INSYN I EU POLITIKEN En välfungerande gemensam marknad för finanstjänster bidrar till ekonomisk välgång, stabilitet och tillväxt Bank- och finanstjänster Åtgärder inom finanssektorn som omfattar hela EU säkerställer en motståndskraftig finansbransch som gör det möjligt för medborgare och företag att spara, försäkra sig mot risker och investera i vår gemensamma framtid.
INNEHÅLL Varför behöver vi en gemensam marknad för finanstjänster? 3 Vilka är EU:s främsta verksamhetsområden? 6 INSYN I EU-POLITIKEN Framtiden 12 Läs mer 12 Den här broschyren ingår i serien Insyn i EU-politiken, som beskriver vad EU gör på sina olika politikområden, varför politiken ser ut som den gör och vilka resultat EU har uppnått. Broschyrerna hittar du här: http://europa.eu/pol/index_sv.htm http://europa.eu/!by34kd Så fungerar Europeiska unionen Europa på tolv lektioner Europa 2020 EU:s tillväxtstrategi EU:s grundare Bank och finans Bedrägeribekämpning Budget Digital agenda för Europa Ekonomiska och monetära unionen och euron Energi Folkhälsa Forskning och innovation Gränser och säkerhet Handel Havsfrågor och fiske Humanitärt bistånd och civilskydd Inre marknaden Internationellt samarbete och utveckling Invandring och asyl Jordbruk Klimatåtgärder Konkurrens Konsumentskydd Kultur, film och media Miljö Näringsliv Regionalpolitiken Rättvisa, grundläggande rättigheter och jämlikhet Skatter Sysselsättning och socialpolitik Säkra livsmedel Transport Tullar Utbildning, ungdomsfrågor och idrott Utrikes- och säkerhetspolitik Utvidgning Insyn i EU-politiken: Bank- och finanstjänster Europeiska kommissionen Generaldirektoratet för kommunikation Information för allmänheten 1049 Bryssel BELGIEN Manuskriptet uppdaterades i november 2014 Omslag och bild på sidan 2: ccvision.de 12 s. 21 29,7 cm ISBN 978-92-79-42847-0 doi:10.2775/19658 Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå, 2015 Europeiska unionen, 2015 Kopiering är tillåten. För användning eller kopiering av enskilda fotografier krävs tillstånd direkt från upphovsrättsinnehavaren.
B a n k - o c h f i n a n s t j ä n s t e r 3 Varför behöver vi en gemensam marknad för finanstjänster? Finansinstitut och finansmarknader spelar en viktig roll för alla utvecklingsländers ekonomi. De tillhandahåller lån till hushåll och företag. De gör det möjligt för enskilda personer att spara och investera i sin framtid och att använda sina besparingar på ett sätt som stöder ekonomin. De hjälper företag och hushåll att hantera och försäkra sig mot risker på ett bättre sätt och underlättar även betalningstransaktioner. Genom att uppfylla dessa viktiga funktioner bidrar ett välfungerande finanssystem till ekonomisk välgång, stabilitet och tillväxt. Omvänt kan en kollaps i finanssystemet få långtgående negativa konsekvenser för ekonomin som helhet. Finansmarknaderna hänger nära samman med varandra: den ekonomiska kris som nyligen inträffade visade att inget enskilt EU-land kan sköta sin finanssektor och övervaka den ekonomiska stabiliteten på egen hand. Till följd av krisen har EU genomfört en ambitiös reform av finansregleringssystemet med syfte att återställa den ekonomiska stabiliteten och bygga upp ett sunt och motståndskraftigt finanssystem som gynnar ekonomin och stärker EU:s förmåga att hantera framtida finansiell och ekonomisk turbulens. EU har skapat en gemensam regelbok som innehåller gemensamma regler för finanssektorn och riktlinjer för enhetlig tillämpning av dessa inom hela EU. För att kunna genomföra dessa reformer har EU-kommissionen under de senaste fem åren lagt fram över 40 lagstiftningsförslag som syftar till att återställa förtroendet för marknaden, den ekonomiska stabiliteten och det europeiska finanssystemets integritet och effektivitet. Den viktigaste av dessa reformer var att skapa den så kallade bankunionen (se nedan). De fyra friheterna Hörnstenarna för den gemensamma marknaden (som också brukar kallas inre marknaden) är fri rörlighet för människor, varor, tjänster och kapital. Detta kallas för de fyra friheterna och finns inskrivet i EU-fördraget. Fördraget ger dessutom EU-institutionerna rätt att införa lagar som är bindande för nationella myndigheter. EU-kommissionen har den viktiga uppgiften att föreslå EU-lagstiftning om finanstjänster och se till att EU-lagstiftningen tillämpas på rätt sätt inom hela EU, både av enskilda personer, av företag, nationella myndigheter och andra EU-institutioner. EU-lagstiftningen föreslås av EU-kommissionen och antas av Europaparlamentet, som väljs direkt av EU-medborgarna, samt av EU:s ministerråd, där alla de 28 medlemsländerna finns representerade. Tillsammans kallas parlamentet och rådet för medlagstiftarna. istockphoto/tan Wei Ming Att återställa förtroendet för finanssystemet är ett av huvudsyftena med EU:s bankunion och den gemensamma regelboken.
