Hälsopolitiskt program för Jönköpings län

Författningssamling Antagen av kommunfullmäktige:1999-02-25 44 Reviderad: Hälsopolitiskt program för Jönköpings län Inledning och vision Jämlikhet i hälsa är det överordnade målet både för WHO: s (Världshälsoorganisationens) hälsopolitik och för de svenska insatserna på folkhälsoområdet. Ett annat mål är att alla människor skall kunna få möjligheter att utveckla och använda sin egen förmåga att förverkliga sitt liv; socialt, ekonomiskt och mentalt. Sjukvården innebär stora kostnader för såväl individ som samhälle. Att bevara och förbättra människors hälsa innebär således vinster för alla. Att förebygga insjuknande, skador eller lidande i olika former innebär att ligga steget före, att stå ovanför forsens fall i stället för att stå längst ner och reparera skadorna. Syftet med detta hälsopolitiska program är att visa på olika vägar att nå de övergripande målen för jämlikhet i hälsa. För ett hälsopolitiskt program för länet formuleras en 0-vision enligt följande. Alla medborgare skall tillförsäkras möjligheter till ett gott och aktivt liv på lika villkor. Ingen skall dö i förtid eller drabbas av ohälsa, sjukdom eller skada som hade kunnat undvikas. För kommande generationer skall hälsoarbetet ges en långsiktig och hållbar utveckling. Visionen anger det hägrande målet och pekar därmed ut riktningen för det framtida arbetet. Tidplan och grad av realism att uppnå en vision är av underordnad betydelse! Av detta skäl undviks i detta program detaljerade förslag om organisation, finansiering, arbetsfördelning etc. Programmet inriktar sig på att peka på behoven och visa på arbetssätt och exempel på vad som kan göras. Hur detta skall göras är nästa steg. Mycket skall och kan utföras gemensamt, annat var för sig inom den egna organisationen. Programmet får tjäna som en väckarklocka! Bakgrund Landstinget och kommunerna har ett gemensamt ansvar i folkhälsoarbetet. Här avses det befolkningsinriktade arbete som skall bevara och förbättra människors hälsa och livskvalitet. Arbetet skall vara inriktat mot att förhindra uppkomsten av sjukdomar och skador och minska ojämlikhet i hälsa mellan olika grupper i samhället. Ytterst gäller det att antalet år med god livskvalitet skall öka Hälso- och sjukvårdslagen (HSL) anger i sin 1: a paragraf att med hälso- och sjukvård avses åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador. Den 2: a paragrafen anger att Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Genom sin verksamhet inom hälso- och sjukvård har landstingen kunskaper om orsaker till ohälsa som är väsentliga för folkhälsoarbetet. Landstingen har även verktyg genom trafik-, utbildnings- och kulturpolitiken. De kan användas för att påverka attityder, förmedla kunskaper och få människor att känna sig delaktiga i samhällslivet. Kommunerna har utöver uppgifter uttryckta i hälso- och sjukvårdslagen ett ansvar för människornas

välbefinnande och den miljö de lever igenom socialtjänstlagen, miljö- och hälsoskyddslagen m fl. Kommunerna har ansvar för verksamheter inom kultur, utbildning, fritid, samhällsbyggande och kommunal teknik, trafik m fl områden och har därigenom många möjligheter att arbeta för människornas bästa. Tillsammans har således landstinget och kommunerna ett ansvar i folkhälsoarbetet och speciella förutsättningar att arbeta för och förverkliga ett gott folkhälsoarbete. Detta är utgångspunkten för utarbetandet av föreliggande hälsopolitiska program vars uppdragsgivare är Landstinget och Kommunerna gemensamt via Läns-LAKO. Tillsammans med aktörer inom annan offentlig verksamhet, inom organisations- och föreningslivet och näringslivet skall arbetet utvecklas för att långsiktigt erhålla en bättre hälsa hos befolkningen. Ett aktivt folkhälsoarbete i Jönköpings län Ett aktivt folkhälsoarbete i Jönköpings län skall, för att arbeta mot visionen, bedrivas med följande inriktning: 1. främja samarbete och verka för att uppnå en helhetssyn med alla aktörer inom folkhälsoarbetet 2. arbeta hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande för att skapa likvärdiga förutsättningar för allas hälsa i länet 3. särskilt rikta insatserna mot grupper som är mest utsatta för hälsorisker 4. ta initiativ till utbildnings-, forsknings- och utvecklingsinsatser inom folkhälsoområdet 5. vidareförmedla forsknings- och utvecklingsresultat så att de bidrar till en långsiktig hållbar utveckling 6. ta till vara och sprida erfarenheter från lokalt, regionalt, nationellt och internationellt folkhälsoarbete Nedan följer en genomgång av de sex punkterna, i vissa fall förslag till mål under de enskilda punkterna, men framför allt ett resonemang om hur man aktivt på olika sätt kan arbeta med olika frågor för att sträva mot den övergripande visionen. En sådan genomgång kan aldrig bli heltäckande, olika perspektiv och tyngdpunkt kan anläggas. Låt detta tjäna som en idékatalog! Det skall betonas att folkhälsoarbete kan och skall bedrivas mycket brett, med många aktörer på både lokal, regional, nationell och internationell nivå. Folkhälsoarbete måste ses som något övergripande som skall genomsyra all verksamhet. 