Kameraövervakningssystem

Rekommendationer vid användande av Kameraövervakningssystem SKL Rapport 2005 : 01

Rekommendationer vid användande av Kameraövervaknings system SKL Rapport 2005 : 01

Författare och kontaktperson Peter Bergström Statens kriminaltekniska laboratorium - SKL 581 94 Linköping Tfn 013-24 17 25 E-post peter.bergstrom@skl.police.se Utgivare Statens kriminaltekniska laboratorium SKL 581 94 Linköping www.skl.polisen.se Tfn 013-24 14 00 vx E-post skl@skl.police.se ISBN 91-89110-25-0 Statens kriminaltekniska laboratorium SKL Upplaga April 2005, 300 ex Tryck Roland Offset, Linköping 2005

Rekommendationer vid användande av kameraövervakningssystem Peter Bergström Inledning Detta dokument ger en rad rekommendationer och riktlinjer för användandet av slutna kameraövervakningssystem i kommersiella institutioner så som banker, butiker och andra allmänna lokaler. Förhoppningen är att dessa rekommendationer och riktlinjer ska öka förståelsen för möjligheterna och svårigheterna med kameraövervakningssystem. Syftet med kameraövervakning är att avskräcka från brott, men om brott ändå sker ska det ge möjlighet att fastställa händelseförloppet och att identifiera personer och objekt. För att fastställa händelseförloppet ställs det framförallt krav på kamerornas gemensamma täckningsområde och bildtakten. Den mest avgörande faktorn för att lyckas med identifiering är detaljåtergivningen i bildmaterialet. För att uppnå nödvändiga krav på täckningsområde, bildtakt och detaljåtergivning finns det en rad faktorer att tänka på, t.ex. kameraplacering, ljussättning och lagringsform. Flera av dessa faktorer kommer att diskuteras och rekommendationer ges för att på bästa sätt bemästra dem. Dessa rekommendationer ersätter inte utan kompletterar andra rekommendationer. Förord Det här dokumentet baseras på de diskussioner som förts inom SWGIT (Scientific Working Group on Image Technology) [1], ENFSI-DIWG (European Network on Forensic Science Institutes - Digital Image Working Group) och Forum för videoövervakning. SWGIT är en organisation inom FBI, ENFSI-DIWG är en samarbetsorganisation mellan europeiska kriminaltekniska laboratorier medan Forum för videoövervakning består av personer från polisen, SKL, Svensk handel, Svensk bankförening och andra aktörer på den svenska marknaden. Under dokumentets framtagning har dess innehåll diskuterats i en arbetsgrupp på SKL bestående av Peter Bergström, Fredrik Eklöf, Eric Achrén, Håkan Bergstedt och Mikael Andersson. Remissbehandling En preliminär version av dokumentet har granskats av polisens CCTV-grupp och deltagarna vid Forum för videoövervakning 2005-03-10. Inkomna synpunkter har beaktats vid utfärdandet av den nu föreliggande versionen. Distribution Rapporten distribueras till bl.a. Bankföreningen, Svensk Handel, Svenska stöldskyddsföreningen, Swelarm, Länsstyrelserna och via SKL:s hemsidor på Intrapolis och Internet. i

Innehållsförteckning Rekommendationer vid användande av... i Kameraövervaknings- system... i SKL Rapport 2005 : 01... i Rekommendationer vid användande av... i Kameraövervaknings system...i 1 Introduktion... 1 1.1 EN 50 132:1996... 2 2 Lagen om allmän kameraövervakning... 3 2.1 Förslag till lagförändring... 4 3 Systemkrav5 3.1 Täckningsområde... 5 3.1.1 Bevakningsområde... 5 3.1.2 Översikts- resp. närbildskamera... 6 3.1.3 Kameraplacering... 8 3.2 Bildtakt / bildfrekvens... 10 3.3 Detaljåtergivning... 11 3.3.1 SKL:s provtavla... 11 3.3.2 Klassificering av kameraövervakningssystem... 13 3.3.3 Relationen mellan tre olika prestandamått... 15 4 Systemkomponenter... 19 4.1 Kameror... 19 4.1.1 Svart-vit eller färgkamera... 19 4.1.2 Kameraupplösning... 19 4.1.3 Kamerans infraröda karakteristik... 19 4.1.4 Optik, filter... 19 4.1.5 Exponering... 20 4.1.6 Kamerahus... 20 4.1.7 Stillbildskamera... 20 4.1.8 Intelligenta kameror... 20 4.2 Inspelningsutrustning... 20 4.2.1 Analog utrustning... 20 4.2.2 Digital utrustning... 21 4.3 Switch och multiplexer... 21 4.4 Kablar... 22 4.5 Monitor... 22 4.6 Mikrofoner... 22 5 Systemdesign... 23 5.1 Ljussättning... 23 5.2 Strömförsörjning... 25 5.3 Inspelningssäkerhet... 25 5.4 Inspelning av textinformation... 25 5.5 Inspelning vid larm... 26 5.6 Kopiering av bildmaterial från digital lagringsutrustning... 27 5.7 Bandbredd... 27 5.8 Signalbrusförhållande... 27 5.9 Videoöverföring... 27 5.10 Lagringskapacitet... 28 5.10.1 Kompression... 29 5.11 Filformat... 30 5.12 Rörelsedetektering... 31 5.13 Ljudinspelning... 31 6 Administration... 33 6.1 Inköp... 33 6.2 Dokumentation... 34 6.2.1 Loggbok / Driftjournal... 34 6.3 Utbildning... 34 6.4 Underhåll... 34 6.5 Bevarande av inspelat material... 36 ii

