ÄR ASH'ARI OCH MATURIDI AHLU SUNNAH WAL JAMAAH?

ÄR ASH'ARI OCH MATURIDI AHLU SUNNAH WAL JAMAAH? Av: Zijad Ljakic Översättning från bosniska: Belma Filipovic Vad är ahlu sunnah wal jamaah? Vilka är ash ari och maturidi? Ahlu sunnah wal jamaah är alla som följer Sändebudet Muhammad SAWS och följeslagarna R.A. i kunskap och aqidah, i ord och i handling, i adab och akhlaq - och det är denna ummahs salaf, dvs. de första generationerna av muslimerna och alla de som följer dem, fram till Domedagen. Ash ari och maturidi är två islamiska sekter som har infört metoden att bekräfta aqidahs trosprinciper med ilmul kalam. Därför är det nödvändigt att kort förklara vad ilmul kalam är och denna ummahs salafs inställning mot den. Ash ari och maturidi avviker från ahlu sunnah wal jamaah i aqidahs grunder: i iman, i tawhid, i sifat och i många andra frågor. Sinsemellan skiljer sig maturidi och ash ari aqidah i några punkter, som är sekundära. Ilmul kalam, eller kalam är - enligt kalamisterna själva - vetenskap som bekräftar aqidahfrågor genom att ange bevis och ta bort oklarheter. I själva verket är det en påhittad riktning, en innovation i sättet att studera aqidahfrågor, som vår ummah inte kände till och inte praktiserade förrän khalifatet av khalifah Ma mun (d. 218 eh). Khalifah brukade beordra att andra kulturers, och speciellt gamla grekers filosofiböcker, översätts till arabiskan; och han gav företräde till dessa översätta filosofiböcker över Koranen och Sunnan. Mu atazzila tog hjälp i sina diskussioner från kristen tradition från Öster (malikani och nasturi) och blandade den med grekisk filosofi, vilket var ett nytt tillvägagångssätt i aqidafrågor ilm ul kalam. Senare tog Al-Ash ari det manhaj och använde det i sina diskussioner med mu atazillah. Ilm ul kalam har infört nya frågor och nya argument i islams aqidah, frågor och argument som aldrig hade funnits, varken i Koranen eller i sunnah. Till exempel, termer jism, jawhar eller ardun, som varken följeslagare eller tabiin hade nämnt eller talat om. Om det var islams aqidah (och inte batil), skulle det inte undgå sahaba och tabiin, som Imam Malik säger. Dessutom slutar den som sysslar med ilm ul kalam i misstankar och tvivel i trons grundprinciper vilket kalams mest berömda imamer själva har sagt efter att de gjort tawbah (ångrat sig) för att ha varit på fel aqidah, varpå de accepterade ahlu sunnahs aqidah. Salafs allmänna ståndpunkt är att det är fördömt (klanderligt) att syssla med ilm ul kalam. Många lärda har uttalat sig i den frågan och många böcker har skrivits om det. Ahlu sunnahs fyra berömda imamer har skarpt förbjudit kalam som bida sättet att närma sig aqidahfrågor, tros grunder. När man frågade Imam Abu Hanifah, rahimahullah, om ilm ul kalam, svarade han: Det är filosofernas tal. Håll fast vid salaf och sunnah och akta dig från varje innovation, för den är bida. 1

Abu Hanifah förbannade också Amr b. Ubayd som hade infört kalam-innovationen (Thuyuti, Sawnul mantik ). Imam Malik, rahimahullah, undrade: Skall vi då varje gång det dyker upp någon som diskuterar bättre än vi (en kalamist), lämna allt det som arkängeln Gibril kom med till Sändebudet Muhammad SAWS, på grund av hans förmåga att disputera väl? Imam Shafi i, rahimahullah, gav ut en fatwah och sade: Min inställning gentemot dem som sysslar med ilm ul kalam, är att de bör piskas med palmgrenar. Sedan bör de sättas på kameler och man bör visa upp dem genom bebyggda städer och ropa ut högt: Det här är straffet för alla som lämnar Kitab och sunnah och sysslar med kalam. (Siyaru a'alamin-nubala', 10/29) Imam Ahmad b. Hanbal, rahimahullah, råder oss: Umgås inte med dem som sysslar med kalam, även om de skulle råka försvara sunnah! ( Makanqibu Ahmad av Ibn al-jawzi) En enkel fråga dyker upp, när vi vet allt detta: om ash ari och maturidi företrädare för ahlu sunnah wal jamaah, och vi har precis hört salafs åsikt (salaf är ahlu sunnah wal jamaah) om dem som sysslar med kalam, hur kan då man säga att ash ari och maturidi är ahlu sunnah wa jamaah? Ash aris uppkomst och spridning Ash ari är en islamisk kalamistisk sekt vars grundare är Abul-Hasan Al-Ash ari som föddes i Basra år 270 efter hijrah och dog år 324 efter hijrah i Baghdad. Han gick genom tre faser i sitt liv: Första fas, när han under 40 år var på mu atazillahs madhab. Andra fas, när han lämnade mu atazillahs madhab och vände sig emot dem och sedan tog han en ny madhab i ta wil (tolkningen utan bevis) av Allahs Vackra Namn och Egenskaper som hade kommit till oss i Koranen och sunnah. I den här nya manhaj följde han Abdullah b. Sa id b. Kullab, dvs. han accepterade bara sju av Allahs Egenskaper, genom förstånd inte genom shariahs texter, samtidigt som han gjorde ta wil (tolkningen för vilken inga bevis i Koranen eller sunnah finns) på alla andra av Allahs kända Egenskaper, för att människans förnuft inte har förmågan att förstå, att begripa dem så som de har kommit till oss genom Koranen och sunnah. Dagens ash ari är på den här fasen. Tredje fas, när han gick över till salafs madhab och bekräftade alla Allahs Vackra Namn så som de har nått oss i Koranen och sunnah. I den här fasen skrev han boken Al-Ibanah i vilken han gav företräde till salafs manhaj. Ash ari idag förnekar den fasen. Efter hans död gick hans madhab genom många förändringar. Madhabs imamers manhaj och ijtihad skilde sig från varandra. Anledningen till det är att själva skolan (madhab), från själva början inte grundats på tydliga aqidah grunder och principer. Den mest betydande förändring som den här skolan (madhab) gick igenom efter Al-Ash aris död, är att de hade fallit under andra sekters inflytande och tagit deras aqidah principer och aqidah grunder från dem: från murjiah och jahmiah tog de åsikt om iman, från mu atazzilah och filosofer tog de förnekelse av de flesta av Allahs Vackra Egenskaper från Koranen och autentisk sunnah, samt förvridning av shariahs texter m.m. Från jabriah tog de åsikt om qadar, tasawwuf osv. Till slut blev ash ari aqidah-madhab en blandning av ilm ul kalam, vissa åsikter från mu atazzilah, murjiah, jahmiyah, sufism och filosofi. 2

