Jubileums- Bladet Vällingby församlingsblad 1/2010 S:T TOMAS KYRKA VÄLLINGBY FÖRSAMLING www.svenskakyrkan.se/vallingby rum 50 met En byggnad fyller år. Vi ställer till med kalas precis som för andra födelsedagsbarn. Välkomna! Claes Eliason, ordf kyrkorådet Helén Svensson Kyrkoherde 1
Innehåll En byggnad fyller år 2 TÅRAR ÄNGLAR 3 Viktiga årtal fram till 2010 4 Vad är heligt? 6 Livets musik handlar om verkligheten 8 Ulrika Knutssons möte med Voci VESTO 10 Rummet 50 11 En resumé i skiss och bild över kyrkans tillkomst 12 Bildsvit från kyrkbygget 14 rum met 50 Nyskapad men klassisk kyrkstol 17 Stolen de första reaktionerna 18 En stund av total skönhetsupplevelse 18 Damklubben startade 1953 19 VVV 20 Vi vill förändring 21 Förenar våra traditioner 22 Kontakta oss 23 Jubileumsprogram 24 Vällingby församlingsblad nr 1/2010 Telefon: 445 8505 Telefax 445 8525 Redaktör: Leif H Gustafson leif.gustafson@svenskakyrkan.se Ansvarig utgivare: Helén Svensson Redaktionsgrupp: Ingriel Thunholm Larsson, May Thorén Grafisk form: Eva Lena Johansson Vällingby Församlingsblad når samtliga hushåll i församlingen Talversion för läs- och synskadade kassett produceras av Inläsningstjänst AB, 08-556 115 50 Nästa församlingsblad maj 2010 Tryckt på miljövänligt papper Ågrens tryckeri, Örnsköldsvik 2010 en byggnad fyller år. Vi ställer till med kalas precis som för andra födelsedagsbarn. Vad brukar talen på ett 50-årskalas innehålla? Allt berömligt som 50-åringen har gjort, dråpliga minnen, gemensamt genomlevda sorger och glädjeämnen och till sist en önskan om välgång för de kommande åren. S:t Tomas fyller år och vi försöker minnas med varandras hjälp allt som hänt i vår kyrkas historia. Fram träder då ett otal människor. I långa och brokiga rader står de där, eldsjälarna som brann, de trogna som bar, förvaltarna som vårdade sig om kyrkan, förebedjarna som stöttade när det var tungt, de nyfikna som ville lära mer, barnen som sprungit i våra långa korridorer, ungdomarna som firat mässa, de uthålliga I långa brokiga rader står de där. Vi som finns här nu är ett pågående brokigt inslag i raden av dessa människor som är knutna till S:t Tomas. ungdomar. När jag tänker tillbaka finner jag några linjer som håller från början av församlingens liv och till nuet. Det allra första jag tänker på är det som Maj Håkansson sa en gång: Jag är glad att det alltid funnits ungdomar i kyrkan. När församlingen var ny kryllade det av glyttar och tillsammans med Västerortskyrkan startade man söndagsskolor vartefter stadsdelarna växte fram. När Grimstaligan härjade Foto: Johanna Norin bildades Ligan i kyrkan som en motpol. I dag finns det en livaktig förening av Kyrkans unga. De firar mässa, umgås, lär sig att bli ledare, går gitarrkurser, åker på läger, leder nya barn in i församlingslivet. tillsammans med Västerortskyrkan. Så skulle man kunna inleda många meningar. Vi delar liv tillsammans. Lite grand som ett äkta par. Med en bas i ett gemensamt gudstjänstliv sommartid och några andra tillfällen under året möts vi i skolarbetet och i de sociala insatserna i stadsdelen, bl.a. arbetet på Vistet. Med respekt för varandras särart, som för övrigt verkar bli mindre med åren, möts vi i gemenskap och gemensamt arbete. Detta ekumeniska samarbete är unikt! VVV. När jag varit något år i S:t Tomas blev jag inbjuden till en studiegrupp. Det var kvinnor som läst teologi sedan 60-talet. Regelbundet en gång i månaden har de fört ett andligt samtal utifrån aktuell teologisk litteratur. Till min stora glädje fick jag bli en del av den gruppen. Många andra studier har bedrivits och sedan 2004 träffas vuxna i samtal i det sammanhang som vi kallar VVV, Vuxet Växande i Vällingby. Ett andligt forum för de frågor som livet ställer. musiken. Ett mänskligt liv utan musik är svårt att tänka sig. Ingmar Bergman har sagt: Musiken har vi fått som en gåva för att ge oss en föreställning om en verklighet och världar utanför den vi lever i. Så kommer också musiken till uttryck i vår kyrka. Tidigt blev musikens olika uttryck centralt. Det orkestrala som det vokala, men alltid insatt i gudstjänstens ram. När orgeln 2008 fick sin digitala utbyggnad och körerna utvecklades med en vokalensemble blev det mesta möjligt. gudstjänsten är församlingens nav. Under veckan firas många olika gudstjänster. Under åren har formerna och tyngdpunkterna växlat. Men både då och nu växer det fram ett levande och rikt gudstjänstliv där musiken, nattvarden och förkunnelsen har stor plats. öppenhet. S:t Tomas är sällan stängd. Det är inte många kyrkor man kan säga det om. Den fysiska öppenheten har lett till att människor också räknar med vår mänskliga öppenhet. Hit kommer många för samtal och möten i alla tänkbara situationer. Den brokiga raden av människor har skapat och skapar en kyrka som förknippas med öppenhet, gudstjänst, musik, samtal kring existentiella frågor, socialt arbete, ekumenik och unga. Liv och åter liv! Helén Svensson Kyrkoherde i Vällingby Foto: Mats Åsman TÅRAR ÄNGLAR Under jubiléet ställer konstnären Jörgen Hammarberg ut textilier och skulpturer i S:t Tomas kyrkorum. Han är utbildad vid Konsthögskolan i Stockholm och har haft separatutställningar både i Sverige och utomlands. Han är representerad vid bland annat Moderna Museet och Nationalmuseum. Konstutställningen pågår 19 mars 23 maj, vernissage fredag 19 mars 16.00 18.00 2 3
Viktiga årtal fram till 2010 1952 1953 1957 1957 1960 1960 1960 1963 1970 2007 2008 2010 1952 Spånga församling beslutar hyra en lokal källarkyrkan med adress Ångermannagatan 98 1953 Den kyrkliga verksamheten i Vällingby inleds och källarkyrkan invigs den 8 februari av Åke Zetterberg i närvaro av bland andra statsrådet Albert Forslund Kyrkan har 75 platser och pastorsexpedition Vällingby omfattar då stadsdelarna Grimsta, Råcksta och Vällingby samt västra Blackeberg och västra Norra Ängby Lennart Håkansson placeras som ensam komminister i Vällingby, som då har 25 000 innevånare En damklubb bildas, Maj Håkansson blir klubbens förste ordförande Dopfrekvensen uppgår detta år till 89% Rudolf Löfgren blir kyrkomusiker och påföljande år organist Första skissen till kyrka i Vällingby 1954 Källarkyrkan får en orgel med fem stämmor för en kostnad av 12 500 kronor Det ekumeniska samarbetet i Vällingby startar Ungdomsverksamheten får organiserad form 1955 209 kyrkliga vigslar i Vällingby Kristina Jägne anställs på pastorsexp. Hon blir klockare år 1974 1956 Delen i Norra Ängby överförs till Bromma I samarbete med Olle Helander introduceras jazzen i ungdomsarbetet Åke Dahlberg anställs som ungdomssekreterare Politisk oenighet om behovet av ny kyrka Kyrkobygget godkänns av regeringen 1957 Kjell Hyllienmark blir kyrkvaktmästare. Söndagsskolor har startats på fyra olika ställen i Vällingby Kyrkbygget påbörjas den 4/3 då 100 kg dynamit bränns av med 180 skott med 1/500-dels sekunds intervall 1958 Första vinterlägret i Jämtland 1960 S:t Tomas kyrka invigs den 20 mars av H.H. Biskop Helge Ljungberg H.K.H prinsessan Sibylla är närvarande vid invigningen. Lennart Håkansson predikar. Klockspelet har 18 klockor. 