Handlingsprogram 2010-2013 Teckenspråk så klart! SDR:s vision Svenskt teckenspråk är ett av Sveriges språk. Det ger oss full tillgänglighet till samhällets service; teckenspråkig barn-, social- och äldreomsorg, skola och arbetsliv, information, kultur och föreningsliv. I Sverige ingår döva och hörselskadade som en naturlig del av samhället. Döva barn har rätt till teckenspråk enligt lag. Skolans språkmiljö bidrar till en tvåspråkig utveckling. Vi döva har rätt till tolk när vi behöver det. Vi lever i full delaktighet i samhällets olika nivåer, på våra egna villkor, med vårt eget språk - teckenspråk.
Lagar och konventioner Teckenspråk och teckenspråkiga. Översyn av teckenspråkets ställning SOU 2006:54 I betänkandet föreslås bl.a att: Det svenska teckenspråket bör tillerkännas en folkrättslig ställning i det svenska samhället som motsvarar den ställning som givits nationella minoritetsspråk. Regeringen bör vidta åtgärder för att komma tillrätta med olika former av strukturell diskriminering på grund av språk. Bästa språket - en samlad svensk språkpolitik prop.2005/06:2 står följande - I Sverige används förutom svenska språket och svenskt teckenspråk ett flertal andra språk. Genom detta markerade riksdagen, som första land i världen, att svenskt teckenspråk är likvärdigt med andra språk. FN-konventionen antagen av Riksdagen den 13 november 2008 FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionshinder trädde i kraft 2008. Språk inkluderar talade och tecknade språk och andra former av icke-talade språk. Fem av de femtio artiklarna lyfter fram vikten av teckenspråkigas språkliga rättigheter samt dövas kultur och identitet, bland annat rätten till teckenspråkig undervisning, tillgång till information på teckenspråk, rätten till yrkeskunnig tolkning, frihet till uttryck och åsikter samt deltagande i kulturliv, rekreation, fritid och sport. Språklagen antagen av Riksdagen den 20 maj 2009 Genom riksdagens ställningstagande till regeringens proposition Språk för alla - förslag till språklag (prop. 2008/09:153) har det svenska teckenspråket givits en ställning motsvarande de nationella minoritetsspråkens. Kapitel 2, 14, punkt 2 den som är döv eller hörselskadad och den som av andra skäl har behov av teckenspråk ges möjlighet att lära sig, utveckla och använda det svenska teckenspråket samt Kapitel 7, punkt 3 Det allmänna har ett särskilt ansvar för att skydda och främja det svenska teckenspråket. Handikapplanen antagen år 2000 Den nationella handikapplanen för handikappolitik Från patient till medborgare, prop. 1999/2000:79. I Handikapplanen är dövas behov av tillgänglighet på teckenspråk omnämnt på flera ställen.
Inledning Teckenspråkiga i Sverige är en språk- och kulturgrupp, som använder teckenspråk för kommunikationen. I gruppen ingår döva och hörselskadade och dövblinda barn och vuxna. Idag är svenskt teckenspråk modersmål eller första språk för cirka 10.000 döva, hörselskadade, teckenspråkiga personer med dövblindhet och hörande barn till teckenspråkiga föräldrar eller syskon. Därutöver väljer många hörselskadade ungdomar med svenska som första språk att lära sig teckenspråk för en tryggare kommunikation. Vår målgrupp omfattar således även barn, ungdomar och vuxna med Cochlea Implantat, CI. Det är av allra största vikt att alla döva och hörselskadade barn med eller utan hörselhjälpmedel tidigt i livet får utveckla både svenska och teckenspråk, så att de senare kan välja vilken typ av kommunikation de vill använda. Döva och hörselskadade eftersträvar full delaktighet och integration i samhället. För att nå dit behövs en miljö där kommunikationen fungerar så man inte riskerar att missa något för att man inte hör. SDR:s uppgift är att bevaka teckenspråkigas intressen och bedriva ett intressepolitiskt påverkansarbete för att tillförsäkra teckenspråkigas delaktighet och tillgänglighet i samhället, utifrån perspektiven språk, funktionsnedsättning samt identitet och kultur. Ett samarbete med andra hörselorganisationer och myndigheter och ett fungerande samarbete med regionala och lokala teckenspråkiga dövföreningar är ett av verktygen. Organisationen dövföreningarna Full delaktighet och tillgänglighet i samhället - en vision och ett mål Dövföreningarnas engagemang i dövrörelsen är en förutsättning för förbundets arbete med att förbättra delaktigheten och tillgängligheten för teckenspråkiga i det svenska samhället. Det är medlemmarnas vilja och engagemang som driver på förbundets arbete och bestämmer riktlinjer för det intressepolitiska tillgänglighetsarbetet som påverkar döva och hörselskadades rättigheter i samhället. Genom kongresser bestäms de mål och visioner vi vill uppnå. En förutsättning för påverkansarbetet är samspelet mellan de lokala och regionala dövföreningarna och förbundet. Utan dövföreningarna kan inte förbundet påverka, informera, förändra och tillgängliggöra kommuner, landsting och regioner till teckenspråkigas nytta. Handlingsprogrammet för 2010-2013 är upplagt utifrån synsättet att förbundet verkar på riksnivå och dövföreningarna på regional och lokal nivå. För att ge medlemmarna i dövföreningarna ökade kunskaper och verktyg för regionalt intressepolitiskt arbete kommer förbundet att erbjuda kurser i bland annat: Föreningskunskap med ekonomisk och administrativ inriktning. Kurs i regionalpolitiskt påverkansarbete - Hur man arbetar regionalpolitiskt för förbättrade förhållanden för teckenspråkiga i kommuner och landsting. Kurs om den nya FN-konventionen för personer med funktionshinder. Kurs om de mänskliga rättigheterna. Därutöver ska förbundet bistå med råd och stöd och samarbete för att främja dövföreningarnas egna initiativ för att nå våra mål.
