Svenska Leonbergerklubbens Hälso- och Avelskonferens 2012, Stockholm

Svenska Leonbergerklubbens Hälso- och Avelskonferens 2012, Stockholm För första gången på drygt åtta år var det dags för konferens med SLBK. Uppslutningen var fantastisk, över 80 uppfödare och hanhundsägare, från norr, mitt och söder fanns på plats i Stockholm när det var dags att lära sig mer om hälsa och avel den 31 Mars 2012. Konferensen hölls i Agrias lokaler på Tegeluddsvägen i Stockholm och på schemat stod bland annat information om leder & skelett, hjärta och tumörsjukdomar. Det var ett stort och härligt gäng som tog plats i lokalen. Stämningen var på topp trots att många startat tidigt hemifrån. Dalarna var nog det landskap som hade flest representanter, men nästan varje län var representerat. Dagen startade med en inledning från hälsokommittén och avelsrådet. Lite bakläxa fick uppfödarna när det gäller röntgen, ögonlysningar och MH:n som sjunkit. De måste bli ännu bättre på att få er hundägare att göra det. För hundarnas skull. Ordförande Pamela Abrahamsson var också hon på plats för att hälsa välkommen. Därefter kom dagens första talare upp på scenen, Magnus Berlin, representant från försäkringsbolaget Agria. Magnus visade siffror från Agria Breed Profile, en gedigen statistikdatabas där en överblick över leonbergers hälsa kunde redovisas. Agria Breed Profile är den största källan i världen gällande statistik över skador och dödsorsaker hos hund. 500-1000 hundar i rasen ligger till grund för resultatet vi fick ta del av. Magnus var dock noga med att berätta att denna statistik ibland kan vara lite missvisande eftersom de inte får all info de behöver från alla veterinärer. Ibland kanske det vi ser också bara är toppen av ett isberg. Siffrorna visade dock samma som klubbens egna. Dödsorsak i proportion till varandra inom rasen stämde helt överens. Där låg cancer på första plats, med drygt 30%. Leder 14,3 och hjärta 13,9 %. Högsta risk för dödsorsaker jämfört med andra raser redovisades också. Där låg övre luftvägar låg på högsta plats, följt av död utan diagnos och hjärta. Tyvärr påpekades här att okänd dödsorsak var mycket stor bland leonberger. 50 % av alla hundar dör eller avlivas utan diagnos. Magnus På Agria

Fler obduktioner är därför av mycket stor vikt. Tittade man på mer specifika dödsorsakeroch högsta risken för rasen låg fortfarande övre luftvägar först. Följt av tumör hjärta,skelett och anal. Magnus visade även siffror på led/skelettproblem samt allmänna dödsorsaker. Cancer & Tumörsjukdomar Cancer är ju något som drabbar oss tvåbenta och också våra fyrbenta vänner. Vart fjärde hund drabbas och de storvuxna raserna oftare än så. Nästan 1/3-del av lejonen går bort i det. Sjukdomen är svår och komplex, precis som för oss människor. Vissa cancervarianter går dock att behandla även på hundar med gott resultat, andra former har man inte kommit lika långt med. Vi hade bjudit in Resident i Onkologi, Sara Westberg från Universitetsdjursjukhuset SLU. Till vardags tar hon hand om patienterna på onkologiavdelningen där. Hon berättade om de vanligaste typerna, delade med sig av solskenshistorier och också om lite sorgsnare historier. Frågorna som kom upp under föreläsningen var många förstås. Vad kan man göra för att förebygga cancer, kan man stärka immunförsvaret, har foder betydelse? Hur ärftligt är de olika typerna?för många sjukdomar finns ju ett facit. Ett svart på vitt när det gäller nedärvning m m. Så är det ju inte med en av vårt livs stora olösta gåtor men det man kan veta är att om en typ av cancer förekommer mer i en ras än en annan så är den sannolikt ärftlig. Det man vet är att vissa raser, främst då storvuxna löper större risk att drabbas och då särskilt av skelettcancer. En Irländsk varghund löper 19 