INNEHÅLL Ledaren.. 3 Informationssida...... 4 Studsskvaller........... 6 Skrotsida/Vykort.......... 7 Studebakerträff 2005..... 8 SDC 40th International meet Charlotte 2004, del 2........ 10 Mekartips............ 14 Ostfoldhallen i Fredrikstad....... 16 Renoveringsprojektet....... 17 Gammal annons........... 21 Targa-Hawken............ 22 Modellbilshörnan.......... 24 Bakerbörsen...... 26 Studebakeråterförsäljare..... 27 VI SOM ARBETAR MED TIDNINGEN Redaktör Reportage/Skrotkort Reportage Michael Bostedt Ulf Winlund Peter Berntsson Tjärdalsgatan 28 Smara 3282 Hedströms väg 3 804 31 GÄVLE 760 31 EDSBRO 472 95 VAREKIL Tel: 026-19 55 10 Tel: 073-630 25 20, 0175-932 01 Tel: 0304-101 68 bostedt@yahoo.com eija.winlund@telia.com Reportage Norge Reportage Glenn Blom Thorbjörn Olsen Bängling 4249 Hallagerbakken 76F 860 35 SÖRÅKER N-1256 OSLO 12 Tel: 060-430 30 Tel: 0047-22 61 44 28 Studsskvaller/Medlemsbilar Mekartips Bakerbörsen Bo Pettersson Ingemar Winlund Lennart Hopstadius Vitsippsgatan 7 Ulriksvägen 5 Norrgården V 591 72 MOTALA 760 00 RIMBO Tel: 0175-732 11 696 93 ASPABRUK Tel: 0141-586 22 Tel: 0175-732 11 Tel: 0583-50125 Implementor.bop@telia.com 0175.73211@telia.com lenhop@telia.com Vykort Utlandskontakter Besiktning Örjan Jörald Peter Ahlström Bengt Olovsson Slottskogsgatan 111 YG 2382 Kulstötarevägen 9 414 76 GÖTEBORG 820 41 FÄRILA 122 40 ENSKEDE Tel: 031-12 95 50 Tel: 0651-233 43 Tel: 08-648 16 42 fve-konsult@mail.telitel.se ÖVRIGT Medlemstidning: fyra nummer per år (utgives mars, juni, september och december) Medlemskap i klubben: 250:-/person och år, inbetalas på BG 5574-2589. Ange fullständigt namn, adress, telefon, e-mail och ev. Studebakerinnehav. Allt publicerat material ansvaras av författaren. Redaktionen förbehåller sig dock rätten att göra ändringar i allt inskickat material. Hemsida: http://studebaker.info.se
Hej! Solen börjar sakta men säkert att lysa längre för var dag som går. Det börjar så snart bli dags att ta ut sin Studebaker ur vinterförvaringen. Min Stude har dock redan fått gå några svängar under februari och mars trots snö och slask. Det egenbyggda avgassystemet måste ju trimmas in och testas. Har man en Studebaker V-8 så vill man ju förstås locka fram rätt ljud. Halva nöjet med en V-8 motor är ju att kunna njuta av motorns sång när man känner för det. Det verkar vara en konst att få bilen att ryta till med V-8 muller i precis rätt tonläge. Jag har pratat med några experter i ämnet och slutligen kommit fram till vad jag ska ha på min bil. För er som har Internet och brukar surfa runt på Studebakersidor kan jag meddela att min Studebakerhemsida Michael s Studebaker Pics Page är åter online. Sidan startades 1998 och den låg då på Tele2:s webserver. I och med att jag bytt Internetleverantör några gånger har jag inte kunnat uppdatera sidan. Nu har jag dock flyttat den till min nuvarande Internetleverantörs (Bredbandsbolaget) webserver. Adressen är: http://hem.bredband.net/b284654/ Vill passa på att tacka Bengt Eriksson för den hjälp jag fått av honom med att lista gamla motortidningar med Studebakerinnehåll. Detta skrev jag om på informationssidan i förra numret av Bullet News. Då listan med största sannolikhet går att göra ännu mer komplett välkomnar jag fler bidrag till den. Kommer det in ytterligare några bidrag så presenterar vi ett första utkast på listan i Bullet News nr2-2005 som kommer ut i juni. Bästa Studebakerhälsningar Micke Bostedt Omslagsbilden: 1939 Studebaker COE (Cab over engine) K15M Baksidan: Esso-annons från 1957. Notera att en 1955 Studebaker coupe fyller på bensin.