Svenskt teckenspråk Svenskt teckenspråk är ett av Sveriges språk, jämlikt med svenska och de fem minoritetsspråken. 1981 erkändes svenskt teckenspråk som dövas första språk i Sverige. Efter närmare tre årtionden och ett outtröttligt påverkansarbete från SDR har teckenspråket 2009 äntligen fått en ställning motsvarande minoritetsspråken i den nya språklagen. Det är en stor och viktig milstolpe, men betyder inte att vi kan luta oss tillbaka och känna oss nöjda, tvärtom. Framför oss ligger lika hårt arbete för att implementera (införliva) teckenspråket överallt där det behövs för tillgänglighet, kommunikation och i utbildning. De fem minoritetsspråken i Sverige Finska Samiska Meänkieli (tornedalsfinska) Romani chib Jiddisch Teckenspråk är inte internationellt och inte heller ett påhittat eller konstgjort språk. Svenskt teckenspråk utvecklas naturligt som andra tecknade och talade språk. Teckenspråk används i det vardagliga livet och som primärt kommunikationsspråk. Forskning och språkutveckling Eftersom teckenspråket är relativt nytt i forskningssammanhang, så utvecklas det kontinuerligt. Nya tecken som beskriver nya fenomen tillkommer. Det behövs fördjupad kunskap om teckenspråket och dess variationer, om barns teckenspråk, teckenspråkstolkning och översättning. Läromedel om och på teckenspråk Läromedel och litteratur på teckenspråk är en bristvara. Gamla produktioner, t.ex barnprogram och sagor, återanvänds och överförs till nya medier. Efterfrågan på nyproducerat material är stor, liksom intresset för teckenspråk som nybörjarspråk. Det behövs också fler och bättre utbildade lärare med behörighet på olika nivåer som kan undervisa i svenskt teckenspråk. ska verka för att stärka teckenspråkets ställning och status. ska arbeta för att försäkra barns rätt till teckenspråk. ska verka för att svenskt teckenspråk erbjuds som C-språk till hörande elever i grundskola och gymnasium. ska verka för att svenskt teckenspråk erbjuds som modersmål i grundskolan för hörande barn till döva föräldrar. ska verka för att svenskt teckenspråk ingår i gruppen moderna språk på gymnasiet. ska stimulera till forskning och utvecklingsprojekt som är relaterat till teckenspråk. ska verka för att resurser för dokumentering av tecken och berättelser stärks. ska verka för att svenskt teckenspråk erbjuds såväl hörande som döva och hörsel skadade elever i kommunala skolor. ska verka för dövas möjligheter till utbildning och forskning i teckenspråk. ska uppmuntra döva att studera teckenspråk. ska verka för att sprida information om språklagen och rätten till teckenspråk samt ge stöd till dövföreningar att arbeta med teckenspråksfrågor. ska bevaka utvecklingen av teckenspråksundervisning för syskon och barn till döva hos SPSM. ska stötta dövföreningarna i arrangemang vid Teckenspråkets dag den 14 maj.
Föreningarna regional och lokal nivå ska sprida information och kunskap om teckenspråk till beslutsfattare, skolor, vårdinrättningar, bibliotek etc. ska synliggöra teckenspråk i samhället t.ex genom Teckenspråkets dag och Dövas dag. ska medverka i teckenspråkskampanjen. ska i samverkan med närstående organisationer på lokal nivå (t.ex DHB, FSDB och HRF) samt genom KHR och LHR verka för implementering av teckenspråket så att teckenspråksfrågorna kommer med i kommunens och landstingets handlingsprogram. Familj Teckenspråkiga föräldrar behöver ha tolk i alla kontakter med barnavårdscentraler, förskola, skola, fritidshem och myndigheter. För att uppnå trygghet i kommunikationen inom och utanför familjen behöver familjen få stöd för att utveckla tvåspråkighet, svenska och teckenspråk. Barn som föds i teckenspråkiga familjer får teckenspråk som första språk och modersmål, vare sig barnet är hörande, hörselskadat eller dövt. Dessa barn behöver språkstöd i både svenska och teckenspråk genom hela uppväxten för en god tvåspråkighetsutveckling. För döva och hörselskadade barn innebär det teckenspråkig förskola och skola och för hörande barn modersmålsundervisning i teckenspråk. Detta bör även gälla barn med döva mor- och farföräldrar. Hörande föräldrar som får ett dövt barn behöver snarast lära sig teckenspråk, oavsett om barnet opereras med Cochlea Implantat eller inte. Lika viktigt är det att också syskon och släktingar erbjuds att lära sig teckenspråk. Teckenspråksundervisning för föräldrar (TUFF) finansieras av staten, men behöver utökas. Dessutom måste reglerna ändras så att det blir möjligt för föräldrarna att lära sig teckenspråk under barnens hela skoltid. Detta är den bästa förutsättningen man kan ge sin nya familjemedlem för att i framtiden känna sig trygg med båda språken. Döva och hörselskadade barn behöver få lära sig teckenspråk redan från tidig ålder och ska därför garanteras teckenspråkiga skolmiljöer och undervisning i teckenspråk. Detta är en av våra viktigaste frågor att bevaka. SDR deltar i ett nätverk med andra organisationer för att stärka familjefrågorna med ett tydligare barn- och ungdomsperspektiv och öka tyngden i påverkansarbetet. ska verka för att pedagogiska hörselvården informerar om teckenspråk och TUFF-utbildningar när föräldrar får ett dövt barn. ska verka för att teckenspråkiga föräldrar får tillgång till forum för kontakt och utbyte. ska verka för att familjer med döva teckenspråkiga medlemmar får information från samhället på teckenspråk. ska verka för att döva och hörselskadade barn garanteras teckenspråkiga skolmiljöer och undervisning i teckenspråk. ska verka för att hörande barn och barnbarn till döva har god möjlighet till tvåspråkig utveckling. ska medverka i brukarråd och regionala verksamheter, bevaka verksamheter som handlar om skola och teckenspråk för barn och familj. ska sprida information från SDR, CODA och utbildningsanordnare i teckenspråk till döva föräldrar och hörande föräldrar till döva barn samt till hörselvården och barn- och mödravårdscentraler. ska ge råd om var man kan få information om teckenspråk samt om döva och hörselskadade barn.
