2015-09-10 Stockholms Byggnadsantikvarier har på uppdrag av Diligentia utfört en antikvarisk förundersökning av 1940-talsbyggnaden inom Eken 4. Arbetet har innefattat genomgång och sammanställning av arkivmaterial, besiktning på plats samt en bedömning av byggnadens kulturhistoriska värden. Förundersökningen är en fristående handling som förutsättningslöst beskriver byggnaden och dess kvalitéer. Eva Wallström Certifierad antikvarisk sakkunnig Kulturvärden K
Plan- och bygglagen 8 kap 4 Planer 5 Industrihistoriskt värde 13 Lokalhistoriskt värde 13 Arkitekturhistoriskt värde 13 Miljöskapande värde 13 3 (23)
Den antikvariska förundersökningen omfattar den södra fastigheten inom kvarteret Eken i Sundbyberg. Hela byggnaden med flyglar, belägen utmed Landsvägen 66/Allévägen/Ågatan, behandlas. 13 En byggnad som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt får inte förvanskas. 14 Ett byggnadsverk ska hållas i vårdat skick och underhållas så att dess utformning och de tekniska egenskaper som avses i 4 i huvudsak bevaras. Underhållet ska anpassas till omgivningens karaktär och byggnadsverkets värde från historisk, kulturhistorisk, miljömässig och konstnärlig synpunkt. Om byggnadsverket är särskilt värdefullt från historisk, kulturhistorisk, 4 (23)
miljömässig eller konstnärlig synpunkt, ska det underhållas så att de särskilda värdena bevaras. 17 Ändring av en byggnad och flyttning av en byggnad ska utföras varsamt så att man tar hänsyn till byggnadens karaktärsdrag och tar till vara byggnadens tekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden. För södra delen av kvarteret Eken gäller en plan från 1956. Planen visar fastighetens utbredning samt att ytan söder om byggnaden fram till Landsvägen är prickmark, dvs inte får bebyggas. En ny detaljplan är under framtagande bland annat för att möjliggöra ändrad användning till skola. Äldre bild av okänt årtal och okänd fotograf. Området söder om järnvägen utgör Sundbybergs historiska kärna genom Sundbybergs gård (som låg på platsen för Marabouparken. ), järnvägsstationen, hamnen samt den viktiga vägförbindelsen Landsvägen-Bällsta bro. Med tiden kom området att präglas av stora industrier som Kabelverket och Marabou samtidigt som hamnen förlorade sin funktion. Mycket av affärslivet och de offentliga institutionerna flyttade successivt norr om järnvägen. Fabrikerna är nu borta, men 5 (23)
många av byggnaderna har bevarats och fått nytt innehåll och samsas väl med ny bostadsbebyggelse. Kvarteret Eken har sitt namn efter den mer än 500 år gamla ek som finns kvar från en tidigare ekbacke. Ekbacken gick ner mot Bällstaån och var sundbybergarnas festplats. I Ekens nordvästra del byggde Marabou fabriks- och kontorsbyggnader mellan 1916-1975, ritade av bland annat Ivar Tenbom, Archibald Frid, Arthur von Schmalensee och Nils Tesch. Sieverts Kabelverk, från början Trådfabriken grundades av Max Sieverts år 1888 och var under lång tid Sundbybergs stads största arbetsgivare. År 1928 köptes företaget av Telefon AB L. M Ericsson, Sieverts Kabelverk var då landets ledande tillverkare av elkablar och hade även starkströmsprodukter som kondensatorer och installationsmaterial i sortimentet. Företaget var det enda i Sverige som tillverkade jordkablar. Den stora tegelbyggnaden med adress Landsvägen 66 uppfördes 1947 som huvudkontor åt Sieverts Kabelverk. Byggnaden ritades av arkitekten Sture Wennerholm och uppfördes av byggmästare Olle Engkvist. Kabelverkets huvudkontor innefattade en flygel för forsknings- och