6.6 Behörighet... 37 6.7 Massmedia... 37 7 Hantering vid misstanke om brott... 39 8 Sammanfattning... 41 Appendix A. TV-teknik... 43 A.1 Bildupplösning... 43 A.2 Färg... 44 A.3 Bandbredd... 45 A.4 Analog/Digital bild... 45 Appendix B. SKL:s Provtavla... 47 B.1 Riktlinjer... 47 Appendix C. Exempel på digital lagringskapacitet... 51 C.1 Okomprimerat... 51 C.2 Komprimerat... 51 C.3 Exempel på nödvändig storlek på hårddisken... 53 Appendix D. Tekniska riktlinjer för ljussättning... 55 Appendix E. Filformat och Codec... 57 E.1 Råformat för bilder... 57 E.2 Format för felfri komprimering av bilder... 57 E.3 Format för förstörande komprimering av bilder... 58 E.4 Videoformat... 59 E.5 Ljudformat... 60 E.6 Codec... 61 E.7 Mediaspelare... 62 Appendix F. Exempel på systemförteckning... 65 Appendix G. Lathund vid incident... 69 Appendix H. Vanliga problem idag... 71 Appendix I. Framtiden... 73 Referenser... 75 iii

1 Introduktion Användandet av kameraövervakningssystem med inspelning av övervakningsbilder är något som blir allt vanligare i kommersiella och andra allmänna lokaler. I och med att det finns många aktörer på marknaden och många tekniska lösningar varierar standarden mycket på de system som finns uppsatta idag. En sammanställning av vanliga brister presenteras i appendix H. Syftet med detta dokument är att öka förståelsen för möjligheterna och svårigheterna med kameraövervakningssystem. I första hand diskuteras system med stationära, obevakade kameror vars inspelningsutrustning finns på plats. De grundläggande principerna kan dock, i de flesta fall, appliceras på andra kameraövervakningssystem. Både analoga och digitala system kommer att diskuteras. Detta dokument kommer att ta upp sex aspekter på ett kameraövervakningssystem. De viktigaste rekommendationerna sammanfattas sedan i det avslutande avsnittet. Tillstånd för kameraövervakning Avsnitt 2 Systemkrav Avsnitt 3 Systemkomponenter Avsnitt 4 Systemdesign Avsnitt 5 Administration Avsnitt 6 Hantering vid misstanke om brott Avsnitt 7 Sammanfattning Avsnitt 8 Kameraövervakning regleras i lagen om allmän kameraövervakning. Lagen avväger möjligheterna att förhindra och utreda brott mot intrånget i den personliga integriteten. Syftet med kameraövervakning är att avskräcka från brott, avslöja brott och dokumentera brott. Om misstanke om brott föreligger vill man fastställa vilket/vilka brott som skett, när det skedde och vem/vilka som utförde brottet. Detta kräver både god täckning av övervakningsområdet och hög detaljåtergivning i det inspelade bildmaterialet. Att kombinera dessa krav i en och samma kamera är oftast svårt. I detta dokument rekommenderas det därför att övervakningskamerorna delas upp i två grupper, översiktskameror vars uppgift är att klargöra händelseförlopp och närbildskameror för identifikation av personer och objekt. I systemkraven ges riktlinjer för vad som krävs av bildmaterialet för att öka utsikterna för framgång i en brottsutredning. Det är således hjärtat i dokumentet. Dessa riktlinjer rör kamerornas täckningsområde, bildtakt och detaljåtergivning. Kamerornas täckningsområde och bildtakt avgör om systemet kommer att kunna fånga en eventuell brottsling på bild. För att sedan kunna identifiera en person eller ett objekt måste det gå att urskilja specifika kännetecken. Möjligheten till det ökar med ökad detaljåtergivning i bildmaterialet. Ett kameraövervakningssystem består av ett flertal komponenter. Det kan omfatta en eller flera kameror. Kamerornas täckningsområde kan inkludera området framför en bankautomat, allmänna områden inom en bank, affär eller annan allmän lokal, entré dörrar, korridorer, större hallar, parkeringshus, m.m. Olika täckningsområden, olika ljusförhållanden m.m. ställer olika krav på kamerorna. 1