1 300 personer besöker kyrkan under dagen En församlingslokal invigs på Grimstagatan 189 den 6 november En kyrkobrödrakår bildas med John Blückert som ordförande Lunchandakter börjar i kyrkan Vällingbytimmen startar i juni med besök av bland andra Lewi Petrus En gobeläng av Kerstin Ekengren anskaffas, dess namn är Orgelpiporna 1961 466 ungdomar konfirmeras En stråkorkester introduceras. Den byggs snabbt ut till en symfoniorkester 1962 Blackebergsdelen överförs till Bromma En cembalo köps in Den gamla orgeln med 5 pipor, som placeras i Grimsta kyrksal, ersätts med en från Grönlunds med 28 pipor, vilken invigs den 30/9 1963 Den kyrkliga verksamheten i Vällingby firar sitt 10-årsminne den 17 februari Krucifixet av Bror Hjorth installeras under våren liksom det silverkors som sitter centriskt bakom altaret 1964 Första renoveringen av ytterväggarna 1965 Afton i Trädgården inleds 1966 Första julaftonsfirandet i S:t Tomas En flygel av fabrikat Östlind & Almqvist köps in till församlingssalen 1967 Kyrkans processionskors invigs på Pingstaftonen 1968 TV-inspelning av gudstjänst i S:t Tomas 1969 Kyrkorna i Vällingby deltar i centrets 15-årsfirande Assar Fjelkman blir komminister 1970 10-årsminnet av kyrkans tillkomst firas den 15 mars med predikan av kyrkoherde Yngve Frykholm Kyrkan har nu fyra körer Gemensamma nattvardsgångar med Svenska Missionskyrkan planeras, men stoppas av biskopen 1971 Samarbetet med Svenska Missionsförbundet leder till huvudgudstjänster i Västerortskyrkan Eget församlingsblad introduceras Kyrkan känns trång varför en utredning tillsätts om utbyggnad 1972 Under en adventsvecka sänds 30 program från kyrkorna i Vällingby Sjung in Advent introduceras den spelas in av Sveriges Radio En kammarorkester startas 1973 Innan församlingshemmet byggs konstateras parkeringsbekymmer på kyrkans mark Första valet till Vällingby nya kyrkofullmäktige äger rum den 21 oktober. 1974 Vällingby blir egen församling den 1/1 varvid stadsdelarna Kälvesta, Nälsta och Vinsta tillkommer Den kyrkliga verksamheten får följande personal: 1 kyrkoherde, 2 komministrar och 1 kyrkoadjunkt, 1 kyrkomusiker och 1/2 församlingsmusiker, 1 församlingsassistent, 1/2 församlingssyster, 1 ungdomssekreterare och 1 förskollärare En kyrkobrödrakår startas med Harald Krosse som ordförande Widar Hedin blir församlingens förste kyrkoherde. Han installeras den 29 september av biskop Lars Carlzon Onsdagsträffen startar den 13 mars I de olika söndagsskolorna deltar totalt 60 barn Miniligan har ett 5-dagars läger i augusti Första egna budgeten har en omslutning av 1 019 800 kronor Beslut tas att bygga församlingshuset Under fyra sommarsöndagar hålls huvudgudstjänsten i Västerortskyrkan och kvällsgudstjänst i S:t Tomas 222 konfirmander detta år 1975 Einar Forseths konstverk Jesus på Bergspredikans berg sätts upp i församlingssalen 1976 Invigning av församlingshuset samt av ombyggda lokaler i kyrkobyggnaden under en vecka: den 22 29 oktober Kyrkans kor förses med ljusramp Lokalen i Grimsta avvecklas 1977 Man beslutar om samarbete med Västerortskyrkan under Jul Totalt 177 juniorer deltar i verksamheten Vera Svensson tilldelas Patriotiska Sällskapets guldmedalj 1978 Stor diskussion om man skall använda ord som mej i stället för mig vid textläsning 1979 Biskopsvisitation Detta år har musikverksamheten 7 körer, 10 musikgrupper och 3 anställda kyrkomusiker 189 avlidna detta år Västerorts musikvecka hålls till stor del i Vällingby; bland annat medverkar Cyndee Peters Antalet barn i söndagsskolorna har minskat till 17 1980 Kyrkans 20-årsjubileum firas den 30 mars då biskop Ingemar Ström medverkar 1982 I samarbete med Västerortskyrkan anordnas en kyrkvecka vid månadsskiftet september oktober 1984 Man beslutar ha högmässa med nattvard var tredje söndag I fem körer medverkar nu totalt 134 personer. 120 personer deltar i olika musikgrupper Gösta Bohman besöker kyrkan och upprörs av politisk propaganda i kyrkorummet S:t Tomaskretsen har 289 medlemmar I 11 olika studiecirklar deltar totalt 210 personer Elisabeth Olander blir kyrkoherde Diakonin startar grötfrukost 1985 Mikael Waldenbys juloratorium framförs den 15 december Man beslutar köpa in nya stolar till kyrkan Dopfrekvensen är detta år 65 % 1989 S:t Tomas K-märks 1990 Majken Tillberg blir kyrkoherde Första datorn köps in Kormatta köps in 1992 Stockholms kyrkliga samfällighet upphör 1993 Cyndee Peters sjunger i kyrkan Damklubben fyller 40 år En broschyr för nyinflyttade framställs Området kring Bäckbornas Väg övergår till Bromma 1996 En jämställdhetsplan antas En Mozartvecka anordnas Fasaderna renoveras 1997 En Steinwayflygel köps in 1998 Konstutställning i kyrkan under kulturhuvudstadsåret, Lena Lervik S:t Tomas är vägkyrka Kyrkans fasader renoveras Handikappdörrar installeras till trädgården Bårtäcke anskaffas 1999 Helén Svensson blir kyrkoherde 2000 Längre öppettider 2002 Koppartaket byts ut under en femårsperiod Underhållsplan tas fram 2006 Vuxet Växande Vällingby i Vällingby går från treårigt projekt till permanent verksamhet 2007 Barbara Hendricks och Björn Gäfvert fyller kyrkan 2008 Allhelgona, premiär för den professionella vokalensemblen Voci VESTO med dirigenten Christoffer Holgersson Den utbyggda Grönlundorgeln med 32 digitala stämmor invigs KROPPAR Torbjörn Andersson fotoutställning när Vällingby centrum återinvigs 2009 Ligan utmanar kyrkorådet i Bladet och under valveckan 2010 Ny kyrkstol tas i bruk. Besökarna på Vistet medverkar med sitt bildarbete i en Sinnesrogudstjänst Källor: Kring en församlings tillblivelse och En församling finner sin form (Klas Anders Öhlin) 4 5