4 I n s y n i E U p o l i t i k e n Reuters/BSIP EU har vidtagit åtgärder för att reformera och stärka finanssektorn, med särskilt fokus på tillsyn över banker och rekonstruktion av banker som hamnar i svårigheter (bankunionen). Tack vare EU-lagstiftningen kan de europeiska finansmarknaderna och finanstjänsterna fungera på ett integrerat, öppet, konkurrenskraftigt och effektivt sätt, något som är fördelaktigt för oss alla. För enskilda personer innebär det att man får tillgång till finanstjänster av hög kvalitet var man än befinner sig inom EU, till exempel när det gäller att öppna ett bankkonto, investera där man får den bästa avkastningen eller att köpa en fastighet. För företag kan det till exempel innebära att man får möjlighet att expandera utanför landets gränser eller locka investerare från andra EU-länder. En gemensam marknad för både konsumenter och företag Den gemensamma marknaden för finanstjänster omfattar EU:s 500 miljoner konsumenter och miljontals företag, som alla har rätt att köpa finanstjänster från vilken leverantör de vill, med samma villkor och åtaganden inom hela EU. Därmed kan de fatta mer välgrundade beslut, vilket i sin tur leder till bättre avkastning på investeringar och större effekt när det gäller att stärka den gemensamma marknaden och stimulera konkurrenskraft, innovation och tillväxt. Reform av EU:s regler för finanstjänster Under de senaste fem åren har EU haft en ambitiös agenda för regleringsreformer som är anpassad för att följa de standarder som man kommit överens om med internationella partner inom G20. Under den ekonomiska kris som vi nyligen har haft uppstod specifika risker som hotade den ekonomiska stabiliteten i euroområdet och EU som helhet, vilket medförde krav på djupare integration för att ge banksektorn en stabilare grund att stå på och återställa förtroendet för euron. Detta ledde i sin tur till att man bildade den så kallade bankunionen. Syftet med all finanslagstiftning inom EU har varit att återställa den ekonomiska stabiliteten och bygga upp ett finanssystem som gynnar EU:s ekonomi och bidrar till att styra EU tillbaka in på rätt väg mot hållbar tillväxt. För att uppnå det målet har EU-kommissionen föreslagit över 40 lagar på knappt fem år för att säkerställa att bankerna har ett större och bättre kapital, och att de stärker sin riskhantering och går försiktigare fram än man tidigare har gjort. Reformen har förbättrat finansmarknadernas sätt att arbeta och gjort infrastrukturen för finanstjänster, till exempel värdepapperscentraler, stabilare och motståndskraftigare mot kriser. EU har även infört gemensamma regler som ska se till att det är aktieägare och fordringsägare inte EU:s skattebetalare som i första hand får stå för notan när en bank går omkull. Dessutom har man bildat tre nya europeiska myndigheter för finansiell tillsyn: Europeiska bankmyndigheten (EBA), Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa). Dessa europeiska tillsynsmyndigheter ska dock inte ersätta motsvarande nationella myndigheter. Målet är inte att flytta över kontrollen över finansinstituten till EU-organen, utan att skapa ett nätverk av myndigheter där de nationella myndigheterna ansvarar för daglig tillsyn och de europeiska myndigheterna i nära samarbete med de nationella myndigheterna och med respekt för deras expertis ansvarar för samordning, övervakning, och vid behov medling mellan nationella myndigheter. Ett sådant nätverk bidrar till att samordna de tekniska