De mest framträdande lärda från ash ari-madhab - Abu Bakr Al-Baqilani (d. år 403 efter hijrah) är en av ash ari madhabs största teoretiker. Han kom med nyheten om att bekräfta tawhid med intellektuella bevis som inte finns i Koranen eller sunnah. Till slut gick han över till salafs aqidah med boken Tamhidul-awaili. - Abu Ishaq ash-shirazi (d. år 476 efter hijrah) var känd efter sin förmåga att disputera och argumentera. Wazir Nidhamul-Mulk byggde för honom den kända Nidhami madrasa vid floden Tigris bank. - Abu Hamid Al-Ghazali (d. år 505 efter hijrah) tog inte Al-Baqilanis väg, han höll inte ens i alla åsikter med Ash ari. Han kritiserade ilm ul kalam och förbjöd folk att syssla med den. Han kritiserade också skarpt filosofin. Senare fann han räddning i tasawwuf (sufismen) och ansåg att det var den enda väg som leder till insikt. I slutet av sitt liv gick han över till sunnah genom att studera Sahih Al-Bukhari. - Imam al-juwayni (d. år 478 efter hijrah) försvarade ash ari-madhab i 30 år och föreläste i Nadhami madrasa som Nidhamul-mulk i Naysabur hade låtit bygga för honom. Mot slutet av sitt liv,gick han över till salafs madhab. I boken An-nadhamiyah skriver han: Åsikt som vi är tillfreds med, och med vilken vi dyrkar Allah är salafs aqidah, för det är ett obestridligt argument att ummahs ijmah (konsensus) är bevis. - Al-Fahru Ar-Razi (d. år 606 efter hijrah), känd som Fahrud-din, är företrädare för ash ari madhab i dess sista utvecklingsfas. Han blandade ilm ul kalam med filosofi och kom med en universell regel om att ge företräde till intellektet framför shariahtexter när de strider mot varandra. Mot slutet av sitt liv, gick även han över till salafs madhab. De fyra största lärda från ash ari aqidahs madhab har lämnat det som de hade trott på och kommit över till salafs aqidah mot slutet av sitt liv. Om ash aris är ahlu sunnah wal jamah, varför har dessa fyra största av deras lärda lämnat det som de varit på och gått över till salafs aqidah, om det som de varit på är ahlu sunnahs aqidah? Svaret ger sig självt. Maturidi uppkomst och spridning Maturidi är islamisk kalamistisk sekt som tillskrivs Abu Mansur Maturidi. Sekten var känd under det namnet (precis som ash ari sekten) först efter dess grundares död. I sin utveckling gick den igenom några faser som kan sammanfattas i följande fyra faser: Första fasen (grundande). Den kännetecknas av intensiva argumentationer med mu atazillah. Själva Abu Mansur Maturidi deltog i dem. Han föddes i Maturid nära Samarkand och dog år 332 efter hijrah. Han läste hanafi fiqh och ilm ul kalam. Han har skrivit många böcker, bl.a. Tawilat Ahlu sunnah, där han bland annat tolkade Koranverser om Allahs Sifat (Egenskaper) och använde sig av jahmias ta wil, dvs. han försummade yttre betydelse av verser, betydelsen vilken själva arabiska språket pekar på och tog betydelsen som jahmiyyah hade hittat på. Hans mest kända verk inom ilm ul kalam är Kitab al tawhid där han offentligtgjorde sin kalamistiska tro i aqidahfrågor. Han förkortade förståelsen av tawhid till tawhid al rubbubiyyah och lite av tawhid asmau was-sifat (för han som sagt hade tagit emot jahmiyyahs åsikt, att förneka de flesta sifat). Han skrev andra böcker där han svarade på mu atazilah och rafidi aqidah. 3

Andra fasen (bildande). I den här fasen föddes en ny kalamistisk sekt från Abu Mansur Maturidis aqidahprinciper. Sekten spreds av hans anhängare och lärlingar, som hade hanafi madhab i fiqh. De mest framträdande företrädare i denna fas var Abul-Qasim al-hakim, 'Abdul-Karim al-bazdawi, Abul- Yusr al-bazdawi han förenklade Maturidis bok Kitab al tawhid och lade till några delar under titeln Usulud-din. Tredje fasen (inrättande). Den karaktäriseras av den mängd argument som man samlade in och man skrev mycket och därför spelar den fasen största rollen i grundandet av maturidi aqidah. Den mest framträdande lärd från den här fasen, och mest känd lärd från maturidi sekten, är Abul-Mu in an- Nasafi som har skrivit maturidisektens viktigaste bok Tabsiretul-adilla. An-Nasafi är för maturidi som Al-Ghazali eller Baqilani för ash ari. En annan maturidi lärd är Najmuddin Omar an-nasafi skrev många böcker, men den mest kända är Al- aqaidun-nasafiyyah, en förkortad version av Tabsiretuladilla, som är grundboken att läsa om maturidi aqida. Fjärde fasen (spridning). Den räknas ha pågått från cca år 700 till år 1300 efter hijrah. Det var då maturidi aqidah spred sig med hjälp av vissa osmanska regenter över hela Osmanska Riket. Fasen kännetecknas av att man skrev böcker och kommentarer till dem, där man bearbetade marturidikalamistisk aqidah. Al-Kamal ibnul Humman var hanafi faqih som skrev boken Musayarah som man studerar till och med idag vid vissa islamiska universitet. Idag finns 3 maturidi skolor på Indiska halvön som kallar till maturidi aqidah och framställer den som ahlu sunnahs aqidah. Dessa är: - Dayubandi och nadawi skola, grundad år 1283 efter hijrah, där man studerar hadith, men är en ren sufi skola. Många av dess lärlingar har fallit i innovationen med gravar. - Barilawi skola, grundad år 1272 efter hijrah. Den kännetecknas av att man öppet kallar till shirk, att dyrka gravar. De uttalar intensiv fientlighet mot dayubandi skolan och anser att dess lärlingar är icketroende. De anser även att ahlu sunnah wal jamaah är icke-troende. - Kawthari skola, grundad år 1296 efter hijrah, som nu heter efter maturidi i sufi shaykh Muhammad Zahid Al-Kawthari, som var hanafi i fiqh. Den skolan kännetecknas av lidelsefulla kränkningar och förbannelser över imamer av denna ummah, som Daraqutni, Ibn Hudhaymah, Osman Darimi, Ibn Abi Hatim och andra, för de anser dem vara antropomorfister, att de beskriver Allah med skapelsens egenskaper. De anser också att salafs aqidah böcker, som Kitab al tawhid av Ibn Hudhaymah, Al- Ibanah av Ibn Batta, Ash-shari ah av Al-Ajuri och många andra är avgudadyrkares böcker. De kallar till sufism, sprider innovationer där shirk är med, ger stor roll till gravar allt detta under tawassuls (att närma sig Allah) täckmantel. Historisk spridning av ash ari och maturidi Muslimer har, i en allmän mening som ett folk och folkets ledare (förutom under perioden av khalifer Mamun, Mu atasim och Wasik) haft salafs aqidah ända fram till uppkomsten, tillväxt och spridning av kalamistiska sekter, ash ari och maturidi. Mot slutet av fjärde sekel efter hijrah (år 380 efter hijra) började ash ari aqidah sprida sig i Iraq. Sedan fortsatte den sprida sig i Sham (dagens Palestina och Yordan). Spridningen av ash ari aqidah 4

