskvägar ska kunna etableras med god funktion. Tillräckligt med vatten för att locka fiskens vandring uppströms, minimitappning då lek och produktion av laxungar kommer att ske i anslutning till fiskvägar. Vidare behövs biotopåtgärder uppströms på rensade ström och forspartier. Tillsammans utgör dessa åtgärder en stor investering i vattendraget som ska vägas mot värdet att få upp lax och havsöring längre upp i Rönne å. Enligt EUvattendirektiv ska på sikt alla artificiella vandringshinder åtgärdas, vilket medför att fiskvägar kommer att krävas där sådana saknas idag. Foto 8.1 Intagsgaller med en sluss i ytan där fiskmigration kan ske. Vattenkraftverk i Emån, övre Finnsjö. En utrivning av Stackarpsdammen skulle ge ett mycket stort tillskott av laxens lek- och uppväxtområde i Rönne å. Före utbyggnaden utgjorde området upp till Klippans bruk, en sträcka på 2,2 km med en fallhöjd på 6 m, ett viktigt uppväxtområde för laxen i Rönne å. Detta ska jämföras med att den totala fallhöjden nedanför Stackarp till havet, endast är 5 m på en sträcka av 38 km. Varav <1km utgör strömbiotoper lämpliga för laxens lek 24

och uppväxt. Vid ev. framtida projektering av fiskvägar för uppvandrande lax bör en utrivning av Stackarpsdammen tas med som ett förslag och värderas som ett alternativ. Biotopkartering har utförts i de större tillflödena där lax och havsöring leker, dock saknas kartering av Lerbäcken, som är ett tillflöde till Kägleån (karta 7.1). Det föreslås att detta vattendrag karteras. 8.1 Åtgärdsförslag Rönne å Tabell 6.1 Sammanställning av förslag på fiskevårdsåtgärder i Rönne å med tillflöden. Vattendrag Åtgärd Effekt Lerbäcken Biotopkartering, elfiske Underlag för åtgärder Rössj-ån, Bäljane å Undersöka kraftv. påverkan vid nedströmsvandring Underlag för åtgärder för nedstr. passage Vatten med laxreproduktion Genetisk undersökning av laxen Underlag för långsiktig förvaltning Rönne å Förbättra lek- och uppväxtområde för lax Ökad produktion av laxungar Rönne å Årligt elfiske för att följa laxbeståndet Uppföljning av åtgärder Rönne å Förslag på utvandringslösningar med fingaller Öka överlevnaden på utvandrande fisk Rönne å Fiskvägar för uppvandrande laxfisk Fri fiskväg för lax och öring i Rönne å 9 Beräkning av smoltproduktion Vid beräkning av smoltproduktionen i ett vattendrag, behövs dels ytan av lämpliga områden för fiskens lek och uppväxt, dels en medeltäthet av laxoch öringungar för vattendraget. Tätheten av lax- och öringungar i Rönneåns huvudfåra och tillflöden varierar något mellan olika år och mellan olika vattenområden (figur 3.3, 3.4). För att beräkna antalet öringsmolt anger Degerman m.fl. (2001) två beräknings modeller, beräknat på antalet 0+ eller >0+ hösten före smoltutvandring. Används medelvärdet för Skånska vattendrag med en bredd över 8 m, ger detta en beräknad smoltproduktion mellan 2.5 och 5 smolt/100 m 2 för öring. Från andra vattendrag har smoltproduktion angetts till mellan 6-28 smolt/100 m 2 beräknat på hela vattendragsytan (Degerman m.fl. 2001). För lax skattas smoltproduktionen att vara 9 laxsmolt/100 m 2 på västkusten (Fiskeriverket 1999). Vid beräkning av potentiell smoltproduktion i Rönne å med tillflöden har olika antal smolt/100 m 2 använts beroende på vattendragets bredd och kvalité på biotoperna. För öring 2,5-10 smolt/100 m 2, för lax 3,5 9 smolt/100 m 2. Ytorna som har använts vid beräkning av smoltproduktion utgörs av registrerade uppväxtområden från utförda biotopkarteringar (kap 7). Den potentiella smoltproduktionen i Rönneåsystemet nedströms Stackarpsdammen har beräknats till ca 16 000 öringsmolt och 19 000 laxsmolt (tabell 9.1). 25