B a n k - o c h f i n a n s t j ä n s t e r 5 regler som gäller för finansinstitut enligt den gemensamma regelboken. EU har även inrättat Europeiska systemrisknämnden (ESRB) som ska övervaka hot mot finanssystemets stabilitet. Nämnden kommer att varna i god tid när det dyker upp potentiella risker för systemet som helhet och utfärda rekommendationer för hur man ska hantera dem. De här nya myndigheterna ska garantera rättvisa spelregler för alla berörda EU-länder. De gör det möjligt för finansinspektörer att använda samma standarder för inspektion inom hela EU. Reformerna gör att finansmarknaderna fungerar smidigare, vilket gynnar både konsumenter, små och medelstora företag och ekonomin som helhet. De flesta av kommissionens förslag till finansiella reformer har antagits av Europaparlamentet och EU:s ministerråd på rekordtid, och många av dem har redan trätt i kraft. Tack vare detta har EU kunnat stärka den ekonomiska stabiliteten och finanssystemets motståndskraft för att minska sannolikheten för och effekten av framtida ekonomiska kriser inom EU, återställa och fördjupa EU:s gemensamma marknad för finanstjänster till nytta för invånare och företag, säkra marknadens integritet och förtroendet för EU:s finanssystem genom att skydda konsumenter och investerare, motverka missbruk av marknaden och förbättra uppgiftslämning och insyn, effektivisera EU:s finanssystem för att minimera transaktionskostnaderna och se till att finanstjänster prissätts på ett korrekt sätt för att minimera de underliggande riskerna. Reformen har redan gett påtagliga resultat. Utifrån de simuleringar som EU-kommissionen har genomfört beräknas reformerna inom banksektorn skapa en ekonomisk vinst på omkring 0,6 1,1 % av EU:s bruttonationalprodukt (BNP) per år (eller cirka 75 140 miljarder euro per år, baserat på EU:s BNP för 2013). Då har man inte räknat med andra reformer som också bidrar till bättre stabilitet inom finanssektorn. En gemensam valuta stärker den gemensamma marknaden En finansmarknad fungerar bättre när alla använder samma valuta. Det första steget mot en gemensam valuta togs den 1 januari 1999, när euron skapades. Exakt tre år senare togs eurosedlarna och euromynten i bruk. I dag används euron av konsumenter och företag i 18 EU-länder (19 från den 1 januari 2015, då Litauen tillkommer) som gemensamt kallas för euroområdet. Euron demonstrerade sin motståndskraft under den europeiska statsskuldskrisen, då den behöll sin köpkraft tack vare att EU hjälpte svårt skuldsatta länder. Euron används också ofta vid internationella betalningar och är numera världens näst viktigaste valuta efter den amerikanska dollarn. (Du hittar mer information om euron i publikationen Insyn i EU-politiken: Ekonomiska och monetära unionen och euron.) istockphoto/claudio Arnese Euron används som en gemensam valuta av konsumenter och företag i 18 EU-länder (19 från den 1 januari 2015) som gemensamt kallas för euroområdet.