Information från Studebakerklubben Internationella Studebakerträffar våren-sommaren 2005 15-16 april 2 nd Annual Georgia State Meet, USA Ställ ut din bil, få den bedömd m.m. 6-8 maj Rallye du Tournaisis, vid Mont St-Aubert, Frankrike Internationellt rally. 18-19 juni Randonnée du Sancy, Merlines, Frankrike Någon som är intresserad att deltaga i ett äkta Grand Prix? Max 170 bilar 17-21 juli SOC-UK European Wales Tour, Wales Ett 5-dagars bilrally med många intressanta besök, bl.a. Iron Bridge Museum. Tal-yllyn Railways smalspåriga järnväg med reserverad vagn för rallydeltagarna. Galamiddag på Celtic Royal Hotel mm. Wales är ju vida känt för sina slingrande vägar genom dalgångar. Säkert jättevackert. 15-19 aug. 41 st Annual International SDC-Meet, Spokane, USA Kryssning på Lake Coeur dàlene, besök Dry Falls, Jet Boating i Hells Canyon, Forsränning längs Spokane River, Vintur med provsmakning, ta spårvagnen till Sierra Silver Mine och besök de gamla gruvorna från 1830 mm. Sen naturligtvis Studebakers i massor!!! 29-aug För 11:e året Nieuwdonk Beach, Belgien En mycket populär bilträff för alla gammelbilar. Ni färdas genom pittoreska små byar till den vackra sjön Nieuwdonk där träffen äger rum. Studebaker/Packard Club, Holland Info saknas även på deras hemsida För detaljer kontakta Peter Ahlström, se sidan 2. VI VÄLKOMNAR NYA MEDLEMMAR Här presenterar vi de nya medlemmar som har tillkommit klubben: Medlemsnr Namn Adress Bil 178 Inger Blom Bängling 4249, 860 35 SÖRÅKER Champion 53 179 Anders Nilbratt Wetterholmsv. 4, 554 66 JÖNKÖPING Commander-55 180 Ulf Haake Pl 43680, 459 94 LJUNGSKILE
Inbetalningskort bifogas tidningen för de medlemmar som vi inte fått in betalning ifrån än. EFTERLYSNING Under julhelgen har någon betalat in sina 250:- till klubben utan att ange avsändare. Får DU en påminnelse i form av ett (obefogat) inbetalningskort så hör av dig till kassören, Bo Pettersson, adress se sidan 2. Strax innan jul fick familjen Winlund detta fina julkort...
Det viktigaste först, ett jättegrattis till Ingemar Winlund som nyligen trätt in i de mogna männens skara. Ingemar fyllde de magiska 50 åren den 28 januari i år. Ett stor grattis från hela klubben. Jag har själv känt Ingemar sedan början av 80-talet, när han och lillbrorsan Ulf dök upp på den tidens bilträffar med varsin nyrenoverad Studs. Trots åren så leks det vidare med Studebaker och Ingemar bidrar med sitt mekartips till tidningen varje månad. Nu till det fina med detta lilla grattis till Ingemar, presenten från släkt och vänner! En resa till South Bend och den stora marknaden i maj! En liten insamling räckte gott till flygbiljett, med på resen är givetvis bror Ulf, men även Larsa, Hoppe och Jörgen B. Hoppas att Ingemar har klart för sig att fri shopping inte är en del av presenten!... Nu en lite solskenshistoria som det så vackert heter. I mitt förra skvaller skrev jag om Björn Arbrandt och hans 58:a President och visst var det min gamla klasskompis som ägde den. Vi gick i samma klass i 5:an och 6:an vill jag minnas och latjade en hel del ihop. Våra vägar gick sedan åt olika håll tills jag får ett e-mail från Björn som minns en Bosse som bodde mitt i centrala Linköping, där den gamla Riksettan då passerade utanför huset. Eftersom vi båda är E-län trogna, så kommer vi att lufta våra Studebakers tillsammans bara vintern släpper sitt järngrepp, var så säkra.... Det har rört på sig lite på ägarfronten så här under vintern. Fick ett samtal från Allan Åsén i Markaryd för någon vecka sedan. Allan berättade att han hade skaffat sig två nya Studsar, men tyvärr sålt sin GTH 63:a. Det hela är inget annat än låt oss byta grejor! Aktör nr 2 är Robert Bagar n i Laholm. Robban har alltså bytt bort sina två Champion 4-D sedaner av 1956 års modell mot Allans röd/vita GTH, ett husvagnsobjekt var också med i dealen. Fråga mig inte vem som har gjort den bästa affären, tror dock att båda är vinnare för detta kan medföra ny inspiration till båda och kanske Robban snart är tillbaka på scenen efter många års frånvaro! Allan har redan besiktat den en av Championerna, efter sju år. Vi syns väl alla på Orust, om än i nya skepnader!... Avslutningsvis ska jag berätta att min son nyligen kom hem från en resa till Kalifornien för att