var långsam och gradvis, och den åtföljdes av kriticism från de lärda som reagerade mot den nya aqidan. Som ett konkret steg att bekämpa spridningen av ash ari innovationer, skrev ahlu sunnahs lärda en aqidah bok, Al-Mu ataqad al-qadiri. Boken godkändes av andra ahlu sunnahs lärda. Abbasi khalifa Al-Qadir Bilahi (regerade 381 422 efter hijrah) beordrade att den boken skulle användas i skolorna och offentliga platser för att lära ut den korrekta aqidahn. Det var muslimernas svar på spridningen av kalamistiska sekter. Mahmud b. Sabaktakin, som var känd för att sprida sunnah och förhindra sprindning av innovationer, beordrade att imamer från minbar förbannade vilseledda sekter, bland dem, ash ari. Ash ari-sekten madhabs riktiga spridning skedde först under det sjätte seklet efter hijrah, under wazir Nidhamul-Mulk, som själv var på ash ari aqidah, och som hade makt. På grund av hans insatser, blev ash ari aqidah den officiella statliga madhab i aqidah. Staten spred, försvarade och påtvingade folket denna madhab. Dessutom fanns det två nidhami skolor, i Baghdad och i Naysabur, som spelade stor roll i spridningen av ash ari aqidah. Själva waziren lät bygga dessa skolor, där stösta ash ari teoretiker lärde ut, Al-Ghazali och Al-Juwayni. Detta var i öst. I västra delen av islamiska riket (Al-Andalus och nordvästra Afrika) hade den syndfria mahdi Muhammad Ibn Tumart (d. 524 efter hijrah) största roll i spridningen av ash ari aqidah. Han läste ash ari aqidah i Baghdad, hos Ghazali, återvände till Al-Andalus och lärde ut den nya aqidahn till muslimer. Efter Tumarts död, tog Abdu-mu min Al-Kaysi över hans roll i spridningen av ash ari aqidah. Det här var grundaren av Muwahhidin-dynastin, som använde sig av våld för att tvinga ash ari aqidah på muslimer. På den vägen spillde han många muslimers blod. Spridningen av maturidi aqidah inom ummah började i början av åttonde sekel efter hijarh. Huvudrollen i den spridningen hade vissa makthavare från Osmanska Riket och vissa hanafi anhängare. På grund av dessa individer nådde maturidi aqidah ut överallt där det fanns Osmanska Riket och hanafi madhab. Maturidi finns därför idag i områden av India, Kina, Bangladesh, Pakistan, Afghanistan, Iran, Iraq, ryska republiker, Syria, Turkiet, Balkanländer och Norra Afrika. Spridningen av maturidi aqidah var möjlig av många anledningar, men de viktigaste är för att själva makthavarna i de flesta områden hade den aqidahn, att många skolor där man lärde ut maturidi aqidah grundades, att man skrev böcker om ilm ul kalam, att man till vanliga människor presenterade maturidi och även ash ari som ahlu sunnah, samt att man anklagade ahlu sunnahs och hadith lärda att de var antropomorfister, och till slut att man ljög och påstod att Imam Abu Hanifa och Imam Shafi i var på maturidi/ash ari aqidah. Skillnader och likheter mellan ash ari / maturidi aqidah, och ahlu sunnah aqidah Man anser att en grupp har lämnat ahlu sunnah wal-jamaah om den avviker från ahlu sunnahs aqida i någon av aqidahs grunder som tawhid, iman, qadr, sifat och liknande. Det räcker med att avvikelsen är bara en ena aqidagrund, för att gruppen inte anses som en del av ahlu sunnah wal jamaah. Om avvikelsen gäller sekundära aqidah frågor, då kan gruppen anses vara en del av ahlu sunnah. Detta kriterium förtydligade Imam Shatibi i boken Al-I atisam ; samt Ibn Taymiyyah i 5