Förutom kameror kan systemet inkludera monitorer, inspelningsutrustning, multiplexer eller mjukvara för att styra lagringen av bilder från flera kameror. Inspelningsutrustningen kan vara en analog videokassettbandspelare, en digital videospelare eller digital lagring på en hårddisk. För att kameraövervakningssystemet ska fungera tillfredställande krävs det dokumentation som reglerar systemunderhåll, behörigheter, hantering vid händelse av en incident, m.m. Avslutningsvis sammanfattas de viktigaste rekommendationerna i punktform. Vill du ha en snabb inblick i vad man bör tänka på, läs då sammanfattningen i avsnitt 8. Fördjupa dig sedan i de delar som känns angelägna. Det allra viktigaste är att användaren noggrant kartlägger sitt säkerhetsbehov, att systemet testas utifrån dessa krav och att användaren därmed får en förståelse för vad ett aktuellt system ger för säkerhet. De tekniska rekommendationerna är endast en vägledning för att uppnå önskad säkerhetsnivå. De flesta kameraövervakningssystem bygger på analog TV-teknik. Även om det blir allt vanligare med digital lagring är kamerorna oftast analoga. Som bakgrund ges därför en kortfattad beskrivning av TV-teknik i appendix A. 1.1 EN 50 132:1996 Med en standard skulle det bli enklare för installatörer, slutanvändare och myndigheter att på ett opartiskt sätt kunna kommunicera om ett systems utförande och prestanda. Det skulle också bli lättare för polisen, försäkringsbolag och andra aktörer att ställa krav på prestanda. Det gjorde därför ett försök att ta fram en europeisk och tillika svensk standard för CCTVsystem. Ramen för standarden och vissa avsnitt skrevs och slogs fast 1996 [2]. Därefter har inget nytt tillkommit och inga uppdateringar har skett. Standarden är därför ofullständig och något omodern. Dessutom riktar sig standarden i första hand till system som övervakas av en operatör. Standarden ger ändå många bra synpunkter att ta fasta på. Standarden är uppdelad i följande avsnitt: Antagen europeisk och svensk standard SS EN 50 132-2-1 Svartvita kameror SS EN 50 132-4-1 Svartvita monitorer SS EN 50 132-5 Videoöverföring SS EN 50 132-7 Tillämpningsanvisningar Förslag på europeisk standard EN 50 132-1 Systemkrav EN 50 132-2-2 Färgkameror EN 50 132-2-3 Objektiv EN 50 132-2-4 Underordnad utrustning EN 50 132-3 Lokal- och centralutrustning EN 50 132-4-2 Färgmonitorer EN 50 132-4-3 Inspelningsutrustning EN 50 132-4-4 Kopieringsutrustning EN 50 132-4-5 Video- och rörelsedetektionsutrustning I standarden delas CCTV-system in i fyra kvalitetsområden. Dessa beskrivs och diskuteras i avsnitt 3.3.3. 2

