Svenska kelpieklubbens medlemstidning - Nr 3/2019

Svenska kelpieklubbens medlemstidning - Nr 3/2019 Foto: Helena Mamrelund Svenska kelpieklubbens styrelse Ordförande Renate Hagelin ordf@kelpieklubben.se Vice Ordförande Kristina Svanfeldt Sekreterare Ida Davidsson sekr@kelpieklubben.se Kassör Merit Nilsén kassor@kelpieklubben.se Ledamöter Anette Rydebrink Cecilia Mårtenson Martti Keskinen Suppleanter Ann-Sofie Lindgren Peter Munthe Här finns vi! Huvuddelen av all operativ verksamhet inom Svenska Kelpieklubben organiseras av klubbens lokalområden. De hjälper till med att arrangera bland annat; utställningar, exteriörbeskrivningar, korningar (mentaltest) och MH (mentalbeskrivning), vallningstest och -prov, lokala uppfödarutbildningar, medlemsmöten, läger och andra medlemsaktiviteter. Allt efter de behov och möjligheter som finns inom respektive lokalområde. Ta gärna kontakt med ditt lokalområde och engagera dig i klubben! Bergslagens aktivitetsområde Närke, södra Dalarna, östra Värmland och västra Västmanland Södra aktivitetsområdet Skåne, Blekinge och Småland Östra aktivitetsområdet Uppland, Södermanland, Gotland och Östergötland Västerbottens aktivitetsområde Inaktiv Norra delen av Sverige Västra aktivitetsområdet Västra delen av Sverige Hemsida www.kelpieklubben.se Kelpiebladet layoutas och sätts ihop av Cecilia Mårtenson. Du vet väl att klubben även finns på Facebook? Obs att du måste vara medlem för att få vara med i gruppen. Material till Kelpiebladet Hjälp till att fylla bladet! Vi tar tacksamt emot bidrag till kommande nr med utgivning runt vecka 17. Deadline 9/4. Material eller tips skickas till kelpiebladet@kelpieklubben.se Foto: Katarina Lundgren 1

Några rader från ordföranden... Hej medlemmar! Nu är det slut på ännu ett år. Mycket har hänt på många olika plan. Livet är en resa och man kan inte alltid veta vilka vägar den resan tar. Det gäller att njuta av de flesta delar, för man har bara en resa att göra. Detsamma gäller ju även våra hundar. När deras resa inte längre är njutbar är det dags att släppa taget. Det fick jag erfara i somras när min äldsta kelpiehane fick somna in mycket hastigt efter ett ormbett på grund av sin svåra veterinärskräck (bland annat), då lång intensivvård på djursjukhus hade varit ett rent djurplågeri i hans fall. Hur ont det än gör så är det rätt sak när en hund inte längre kan få njuta av vad den gillar mest och står inför en så skräckinjagande del av sin resa att det inte går att veta om den kan återhämta sig. Att avliva en hund på grund av mentala brister är fruktansvärt, men att hålla den vid liv i ett liv fullt av rädslor både för hund och familj är inte rimligt. Jag har under året råkat komma i kontakt med fler som har haft liknande problem med sina kelpies, och även om det som hundägare kan vara en tröst för mig om att inte vara ensam om att ha en rädd hund som kan bitas, så är det tråkigt när man tänker på att det förekommer i rasen. Huruvida det är vanligt eller inte är inte särskilt relevant för den hundägare som råkar ut för det. För den personen handlar det om att hantera det i vardagen, att bygga upp trygghet både för hunden och omgivningen. Och det är inte alltid helt lätt med så snabba och reaktiva hundar. Att sedan kunna/våga ta det rätta beslutet när det blir en för stor inverkan i livet både för hund och ägare. Att låta hunden somna in kan vara den största friheten för både hund och familj. Hälsoenkät Avelskommittén har precis sammanställt den hälso-/kelpieenkät som vi har genomfört i fyra år. Totalt har vi fått in 586 svar, och vi hoppas på ännu fler svar under kommande fyraårsperiod. Överlag ser det ut som att vi har en frisk ras. Det finns några områden som vi bör vara observanta på. Just mentaliteten är en av dem. Det är inte ovanligt att kelpies visar just rädslor eller andra problematiska beteenden i vardagen. Hela 60 % av dessa 586 hundar har vid något tillfälle visat någon av de rädslor eller problematiska beteenden som nämns i enkäten. Några andra rent fysiska hälsoområden som vi bör vara uppmärksamma på inom rasen är cancer, epilepsi, hjärtproblem och ryggproblem. Gå gärna in och läs mer, sammanställningen finns på www.kelpieklubben.se under rubriken Australian kelpie/hälsa. Under denna flik kommer det dessutom att komma lite nyheter under vintern med utökad och mer lättillgänglig hälsoinformation. Vi blickar framåt! Nu till något roligare, vad ska egentligen kelpieklubben hitta på kommande år? Vi har fått in en del jättebra förslag, men flera av dessa vet vi i dagsläget inte vem som ska hålla i. Gå in och kolla här: länk. Vi, Svenska kelpieklubben, gör det som våra medlemmar vill engagera sig i och driva. Är det något som du tycker att klubben inte gör men som vi borde göra, så beror det troligtvis på att ingen person har drivit detta. Kelpieklubben är dess medlemmar, och en styrelse finns för att det ska finnas en central organisation bland dessa medlemmar. Det är alltså våra aktivitetsområden, våra kommittéer och enskilda medlemmar som främst måste sköta det praktiska kring klubbens aktiviteter, och vi välkomnar allt engagemang! 2 Ingen i en ideell förening kan tvingas driva sådant som de inte har intresse av eller tid till. Det går inte att säga att en ideell förening borde göra mer av det ena eller det andra, utan att själv som medlem vara beredd att vara med och driva detta. Att ifrågasätta utan att själv vara beredd att hugga i gör bara att de som faktiskt redan engagerar sig och lägger ner sin tid riskerar att tröttna, då det man gör aldrig är tillräckligt. Så, vad vill du att klubben gör kommande år? Styrelsen kommer att stötta och stå för den ekonomiska risken om någon medlem, aktivitetsområde eller någon kommitté vill genomföra aktiviteter. Styrelsen kan också se till att det finns medier att nå ut med informationen. Styrelsen kan självklart försöka hjälpa till vid behov efter förmåga, men att driva olika aktiviteter kräver ert engagemang! Vi vet att så gott som alla föreningar kämpar med samma sak, att hitta dessa personer som är beredda att offra lite fritid för att hjälpa till. Överlag upplever jag att ni kelpiefolk är väldigt duktiga på engagera er och hjälpa till, och att det finns så otroligt många brinner för vår ras, det är helt fantastiskt! Men vi behöver bli fler, bli en av dem som engagerar sig! Kontakta styrelsen eller valberedningen om du önskar engagera dig mer. Det finns allt från små uppgifter till stora, alla uppgifter är viktiga för rasen och Svenska kelpieklubbens medlemmar! Jag vill passa på att önskar er alla en härlig vinter! Renate Hagelin Ordförande, Svenska kelpieklubben