Majmu-fatawa och Ibn Batta i Al-Ibanah. De två sista använde andra ord, men betydelsen är samma. Ash ari och maturidi aqidah skiljer sig från ahlu sunnah wal jamaahs aqidah i grunderna: i iman, tawhid, sifat, samt andra frågor. Sinsemellan skiljer sig maturidi och ash ari aqidah i vissa sekundära punkter. Skillnader Ash ari aqidah och lika så maturidi aqidah avviker i aqidahs grunder från ahlu sunnah wal jamaahs i följande: 1. Källor från vilka man tar aqidah. Första källan som man tar aqidah från är hos dessa sekter, mänskligt intellekt, förnuft; och därefter, shaaria texter (Kitab och sunnah mutawatir), enligt ilmul kalams regler. Om intellektet och shariah texter motsäger varandra (kolliderar), då ger de företräde till mänskligt intellekt/förnuft. Det här uttalandet sades öppet av Juwayni, Razi, Baghdadi, Ghazali, Amidi, Ibn Furak, Al-Iji och andra. De erkänner inte heller att sahih hadith som är ahad (och inte mutawatir, sådana sahih ahad hadither är få, mindre än 100) är källa för aqidah. Razi påstår att Sahih Bukhari och Sahih Muslim innehåller påhittade hadither som lagts dit av hycklare. De påstår också att det är kufr (!) att ta yttre betydelsen av hadither och Koranverser som talar om Allahs Attribut för att det leder till tashbih (att jämföra Allah med skapelsen). Därför anser de att det är wajib att göra ta wil på sådana hadither och Koranverser, dvs. att tolka dem bortom deras yttre betydelse (med andra ord, att förvrida deras mening). En grupp av dem är sufier, t.ex. Ghazali och Al- Jami, och de ger företräde till kashf (uppenbarelse) och zawk (tolkning) framför texter från Kitab och Sunnah, och de uppskattar en hadith enligt zawk. Allt det är tvärtom ahlu sunnah wal jamaahs källor för aqidah, som är Koranen, Sunnah och ijma. 2. Iman. I iman är de murjiah, dvs. att det räcker att man uttalar shahadah med tungan, och att handlingar inte ingår i iman. En del av dem är jahmiya i iman, dvs. att iman är bara att bekräfta med hjärtat, utan bekräftelsen genom uttalandet av shahadah med tungan och genom handlingar. Av samtida ash ari har Hasan Ayyub och Buti valt den sistnämnda syn på iman. 3. Qadr. I den här pelare av iman har ash ari kommit med den nya teorin om kasb. Innebörden av den termen är att människan i sina handlingar inte har valfrihet eller möjlighet att välja, utan att hon är tvungen och det här är faktiskt Jabriyahs åsikt i frågan. De bekräftar även att Allah bara har verkställande vilja (qadr al-qawni, Den kosmiska Viljan som är bortom människan och motsvaras av tawhid al rubbubiyyah), och förnekar qadr al-shar i (shariah vilja, en del av den mänskliga världen, där människor har en fri vilja med vilken vi väljer våra handlingar och är därmed ansvariga för dem; den motsvaras av tawhid ul-uluhiyyah. Allah förmedlar Sin Vilja till människor och vill att vi gör vissa saker och avstår från andra, samt ger oss fri vilja, förstånd och vägledningen för att kunna välja. I vår skapade värld har allah skapat naturlagar, lagar av orsak och verkan: vi handlar och får resultat av vårt handlande. Allt detta förnekar ash ari). Dock har maturidi i den här frågan samma åsikt som ahlu sunnah wal jamaah. 6

4. Bevisning av Allahs existens. De har i denna fråga tagit den filosofisk-kalamistiska teorin om att universum är skapat och måste ha sin Skapare Som alltid har existerat, och Skaparens mest karaktäristiska drag är att Han inte har tillstånd och egenskaper som skapelsen. Därför är Skaparen varken jawhar (materia) eller ardan (attribut) eller jisman (kropp). Han finns inte på en speciell plats eller en viss riktning. Baserat på denna teori har de byggt upp massor med felaktiga principer som i sin tur hat lett dem till att förneka Allahs Attribut (Sifat) t.ex. att Allah Är ovan Sin Tron. 5. Tawhid. Hos dem är tawhid att förneka tvåenighet, treenighet, beståndsdelar osv. De påstår att Allah är En i Sin Väsen och har inga delar. En i Sina egenskaper, och inget liknar Honom. En i Sina handlingar, ingen är Hans medaktör. En sådan tolkning ledde dem till att förneka Allahs Ansikte, händer, ögonen och dyl.ikt, för det betyder tarkib (beståndsdelar). Baserat på detta, tolkar de La ilaha illallah med Skaparen eller Den Som har förmågan att skapa. Med andra ord, erkänner de endast bara tawhidur-rubbubiyyah, och missar tawhids kärna: tawhidul-uluhiyyah! De har missat att Allahs Aniskte, händer osv. tillhör bara Honom, att de inte är som skapelsens organ och att de inte skall jämföras med varandra. Anledningen att de har missat det, är att de har förnekat tawhidul-uluhiyyah, och precis därför har de missat att förstå qawm al-shar i. Detta sammanhang är av ytterst vikt för att förstå det hela. Vad gäller tawhidul-uluhiyyah, att dyrka endast Allah, tillbe endast Honom, hoppas endast från Honom, vända sig endast till Honom och tillbe bara Honom; tawhidul-uluhiyyah som profeter och sändebud a.s. är sända med, och varningen mot tawhidul-uluhiyyahs motsats, shirk det finns inte i deras aqidahböcker. Det är just därför som dyrkan av gravar, goda människor och begravningsplatser; uppkomst av heliga platser; samt förbjudna former av tabarruk och tawassul kan frodas där ash ari och maturidi finns: för dem har shirk försvunnit med försvinnandet av Makkahs avgudadyrkare som tillbad statyer. 6. Första wajib. När människan blir myndig, anser de att hennes första wajib är att tänka om Allah och om skapelsen av universum (nazar), eller avsikten att tänka om det, eller hos vissa är det tvivel, eller hos andra att inse att Allah finns och sedan kommer iman. Det flesta ash aris anser att iman utan tänkandet är felaktig, att sådan iman är kufr. Maturidi anser att iman hos en sådan människa är sund, men att människan är syndig. Ahlu sunnah wal-jamaah anser att insikten, kunskapen om Allah existens är medfödd; och första wajib är att uttala shahadah. 7. Sifat (Allahs Attribut). De bekräftar endast 7 av Allahs kända Attribut: Liv, Kunskap, Vilja, Makt, Hörsel, Syn och Tal men de bekräftar inte dessa Attribut så som Ahlu sunnah wal jamaah gör, eftersom för dem är mänskligt intellekt källan för insikten om dessa Attribut, och hos Ahlu sunnah är den källan Koranen och Sunnahn. Maturidi lägger till ännu ett Attribut, Taqwin (Skaparen). Alla andra Attribut som har kommit i Koranen och Sunnah, t.ex. Ansikte, Händer, Ögon, Fot, Fingrar, Kärlek, Hat, Behag, Barmhärtighet, Lyftande, Nedstigning har ash ari och maturidi antingen gjort ta wil eller tawfid på. Ta wil är att förvrida meningen genom att tolka dem med en betydelse för vilken de inte har bevis i Koranen eller Sunnah. Tawfid är att överlåta betydelsen av Attribut till Allah, dvs. de bekräftar att dessa Attribut har kommit i Koranen eller Sunnah, men säger att de inte känner deras betydelse. De tillskriver denna åsikt till salaf, vilket är en avskyvärd lögn och påhitt. 7

