Kemiska bekämpningsmedel i grundvatten 1986 2014

Kemiska bekämpningsmedel i grundvatten 1986 2014 Sammanställning av resultat och trender i Sverige under tre decennier, samt internationella utblickar Havs- och vattenmyndighetens rapport 2014:15 CKB rapport 2014:1

Havs- och vattenmyndigheten Datum: 2014-09-15 Ansvarig utgivare: Björn Risinger Omslagsfoto: Jenny Kreuger ISBN (digitalt) 978-91-87025-60-0 ISBN (tryck) 978-91-576-9242-9 Havs- och vattenmyndigheten Box 11 930, 404 39 Göteborg www.havochvatten.se Sveriges lantbruksuniversitet KompetensCentrum för Kemiska Bekämpningsmedel (CKB) Box 7050, 750 07 Uppsala www.slu.se/ckb

Kemiska bekämpningsmedel i grundvatten 1986 2014 Sammanställning av resultat och trender i Sverige under tre decennier, samt internationella utblickar Martin Larsson, Gustaf Boström, Mikaela Gönczi och Jenny Kreuger Havs- och vattenmyndighetens rapport 2014:15 CKB rapport 2014:1

Förord Syftet med denna rapport är att utgöra en aktuell sammanställning och analys över förekomsterna av kemiska bekämpningsmedel i Sveriges grundvatten. Grundvatten är en viktig resurs för samhället. Ungefär en fjärdedel av allt kommunalt dricksvatten som produceras i Sverige kommer från grundvatten och ungefär två miljoner svenskar får sitt dricksvatten från en enskild brunn. Denna rapport utgör en sammanställning av de analysresultat som finns att tillgå från olika provtagningsprogram av bekämpningsmedelsrester i grundvatten som genomförts sedan 1980-talet i Sverige. Under dessa decennier har samhällets sätt att använda bekämpningsmedel förändrats i hög utsträckning. Rapporten gör också en internationell utblick för att jämföra Sveriges problematik inom området med andra länder i Europa. För närvarande implementerar Sverige Rådets direktiv 2009/128/EG om upprättande av en ram för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel. Viktiga målsättningar i direktivet är att skydda vattenmiljöer och att minimera resthalter av bekämpningsmedelsrester i dricksvattnet. Implementeringsprocessen innebär att lagstiftning och myndigheternas övriga verktyg inom bekämpningsmedelsområdet ses över i sin helhet. Ett viktigt syfte med denna sammanställning är att vara en del av det beslutsunderlag som behövs för att rätt åtgärder ska kunna vidtas på myndighetsnivå för att utvecklingen ska gå mot minskad förekomst av bekämpningsmedelsrester i miljön. Detta är viktigt för att nå de målsättningar som Sverige satt upp i vattenförvaltningsarbetet och ytterst för att uppnå miljökvalitetsmålen grundvatten av god kvalitet och en giftfri miljö. Göteborg, den 8 september 2014 Havs- och vattenmyndigheten Björn Sjöberg Avdelningschef Avdelningen för havs- och vattenförvaltning

SAMMANFATTNING... 9 INLEDNING... 11 Bakgrund och syfte... 11 Gränsvärden för bekämpningsmedel... 12 Grundvattentillgångar... 13 METOD... 16 Insamling av data... 16 Regionala Pesticiddatabasen... 17 Vattentäktsarkivet... 17 Regional miljöövervakning... 17 Förtätning av data i Skåne... 18 Bekämpningsmedelsanvändning inom jordbruket... 19 Inkluderade bekämpningsmedel... 19 Analysmetoder... 19 RESULTAT... 22 Användning av bekämpningsmedel i Sverige... 22 Användning uppdelad på län... 26 Översikt över bekämpningsmedelshalter i Sverige... 27 Fyndfrekvenser och fynd över 0,1 µg/l... 30 Regionala trender... 40 Djup... 45 Borrade respektive grävda brunnar... 47 Enskilda brunnar respektive råvatten till vattenverk...50 Förbjudna respektive godkända substanser... 57 Substanser med jordbruksanvändning respektive övrig användning... 58 Trender för enskilda substanser... 59 Bekämpningsmedel i dricksvatten från grundvatten... 64 SITUATIONEN I ANDRA LÄNDER... 66 Bekämpningsmedelsanvändning i andra europeiska länder... 66 Danmark... 68 Norge... 72 Storbritannien... 74 SLUTSATSER OCH DISKUSSION... 77 TACK... 80 REFERENSER... 81

Internationella referenser... 82 BILAGOR... 83 Bilaga 1. Analyserade substanser...83 Bilaga 2. Åkerarealens användning år 1984 2013 efter region, gröda och år.. 91 Bilaga 3. Lista över substanser, fynd och halter... 96 Bilaga 4. Topp tio av funna substanser per 5-årsintervall... 104 Bilaga 5. Lista på bekämpningsmedel i Naturvårdsverkets rapport 4915... 107