Årsmöte för Svenska Kelpieklubben 7 mars 2020 på Märsta-Sigtuna Brukshundklubb Obs! Glöm inte att kolla så att ditt medlemskap är aktuellt. 10.30-11.30 Friskvårdsföreläsning med Helen Låås från ProDog (anmälan krävs, SVEKK bjuder på detta) 12.00 Lunch för de som vill ha (SVEKK bjuder på en enklare lunch) 13.00 Årsmöte 14.00 Fika med prisutdelning 15.00 Information från & dialog med avelskommittén för alla medlemmar (anmälan krävs) Anmäl via denna länk: https://docs.google.com/forms/d/e/1faipqlserwmh6lcz3x3rk2toytyl3xmo- VScT4geOboJkk2VQ-Hz2Hw/viewform Foto: Sara Carlsson Vi har tillåtelse att nyttja träningsplanerna, så träna gärna om vädret tillåter. Obs! Vid för litet intresse för föreläsningen eller informationen från avelskommittén kan dessa komma att ställas in. De som anmält sig till detta kommer då att meddelas via epost. Välkomna önskar SVEKKs styrelse! Bergslagens Aktivitetsområde inbjuder till Årligt medlemsmöte med hundträning Lördag den 11 januari 2020 kl. 13:00-17:00 i Lerviks Hundhall Meddela ditt deltagande till: annsofie.vickulas@telia.com - Varmt välkomna! Östra Aktivitetsområdet inbjuder till Årligt medlemsmöte Söndag den 2 februari 2020 kl. 15:00 i Aspuddsparken (Hövdingagatan 15) Södra Aktivitetsområdet inbjuder till Årligt medlemsmöte Lördag den 25 januari 2020 kl. 10:00 på Lomma brukshundklubb På mötet går vi igenom det gångna året och planerar för det nya året. Ta möjlighet att engagera dig och bidra till att driva vår klubb framåt! Vi vill bli fler som hjälps åt! Då vi tänker bjuda på smörgåstårta vill vi att du meddelar ditt deltagande senast 30 januari till kelpiespecial@gmail.com Varmt välkomna! Vi bjuder på fika till de som anmäler sig till: ingrid.borgvogel@gmail.com. Vill du endast delta på mötet behövs ingen anmälan. Handlingar till mötet kan rekvireras 7 dagar före mötet via e-postadress ovan. Vid mötet kommer vandringspriser att delas ut, läs mer på www.kelpieklubben.se. Varmt välkomna! 3

Från valp till 3-åring Text och foto: Sophia Adrian Det blev en Batman, Red Hope Batman. Tanken var att du skulle heta något fränt, något fartfyllt namn! Men det blev en Torsten, ett lagom flummigt och snällt namn som beskriver dig rätt bra. Du tog oss med storm, ordagrant. Du var högt och lågt och hade en kärlek för vedträn, vilket är ett problem när vi eldar i vårat hus och det låg några kubik ved uppkapat bredvid huset... Men från den lilla vedälskande terroristen har det nu blivit en ståtlig, underbar herre med ett hjärta av guld. Som är med oss dygnet runt vare sig det är på jobbet, i lekparken eller hos kaninerna. Du förgyller våra dagar med din viftande svans och din kärlek. Vi är oerhört tacksamma att vi i vår familj får dela vardagen med dig Torsten! 4