2 Lagen om allmän kameraövervakning Kameraövervakning regleras i Lag om allmän kameraövervakning (1998:150) samt Förordningen (1998:314) om allmän kameraövervakning [3]. Tillståndsgivande och tillsyn görs av Länsstyrelsen. Kameraövervakning är bara tillåtet om syftet är att avskräcka från brott, avslöja brott och om brott skett ge möjlighet att fastställa händelseförlopp och personers identitet. Tillstånd behövs vid övervakning av allmän plats. Strikt privata områden, såsom bostäder, villatomter, trappuppgångar i flerfamiljshus eller utrymmen på en arbetsplats utan allmänt tillträde, kräver inte tillstånd. Kameraövervakning i banklokaler, postkontor, i området omedelbart utanför och vid betalningsautomat undantas från kravet på tillstånd. Dessutom undantas kassaområdet och entréer i butiker. Tillståndsfri övervakning får ske under förutsättning att syftet är att förebygga brott och att kamerorna som används är fast monterade och försedda med fast optik. Vidare krävs att en anmälan om övervakning görs till Länsstyrelsen. När det gäller övervakning i butik krävs det en överenskommelse med en organisation som företräder de anställda. I övriga delar av en butik dit kunder har tillträde måste anmälan göras om kameran är ansluten till en monitor och tillstånd krävs för anslutning till inspelningsutrustning. Oavsett var kameraövervakning sker måste man upplysa om detta genom tydlig skyltning på övervakningsplatsen. I en lokal bör skyltar finnas vid varje kundingång. Figur 1 illustrerar med två exempel var olika regler för kameraövervakning gäller. Affär Bank Figur 1. Exempel på en affärslokal (vänster) och en banklokal (höger). De olika färgerna markerar olika områden där olika regler för kameraövervakning gäller. Grön Personalyta. Tydlig skyltning. Gul Kundyta. Anmälan till Länsstyrelsen (L). Blå Kundyta. Anmälan till L om kameran är ansluten till monitor. Tillstånd från L om kameran är ansluten till inspelning. Grå Ute Tillstånd från Länsstyrelsen. Röd Toalett/Provhytt Ej tillåtet. 3

Lagen om kameraövervakning omfattar också ljudupptagning som sker i samband med övervakningen. Avlyssning eller upptagning av ljud kräver tillstånd och får inte ske utan upplysning om det. Undantaget från tillstånd är i bank och postlokaler då systemet aktiverats på grund av misstanke om brott, så kallat larmläge. Vissa myndigheter, t.ex. polisen, har i vissa fall rätt att bedriva övervakning utan tillstånd. Bild- och ljudmaterial får bevaras högst en månad om inte särskilt tillstånd har getts. Polis och domstol har rätt att bevara materialet längre om det ingår i en utredning om brott. Endast behöriga ska ha tillträde till inspelningsutrustning och inspelat material. Det är viktigt att äktheten av inspelat bildmaterial kan garanteras. Behörig är den som behöver tillträde för att hålla systemet i drift. Uppspelning av inspelat material får endast ske om misstanke om brott föreligger och ska då göras av säkerhetsansvarig eller polis. Den som har befattning med bild- eller ljudmaterial har tystnadsplikt i enlighet med bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100). 2.1 Förslag till lagförändring Ett förslag till ändring av lagen är under utarbetande. I det nya lagförslaget utökas det övervakningsområde i butiker där det räcker med anmälan till Länsstyrelsen. Dessutom införs en skyldighet för leverantörer av kameraövervakningssystem att ge information till kunden om lagen. 4