1. Främja samarbete och verka för att uppnå en helhetssyn med alla aktörer inom folkhälsoarbetet Det finns många definitioner av folkhälsoarbete. Här avses det befolkningsinriktade arbete som skall bevara och förbättra människors hälsa och livskvalitet. Arbetet skall vara inriktat mot att förhindra uppkomsten av sjukdomar och skador och minska ojämlikhet i hälsa mellan olika grupper i samhället. Ytterst gäller det att antalet år med god livskvalitet skall öka. I arbetet skall flera olika aktörer deltaga. Flera aktörer har en unik funktion där de inte kan ersättas av andra. Basen för folkhälsoarbetet skall ligga i kommunerna. Det breda folkhälsoarbetet skall utföras där. Hälsoaspekter skall vara integrerade i all verksamhet och samverkan skall ske med övriga aktörer inom och utanför den kommunala organisationen. Arbetet skall knytas ihop i lokala hälsoråd eller liknande med en lokal hälsoplanerare knuten till varje råd. Den närmare sammansättningen av hälsoråden måste utgå från varje kommuns egna förutsättningar och önskemål. Större kommuner kan välja att arbeta stadsdels eller områdesvis. Det är viktigt att varje kommun och hälsoråd formulerar sina mål och prioriteringar för arbetet.

Mål: Varje kommun har ett lokalt hälsoråd eller liknande med representanter från olika förvaltningar inom kommunen, andra offentliga organ, hälso- och sjukvården, tandvården, förenings- och näringslivet, företagshälsovård m fl. Det lokala hälsorådet skall ha ett samordningsansvar för att folkhälsofrågorna beaktas i all verksamhet. 2. Arbeta hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande för att skapa likvärdiga förutsättningar för allas hälsa i länet Hälsofrämjande arbete Att arbeta hälsofrämjande innebär att arbeta med en process som ger människor möjligheter att öka kontrollen över sin egen hälsa och att förebygga ohälsa. Väl levnadsvanor, som ger effekter på hjärt-, kärl och cancersjukdomar, och olyckor i trafiken och på arbetsplatser leder till att fokus ligger på de s.k. riskfaktorerna. Att skapa hälsa och förhindra/minska orsakerna till ohälsa kräver kunskap om livsstilar där matvanor, motionsvanor och bruket av tobak, alkohol och andra droger är viktiga komponenter. Det kräver också kunskap om vilken miljö människor lever i och vilka olika livsvillkor det innebär. Med miljö menas här såväl socioekonomisk som kulturell, psykologisk, andlig och fysisk miljö. Ett hälsofrämjande arbete kan utgå från olika perspektiv och därigenom skapa olika arbetssätt. Syftet är emellertid hela tiden detsamma: Att främja hälsa och förebygga ohälsa hos barn, kvinnor och män. Ett frisk- och skyddsperspektiv fokuserar på faktorer som främjar hälsa (friskfaktorer) och skyddar mot ohälsa (skyddsfaktorer). Som motsats till detta finns ett riskperspektiv som lyfter fram olika hälsorisker som bör minskas eller tas bort helt. Målgruppsperspektivet fokuserar på hälsans villkor - orsaker till ohälsa - för en viss befolkningsgrupp t ex barn och ungdom. Arenaperspektivet inriktar sig på att främja hälsa och förebygga ohälsa på en viss arena t ex skolan, ett sjukhus eller ett bostadsområde. Nedan följer litet mer utförligt några exempel på att arbeta hälsofrämjande utifrån de olika perspektiv som beskrivs ovan. Frisk- och skyddsperspektiv. Att arbeta med detta perspektiv innebär att ta utgångspunkt i det friska. Det kan gälla att människor skall ändra sin livsstil, ett beslut som måste ligga hos den enskilde. Men för att lyckas med att ändra sitt sätt att leva krävs det många gånger ett stöd från samhället. Detta synsätt leder till att man försöker begränsa eller skydda mot inverkan av ett antal riskfaktorer för att främja bättre hälsa och livskvalitet. Samhällets sjukvårdskostnader kan också minskas genom sådant arbete. Sociala relationer, nätverk, möjligheten att