Här bör vi påpeka att Abu-Hasan al-ash ari, även innan han gick över till salafs aqida mot slutet av sitt liv, brukade bekräfta Allahs Händer, Allahs Ansikte, Allahs Ögon, Allahs Nedstigning och Lyftande över Arsh Det är dock inte fallet med hans senare anhängare som med sin förnekelse av dessa Attribut har valt att följa mu atazzilah. 8. Allahs Tal. Ahlu sunnah wal jamaahs syn är att Koranen är Allahs Tal som inte är skapat. Ahlu sunnah tror att Allah talar med tal som kan höras, änglarna hör Allahs Tal; ärkeänglen Jibril och Musaa a.s. har hört Allahs Tal; och skapelsen skall höra Allahs Tal på Domedagen. Maturidi och ash ari bekräftar inte Allahs Tal i denna verkliga mening. För dem är Allahs Tal - kalamu nafsi, dvs. betydelsen som finns i och för sig själv, den har alltid funnits och skall finnas för alltid, och det är varken ljud eller bokstav. Allahs Tal (kalam nafsi) är för dem en enhet och om det uttrycks genom hebreiska, då är det Tawrat; om det uttrycks med arameiska, då är det Injil; och om uttryckes genom arabiska, är det Koranen. De anser att Uppenbarelseböckerna är skapade, och att de är Allahs Tal bara i en allegori. De själva har gått skilda vägar när det kommer till vem har uttalat Allahs Tal (kalam nafsi) som är i Koranen: vissa påstår att det är Jibril a.s. och andra att det är Muhammad SAWS. 9. Var är Allah och att se Allah i akhirah. Ahlu sunnah wal jamaahs syn är att Allah Är ovan Arsh (Tronen), att Han är med Sitt Väsen skild från skapelsen, men att troende skall se Honom i nästkommande livet. (Åsikten baseras, som alltid hos ahlu sunnah, på klara bevis från Koranen och sunnah). Maturidi och ash ari tror att Allah varken är ovan skapelsen eller under den, varken till höger eller till vänster, varken inom eller utom världen. Utan tvekan är detta bästa sättet att beskriva begreppet inget. Vissa av dem säger att Allah är överallt. De bekräftar att troende skall se Allah i nästkommande livet, men under villkoret att det utesluter att titta åt ett visst håll eller en viss riktning. Detta villkor innebär i själva verket att förneka tittande för mänsklig syn innebär att titta åt ett visst håll. 10. Visdomen i skapandet. Ahlu sunnah wal jamaahs syn är att allt som Allah gör, skapar, beordrar eller bestämmer, gör Han med Visdomen och med ett syfte. En del av Visdomen kan vi inse och begripa, andra delar är bortom vår insiktsförmåga. Ash ari tror att det varken finns ett syfte eller en avsikt med Allahs Handlingar, eftersom allt Han gör är Hans rena Vilja som är större än att vara begränsad av syfte eller visdom. Denna felaktiga regel tog de som grund att bygga på andra, ännu värre principer, t.ex. att det är tillåtet att Allah straffar med evig eld Sin mest uppriktiga awliyah, och att Allah belönar den värsta kafir med evigheten i Jannah! 11. Takfir (förklara muslimer för icketroende/kafir). Ahlu sunnah wal jamaahs gör inte takfir, förutom på den som gör sig förtjänad av det enligt shari a, dvs. om någon utför en handling eller säger ord som leder människan ut ur islam, och efter att alla villkor är uppfyllda. Maturidi och ash ari motsäger sig själva i denna fråga: eftersom de är murijia i iman, blir det svårt att genom ord eller handling bli icketroende, för det finns en regel, att man inte gör takfir på människor på grund av deras synder. 8

Å andra sidan, gör de takfir på dem som tror att Allah Är ovan Sin 'Arsh- tron, som är wajib för varje muslim, och det är ahlu sunnah wal jamaahs tro! En av grunder för kufr hos dem är att ta yttre betydelsen av verser om Allahs Attribut - vilket är wajib hos ahlu sunnah wal-jamaah! Några exempel på hur de gjort takfir på ahlu sunnah är den hanafi lärde Muhammad Al- Ajami (f. 779 efter hijrah) som förklarade Ibn Taymiyyah för kafir: Den som kallar Ibn Taymiyyah för Shaykh al islam, är kafir. Kawthari har gjort takfir på Ibn Taymiyyah och på Ibn Qayyim. 12. Uppdelning av aqidah, enligt källor från vilka man tar aqidah. Ash ari delar upp aqidafrågor enligt källor i tre delar: - första delen: aqidahfrågor vars källa är endast utifrån mänskligt intellekt, och det är de flesta aqidahfrågor, bl.a. Allahs Attrribut, - andra delen: aqidahfrågor vars källa är endast Koranen och Sunnah, och det är ghayb frågor (straffet i graven och allt som sker på Domedagen) - tredje delen: aqidahfrågor vars källa är intellektet och shari a texter, t.ex. frågan om att se Allah i akhirah. Maturidi delar upp aqidafrågor enligt källor i två delar: - första delen: ilahiyyat, där intellektet är källan för aqidah frågor. Här ingår t.ex. tawhid och Allahs Attribut. - andra delen: shari a, där Koranen och Sunnah är källan för aqidah frågor. Här ingår t.ex. frågor om straffet i graven och Domedagens händelser. Uppdelningen av aqidahfrågor till intellektbaserade och shari abaserade grundas på den felaktiga teori som de tagit över från filosofer: att shari a texter (Koranen och Sunnah) motsäger intellektet. Därför gjorde de ansträngning att själva komma på en mellanlösning, vilket ledde dem till att avsäga sig, kasta bort, överge eller förvrida många shari a texter. Hos ahlu sunnah wal-jamaah finns det inga motsägelser mellan intellektet och shari a texter. Intellektet har varken störst roll, eller är försummat. Hos ahlu sunnah wal-jamaah finns det inga aqidafrågor där intellektet är källan för aqidah, utan källor för alla aqidahfrågor är uteslutet och bara Koranen, Sunnah och ijma. Likheter Det finns även aqidah frågor i vilka ash ari och maturidi har samma ståndpunkt som ahlu sunnah wal jamaah. Dessa är: 1. Ghayb. Ghaybfrågor som berör straffet i graven, händelser på Domedagen: återuppståndelse, vägande av handlingar, övergång över Sirat-bron, shafa at, Jannah och jahannam. Det här är en del av 9