Tabell 9.1 Uppmätt yta (m 2 ) lämplig uppväxtmiljö för öring och lax samt beräknad årlig smoltproduktion för Rönne å med tillflöden. Smoltproduktionen avser nedströms definitivt vandringshinder vid Stackarp. Område Yta smoltproduktion uppväxtområde öring lax Rönne å 12200 300 1100 Kägleån 25900 2100 2300 Rössjöholmsån 42400 1700 3800 Hunserödsbäcken 10400 600 Pinnån 6900 300 600 Bäljane å 83400 4200 7500 Smålarpsån 21700 2200 1900 Vedbybäcken 5000 500 300 Perstorpsbäcken 20400 2000 700 Klövabäcken 13200 800 1200 Körslättabäcken 6000 600 Längstebäck 6000 600 Totalt 253500 15900 19400 Uppströms Stackarpsdammen har den potentiella smoltproduktionen beräknats till ca 2 500 öringsmolt och 4 000 laxsmolt (tabell 9.2). I anslutning till befintliga kraftverk i torrfåror och ursprunglig fåra har produktionen av laxsmolt beräknats till 600 smolt, vilket ingår i ovan angiven produktion. Vid en utrivning av Stackarpsdammen skulle produktionen öka med ytterligare ca 3000 laxsmolt. Tabell 9.2 Uppmätt yta (m 2 ) lämplig uppväxtmiljö för öring och lax samt beräknad årlig smoltproduktion för vattenområden uppströms Stackarpsdammen. Område Yta smoltproduktion uppväxtområde öring lax Rönne å, uppst Stackarp 44700 1100 3300 Skärån 5600 450 400 Ybbarpsån 1800 150 150 Snällerödsån 4500 350 350 Bäljane å (Röstånga) 6900 550 Totalt 63500 2600 4200 26

10 Referenser Calles, O. Bergdahl, D. 2009. Ålens nedströmspassage av kraftverk. Före och efter åtgärd. Kalrstads University Studies 2009:19. Carlstrand, H. Lettervall, E. 2009. Focus Area Report on Aquaculture, Introductions and Transfers, and Transgenics, European Union Sweden. IP(10)8. North Atlantic Salmon Conservations Organization. Degerman, E. Sers, B. 1999. Elfiske. Standardiserat elfiske och praktiska tips med betoning på säkerhet såväl för fisk som fiskare. Fiskeriverket Information 1999:3. Degerman, E. Magnusson, K. Sers, B. 2005. Fisk i skogsbäckar. Levande skogsvatten. Världsnaturfonden (WWF). 31s. Degerman, E. Nyberg, P. Sers, B. 2001. Havsöringens ekologi. Fiskeriverket Information 2001:10. Eklöv, A. 2000a. Inventering av fiskfauna, bottenfauna och vattenbiotop, Söderåsen 2000. Åstorps kommun. Rapport Eklövs Fiske och Fiskevård. 124s. Eklöv, A. 2000b. Rönne å, elfiske och biotopinventering 1999-2000. Länsstyrelsen i Skåne län. Rapport Eklövs Fiske och Fiskevård. 18s. Eklöv, A. 2002. Fiskevårdsplan för Bäljane å 2002. Helsingborgs Sport och Fiskevårdsklubb. Rapport Eklövs Fiske och Fiskevård. 26s. Eklöv, A. 2003. Fiskevårdsplan för Smålarpsån, Vedbybäcken och Perstorpsbäcken 2003. Helsingborgs Sport och Fiskevårdsklubb. Rapport Eklövs Fiske och Fiskevård. 21s. Eklöv, A. 2005a. Fiskevårdsplan för Rössjöholmsån 2005. Ängelholms Sport- och Fiskevårdförening. Rapport Eklövs Fiske och Fiskevård. 61s. Eklöv, A. 2005b. Fiskevårdsplan för Pinnån 2005. Hjälmsjön & Pinnåns Fiskevårdsförening. Rapport Eklövs Fiske och Fiskevård. 77s. Eklöv, A. 2009a. Fiskevårdsplan för Rönneåns nedre del, med inriktning på lax och havsöring. Länsstyrelsen i Skåne län. Rapport Eklövs Fiske och Fiskevård. 48s. Eklöv, A. 2009b. Dokumentation av utförda fiskevårdsåtgärder i Bäljane å vid Vedby 2005-2009. Helsingborgs Sport och Fiskevårdsklubb. Rapport Eklövs Fiske och Fiskevård. 13s. Eklöv, A. 2009c. Uppföljning av fiskevårdsprojekt i Bäljane å 2009. Länsstyrelsen i Skåne län. Rapport Eklövs Fiske och Fiskevård. 11s. 27