produktionsutveckling med en högspänningshall. Bolaget hade fabriker i Hudiksvall, Piteå, Sundbyberg och Falun. Oljekriserna åren 1973 och 1979 ledde till en kraftigt minskad efterfrågan, vilket innebar att verksamheten centraliserades till Falun och Hudiksvall. Fabrikerna i Piteå och Sundbyberg stängdes och produktutvecklingen blev kvar i Stockholmsregionen. Årskiftet 1984-85 slogs företaget samman med det också Ericssonägda Bofa Kabel, som grundats 1952 i Kungsbacka, till Ericsson Cables AB. Gamla fabriksbyggnader till Sieverts kabelverk. 6 (23)
Ture Wennerholm (1892-1957) utbildades till arkitekt vid KTH i Stockholm åren 1915-1919 och vid Kungliga konsthögskolan 1919-21. Under studieåren var han anställd hos Lars Israel Wahlman, Ivar Tengbom och Gunnar Asplund. Som färdigutbildad arbetade han även hos Carl Bergsten och fortsatt hos Ivar Tengbom. Därefter hade han egen verksamhet samt uppdrag för Byggnadsstyrelsen och för Allmänna Liv- Försäkringsbolaget Oden. Åren 1936-46 var han anställd som arkitekt för Utrikesdepartementet. Wennerholms arbete var huvudsakligen inriktat på industribebyggelse och präglades av funktionalismens rationella drag men även av klassicismen. Till hans mer kända verk räknas LM Ericsson byggnaden vid Telefonplan i Midsommarkransen som han arbetade med 1935-56. Byggnaden var LM Ericssons säte och tillverkningsplats fram till 2004, då bl a Konstfack övertog en del av fastigheten. Några andra verk i urval är: Tennisstadion, Östermalms idrottsplats, Stockholm 1928-39, Liljeholmens kabelfabrik, Västberga industriområde, 1929 och LM Ericsson kabelverk, Älvsjö, 1933/1956. Hyreshus Villagatan 10, Stockholm, 1934-36. Olle Engkvist (1889-1969) var en legendarisk byggmästare som även engagerade sig i sociala frågor och bland annat var medarbetare i den Bostadssociala utredningen (1933 1947). Bostadsbyggandet dominerade hans verksamhet och byggprojekten, som ofta höll hög kvalité, utarbetades av Olle Engkvist i egen regi och som entreprenör. Engkvist samarbetade med arkitekter som Ragnar Östberg, Gunnar Asplund, Hakon Ahlberg, och Backström & Reinius. Han uppförde bland annat flera kollektivhus, stjärnhusen i Gröndal, smalhusen i Hjorthagen, radhusen på Ålstensgatan i Bromma, liksom Bonnierhuset och Göteborgs konserthus. 7 (23)
Kabelverket huvudkontor har en mycket väl bevarad exteriör av fasader och tak sedan uppförandet. Byggnaden är enhetlig och regelbunden, och domineras av de äkta materialen, i fasaden tegel, och långa rader av träfönster. Huvudfasaden är massiv och regelbunden i sin gestaltning, med en asymmetriskt placerad huvudentré. Byggnaden kröns av flacka skiffertak med liten takfot och några få detaljer, till exempel en asymmetriskt placerad kupa på huvudfasadens tak. Till uttrycket hör skorstenar inklädda med skiffer, liksom kopparbeslagning på tak och fönsterbrädor. Den regelbundna fasaduppbyggnaden, bryts av när för verksamheten centrala delar uppvisas i fasad. Till exempel högspänningshallen i östra flygelns norra del med en helt fristående gestaltning i relation till resten av byggnaden. Även direktionens gästrum är avläsbar i fasad genom en balkong på västra flygelns gatufasad. Korridoren i direktionsvåningen har en egen utformning och fönstersättning avslutas med tre blyinfattade fönster till direktionens matsal. Även personalens stora matsal i västra flygeln markeras genom stora fönster på bottenvåningen mot Ågatan och den gamla eken. Den stora, svängda trappan i huvudentrén avspeglas med stora fönster i fasaden in mot gården. Entrén ut mot gården från samma entré har en omsorgsfull och dekorativ utformning. Situationsplan 8 (23)