6 I n s y n i E U p o l i t i k e n Vilka är EU:s främsta verksamhetsområden? Bankunionen I juni 2012 kom EU:s stats- och regeringschefer överens om att skapa en bankunion som ett komplement till den ekonomiska och monetära unionen och att centralisera tillämpningen av EU-regler för banker i euroområdet (samt de länder som inte använder euron men ändå vill vara med). Bankunionen består av två pelare. Bankunionens två pelare Den första pelaren är den gemensamma tillsynsmekanismen (SSM) som innebär att de viktigaste tillsynsuppgifterna för banker inom euroområdet och andra länder som deltar överförs till Europeiska centralbanken (ECB). Huvuduppgiften för ECB och de nationella tillsynsmyndigheterna, som arbetar nära tillsammans inom ett integrerat system, är att kontrollera att bankerna följer EU:s bankregler och att hantera ekonomiska problem på ett tidigt stadium. ECB, som fick full befogenhet att utöva sin funktion som tillsynsmyndighet den 4 november 2014, utövar direkt tillsyn över de största eller mest betydande bankerna medan de nationella tillsynsmyndigheterna fortsätter att övervaka alla de andra. Den andra pelaren är den gemensamma resolutionsmekanismen (SRM). I de sällsynta fall då en bank går omkull kommer den gemensamma resolutionsmekanismen att göra avvecklingen av banken effektivare genom en gemensam resolutionsnämnd (SRB) och en gemensam resolutionsfond (SRF). Det kommer i första hand att vara aktieägarna och fordringsägarna, och först därefter den gemensamma resolutionsfonden, som får stå för kostnaderna när en bank går omkull inte skattebetalarna som tidigare. Resolutionsfonden finansieras uteslutande av bidrag från samtliga banker i de länder som deltar. Den gemensamma resolutionsnämnden är utrustad med tydliga beslutsregler för gränsöverskridande bankavveckling och mycket erfaren personal. Nämnden kommer därför att kunna avveckla banker mycket effektivare än de olika nationella resolutionsmyndigheter som finns i dag. De flesta av bestämmelserna för den gemensamma resolutionsmekanismen gäller från den 1 januari 2015, men mekanismen kommer att träda i kraft i full utsträckning först från den 1 januari 2016. En översikt över de viktigaste inslagen i EU:s bankunion.
B a n k - o c h f i n a n s t j ä n s t e r 7 Bankunionen bygger på det nya gemensamma regelverket för banker i alla de 28 EU-länderna, den så kallade gemensamma regelboken. Gemensamma regler bidrar till att förhindra att bankkriser inträffar över huvud taget, och i de fall då en bank ändå hamnar i svårigheter skapar de gemensamma ramar för hur man ska hantera den situationen, däribland hur man kan avveckla banken i god ordning. De gemensamma reglerna omfattar även en insättningsgaranti, det vill säga en garanti för sparkunder att deras insättningar alltid är skyddade upp till en viss gräns var de än befinner sig inom EU (se ytterligare information nedan). Tillsammans med de nya EU-reglerna för finanssektorn utgör bankunionen en viktigt steg mot ekonomisk och monetär integration inom EU. Den kommer att sätta punkt för de omfattande stödpaketen som skattebetalarna har fått bekosta och återställa den ekonomiska stabiliteten inom hela EU. Resolution är en procedur som man följer i de sällsynta fall då en bank går omkull.
8 Stresstester utvärdering av bankernas motståndskraft I oktober 2014 publicerade Europeiska bankmyndigheten (EBA) och Europeiska Centralbanken (ECB) resultatet av ett så kallat stresstest och en ingående granskning som gjorts av de mest betydande bankerna inom EU. Syftet med den ett år långa granskningen var att upptäcka och åtgärda eventuella kvarstående svagheter inom EU:s banksektor. Dessa tester utgjorde den mest fullständiga, transparenta och rigorösa utvärdering som europeiska banker någonsin har genomgått. I allmänhet har resultatet av testerna bekräftat att de europeiska bankernas motståndskraft har blivit bättre under de senaste åren. De europeiska bankerna har gjort betydande insatser för att säkerställa att de har tillräckligt med kapital. Det är dels de nya reglerna och tillsynsåtgärderna och dels trycket på marknaden som har drivit på dessa insatser. Kapitaltäckningskvoten för europeiska banker är numera 12 %, vilket är likvärdigt med jämförbara banker i USA. De allra flesta banker har en betydande buffert för att kunna klara potentiella ekonomiska chocker. Detta är ett viktigt steg mot att återställa investerarnas förtroende för de europeiska bankernas ekonomiska ställning. Samtidigt har resultaten lyft fram områden där bankerna fortfarande behöver jobba på att stärka sina positioner. Av de banker som deltog i övningen blev 25 