gånger större risk än medelsnittet, en Grand Danois 13 gånger, och en Rottweiler 9 gånger så hög risk. Vår forskningsledare var på plats Emma Ivansson, Med Dr och vår egen forskningsledare när det gäller osteosarkom (skelettcancer) och tumörsjukdomar var nästa person att tala. Hon gick igenom projektet och de möjligheter som uppfödare och hundägaren till leonbergern har. Målet med forskningen är att förbättra hälsan hos hundarna genom bättre behandlingar, ibland genetiska tester och i avelsrådgivande syfte (att ta fram kunskap som kan användas för att hjälpa uppfödare). Vi har nu fått möjlighet att komma med i ett forskningsprojekt om osteosarkom och tumörsjukdomar. Forskarna välkomnar blodprov från samtliga hundar över sex år samt från alla hundar som drabbats av en tumör, oavsett ålder. Emma Vill du medverka så be om ett blodprov i samband med veterinärbesök. Du behöver inte betala något extra för blodprovet, veterinären fakturerar forskarna direkt. Man kan även ta ett blodprov i samband med att hunden ska somna in. Alla blodprover som samlas in lagras i hundbiobanken i Uppsala. I samband med att blodprovet skickas in så skickar du också med ett ifyllt medgivaravtal där du ger tillåtelse till att provet

används för forskning, samt en hälsoenkät. Hälsoinformationen samlas in i forskningssyfte enbart. Det är viktigt att informera forskarna om en hund som lämnat prov skulle bli sjuk eller avlida, det kan man göra genom att maila till emma.ivansson@imbim.uu.se eller till hundbiobanken@slu.se. Om hunden har fått en tumör så vill forskarna veta så mycket om möjligt om tumören, vilken tumörtyp det var, hur den undersökts etc. Forskningsprojektet behöver också tumörvävnad. Om man kan tänka sig att donera tumörvävnad i samband med operation eller avlivning så kontakta emma.ivansson@imbim.uu.se eller hundbiobanken@slu.se. Du finner all information på klubbens hemsida under hälsa/forskning. Även Emma fick många frågor om hur man ska tänka med aveln när det gäller cancer och tumörsjukdomar. För Emma som är genetiker är det viktigt att ha en bredd i aveln, snarare än att bara avla på champions. Genetisk mångfald och stort avelsutbud är ju forskarnas mantra. Att undvika avel på drabbade hundar var förstås en självklarhet för henne. Det finns ärftliga faktorer inblandade för all cancer hos hund, generellt kan man säga att ju yngre hunden är när den får cancer desto starkare är det ärftliga anlaget. Om det är samma anlag som ligger bakom olika cancertyper eller om det är olika anlag för till exempel skelettcancer och lymfom vet man inte än, Forskarna i Uppsala studerar redan skelettcancer och andra cancerformer som drabbar leonberger i andra raser, och man samlar också in prover från amerikanska leonberger. Forskningen kommer att visa om det är samma anlag som kan ge olika cancerformer eller om det är olika. Den kommer också att ge kunskap om ifall anlag delas mellan raser och mellan amerikanska och svenska hundar av samma ras. Jens Häggström Efter Malin och Emma var det Jens Häggström tur. Jens är Professor i internmedicin och forskningsledare på kardiologi i Uppsala. Han arbetar till vardags på institutionen för Kliniska Vetenskaper vid SLU. Han är veterinär samt har europeisk och svensk specialistutbildning i hjärtsjukdomar och internmedicin. Jens visade filmklipp och bilder på hjärtan, berättade om de tillstånd som drabbar det. Jens rapporterade att var tredje hund som avlivas har någon form av hjärtsjukdom. Siffrorna ser lika ut i de allra flesta raser. Även Jens grundade sina siffror i Agria Breed Profile (ABF). Leonberger har inte några större problem med medfödda hjärtmissbildningar. Dilaterad kardiomyopati Jens talade generellt om olika hjärtproblem. Alltifrån tumörer i hjärtat som är tämligen vanligt