handla bilar. Far hade givetvis talat om vilket märke som gällde i första hand, tyvärr det blev ett antal Brand-X som man säger i USA. Grannen till ägaren av en Chrysler 300 som inhandlades hade två Studsar på tomten. En 49:a samt en Lark Stationsvagn i toppskick. En dam i 52:a Commander HT vidtalades, så också en Avanti II ägare på en mack. Ingen av dessa ville sälja sin Studebaker. Dom är kanske inte så dumma ändå amerikanerna. Hos en av speditörerna hittade Douglas en GTH 63:a, så någon hade ändå förmåtts släppa ifrån sig sin Studs för ett nytt liv i Sverige! Men tji, den vita läckerhet var destinerad till en Mr. Nielsen, i Danmark. - Ridå! -
Örjans Vykort Jag sänder här ett nytt kort med vintermotiv. Den översnöade bilen i mitten visade sig vara en 1947 Champion någon lämnat åt sitt öde. (Hotell Olden i Gstaad). Örjan Studebakerskrot Denna skrotbild har vi fått från Hans-Olav Hansen i Norge, han skriver. Var en tur i grensetrakterne ved Orje narmere Töcksfors hos en skrothandler. Bilderne visar en 1953 mod. Studebaker 4 dr. Hvis det er noen som kan ha intresse av denne bil så er adressen. Ivanssons Bil och Motor. Bäsfnäs99. 67010 Töcksfors. Tel.0573-89934, 21561. Hilsen. Hans-Olav Hansen med frue. Uffe
STUDEBAKER TRÄFF 2005 Ni är hjärtligt välkomna att från onsdagen den 10/8 till söndag 14/8 att deltaga på vår årliga Studebaker träff på Bästkusten. Vi kommer att utgå från Röra Röds Kursgård som finns på västra Orust. Onsdag De som vill är välkomna att anlända. Gemensamt program finns inte. Torsdag Är det Inchecknings dag. Ej fastställt program. (inväntar hur många som anlänt ) På eftermiddagen blir det eventuellt en Shopping tur till Göksäter som har allt för henne & honom tyger, kläder, verktyg, porslin mm till billig peng. Senare på kvällen en Ankomst middag Vi ombesörjer med grill, tallrikar o dyl. ni medtager vad ni önskar att äta och dricka. Fredag På förmiddag tar vi en tur till Tjörn med stopp på Klädesholmen. Därefter åker vi in till Stenungsund vi kommer att stanna till på utsiktsplatsen vid den berömda Tjörnbron, och där kommer vi att fika, kaffe/vatten/läsk och äta en baguette (ingår i anmälnings avgiften ). När vi kommer till Stenungsund kommer vi att ställa upp våra bilar i Kulturhus Parken som finns i centrum för allmän beskådning. Passa då på att äta på någon uteservering, shoppa i alla butiker, promenera i båthamnen eller gå till badstranden, allt finns inom gångavstånd. Senare på kvällen träffas vi som vill under trevliga former. Lördag På förmiddag är det avfärd mot Ellös där båten Mary Josefina skall ta oss på en rundtur i skärgården, har vi tur kan vi få se sälar! Vi kommer att stanna till på Bassholmen och besöka ett träbåtsmuseum och få en guidad tur. Vi äter lunch och badar om det blir fint väder så ta med badkläderna, vid dåligt väder tänk på att ha med er regnkläder. Vi räknar med att vara tillbaka på eftermiddagen. På kvällen är det samling i konferenslokalen för sedvanligt årsmöte. Därefter äter vi två-rätters middag som Inga och Sven-Gunnar ombesörjer. Du köper dryck på plats. (egen dryck får ej medtagas p.g.a. alkohol- tillstånd.) Lördagens aktiviteter och mat ingår i anmälnings avgiften.
Söndag Räknas som avresedag. Ej fastställt program. Logi Inkvartering kommer att vara på Röra Röds Kursgård som finns på västra Orust. Gå gärna in på www.konferensidyll.com om ni är nyfikna. Det finns småhus, flerfamiljshus och enkelrum. Även möjlighet att kunna komma med husvagn eller att tälta. Vi förbehåller oss rätten att fördela inkvartering enligt principen först till kvarn med hänsyn till önskemål, barn och djur. Anmälningsavgift 60 :- /per barn 0-12 år Logi med frukost (medtag egna sängkläder) Husvagn med el Frukost 380 :- /per vuxen 200 :- /natt/vuxen (barn gratis) 200 :- /dygn 50 :- /dag/vuxen Eventuella önskemål avseende logi och eventuella matallergier meddelas vid anmälan. Vi reserverar oss för programändringar. Anmälan om deltagande och logi på träffen kan göras till: Peter och Annette på telefon: 0304-101 68 eller via e-mail till: berntsson.peter@telia.com Jan och Carina på telefon : 031-92 53 15 eller via e-mail till: jan-wikstrom@telia.com Därefter Skickar vi ett inbetalningskort och bekräftelse på er anmälan till er. VÄLKOMNA!