underkända, med ett totalt kapitalunderskott på 25 miljarder euro vid slutet av 2013, men det rörde sig inte om någon av de stora europeiska bankerna. Med hänsyn till bankernas strävan efter att höja sina kapitalnivåer under 2014 har man identifierat 14 banker med ett totalt kapitalunderskott på nästan 10 miljarder euro. I nuläget är det oerhört viktigt att bankerna och de behöriga tillsynsmyndigheterna snarast gör en ytterst noggrann uppföljning samt vidtar korrigerande åtgärder så att förtroendet för de europeiska bankerna kan återställas till fullo, något som också bör hjälpa bankerna att finansiera ekonomin i stort. Det är helt avgörande att tillsynsmyndigheterna fortsätter att vara ytterst vaksamma i sin tillsyn över samtliga banker. Den gemensamma tillsynsmekanismen (SSM) med Europeiska centralbanken i spetsen inledde sitt arbete den 4 november 2014 en viktig milstolpe i utvecklingen mot ett sundare och robustare banksystem i Europa. I n s y n i E U p o l i t i k e n Ytterligare åtgärder för att garantera en säkrare banksektor i euroområdet: att få ett slut på problemet med banker som är för stora för att få gå i konkurs Genom att stärka EU:s största och mest betydande banker och göra dem ekonomiskt sundare kan man säkerställa att skattebetalarna inte behöver betala för misstag som bankerna begår, till exempel att ta överdrivna risker. Det är nämligen precis vad som hände under den ekonomiska krisen: stödpaket till banker som finansierades med officiella medel åt upp omkring 13 % av EU:s årliga BNP, något som i sin tur försvårade statsskuldkrisen och ledde till ekonomiska svårigheter för många människor. Den här krisen visade tydligt hur skadlig en bankkonkurs kan vara för samhällsekonomin. EU-kommissionen har därför föreslagit ett åtgärdspaket för att minimera antalet bankkonkurser. I januari 2014 lade kommissionen också fram ett förslag om att försäkra bankernas mindre lönsamma verksamhet mot potentiellt riskfyllda investeringar. Tanken med det är att skydda insättarnas besparingar och förebygga behovet av ytterligare stödpaket till banker. Enligt det här lagförslaget om en strukturreform skulle nationella tillsynsmyndigheter få befogenhet att flytta över vissa bankers högriskverksamhet exempelvis verksamhet som marknadsgarant, riskfylld värdepapperisering (*) och investering i komplexa derivat (*) till separata juridiska personer. Numera har EU en uppsättning verktyg för att hantera banker på ett genomgripande sätt, bland annat genom krisförebyggande åtgärder: att göra alla banker säkrare från början, tidigt ingripande: i de fall då banken ändå hamnar i svårigheter ska tillsynsmyndigheterna kunna ingripa i tid för att hantera situationen på ett effektivt sätt, krishantering/resolution av banker: om det värsta inträffar ska det finnas verktyg på plats för att hantera en krissituation. (*) Se definitioner i nedanstående textrutor.
B a n k - o c h f i n a n s t j ä n s t e r 9 Numera har EU en omfattande uppsättning verktyg för att förebygga kriser och ta hand om banker som hamnar i svårigheter. (Anm.: CRD4 : kapitalkravsdirektivet, som handlar om insyn i kreditinstitutens verksamhet samt noggrann tillsyn över kreditinstitut och investeringsbolag. Insättningsgarantin : ett system som innebär att ett förutbestämt belopp återbetalas till insättare vars bank har gått omkull. Derivat Derivat är finansiella instrument vars värde påverkas av värdet på en underliggande tillgång (till exempel priset på en stamaktie, obligation eller råvara) eller marknadsvariabel (till exempel en räntesats, växelkurs eller aktieindex). De vanligaste typerna av derivat är terminskontrakt (forwards och futures), optioner och swappar. Det går att handla med derivat via reglerade börser eller direkt mellan två parter utanför börsen, vilket kallas för OTCtransaktioner (förkortning av over the counter ). Värdepapperisering Värdepapperisering innebär att en utfärdare (vanligen en bank eller annat finansinstitut) skapar ett finansiellt instrument genom att kombinera andra finansiella tillgångar, till exempel bankens utestående bolån eller billån, och därefter marknadsför olika delar av instrumentpaketet till investerare. Derivat är finansiella kontrakt där man handlar med och omfördelar risker som uppstår i den verkliga ekonomin. De kan också användas för att försäkra sig mot risker, så kallad hedging. Derivat har dock alltmer börjat användas för att uppnå vinst genom risktagning (spekulation och arbitrage). En viktig aspekt av derivat är att de ger en så kallad hävstångseffekt: även med en relativt liten insats kan investeraren ta en stor position på marknaden.