Överst: Insidan av den östra flygeln med högspänningshallen längst till vänster. Mellerst: den fint utformade entrén till huvudvestibulen, och balkongen som betonar direktionens gästrum i den västra flygelns västfasad. De stora fönstren inunder tillhör den stora matsal som ursprungligen fanns på bottenvåningen. Nederst: Västra flygelns insida där direktionens våning har små smala fönster till korridoren och tre blyinfattade större fönster till direktionens matsal. 9 (23)
Interiören bevarar endast delar av den ursprungliga planlösningen och då framför allt i form av huvudentréns vestibul, trapphusen, direktionens gästrum och en föreläsningssal. Källaren har mer av den ursprungliga planlösningen intakt. Omfattningen av bevarad planlösning beskrivs lättast genom de bilagda ritningar som visar nuvarande planlösning och där väggar som bedöms vara originalväggar är markerade med rött. Dessa har identifierats genom en jämförelse med originalritningarna från 1947. Det som genomgående är bevarat och karaktäristiskt för interiören är originalfönster av olika typ. Dels de som genom sin likformighet dominerar fasaden och så de som markerar ett speciellt rum, ett korridorslut, ett trapphus eller en entré. Fönstervariationer Trapphusen domineras av äkta material, trappor och golv av sten, järnräcken och dörrpartier i ek. Huvudtrapphuset har golv av Kolmårdsmarmor, övriga av kalksten. Huvudentréns vestibul har en både fantasifull och tidstypisk gestaltning. Entrén sker genom ett vindfång med ett svagt spetsigt överstycke där originalportarna är utbytta mot sentida i rostfritt stål. Till höger en sentida receptionsdisk som ersatt en ursprunglig på samma plats. Mitt fram en rak, ursprunglig trappa i vit och grå marmor som kan vara Ekebergs marmor, med omsorgsfullt utformade steg och räcken, som leder ut till gården. Ovanför dörren mot gården sitter ett ursprungligt 10 (23)
dekorativt fönster, med omfattning av tegel. Den inre dörren är sentida av rostfritt stål men ytterdörren mot gården är ursprunglig. Bredvid den raka trappan börjar en stor spiraltrappa som leder upp i byggnaden. Även den är noggrant utformad i helhet och detaljer, men avvikande från den andra med ett annat trappräcke och av Kolmårdsmarmor lika vestibulens golv. Till vänster innanför entrén finns den ursprungliga hissen, utformad av ek och glas. Intill denna en sentida hiss av rostfritt stål. Huvudentréns vestibul, gammal och ny hiss Trappexempel. Höger: bevarad, omålad handledare. På kontorsplanen i övrigt återfinns, förutom ytterväggarna med fönster, mycket lite av original. Miljön präglas av sekundära väggar och dörrar i nya lägen, liksom nya golv och undertak. I den västra flygeln finns direktionens gästrum bevarat på plan 03. Rummet uppvisar boaserade väggar med inbyggda skåp, parkettgolv och en stor öppen spis i tegel och betong. Ett sentida undertak misspryder rummet och döljer eventuellt ett ursprungligt tak. Den fanerade dörren till rummet är även den i original i material och beslagning. Till rummet hör en tillika ursprunglig balkongdörr. Intill 11 (23)
gästrummet låg ursprungligen direktionens matsal vilket idag endast är avläsbart genom de tre blyinfattade fönster som finns in mot gården. Fönstren har den dekorativa form som går igen på många håll i byggnaden, en svagt spetsig form i övre delen. I källaren på plan 01 återfinns en föreläsningssal med podium, stolar och armaturer som troligen är ursprungliga. Stora delar av källaren har bevarad planlösning och många bevarade dörrar. Överst: Direktionens gästrum med panelklädda väggar och öppen spis. Nederst: föreläsningssalen med podium och stolar. 12 (23)