3 Systemkrav Syftet med kameraövervakning är att avskräcka från brott, men om brott skett ska det ge möjlighet att fastställa händelseförlopp och att identifiera personer och objekt. Utifrån detta kan kamerorna delas in i två grupper, översiktskameror för att klargöra händelseförlopp och närbildskameror för identifikation. För dessa två grupper av kameror ställs det till viss del olika krav. Översiktskamerorna ska täcka alla utrymmen av intresse medan närbildskamerorna ska fånga detaljrika bilder. För att optimera användandet av kameraövervakningssystem bör följande kriterier vara uppfyllda: Det bör finnas två typer av kameror, översiktskameror och närbildskameror. Översiktskamerornas antal och placering ska vara tillräcklig för att täcka alla utrymmen av intresse i de övervakade lokalerna med adekvat bildkvalité. Det bör finnas närbildskameror vars placering och typ ska vara sådan att de resulterar i detaljrika bilder med rätta proportioner. Helst bilder i både helfigur och bröstbildsstorlek. Lämpliga platser är vid varje in- och utgång och vid varje transaktionsplats. Det ska finnas tillräckligt och balanserat ljus i de övervakade lokalerna. Det ska finnas ett schema och rutiner för regelbunden översyn av systemet. Det ska finnas en dokumenterad handlingsplan för vad som ska göras vid misstanke om kriminell aktivitet. Berörda personer ska utbildas och ges möjlighet att hålla kunskapen aktuell. Inspelningar som skildrar misstänkt kriminell aktivitet måste hanteras på ett sådant sätt att rättsväsendet kan erhålla originalbilder. I detta avsnitt diskuteras några av de grundläggande riktlinjerna rörande bildkvalitén. 3.1 Täckningsområde Antalet kameror som behövs varierar beroende på det specifika säkerhetsbehovet och övervakningsområdets utformning. För att fastställa antal och placering av kamerorna är det viktigt att man tar provbilder och utvärderar dessa. 3.1.1 Bevakningsområde Mer eller mindre tvingande bevakningsområden är normala in- och utgångar (för kunder). Dessa kameror ska vara av typen närbildskameror. Som minimum ska det finnas en kamera, men helst två, vid varje entré. Den ena ska vara riktad in i lokalen och vara placerad så att den fångar en frontbild av huvud och axlar av alla som lämnar lokalen. Optiken på dessa kameror ska vara konfigurerad så att skärpedjupet åtminstone täcker området mellan 1m och 3m från dörren. Den andra kameran ska vara riktad mot dörren så att den fångar en frontbild av alla som kommer in i lokalen. Denna kamera bör fånga personerna i helfigur. I denna bild bör det finnas en färgad längdmarkering vid dörren som kan ge en viss uppfattning om en persons längd. Dessutom bör golvet vara mönstrad, helst rutigt, så att det går att bestämma var en misstänkt person har haft sina fötter. 5

Figur 2. Exempel på längdmarkering vid dörr. Starkt rekommenderade bevakningsområden är manuella transaktionsplatser. Även dessa kameror ska vara av typen närbildskameror. Deras täckningsområde ska fånga en frontbild i bröstbildsstorlek av kunden. Dessa kameror ska vara inställda så att de ger en skarp bild av kunden då denna står inom förväntat område. Om där finns ett skyddsfönster mellan kund och kassör måste man försäkra sig om att det inte ger problem i form av reflektioner, blänk eller annat som kan hindra en klar bild. Rekommenderade bevakningsområden är vid automatiska transaktionsplatser, inpassering till områden med värdehandlingar (t.ex. bankvalv), översiktskameror, omedelbart utanför normala utgångar, lastområden, in och utfarter, m.m. Vid lastområden, personalentréer m.m. kan syftet i första hand vara att kontrollera att ingen eller rätt person står utanför dörren innan den öppnas. 3.1.2 Översikts- resp. närbildskamera Översiktskamerornas främsta uppgift är att fånga händelseförloppet. Ett övervakningssystem anses kunna skildra ett händelseförlopp om det från bildmaterialet går att bekräfta eller avfärda ett vittnes beskrivning av händelseförloppet. Detta kan göras på olika nivåer. I en bank eller en affär bör det i bildmaterialet från en översiktskamera vara möjligt att avgöra vilken typ av föremål en person har i handen, t.ex. påse eller vapen. För översiktskamerorna bör placering, riktning och optik anpassas så att så stor yta som möjligt täcks. Anledningen är att det då blir enklare att rekonstruera händelseförloppet än om samma område täcks av flera kameror. Det finns dock några begränsningar, vidvinkelobjektiv bör inte användas eftersom de förvränger bilderna stora delar av bilden ska inte tas upp av tak, väggar, disk eller annat oväsentligt personer i bilden bör täcka minst 1/3 av bildhöjden Om detta inte kan uppfyllas är det bättre att använda flera översiktskameror. Dessutom kan det vara bra med två kameror som täcker samma område men från två olika håll. 6