Specialsök Del 2 av 3 om den blivande barkborrehunden Sickan Hjälp, min kelpie behöver ett jobb! Text & foto: Ida Davidsson I Kelpiebladet nr 1/2019 berättade matte Ida om det som kom att bli början av en resa tillsammans med sin kelpie Zathungens Just Call Me Zickan Sickan, en resa med målet att utbilda Sickan till en barkborrehund. Här följer nu nästa del. Sedan jag skrev sist har Sickan hunnit fylla två år, hon har sökt av hundratals hektar produktionsskog och hon har även blivit helt fri från sitt kortison. har fått olika träningsplaner sedan hon blev unghund. Hon har varit riktigt svår att hålla mjuk, jämn och skadefri. Först nu, efter att kortisonet satts ut, har vi kunnat Det kan tyckas som oväsentlig informtrappa ner till ett besök i månaden och ation om kortisonet, men det har faktiskt då är hon ändå fin i kroppen vid varje varit en stor del av vad som hänt under besök. Ett helt kilo i enbart muskler har året. Sickan har ätit 5 mg prednisolon hon lagt på sig, vilket procentuellt är varannan dag vid behov och ibland mer ganska mycket på en hund i Sickans viktän så, på grund av allergier hon har haft klass. Hennes C-höfter har stabiliserats ända sedan hon var valp. I somras böroch övriga påbörjade ligamentskador har jade jag fasa ut medicinen och hon är nu läkt ihop. Kortisonet krävde en otrolig sedan augusti kortisonfri, utan bakslag! noggrannhet. Det blir spännande att se Mentalt är hon densamma, men muskel- hur denna nya hund tacklar det hårda mässigt har hon verkligen exploderat. Vi arbetet i skogen i sommar. har gått varannan och var tredje vecka I början av sommaren när certifieringen till fysioterapeut som behandlat med av barkborrehundarna gick av stapeln laser, ström, massage och sträckt, och vi valde jag att chansa och göra provet, trots att jag visste att vi inte var helt redo än. Vad hade vi att förlora? Antingen skulle det gå strålande eller så skulle jag bli väl förberedd inför nästa års certifiering. Och teorin gick också strålande, men praktiken blev lite för svår för oss. 5 Jag lärde mig däremot massor som jag kan ta med mig till framtiden, till exempel om hur skogen kan luras. Gamla angripna granar från i fjol hade fortfarande aktiva angrepp i sig, trots att de kunde anses vara döda träd. En bra läxa för en kontorsråtta som jag, som innan 2019 varit i princip helt utan skogskunskap. Nåväl, vi fick med oss massor av bra erfarenheter vid certifieringen, jag tröstshoppade lite möbler på Svenssons i Lammhult och åkte hem igen. Under sommaren tog vi sedan lite ströuppdrag på 20-80 hektar med ett sista uppdrag i augusti. Sedan har vi haft fyra månaders uppehåll. Nu är det dags att starta upp träningen igen och det känns himla kul! Jag kommer att lägga ungefär 50/50 mellan fysträning och söknoggrannhet. Ett sökområde på 60 hektar med maximal söktid 8 timmar i potentiellt 30 graders värme är svårt att få att kännas som Forts på nästa sida.

en walk in the park, men det är just den känslan av lätthet jag vill uppnå. precis så självständig och dessutom lydig doften istället för mig. Hur svårt kan det vara? Sökmässigt vill jag få henne så trogen sitt uppdrag att hon struntar i mig om hon har barkborredoften i nosen. Detta är den absolut svåraste delen för oss eftersom Sickan är en lydig hund, samtidigt som hon jobbar på mycket långa avstånd från mig. 50 meters distans (inte sällan ännu längre) i produktionsskog gör det svårt för mig som förare att se och stödja Sickan vid eventuellt upptag. Med en träningsplan och lite småländskt jäklar anamma ska det alldeles säkert bli ett utmärkt ekipage av oss också så småningom. Nu tränar vi på och återkommer i ett Kelpieblad längre fram om hur det går. Följ oss gärna i sociala medier där det dyker upp små klipp och uppdateringar! Vi önskar er alla ett gott nytt år! Jag vill att hon stannar vid angreppet oavsett om jag kallar på henne, vilket jag kan göra när jag inte ser henne, eller om jag vill ta en väg som jag anser mer lämplig än den hon just tagit. Detta är otroligt svårt, men dit ska vi komma. Hälsningar Ida och Sickan Jag vill inte hålla henne för nära mig heller, för hon har fått en sådan rutin att hon korsar vinden själv. Jag vill ha henne just Läs mer! Här finns vi om ni vill följa oss eller ställa frågor! Instagram: @barkborrehund Blogg: barkborrehund.wordpress.com Epost: ida.tj.davidsson@gmail.com 6