påverka vardagslivet såväl hemma som på arbetet blir viktiga ingredienser för att må bra. Deltagande i kulturaktiviteter, såväl utövande som konsument, är viktigt att lyfta fram i det här sammanhanget. I detta perspektiv uppmärksammar man varför många människor, trots utsatthet och påfrestningar, förblir friska i stället för att fundera på varför vissa blir sjuka vid en viss exponering. Angreppssättet blir mer positivt eftersom man mer fokuserar på sunda vanor för att uppnå god hälsa och välbefinnande. Det blir inte så många pekpinnar! Nackdelen är att det kan bli vagt och svårt att mäta/utvärdera. Idag fokuserar vi allt mer på tillitsohälsan som ett uttryck för vår förmåga, eller brist på sådan, att hantera livets risker och osäkerhet. Professor Aaron Antonovsky i Israel kom i sin forskning i kontakt med kvinnor som suttit i koncentrationsläger och fann att de kvinnor som levde med en känsla av sammanhang i tillvaron klarade sig särskilt bra. I detta begrepp ligger att livet har en begriplighet, en hanterbarhet och meningsfullhet för oss. Detta är ett exempel på en s.k. friskfaktor, en faktor som bidrar till att vidmakthålla det friska. Riskperspektivet. Detta är det mer traditionella sättet att arbeta. Åtgärder och mål kan uttryckas i termer av att minska bruket av alkohol och tobak, lindra miljörisker och förhindra olyckor och skador i t ex trafiken. Vägverkets 0-vision kan ses som ett exempel på det senare: Noll dödade och noll svårt skadade i trafiken. Hastighetsbegränsning, åtskilda cykel- och bilvägar, planskilda korsningar är exempel på åtgärder för att minska det fysiska våld som vi kan utsättas för vid en olycka. Det går inte att förhindra alla olyckor, men

allvarliga personskador skall förebyggas så långt det går. Rökning är den allvarligaste och enskilt största riskfaktorn för sjuklighet och död i bland annat hjärt- och kärlsjukdomar, lung- och flera andra cancertyper. Tobaks- och alkoholarbetet behandlas mer utförligt under avsnittet sjukdomsförebyggande arbete, men har sin plats även under rubriken hälsofrämjande arbete. Att uppmuntra ungdomar att se andra alternativ än alkohol i samband med fester, att få högstadieungdomar att avstå från att börja röka eller pröva droger är också hälsofrämjande. Målgruppsperspektivet. Målgruppsperspektivet avser en viss del av befolkningen. Det kan t ex gälla hälsoprogram bland barn och ungdomar. Det kan fokusera på social- och yrkesgrupper som löper särskilt stor risk att drabbas av olika sjukdomar och förtida död, s.k. riskgrupper. Det kan gälla vissa invandrargrupper, lågutbildade kvinnor med arbetarbakgrund, grupper med viss arbetsmiljö etc. för att nämna några exempel. De olika perspektiven går således in i varandra. Grunden för god hälsa skall byggas tidigt och arbeta på bred front. Det är ofta samma familjer som röker mycket, äter onyttigt, dricker för mycket, har relationsproblem och råkar ut för olyckor! Barnhälsovård, mödrahälsovård, skolhälsovård och ungdomsmottagningar är exempel på målgruppsinriktat arbete som med olika program i fråga om kost, livsstilar mm syftar till att främja hälsan. Arenaperspektivet. Ett hälsofrämjande folkhälsoarbete kan beröra en hel organisation. Hälsofrämjande sjukhus och Hälsofrämjande skolor är internationella/nationella projekt som syftar till att hela organisationer i sitt arbets- och förhållningssätt arbetar hälsoorienterat. För sjukhus kan det gälla mätning av hälsovinst hos patienter, att utveckla den hälsosamma arbetsplatsen samt att överföra kunskap från organisationen ut i samhället för att stödja förebyggande arbete. Höglandssjukhuset är medlem i det Svenska nätverket för hälsofrämjande sjukhus, vilket i sin tur är en del i ett europeiskt WHO-nätverk. Arbetet har nyligen inletts. För skolor kan det gälla utvecklingsinsatser i fråga om arbetssätt, åtgärder mot mobbning och utanförskap, skolans organisation, lokaler, samarbete med hemmen och öppenhet mot t ex förenings- och organisationslivet och övriga samhället utanför skolan. I länet är Apladalsskolan i Värnamo med i ett projekt som initierats av Europarådet, EU och WHO: s Europakontor. Arbete pågår att vidga deltagandet till fler skolor i länet. Skolan är en av de viktigaste arenorna för hälsofrämjande arbete. Den når människor i tidig ålder, dvs. barn- och ungdomsåren. Man når också många vuxna; föräldrar, lärare med flera som via barnen kan nås av budskap av hälsofrämjande karaktär. Ett bostadsområde kan också vara