Elfiskeregistret 2010. Provfiske i vattendrag Elfiskeregistret. Fiskeriverket (www.fiskeriverket.se). Fiskeriverket. 1999. Västkustens laxåar. Fiskeriverket information 1999:9. Gärdenfors, U. (red.) 2010. Rödlistade arter i Sverige 2010. ArtDatabanken, SLU, Uppsala. Halldén, A. 1997. Biotopkartering-vattendrag. Meddelande 97:25. Länsstyrelsen i Jönköping. Hylander, S. 2003. Biotopkartering av Klingstorpsbäcken 2003. Naturvärden och behov av restaureringsåtgärder i ett biflöde till Rönne å. Länsstyrelsen i Skåne län. 46s. Kalén, V. Eriksson, M. 2005. Biotopkartering av Hunserödsbäcken 2005. Naturvärden och behov av restaureringsåtgärder i ett biflöde till Rönne å. Länsstyrelsen i Skåne län. 33s. Montén, E. 1985. Fisk och turbiner. Om fiskars möjligheter att oskadda passera genom kraftverksturbiner. Vattenfall. 114s. Trybom, F. 1893. Ringsjön i Malmöhus län, dess naturförhållande och fiske. Medd. Kongl. Lantbruksstyr. Nr 4. 46s. Wickström, H. 2010. Artbeskrivning ål, Anguilla anguilla. ArtDatabanken, SLU 2010-01-19. Åbjörnsson, K. Brönmark, C. Eklöv, A. 1999. Fiskfaunan i Skånska vattendrag, förekomst under 1960- respektive 1990-talet. Länsstyrelserapport 99:11. Skåne län. Erkännande Ett stort tack till Sportfiskeklubbarna i Klippan, Ängeholm och Helsingborg som har hjälpt till med elfiske samt bistått med värdefull information om utförda fiskevårdsarbeten. Undersökningen har finansierats av Länsstyrelsen i Skåne. 28

Rönne å 2010 Eklövs Fiske och Fiskevård Bilaga 1 Beståndsutveckling lax och öring Rönne å Sid 1 (12)

Rönne å 2010 Eklövs Fiske och Fiskevård Bilaga 1 INNEHÅLL 1 Inledning 3 2 Metodik 3 3 Resultat 4 3.1 Karta elfiskelokaler 4 3.2 Lista elfiskelokaler 4 3.3 Elfiskedata 1991-2009 5 3.4 Data sportfiskefångster 1980-2009 10 4 Referenser 12 Sid 2 (12)

Rönne å 2010 Eklövs Fiske och Fiskevård Bilaga 1 1 INLEDNING För att göra en bedömning på hur bestånden av lax och öring förändrats i tid inom Rönne å har data från elfiske och sportfiskefångster sammanställts. Lokalerna där elfiske har utförts är belägna nedströms definitiva vandringshinder och utgör relativt goda biotoper för lax och öring. Sportfiskefångster utgör data som Länsstyrelsen i Halland har samlat in från fiskeklubbar som arrenderar fiske i Rönne å, Rössjöholmsån och Bäljane å. 2 METODIK Elfisket har utförts av Länsstyrelsen i Skåne och konsultföretag under perioden 1991 till 2009. Lokalerna har undersökts under sensommaren (augusti-september) med kvantitativt elfiske enligt rekommenderad metod från fiskeriverket och Naturvårdverkets miljöhandbok (Degerman & Sers 1999, Naturvårdsverket 2002). Elfiskedata har erhållits från Elfiskeregistret (Fiskeriverket 2010). Data av sportfiskefångster har erhållits från Länsstyrelsen i Halland. Vid analys har en regression utförs av total täthet för respektive art (elfiskedata), antal fångster och medelvikt (sportfiskefångster) i förhållande till tid (1991-2009, 1980-2009). Resultatet redovisas i figurer med R-kvadratvärde och trendlinje. R-kvadrat värdet anger hur stor del av Y-axelns variation som kan förklaras med X-axelns variation. Vid förklaringsgrad >20% har R-kvadratvärdet rödmarkerats och trendlinje markerats. Elfiskelokalernas läge är angivet med X- och Y-koordinater, enligt rikets koordinatsystem RT90. Sid 3 (12)

Rönne å 2010 Eklövs Fiske och Fiskevård Bilaga 1 3 RESULTAT 3.1 Karta elfiskelokaler 3.2 Lista elfiskelokaler Nr Lokalnamn Namn vattendrag Fiskad 1 Annelund Kägleån 1991-2009 2 Dalamölla Rössjöholmsån 1991-2009 3 Stora Mölla Pinnån 1991-2009 4 Kvarngården Bäljane å 1991-2009 5 Sönnarslöv Rönne å 1991-2009 Sid 4 (12)