KM i vallning 2019 Lördagen den 12 oktober genomfördes årets Klubbmästerskap i vallning på Mårtensby Gård i Almunge. Foto: Ewa Carlsson-Myrbrink Från höger, Vinnare och Klubbmästare 2019: Orchis Göksko ( Chip) med Max Åling 2:a Evallens Red & Tan Gilpa med Elisabeth Helgöstam 3:a Leagårdens Igor med Lars-Olov Pettersson 4:a Ludde med Eva Brauer I årets klubbmästerskap kom nio ekipage till start. Dagen började med en bangenomgång tillsammans med domaren Sven Sognevik från Svenska Vallhundsklubben.. Banan gick som det nya Vallhundsprovet, med modifierade hämtavstånd. Först börjar man med att hämta fåren (tio st) på 150/75 meter, sedan ska alla får genom en ränna i vinkel. Efter detta ska fåren fösas (hunden går bakom fåren, men framför föraren) i 150 meter och sedan vinklas 90 grader och fösas ytterligare 150 meter. När detta är klart ska fåren drivas 100 meter genom en grindgenomgång, sedan till fållan där fåren ska in och därefter tas ut igen. Sist men inte minst ska fårflocken delas av, minst två ska delas och sedan ska hunden hålla de avdelade fåren tills domaren är nöjd. Vi hade vädrets makter med oss hela förmiddagen och när vi fick några droppar regn på oss hade hälften av ekipagen gått banan så vi passade på att ta en lunchpaus. Pysse hade lagat oss en god måltid, vilket var väldigt uppskattat! Det var inte många besökare på plats, men kul att det ändå tittade förbi någon, kul att träffas Leif! De flesta kelpies kom runt tävlingsbanan, men några var lite för taggade för dagen och tvingades bryta. De som placerade sig i topp var de äldre och mer erfarna hundarna (10, 8 och 7-åringar), men vi fick även se några oerhört talangfulla unghundar som gjorde mycket bra ifrån sig. Det är härligt att se att framtiden ser ljus ut för den vallande australian kelpien! Dagen avslutades med prisutdelning där alla deltagarna fick priser, tack vare sponsorerna från ÖLOs utställning i augusti. Det blev en rolig dag med mycket prat och många skratt. Så nu alla vallande kelpieägare, ladda om för nästa års klubbmästerskap, det är dags att de lovande unghundarna tar över tronen från klubbmästaren Chip! STORT TACK till Ewa och Pysse på Mårtensby Gård som ställde upp med djur och mark och en god lunch. Hälsningar Lisbeth Cederberg 7

Sjöräddning Australian Mates Buza - har nosen i sjöräddningens tjänst Text och foto: Malin Svensson Sjöräddningshundar utbildas på uppdrag av Sjöfartsverket, utbildningen hålls av Svenska Brukshundklubben med ett nära samarbete med Sjöräddningssällskapet. Hundarna ska vara en extra resurs till sjöräddningen. En färdigutbildad förare och hund är alltid redo att åka på omedelbar insats om det behövs. I Sverige finns idag totalt nio sjöräddningshundar som tillsammans med sina förare hjälper till vid eftersök efter försvunna människor som kan befinna sig både på land, i vattnet eller under vattnet. Tack vare sitt fantastiska luktsinne kan hunden känna lukten av en person på flera kilometers avstånd eller på minst tio meters djup. Mörker, snö, regn, dimma eller annat väder som försämrar människans sökförmåga påverkar inte hundens förmåga, nosen fungerar lika bra ändå. Vägen till färdigt ekipage Hund och förare genomgår en cirka två år lång utbildning tillsammans, där de testas under fem olika prov. För att klara utbildningen krävs bland annat att hunden kan hanteras av främmande personer, tåla att vara med på båten under riktigt hårt väder och kunna ligga tyst och lugn uppbunden på båten. Hunden behöver också ha en enorm arbetslust och vilja att engagera sig med alla främmande människor, den behöver vara modig och självständig, samtidigt som den också behöver vara väldigt lyhörd och styrbar. Färdigutbildad hund och förare funktionstestas sedan också regelbundet och övar ständigt i nya och utmanande situationer, för att kunna vara redo när larmet går. Sjöräddningshunden Australian Mates Buza Snart nio år gamla australian kelpietiken Buza är tillsammans med sin matte Malin stationerad på sjöräddningsstationen Rörö i Göteborgs skärgård sedan 2017, men kan verka i hela landet om det skulle behövas. De nio ekipagen som finns har alla jouren tillsammans och hjälper till när det behövs, där det behövs. Mycket tid läggs på att upprätthålla Buzas förmåga att arbeta, om larmet går kommer det krävas att hund och förare kan arbeta under väldigt många timmar i sträck utan att tappa kapacitet. Några pass konditionsträning per vecka varvat med minst ett sökpass där fokus ligger på att förstärka det som behövs är den träning som håller Buza redo för insats dygnet runt, året runt. Buza har en fantastisk nos och är väldigt noggrann i sitt sökarbete, hon är också modig och har en fantastisk förmåga att själv övervinna sina rädslor. Detta är hennes främsta egenskaper och det som utmärker henne som tjänstehund. Hon älskar verkligen sjöräddningens båtar och bryr sig inte riktigt om att matte ska följa med också, utan kan gärna smita på en av båtarna i hopp om att få åka ut och jobba lite, så fort hon får chansen! 8