utgångspunkten för ett hälsofrämjande arbete. En helhetssyn kan anläggas som utgår från många människors och gruppers gemensamma vardagsverklighet. Sjukdomsförebyggande arbete Det sjukdomsförebyggande arbetet (prevention) utgör ytterligare ett perspektiv med utgångspunkt i ett medicinskt synsätt på risker och sjukdomar. Man skiljer mellan den primära preventionen som innebär att man påverkar riskfaktorer innan en sjuklig process startat (ex kost, rökning, smittskydd och vaccinationer), den sekundära som innebär åtgärder tidigt innan en sjukdom hunnit ge bestående skador och den tertiära som innebär att förhindra återinsjuknande eller försämring vid redan etablerad sjukdom. Målen för det sjukdomsförebyggande arbetet uttrycks i och kan mätas i insjuknande, minskad sjuklighet, tidiga dödsfall etc. Hälso- och sjukvårdande verksamhet. Det sjukdomsförebyggande arbetet på alla tre nivåerna bedrivs framför allt inom landstingets och kommunernas hälso- och sjukvårdande verksamhet. Arbetet sker såväl i det dagliga mötet med patienter

som i t ex screeningundersökningar dvs. när man undersöker alla i en viss grupp. Det kan t ex avse alla nyfödda, kvinnor i viss ålder, patienter med viss sjukdom etc. Mammografi, smittskydd och vaccinationsprogram är exempel på sjukdomsförebyggande arbeten. En del sjukdomar har mer eller mindre utrotats genom allmänna vaccinationer. Arbetet blir givetvis till stor del individinriktat, men det finns exempel på gruppinriktat arbete också som t ex rökavvänjning, mödravård, föräldrautbildning mm. Barnhälsovård, tandvård, skolhälsovård och mödrahälsovård är vidare exempel på verksamheter som är såväl sjukdomsförebyggande som hälsofrämjande till sin karaktär. Förebyggande arbete inom tandvården har bland annat resulterat i att karies kraftigt minskat. Sålunda är cirka 20 % av länets 19-20 åringar kariesfria. Fortfarande kan ytterligare hälsovinster göras genom tidigt insatta förebyggande åtgärder. Allergier i samhället ökar. Larmrapporter publiceras om ökad övervikt bland framför allt unga män. Diabetes kan också betraktas som en folksjukdom. Detta är exempel på områden där sjukvården kan göra betydande insatser genom att tidigt fånga upp och larma om problemen. Detta innebär att hälso- och sjukvården innefattande såväl primärvården som tandvården och övrig specialistvård har viktiga uppgifter inom det förebyggande arbetet genom sina insatser i det dagliga arbetet. De förebyggande insatserna skall vara en integrerad del i det professionella utövandet. Hälso- och sjukvården har emellertid en roll också som kunskapsproducent och kunskapsförmedlare inom det förebyggande arbetet och därmed i ett folkhälsoperspektiv. Att i det dagliga arbetet dokumentera och sammanställa vem som skadats (ålder, kön etc.), var, när och hur händelsen inträffat är ett exempel på ett förebyggande arbete. Registrering av förgiftningar är ett annat exempel. Genom att dokumentera händelser och föra kunskapen vidare kan kanske lidande för många andra människor undvikas. Ovanstående kan exemplifieras genom registrering av fallolyckor på ett sjukhem; genom att till ansvariga myndigheter rapportera om t ex trafikolyckor där skadade kommit in för vård på akutmottagningen, genom att uppmärksamma ökningen av ungdomar som söker sig till barn- och ungdomspsykiatrin. Kan det senare ha samband med minskning av resurser inom skolhälsovården? Etc. Riskfaktorerna tobak, alkohol och andra droger Tobak Att rökning är den allvarligaste och enskilt största riskfaktorn för sjuklighet och för tidig död har redan tidigare sagts. Kunskapen om detta finns också hos rökare. Det är inte fråga om dålig karaktär hos vanerökaren utan om ett beroende av drogen nikotin. Den beroendeskapande effekten är inte mindre än den hos många andra droger där vi har lagstiftning mot både införsel och innehav. Stora kommersiella intressen finns hos tobaksbranschen som bland annat tar sig uttryck i ansträngningar att hela tiden få nya människor att börja röka. Speciellt intresse riktas mot ungdomar eftersom få börjar röka efter 20 års ålder. Att arbeta mot tobaksbruk är således mycket komplext. Det måste inriktas mot att få människor, framför allt ungdomar, att aldrig börja röka eller snusa. Men det gäller också att kunna erbjuda stöd och aktiv hjälp åt dem som röker och som vill sluta. Därutöver måste arbete inriktas på att utöka antalet tobaksfria miljöer som restauranger och andra gemensamma platser som idag har en tillåtande attityd till