SDC 40th INTERNATIONAL MEET CHARLOTTE 2004, del 2 av: Bo Pettersson Det var med en liten pirrande känsla i magen som vi tog oss an den sista etappen mot den lilla staden Foley i delstaten Alabama. Vi hade ju aldrig träffat vår värdfamilj Ron och Jean Sobieck, visserligen har Ron och jag brevväxlat med varandra ett antal år. Men första gången vi talades vid var när vi anlänt till USA och det var dags att prova att mobiltelefonen fungerade på amerikansk mark. Det kändes lite lugnande att veta att Viveca och Jean har en del gemensamt också, båda har ett brinnande intresse för hundar och även för konst. Därutöver är dom, liksom jag och Ron märkesbröder/-systrar. Båda rattar varsin PT/Cruiser (vår tids Stude?) till vardags, så visst finns det beröringspunkter. Men ändå, vara gäst i fyra dagar och nätter hemma hos några man aldrig träffat förut! Pirret i magen var befogat tycker jag. Vi hade fått en bra vägbeskrivning så vi hittade lätt till deras villa en bit utanför Foley, bara några kilometer från milslånga sandstränderna utmed mexikanska golfen, området var lite av ett Florida och i stark expansion vad gäller turismen. Här fanns alltså chansen till en hel del bad, sol och båtturer. Ja det första mötet med Ron & Jean gick bra och även deras hund Sadie accepterade oss. Efter en rundvandring i Jeans trädgård var det dags för en titt i Rons garage. Som jag nämnde i del 1 av denna lilla story, så har Sobiecks bara bott här i cirka 1½ år, men på den tiden har man lyckats anlägga en väldigt fin trädgård, renovera inomhus och viktigast av allt, bygga ut garaget. Ett vanligt dubbelgarage hade byggts till på djupet, för två bilar till. Alla tre Studsarna hade gott om plats, plus en bruksbil. Dagen efter, d.v.s. på söndagen skulle vi starta vår resa mot Charlotte i North Carolina, det skulle ske tidigt på morgonen. Ett hundra svenska mil är en ansenlig sträcka även på amerikanska motorvägar. Vi skulle åka ihop med ett antal av medlemmarna i den lokala klubb som Ron är ordförande i, den heter Gulf Coast Chapter och är relativt nystartad. Vi hade fått varsin T-shirt och även varsin kaffemugg med klubbens logga på. Loggan var designad av Jean och föreställde hennes 59:a pick-up under en vajande palm. Så nu fanns chansen för oss, att lätt smälta in i gänget av lokala Stude-freaks. På tal om presenter så måste jag berätta en liten paradox, ja vi hade givetvis köpt med presenter hemifrån Svedala, det blev svensk glaskonst, därtill plockade vi till oss en pava whisky till Ron och en vinare till Jean åkte också ner i korgen, vid mellanlandningen i Paris. Nu till det paradoxala, det var ingen vinsort som helst vi slet åt oss, slumpen gjorde att det blev en flaska Mouton Cadet! Det är en vinsort som betytt mycket för Ron och Jean, det var nämligen den sorten som var den första vinflaska de delade någon gång i unga och nyförälskade år! Sedan dess har alla väsentliga högtider firats med just den sorten och på toppen kommer vi stickandes med en dylik flaska. Ja, relationen började ju riktigt bra. Det var på onsdagseftermiddagen som vi anlände, upplägget med två dagar reserverade för bad och båtturer passade oss perfekt, efter alla mil vi tillryggalagt dagarna innan. Så först under lördagen skulle vi ut och testa de tre Studebakrarna. Maffig front på Jeans pick-up, därtill potent V8 under huven
Rena linjer i Rons 53:a Custom gör att den yttre ombyggnaden kan minimeras. Nu ett rejält skutt framåt, till lördagens provåkning av familjens Studebakers. Först ut var Jeans pick-up av typ 4E7112, en s.k. ½-tons pick-up. Läckert lackerad i ljusblått och vitt och renoverad till ett perfekt skick. Den lyssnar till smeknamnet Knobby och var, tyvärr, till salu för $16.000:-. Viveca och jag var naturligtvis intresserade till en början, men vi kände snart att vi inte mäktar med en Studebaker till och dessutom så är inte en pickis så praktisk på långresor här hemma. Jean rattade oss, hopträngda i framsätet, på en liten provtur. Det kändes som den gick lite stölpigt med den stela framaxeln och därtill verkade den rejält tungstyrd. Ja sa till Viveca på svenska, att det var tur vi inte gjorde någon affär! Men oj vad vi lurade oss, Knobby skulle visa helt andra takter på vägen mot Charlotte, när Ron tog hand om ratten. Nästa tur blev med Rons custom, en 53:a Champion som en gång var en kopia av Ulf Winlunds bil, samma färgkombination, men givetvis i ett helt annat skick. Därav blev det ett custombygge, ett avancerat sådant, avklarat på 2-3 års tid. Enbart delar från Studebaker har använts i grunden, 289:a under huven men därtill många moderna tillbehör såsom AC, ljudanläggning, kylskåp, elmanövrerade fönster, dörrlås och bagagelucka. Jag kan också nämna att Ron & Jeans tre bilar alla har varit publicerade, i färg på frameller baksida av Turning Wheels. Tänk att man har en sådan här läckerhet hemma i garaget. Så var det dags för en tur Rons 1960 Hawk, den bilmodell som fört oss samman, ja vad ska jag säga, exteriört var det i stort sett bara radioantennen som skilde, men under huven hade Ron ett betydligt mer korrekt motorrum och dessutom mera välpolerat. Jag passade på att dokumentera med kameran för framtida förbättringar. Körmässigt kan jag inte minnas någon större skillnad, så jag kan vara ganska nöjd med min egen Hawk. Skulle gärna anlända så här till jobbet, tycker Viveca. Men detta var sista dagen hemma hos Sobiecks för oss och även för Knobby som skulle säljas i Charlotte. Knobby skulle bogseras med framhjulen uppe på en dollyvagn de hundra milen till Charlotte. På lördag