Under Körslaget sjöng varje grupp sin lovsång. Vad är heligt? I februari fyllde konfirmander, ungdomar och barn S:t Tomas kyrka det var nämligen dags för den årliga temahelgen. Konfirmanderna går ett temaspår där de år uppleva gudstjänstens olika delar tillsammans med gruppen de ska konfirmeras med. och barn som var kvar. Barnen gick ett spökspår där de fick hjälpa spöket Tomas Tvivlaren att hitta ro och kunna lämna vår källare. Det gjorde de genom att bland annat samarbeta, källsortera och hitta reflexer och i slutändan fick Tomas äntligen vila ut hos Gud! Ungdomarnas kväll fylldes med sumobrottning, singstar, sällskapsspel och årets första delfinal i Melodifestivalen. Söndagens morgon började med att barnen klampade upp på övervåningen, utrustade med kastruller, skedar och rivjärn, för att väcka ungdomarna ur deras skönhetssömn. Det var mycket uppskattat, och sen åt vi frukost innan konfirmanderna droppade in igen för att förbereda klockan elva-gudstjänsten. Ungdomar hjälte till med det medan barnen lekte och dekorerade ljus som sedan fick vara med i gudstjänstens procession och nämndes i predikan. Direkt efter kyrkkorven var det dags för premiären av filmen som Ligans styrelse knåpat med under ett par veckor, Ligan the Movie. Den sammanfattar Ligans 50 år i S:t Tomas kyrka och innehåller allt från närradion till kvällarna i vardagsrummet, körkortsteori och fotbollsmatcher mot andra församlingar. Kyrie-rummet (ovan) präglades av det mörka, våldet, äckliga saker. Änglar (tv) från Gloria-rummet lyser upp Kyrie-rummets mörka del. Konfirmanderna placerar sig nära eller långt bort beroende på hur de förhåller sig till Jesus (som på bilden ovan) eller till cigaretter, Lady Gaga, nattvarden. Ängelns dans gör fångvaktaren förskräckt (nedan). Kristusbild av indianpärlor. i kyrierummet fick de känna på det jobbiga och svåra i livet, men också prova på att lämna över det till Gud. Hos änglarna i Gloria firade de Jesu födsel och sjöng tillsammans med änglakören. I Credot funderade de på hur de ställer sig till olika saker, Jesus, nattvard, Lady Gaga och godis bland annat, samt försöka formulera en trosbekännelse. Sanctusrummet var uppdelat i tre mindre rum, alla med tema heligt men på olika sätt. Vad är heligt för dig? var den stora frågan och det fick de tänka över medan de vandrade i en naturdel, läste bibelcitat och tittade på fotografier och andra saker som skulle kunna symbolisera helighet. Lördagen avslutades med Körslaget inne i kyrkan där alla konfirmandgrupper fick uppträda med sångerna de sjungit hos änglarna. Raskt därefter övergick dagen i kväll och då var det framförallt ungdomar I samband med filmvisningen öppnades också Ligans Årsmöte. På årsmötet valdes bland annat Ligans nya styrelse. Cornelia Stenholm Ligans styrelse 6 7
Foto: Johanna Norin Livets musik handlar om verkligheten Vi musiker vill stå för något som både erbjuder frid och harmoni och samtidigt kreativt tänkande och associerande, säger Björn Gäfvert (i mitten) i samtalet med sina musikerkollegor i S:t Tomas, Christoffer Holgersson och Gerd Nielsen. S:t Tomas kyrka i Vällingby firar jämn födelsedag. I 50 år har den bastanta kyrkobyggnaden tryggt försvarat sin plats vid det salutorg där annars de kommersiella intressena dominerar. Peter Celsings klosterlika byggnad har till och med vuxit ut och fått ett annex. försvarar sin plats gör också verksamheten på stället. Gudstjänsterna är förstås fundament och kärna. Men dessutom svarar S:t Tomas för det mesta av kulturen på orten, tillsammans med grannarna Filmstaden och Trappan. Och flaggskeppet bland kulturaktiviteterna är musiken. Utbudet är mycket stort. Organist, sju körer, professionella sångare och orkestrar möter den som hungrar och törstar efter något för själen, belägen kanske någonstans innanför hörselgången. Musiken i kyrkan är en del av gudstjänsten, säger organisten Björn Gäfvert, och hans två kyrkomusikerkolleger håller med. Det är ingen väsensskillnad mellan gudstjänst och konsert. En konsert är mera än en kulturyttring, musiken är ordlös gudstjänst. Vad är då musik i kyrkan? Livets musik, formulerar Christoffer Holgersson som leder tre av kyrkans sju körer. Livets musik är inte bara kyrkomusik, kör och orgel, utan också folkmusik, opera, pop. Gerd Nielsen, mångårig ledare för barn- och ungdomskörerna och själv sångerska, fyller på med rockmässa och romanskonsert, som hon har arrangerat. Själv har hon sjungit opera Verdi är hennes favorit i kyrkan, efter diskussion om huruvida inte sådant lämpligare hör hemma i en församlingssal. Men det blev kyrkan. Livets musik Den enda musik som jag inte vill ha i kyrkan är den som är uttalat antikristen och den som är drogliberal, säger Björn Gäfvert, organist i Vällingby sedan drygt 20 år. Livets musik handlar om verkligheten, medan drogen avskärmar från verkligheten! Ibland kan den diskussionen tyvärr uppstå när det gäller val av musiken vid en begravning, lägger Björn till. Som musiker står vi för något som både erbjuder frid och harmoni och samtidigt kreativt tänkande och associerande egentligen raka motsatsen till de olika slags droger som omger oss, funderar Björn. Vi kommer med något som ger en djupare upplevelse, ibland direkt livsavgörande. Kanske ett livslångt umgänge med något väldigt berikande och stort, kontakt med kompositörer, andra tider och andra världar som låter människans rötter växa neråt och henne själv växa uppåt Till livets musik hör det som skrivs av nu levande tonsättare Sven David Sandström, Fredrik Sixten, Kjell Perder, för att nämna några svenskar som gärna hamnar på repertoaren i S:t Tomas. Det har alltid funnits i mitt musikhjärta en önskan om att bidra till att den musiken får leva, säger Christoffer Holgersson. Jag blir väldigt inspirerad av att få träffa tonsättare och prata med dem: Hur tänker du? Vad upplever du inför den här texten? Vad är du för slags människa? Att kunna få deras kommentar med i texthäftet vid en konsert är en fantastisk möjlighet för lyssnaren att nå in i deras musik. Skriver du själv musik? Christoffer skrattar eftertänksamt. Nej, det gör jag inte än! Men det kliar i fingrarna Många kördirigenter skulle kunna komponera, vi kan ju vårt instrument, men har ofta en spärr: vi är dirigenter, inte tonsättare. Gerd Nielsen nickar instämmande, känner igen den erfarenheten. Folkbildning Det är inte alltid lätt att nå ut med sitt erbjudande till allt folket på torget, eller till dem som styr det kommersiella livet, säger samstämmigt alla tre. De vill gärna komma ut bland människorna. Vi har en galen idé att bygga upp en scen i nya gallerian med kör och orkester och framföra Haydns Skapelsen eller något sådant, skrattar Christoffer. Men det är långt dit. De som kommer till musiken i kyrkan, de är inte finkulturfolket, menar Gerd. Snarare är det ett brett sociologiskt utsnitt, och det som önskas är gärna något lite lättillgängligt på repertoaren. Från början, i tidigare generationer, fanns ett starkt inslag av folkbildningstänkande i Vällingby, påminner Björn, med kursverksamhet och studiecirklar. Och kanske ser det ut lite så fortfarande. Det finns