10 I n s y n i E U p o l i t i k e n Banktjänster för privatpersoner Bankernas kontoinnehavare måste kunna lita på att deras besparingar är skyddade även om deras bank skulle gå omkull. EU-lagstiftningen omfattar därför en så kallad insättningsgaranti, som innebär att medel insatta i europeiska banker är garanterade upp till 100 000 euro för varje insättare i varje bank. Med utgångspunkt i EU-kommissionens förslag har medlagstiftarna beslutat att förenkla de regler som skyddar insättarna och göra dem enhetligare, vilket ska leda till ännu snabbare utbetalningar och bättre finansiering av insättningsgarantin. Att ta ett bolån är ett av livets viktigaste långsiktiga ekonomiska beslut. Medlagstiftarna har antagit en lagstiftning som ska säkerställa att bolån skräddarsys efter konsumenternas behov och betalningsförmåga. Alla långivare och mellanhänder måste agera på ett ärligt och professionellt sätt, både före, under och efter det att lån beviljas. Det finns fortfarande omkring 30 miljoner vuxna människor i Europa som saknar bank- eller transaktionskonto och som inte har tillgång till elektroniska betalsystem, som blir allt viktigare för att man ska klara vardagslivet. I EU har man kommit överens om en plan för att göra det lättare för medborgare att flytta bankkonton från ett EU-land till ett annat. Kommissionen har också bidragit till att införa en allmän rättighet för alla medborgare och invånare i EU att få tillgång till ett grundläggande transaktionskonto. Värdepappersmarknader EU reglerar villkoren för att starta och driva investeringsbolag, fastställer krav för utfärdande av värdepapper och samordnar villkoren för investeringsfonder. Villkoren för att starta och driva investeringsbolag kan i vissa avseenden likna de villkor som gäller för banker och skapar rättvisa förhållanden mellan investeringsbolag som inte är banker och banker som erbjuder investeringstjänster. Derivat spelar en viktig roll för ekonomin men är förknippade med vissa risker. Ända sedan den ekonomiska krisen utbröt har EU arbetat med att hantera dessa risker. EU:s förordning om derivat (Emir) ser till att uppgifter om alla europeiska derivattransaktioner rapporteras in till transaktionsregistren och finns tillgängliga för tillsynsmyndigheterna, däribland Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, för att ge en tydlig överblick över vad som pågår på marknaderna. I april 2014 antog Europaparlamentet och rådet kommissionens förslag om reglering av finansmarknaderna. Med utgångspunkt i de regler som redan finns ger det nya ramverket även investerarna ett ökat skydd genom att införa omfattande krav på organisation och uppförande samt genom att stärka förvaltningsorganens roll. Det nya ramverket ger även tillsynsmyndigheterna en större roll och utökade befogenheter som bland annat ger dem rätt att under väldefinierade omständigheter förbjuda eller begränsa marknadsföring och distribution av vissa högriskprodukter. Kommissionen har genomfört en likvärdighetsbedömning av utomeuropeiska områden för att få enhetliga bestämmelser som ger bolag från länder utanför EU tillgång till professionella marknader inom EU. istockphoto/justin Horrocks Stabila banker är viktiga för oss alla inte minst när man ska köpa en ny bostad.