rökning och som därför omöjliggör för många att över huvud vistas där. Passiv rökning är ett stort problem för många. På nationell nivå finns instrument som prispolitik, begränsa tillgängligheten, åtgärder mot reklam, påverka EU: s jordbruksstöd till tobaksodling, taxfreeförsäljning, tullens arbete osv. för att bara nämna några. Som vision för tobaksbruket hos barn och ungdom kan endast en nollvision vara aktuell. Med tanke på den snabba och kraftiga vanebildande effekt som rökning har kan inget annat än noll försvaras. Skolor och föreningar mm där barn och ungdomar är engagerade har en viktig roll att förmedla rökfria miljöer, förstå vikten av de vuxna som förebilder och aktivt arbeta med ungdomarna på deras egna villkor. För vuxna måste insatserna mera inriktas på att stödja dem som vill sluta. Det är aldrig för sent. På individnivå t ex rökavvänjningsgrupper. Men rökvanorna varierar mellan könen, i olika sociala grupper och förändras med åldern. Speciella riskgrupper är gravida och ammande kvinnor. Prispolitik, åldersgränser, tillgänglighet är olika känsligt för olika grupper. Sammanfattningsvis kan konstateras att insatser för att minska tobaksbruket måste göras både på individ-, grupp och samhällsnivå.

Alkohol och andra droger Ett nytt alkohol- och drogpolitiskt program håller på att tas fram. Det kommer att presenteras i sin helhet separat. Programmet bygger på ett gemensamt agerande för medborgare - samhället - näringslivet för att alkohol- och drogkonsumtionen inte skall leda till skador. Visionen sammanfattas i 1. Alla skall bli medvetna om alkoholkonsumtionens betydelse för folkhälsan. 2. Alla människor har rätt till ett liv - i hemmet, på arbetsplatsen och i samhället i övrigt - som är skyddat från alkohol- och drogrelaterat våld och skador 3. Alla barn och ungdomar har rätt till en uppväxtmiljö som är fri från alkoholens negativa konsekvenser, fri från öppen eller förtäckt alkoholreklam och andra drogromantiserande budskap 4. Alla människor som inte vill eller kan dricka alkohol har rätt till stöd för ett sådant beteende och rätt till skydd mot påverkan att dricka mer alkohol än de vill Som mål anges Alkoholbruket skall minskas med 25 % till år 2005 (nulägesåret är 1998). Det finns ett stort behov av kraftfulla och tydliga åtgärder från samhällets sida för att påverka attityderna till alkoholbruk i dagens samhälle Narkotikafritt län Som delmål anges Punktnykterhet - Nykter när det gäller. 5 områden skall vara helt alkohol och drogfria: Trafiken, arbetslivet, idrotten, graviditet och amning samt ungdomsåren. Alla länsinvånare skall omfattas av värderingar så att man accepterar sambandet att lägre alkoholkonsumtion minskar alkoholskadorna (Folkhälsoperspektivet) Till programmet fogas en informationsstrategi. Empowerment (underifrånperspektiv) I arbetet med riskfaktorerna tobak, alkohol och droger bygger åtgärderna mycket på ett uppifrånperspektiv, vad samhället, experterna anser behöver göras, med anvisningar om hur människor skall bete sig, t ex sluta röka eller dricka mindre. Men där finns också starka inslag av Empowerment, d.v.s. där man utgår från att stärka och utnyttja den kraft som finns hos människorna själva. Människor skall själva definiera vad som är problemet och vad som behöver åtgärdas. Man skall förstärka goda krafter inom individen och i lokalsamhället. För den enskilda människan gäller det att sträva mot en närvaro och känsla av välbefinnande. För samhället att samla alla krafter och gemensamt i t ex lokala hälsoråd arbeta för bättre hälsa. Föreningslivet, organisationer och samfund har en viktig uppgift. Mål: Utifrån dessa olika perspektiv kan olika mål ställas upp: För att uppnå nollvisionen om tobaksbruk bland barn och ungdomar skall varje skola vara helt tobaksfri. Varje förening som tar emot kommunala bidrag för sin verksamhet bland barn och ungdomar måste garantera tobaksfrihet i samband med olika aktiviteter. Inriktningen skall vara att försäljning av tobaksprodukter på sjukhus och andra vårdinrättningar på sikt helt skall upphöra. Var och en som vill sluta röka skall erbjudas aktivt stöd. Alkoholbruket skall minskas med 25 % till år 2005 Punktnykterhet - Nykter när det gäller. 5 områden skall vara helt alkohol- och drogfria: Trafiken, arbetslivet, idrotten, graviditet och amning samt ungdomsåren. Narkotikafritt län För övriga områden som är aktuella i avsnittet ovan skall handlingsplaner med inriktning och ansvarsfördelning arbetas fram.