Sammanfattning Syftet med denna rapport är att sammanställa kunskapsläget när det gäller förekomst av kemiska bekämpningsmedel i svenskt grundvatten. Underlaget utgörs av tillgängliga data från perioden 1986 2014. I rapporten ingår också en kortare genomgång av förändringar inom jordbruket i Sverige och dess användning av bekämpningsmedel, samt en litteraturgenomgång som sammanfattar resultat från undersökningar och det allmänna kunskapsläget om bekämpningsmedel i Danmark, Norge och Storbritannien. För att sammanställa data om bekämpningsmedel i grundvatten har resultat samlats in från undersökningar utförda av många olika instanser; vattenverk, länsstyrelser, kommuner, vattenvårdsförbund och privatpersoner. Extra ansträngningar har gjorts för att samla in data för Skåne som är den mest jordbruks- och bekämpningsmedelsintensiva regionen i Sverige. Resultaten visar att ett eller flera bekämpningsmedel återfanns i 36 % av alla prover tagna i grundvatten under hela perioden. Den vanligast detekterade substansen var BAM (2,6-diklorbensamid) som påvisades i 33 % av de undersökta proverna, följt av atrazin tillsammans med sina nedbrytningsprodukter (5 9 %). BAM är en nedbrytningsprodukt till diklobenil som tillsammans med atrazin hade stor användning som totalbekämpningsmedel mot oönskad vegetation. Tillsammans ingick de bland annat i den tidigare mycket välkända produkten Totex Strö som hade en omfattande användning inom en rad olika sektorer och områden, så som parkförvaltning, banvallar, vägarbeten, tomtmark, industriområden. Både diklobenil och atrazin är förbjudna sedan 1989 1990, men är alltså fortfarande de substanser som förekommer oftast i svenskt grundvatten. Av de växtskyddsmedel som fortfarande är godkända för användning inom jordbruket var det ogräsmedlet bentazon som återfinns oftast i grundvattenprover under den senaste 10-årsperioden (ca 3 %). Övriga i dag godkända växtskyddsmedel har däremot återfunnits mera sporadiskt i olika grundvattenundersökningar under senare år. Sammanfattningsvis visar resultaten att fynden i grundvatten huvudsakligen domineras av substanser som inte längre är tillåtna att användas och av substanser vars främsta användning har varit utanför jordbruket. Ett resultat som kan tillskrivas dels att registreringsprocessen i allt större utsträckning har kommit att beakta miljöaspekterna vid godkännandet och dels en förbättrad hantering av växtskyddsmedel genom utbildning och rådgivning till lantbrukare som minskat risken för punktutsläpp under åren. Gränsvärdet för tjänligt dricksvatten när det gäller bekämpningsmedel är i) att summahalten av alla undersökta bekämpningsmedel inte får överskrida 0,5 µg/l, ii) att halten av ett enskilt bekämpningsmedel inte får överskrida 0,1 µg/l. Samma halter gäller även som riktvärden för grundvattenkvalitet. Resultaten av denna sammanställning visar att summahalter som överskrider 0,5 µg/l har minskat från ca 15 % perioden 1987 1994, till strax under 5 % perioden 2005 2014 i grundvattenprover, exklusive vattenverk. Motsvarande jämförelse för råvattenprover från vattenverk visar en minskning från ca 5 % till ca 2 %. Andelen prover som har minst en substans i en halt över 0,1 µg/l har varierat under åren med som mest ca 35 % år 2000 i grundvattenprover, exklusive vattenverk, 9