Vägen till att bli nordisk dubbelchampion i agility! Elda (som i stamtavlan heter Korad, NordAgCh, NordAg(Hopp)Ch, LP1, LP2, RLDN, RLDF, RLDA Promotion Honda Firestorm) är, enligt uppgift, den första australian kelpien som blivit dubbel Nordisk champion i agility, dvs både i agilityklass och i hoppklass. Jag är såklart jättestolt över vår prestation tillsammans och tänkte att det kunde vara kul att berätta om vår championatresa. Text och foto: Petra N Lindström Elda är en mycket förig liten hund, lite för följsam för agility, 2019. Det har alltså inte funnits tid att satsa och träna varken och med det menar jag att hon så gärna vill göra rätt och att hunden eller mig själv så mycket som jag vet behövs för att hon springer så snabbt som den hon springer med, vilket platsa i ett landslag. Så därför bestämde jag mig för att försöka ibland kan hämma hennes fart på banan. Det har alltså varit ta championat i flera länder i stället. För mig är resultatmål en en utmaning att hitta varandra eftersom hon varit så olik sin drivkraft i träningen och ett kvitto på kvalité. mamma (Gnagets Explosiva Lira) men jag tänker att varje Vi började med att åka till Danmark 2016 på hösten, där vann hund kommer till en för att lära en något om hundträning och vi båda klasserna och tog ett cert i hoppklass men missade det Elda har lärt mig många saker som inte Lira lärde mig. Elda är internationella agilitycertet för vi fick snöpliga 5 fel, så det står vansinnigt enkel på tävlingsplatser och i vardagen, min skötsamma lilla skugga med det stora hjärtat som passar perfekt i fortfarande på vår önskelista! Vi åkte till Danmark igen i februari 2017 och passade då på att besöka Eldas bror Kato vår barnfamilj. Det jag vill säga med detta är att för att lyckas (Promotion Ducati Monster) som bor där med sin matte ta championat i agility som vi gjort, så behöver inte hunden Birgitte. Praktiskt att ha valpköpare i Danmark, Norge och Finland Då hade också de nya championatreglerna införts som vara den absolut snabbaste. På många banor är det en fördel med en stabil välutbildad hund som det går att klara svåra innebär att hunden endast behöver ett cert i Danmark för att situationer med, där snabba hundar ofta kör bort sig. Där har bli dansk champion om den redan är champion i Sverige Elda fina kvaliteter som gjort att vi kämpat oss igenom många (tidigare behövdes tre cert i varje klass). Tävlingen var banor tillsammans. inomhus i Vallensbaek där Elda blev etta och trea och tog båda Hösten 2014 kom Elda upp i klass 3 i både hopp- och agilityklass. Hon har alltid varit en sån där duktig flicka som tagit superkul att tävla i Danmark, där firas cert och championat certen, och blev därmed dubbel Dansk agilitychampion! Det är sina pinnar i de båda klasserna jämnt fördelat, en i den ena med skumpa på prisutdelningen och det är alltid så fina priser. och en i den andra. Likadant blev det med certen, hon tog Jag arbetar till vardags som lektor och forskare på Högskolan vartannat cert i hoppklass och vartannat i agilityklass. Våren Kristianstad och åker då och då på forskningskonferenser och 2015 tog hon sitt första cert och tog under det året sammanlagt fyra cert, två i varje klass. På våren 2016 blev hon sedan presenterar forskning inom folkhälsovetenskap. Jag såg att det skulle vara en konferens i Trondheim, Norge, hösten 2018. Så SE Ag(Hopp)Ch på hemmaklubben, på ett lopp som jag minns jag kontaktade min valpköpare Eirin som bor där och hörde inte var klockrent, men det var en svår bana och av 94 starter om det inte fanns någon tävling i närheten helgen före eller så kom vi 8:a. På sommaren var det den stora flerdagarstävlingen Hula hopp, med massor av starter och ekipage från efter konferensen. Jo det fanns det sa hon, i Ålesund, cirka 25 mil från Trondheim. Ja men det är ju inte så långt tänkte jag, olika länder. Där smällde vi till med ett galet bra lopp och Elda som från Hässleholm till Göteborg ungefär, ett par timmars blev SE AgCh på en 2:a plats av 131 starter, fantastiskt! Jag blir färd eller så. Så dit bestämde vi att vi skulle fara tillsammans helt euforisk när jag tänker på det än i dag, så häftigt! och tävla. Elda och jag flög till Trondheim, det var första flygresan för henne som inkluderade en halvt kaotisk mellan- Med Eldas mamma Lira sökte jag till landslaget flera gånger och representerade svenska landslaget till WAO 2014 i Italien, landning i Oslo på grund av att jag fått besked både före av men med Elda så har en landslagssatsning inte varit aktuell. SAS och på Kastrup att Elda skulle vara incheckad hela vägen Främst för att jag fick mitt första barn 2014 och det andra nu till Trondheim. Forts på nästa sida. 9