Skola och utbildning Döva och hörselskadade barn och ungdomar ska erbjudas en språkmiljö, där de kan förstå och bli förstådda av alla utan hinder. Det betyder skolor med fullvärdig teckenspråkig miljö där undervisningen sker utifrån varje barns förutsättningar och behov, på teckenspråk eller på talad svenska med stöd av teknik. SDR anser att barnet själv ska få välja språk och kommunikationssätt. Barnen måste få tillgång till, lära sig och utveckla sina kunskaper i teckenspråk från tidig ålder och under hela skoltiden oavsett skolform. Att barnen får lära sig teckenspråk är den bästa förutsättningen för att senare kunna välja det språk, teckenspråk eller svenska, som fungerar bäst i olika situationer och sammanhang. På så sätt blir barnen trygga i sin kommunikation i alla situationer. Teckenspråk för hörande, men inte för döva i kommunala skolor Hörande elever kan läsa teckenspråk både i grundskolan och på gymnasiet. Hörande barn med döva syskon eller döva föräldrar likaså. Men INTE döva och hörselskadade barn som går integrerat i den kommunala skolan. De, som verkligen behöver det för sin egen kommunikation, erbjuds ingen teckenspråksundervisning alls! SDR anser att döva och hörselskadade barns rätt till teckenspråk oavsett skolform ska ges stöd i lagen. Tvåspråkighet Döva och hörselskadade elever ska förutom att få lära sig teckenspråk också få kunskap om teckenspråkets funktion och struktur samt få undervisning i att läsa, skriva, eventuellt tala och förstå det svenska språket, s.k. tvåspråkighet. Detta kräver behöriga och teckenspråkskunniga lärare i teckenspråk och svenska, och mer forskning och utveckling av pedagogik och metodik i tvåspråkig undervisning. Grundskola istället för specialskola Begreppet specialskola upplevs av en del omodernt och negativt utpekande. För att tydliggöra vilken skola det är, bör begreppet ersättas med grundskola för döva och hörselskadade. Riksdagen har beslutat att ansvaret för döva och hörselskadade elevers skolgång och utbildning ska läggas på en myndighet, Specialpedagogiska skolmyndigheten SPSM. För SDR är det viktigt att påverka genomförandet av regeringens olika skolreformer så att det sker i linje med vår skolpolicy och utformas på ett sätt som gynnar hörselskadade och döva elever. Vi ska också arbeta för ökat brukarinflytande i skolfrågorna, både nationellt och regionalt. ska bevaka och påverka utvecklingen av den nya myndigheten Specialpedagogiska skolmyndigheten SPSM. ska följa och påverka utvecklingen av regionala resurscenter. ska verka för forskning och utveckling av pedagogik och metodik i tvåspråkig undervisning. ska verka för teckenspråkiga, tvåspråkiga skolor för döva och hörselskadade. ska verka för att döva och hörselskadade barns rätt till teckenspråk ges stöd i lagen. ska bevaka och verka för att förskoleverksamheten för döva och hörselskadade barn bygger på tvåspråkighet i teckenspråkig miljö. ska verka för att fria skolresor mellan förskola och hemmet regleras i lagen. ska verka för en årlig pedagogisk dag för pedagoger som arbetar med döva och hörselskadade barn. ska verka för införandet av ett pedagogiskt nätverk.