Närbildskamerors huvudsakliga uppgift är att täcka in- och utgångar, transaktionsplatser och andra närområden. De ska ge bilder som kan användas för identifiering. Med identifiering menas att man vid jämförelse mellan det från CCTV-systemet inspelade bildmaterialet och ett fotografi av hög kvalité med stor sannolikhet ska kunna uttala sig om ifall det är samma person eller inte. Deras placering, riktning och optik ska vara sådana, att bredden på ett ansikte täcks av minst 80 bildpunkter 1 att en siffra eller bokstav täcks av minst 15 bildpunkter på höjden för att den ska kunna läsas att kamerans höjd är i höjd med objektet av intresse, dvs. ca 170 cm från golvet om personers ansikten är av intresse att en persons längd bör täckas av minst 350 bildpunkter Ett medelstort ansikte har en bredd på ca 15 cm och medellängden för en person är ca 175 cm. Det innebär att om en kamera ska uppfylla kravet om minst 80 bildpunkter för bredden på ett ansikte krävs det över 900 bildpunkter för en persons längd. Kameror som ska uppfylla kravet om minst 80 bildpunkter för bredden på ett ansikte rekommenderas därför ha ett täckningsområde med bröstbildsstorlek. En kamera med upplösningen 720x576 bildpunkter har då ett täckningsområde med en bredd på 135 cm. De två översta bilderna i figur 3 visas exempel på en närbildskamera (t.v.) och en översiktskamera (t.h.). Med denna översiktskamera kan man troligen få en god uppfattning om ett inträffat händelseförlopp i täckningsområdet. Däremot visar bildförstoringen under att den inte kan användas för identifiering av personen. Med närbildskameran kan det vara svårt att fånga detaljerna i händelseförloppet, men sannolikheten att identifiera personen har ökat markant. 1 I detta dokument rekommenderas det att ett ansiktes bredd bör täckas av minst 80 bildpunkter. Som jämförelse kan nämnas att ICAO (International Civil Aviation Organization) rekommenderar att ansiktets bredd bör täckas av 180 bildpunkter och har ett minimum på 120 i passbilder för att möjliggöra identifiering [4]. 7

Figur 3. De övre bilderna är exempel på bilder från en närbildskamera (t.v.) och en översiktskamera (t.h.). De nedre bilderna visar en bildförbättrad delförstoring av personen i bilderna ovan. 3.1.3 Kameraplacering Kamerorna ska placeras så att risken för att de utsätts för manipulation eller olyckshändelser minimeras. Risken för att en kamera manipuleras kan minskas genom att kameran och dess kablar kamoufleras och genom att välja utrustning så att den tål väder och visst fysiskt våld. Kameran ska monteras stabilt så att inte vind, dörrar som stängs eller annat får kamerabilden att skaka. Placeringen av kamerorna ska vara sådan att deras täckningsområde inte riskerar att blockeras. Vidare, för att inte slösa med resurserna, bör täckningsområdet inte omfatta tak, väggar eller andra oväsentligheter. Figur 4 ger ett exempel. 8

Figur 4. Exempel på för stort täckningsområde och för brant och sned vinkel. Kamerornas riktning får inte vara mot starka ljuskällor så som solljus 2, spotlights, m.m. Om ett ljust område inte kan undvikas i en scen ska kameran förses med motljuseliminering eller annan kompensation för att optimera bildmaterialets kvalité. Bilderna från närbildskameror är i första hand tänkta att användas vid identifiering. Därför är det viktigt att proportionerna i bilden är riktiga. Detta bör man tänka på vid valet av optik och kamerornas placering. En närbildskamera bör vara riktad rakt framifrån och placerad ca 170 cm från golvet (ansiktshöjd). Figur 4 ger ett exempel på för brant och sned vinkel. Använd gärna dold kamera för att inte distrahera kunden och för att dölja placeringen för en eventuell brottsling. För att övervaka kassapersonal är det ofta lämpligt med en kamera vars vy är uppifrån medan en misstänkt kund ska övervakas rakt framifrån. Ofta används en kamera med vy snett uppifrån för att lösa båda dessa uppgifter. Figur 5 ger ett exempel. Det ger för det mesta bilder som varken duger till identifiering av den misstänkta kunden eller information om kassapersonalens handhavande. Undvik att försöka lösa flera uppgifter med en kamera. 2 Tänk på att solljuset varierar i styrka och vinkel beroende på tiden på dygnet men också beroende på årstiden. Lågt stående vintersol ger ett helt annat ljus än högt stående sommarsol. En utomhuskamera bör om möjligt vara riktad åt norr för att minska riskan för motljus. 9