ett slags brett folkligt kulturintresse. Ungdomsverksamheten i kyrkan har alltid varit aktiv och då inte minst musiken och sången. I dag möter vi stark konkurrens från andra krafter, till exempel medierna och deras kult kring idoler, säger Gerd. De unga som inte direkt valt musiklinjen är svåra att fånga upp. Barnen idag vill sjunga själva, vara själv, sjunga solo. De kommer gärna i grupp men vill framträda en och en, ända sedan TV började med Småstjärnorna. Så är det idag, säger Gerd, och det tar jag fasta på. Så småningom hoppas jag att de upptäcker att det är roligt att sjunga i grupp också, kanske i en stämma. Men man måste blanda kör och solo mycket nu, sedan de senaste tio åren ungefär. Christoffer, som varit lärare på Adolf Fredriks musikskola, instämmer. Helt plötsligt ville alla sjunga solo, och mer åt pophållet. Det finns något positivt i detta, en starkare självkänsla som är bra och som man kan ta vara på, tycker båda. Proffsensemblen Senaste tillskottet till körfloran i S:t Tomas är Voci VESTO, en professionell vokalensemble som rekryterades hösten 2008. De normalt åtta sångarna är frilansande musiker med mycket speciella scheman, betonar Christoffer som leder ensemblen, så det går inte att ha dem fast knutna till en kyrka. De uppträder självständigt eller tillsammans med kammarkören eller damkören i S:t Tomas och ger då inspiration och draghjälp till församlingens egna körer. För att inte få församlingskörerna att känna sig förtryckta är det viktigt att proffsen är skickliga sångare men också har en stor social kompetens, säger Christoffer. Det är en del av uppdraget. Det har fungerat så bra att även damkören och barnkören vill göra mycket mer med dem. I vinter hade vi fina körsamarbeten med Bachs Juloratorium och Faurés Rekviem. Och en konkret frukt är en CD med Zoltán Kodálys Missa Brevis och Laudes Organi, tillsammans med Björn Gäfvert vid orgeln. Kaj Engelhart Musikkritiker Kyrkans Tidning Nyinspelning av Kodály En mogen frukt av samarbetet mellan S:t Tomas kammarkör och de professionella sångarna i Voci VESTO är den fina inspelningen av ungraren Zoltán Kodálys (1882 1967) Missa Brevis. Samt ett märkligt, udda verk vid namn Laudes Organi, ett slags tjänsteinstruktion för musiker, på latin och från ett 1100-talsmanuskript. Det är det sista körverket Kodály skrev, med en extra tonvikt på orgeln organum kan ju betyda både orgel och röst i allmänhet. Kodálys Missa Brevis är egentligen en komplett mässa, inte bara Kyrie-Gloria som titeln antyder. Den skrevs under andra världskriget, och några satser Kyrie till exempel har en mörk tonalitet som vittnar om smärta och sorg. Samtidigt är det förbluffande att andra delar givits en så ljus och hoppfull palett, kanske som en protest mot krigets barbari och ett bevis för tonsättarens djupa kristna tro. Inspelningen är välavvägd och både kör och solister bjuder på hög kvalitet. Detsamma kan sägas om den provinspelning av Bachs Juloratorium som gjordes live vid ett framförande den 20 december i fjol. S:t Tomas kammarkör och solisterna i Voci VESTO ackompanjeras av Drottningholms Barockensemble, dirigerad av Christoffer Holgersson. Man frapperas av kyrkans torra akustik, en utmaning för varje musiker vars minsta misstag därigenom avslöjas obarmhärtighet. Samtidigt hörs alla detaljer med osedvanlig klarhet och skärpa. Och gamle fader Bach kan vara nöjd, S:t Tomas håller den musikaliska fanan högt. Inspelningarna ger mersmak! Kaj Engelhart Köp CD:n i S:t Tomas, Klackenbergs bokhandel Vällingby eller Gummessons, Tegnérgatan 8 i city. Betalar du in 160 kr på församlingens postgiro 152633-4 får du den hemsänd. 8 9
Bladet bjöd in kulturskribenten Ulrika Knutson att berätta om sitt möte med Voci VESTO under en helkväll SR P2. uppdraget var ett önskeprojekt i alla bemärkelser: att med oinskränkt makt ställa samman en radiokonsert med kammarmusik, i Sveriges radio P2:s serie Gästspel. Men som i alla sagor där önskningar spelar roll fladdrar också ångesten förbi. Hur var det Stagnelius skrev: makten att begära är det första, tvånget att försaka är det andra. Eftersom möjligheten fanns visste jag genast att jag ville ha en konsert med både vokala och instrumentala inslag. Jag ville också vara personlig i musikvalet, eftersom jag inte hittar lika bra överallt i musikhistorien, tvärtom, vida fält ligger tyvärr i ljudskugga fortfarande. Att Sjostakovitj s åttonde stråkkvartett skulle finnas med bestämde jag på ett tidigt stadium. Sovjethistoria och rysk kultur är ett gammalt intresse. Att den åttonde stråkkvartetten är en favorit för många andra också ändrar ingenting. Den har inte blivit älskad utan anledning: dynamisk, suggestiv, med spännande referenser till många musikstilar, inte minst till Bach. Bach ja. Kan man ha Bachsång i en kammarkonsert? Varför inte? Hemma hade jag just motetten Jesu Meine Freude aktuell, med blyertsanteckningar i noterna: Pil upp! Håll upp! Håll upp! Obs! Sådant som halvgamla andraaltar alltid måste ha i minne. Men trots att man får kämpa och slita, gapa och vinda, är det underbart roligt att sjunga i kör. Men nu gällde det att hitta lämpliga sångare proffs för en radioinspelning. Hur i hast få fram en liten, helst samsjungen, ensemble med Bach på repertoaren, och dessutom en så flexibel ensemble så att de kunde föreslå något modernt också som passade i sammanhanget? Voci VESTO och Christoffer Holgersson löste problemen i en blink. P2-producenten Ann-Charlotte Larsson var sprudlande entusiastisk efter att ha hört en konsert med Voci VESTO, och jag förstår henne till fullo. Även för mig blev det ett fantastiskt möte. Redan att prata med Christoffer i telefon var inspirerande. Varför är det så roligt att sjunga Bach? Det är underbart att sjunga Bach, och kräver mycket av sin sångare även om det låter ganska lätt. Det är perfekt, tekniskt fulländat i harmoni, melodik och kontrapunkt, men har också en andlig dimension som är svår att finna ord för. Det är lätt att hålla med honom. Som andraalt med vana att ligga och nöta på halvnoterna i kompet, är det ju också roligt att alla stämmor får fulla melodier, fullt uttryck i fugan! Just Jesu Meine Freude är ju också ett riktigt skådespel, med sin häftiga dynamik. En strid mellan himmel och helvete, där den gamle draken och den helige ande slåss om den arma människosjälen. Trotz! Trotz den alten Drachen! Voci VESTO har komponerat ett De slår ett valv av ackorden där arkitekturen speglar Bäcks och folkhemskyrkans femtiotal. Och in genom fönstret faller strålar av medeltidens klara sol. Ulrika Knutson program med motetter av både Bach och Bäck, vilket