Föreningarna regional och lokal nivå ska kartlägga förskoleverksamheten i respektive landsting/region. ska aktivt bevaka, via besök på förskolor för döva och hörselskadade barn, att den teckenspråkiga verksamheten håller god kvalitet. ska utveckla personliga kontakter med föräldrar till döva och hörselskadade barn samt med personal vid förskolor för döva och hörselskadade barn. Det kan t.ex innebära att dövföreningen bjuder in föräldrar till dövföreningen för information om döva och teckenspråk samt om skillnaden mellan TSS och svenskt teckenspråk och om vikten av tvåspråkighet. ska lämna rapporter till SDR om förskoleverksamheten i respektive landsting/ region. Gymnasieutbildning Döva och hörselskadades möjligheter till utbildning begränsas ofta av brist på lärare med tillräcklig kompetens i teckenspråk, teckenspråkskunnig övrig personal, (t.ex studie- och yrkesvägledning och elevhälsan) samt brist på tolkar. Döva och hörselskadade erbjuds gymnasieutbildning vid Riksgymnasiet för döva och hörselskadade RGD/RGH i Örebro. För att lärandet ska fungera och vara utvecklande är det viktigt att man får vara tillsammans med många skolkamrater som kommunicerar på samma språk. Det är lika viktigt med teckenspråkig kompetens bland lärare, elevhälsan, studie- och yrkesvägledning, fritid och boende. Verksamheten bör ses från ett språkligt perspektiv, där tvåspråkighet och teckenspråk utgör basen. Eleverna ska kunna välja det undervisningsspråk som fungerar bäst, teckenspråk eller talad svenska, i olika ämnen under hela gymnasietiden. Vi förespråkar en samlad gymnasieutbildning, vilket skulle innebära att RGD och RGH slås samman till ett gymnasium. Detta gymnasium ska även vara öppet för hörande elever som vill lära sig teckenspråk för framtida studie- och yrkesval. Utbildning vid högskola/universitet En förutsättning för att döva och hörselskadade ska kunna fortsätta studera efter gymnasiet är ökad tillgång till teckenspråkstolkar. Vuxenutbildning Döva ska fullt ut kunna delta i kommunal och fristående vuxenutbildning. Idag är det inte så. Eftersom finansieringen av tolk inom kommunal och fristående vuxenutbildning inte är reglerad i lag nekas döva ofta tolk för sådana studier. ska bevaka utbildningsfrågor för döva och hörselskadade. ska verka för att den nya skolorganisationen även omfattar gymnasieutbildning och vuxenutbildning för döva och hörselskadade samt tfi och sfi-utbildning för döva och hörselskadade nyanlända. ska bevaka och påverka genomförandet av den nya gymnasiereformen. ska verka för att riksgymnasierna för döva och hörselskadade utvecklas i riktning mot tvåspråkighet. ska verka för att finansiering av tolk inom kommunal och fristående utbildning regleras i lag. ska bevaka att döva och hörselskadade garanteras tolk vid studier på högskola/ universitet. Föreningarna regional och lokal nivå ska bevaka och rapportera till förbundet när döva nekas utbildningsplats eller tolk för studier vid högskola/universitet, kommunal och fristående/privat vuxenutbildning eller annan kurs eller utbildningsverksamhet.
Tolkservice Tillgänglighet för döva och hörselskadade förutsätter väl fungerande tolkservice. Idag ställs döva utan tolk på grund av brist på medel eller oklarheter om vilken instans som ska stå för tolkkostnaden. Landstingens olika ekonomier och prioriteringar och det oklara regelverket gör att tolktjänsten varierar kraftigt i olika delar av landet. Tolkning för fritid och rekreation prioriteras lågt, i vissa landsting prioriteras det bort helt och hållet. Detta drabbar döva hårt, eftersom de utestängs från möjligheten att delta i fritidsaktiviteter. Det är alltså beroende av i vilket landsting man bor om man har bra tolkservice eller inte. Detta är orättvist och helt oacceptabelt. Målet är att alla som behöver tolk, får tolk när man behöver, dygnet runt. Tolktjänsten ska tillvarata brukarnas rätt till kommunikation, yttrandefrihet, delaktighet och tillgänglighet, i arbetsliv, vardagsliv, inom utbildning och det allmänna samhällslivet. Tolktjänsten ska fungera utifrån brukarnas behov och villkor. Tolkservicen ska vara likvärdig i hela landet, och prioriteringslistorna ska bort. För att detta ska vara möjligt bör tolktjänsten samlas under en huvudman. Detta skulle skapa likvärdig service över hela landet, omöjliggöra tvist om vem som ska betala olika tolkuppdrag, göra det tydligt för alla brukare och arbetsgivare vart man ska vända sig och innebära samordning av all tolkverksamhet även tolkning på gymnasieskolor och universitet/högskolor. Förmedlingstjänst för bildtelefoni Förmedlingstjänst för bildtelefoni finns bara på dagtid, vilket är en brist. En sådan tjänst ska vara tillgänglig dygnet runt, och möjligheterna att använda annan videokommunikation för bildtelefoni ska utvecklas. ska verka för att tolkverksamheten samlas under en huvudman. ska verka för att döva ska få tolk när de behöver, i arbetsliv, vardagsliv och utbildning. ska verka för likvärdig tolkservice och hög tolkningskvalitet. ska verka för att förmedlingstjänst för bildtelefoni är tillgänglig dygnet runt. ska verka för att videokommunikation för tolkförmedling utvecklas. ska synliggöra brister i tolkservicen. ska bevaka, informera och uppvakta ansvariga nämnder och politiker. ska samla in statistik över landstingets tolkservice. ska delta i brukarråd, tolkråd och handikappråd. ska uppmuntra enskilda tolkbrukare att alltid beställa tolk. ska uppmana tolkbrukare att anmäla tolkbrist till patientnämnden och Diskrimineringsombudsmannen, DO. ska verka för att tolkcentraler anlitar döva informatörer för information till sjukvård och myndigheter. ska verka för att tolkcentraler inför tolkjour. ska bilda en arbetsgrupp för information och samarbete med tolkcentral.