Kabelverkets huvudkontor med en flygel för forsknings- och produktionsutveckling samt högspänningshall har ett industrihistoriskt värde. Den är ett tidstypiskt exempel på ett betydelsefullt industriföretags uppbyggnad och utformning av en egen byggnad. Genom att länge ha varit Sundbybergs största arbetsgivare har Kabelverket haft stor betydelse för många människor och för kommunen. Dess lokalhistoriska betydelse är därmed stor och något som huvudkontoret materialiserar. Byggnadens förändrade uppgift avspeglar Sundbybergs stads utveckling från industristad till tjänstesamhälle. Huvudkontorets arkitektur uttrycker en hög ambition att forma en väl fungerande och estetiskt tilltalande byggnad. Från helhet till detaljer är allt mycket väl utformat och genomfört och bildar tillsammans en tidstypisk byggnad uppförd av ett storföretag. Byggnaden är genom sin storlek, arkitektur och sin förgårdsmark ett viktigt miljöskapande inslag i stadsbilden, framförallt kring korsning Landsvägen- Allégatan. 13 (23)
För att ta tillvara och skydda de kulturhistoriska värdena som byggnaden har bör följande delar respekteras och värnas vid underhåll, renovering och ombyggnad. Byggnadsvolymen, framförallt mot Landsvägen och Allégatan, som utgör en väsentlig del av stadsbilden. Den öppna platsen framför huvudfasaden i söder. Fasadgestaltningen med en grundläggande enhetlighet med några få dekorativa element, kompletterad av variationer i fönster och entrépartier som speglar verksamheten innanför. De flacka och rena takens karaktär med skiffer och ursprungliga få, väl studerade takdetaljer, många skifferklädda. Byggnadens omsorg om material och detaljutföranden, tegel, trä, smide och koppar. Vänster: Ventilationshuvar klädda med skiffer på taket, balkong och entré från gården till vestibulen. Höger: huvudfasaden från sydväst: regelbundenhet och variation och asymmetri på en och samma gång. 14 (23)
Huvudentréns vestibul: rumsvolymen med bevarade trappor, dörrar, fönster, hiss och golvmaterial. Även trappornas detaljering och räcken. Samtliga trapphus med bevarade golv, räcken, galler, fönster och dörrpartier. Den ursprungliga hissen i huvudtrapphuset. Samtliga originalfönster i byggnaden. Ursprungliga dörrpartier i ek och glas samt andra dörrtyper i original (även de i källaren) bör så långt möjligt tas till vara på plats. Ett lager av originaldörrar finns lagrat i ett rum i källaren. Direktionens gästrum på plan 03 i västra flygeln, dess panel, dörrar, spis och golv samt eventuellt tak som är dolt ovanför undertaket. Föreläsningssalen på plan 01 i västra flygeln. Rumsvolymen med pardörrar i entrén, podium, stolar och armaturer. Vänster: Trappan i huvudtrapphuset. Höger: den ursprungliga hissen. 15 (23)
Alla tiders Sundbyberg, Hasselström och Johnson, Slovenien 2014 Stadsbyggnadskontoret, Sundbyberg www.sundbyberg.se Vänster: Ett dekorativt burspråk på den östra fasadens södra hörn. Burspråket markerade ursprungligen verkställande direktörens rum. Höger: En fransk balkong på ett vilplan i sydvästra trapphuset. Observera dörrens detaljering och gallrets utförande. Lika gallren i nordöstra trapphuset, se nedan. 16 (23)
Tre exempel på originaldörrar samt ett räcke i den till stora delar välbevarade källaren. 17 (23)