löste mitt problem på ett elegant sätt: en modernare svensk klang som klarade ett möte med Bach och Sjostakovitj. I vår egen uppsalakör, Bertil Dovelius kör Voces, sjunger vi Sven Erik Bäcks Våren, en liten pärla i svensk körlyrik. Enkel men svettigt svår, kan jag avslöja. Men när Voci VESTO sjunger Bäcks motetter hör man förstås inte fallgroparna. Voci VESTO och Christoffer Holgersson slår ett valv av ackorden där arkitekturen speglar Bäcks och folkhemskyrkans femtiotal. Och in genom fönstret faller strålar av medeltidens klara sol. Jag hoppas att den bilden är begriplig också för andra. Precis så hörde jag den genom Voci VESTO, Vällingbys egen änglakör. Fotnot: Konserten Gästspel med Ulrika Knutson spelades in i Uppsala Konsert och Kongress den 23 september och sändes i P2 den 2 december 2009. Medverkande: Voci VESTO med dirigenten Christoffer Holgersson, Mats Olofsson, cello, Semmy Stahlhammer, Karolina Weber Ekdahl, violin, Torbjörn Helander, viola, Isabel Blommé, cello, Björn Gäfvert, orgel och Olof Larsson, violone. Program: 1. Johann Sebastian Bach. a) Svit nr 1 för solocello G-dur, BWV 1007. b) Jesu meine Freude, motett, BWV 227. 3. Sven-Erik Bäck: Två motetter: a) Se vi gå upp till Jerusalem (1959). b) Jag är livets bröd (1959). 4. Dmitrij Sjostakovitj: Stråkkvartett nr 8 c-moll op 110 (1960). Presentatör: Andreas Lindahl. Foto: Johanna Norin Peter Celsing Foto: C. J. Rönn/Celsingarkivet Tre generationer kyrkstolar, den första (längst th) har Ella Öström skapat. Martin Håkanson (tv) har tagit fram historiskt bildmaterial. rum met 50 Här återser Ella Öström och Erik Lindgren varandra efter 50 år. Hon inredde S:t Tomas! I efterforskningarna inför S:t Tomas 50-årsdag har vi funnit många intressanta foton och dokument av olika slag. Men framför allt en av huvudpersonerna: Ella Öström. Hon var en av Celsings närmaste medarbetare som inredde S:t Tomas kyrka. Ella Öström formade den första kyrkstolen och kyrkbänken, orgeln, predikstolen, altaret, armaturen, golvstenarna i vardagsrum och sakristia, vardagsrummets möbler. Det var ett intensivt nära teamarbete på Celsings arkitektkontor, säger Ella när hon besökte S:t Tomas kyrka en månad innan S:t Tomas 50-årsdag. Det var Erik Lindgren, ung praktikant till Peter Celsing när kyrkan uppfördes, som återknöt kontakten med Ella Öström. Och hon kommer gärna tillbaka till S:t Tomas till jubileet. Och till en programkväll (se sista sidan) när hon tillsammans med Erik Lindgren berättar minnen och tankar bakom arkitektur och utformning av S:t Tomas. Och om Peter Celsing som dynamisk teamledare. Den kvällen medverkar även Martin Håkansson. Han har tagit fram mycket av bildmaterial för detta nummer ur sin far Lennarts gömmor. Lennart Håkansson betydde mycket när S:t Tomas kyrka blev till. Leif H Gustafson 10 11
Kyrkans arkitekt Peter Celsing: I stillheten inom kyrkans murar skulle vederkvickelse av ett annat slag bjudas än den, som den bullrande världen utanför murarna erbjöd. i mitten av 1955 fick Peter Celsing i uppdrag att utarbeta förslag till kyrka i Vällingby. I början av 1956 tog man fram ett lokalprogram i samarbete med Lennart Håkansson, präst i församlingen och dessutom konsthistoriker. Hans högkyrkliga teologiska syn samverkade med Celsings tankar om slutenhet mot den omgivande livliga verksamheten och den klosterliknande idén togs fram och bearbetades. Utvecklingen har i både text och bilder utförligt beskrivits i Lars Ridderstedts adversus populum. Redan de tidiga skisserna innebär variationer på kvadrat-temat. Lokalerna samlas kring en inre fridfull gård och vänder sig från övriga aktiviteter i Vällingby Centrum. Särskilt intresse ägnar Celsing naturligt nog åt kyrksalens utformning. Efter försök med inskrivna rundade former utvecklas skisserna succesivt mot ett mer strikt och sparsmakat formspråk. Sekvensen av de bevarade skis ser na och modellbilderna visar på ett intressant sätt hur projektet succesivt växer fram, med intryck och impulser från olika håll, till den slutliga, byggda versionen. För att få ingången så nära torget som möjligt vänds altaret mot väster. I de tidiga skisserna ligger även tornet med sina klockor mot torget. Celsings tanke är att låta tornet manifestera sig genom sitt formspråk, eftersom det inte kan hävda sig i höjd mot de omkringliggande höga husen. Snart övergår Celsing till att studera ett antal torn alter nativ mot väster, i början med två klockor i en massiv mur skiva. När byggnadskommittén sedan beslutar om ett klockspel med tjugo klockor, växer det slutliga alternativet, liknat vid frukter i ett träd, mödosamt fram med ändringar i utförandet så sent som under uppmurningen. Kontakten med torget bearbetades noggrant. Torgytans karakteristiska cirkelformade stenbeläggning når ända mot kyrkporten. Den böjda granitmuren bildar en gräns mot busstorget och ett uppåtsträvande kors i rostfritt stål ger en sakral gest mot torget. S:t Tomas kyrka i Vällingby en resumé i skiss och bild över kyrkans tillkomst baserad på Lars Ridderstedts doktorsavhandling 1998, tidigare sammanställningar samt egna minnen från Peter Celsings Arkitektkontor 1959 61 Th Ett absidformat kor med ett stort kvadratiskt altare, även i perspektivskiss. Längst t.h. Vinklade nischer både i vapenhuset och sidoskeppet. Märk kyrksalens möblering med dopfunten i mittgångens förlängning. Nedan: Skisserna blir många i sökandet efter den rätta utformningen. Text och sammanställning Erik Lindgren Väl inne i vapenhuset möts man inte av den vanliga vyn. I stället för en ingång i mittgångens förlängning utformades entrén med tanken att uppnå ett vackrare och mer ödmjukt sätt att träda in i kyrkorummet och att även härvid få en helare totalvy över detta rum. Många diskussioner fördes om altare, predikstol, dopfunt och orgel, bl.a. med hänsyn till liturgiska synpunkter. Dopfuntens placering, vackert dagsljusbelyst med två mindre fönster, ger en möjlighet att vid behov med lösa stolar skapa ett dop kapell. Den ursprungliga möbleringen bestod av bänkar kompletterade med lösa stolar. All inredning och utsmyckning har utförts och handlagts av inrednings arkitekt Ella Öström, anställd på kontoret, som i nära samarbete med Celsing utformat inredningen i alla hans kyrkoprojekt som då växte fram. Ella Öström har också svarat för utformning av nuvarande armaturer. Den stora cirkulära ljusramp, som Celsing först lät sätta upp och som skymtas på modellbilden till höger, byttes ut strax före invigningningen, delvis med anledning av Bror Hjorths tidiga kommentarer. De karaktärsfulla tegelmurarna av hårdbränt sk Helsingborgstegel