Men när jag kom till Oslo så var den informationen fel och jag behövde tulla henne från Sverige för vidare resa i Norge. Vi missade därmed det bokade flyget och fick boka om. Men fram kom vi till slut och Elda fixade flygningarna jättefint. Vad jag inte beräknat var att 25 mil med bil på norska vägar inte går så fort som i Sverige Det tog över fem timmar! Men med trevligt sällskap av Eirin, Eldas syster Baera (Promotion Aprilia Tuono) och systerdotter Blomst och den fantastiska naturen i Norge, så kändes resan inte så lång ändå. Vi fick åka bilfärjor över fjordarna och Ålesund var en väldigt vacker stad. Vädret kunde varit bättre, det kom mycket regn och även snöblandat regn trots att det bara var september. Snön låg redan på fjället. Underlaget på agilityplanen var grus, och det är vi inte vana att springa på, men jag var tacksam för att det var grus istället för gräs med tanke på halkrisken! Jag hade två chanser per klass att ta det efterlängtade norska championaten som i sin tur skulle leda till de båda nordiska championaten. På lördagen började vi med att få en retlig vägran i agilityklassen, så inget cert till oss. Men i hoppklassen slog vi till med en nolla, vann klassen och fick det norska hoppcertet. Hurra, NO Ag(Hopp)Ch i hamn! Nästa dag lyckades vi även att nolla agilityklassen och det var en spänd väntan innan resultatlistan kom upp på väggen Jo, vi hade vunnit och därmed även fått certet. Helt galet roligt, NO AgCh och alltså därmed även Norsk dubbelchampion! Men för att kunna plocka ut de norska championaten behövdes en utställningsmerit i öppenklass och det hade inte Elda. Så jakten på de nordiska championaten var inte över än... När vi kom hem blev det till att anmäla till utställning och passande nog fanns en i närheten senare på hösten, i Åstorp. Så i november 2018 fick vi kamma till oss, ta på finkoppel och åka på utställning i ett kallt ridhus. Jag är inte så bra på att visa hund på utställning men lyckades i alla fall visa bra nog för Elda fick ett Very Good och därmed kunde jag äntligen ansöka om de norska och vidare även de nordiska championaten. Mission completed och vilken lycka att ha fixat detta med min fina kompis! Eldas bror Mio (Promotion Benelli Tornado) bor i Åbo, Finland, så jag tror nog det får bli en tur dit under 2020 också för att hälsa på valpköparen Noora och jaga de två finska certen Och så måste jag nog hålla utkik efter chanser för ett internationellt cert också Det kanske kan tyckas lite galet med alla resor hit och dit, men det är verkligen superkul att tävla i andra länder, för andra domare och träffa andra medtävlande. Lite som en extra krydda i agilitytävlandet som jag verkligen rekommenderar! Jag hoppas att vi ses på tävlingsbanorna framöver! Hälsningar Petra Lindström & Promotion Honda Firestorm Elda 10

Kelpie i topp när Märta och Ingvar dansade hem VM-brons! VM i Freestyle och Heelwork to Music gick av stapeln den 21-24 november i Stuttgart, Tyskland. I freestylen gick två svenska ekipage till final varav det ena var Märta Andersson & Cefeus Zharles-Ingvar II. I finalen knep de sedan VM-bronset! Stort grattis! Märta och Ingvar ingick även i det svenska freestylelandslaget som kom på en fin 4:e plats i lagtävlingen! Ny uppfödare i rasen? Planerar du att ta en kull på din australian kelpie är du mycket välkommen att kontakta klubbens avelskommittén på avel@kelpieklubben.se. Då kan du få tips på vad som är bra att tänka på, hjälp att leta intressanta avelsdjur och stöd i hur du kan tolka olika resultat. Utgivningsplan Kelpiebladet 2020 v 17 - deadline 9/4 v 35-36 - deadline 17/8 Foto: Camilla Frisk v 51 - deadline 30/11 Hjälp till att fylla bladet! Vi tar tacksamt emot bidrag av alla sorter! Texter, bilder, resultat eller har du kanske idéer eller önskemål om vad som borde tas upp? Hjälp finns att få med att skriva text och sätta layouten. Material eller tips skickas till kelpiebladet@kelpieklubben.se 11 Systrarna Cefeus Hilja II & Humla II som i augusti gjorde godkänt vallanlagstest (NHAT) hos Ewa på Mårtensby gård.

Välbesökt kelpiedag i Östra! Foto: Cecilia Mårtenson & Johan Berntfors Östra Aktivitetsområdet arrangerade en kelpiedag på Färingsö den 2 november. Det dök upp cirka 30 kelpies med sina mattar och hussar denna gråmulna dag, för att under några timmar mingla, prova på vallning, träna uppletande och rallylydnad, gå tipspromenad och fika! Några tog chansen att genomföra inofficiellt vallanlagstest och ett gäng tog en lekpromenad på fältet. Det var roligt att så många kom, vi tar tacksam emot idéer och mer hjälp inför kommande kelpiedagar! Stort tack till Lisbeth Cederberg som upplät mark och får. Klubbkläder! Du vet väl att det går att beställa fina klubbkläder via Netshirt? https://www.netshirt.se/profil/foreningsbutik/svenska-kelpieklubben Obs! Klubben har inget med beställningarna att göra, men om det i framtiden finns önskemål om utbudet kan vi påverka det. Vi börjar dock med detta och utvärderar det innan vi ändrar. Här nedan finns några av tröjorna, fler modeller och färger finns på länken ovan. 12