aqidah frågorna som berör ghayb och där ash ari och maturidi bara tar shari a texter som källor till dessa aqidahfrågor. Precis som hos ahlu sunnah wal-jamaah. 2. Hur man behandlar en som begår en stor synd. 3. Hur man betraktar följeslagarna r.a. och de efterföljdande rättfärdiga khaliferna. Även, frågor som berör imamer och khalifer. 4. Qadr där maturidi har samma uppfattning som ahlu sunnah, men ash ari har tagit jabriahs uppfattning. Ash ari och maturidi aqidah skiljer sig från ahlu sunnah wal jamaahs aqidah i grunderna: i iman, tawhid, sifat, samt andra frågor. Sinsemellan skiljer sig maturidi och ash ari aqidah i några sekundära punkter, men inte i aqidah grunder. Ash ari brukar skryta om att de hade en avgörande roll i att bryta ned mu atazzilah sekten, genom att ha använt sig av samma verktyg som dem, dvs. ilm ul kalam. Sanningen är att ash ari istället har fallit under mu atazzilahs inflytande, tagit öcer deras åsikter och kommit med en ny aqidah-blandning som är något mittemellan mu atazillah-jahmiah aqidah och ahlu sunnahs aqidah. De brukar även påstå hur de hade brutit ned muslimska filosofer. Bästa svaret på det påståendet har Ibn Taymiyyah givit i en mening som han upprepar på flera ställen i sina fatawa (Majmul fatawa): Ash ari har varken hjälpt islam eller brutit ned filosofer. Några anledningar till att muslimer kan tro att ash ari och maturidi är ahlu sunnah Ash ari och maturidi påstår själva att de är ahlu sunnah wal jamaah, trots att deras aqidah skiljer sig från ahlu sunnahs aqidah i väsentliga frågor. Salafu salih var inte på den aqidahn. Ändå finner vi idag salafi lärda som ger ut fatawa på satellitkanaler eller genom internet, där de säger att idag består ahlu sunnah wal jamaah salafi, maturidi och ash ari... Å andra sidan undviker ofta daiier (de som inbjuder människor till islam) som idag kallar till ahlu sunnah wal jamaahs aqida att tydligt besvara denna fråga, när de ombeds göra det. Det kan inte bero på något annat än avsaknad av kunskap om grunderna i maturidi och ash ari aqida, eller så känner man inte ens grunderna i ahlu sunnahs aqida. Att tillhöra ahlu sunnah wal jamaahs manhaj, innebär att dela samma trosprinciper (aqida) - annars har man en annan manhaj, och man tillhör därmed inte ahlu sunnah wal jamaah. Många officiella religiösa institutioner är idag på ash ari eller maturidi aqida, vilket kan vara en bidragande faktor till att lärda idag ger ut liknande fatawa. Men om det är så klart, om maturidi och ash ari har en annan aqidah än ahlu sunnahs, hur kommer det sig då att de kan räknas som den?! Denna text skall försöka kasta ljus på det insha Allah. 10

Uttalanden från Shaykhul Islam, Ibn Taymiyyah: * Man tar ofta som argument några utplockade uttalanden från Shaykhul islam, Ibn Taymiyyah, rahmatullahi alayhi, för att 'bevisa' att han också ansåg att ash ari och maturidi var ahlu sunnah wal jamaah. Dessa uttalanden är följande: Att ash'ari är gruppen som är närmaste till ahlu sunnah wal jamaah Svaret i själva uttalandet: Ibn Taymiyyah säger att ash ari är den gruppering som är NÄRMAST ahlu sunnah wal jammah - INTE att de ÄR ahlu sunnah wal jamaah. Därmed säger han att de är BÄTTRE än andra SEKTER (för att de är närmare den rätta aqidan). Ytterliggare förklaring finner vi i Ibn Taymiyyahs ord: "Vad gäller den som är på det som finns i boken 'Al-Ibane' som Abul-Hasan al-ash'ari har skrivit kort innan sin död: om man inte uttalar något som motsätter sig det som finns i boken räknas man till ahlu sunnah. MEN, själva tillskrivningen till Al- Ash'ari är innovation (bid'a)..." (Majmu fatawa, 6/359). Mao, den som är på salafs aqida (de första generationernas tro), bör inte säga att han är ash'ari, för det i sig är bida'. Dessutom skall man ha klart för sig att Abdul-Hasan Al-Ash ari hade gått genom flera faser i sin tro (aqidah) och boken som Ibn Taymiyyah här kommenterar är skriven kort innan Al-Ash aris bortgång, när han ändrade sina trosprinciper ännu en, sista, gång. Det som han hade varit på under största del av sitt liv är inte ahlu sunnahs aqidah. För mer info, se slutet av artikelserien. Att terminen "ahlu sunnah" används i två betydelser: allmänna och specifika, där den allmänna betydelsen är att alla sunni muslimer (dvs. alla de som inte är shia rafidia) är ahlu sunnah wal jamaah; och den specifika betydelsen är att ahlu sunnah wal jamaah är bara ahlul-hadith. Här säger han att i en allmän mening är både ash'ari, maturidi, mu'atazilla och andra sekter en del av allmänna betydelsen av ahlu sunnah wal jamaah. Men i den specifika betydelsen består ahlu sunnah wal jamaah bara av ahlul-hadith. Detta uttalande är bara bevis på att Ibn Taymiyyah räknar maturidi och ash'ari lika mycket en del av ahlu sunnah wal jamaah, som muatazzila. Att ash'ari räknas som ahlu sunnah wal jamaah när man jämför med mu'atazilla, rafidi (shia) och andra, så att på ställen där det finns innovatörer mu'atazilla, shia och andra-där är ash'ari, som ahlu sunnah wal jamaah. (Nakdut-ta'sis 2/87) Han säger att ash'aris är ahlu sunnah jämfört med andra sekter, dvs. att de är närmare ahlu sunnah än andra sekter, vilket betyder att de inte är ahlu sunnah annars. Ash'aris är, enligt detta uttalandet, ahlu sunnah där det finns innovatörer som mu'atazilla och shia, dvs. där det inte finns ahlu sunnahs sanna företrädare (ahlul-hadith). Alla ovannämnda uttalanden från Ibn Taymiyyah har samma betydelse: att ash'ari (och detta omfattar även maturidi) är närmast ahlu sunnah wal jamaah av alla andra sekter. Det betyder att de inte är ahlu sunnah. 11