B a n k - o c h f i n a n s t j ä n s t e r 11 Nya regler för ett globalt finanssystem EU och dess internationella partnerländer har kommit överens om en global regel som prioriteras framför alla andra: nämligen att ingen finansiell produkt eller finansmarknad ska sakna lämplig reglering och effektiv tillsyn. G20 spelade en viktig roll i att fastställa huvudpunkterna i ett nytt finansiellt regelverk som ska göra det globala finanssystemet motståndskraftigare. Det rör sig bland annat om reformer som ska göra banksystemet stabilare genom striktare tillsynskrav och ett ramverk för krishantering, stärka regleringen av finansmarknader och finansiell infrastruktur, framförallt genom att det blir obligatoriskt att handel med och clearing av derivat ska ske på öppna, reglerade plattformar. Kommissionen har nu föreslagit all den huvudlagstiftning som rör G20-besluten, och större delen av denna, framförallt paketen angående tillsynskrav för banker och reglering av kapitalmarknaderna, har nu trätt i kraft. Att driva igenom de nya reglerna Varje EU-land ansvarar för att införa och tillämpa EU-lagar i god tid och på rätt sätt, och det är kommissionens jobb att se till att de gör det. Om ett land bryter mot EU:s lagar är det alltså kommissionens uppgift att sätta stopp för överträdelsen. Den sista instansen är EU-domstolen i Luxemburg. Det så kallade överträdelseförfarandet består av flera formella steg och inleds vanligen med att kommissionen gör en utredning till följd av en anmälan. Kommissionen kan också inleda en utredning på eget initiativ om man misstänker att det finns ett problem. Om ärendet inte kan lösas genom att kommissionen och det berörda EU-landets regering utbyter synpunkter kan man be EU-domstolen att avgöra om det har skett en överträdelse eller inte. Domstolen kan dock varken upphäva en nationell åtgärd som bedöms strida mot EU-lagstiftningen eller beordra landet att betala skadestånd till någon enskild person som har påverkats negativt av en överträdelse av EU-lagstiftningen. Det är istället det berörda landets ansvar att vidta de åtgärder som krävs för att följa lagen. Om landet fortfarande inte följer lagen kan kommissionen återkomma till domstolen och begära att landet ska betala regelbundna bötesbelopp tills överträdelsen upphör, och/eller begära att landet ska betala en klumpsumma i böter. Viktiga pusselbitar i EU:s nya finansreformer.
12 Framtiden I n s y n i E U p o l i t i k e n NA-04-14-872-SV-C Den europeiska lagstiftningen antas av Europaparlamentet och rådet, men kan ibland delegeras till kommissionen, som då har till uppgift att utarbeta och anta så kallade genomförandeåtgärder. Sådana åtgärder utgör inte de grundläggande rättsakterna utan är mer tekniska. De anger specifika och detaljerade regler för hur man ska tillämpa de principer som slås fast i de grundläggande rättsakterna. Många av dessa tekniska regler återstår att utveckla och anta under de närmaste åren. Efter en period då man har ägnat sig åt att bygga upp den rättsliga grunden för strukturella reformer inom finansbranschen kommer kommissionen att noggrant övervaka att de nya tillsyns- och resolutionsreglerna drivs igenom: de kommer nämligen att göra de europeiska bankerna robustare så att de kan återgå till att låna ut pengar till ekonomin. Kommissionen har också meddelat att man planerar att komplettera de nya europeiska bankreglerna med en kapitalmarknadsunion. Genom att utveckla och integrera kapitalmarknaderna ytterligare kan man bidra till ökad finansiering inom ekonomin. Det skulle i sin tur leda till sänkta kostnader för kapitalanskaffning, särskilt för små och medelstora företag, och bidra till att minska det stora beroendet av bankfinansiering. Det skulle också göra det attraktivare för utländska investerare att investera i Europa. Läs mer Det är viktigt att både privatpersoner och företag får information om de fördelar och möjligheter som den gemensamma marknaden och EU:s reglering av finanstjänster erbjuder. Du kan läsa mer här: XX XX På kommissionens webbplats hittar du en översikt över EU:s politik för finanstjänster (på engelska): http://ec.europa.eu/finance Frågor om EU? Ring Europa direkt: 00 800 6 7 8 9 10 11 http://europedirect.europa.eu ISBN 978-92-79-42847-0 doi:10.2775/19658