kvällen skulle Ron skruva bort kardanstången för att inte belasta växellådan i onödan. Han lägger sig på en sådan där liten liggvagn för att rulla under bilen, när jag frågar, vad kallar ni dessa för i USA? Vi kallar dom dolly svarar Ron. Om du lovar att inte säga till något Jean ska jag tala om vad dom kallas i Sverige. Ron lovar, vi kallar dom garagehora upplyser jag om. Efter en stund när jag kommit in i huset så berättar jag för Viveca att jag avslöjat för Ron vad vi kallar dessa garagebrädor. Jag vet svarar Viveca, Jean har redan frågat mig om det verkligen är sant! Ja så är det med bevarandet av hemligheter. Söndag morgon startar resan mot Charlotte tidigt på morgonen, redan klockan sju ska vi träffa resten av gänget på en bensinmack några mil norrut. Av gänget på cirka 20 personer är det bara en familj som kör sin Studebaker för egen maskin, en 64:a Lark stationsvagn som var utrustad med modern AC. Det är kanske inte avstånden som gör att amerikanarna så ofta trailar sina bilar, det är värmen i första hand, 35-40 gr C är tämligen normalt på sommaren och så intensiteten i trafiken. Ja ett missöde skulle till att hända efter drygt halva sträckan och det var ett hjullager på den dollyvagn som bogserade Knobby som skar! Ron anade i tid vad som höll på att hända så vi svängde in på ett ställe som tillhandahöll både mat och bensin, för en välbehövlig paus. Vad fanns att göra? Dollyn skruvades sönder och lastades på två pick-uper, kardanen monterades på Knobby för att få gå för egen maskin mot Charlotte. Viveca och jag hade tyckt tempot var ganska högt och var inte förvånade över lagerhaveriet. Skönt nu blir det lite lugnare för vi var ju inte så imponerade av Knobby vid den lilla provturen vi gjort. Men aj vad vi bedrog oss, vi hade tappat en hel del tid och Många glada miner och starka armar fixar fortsatt färd mot Charlotte. nu skulle det bli åka av. Det dröjde inte länge förrän Knobby hade tagit täten och efterhand blev det rena slalomåkningen i den intensiva trafiken mot Charlotte så här på söndagskvällen. Om jag säger att vi i varje fall var över 90 mph, så förstår ni att det finns pulver i en gammal Studebaker pick-up.
Så här kan det se ut på hotellets parkering, dock bara en gång per år. Det kändes bra att slå sig till ro några dagar i Charlotte, en modern stad på knappt en miljon invånare, bo på fint hotell med Studebakers vart man än vände på huvudet. Marknad ute på parkeringen, om än långt ifrån så stor som i South Bend, så gjorde jag en del fynd. Vi gjorde utflykt till den stora NASCARbanan utanför stan, rundtur i staden och shopping blandades med många trevliga kontakter med Studebakerägare, inte bara amerikaner utan även från Canada, Australien och England. Vår resplan tillät oss bara att vara kvar t.o.m. torsdagens stora utställning och bedömning. Här skiljer sig de amerikanska träffarna från våra stora svenska bilträffar. Hos oss är det picknickkorg i gröngräset som gäller, liksom tält, husvagn eller vandrarhem. Här är det ett stort konferenshotell, med tillhörande asfalterad parkering. På utställningsdagen putsas det inför bedömningen och de flesta bilarna står, som gapande krokodiler med sina stora motorhuvar uppfällda. Inte direkt fotovänligt, man är väldigt fixerad vi just denna bedömning, som går så till att man utgår från 400 poäng, sedan gör domarna avdrag för det som inte stämmer med originalutförandet eller rentav är överrenoverat. Vår vän Knobby erhöll hela 379 p. och var heller inte svårsåld till det pris som begärdes. Allas favorit, Cab Over Engine (COE), K15M av 1939 års modell fick hela 387 poäng vid bedömningen. Man ska ju sluta när det är som roligast och visst var ändå torsdagen Concours lite av höjdpunkten, visst kändes det tråkigt att säga adjö till våra goda vänner Ron och Jean och bege sig ut på en motorväg utan Studebakers, men flyget väntar nog inte på oss och vi skulle än en gång genom smeten i storstaden Atlanta. Vi är säkra på att Knobby har fått ett nytt bra hem, vi tror att Ron & Jean får mera tid till sina andra Studebakers och vi hoppas verkligen att våra goda vänner och värdar dyker upp här i Sverige i sommar, så vi får bjuda på samma gästfrihet och visa några av alla de härligt gröna bilträffar vi har här hemma. Borta bra men hemma bäst, gäller trots allt.
Mekartips Av Ingemar Winlund, Rimbo Baklucksgångjärn Som vi vet brukar bakluckorna på våra bilar vara svåra att stänga. Man måste hålla lite koll på stängningsproceduren. När jag håller på med renoveringen av -64:a Hawken kom jag till sist till bakluckans montering, och jag skulle kontrollera om gångjärnen var okej. Det var dom inte, jag tittade även på dom andra gångjärnen som jag hade på lager men dom var lika dåliga. Studerar man gångjärnen ser man att dom är ganska komplicerade, det är en massa små plattjärn som är hopnitade med sju nitar. Får man ett litet glapp i varje nit så blir funktionen inte alls bra och resulterar i att luckan vinklar åt alla håll och troligtvis inte heller går att få ner ordentligt i framkant. Nitarna verkar vara dimensionerade i underkant, så när vi tar bort dom gamla och sätter dit grövre blir hållfastheten starkare än originalet. Ta nu bort fjädrarna och när dom är borta är det inte svårt att lokalisera vilka nitar som är glappa, troligtvis alla sju. När jag renoverade mina så åtgärdade jag först dom nitarna som var mest slitna, sedan vartefter dom andra. Jag rekommenderar att man inte tar isär hela gångjärnet i en hög med smådelar som följd, det är då onekligen lätt att sätta ihop det fel. Tag bort ett par nitar i taget och sätt dit nya. Nitarna gör man av bultar som man har i skruvlådan. Ta bultar med 8,8 härdning 12,9-10,9 blir väldigt svåra att nita, det brukar fungera bra med 8 mm till dom små nitarna och 3/8 = 9,5 mm till dom stora nitarna. Det är ju bara att borra upp hålen helst i en pelarborrmaskin med skruvstycke för att få hålen raka, om man borrar up ett ovalt hål lite grann orsakar det i flesta fall att det vill hugga fast varvid man förstör mer än man reparerar. Den långa niten som samtidigt är fäste till returfjädrarna vållar mest arbete, till den behöver man en svarv.