vartefter andelen överskridanden har minskat till <10 % under senare år. Även prover från vattenverk visar samma trend med minskande halter över 0,1 µg/l. En sammanställning av halterna av bekämpningsmedel i brunnar av olika djup indikerar att grunda brunnar har en högre fyndfrekvens av halter över 0,1 µg/l än de djupare brunnarna. I resultaten ingår det dock få brunnar från de djupare intervallen. En jämförelse av bekämpningsmedelsförekomst i brunnar som är borrade respektive grävda visar att de flesta substanserna har en högre fyndfrekvens i halter över 0,1 µg/l i grävda än i borrade brunnar. För atrazin, inklusive dess nedbrytningsprodukter, är det en betydande skillnad mellan grävda och borrade brunnar, där den större andelen fynd i grävda brunnar sannolikt beror på att atrazin har använts flitigt för att bekämpa ogräs på gårdsplaner som ofta ligger i nära anslutning till gårdens privata dricksvattenbrunn. Eftersom många får sin dricksvattenförsörjning från enskilda brunnar och dessa kan vara extra känsliga för föroreningar, undersöktes bekämpningsmedelsförekomsten i dessa för sig. I enskilda brunnar låg summahalten av bekämpningsmedel över 0,5 µg/l i ca 10 % av alla prover under hela tidsperioden, men med en minskande trend mot slutet av perioden. BAM är även här den mest frekvent påträffade substansen följt av atrazin och dess nedbrytningsprodukter som har en högre fyndfrekvens i enskilda brunnar jämfört med råvatten till vattenverk. Cirka 10 % av vattenproverna från enskilda brunnar har minst en substans som överskrider 0,1 µg/l. Halterna i grundvattnet minskar generellt sett och de historiskt höga halterna av BAM, atrazin och dess nedbrytningsprodukter och bentazon är alla på väg ner. Diklobenil (med nedbrytningsprodukten BAM) och atrazin är förbjudna sedan början av 1990-talet och effekten börjar synas nu. Bentazons användningsområde har begränsats och faktorer som bättre utbildning och hantering av bekämpningsmedel under senare årtionden har sannolikt bidragit till de minskande halterna. För att kunna ge en bra bild av grundvattenkvalitén i Sverige framöver vore det önskvärt att insamling av data förbättras när det gäller till exempel yttäckning och vilka substanser som analyseras. 10

Inledning Bakgrund och syfte Grundvatten är en viktig resurs för samhället, då en betydande andel av det dricksvatten som används i Sverige hämtas ifrån grundvattenmagasin, både till kommunala vattenverk och till enskilda privata brunnar. Ungefär en fjärdedel av allt råvatten (obehandlat vatten) som de kommunala vattenverken använder för att producera dricksvatten kommer ifrån naturligt grundvatten, ytterligare en fjärdedel från konstgjort grundvatten (ytvatten som får infiltrera till grundvattnet innan det pumpas upp som råvatten) och cirka hälften kommer från ytvatten (Svenskt Vatten, 2014a). Utöver det har en miljon permanentboende och ungefär lika många fritidsboende sin dricksvattenförsörjning från egen brunn och hämtar således sitt vatten från grundvatten (SGU, 2014). Grundvatten kan dessutom påverka kvaliteten på ytvatten i grundvattenmagasinets utströmningsområde. Grundvattenmagasinet fylls på av regnvatten som infiltrerar genom jordlagren. Omsättningen i grundvattenmagasin är generellt sett långsam och nedbrytningen av eventuella föroreningar i grundvatten är betydligt långsammare än i t.ex. ytvatten eller i de allra översta jordlagren där omsättningen och den biologiska aktiviteten är avsevärt högre. Om ett grundvattenmagasin blir förorenat kan det därför ta lång tid och medföra stora kostnader innan vattnet är användbart igen. Grundvattnet i Sverige sorterar under miljömålet Grundvatten av god kvalitet där riksdagens målsättning anger att grundvattnet ska ge en säker och hållbar dricksvattenförsörjning samt bidra till en god livsmiljö för växter och djur i sjöar och vattendrag (Naturvårdsverket 2014). Målet har av regeringen förtydligats i sex preciseringar inom följande områden: grundvattnets kvalitet, god kemisk grundvattenstatus, kvaliteten på utströmmande grundvatten, god kvantitativ grundvattenstatus, grundvattennivåer, samt bevarande av naturgrusavlagringar. I denna sammanställning, som behandlar förekomst av kemiska bekämpningsmedel i grundvattnet i Sverige, görs jämförelser med gränsvärdena för bekämpningsmedel i dricksvatten vilket främst är relevant för preciseringen om grundvattnets kvalitet. Preciseringen lyder: Grundvattnet är med få undantag av sådan kvalitet att det inte begränsar användningen av grundvatten för allmän eller enskild dricksvattenförsörjning. Även preciseringen om kvaliteten på utströmmande grundvatten, som inriktas på att säkerställa en god livsmiljö i källor, vattendrag, sjöar och hav, påverkas av förekomsten av bekämpningsmedel, men en sådan analys har utelämnats här. Syftet med denna rapport är att sammanställa kunskapsläget när det gäller förekomst av kemiska bekämpningsmedel i svenskt grundvatten och utvecklingen under tre decennier (1986 2014), samt att jämföra påträffade halter mot gränsvärdet för dricksvatten. I sammanställningen presenteras data översiktligt på nationell nivå, men även mer detaljerad data från olika län och regioner, enskilda brunnar, för olika djup och trender över åren redovisas. Underlaget bygger på befintliga data, bland annat från Sveriges geologiska undersökning (både från den nyss uppdaterade databasen för miljöövervakningsdata för grundvatten och från vattentäktsarkivet) och den regionala pesticiddatabasen (RPD) från Sveriges lantbruksuniversitet, samt ytterligare data som har sam- 11