Mondioring Cobie & Indus - kelpies som tävlar i mondioring! Text: Cecilia Mårtenson Foto: Anette B Bergström, Cecilia Mårtenson, Linda Penttilä Mondioring - Vad är det egentligen? Sporten som allt fler har hört talas om, men som få har sett i verkligheten. Jag tror faktiskt att man måste uppleva mondioring för att riktigt förstå vad det är. För att det är en upplevelse, det går inte att ta miste på! Kelpiesarna Amirace Cobie och Dracoulinnes Indus tränar flitigt i denna nya sport och hoppas att fler ska uppleva tjusningen! sedan antingen plankhinder eller längdhinder. I klass 3 ingår samtliga tre hinder. Mondioring skiljer sig från IPO och Svenskskyddet genom att figuranterna arbetar i heldräkt och hunden får fritt bita över hela dräkten. En av tjusningarna att tävla Mondioring är att du aldrig vet hur dagens tävling kommer att se ut förrän provhunden visat programmet strax innan start, och det är just överraskningsdelen Mondioring är en av SBKs nyaste sporter och fick officiell som är utmärkande för sporten. Det innebär att man måste status den 1 januari 2019, efter en provperiod på två år. förbereda sin hund för att "allt kan hända", och det kan faksporten är skapad av olika länder med tanke om att bli en tiskt vara ganska befriande att inte alltid veta allt i förväg utan blandning av olika nationella tävlingsformer som redan istället ta det som det kommer. De tävlande ekipagen kommer existerade, och som man då skulle kunna tävla mot varandra att utsättas för störningar av många olika slag, apporteringsöver gränserna. Man plockade vissa delar från bland annat föremål som man aldrig tränat på och upplägg av moment French ring och Belgian ring, som en del kanske har sett på som man inte ens i sin vildaste fantasi hade kunna tänkt ut youtube. själv! Det gäller helt enkelt att träna på att hålla hundens huvud öppet, lyssna på kommandon och såklart, träna massor på Mondioring (MR) består av lydnad, hopp och skydd. På tävling störning och olika slags presentation av moment. Mondioring genomför man hela programmet i en följd utan pauser. I ska vara underhållande för publiken, ha en stegrande svårigsverige kan man även tävla i MRL (endast lydnadsmomenten) het för deltagarna och vara utmanande för de tävlande. Varje och MRLH (endast lydnads- och hoppmomenten) och där är tävling har ett eget tema, och här går man verkligen all in alla raser tillåtna, till skillnad från MR där endast hund av ras med rekvisitan och hela tävlingsplanen blir som ett stort skåvilken SBK har avelsansvar för får delta. I alla dessa varianter despel, där du och din hund är en del av! kan man tävla klass 1-3. I klass 1 ska föraren välja ett av de tre hindren, i klass 2 är hopphinder obligatoriskt, föraren väljer 13 Forts på nästa sida.

För att få tävla Mondioring behöver hunden vara 12 månader och ha godkänt STMR (Socialitetstest Mondioring) alternativt BH-prov. För hund som uppnått 18 månaders ålder krävs genomgången MH (mentalbeskrivning) eller BPH (för de raser som SBK inte har avelsansvar för). Upplägg på tävling Inför varje moment finns en s k föreberedelsepunkt, ca 3 m innan startpunkten där man får förbereda hunden. Tävlingsledaren visar ekipaget till förberedelsepunkten och därefter till startpunkten. När föraren och hunden intagit sina positioner vid startpunkten ger domaren signal (med en tuta) att momentet börjar. Tutan används i alla moment för att markera momentets början och slut, men förekommer även som signal att föraren t ex ska kalla in hunden eller skicka iväg den. Lydnadsmomenten i klass 1 är fritt följ, förarens frånvaro 1 minut med störning, framåtsändande ca 20 meter, fjärrdirigering, matvägran och apportering. I de högre klasserna höjs svårighetsgraderna i momenten och det tillkommer även vittringsapportering. Skyddsmomenten i klass 1 är frontalangrepp med bambukäpp, fasttagande och förarförsvar. I klass 2 och 3 höjs svårighetsgraderna och det tillkommer även frontalangrepp med accessoarer, sök och transport samt bevakning av föremål. Träning för alla! Efter att ha fått upp ögonen för sporten under hösten/vintern 2019 har Cobie och Indus regelbundet tränat Mondioring. För visst går det utmärkt att träna detta även om man inte är en typisk skyddsras! Vi tränar tillsammans med andra för att få störning och försöker överraska varandra vissa träningspass med teman där man inte har en aning om hur det kommer att se ut. Musik och saker som rör sig lite märkligt på planen är självklarheter! Vi tränar på apportering av alla möjliga (och näst intill omöjliga) föremål för att vara förberedda på allt. Vi tränar fjärrdirigering med tokiga hattar på oss, sittandes på en pall och kanske hållandes en gitarr i handen. Vi går fritt följ över höga föremål då hunden ska följa med vid sidan oavsett vad som händer. I Mondioring är det funktion som är överordnat precision, vilket gör att allt inte behöver vara perfekt utfört, men det är viktigt att det utförs på ett visst förbestämt sätt. Våra hundar blir otroligt störningståliga i allt detta och förutom att både vi och hundarna har väldigt roligt när vi tränar, så kommer vi med all säkerhet ha nytta av detta även i andra sporter som vi tränar. Nu för tiden reagerar jag inte ens om konerna i rutan skulle ha en avvikande färg på lydnadstäv- Fjärrdirigering kan se ut hur som helst... Cobie tränar bitarbete i en jacka! lingen, eller om frestelserna i rallybanan är något vi aldrig tidigare har sett, för vi har varit med om så mycket annat som jag vet att vi klarar av. Tävlingsdebut Våren 2019 var det dags för tävlingsdebut på Enköpings BK! Vi valde båda två att starta i MRLH1 (dvs lydnad och hopp) och kanske var vi inte helt klara, men eftersom det än så länge är så få tävlingar kunde vi lika gärna starta och chansa, och samtidigt få en riktigt bra erfarenhet. Tävlingens tema var häst, och hela planen var uppbyggd kring detta. T ex gick fria följet genom en öppen hästtransport full med spån, apporteringsföremålet var en strykkappa ena dagen och en ryktborste andra dagen, matvägran bestod av en grillad hamburgare som kastades mot hunden Överallt var det musik och skratt, stämningen var väldigt avslappnad, tävlingsledarna och figuranterna otroligt hjälpsamma och förvirringen för oss nybörjare var total när vi skulle försöka förstå hur den franska domaren hade lagt upp momenten! Hur var det nu man skulle göra, fick jag säga stanna när jag lämnade hunden eller skulle jag bara gå iväg, när skulle han tuta och vad betydde just den signalen i det momentet? Vid provhundens genomgång var papper och penna en nödvändig hjälp, för att sedan lyckas memorera allt som skulle hända. Väl inne på planen släppte ändå den mesta nervositeten, det gick helt enkelt inte att ha koll på allt OCH på sin hund! Vi hade så roligt där inne och hundarna förstod nog inte var de hade hamnat, vilken härlig lekplats! Efter två dagars tävlande hade vi samlat på oss massor av erfarenhet, Cissi & Cobie lyckades med ett godkänt resultat och Linda & Indus var bara 2 poäng ifrån. Nu satsar vi för fullt på vårens tävling och då vet vi lite mer vad som väntar oss. Kanske skulle vi till och med framöver våga starta skyddsdelen med våra små kelpies, och visa att det faktiskt går! 14