Slipa av nitskallen, ta bort rullen och tag ur sprinten. Såga av sprinten från den fasta rullen, sätt upp rullen utan hål och borra ett 8 mm hål så att du har 2 rullar med hål, svarva sedan en sprint enligt bilden med en diameter av 3/8 eller 10 mm sedan 8 mm vid ändarna så att rullarna passar att sätta dit. Ändarna skall vara lite längre än rullarna så att du kan nita dom. Längden på den grövre delen av sprinten skall vara 16 mm. Dom korta nitarna nitar man med en huggmejsel så ser det ut som original. Sedan får du också byta eller fila upp hålen på brickorna vid 2 av sprintarna. När man är klar och har monterat dit gångjärnen på bilen är det viktigt att inte glömma att smörja nitarna lite då och då. // Ingemar W
Ostfoldhallen i Fredrikstad den 17-18 April 2004 Text och bilder : Hans-Olav Hansen Det ble tatt kontakt med meg i brevs form fra US Cars enthusiasts club i Fredrikstad. Vårt årstreff som ble i Fredrikstad sommaren 2003 hadde blitt lagt merke til og blitt husket. Dette tenkte jeg at jeg ville gjore noe med, så Eier. Inge Skei Studebaker Starliner 1952 Eier. Tor Dybvik Commander 2d. HT 1958 jeg tok kontakt med 5 st Studebakerfans pluss meg selv, som med stor entuasme stilte ut sine biler disse to dagerne. Vil også takke Rune Karlsson for hans raske overbringelse av Studebaker Klubbens merke (flagg) som igjen Leif Berg tok med seg fra Strömstad ti Fredrikstad, slik at vi fikk markert oss på utstillingen. Premie ble det også for bra stand. Under en slik utstilling så det ut til at det er viktig også å ha med et restaurerings-objekt, for det var Eier. Ketil Nyvang Studebaker Hestevogn ca. 1880 Eier. Leif Berg President Coupe 1955 Eier. Hans-Olav Hansen GT Hawk 1962 mange som var veldig intresert av den 6-syl. sidventilerte motorn for Landcruseren.Vil med dette rekke en stor takk til de som stille med sine biler og sine fruer. Hilsen. Hans-Olav Hansen. Eier. Thor Raymond Börresen Land Cruiser 1949
Renoveringsprojektet DEL 2 av: Anders Nilsson Hej på er igen! Renoveringen av coupen har fortsatt i vinter, efter det att ramen blev klar kunde jag rulla ut den från garaget och förbereda lyftet av karossen. Nyrenoverad ram Jag försöker göra en budgetrenovering, det behöver inte vara detsamma som att det blir en dålig renovering när man försöker hålla igen på pengarna lite. Bara man försöker vara så noggrann man kan så tror jag att man kan uppnå ett gott resultat. En del renoveringar man läser om så får jag uppfattningen om att det nästan är viktigare hur mycket pengar som det har kostat för att skicka diverse delar på renovering, hur mycket pengar som är spenderat på lack, inredningar mm. Själv tycker jag att det är en del av tjusningen med att försöka göra så mycket det går själv till en låg kostnad och med enkla medel. Uppnår man en renovering som är bättre än bra brukskick, kanske lite snudd på utställningsskick, då har man också en bil som man vågar använda också. Åter till coupen, för att kunna fortsätta med rostlagningen på ett enkelt sätt så valde jag att ställa karossen på 6 stycken 5 höga distanser mellan kaross och ram. Karossen uppallad (far är bra att ha ibland) Lyftning av karossen
Jag rullar ut bilen utanför garaget varje gång jag ska svetsa och anledningen till att jag har valt att göra så är av två skäl, dels vill jag inte svetsa inne i garaget av brandsäkerhetsskäl, dels vill jag inte andas in svetsröken från gammal färg från 50-talet, antar att det inte kanske är så nyttigt. Som jag skrev i Nr 3, 2004 var jag tvungen att svetsa in en bur för att karossen var så skev. Någon har någon gång kapat bort främre tvärbalken vilket resulterade i att vänster A-stolpe böjts in och det gjorde att det inte gick att stänga förardörren utan att det glipade för mycket. Efter riktningen av karossen och svetsningen av buren kunde svetsjobben börja på allvar. Främre kryssförstärkning Bakre kryssförstärkning Efter en vinter av rostlagning och byte av sparklådor så kunde jag kapa bort det mesta av förstärkningarna. Det enda som är kvar av buren är den delen där vänster tvärbalk fattas. När den nya tvärbalken blir svetsad och klar, kan jag även kapa bort den sista delen av buren. Efter att jag lagat vänster sida på golvet var det dags att byta sparklådorna. Vänster plåt var sönderrostad och höger hade omfattande plåtskador så det var inte lönt att lägga en massa tid på de gamla plåtarna. När det gäller sparklådorna har jag gått från original och boxat dessa. Dvs. att de nya sparklådorna har inre och yttre plåtar. För att få rätt böjning på inneplåten så strängsvetsade jag uppifrån och ned på 6-7 ställen på plåten och då böjde den sig och fick samma form som dörren Inre plåt till den nya sparklådan, höger sida Svetsning av vänster sida.