Arbetsmarknad SDR bevakar dövas intressen på arbetsmarknaden. Arbetsmarknaden förändras och idag ställs stora krav på kommunikation. Kravet på att kunna använda telefon i arbetet minskar möjligheterna för döva och hörselskadade. Aktivitets- och sjukersättningar har ökat kraftigt bland yngre döva och hörselskadade och många yngre teckenspråkiga har svårigheter att komma in i arbetslivet. Samhällets utbildningar måste vara tillgängliga för döva och hörselskadade, och tillgång till teckenspråkstolk är nödvändig för dövas möjligheter till ökad delaktighet och kompetensutveckling. Bristen på fri tolk är också ett av de största hindren för döva som vill starta egna företag, eftersom de själva tvingas betala för tolk, t.ex vid kundkontakter, egen fortbildning, mässdeltagande etc. Det krävs samråd mellan SDR, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och olika utbildningsanordnare för att öka dövas möjligheter på arbetsmarknaden. Det krävs också ett utvecklat samarbete mellan myndigheter och aktörer/utbildningsanordnare för att öka möjligheten för arbetslösa och långtidssjukskrivna döva att komma tillbaka till arbete. Arbetsgivare måste uppmärksammas på andra kommunikationsmöjligheter, såsom sms, bildtelefoni, texttelefoni samt förmedlingstjänst för text- och bildtelefoni. ska verka för arbete istället för bidrag. ska arbeta för rätten till teckenspråkstolk i arbetslivet. ska samarbeta med och påverka myndigheter, fackliga organisationer och arbets givarorganisationer samt utbildningsanordnare. ska uppmuntra döva att starta företag och stödja döva egenföretagare bl.a genom påverkansarbete gentemot samhället för att riva diskriminerande hinder, t.ex rätten till tolk. bör engagera föreläsare från Arbetsförmedlingen, företag och fackliga organisationer. Länsförbund bör informera medlemmar om lagstiftning mot diskriminering. ska ta initiativ till samarbetsprojekt med Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. ska sprida information om dövrealia till arbetsgivare i regionen. rekommenderas att bilda en arbetsmarknadsgrupp med representanter från Arbetsförmedlingen samt dövkonsulent.
Social service och omsorg Enligt socialtjänstlagen och Hälso- och sjukvårdslagen har samhället det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen ska få det stöd och den hjälp man behöver. För döva och hörselskadade är situationen långt ifrån trygg. Gemensamt för alla teckenspråkiga brukare är att det måste finnas någon form av kvalitetskontroll på på teckenspråkskompetensen, för att säkerställa tryggheten för teckenspråkiga brukare. Detta är särskilt viktigt när kommunen gör avtal med privata företag. Teckenspråkiga äldre döva Teckenspråkiga äldre döva som hamnar på ett vanligt äldreboende döms till ett liv i isolering, om varken personal eller de boende kan teckenspråk. Äldre döva berövas sin identitet och hamnar i depressioner, får ångest och blir ibland aggressiva - som sjukvården tror kan botas med medicin när det egentligen handlar om brist på kunskap om döva och teckenspråkig kommunikation. Ett liv där kommunikationen består av handskrivna lappar är inget värdigt liv. Varje landsting måste i samverkan med kommunerna ordna boenden för äldre döva på minst en plats i länet. Kommunerna ska också vara skyldiga att betala för ett boende i annan kommun om den inte själv kan tillhandahålla teckenspråkig miljö för sina kommuninvånare. Kommunernas färdtjänstregler för hur långt utanför kommungränsen man får åka bör blir mer generella. För en äldre döv betyder ett besök hos närmaste dövförening oerhört mycket, men kan bli en omöjlighet om dövföreningen ligger i en annan kommun. Med en fungerande äldreomsorg för döva, där boendepersonal och hemtjänstpersonal är fullt teckenspråkig, och färdtjänst över kommungränserna vinner samhället ekonomiskt, då de äldre döva blir friskare och får en värdig ålderdom. Det är också viktigt att man vid diagnostisering av t.ex demens, använder verktyg som grundar sig på teckenspråk, d.v.s inte använder samma som till hörande, eftersom det är på ett annat språk. Döva med utvecklingsstörning Döva med utvecklingsstörning blir ofta isolerade i sina hemkommuner efter avslutad skolgång. De ska kunna bo i teckenspråkiga gruppboenden och delta i daglig verksamhet där döva finns. Det betyder alltså att kommungränser inte får hindra resor till eller flyttning till en annan kommun där gruppboende eller daglig verksamhet för döva finns. Teckenspråkiga kvinnojourer Döva kvinnor som utsätts för våld behöver stöd och hjälp och tillgång till teckenspråkiga kvinnojourer. ska verka för teckenspråkig omsorg för äldre döva, döva med utvecklingsstörning och döva med andra behov. ska bevaka och delta i olika forum gällande dövas sociala omsorgsfrågor. ska verka för teckenspråkiga kvinnojourer eller motsvarande, där döva kvinnor kan få hjälp direkt på teckenspråk. ska informera och påverka kommuner och landsting om dövas sociala omsorgsbehov. ska samverka med SDR för råd och stöd i frågor som rör social service och omsorg. ska sprida information om döva och hörselskadades omsorgsbehov till regionens instanser.