Figur 5. Ett exempel på när en kamera är tänkt att lösa två uppgifter. Kameror som är tänkta att övervaka bilar bör vara placerade så att nummerplåten och dess registreringsnummer syns tydligt i de inspelade bilderna. Här är det nödvändigt med extra uppmärksamhet på ljussättningen så att det oberoende av väder, tid på dygnet och bländande ljus från bilen blir tydliga bilder. 3.2 Bildtakt / bildfrekvens Som bakgrund kan nämnas att vårt synsinne uppfattar en bildsekvens som rörliga bilder vid en bildfrekvens på ca 15 bilder per sekund (stumfilm 16 bilder/s) och att flimmer försvinner vid ca 40 bilder per sekund (TV 50 halvbilder/s). I ett kameraövervakningssystem bör det vara möjligt att ställa in individuell bildtakt för varje kamera. Bildtakten bör också kunna varieras under dygnet, för olika veckodagar samt mellan normalläge, rörelsedetektering och larmläge. En kamera kan vara aktiv eller inaktiv. T.ex. efter stängningsdags kan vissa kameror inaktiveras och endast spela in vid händelse av larmläge. Larmläge diskuteras i avsnitt 5.5. De aktiva kamerorna måste ha en bildtakt på minst 1 helbild per sekund. Men, under en sekund hinner en person röra sig en hel del och händelser kan undgå att spelas in. Därför bör systemet öka bildtakten vid rörelsedetektering och vid larm. Tabell 1 ger förslag på bildfrekvenser för olika kameror vid olika tillfällen. Bildfrekvens, Tid Kamera helbilder/s Minimum 1 Alla aktiva Rörelsedetektering 5 5 s 30 s Entré Transaktionsplats Larmläge 25 (5+30+5) min Alla Tabell 1. Bildfrekvens 10

I kolumnen Tid anges den tid under vilket systemet minst bör spela in i den förhöjda bildtakten. Vid larmläge måste systemet kunna spela in minst 30 minuter från det att larmet går. Dessutom bör systemet spela in minst 5 minuter före larmet och 5 minuter efter att incidenten upphört med högsta kvalité. Förändrad bildtakt får inte påverka bildkvalitén. Varje enskild stillbild ska vara stabil utan störningar eller förvrängningar. 3.3 Detaljåtergivning För att identifiera en person måste det gå att urskilja individuella kännetecken t.ex. form och detaljer hos ögon, öron, näsa, mun och haka. Identifieringen underlättas om det går att urskilja mindre kännetecken, såsom födelsemärken, hudförändringar, ärr, tatueringar och fräknar. Identifiering sker genom jämförande undersökning mellan bilder från t.ex. ett övervakningssystem och ett känt jämförelsematerial, t.ex. daktningsfoton på misstänkt person. För att sannolikheten ska vara hög att man vid en jämförande undersökning ska kunna ge ett starkt utlåtande bör den misstänktas ansiktes bredd täckas av minst 80 bildpunkter. Identifieringen underlättas ytterligare om det är möjlighet att göra mätningar på dessa kännetecken. Då bör ansiktes bredd täckas av minst 120 bildpunkter [4]. Även för att identifiera objekt behöver man kunna urskilja särskiljande detaljer. För att t.ex. identifiera en bil bör nummerplåten kunna läsas eller så ska det gå att urskilja andra identifierande särdrag. För att en siffra eller bokstav ska kunna läsas bör den täcka minst 15 bildpunkter på höjden. Sedlar kan särskiljas antingen genom att det i bildmaterialet går att läsa texten eller genom att särskilja färgtonerna. Om texten ska kunna läsas på en sedel, vilket krävs om den delvis är täckt, krävs det bilder med hög upplösning. Om större delen av en sedel syns behöver bilderna inte ha lika hög upplösning, istället krävs det bilder med bra färgåtergivning. En bilds möjlighet att återge detaljer begränsas av bildens (spatiala) upplösning och dess färgdjup (färgupplösning). Men även om dessa värden är tillräckligt stora är det ingen garanti för att systemet kan fånga tillräckligt fina detaljer. Anledningen är att många andra faktorer också påverkar resultatet. Riktlinjerna för detaljåtergivning i detta dokument utgår därför från möjligheten att urskilja detaljer på en av SKL framtagen provtavla. 3.3.1 SKL:s provtavla Provtavlan består av en syntavla med bokstavsrader, där bokstävernas storlek minskar för varje rad. Denna del av tavlan följer ISO-standarden (ISO 8596:1994) [5] för syntavlor, men med ett eget urval av bokstavsrader. På tavlan finns dessutom en gråskala för kontroll av gråskaleupplösningen. Figur 6 visar provtavlan, som även finns i större format i appendix B. 11