3. Särskilt rikta insatserna mot grupper som är mest utsatta för hälsorisker Den förväntade återstående livslängden för en nyfödd flicka i Sverige är 81,5 år. För en nyfödd pojke är den 76,5 år. Livslängden ökar för män, men inte längre så påtagligt för kvinnor. Olika livsvillkor och skillnader i levnadsvanor för män och kvinnor ger olika sjukdomsbilder. Kvinnors hälsa har alltmer uppmärksammats. Den s.k. könsparadoxen d.v.s. att kvinnor lever längre trots att de i högre grad lider av sjukdom, har dock en förklaring i skillnader i dödsorsaks- såväl som sjukdomsmönster. Kvinnligt sjukdomsmönster präglas i högre grad av sådana sjukdomar som inte behöver leda till döden. Mäns överdödlighet före 65 års ålder orsakas däremot till stor del av beteenden som har att göra med vår kulturs syn på manlighet som tävlingsinriktat beteende, prestationsbehov, risktagande (i trafiken, arbetslivet mm), våldshandlingar och alkoholkonsumtion. Arbetslösheten har ökat markant i Sverige under 90-talet. Utöver den ekonomiska tryggheten som ett arbete innebär så ger det oss också ett mål och en mening med livet, innehåll och struktur åt dagen, identitet och självkänsla och inte minst arbetskamrater och vänner. I Socialstyrelsens Folkhälsorapport 1997 anges att konsekvenser av dagens arbetslöshet är dåligt belysta. Att stå utanför arbetsmarknaden är en fråga som måste ägnas ökad uppmärksamhet. Folkhälsorapporten visar också på andra sociala skillnader i ohälsa. Manliga och kvinnliga arbetare anger mer än dubbelt så ofta som manliga tjänstemän på mellannivå och högre sin hälsa dålig. Sociala skillnader är generellt större i storstäder än i mindre tättbebyggda områden osv. Skillnaderna gäller inte bara i fråga om dödlighet utan är lika uttalad om man studerar sjuklighet, självrapporterad hälsa eller levnadsvanor. Arbetare röker i nästan dubbelt så stor utsträckning som tjänstemännen och är också betydligt oftare kraftigt överviktiga. Antalet rökare har minskat i Sverige, män mer än kvinnor och är idag cirka 22 respektive 23 % i åldern 16-84 år. Rökning är betydligt vanligare bland flickor än pojkar i årskurs 9 Svenska barn tillhör de friskaste i världen och spädbarnsdödligheten är troligen lägst i världen. Men orosmoln finns framför allt när det gäller den psykiska hälsan. Ensamboende med barn har fått det ekonomiskt och socialt svårare. Konsekvenserna för barnen i familjer där en eller båda föräldrarna är arbetslösa vet vi mycket litet om. Likaså om deras egna svårigheter att etablera sig på arbetsmarknaden. Skolungdomarnas hälsorelaterade levnadsvanor i fråga om alkohol, narkotika och speciellt flickornas i fråga om tobak inger oro, men även ungdomarnas kost- och motionsvanor samt sexualbeteende. En väsentlig utgångspunkt för det fortsatta hälsoarbetet med inriktning på barn och ungdomar skall vara Barnkonventionen, FN: s konvention om barns rättigheter, som Sveriges riksdag ställt sig bakom genom ett folkrättsligt bindande avtal som Sverige åtagit sig att följa. Barnkonventionen bygger på några viktiga principer bl a att alla barn har rätt till likvärdiga uppväxtvillkor, att barnets bästa ska sättas i främsta rummet vid alla åtgärder som rör det och att barnet har rätt att säga sin mening och få den respekterad. Även tandhälsan påverkas av sociala faktorer och är ojämnt fördelad mellan olika delar av länet. Så t ex varierar den procentuella andelen kariesfria 6- åringar mellan 56 och 82 %. Olika människors levnadsvanor i fråga om fysisk aktivitet, matvanor e.t.c finns det också skäl att uppmärksamma. Levnadsvanorna har ett starkt samband med livsvillkor och social position. De påverkas av kultur och traditioner och varierar med ekonomiska villkor, arbetslöshet, utbildning, socioekonomisk tillhörighet, socialt nätverk och känsla av sammanhang. Alkoholvanor, matvanor, tobaksvanor