till DCM och tillstånd som kan orsakas av bakterier. Den näst mest förekommande hjärtsjukdomen (efter kronisk hjärtklaffsdegeneration) hos hundar är dilaterad kardiomyopati (DCM), även kallad förvärvad hjärtmuskelsvaghet. Det genetiska arvet är en betydande riskfaktor för utvecklandet av DCM. Sjukdomen är mer förekommande inom vissa raser och släktskap. Sjukdomen är vanligare hos hanhundar än hos tikar och hos storvuxna raser. Drabbade hundar utvecklar denna hjärtmuskelsvaghet som i sin tur leder till att hjärtat förstoras. Ett förstorat hjärta förmår inte att lika effektivt pumpa blod ut i alla delar av kroppen. Detta leder till att blod ansamlas i venerna som leder till hjärtat och vätska pressas ut i lungor (lungödem) och buk. Sjukdomstecken som brukar uppkomma när detta inträffar

omfattar andningssvårigheter, trötthet, försämrad aptit och hosta. I det här stadiet har hunden drabbats av hjärtsvikt som på sikt kan leda till dödsfall. Hundar kan drabbas av sjukdomen från valpstadiet till att de är gamla, men den vanligaste åldern för en hund att utveckla DCM är runt 5 år.. Prognosen för hundar med förvärvad hjärtmuskelsvaghet som utvecklat hjärtsvikt är på lång sikt generellt dålig, de flesta avlivas eller dör slutligen p.g.a. svår hjärtsvikt. DCM är ärftligt och nuförtiden kan man ta blodprov och scanna hjärtat på hundar före avel om man vill vara lite på extra säkra sidan. Kanske en god idé om man vet att man har problem med det i sina linjer. Man kollar då värdena för BNP och Troponin 1. Till det kan man även göra en hjärtscanning. Källa: http://hunddna.slu.se/artikelserie/dcm_jens.pdf Andra hjärttillstånd som kan drabba rasen Förmaksarytmi förekommer hos rasen. Underfunktion av sköldkörteln kan påverka hjärtfunktionen. Olika typer av tumörer i hjärtat PDA, Persisterande ductus arteriosus, en kärlsringsmissbildning Jens Lennart Sjöström Nästa på tur var någon som många hade väntat på, Lennart Sjöström. Mannen med de många titlarna, de många specialistområdena och Kasströms val nummer ett åt oss. Lennart är bland annat Med. chefsveterinär och specialist i ortopedi, kirurgi och neurologi, verksam vid Regionsdjursjukhuset i Strömsholm. Alla satt tysta som små ljus när han talade. Valpen och den unga hunden Han började berätta om den unga hunden och var noga med att normal belastning under uppväxten är en förutsättning för utvecklingen av skelettets styrka, ledstabilitet och anpassning av passformen mellan ledytorna. En hund måste växa precis lika mycket fram och bak. Till normal belastning hör allt det som en vuxen hund gör förutom krav på fysisk prestation. Lek ska också gå lugnt tillväga och ske tillsammans med en hund av samma storlek eller med en mycket lugn äldre hund, detta på grund av att skaderisken vid häftiga rörelser i vild lek är stor. En valp ska när motoriken tillåter det exempelvis gå i trappor, hoppa in i bilen, gå promenader, röra sig så mycket den själv vill. Otillräcklig belastning av skelett och leder under uppväxten är en katastrof, sa Sjöström och stampade i golvet. Lennart lockade till sig många skratt då han tog död på flera myter, bland annat den gamla skrönan om växtvärk. Det finns INGET som heter växtvärk hos hundar sade Lennart bestämt och stampade ännu hårdare i golvet. Endast människor kan få växtvärk. Hos hund finns panosteit, men INGEN växtvärk. Så kom ihåg det när er hund växer. Det är inte normalt att en valp haltar vid upprepade och längre perioder under uppväxten. Detta kan inte avfärdas som växtvärk, utan hunden bör då undersökas av en veterinär, företrädesvis av en ortoped. Det är tämligen vanligt att det är en tillväxtrubbning, t e x OCD och får hunden hjälp i rätt tid finns effektiv hjälp att få så hunden kan få ett så friskt och gott liv som möjligt.