Psykiatrisk vård Psykiatrisk vård för döva och hörselskadade är ett mycket eftersatt område. Många döva och hörselskadade i behov av psykiatrisk vård har det svårt. Befintliga resurser inom den psykiatriska vården för döva måste utnyttjas bättre, och utökas genom ökad kompetensutveckling och utbildning. Allt för ofta förekommer det att personal inom allmänpsykiatrin p.g.a okunskap om döva, ger mediciner som kan ge biverkningar som påverkar förmågan att kommunicera på teckenspråk. Möjlighet till teckenspråkig psykiatrisk vård existerar nästan inte. Det finns inga psykiatriker och endast ett fåtal psykologer som behärskar teckenspråk. Det finns inte heller någon instans som har resurser att ta hand om de som faller under sluten psykiatrisk eller rättspsykiatrisk vård. ska verka för en nationell samordning av psykiatrisk vård för döva. ska verka för ökad samverkan mellan landsting/regioner och kommuner. ska verka för forskning och utveckling av psykiatrisk vård för döva. ska verka för en teckenspråksutbildning för personal inom psykiatrisk vård. ska verka för att fler döva utbildar sig inom sociologi, beteendevetenskap, psyko logi och psykiatri. ska verka för kvalitetssäkring av teckenspråkskompetensen i privata företag. ska delta i landstingens brukarråd och informera om rätt till teckenspråkig psyko log och psykiatriverksamhet. ska verka för fler regionala dövteam och psykiatrimottagningar. ska rapportera till SDR om missförhållanden inom den psykiatriska vården och omsorgen. Utbildning och fortbildning för personal För döva som arbetar inom vård och omsorg behövs fortbildning och erfarenhetsutbyte med andra med samma yrke. Kurser som anordnas passar oftast inte döva. Insatser behöver göras för att påverka SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) att anordna liknande kurser för döva som arbetar inom vården.
Döva asylsökande De flesta döva som söker asyl i Sverige kommer från länder där synen på döva är dålig. De är lågutbildade och saknar ofta både kunskaper i teckenspråk, i sitt hemlands skrivspråk och har ofta inte ens en kommunikation med sin familj. De kan inte engelska och inte heller svenskt teckenspråk. Detta gör kommunikationen med teckenspråkiga asylsökande ytterst komplicerad. Eftersom de inte förstår svenska teckenspråkstolkar kan de inte uttrycka sina flyktingskäl ordentligt. Följden blir att bedömningen av deras asylskäl inte blir rättssäker. Kunskap om döva och vilka möjligheter till kommunikation som finns, t.ex relätolk, saknas inom Migrationsverket och andra myndigheter, vilket medför att mottagandet av döva och hörselskadade fungerar dåligt. Döva som kommer till Sverige placeras ofta på en förläggning där ingen kan teckenspråk. De kan inte göra sig förstådda och de har ingen att dela sina upplevelser med. Utanförskapet och isoleringen blir total. De behöver så fort som möjligt komma i kontakt med andra döva och lära sig svenskt teckenspråk så att de kan beskriva sina asylskäl via svensk teckenspråkstolk. SDR och Västanviks folkhögskola har beviljats ett treårigt projekt, för att samordna mottagandet av döva och hörselskadade asylsökande. Det är mycket viktigt att denna verksamhet samlas till en plats där boende, utbildning och organiserad sysselsättning erbjuds i teckenspråkig miljö och där personal och pedagoger är fullt teckenspråkiga. ska verka för att nyanlända döva och hörselskadade erbjuds undervisning i svenskt teckenspråk. ska verka för att döva och hörselskadade asylsökande får en rättssäker utredning på den asylsökandes språkliga villkor. ska verka för en nationell verksamhet för mottagande och utbildning av döva och hörselskadade asylsökande samt att nyanlända döva har rätt till stödtolk/relätolk i kontakt med myndigheter. ska verka för att döva invandrare med uppehållstillstånd erbjuds en bra introduktion, utbildningsmöjligheter och arbetsintroduktion. ska verka för att få döva utbildade som stöd/relätolk. ska verka för att informationsmaterial tas fram om döva asylsökande till myndig heter, såsom immigrations- och polismyndigheter. Stöd/relätolk - personer som behärskar den asylsökandes teckenspråk i hemlandet, och som fungerar som språklänk mellan teckenspråkstolken, som tolkar mellan svenska och svenskt teckenspråk, och den döva asylsökanden.