och motionsvanor är av stor betydelse för folkhälsan, men de ser också mycket olika ut för olika befolkningsgrupper, såväl geografiskt som socialt. Ungdomar, invandrare, flyktingar, äldre, ensamboende, ensamstående föräldrar är exempel på olika grupper som med en mycket stark generalisering var och en har sin problembild. Ovanstående leder till att hälsoläget för vissa grupper kan behöva följas mer än för andra grupper. Men inte bara för att konstatera dem utan för att förstå mekanismerna bakom och orsakerna till dessa skillnader. Det går inte heller att ensidigt inrikta sig på att studera förhållanden tidigt i livet och sen se hur dessa påverkar vår hälsa senare i livet. Livet är inte så enkelt! Snarare är det så att olika riskfaktorer ackumuleras under hela vår levnad. Detta innebär också att inga enskilda åtgärder kan skapa jämlikhet i hälsa utan det krävs en mängd insatser under olika perioder av livet. Att ange något eller några specifika mål för ovanstående avsnitt är komplicerat. Detta handlingsprogram tas fram av Landstinget och kommunerna gemensamt. Men i ett aktivt folkhälsoarbete är aktörerna många fler. Målet får därför formuleras på följande sätt:

Mål: Att verka för, ta initiativ till och på olika sätt stödja olika aktörers arbete med ett folkhälsoarbete riktat mot särskilt utsatta grupper. 4. Ta initiativ till utbildnings-, forsknings- och utvecklingsinsatser inom folkhälsoområdet I WHO: s kommande hälsomål Hälsa för alla under det tjugoförsta århundradet i Europa framhålls utbildnings- och forskningsinsatser inom hälsoområdet som ett strategiskt nyckelområde. I hela Europa sker nu en kraftfull satsning på folkhälsovetenskaplig utbildning vid universitet och högskolor. Från och med läsåret 1998/99 startar vid Hälsohögskolan i Jönköping en utbildning i ämnet Folkhälsovetenskap, 60 poäng. Denna högskoleutbildning ligger helt i linje med de satsningar inom folkhälsa som föreslås ske i länet. Ett långsiktigt hälsofrämjande arbete kräver en fortlöpande ny kunskap i folkhälsofrågor. Denna kunskap kan baseras på förhållanden i vårt eget län. Såväl länet, de enskilda kommunerna som specifika kommundelar eller bostadsområden kan här ligga till grund för forskningsinsatser. Forskningen bör kartlägga och beskriva hälsotillståndet i befolkningen med särskild tonvikt på skillnader mellan kvinnor och män, olika befolkningsgrupper och olika geografiska områden. Intresset för socialt betingade skillnader i hälsotillståndet ökar. Forskningens resultat skall sedan användas som underlag för politiska beslut och åtgärder för att bevara och förbättra hälsan. Uppföljning och utvärdering av genomförda åtgärder är också angelägna forskningsuppgifter. Till detta skall också kopplas hälsoekonomiska analyser eller s.k. hälsokonsekvensbeskrivningar. Med detta menas analys av hur ett politiskt beslut kan påverka olika förhållanden och grupper ur ett hälsoperspektiv. För att bedriva ett länsövergripande forsknings- och utvecklingsarbete krävs epidemiologisk kompetens med knytning såväl till Hälsohögskolan som till landstingets och kommunernas arbete inom hälso- och sjukvård. En tjänst inom detta område kan samnyttjas mellan Hälsohögskolan och det övergripande folkhälsoarbetet inom landstinget. Den vetenskapliga hemvisten bör finnas inom Högskolan kombinerat med praktiskt epidemiologiskt arbete inom hela länet. Särskilda utvecklingsprojekt finns det behov av inom olika områden. Ett exempel är benskörhet (osteoporos) som leder till ökad risk för frakturer. Orsaker till benskörhet är stillasittande, rökning, låg vikt, bantning samt för litet kalk och D-vitamin i kosten. Östrogen hämmar nedbrytningen av benvävnad. Ett förebyggande arbete för de kvinnor som hör till riskgrupperna kan vara att mäta bentätheten. Ett annat exempel är tandhälsan hos äldre. På grund av