Rönne å 2010 Eklövs Fiske och Fiskevård Bilaga 1 3.3 Elfiskedata lax och öring, perioden 1991-2009 1. Kägleån, Annelund (X: 624838, Y: 131747) Täthet 80 Kägleån 1991-2009 Lax 60 R 2 = 0.348 40 20 0 1990 1995 2000 2005 2010 Täthet 200 Kägleån 1991-2009 Öring R 2 = 0.108 150 100 50 0 1990 1995 2000 2005 2010 Figur 1. Tätheten av lax/100 m 2 (övre figur) och öring/100 m 2 (nedre figur) i Kägleån under perioden 1991-2009. Sid 5 (12)

Rönne å 2010 Eklövs Fiske och Fiskevård Bilaga 1 2. Rössjöholmsån, Dalamölla (X: 624105, Y: 132235) Täthet 80 Rössjöholmsån 1991-2009 Lax 60 40 R 2 = 0.647 20 0 1990 1995 2000 2005 2010 Täthet 80 Rössjöholmsån 1991-2009 Öring R 2 = 0.160 60 40 20 0 1990 1995 2000 2005 2010 Figur 2. Tätheten av lax/100 m 2 (övre figur) och öring/100 m 2 (nedre figur) i Rössjöholmsån under perioden 1991-2009. Sid 6 (12)

Rönne å 2010 Eklövs Fiske och Fiskevård Bilaga 1 3. Pinnån, Stora Mölla (X: 623480, Y: 132730) Täthet 80 Pinnån 1991-2009 Lax R 2 = 0.031 60 40 20 0 1990 1995 2000 2005 2010 Täthet 40 Pinnån 1991-2009 Öring R 2 = 0.087 30 20 10 0 1990 1995 2000 2005 2010 Figur 3. Tätheten av lax/100 m 2 (övre figur) och öring/100 m 2 (nedre figur) i Pinnån under perioden 1991-2009. Sid 7 (12)

Rönne å 2010 Eklövs Fiske och Fiskevård Bilaga 1 4. Bäljane å, Kvarngården (X: 622560, Y: 134400) Täthet 80 Bäljane å 1991-2009 Lax 60 40 R 2 = 0.284 20 0 1990 1995 2000 2005 2010 Täthet 80 Bäljane å 1991-2009 Öring R 2 = 0.051 60 40 20 0 1990 1995 2000 2005 2010 Figur 4. Tätheten av lax/100 m 2 (övre figur) och öring/100 m 2 (nedre figur) i Bäljane å under perioden 1991-2009. Sid 8 (12)

Rönne å 2010 Eklövs Fiske och Fiskevård Bilaga 1 5. Rönne å, Sönnarslöv (X: 622620, Y: 133135) Täthet 40 Rönne å 1991-2009 Lax R 2 = 0.003 30 20 10 0 1990 1995 2000 2005 2010 Täthet 10 Rönne å 1991-2009 Öring R 2 = 0.009 8 6 4 2 0 1990 1995 2000 2005 2010 Figur 5. Tätheten av lax/100 m 2 (övre figur) och öring/100 m 2 (nedre figur) i Rönne å under perioden 1991-2009. Sid 9 (12)

Rönne å 2010 Eklövs Fiske och Fiskevård Bilaga 1 3.4 Sportfiskefångster, perioden 1980 2009 Lax Antalet fångade laxar har varierat betydligt under perioden, men det finns en positiv trend med ökade fångster (förklaringsgrad 38%). Fisketiden har från år 1996 förlängts med 14 dagar, till den 14 oktober. Dock har fångsterna var relativt låga under denna förlängning, ca 5-10% av årsfångsterna och bör inte påverka trendlinjen. De två senaste åren (2008, 2009) har fångsterna dock varit låga, vilket har skett tidigare (1998, 1999). Då underlaget inte är heltäckande, vad gäller fångster inom vattendraget, ger resultatet enbart en allmän bedömning av fångstutvecklingen. Sportfiskefångad lax Rönne å 250 200 Antal 150 100 R 2 = 0.381 50 0 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 Figur 6. Antal sportfiskefångad lax i Rönne å under perioden 1980 2009. Medelvikten har varierat mellan 2,1 kg (1983) och 5,4 kg (1989). Ingen tydlig förändring av medelvikten finns under perioden, ett svagt samband finns dock för en ökning. Medelvikt sportfiskefångad lax Rönne å 10.0 8.0 Medelvikt (kg) 6.0 4.0 2.0 R 2 = 0.125 0.0 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 Figur 7. Medelvikt för sportfiskefångad lax i Rönne å under perioden 1980 2009. Sid 10 (12)