Internationellt Utbyte och samarbete Dövas identitet går över landsgränser och kontinenter. Döva identifierar sig med andra döva, oavsett var i världen man är född. Som döv är man en del av den universella dövkulturen. SDR behövs för att påverka beslut och processer även utanför Sveriges gränser. Genom samverkan med dövorganisationer på nordisk, europeisk och internationell nivå bidrar vi till att processer och beslut utvecklas i rätt riktning, särskilt när det gäller mänskliga rättigheter. Ett internationellt samarbete gynnar även SDR och döva teckenspråkiga personer. Tillsammans värnar vi dövas mänskliga rättigheter och engagerar oss i arbetet mot diskriminering, för demokrati och jämlikhet. Förbundet - riksnivå ska delta aktivt i och medverka till utveckling av Dövas Nordiska Råd (DNR), European Union of the Deaf (EUD) och World Federation of the Deaf (WFD), ska bevaka frågor som rör teckenspråk och utbildning, ska driva intressepolitiska frågor såsom teckenspråk och mänskliga rättigheter genom internationellt samarbete på nordisk, europeisk och internationell nivå. Föreningarna ska få kännedom om mänskliga rättigheter och internationellt samar bete. Utveckla samarbete i utvecklingsländer SDR deltar i utvecklingssamarbeten i syfte att förstärka dövkulturen i andra delar av världen och utveckla starka dövorganisationer samt medvetandegöra döva om sina mänskliga rättigheter. Det handlar till stor del om solidaritet med döva i andra länder. Det kan handla om att ge döva möjligheter till utbildning och arbete och att hitta sin identitet som döv samt få sitt teckenspråk erkänt. Samarbetet ska leda till att skapa möjligheter för dövorganisationer att organisera sig och etablera sig i samhället. För tillgänglighet krävs en fungerande tolkservice. Nya regler om antal organisationer som måste vara involverade i biståndsarbete bidrar till att det behövs initiativ till nya samarbetsformer och finansieringsmöjligheter med andra organisationer, för ett framgångsrikt biståndsarbete även i fortsättningen. Förbundet - riksnivå ska bevaka och driva intressepolitiska frågor såsom teckenspråk, utbildning, mänskliga rättigheter och tillgänglighet genom internationellt samarbete på nordisk, europeisk och internationell nivå. främja informations- och erfarenhetsutbyte av dessa frågor. Föreningarna ska få kännedom och kunskap om mänskliga rättigheter och internationellt samarbete. Föreningarna ska ges möjlighet att delta i internationellt bistånd och initiera ut vecklingsprojekt genom egna insatser.
Tillgänglighet År 2010 ska samhället vara tillgängligt för alla, vilket för teckenspråkiga betyder tillgång till visuell information på teckenspråk. En av förbundets viktigaste uppgifter att är bevaka och driva på utvecklingen inom IT-området, t.ex mobil- och videotelefoni, för att få fram nya, kvalitetssäkrade kommunikationstjänster. Teckenspråkigas nytta av tekniken är odiskutabel. Tyvärr begränsas vi ibland av att utvecklingen går långsamt och regelverket inte riktigt hänger En förutsättning för ett tillgängligt samhälle är att hjälpmedel utvecklas, anpassas och förskrivs utifrån behov och oavsett vilket landsting man bor i. Bildtelefon Att kunna använda Förmedlingstjänsten för bildtelefoni krävs egen bildtelefon, vilket en del landsting nekar som tekniskt hjälpmedel. Andra landsting bifaller, men ger inte frihet att själva välja bildtelefon. Detta beror troligen på okunskap, och därför ställs krav på att förskrivaren får utbildning om teckenspråkigas behov. Dövas tillgänglighet ska inte begränsas p.g.a okunskap hos beslutsfattare. Bildtelefonen ska vara användarvänlig och anpassad för olika målgruppers behov och förutsättningar. Det ska vara självklart att bildtelefoner finns på skolor och elevhem för teckenspråkiga döva och hörselskadade. Signalhund Ett levande hjälpmedel är signalhunden som hjälper sin teckenspråkiga döva ägare i vardagliga situationer. Det kan t.ex vara att markera att dörrklockan eller telefonen ringer, brandlarmet tjuter eller väckarklockan ringer. Det finns behov både av regionala utbildningar för teckenspråkiga, och statsbidrag för att utbilda signalhundar för teckenspråkiga. Ring Direkt Ring Direkt innebär att samtalet automatiskt går via förmedlingstjänsten, fast användaren slår mottagarens telefonnummer direkt. SDR ska verka för att denna tjänst blir permanent. Sjukvårdsrådgivning Sjukvårdsrådgivning och sjukvårdsupplysning bör som idag sker med texttelefon, bör kompletteras med teckenspråkig kompetens som kan ge råd och stöd via bildtelefon. SOS Alarm Försöksverksamheten SOS genom SMS 112 ska permanentas, möjligheten att använda teckenspråk i mobiltelefon måste finnas, samt SOS Alarm få i uppgift att ordna tolkar till akutsjukvård och akuta polisiära ärenden i samband med larm. Kollektivtrafik Bemötande av funktionshindrade bör ingå i utbildningen för de som arbetar inom kollektivtrafik och taxi. Information om tågförseningar som ges via högtalare ska samtidigt ges visuellt. Vid nödsituationer måste det finnas möjlighet för döva att få visuell information. VMA Viktigt meddelande till allmänheten når inte döva. Möjligheten att sprida VMA på text och teckenspråk via mobiltelefon kan och bör utvecklas, liksom möjligheten att sända ut trafikmeddelande i text via det vanliga FM-nätet t ex om trafikolyckor, vägarbeten eller halka. Med digital radioteknik öppnar sig också möjligheten att få textade nyheter i radio. Byggnader I Plan- och bygglagen finns ingenting skrivet om visuell tillgänglighet som t.ex hissoch porttelefon för den teckenspråkiga gruppen. Det är en brist som måste åtgärdas.