Även andra tillväxtproblem kan vara orsaken och om man inte utreder problemet blir följden felbelastning som påverkar hela skelettet, muskler och hundens välmående. Kort om Osteochondros dissecans (OCD) från föreläsningen Vid OCD växer brosket så fort att förbeningen inte hinner med. Den hamnar då på trappstegskanten i ledkulan vilket leder till att en bit lossnar. Brosket dör och bitar av det döda brosket släpper från leden. Då uppstår ojämna ledytor med sprickor och hål. OCD finns endast hos hundraser över 20 kg, alltså hos våra leonberger. OCD är dubbelt så vanligt hos hanar som tikar. Det utvecklas vanligast vid den snabbaste tillväxten mellan 4-6 månader. Symtomen är att hunden viker in armbågen och ut tassen. Leden blir svullen och hunden halt. Hos vår ras förekommer OCD i knä-, armbågsoch bogled. En tidig diagnos är av yttersta vikt för hundens framtid. Det tillsammans med tidig, korrekt behandling är avgörande för skadornas omfattning. Tillståndet kan i princip aldrig läka ut av sig självt, behandling är ett måste. Det finns dock en minimal chans att det kan läka när det sitter i bogleden. Obehandlat leder det alltid till artros i slutänden. OCD går inte att farmkalla om den genetiska predispositionen inte finns. Trauma är aldrig orsaken. OCD är en stor bov till både artros och dysplasier. Notera att OCD inte alltid syns på röntgen. Först när den är ordentligt utvecklad gör den det varför det är extremt viktigt att träffa en specialist som ev kan kika in i leden med artroskopi. Se alltså till att ge din hund korrekt foder så den inte växer för fort och tillse att den får röra sig så den belastar sin kropp för jämn och korrekt tillväxt. Läs mer på klubbens sida under hälsa, leder och skelett.

Armbågsdysplasi Armbågsdysplasi är ett paraplybegrepp och där ingår bland annat Fragmenterad Processus Coronoideus (FCP), OCD, Ununited Processus Anconeus (UAP) och ospecifik artros. En hund som röntgats utan anmärkning på armbågslederna, kan ändå utveckla artros då SKKs veterinärer läser av plåtarna mindre noggrant än veterinärmedicinska ortopeder. Atros i sig nedärvs inte, det som är ärftligt är de orsaker till varför artros uppkommer vilket innebär att artros i allra högsta grad just är nedärvbart. Det är vanligt att artros först upptäcks när hunden är medelålders eller ännu äldre, då på grund av dubbelsidig artros. Artros är det vanligaste ledproblemet hos hund och var 5:e hund har ont av sin artros. Nedbrutet ledbrosk ger smärta och nedsatt rörlighet. Benpålagringar som bildas är endast ett symtom på artros. Så kom ihåg att artroskopi är det mest tillförlitliga undersökningssättet av en led. Röntgen har en stor felmarginal när det gäller ledproblemen överhuvudtaget. Felaktiga ledvinklar Felaktiga ledvinklar tyckte Lennart var alltför vanligt hos rasen. Det tar sig uttryck såsom b l a höga bakdelar, inkorrekt kroppsbyggnad och raka bakbensvinklar. En hund som är felaktigt byggd kan få artros och drabbas ofta av korsbandsskador. Korsbandet nöts ner av raka bakbensvinklar och han ville vi skulle tänka lite på detta när det gäller Leonbergern eftersom han ser för mycket av den här typen av skador hos rasen. En hund med ett välvinklat bakställ får i princip aldrig korsbandsskador. Lennart visade flera bilder på hundar med alltför raka vinklar och bakben med felaktiga proportioner. Höftledsdysplasi (HD) HD går inte att framkalla om den genetiska predispositionen inte finns. Däremot påverkar kroppsstorlek, tillväxthastighet, utfodring och muskelmassa när den genetiska predispositionen väl finns där. Med andra ord, en hundägare kan inte orsaka att hunden får höftledsdysplasi om inte ärftliga faktorer finns. Ledslapphetem har med största sannolikhet ärftlig bakgrund. När studier utförts har det visat sig att hundar med dysplasi lämnar 25 % friska och 75 % sjuka avkommor, medans hundar med höftleder utan anmärkning lämnar 75 % friska och 25 % sjuka. Han berättade också om att hos