Säga vad man vill, original eller inte men dessa plåtar till Studebaker och även andra bilar från förr lämnar en del önskemål. Även luftintagen på karossen var angripna av rost så där blev det att tillverka nya infästningar och nya luftintag. Först gjorde jag flänsarna som jag även falsade runt om för att de skulle bli lite styvare. Efter svetsning av infästningarna tillverkade jag tunnlarna till luftintagen. Ny infästning Nytt luftintag på vänster sida. Fick även byta plåt i höger A-stolpe, har fanns en gammal gassvetsad lagning som inte såg allt för bra ut. Även nedre vänster hörn fick bytas. Jag antar att det är de upprostade luftintagen som har ställt till med rosten som fanns i främre delen av bilen. Vatten och grus måste i stort sett ha sprutat rakt in bilen Delar av det nytillverkade golvet på vänster sida. Nedre vänster hörn med den nya plåten Bagagerummet, här var det främst de yttre hörnorna med förstärkningar som var dåliga. Här är det dubbel plåt så det är främst delar av golvet som jag fick göra nytt. Försänkningen i plåten fick jag fram genom att använda en ytterbana och en innerbana från ett gammalt rullager som stämde rätt så bra med originalmåtten. Ytterbanan fick tjänstgöra som dyna och den inre banan som drivdon.
Borrningen av förstärkning innan svetsning av golvplåt. Svetsad plåt, sedd underifrån. Nu återstår klippning runt uttaget för tankröret samt att slipa upp ett avlångt hål för ramskruven. När bagagerummet har blivit klart så kan jag lyfta ner karossen på ramen igen. Då vet jag att karossen är i rätt position på ramen, när skärmar, front och huv skall lagas och monteras. Framskärmarna är rostangripna runt luftintagen och bakre skärminfästningar. Här blir det en hel del funderingar och jobb innan jag har pusslat ihop det. Har blivit en hel del timmar med svetsen.. När jag svetsar skärmar, huvar och dörrar mm så brukar jag byta svetstråd i svetsen från 0,8 mm till 0,6 mm, vilket gör att man får mindre värmeutveckling i plåten. På en del plåtytor brukar jag även använda kylpasta för att avgränsa värmespridningen. Så här på slutet vill jag bara tala om att jag har en ny email adress: studebakerman@tele2.se Jag återkommer framöver. Anders
Targa-Hawken För ett par år sedan hade vi en artikel i Bullet News som var tagen från gamla klassiska biltidningen Start & Speed. Artikeln som var skriven i början av 1970-talet handlade om en kraftigt ombyggd 1958 Silver Hawk. Om bilen, denna s.k. Targa-Hawk, fanns kvar idag eller inte diskuterades en hel del i Bosses skvallerkolumn bl.a. i BN nr ett och två 2002. Sen dess har Peter Ahlström varit i kontakt med ägaren och vi har fått dessa fina kort av bygget. Uppbyggnad av stomme Här är ombyggnaden klar och det som återstår är lack samt nya fälgar och däck.