ska verka för, bevaka och driva på utvecklingen inom nämnda områden. ska verka för att nå målet med god kommunikation för alla i teckenspråk och text inom och utom Sverige för både vardagssamtal och nödsamtal 112. ska i samarbete med SDR ställa krav på utbildning i bemötande för lokala trafikhuvudmän. ska påverka lokala byggherrar att bygga med tanke på visuell tillgänglighet. Media Webbplatser Web Accessibility Initiative (WAI), är riktlinjer för hur webbsidor ska vara utformade för att vara tillgängliga. SDR bevakar att riktlinjerna också anger hur webbsidor skall vara anpassade för teckenspråkiga. För att myndigheters information ska vara tillgänglig för teckenspråkiga, krävs att information översätts till teckenspråk. Media Det råder stor irritation bland teckenspråkiga över bristen på textade och teckenspråkiga program i TV. Radio kan döva inte lyssna på, och intresset för att tolka eller texta radioprogram är obefintligt från medieföretagens sida. TV och webben blir viktiga källor, men då krävs det text eller teckenspråk för att de ska bli tillgängliga. Vi anser att alla regionala nyhetssändningar ska teckenspråkstolkas direkt och i repriser på SVT Play. Public Service har ambitionen att alla program ska vara textade. Stora kommersiella tv-kanaler som sänder till svenska tittare ska ha samma höga krav som SVT på att alla svenska program ska vara textade. Små kommersiella kanaler bör successivt öka antalet textade svenska program. Döva barn som inte lärt sig läsa kan inte ta del av det stora utbud av barnprogram som finns, utan behöver teckenspråkiga program. Detta gäller även döva med annan etnisk bakgrund samt äldre döva. Vi efterlyser fler teckenspråkiga produktioner i TV, som inte behöver vara egenproducerade. Varför inte köpa in teaterföreställningar av Riksteaterns Tyst Teater och andra fristående film- och teaterproduktioner? Det är nödvändigt med kvalitetssäkring av teckenspråkiga produktioner. Det gäller både språkkompetens och förmåga att framföra teckenspråk på ett bildmässigt och språkligt bra sätt och teknisk kvalitetsgranskning där man särskilt granskar att tekniken, t.ex placeringen av teckenspråkstolken i bild, anpassas på bästa sätt till teckenspråket. I nya digitala TV-boxar med dubbla mottagare finns det möjligheter att visa teckenspråkstolk i en egen ruta på TV-skärmen, vilket kan vara en väg till tillgänglighet. ska verka för att SVT och andra TV-bolag utökar volymen på egna teckenspråkiga program. ska verka för att SVT och andra TV-bolag köper in teckenspråkiga produktioner. ska verka för att regionala nyhetsprogram teckenspråkstolkas. ska verka för att program på webben textas eller tolkas. ska verka för kvalitetssäkring av SVT:s teckenspråkiga och teckenspråkstolkade program. ska verka för att tekniken med digitala TV-boxar utvecklas. ska verka för att lokalmedia och lokala nyhetsredaktioner satsar på text och teckenspråk.
Kultur I FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionshinder står att personer med funktionshinder ska beredas tillgång till kulturella produkter i tillgänglig form samt beredas tillgång till TV-program, film, teater och annan kulturell verksamhet i tillgänglig form. För vår del innebär tillgänglig kultur att vi kan få den på teckenspråk, tolkad eller textad. Valet av metod beror på vilken typ av kultur det är. Litteratur Betydelsen av sagoläsning, berättande, språklekar och så småningom egen läsning av litteratur för språkutvecklingen poängteras ofta. Idag finns inget förlag som ger ut teckenspråkiga dvd-böcker. Specialpedagogiska skolmyndigheten SPSM, har i uppdrag att producera tillgängliga läromedel, men deras utgivning har minskat och det finns numera väldigt lite utrymme för skönlitterär produktion. Teckenspråkig litteratur som vänder sig till vuxna döva saknas helt. Resursbibliotek för döva Projektet Resursbibliotek för döva i Örebro har i uppdrag är att bygga upp en teckenspråkig biblioteksverksamhet, bevaka utgivning och samla allt material som ges ut på teckenspråk samt verka för ökad utgivning av teckenspråkig litteratur. Idag drivs projektet av Örebro stadsbibliotek med bidrag från Statens kulturråd som söks och ges för ett år i taget. Teater Tyst teater är Sveriges enda teckenspråkiga teatergrupp. Det vore önskvärt att flera föreställningar för hörande gjordes tillgängliga för döva. Försöket med textapparater på bl.a. Stockholms stadsteater är ett steg i rätt riktning, men för att ha nytta av textning måste man kunna läsa. Döva barn är inte hjälpta av en textapparat. Film Svenska filmer är inte tillgängliga för döva. Få svenska filmer är textade och för att kunna ta till sig de textade filmerna måste man kunna läsa. Döva barn har inte en chans att kunna ta del av tal och ljudillustrationer i barnfilmer, varken svenska eller utländska. Utländska barnfilmer är oftast dubbade och försedda med svenskt tal. I de fall de har text kan barnen inte läsa den. Museer Med hjälp av modern teknik utvecklar museerna sina utställningar och gör sin information tillgänglig på flera olika språk både i text och med inläst tal, samt med hjälp av olika illustrationer. Information som ges via bildskärm kan också innehålla ett val, där man kan klicka fram teckenspråkig information. Förbundet - riksnivå ska verka för att statliga medel tillförs för produktion av teckenspråkig litteratur. ska uppmuntra bildandet av nya förlag för ökad teckenspråkig produktion. ska verka för att Resursbibliotek för döva blir en fast verksamhet som drivs med statliga medel. ska verka för att museernas information också finns på teckenspråk. ska verka för att teater blir mer tillgänglig för döva. ska verka för att svenska filmer förses med text och med teckenspråkstolkning, i synnerhet barnfilmer. Föreningar - regional och lokal nivå ska bevaka kommunens/regionens kulturutbud och arbeta för att kulturarrangemang görs tillgängliga genom tolkning, textning eller annan teknik. ska samarbeta med de lokala biograferna så att så många visningar som möjligt av svensk film visas med svensk text.