förändringar i livssituationen förändras de sociala förhållandena och tidigare etablerade goda munhälsovanor kan påverkas negativt och leda till att välskötta tänder snabbt raseras. En god tandhälsa och en god tuggfunktion är av största vikt för en god livskvalitet. Under 1997 igångsattes ett projekt för ökat samarbete mellan tandvård, sjukvård och kommunerna med syfte att tillgodose äldres behov av tandhälsovård. För ett offensivt utvecklingsarbete kan det vara lämpligt att utse en eller flera vårdcentraler och tandvårdsenheter till särskilda utvecklingscentraler med särskilda resurser. Förutom riktade projekt mot den egna befolkningen så kan det röra sig om länsövergripande studier eller deltagande i nationella forsknings- och utvecklingsprojekt. Inom varje vårdcentral kan det förebyggande arbetet stärkas genom att Hälsosköterskor utses med särskilt ansvar för att ta initiativ och driva arbetet. Mål: Att utveckla samverkan mellan Hälsohögskolan (och andra universitet och högskolor) och landstinget och kommunerna. Att stimulera och stödja utbildnings- och utvecklingsinsatser inom olika samhällsområden och med olika aktörer.

5. Vidareförmedla forsknings- och utvecklingsresultat så att de bidrar till en långsiktig och hållbar utveckling Folkhälsoarbetet flyttar ständigt fram sina positioner. En god växelverkan mellan teori och praktik är fruktbärande för en långsiktig hållbar utveckling inom folkhälsoområdet. Men också en växelverkan mellan forsknings- och utvecklingsarbete på det teoretiska planet med praktiskt folkhälsoarbete i kommunerna, kanske främst via de lokala hälsoråden. Ny kunskap erhållen via forskning måste föras vidare till de praktiskt verksamma i organisationer och föreningar. Uppgiften att sammanställa och vidareförmedla kunskap skall ligga på den regionala Folkhälsoavdelningen. Olika media, pappersburet såväl som eterburet skall tillämpas. Landstingets och kommunernas hemsidor på Internet är nya intressanta kanaler. Via dessa kan även en direktkontakt med allmänheten uppmuntras och klaras av. Mål: Med modern informationsteknik skapa aktiva verktyg för att föra ut forsknings- och utvecklingsresultat. Via landstingets och kommunernas hemsidor skapa en diskussionsplattform för att fånga upp allmänhetens synpunkter. 6. Ta till vara och sprida erfarenheter från lokalt, regionalt, nationellt och internationellt folkhälsoarbete En uppbyggnad av brett sammansatta lokala hälsoråd i länets alla kommuner och en regional folkhälsoavdelning med bl a kunskapsförmedlande uppgifter kräver en organisation där erfarenheter från olika verksamheter i länet tas till vara och sprids vidare. Arbetet i den Nationella folkhälsokommittén, men även folkhälsoarbete inom EU, är andra viktiga områden att gemensamt ta del av. På nationell nivå finns flera av regeringen fastlagda eller beslutade mål i fråga om t ex alkohol, nutrition (kost) mm. Sådant kan också utgöra en viktig grund för lokalt/regionalt arbete. Läns-LAKO, landstingets och kommunförbundets kontaktorgan, bör fortsättningsvis få ett övergripande samordningsansvar för folkhälsofrågorna i länet med innebörd att bl a skapa mötesplatser, ordna konferenser och på andra sätt arbeta för att ett erfarenhetsutbyte sker. Mål: Läns-LAKO, landstingets och kommunförbundets regionala kontaktorgan, ges ett samordningsansvar för folkhälsofrågorna i länet med innebörd att skapa mötesplatser, ordna konferenser m m så att ett kontinuerligt erfarenhetsutbyte sker med berörda och engagerade i folkhälsoarbete. I enlighet med direktiven för detta programarbete skall det hälsopolitiska programmet med angivna mål få en regelbunden uppföljning och utvärdering i landstingets och kommunernas årliga budget- och flerårsplanearbete. Därutöver bör en avstämning göras av programmet i sin helhet. Detta kommer att ske vid millennieskiftet.