uppfördes av murarelever för att upp nå en mer oregelbunden och livlig yta. En intresserad iakttagare kan också på många ställen i murarna uppfatta subtila livskillnader och nischer som omedvetet ger en rikhet i upplevelsen. Under Celsings sista levnadsår påbörjades tillbygg naden av församlingslokalerna, som han tyvärr inte själv fick möjlighet att fullfölja. Ovan: Idéskisser på predikstol och altare. Bredvid visar Celsing den slutliga modellen. Th Kyrkans slutliga form i plan och sektion med ur sprungligen planerad möblering. Entrémur och dopfunt justeras senare. Tv Skisserna närmar sig alltmer det slutliga utförandet. Nedan: En skiss på en servett gjord på Ludvika Stadshotell hösten 1957 med adress till en medarbetare på kontoret. (Celsing ritade då även krematoriet i Ludvika.) Foto: Rolf Hintze 1959 Ovan: Ett flertal modeller byggdes. Dessa två modellbilder visar förändringen av tornplacering från öster till väster. Th Jämförande perspektiv av de båda tornalternativen. I förgrunden Trappan. 12 13
En bildbeskrivning från orörd mark till invigning. Den tomt som hade reserverats för kyrkan var en bergssluttning i västra delen av centrumområdet. Arbetet inleddes vintern 1955 med en kanonad av sprängskott. Även den vintern var snörik. Man ser både på lastbilstyper och formsättning att det var femtio år sedan. Medan kyrkans murar växte tillkom beslut om klockspel, som gav både arkitekt och murare en extra utmaning. Till slut hängde klockspelets klockor som frukter i ett träd påminnande om de två äppelträden på innegården. I kyrksalen arbetades med olika interiörskisser i fullt modellformat. En belysningsring i metall monterades, men skrotades på arkitektens egen bekostnad, till förmån för en lösning med fyra glasarmaturer, som senare kompletterades till dagens utförande. Så kunde församlingsborna samlas den 20 mars 1960 till högtidlig invigning. 14 15
Nyskapad men klassisk kyrkstol Efter högtidlig procession i full ornat och effektfull fanfar, hölls invigningstalet av biskop Helge Ljungberg och firandet kunde inledas. Kyrkorummet möblerades ursprungligen med bänkar, vars främre del idag står mot sidoväggarna, samt lösa stolar. En ny version enligt bilden inskaffades år 1985 och idag har kyrkan möblerats med en helt ny stol. Det är spännande. Så är det alltid. Åke Axelsson, nestor bland inredare och möbelformgivare, går runt mellan travarna av stolar i S:t Tomas kyrkorum. Han är spänd på hur hans skapelse kommer fungera i Peter Celsings arkitektur. när kyrkan byggdes var stolarna av ljus, obehandlad björk. Andra generationens stolar var lackade i bok. Önskemålet var en bekvämare, lätt och stark stol, flexibel att hantera och stapla, säger Åke Axelsson. Den ska klara en tuff behandling. Det är ju rimligt att stolen ska vara skön eller hur? säger han tillfredsställt när han hört de första positiva reaktionerna. Åke Axelssons stol av obehandlad ask, har en sits av brunt läder en stoppning av pressad återvinningsbar filt. Filten bär upp hela sitsen och ger rummet bättre akustik. Oljuden när man flyttar på stolarna minskar också genom filttassarna under stolsbenen. Beslaget i aluminium gör stolarna lätta och enkla att hantera. Till beslaget hör en hållare i läder för psalmboken. Aluminium är återvinningsbart i all oändlighet det kompenserar att det är energikrävande att framställa, säger han. Det obehandlade träet kan torkas av vid behov. Med tiden kommer stolarna att gråna lite grann, det är bara charmigt. Jag vill att stolen ska skapa ett lugn i harmoni med kyrkorummet. Samtidigt ska det vara möjligt att finna lösningar som svarar mot många skiftande behov. Uppdraget har känts ansvarsfullt och ger en status som gör det lite extra krävande men också meningsfullt och stimulerande. när Åke Axelsson efter några timmar är klar med placeringen av stolarna står vi vid ingången till kyrkorummet och ser hur rummet förändrats. I samtalen med församlingen har det från första stund tanken att Kristus ska stå i fokus funnits med. Besökaren träder in i S:t Tomas kyrkorum på ett nytt sätt, från hörnet längst ner. Det är viktigt att vända blicken mot Bror Hjorths Kristusgestalt som är helt central i rummet. Därför har mittgången fått en diagonal riktning mot korset. Från första början har vi varit överens om att skapa en klassisk kyrkstol. Jag har sökt förebilder från de större katedralerna på kontinenten, från Frankrike och Tyskland. En stark inspiration har jag också från den danske arkitekten och möbelformgivaren Kaare Klint som var arkitekt för och även ritade stolen i Grundtvigkyrkan i Köpenhamn. Den stolen har blivit synonym med begreppet kyrkstolen. Han berömmer samarbetet med S:t Tomas. Det kunde inte varit bättre. Det var positivt från första stund när Helén Svensson tog kontakt. Jag har lärt mig hur viktig den personliga relationen är och samtalet med församlingen har fortgått hela tiden Det har varit en särskild känsla att göra kyrkstolen i S:t Tomas eftersom han samarbetade en del med arkitekten Peter Celsing. Ja visst,jag var ung och grön och hade under under Celsings ledning möjligheten bidra till inredningen i Operakällaren. Åke Axelsson varit uppmärksammad för en rad insatser. Under många år arbetade han med riksdagens olika lokaler, där riksdagens bibliotek ligger honom närmast hjärtat. Leif H Gustafson 16 17 Foto: Johanna Norin
Stolen de första reaktionerna Tyra Nordström och hennes man Olle Eriksson är förtjusta i den nya kyrkstolen. tänk vad skönt att jag fick leva så länge att jag fick vara med om den nya kyrkstolen! Det säger Tyra Nordström, fd inredningsarkitekt och engagerad kyrkopolitiker i Vällingby under många år. Stolen kommer att räcka i generationer. En klassisk stol Nöjd herde kyrkoherde helén svensson är den som har arbetat intensivt ett par år för att få till stånd en ny kyrkstol. En önskan att göra något väcktes när jag hörde att lyssnare inte kunde sitta kvar en hel konsert och att flera församlingsbor avstod från att fira gudstjänst för att deras ryggar inte klarade utformningen av de gamla stolarna. Dessutom var de tunga och inte stapelbara. Helén kände till Åke Axelsson sedan några år och förstod att han vet det mesta om stolar i kombination med den Damklubben startade 1953 Margareta Odelgård, ordförande i Damklubben, flankerad av systrarna Barbro Lindström (tv) och Birgitta Dahl. i nordisk tradition som nu kanske upplevs lite väl ljus men som kommer att gråna något med tiden. målet var att göra en bekväm och lätt kyrkstol. de första reaktionerna var starkt positiva när Bladet lyssnat runt. Tyra Nordström har i förberedelserna varit noga