Ibn Taymiyyah skrev även 11 (elva!) böcker om denna fråga, speciellt som svar på ash'aris sekt, där han gav den bästa kritiken av ash'ari aqidah och bevisade motsägelser i deras aqidah samt dess avlägsenhet från salafs aqidah. Han fängslades ofta på grund av denna kritik, för makthavarna var på ash ari aqidah. Några av dessa böcker är: "Dar'u ta'arudil-'aqli wan-naqli", "Naqdut-ta'sis", "Attis'iniyyah", "Al-hamawwiyah" Hade han kritiserat dem så hårt och ihärdigt, om han ansåg att ash'aris var ahlu sunnah waljamaah?! Ahlu sunnahs lärda kritiserade ash aris men man påstår att de själva var ash ari Vissa räknar ash'ari i ahlu sunnah wal jamaah, för att de inte kan förstå att Ibn Hajar, Nawawi, Bayhaqi, Thuyuti och många andra imamer och ummahs stora lärda namn, var som de tror ash'aris - och att de är ahlu sunnahs erkända lärda. Det går inte ihop i deras huvud. Måttstocken för att veta om en grupp är ahlu sunnah wal jamaah är inte gruppens lärda, utan är kriterium om grunder i gruppens aqida är samma som grunderna av ahlu sunnah wal jamaahs aqidah. Det är varken fallet med ash ari eller maturidi. Många av samtida salafs lärda är överens om att Ibn Hajar, Nawawi osv. är ahlu sunnahs lärda men att i de frågor där de hade ash'ari inställning, så var det deras ijtihad. De har ursäkt för det, precis som alla andra lärda människor. Ibn Hajar har kritiserat ash'aris och kallade dem då just precis för ash'aris. Han höll inte med dem i många aqidafrågor som är kännetecknande för ash'aris aqidah, som t.ex: iman, första wajib, bekräftelse av Allahs Egenskaper (som ash'aris förnekade), användningen av logiken, att ta habar wahid (dvs. hadith som inte är mutawatir) som argument inom aqidah m.m. Ibn Hajar brukade ge företräde till det som denna ummah var på under tre första generationer. Men i boken "Fathul-Bari" (kommentar av Sahih Al-Bukhari, bästa bok inom det fältet), valde han dock ofta ash'aris ståndpunkt när han tolkade Allahs Namn, dvs. ta'wil eller tawfid, som korrekt grund att närma sig dessa frågor. Det var fallet med andra frågor, också. Detta säger bara att Ibn Hajar var ostabil i sina synpunkter. Ibn Hajar var inte ash'ari, och Allah vet bäst. Ibn Hajar brukade nämligen i sina böcker kritisera ash'ari: både allmänt som den sekt som de är, och individuellt dess teoretiska imamer. Han höll med i vissa frågor med ash'aris, men han höll inte med dem i många andra frågor, och han höll tyst om många av deras grunder, dvs. han gav inte sitt stöd och hjälp till dem. Tvärtom - han stödde Imam Dhahabi i hans attacker mot 'Ilmul-kalams lärda. Någon som räknar sig själv som ash ari gör inte allt detta. Lärda som Nawawi, Bayhaqi, Thuyuti, Ibn Salah, Qurtubi och många andra imamer höll med ash'aris endast i vissa frågor, inte i hela deras aqidah. Anledningar till att de hade fallit under deras inflytande kan vara olika: att de saknade tillräcklig kunskap i ilmul kalam, eller på grund av ijtihad, de kanske ansåg att frågor i vilka de följde ash aris inte går emot shariah-texter Därför tillhör de ash'ari madhab bara så mycket som de har hållit med dem i vissa frågor. Den tillhörigheten kan inte anses 12

vara samma som hos dem som var teoretiker inom den här madhhab, som Bakilani, Razi, Juwayni, Amidi och andra. Men även om vi hypotetiskt antog att dessa lärda var ash'ari fullt ut, är det inte bevis att ash'ari är ahlu sunnah wal jamaah, och det är inte en ursäkt att följa dem i frågor där de hade fel och lämna det som salaf var på. Älska en människa för sanningen man är på, och anse inte något vara sanning för att du älskar en människa som tror på den. Är mängden av efterföljare bevis i shariah? Vissa säger att största delen av ummah (vanliga troende, imamer och makthavare) är ash ari, vilket är bevis på att de är ahlu sunnah wal jamaah. Historien motsäger ett sådant påstående. Salafu salih och denna ummah var varken på ash ari eller maturidi aqidah under de 3 första seklerna. Deras aqidah skiljer sig väsentligt från salafs aqidah. Vanliga muslimer tror på salafs aqidah för det är vad fitrah säger dem: att Allah är ovan Arsh (Tronen), att Quran är Allahs Ord, att troende som träder in i Jannah skall se Allahs Ansikte och annat som dessa sekter förnekar. Vi måste säga att de flesta islamiska universitet i världen idag lär ut dessa sekters aqidah. Men mängden av efterföljare är inte ett bevis i shariah. Sändebudet Muhammad, frid och välsignelser vare över honom, sade att en grupp från hans ummah alltid skall hålla fast vid sanningen och ingen som lämnar den eller strider mot den kommer att skada den, och så skall det förbli till Domedagen. (Sahih Al-Bukhari och Sahih Muslim) Kom Abul-Hasan Al-Ash ari med innovationer i aqidah? De påstår att Abul-Hasan Al-Ash ari inte kom med några innovationer inom aqidah, utan han bara utmärkte sig som en som avslöjade svaga punkter i mu atazzilas lära och hjälpte till att bryta ned dem. Vidare påstår de att han därför har blivit ett symbol för ahlu sunnah gentemot mu atazzilah. Det här är förmodligen en av större anledningar till att människor idag säger att de är ash ari Påståendet är inte sannt. Al-Ash ari skrev mot slutet av sitt liv boken Al-Ibana där han förklarade att han lämnar det som han hade trott på, och att han nu accepterar salafs aqidah. Kort och gott om han inte hade kommit med några innovationer till salafs aqidah, vad är det han lämnar i och med den här boken, när han accepterar salafs aqidah? Vad gäller hans kamp mot mu atazzilah, är påståendet överdrivet och stämmer inte historiskt. Mu atazillah sketen dök upp cca 150 år innan Al-Ash ari, och från första början besvarade salafs lärda deras innovationer. En av dem var Hasan Al-Basri, en berömd salaf (rättfärfig föregångare från första generationer muslimer) lärd, som hade läst hos tabiin. Så många av salafs lärda skrev böcker som svar till mu atazilas påhitt, några av dem är: Al-Ibana av Ibn Batta, Usulu i atiqad ahlissunnah wal jamaah av Lalikai, Halqu af alil- ibad av Bukhari, Kitabu-tawhid av Ibn Khuzaymah, As-Sunnah av Imam Ahmad, As-Sunnah av Abu Dawud, As-uinnah av Abdullah b. Ahmad, As-Sunnah av Al- Hallal 13