Det färdiga resultatet Studebakers i R-län I Skaraborgs län (nu Västra Götalands län) rullade det i november 1954 totalt 102 Studebakers. 1931 2 1946 8+7 Årsmodell Antal Årsmodell Antal Av dessa var 9 stycken lastbilar. I tabellerna till höger är dessa 102 Studebakers uppdelade efter 1935 1 1947 13+2 årsmodell och antal. Exempelvis av årsmodell 1936 9 1950 3 1947 fanns det 15 bilar av märket Studebaker i regionen, av dessa var 13 personbilar och två 1937 10 1951 5 lastbilar. Är det bara en siffra skriven i tabellcellen menas med det att det bara fanns personbilar 1938 5 1952 2 av just den årsmodellen. Intressant att notera är 1939 24 1953 9 att hälften av bilarna är av förkrigsmodell och att 1945 1 1954 1 1939:orna måste ha sålt bra i de här regionerna. Förmodligen var den nya 1939 Champion en fullträff. (se annons på sida 21) /Micke
Modellbilshörnan av Micke Bostedt Förra modellbilshörnan var proppfull med nysläppta Studebakermodellbilar så man kan tycka att det inte borde ha hänt så mycket på den fronten sen sist. Jag kan dock glatt meddela att så inte är fallet. En hel det nya modeller har faktiskt kommit ut på marknaden. Johnny Lightning, som vanligtvis gör bilar i mindre skala har precis i dagarna släppt en 1951 Commander Starlight coupe i skala 1:24. Bilen finns i ljusgrön samt mörkröd. Något senare kommer en specialversion i Coca-Cola röd med vita Coca-Cola dekaler på dörrarna. Priset för denna bil ligger på ca $15 och det får väl anses vara överkomligt. Först ut är en customiserad 1957 Golden Hawk från Danbury Mint. Skalan är 1:24 och färgen skiftar mellan guld, röd, gul och lila beroende på ljuset. Priset för denna extrema custom är ca $115. En annan bil som Danbury Mint släppt nyligen är en 1950 Champion convertible. Cabben är också den i skala 1:24. Färgen är mörkgrå metallic med röd inredning. Tak/cabbskydd är ljusbruna. Det som är spännande med just den här modellen är att man kan själv välja om man vill att bilen ska ha taket uppe eller nere. Vill man ha taket uppe tar man helt enkelt bort cabbskyddet och sätter på det medföljande taket. Sex resväskor i varierande storlek följer också med. Priset för denna skönhet är ca $125. Kvaliteten på bilar från Danbury Mint brukar dock vara ypperlig. Till den stora SEMA showen i Las Vegas i höstas gjorde Muscle Machines en modell på en verklig bil som visades på mässan. Den riktiga bilen som visades var en kraftigt ombyggd 1950 Starlight coupe lackad orange med lila flames. Muscle Machines har sedan tidigare liknande modell så konverteringen var rätt enkel. 1:64, pris ca $15. Orginalet Panic Parrot Modellen
En annan mässa som gick av stapeln strax innan jul i Las Vegas var hobbymässan. Även denna mässbil är tillverkad av Muscle Machines. Den här gången har man valt en 1953 Studebaker coupe att bygga en custom av. Skalan är liksom den andra 1/64 och priset ca $15. Färgen är blå med grå flames. Den har funnits i deras sortiment för ett antal år sedan. Bilen kostar ca $265 och den finns i flera färger, bl.a. röd samt som Pace-Car. Bruce Arnold Models har nu en 1958 Packard Hawk på marknaden. Bilen är handbyggd och därav är priset rätt högt, $300. Den sista modellen för den här gången kommer från Yat-Ming och ingår i deras Road Signature Collectors Edition Series. Bilen, en 1958 Golden Hawk har tidigare släppts i skala 1:18. Nu kommer den även i skala 1:43. Bilen finns i guld/vit samt vit/guld. Det roliga med den hör bilen och med samma modell i skala 1:18 är att egentligen är det inte en 1958 Golden Hawk, utan en 1957:a. Undrar just hur detta misstag har kunnat ske? En annan modell i den övre prisklassen kommer från Highway Travelers. Bilen, en 1962 Studebaker Daytona convertible är faktiskt en återutgåva.
Annonssidan för entusiasterna Här är vår egen marknadsplats för allt som rör vår hobby. Naturligtvis annonserar vi gratis. Annonsmanus sändes till. Lennart Hopstadius. Norrgården V. 696 93 Aspabruk. Tel. 0583-50125 E-mail studebaker@telia.com BILAR OCH DELAR SÄLJES SÄLJES. Studebaker Champ 1963 (lang) V8 (Blå) Bilen er i grei bruksskikk..ingen rust. Pris NOK.55.000,-Ketil Raaum. Norge Tel: +47 950 87 888 SÄLJES. Studebaker Champ 1961 (kort) - 6a. (Rød)Noe rust, kjørbar.nok. 45.000,- Ketil Raaum. Norge Tel: +47 950 87888 SÄLJES. Delar till -57 Silver Hawk och -52: 289 motor, behöver en översyn, bra skick, ratt, bakre sidorutor, framkofångare, framblinkers, fenlist och lykthus vänster bak. Motor 7000:- /övrigt 3000:-1952: Krom som sitter fram på framskärmarna under lyktorna (ihop med grillen) n.o.s. i fint skick. 4000:- el högstbjudande. Pär Törngren. Tel: 011-185507 0739-567633 BILAR OCH DELAR KÖPES KÖPES. Jag behöver delar till en Studebaker Commander C5,H4. Främst karosseridelar, men allt är av intresse. Kontakta min gode vän Jan Andersson som jobbar med bilen på. Tel: 0122/107 43 070 200 10 53 jan@aganos.se KÖPES. Utväxling 3,07:1 passande dana 44. Även twin-traction (diff)är av intresse eftersom bilen även används på vintern. Torbjörn Jönsegård. Tel: 0271-17224 SÄLJES Studebaker Champ 1963. Grönn Trenger rep. nytt interiør, Nye dekk.pris NOK. 40.000,-Ketil Raaum. Norge Tel: +47 950 87 888 KÖPES. Till Studebaker -57 stötfångare både fram och bak (objekt elller fina) stötfångar horn, grill (fattas en ribba i min) och det mesta i krom väg som passar på stationsvagn. Torbjörn Jönsegård. Tel: 0271-17224
Studebakeråterförsäljare av: Micke Bostedt W. Scott Fox Motor Co. i Fulton, Missouri (foto från 1952) Angelo s Auto Sales i Chicago, Illinois (foto från 1962)