med att den ska vara låg nog för de allra kortaste. Den gamla stolen var obekväm och hög för oss som är kortväxta, säger hon. Nu kan jag och några väninnor gå till en konsert utan behöva resa oss och gå iväg innan den är slut. den första sittningen med den nya kyrkstolen var i samband med årets första lunchmusik. Den är helt klart ett lyft, sammanfattar Kåre Barkdal vad flera tyckte efter smygpremiären. Den är dels mjukare, dels skönare för ryggen och så gör den kyrkorummet ljusare. dirigenten christoffer holgersson blev överraskad efter en provsjungning med de nya stolarna. Jag upplever att de har förändrat akustiken, gjort den mjukare, säger han och reserverar sig i samma ögonblick med att det är personlig reflexion. mänskliga kroppen. Hans stolar växer fram ur det egna hantverket och det bidrar starkt till den spontana känsla av naturlighet som finns i hans stolar. Av en Guds tillfällighet mötte jag honom för ett par år sedan och då försatt jag inte tillfället att intressera honom för en ny kyrkstol till S:t Tomas. Jag är väldigt glad över samarbetet och att Åke ville ägna kraft och tanke till att skapa en stol för vårt rum. Det är en njutning för ögat att se hur väl stolen harmonierar med rummet. Hoppas nu att många genom åren kommer att glädjas över att sitta skönt. när kyrkan fyller femtio är Damklubben inne på årgång 57! Det var inte många hus här i Vällingby när vi startade 1953, minns tvillingsystrarna Birgitta Dahl och Barbro Lindström. På bilden flankerar de Margareta Odelgård, nuvarande ordförande i Damklubben och hon kom med andra året. S:t Tomas damklubb har hunnit med många spännande program, utställningar, museer, resor och basarer. De samlades i Källarkyrkan under åren innan S:t Tomas kyrka var färdig. Program där vi har haft många spännande besök, säger Margareta som speciellt kommer ihåg Margit Sahlin som blev den första kvinnan som prästvigdes 1960. En stund av total skönhetsupplevelse Olle Eriksson är Vällingbybo sedan 1957. Han arbetade som arkitekt från 1950, var byggnadsråd och chef för Byggnadsstyrelsen från 1962 till 1973 när han fick professors namn och blev föreståndare för Byggforskningsrådet. Han ägnade senare delen av sitt yrkesliv åt framtidsforskning, företrädesvis inom energiområdet. Resor till Dalarna och Carl Larsson-gården, Sigtuna och Sigtunastiftelsen är andra minnesvärda inslag i damklubbens verksamhet. Liksom utställningar på Liljevalchs konsthall och Mariautställningen i fjol Historiska museet. Basarerna är extra imponerande och har inbringat mer än 1,5 miljoner kronor till ett tiotal organisationer. Ett snitt på 30 000 kronor genom försäljningar och lotterier vittnar om vilken insats denna gemenskap har skapat. Barbro och Birgitta har inte missat en enda basar! Under pratstunden med de tre klubbisterna är det lätt att förstå vilken gemenskap det skapat under så många år. Ja, det växer fram en enorm vänskap när man delar så mycket, säger Margareta och får medhåll av systrarna Barbro och Birgitta. traditionellt har städernas kyrkor byggts vid torgen. Med sin arkitektur, sin dominerande storlek och sitt torn bidrog de till att ge torgen deras karaktär och atmosfär. Att kyrkan i Vällingby ligger vid torget följer således en lång tradition. Men den ligger inte där för att dominera utan för att finnas där människorna finns. S:t Tomas arkitektoniska utformning ger dessutom ett viktigt bidrag till torgets atmosfär och karaktär. Det handslagna teglet ger fasaderna en vacker, djup färg och åt hela kyrkobyggnaden en jordfasthet och en ton av tidlös varaktighet som på ett positivt sätt samspelar med den lätta och tidsbundna arkitekturen hos övrig bebyggelse kring torget. Under en eftermiddag i december satt jag tillsammans med min fru i kyrkans huvudrum och lyssnade till en konsert. Som vanligt njöt jag av rummets skönhet och enkelhet. Här finns ingen upphöjd predikstol. De som talar till menigheten står på golvet med eller utan stöd av den enkla talarstolen. Den massiva dopfunten talar samma formspråk som kyrkan. På altarväggen hänger ett krucifix i ett format som talar om närhet och innerlighet, skapat av skulptören Bror Hjorth. Till vänster om och i vinkel mot altarväggen reser sig en obruten tegelmur. Den är byggd av samma tegel som kyrkan i övrigt och ett vackert exempel på vilka skönhetsvärden och vilken nyansering som val av tegel, murningssätt och hantverksskicklighet kan åstadkomma. När kyrkorummet fylls av körens sång kände jag hur upplevelserna av sången och kyrkorummet smälter samman till en total skönhetsupplevelse med ett djup och ett skimmer som jag tidigare inte upplevt. Helt fylld av detta vandrade jag hem vid min hustrus sida och försökte berätta om vad jag upplevt. Och nu försöker jag göra det som ett svar på efterlysningen av skildringar av kyrkans rum i Bladet. Som helhet får kyrkorummet den högtidliga stämning som vi är vana vid att förknippa med en kyrka av sin form och materialverkan, av ljuset och akustiken och av inredningen mer än av utsmyckning och kristna symboler. Så har kyrkorummet även blivit väl lämpat för konserter och annan seriös publik verksamhet. Genom att öppna kyrkan för sådant kommer fler människor än gudstjänstbesökarna att uppleva byggnadskultur och skönhet i kyrkans inre. Det är ett fint sätt att förvalta den kulturskatt som Vällingbys kyrka är och för kyrkan som samfund att vara nära människorna. Olof Eriksson Vällingbybo sedan 1957 Mina favoritrum i S.t Tomas I senaste Bladet efterlysta vi upplevelser av de olika rummen i S:t Tomas. Ovan skriver Olle Eriksson om skönheten i kyrkorummet, på sista uppslaget berättar en dopfamilj om doprummet. Och här skriver Kersti Kohlström om sina två rum: samlingssalen och vardagsrummet. samlingssalen. På torsdagar övar seniorkören i samlingssalen. Vi är i nuläget 11 personer som sjunger blandad repertoar mer eller mindre bra. Det blir en social gemenskap och vi kollar upp om någon är borta. Efter sången fikar vi i kyrkans vardagsrum och turas om att ta med kaffebröd. Vi sjunger ibland på Råcksta vid gudstjänster. De flesta åhörare ser glada ut och lever upp vid sången, någon nickar till. Sång är hälsobringande. vardagsrummet. Vid Velan framför brasan pratar vi om olika livsfrågor. Man får inblick i andras liv och hör hur de tänker. Ibland blir man imponerad av vilken inneboende kraft som finns hos en del. Det känns bra och mycket viktigt att prata om livsfrågor. Ingen fråga är fel. Jag imponeras av att ledarna är så ärliga. Allt som sägs i gruppen stannar där. Det gör att man vågar vara sig själv. Var annars i samhället finns det sådana tillfällen? Kersti Kohlström 18 19