Ibn Abdullah al-mibrad undrar över ett sådant påstående: SubhanAllah, hade inte denna ummah sina lärda imamer innan Al-Ash ari gjorde tawbah för att ha följt mu atazila i 40 år var muslimer tvungna att vänta på att en innovatör skulle göra tawbah och bli deras imam?! Som om alla människor har dött och ingen finns kvar som är lämplig att vara lärd imam, tills en innovatör ångrade sin bida och blev imam, och som om alla muslimer ger företräde till en som sysslar med ilmul kalam, över alla hadithlärda under en tid när de var så enormt många å, vilken lögn! Några av ahlu sunnah lärdas uttalanden Många lärda har sagt att ash ari (här ingår även maturidi, för de skiljer sig inte i aqidahgrunder) är ahlul-bida, dvs. innovatörer. De är alltså inte ahlul sunnah. Några av dessa lärda är: Imam Ahmad, en av ahlul sunnahs imamer, har förklarat att gruppen kullabia är innovatörer och ash ari madhab är byggd på kullabias grunder. Imam Ahmad och Ibn Madini har sagt att de som sysslar med ilm ul kalam inte är ahlu sunnah, medan ash ari och maturidi är kalamistiska grupperingar. ( Manhaj al-mashairah fil-aqidah ) Imam Abu-Nasr as-sijzi al-hanafi kallade ash ari för en innovatörssekt som var av mer skada än mu atazzilah. ( Ar-Raddu ala man ankaral-harf wal-sawt ) Imam Ibn Huwayz Mindad, maliki lärd, kommenterar Imam Maliks ord att det inte är tillåtet att ta vittnesmål från innovatörer, att innovatörer hos Imam Malik och hos madhabs andra lärda - är de som sysslar med ilm ul-kalam, oavsett om de är ash ari eller någon annan gruppering. ( Jami ubayanil-ilmi wa fadlihi ) Shafi i lärde Ibn Surayyij som var Abu-Hasan Al-Ash aris samtida lärde, förnekade ta wil (den förvridna tolkningen av Koranverser om Allahs Attribut/Sifat) hos mu atazzila, ash ari, jahmi och andra. Han satte likhetstecken mellan ash ari och andra sekter. ( Ijtima ul-juyushil-islamiyyah ) Shafi i lärde Abul-Hassan al-karji säger att de lärda från shafi i madhab oavbrutet fortsätter att vägra att tillskriva sig Al-Ash ari och att de avsäger sig hans madhab ( At-Tis iniyyah ) Hanbali lärde Ibn Qudamah skriver att ash ari är innovatörer i boken Al-Munazaratu fil-islam. Shafi i lärde Abu-Hamid al-istifani räknade inte ash ari som Imam Shafi is anhängare i fiqh och han separerade ash ari Usuli fiqh från Imam Shafi is Usuli fiqh. ( Darut-ta arudi ) Subki säger om Al-Harawi i Tabakatush-shafi iyyah att han brukade förbanna Abul-Hasan Al-Ash ari och att han lämnade sin shaykh Al-Qadi för att han var ash ari. (Shaykhul-islam Abu Ismail al-harawi skrev boken Zammul kalam ) Shaykhul-islam Ibn Taymiyyah och och Ibn Qayyim har i många böcker förklarat att ash ari är innovatörer (Majmu il fatawa 2/50: Som några ash ari innovatörer säger ) Shaykh Albani kallade bl.a. ash ari för sunnahs fiender ( As-Silsilatus-Sahiha ), vilket man inte kan vara om man har ahlu sunnahs aqidah. 14

Shaykh Muhammad b. Salih al-uthaymin har tydligt och klart sagt i sin kommentar i Al-Aqidatul- Wasitiyyah att ash ari, maturidi och alla som liknar dem, inte är ahlu sunnah. Shaykh Salih al-fawzan blev frågad om ash ari och maturidi var en del av ahlu sunnah, och han svarade nekande. Resumé och slutsats Ash ari och maturidi är kalamistiska sekter som är ahlul-kibla, men de är inte en del av den välsignade gruppen Ahlu sunnah wal jamaah, trots att de ligger närmast ahlu sunnah, jämfört med andra grupper. De är inte ahlu sunnah av följande anledningar: - Första: deras aqidah skiljer sig i sina grunder från ahlu sunnahs aqidah. Det räcker att skillnaden är i en enda av aqidahs grunder, för att inte tillhöra ahlu sunnah. - Andra: Ash ari och maturidi är kalamistiska grupper, och de som hade med kalam att göra kallades för Ahlu-Ahwa, dvs. innovatörer. Innovatörer tillhör inte ahlu sunnah. - Tredje: själva ash ari lärda har bekräftat att de största ash ari lärda (som Juwayni, Razi, Ghazali) gjorde tawbah (ångrade sig) och accepterade salafs madhab. Så om de redan tidigare haft ahlu sunnahs aqidah, vad ångrade de sig då, och vad accepterade de? - Fjärde: Tydliga och klara uttalanden från ahlu sunnahs tidiga och samtida lärda om att ash ari och maturidi inte är ahlu sunnah wal jamaah. www.islamguiden.com 15