Figur 6. SKL:s provtavla (i förminskad skala) Här följer en beskrivning för hur man ska utnyttja SKL:s provtavla för att kontrollera detaljåtergivningen hos ett CCTV-system. 1. Skriv ut provtavlan i appendix B. 2. Ta provbilder. För en översiktskamera bör provtavlan placeras på olika platser i kamerans täckningsområde. För en närbildskamera är oftast täckningsområdet så litet att en placering räcker, t.ex. vid kassan där kunden förväntas stå. Provbilderna bör förutom provtavlan även innehålla en person. 3. Om ljusförhållandena varierar, gör om steg 2 vid de normalt förekommande ljusförhållandena (t.ex. dagtid och kvällstid). 4. Detaljåtergivningen ska bedömas på provbilder framtagna från det lagrade bildmaterialet. 5. I bilder från en övervakningskamera ska det gå att läsa rad 1 på provtavlan. Vilken rad som ska kunna läsas i provbilderna från en närbildskamera beror på vilken detaljåtergivning man vill uppnå. Är gränsen för vad som kan läsas rad 2, 3 eller 4, kan det vid en jämförande undersökning vara möjlig att ge ett utlåtande om en persons ansiktsform och allmänna drag. Om endast rad 2 kan läsas kommer bevisvärdet troligen att bli lågt. Möjligheten till ett högre bevisvärde ökar med ökande radnummer för den rad som kan läsas. Är gränsen för vad som kan läsas rad 5, 6 eller 7, kan det vid en jämförande undersökning vara möjlig att identifiera en person. Även här gäller det att möjligheten till ett högre bevisvärde ökar med ökande radnummer för den rad som kan läsas. För identifiering bör det också gå att urskilja gränserna mellan de flesta gråskalenivåerna på provtavlan. 6. Kontrollera att färgåtergivningen är rimlig. Framförallt bör ansiktsfärgen vara godtagbar. Se till att den som granskar testbilderna har normal synförmåga. En rad anses kunna läsas om mer än 60 % av bokstäverna läses rätt, t.ex. minst 5 bokstäver av 7. Tänk på att om samma granskare betraktar samma provtavla flera gånger lär sig granskaren snart bokstavskombinationen. Att gissa eller minnas rätt bokstav duger inte. 12

3.3.2 Klassificering av kameraövervakningssystem Det finns tre grundläggande nivåer på kameraövervakningssystem. Avskräckande Händelseförlopp / Igenkänning Identifiering För att skydda sig mot vissa typer av brott, t ex impuls rån eller första gångs brott, är det många gånger tillräckligt med den avskräckande effekt som skyltning om kameraövervakning ger. Vid andra typer av brott, t ex där bilderna endast behövs för att styrka ett vittnes berättelse, kan det räcka att det från videon går att uttala sig om händelseförloppet. Vid denna nivå kan det även vara möjligt att känna igen en bekant person. Det kan vara till stor hjälp i ett spaningsarbete men har i sig litet bevisvärde. En domstol vill helst ha bevis som t ex DNA, fingeravtryck och objektiva identifieringar. Det sistnämnda kräver bilder med hög detaljåtergivning och med rätta proportioner. Utifrån SKL:s provtavla kan kameraövervakningssystem klassificeras efter systemets förväntade förmåga. Två olika typer av klassificeringar kommer att definieras i detta avsnitt, Kvalitetsklassificering och Systemklassificering. Kvalitetsklassificeringen avser varje kamera för sig 3. Klassificeringen består av 5 klasser definierade utifrån vilken rad på SKL:s provtavla som kan läsas i den aktuella kamerans täckningsområde. Dessutom krävs det att bildtakten är tillräckligt hög för att den misstänkta personen ska fångas på bild. Kraven på bildtakt gäller vid rörelsedetektering. Tabellen nedan anger vilka krav som gäller för de olika klasserna. Vid klassificeringstest ska provtavlan vara i samma höjd (ca 170 cm) och vinkel som en misstänkt persons ansikte kan antas ha. Klassificeringen skall utföras med utgångspunkt från provbilder framtagna ur det lagrade bildmaterialet. K-klass Namn Läsbar rad på provtavlan Bildttakt [helbilder/s] 0 Avskräckande - - 1 Händelseförlopp 1 1 2 Liknande drag 2-4 5 3 Svag identifiering 5-6 5 4 Stark identifiering 7-8 5 Tabell 2. Kvalitetsklassificering av övervakningskameror. 3 Önskas en mer detaljerad klassificering kan olika områden i en kameras täckningsområde klassas till olika kvalitetsnivåer. Den minsta K-klassen i kamerans huvudsakliga täckningsområde avgör kamerans K-klass. 13