RESULTAT - RESULTAT - RESULTAT - RESULTAT - RESULTAT - RESULTAT UTSTÄLLNING Antal anmälda hundar: 27 Domare: Svend Lövenkjaer, Danmark BIR + Nordic Cert hane + Bästa veteran: C.I.B & C.I.E & NORD UCH LPI LPII LPIII NO V-15-16 NO V-18 NORD V-15 RLD N&F&A&M & SE RALLYCH SE V-16-17 SE V-18 SPH II DRAGONORA STEEL PANTHER BIM och BIR Bästa JKL: LD STARTKLASS RLDF RLDN CAFAYOS BAILEY-CREEK Ägare: Ulrica Bengtsson, Mora Uppfödare: Camilla Hallgren, Vikarbyn Ägare: Malin Eliasson, Malung Uppfödare: Eike & Jan Fokkens, Skällinge BIM + Nordic Cert tik: NO JV-16 SE V-17 SANDSKOGENS EUPHORIA Ägare: Eike Fokkens, Skällinge Uppfödare: Conny Borg, Löddeköpinge Bästa uppfödargrupp: Kennel Evallens, Ewa Karlsson Myrbrink, Almunge LYDNAD RALLYLYDNAD Båda dagarna hölls tävlingar i lydnadsklass 3. Sandra Gisslar & Walkabout Myx kammade hem 1:a platsen av 19 duktiga ekipage på lördagens tävlingar! På söndagen knep de en fin 3:e plats av 16 ekipage. På söndagen hölls rallylydnadstävlingar i Mästarklass. Här är resultaten för alla deltagande kelpies. Klass A 4:a Anna Westerberg & Jejmic's Ulleternell 4:a Anna Westerberg & Jejmic's Xrysantemum 9:a Rebecca Wilson & Cefeus Hurricane Floyd II 19:e Kamilla Roupé & Australian Mates Dreaming Dea Disk. Madeleine Kumlin & Red Hope Amery Disk. Gunilla Stare & Evallens Black & Tan Zelina Klass B 21:e Lisabet Lindbäck & Aussie Action s Olivander 15

Självklart var klubben på plats på Rasklubbstorget! Östra Aktivitetsområdet ordnade med bemanning av Svenska kelpieklubbens välbesökta monter. Stort TACK till alla två- och fyrbenta som hjälpte till under dagarna! Uppvisning I SBKs aktivitetsring var Dracoulinnes Indus & Linda Penttilä med och visade upp mondioring! Finalshowen! Eftermiddagens finaler inleds alltid med någon uppvisning. I år var det Cefeus Zharles-Ingvar II & lucian Märta Andersson med tärnor som hade äran att inför fullsatta läktare inleda finalerna med ett fint freestyleprogram. 16

Vinterkelpies! Stort tack till er som bidragit med bilder! Annika Johansson, Aurora Sepulveda, Caroline Mähler, Carro Zethraeus, Cecilia Lundh, Emilie Billander, Erika Johansson, Eva Sköld, Fia Källström, Helena Mamrelund, Kamilla Roupé, Kerstin Ek, Madelen Rytterstam, Maggan Nordlander, Maria Eriksson, Sandra Gisslar, Sara Carlsson, Susanne Wilhelmson, Sussie Landberg, Ulrika Floryd, Wenche Aas Myhren, Yamile Larsson. 17