rasen greyhound förekommer inte HD, trots att det är en storvuxen ras. Greyhound har nämligen ingen genetisk predisposition för HD och kan därigenom inte utveckla detta. Höftlederna är normala när valpen föds och dysplasi kan utvecklas under hundens första sex levnadsmånader. Dysplasigraden C, D eller E påverkas av tillväxthastigheten. Dysplasigraden som visar sig på röntgen säger inte så mycket om hundens framtida prognos. En hund med lindrig dysplasi (C) kan ha mer smärta än den som har grav (E). Behandling vid skelett- och ledproblem Antiinflammatoriska och smärtstillande läkemedel gäller. Viktminskning likaså om hunden är överviktig. Kosttillskott med påvisad effekt. För användandet av glykosamin och omega 3 fettsyror finns vissa vetenskapliga bevis. Viktigt att använda kosttillskott av tillräckligt god kvalitet med höga halter av de ämnen hunden behöver några av dessa är exempelvis Dr Baddakys fiskolja, Cosequin, Seraquin, Glykoflex. Rehabilitering genom fysioterapi. Viktigt att tänka på är att all rehabilitering ska dokumenteras; ledvinkel, muskelmassa och lårbredd måste mätas under rehabiliteringens gång för möjlighet till utvärdering av insatserna. Hunden behöver vara fortsatt fysiskt aktiv med motion, den ska röra sig så mycket den själv vill. Dock inga krav på fysisk prestation eller häftiga rörelser bör förekomma. SKK:s Sist ut på schemat var Maija-Leena Eloranta, Docent i Immunologi och representatnt från Svenska Kennelklubbens avelskommitté. Maija-Leena talade om RAS och vikten av att alla uppfödare har RAS i ryggmärgen. RAS, Rasspecifika Avels Stragegier är något alla rasklubbar arbetar med och är klubbarnas och uppfödarnas avelsinstrument. Vi lärde oss vikten av att varje uppfödare ska definiera avelsmålen. De visionära målen, de specifika målen, de realistiska målen, de mätbara målen och tidsperspektivet för dessa. Det är även viktigt med god avelsplanering. Med kännedom om avelsdjuren på både individ- och populationsnivå. Där ska även ingå härstamning, populationsstruktur, hälsoläget, exteriör, mentalitet & beteende och rasens funktion. Maija- Leena gjorde även försök till att besvara frågan om hur vi uppnår och bibehåller en hållbar avelsstruktur hos rasens population? Hennes rekommendationer var att följa statistik över avkommor och barnbarn, glöm inte barnbarn till avkommorna. Matadoravla inte! Följ rekommendationer över maximalt tillåten ökning av inavelsgraden vid enskilda parningar. Det räcker inte med att titta på rasens inavelsgrad utan titta också noga på individuella kombinationer. Diskussion fördes även kring rasens inavelsgrad. Här blev det en hel del reaktioner i publiken. Maija-Leena rekommenderade att den bör kunna sänkas ytterligare. 2,5 % är ett

slentrianmässigt värde, men frågan ställdes även hur lågt är det realistiskt att nå? Inavelsgraden ökar alltid i slutna poulationer. Vid närbesläktade individer blir rasen mer mottaglig för exempelvis immunologiska sjukdomar. Det stämmer ju överens bakåt i tiden då inavelsgraden var högre. Tipsen om en ännu friskare ras var: Öka antal avelsdjur, d v s bred avelsbas Använd jämn könsfördelning Undvik matadoravel (när en avkomma ger för många avkommor kallas detta matadoravel. Eftersom en hund avkommor inte kan utvärderas till fullo förrän efter lång tid är det viktigt att inte tumma på detta) Undvik att använda nära släktingar som avelsdjur, d v s hög inavelsgrad. Importera obesläktade djur. Skaffa information om importen, överanvänd inte importer och glöm inte det viktigtaste; utvärdera resultatet. Avslutning Det här var en kortare summering över vad hälso- och avelskonferensen innehöll. Förutom många intressanta föreläsningar från duktiga och erfarna föreläsare så fanns kortare inslag om LPN1, leonbergers RAS just nu och presentation av blodgivarna till cancerforskningen som alla fick en liten belöning för insatsen samt möjlighet att ställa frågor till foderkonsulten Susanna Johansson från Purina Pro Plan. I matpausen bjöds det på god mat och alla fick en chans att umgås lite. Med sig hem fick gästerna en goodiebag och även en liten broschyr innehållande b l a siffror från Agria, mycket om ögonsjukdomar och en kopia på nya ögonlysningsprotokollet. Stort tack alla ni som närvarande på konferensen. En härlig uppslutning blev det och absolut något som vi borde göra oftare. Vi vill också tacka alla sponsorer & samarbetspartners: Svenska Kennelklubben, Cardiguard och Seraquin, Purina Pro Plan, tidningen HUNDLIV, Agria Djurförsäkring Obs ALLA bilder med tillhörande text under led reportaget kommer att finnas i större format på Slbks hemsida under hälsa framöver. Hälso och Avelskommittén SLBK