VV och Vara. Vuxet Växande i Vällingby Terminen för vårens tema Livets resa pågår för fullt. Är livet bara summan av alla dagarna som går och går eller är det något mer? Samtalen förs i grupperna Vela och Veta och naturligtvis även i Vila Här en kort information om VVV. Endast till pilgrimsvandring och söndagens Vila finns det några platser kvar. I övrigt är det fulltecknat i vår. Men meditationerna på tisdagar är alltid öppna. I spänningsfältet mellan vardag och andlig längtan ska VVV vara ett verktyg för att utforska våra liv och våra andliga djup. Vi gör det på olika sätt i grupperna VILA, VARA, VELA, VETA och VANDRA. Platsen är alltid S:t Tomas kyrka i Vällingby centrum, Kirunagatan 9 11. Vila För dig som söker lugn och stillhet. Maria Hägglund En lördag eller en söndag som en dag i vila och tystnad, helt i stillhet i S:t Tomas klosterliknande miljö. Musik och meditationer utifrån vårens tema. Möjlighet till enskilda samtal och kroppsbehandlingar som helkroppsmassage, taktil massage respektive 3D Zon-terapi. Pris för en Malin med sin dotter Stina. Några tankar om VVV Man får Vila Veta om människors tankar och religion Vara som man är Velar gör vi som inte vet var vi står Man får VVV-vänner och Ventilera Viktiga Väsentliga frågor. Man möter Vänliga, Vakna, Varma Vägledare och blir Vederkvickt av meditation, ett lätt Vanebildande behov. Kersti Kohlström heldag är en hundralapp inklusive lunch och frukt. Vara en dag som präglas av vilsamt skapande och inte av prestation. Under ledning av konstnären Sara Sköldberg ska vi arbeta med vårens tema LIVETS RESA och vad det betyder för var och en av oss. Inga som helst förkunskaper krävs. Vela En samtalsgrupp för dig som inte vet vad du tror och vill tala om livet och andligheten. Fem tisdagskvällar samlas vi framför brasan och delar erfarenheter, tro och tankar med varandra utifrån att vi är vuxna med en andlig längtan. Ingen bestämmer vad som är rätt eller fel. Vi anknyter till vårens tema LIVETS RESA. Tid: 19 20.30, ingen kostnad. Veta En samtalsgrupp för dig som vill veta mera om kristen tro. Fem tisdagskvällar jämna veckor samlas vi för att fördjupa oss i Bibelns berättelser och kristendomens utveckling. Vi arbetar med terminens tema LIVETS RESA. Det är högt i tak och vi ifrågasätter mycket. Tid 19 20.30, ingen kostnad. Vandra Vi pilgrimsvandrar i närheten av Stockholm. Under en hel dag vandrar vi, mediterar över dikter och psalmverser, samtalar och har nattvard i naturen. Lördagen den 8 maj. Vi åker SL-buss från Västerort cirka kl 8 9, åter cirka kl 17. Ingen kostnad. Finns några platser. Meditation Kristen djupmeditation kl 19 20 varje tisdag i S:t Tomas kyrka. Introduktion ges. Ingen föranmälan krävs. Ingen kostnad. Maria Hägglund Höstens tema blir LIVETS KONFLIKTER. Information i Bladet i maj. Malin Sundin Jag läste en annons i tidningen och fann en broschyr i kyrkan, säger Malin Och anmälde mig till Vela som var en jättebra grupp. Jag är inte van vid kyrkan, men det var en ovanligt bra stämning. Vad var så bra? Det var meningsfullt, jag kände en inre styrka efter varje samling. Vad pratar ni om? Livet?!! Säger hon och skrattar förvånat. Svårt säga vad vi pratade om, men det var både personligt och översiktligt. Som exempel var temat en termin Livets vändpunkter och det blev respektfulla och trygga samtal. Du har varit med i flera delar av VVV? Javisst. Efter Vela blev det Veta, Vila och Vandra. Och nu Vela igen, varför det? Har jag inte tänkt på. Det är väl en bra tid i livet?! Din dotter Stina är också aktiv i S:t Tomas? Javisst. Vi såg julspelet som barnkörerna har varje julafton och hon blev så intresserad att nu är hon med i barnkören. VI VILL FÖRÄNDRING till sinnesrogudstjänsten i januari satte vi upp ett trettiotal teckningar och målningar i S:t Tomas kyrkorum. Det var bilder som vi fått låna från Vistet. Vi hade fått lov att använda dem för att illustrera det arbete som vi gemensamt hade genomfört där under hösten och som jag skulle berätta om under gudstjänsten. Till Vistet går man på förmiddagen för att fika och umgås lite. Gästerna kommer, sitter en stund och går snart nog igen De flesta är arbetslösa, en del är hemlösa. Många lever ett tufft liv, till och med ett destruktivt liv. Vi ville erbjuda något mer än kaffe och mackor. Något mer! Något för själen kanske, något för livslusten. Ja, vi ville väcka hopp och tro på en möjlig förändring, för den som så ville. En förändring som kunde ge en aning om vad som faktiskt kan vara uppnåeligt. Vi är nämligen helt övertygade om att många av gästerna, jag vågar säga alla, också vill förändring i någon form. Fast det kanske inte är så uttalat alla gånger. Fast man kanske inte tror det vara möjligt. Men trivs man inte med sitt liv, sin situation, med hur man har det och hur man lever då vill man förändring. Det gäller oss alla. Förändring kräver mod. Och mod är att gå emot sin rädsla. För rädsla urholkar själen och dränerar vår energi. Så det behövs mod och kraft att våga förändra. Och förändras. All förändring skapande Så som vi arbetade tillsammans på Vistet kan vara ett exempel på hur man kan påbörja ett förändringsarbete; med skapande verksamhet. Vi började helt konkret med att måla och rita. Det gick rätt trögt i början, men successivt kom det igång. Nyfikenheten var väckt. Man började så försiktigt att delta. Titta på först. Så prova på. Vi satt och jobbade tillsammans. Småpratade. Många gånger gav kanske samtalen en större behållning än skapandet. Eller så gav det ena det andra. Det var ett ömsesidigt utbyte av tankar. Vi fick vi gav. Nyfikenheten var väckt Nyfikenheten är drivkraften till förändring. Och när nyfikenheten är väckt får fantasin fritt spelrum. I färg. I form. I tankar. Fantasin hjälper oss att se vår egenart och skaparkraft. Vi anar vår styrka. Genom den upptäcker vi nya vägar. Nya möjligheter Vi vågar prova på det okända. Känner självförtroendet växa. Litar på vår förmåga.. Bilderna från Vistet på kyrkväggen i S:t Tomas kyrka under en sinnesrogudstjänst, bilden tv har Mikke skapat. Sinnesrogudstjänsten med prästen Elsie Henriksson som arbetar på Vistet torsdag förmiddagar. Vad hände på Vistet? Vi såg bilder växa fram. Såg lekfullhet och fantasi. Skaparglädje. Jag såg att de som aktivt deltog i arbetet, men också de som deltagit som betraktare, kommit att se på sig själva, och varandra, med nya ögon. De tittade på vad de åstadkommit, häpnade ibland, gladdes alltid! Man såg något nytt. Hittade något som man inte trodde fanns. Något alldeles eget. Det känns som en bra början. Sara Sköldberg Konstnär 20 21