lats in direkt från kommuner (främst i Skåne) och andra aktörer som analyserar grundvatten. Vidare har analyser av bekämpningsmedelsanvändningen inom jordbruket gjorts, samt vilka grödor som odlas i Sverige, med hjälp av data från Statiska centralbyrån (SCB) och Jordbruksverket (SJV). Rapporten är finansierad av Havs- och vattenmyndigheten (HaV) och KompetensCentrum för Kemiska Bekämpningsmedel (CKB) vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). CKB är ett samarbetsforum för forskare och andra intressenter som arbetar med miljöaspekter av kemiska bekämpningsmedel. Rapporten inleds med en redogörelse för de gränsvärden som har använts som bedömningsgrunder för halterna av bekämpningsmedel som hittats. Sedan görs en kort genomgång av grundvattenresurserna i Sverige, var och i vilka jordar det finns mest tillgång till grundvatten och var detta grundvatten är mest känsligt för antropogen påverkan. Efter detta följer en beskrivning av metoderna som använts för insamling av data och en beskrivning av de olika datakällorna samt principerna för vilka bekämpningsmedel som inkluderats i sammanställningen och en diskussion om analysmetoder och detektionsgränser. I resultatdelen redovisas och analyseras all insamlad data och därefter följer en litteraturgenomgång av liknande undersökningar som har gjorts i andra länder, med fokus på Danmark, Norge och Storbritannien. Rapporten avslutas med en sammanfattning och diskussion om eventuella problemområden som identifierats under arbetet. Gränsvärden för bekämpningsmedel Gränsvärdet för bekämpningsmedel i färdigt dricksvatten är en halt på 0,1 µg/l för enskilda substanser och en summahalt av bekämpningsmedel på 0,5 µg/l i ett vattenprov (Livsmedelsverket, 2013). Samma halter gäller som riktvärden för grundvatten enligt SGU:s föreskrifter 2013:2 om miljökvalitetsnormer och statusklassificering för grundvatten (SGU, 2013a). Gränsvärdet är generellt, det vill säga alla substanser har samma värde, utom för de mycket toxiska och långlivade substanserna aldrin, dieldrin, heptaklor och heptaklorepoxid där gränsvärdet är 0,03 µg/l (Livsmedelsverket, 2006). Aldrin och dieldrin har varit förbjudna i Sverige sedan 1970, och heptaklor och heptaklorepoxid har aldrig varit tillåtna för användning som bekämpningsmedel i Sverige. Endast ett fynd har gjorts av dessa fyra ämnen och det var av aldrin som påträffades i halten 0,001 µg/l, det vill säga under gränsvärdet för aldrin. Med anledning av att dessa fyra substanser aldrig har överskridit deras gränsvärde, så görs i denna rapport endast jämförelser mot gränsvärdet 0,1 µg/l för enskilda substanser samt 0,5 µg/l i summahalt. Gränsvärdena är inte baserade på substansens giftighet för människor, utan bygger mer på tankesättet att bekämpningsmedel inte ska finnas i dricksvatten. Detektionsgränser för analyser av enskilda substanser på 0,1 µg/l var vanligt förekommande då gränsvärdena bestämdes (se figur 5), detektionsgränserna har nu sänkts generellt vilket gör att det förekommer att bekämpningsmedel oftare hittas (har en högre fyndfrekvens) men i lägre halter (mer information om detta i kapitlet Analysmetoder). Ur en toxikologisk synvinkel behöver det därmed inte vara farligt att dricka vattnet som överskrider gränsvärdet. Kunskapsläget är begränsat då långtidseffekter och kombinationseffekter är svåra att utreda, speciellt för människor, men Livsmedelsverket bedömer att det vid 12

0,1 µg/l finns en god säkerhetsmarginal till halter där risk för akuta eller kroniska effekter kan förekomma (Livsmedelsverket, 2006). Grundvattentillgångar Generellt sett finns det god tillgång till grundvatten i Sverige, då det överlag finns en god kapacitet i berggrunden i större delarna av Sverige, se figur 1, men det förekommer stora lokala variationer. Utöver grundvattenresurserna i berggrunden, så finns det i många fall tillgängliga vattenmagasin (akviferer) i jordlagren. Exempel på dessa akviferer är rullstensåsar, som ofta har en stor produktionskapacitet för grundvatten och i många fall är betydande resurser av stor vikt för samhället men som i allmänhet är för små geologiska formationer för att synas tydligt i en översiktlig karta. En karta över Skåne med grundvattentillgång i både berg och i jord ses i figur 2. I figuren syns ett blålila blått färgfält i sydostlig nordvästlig riktning, det är Alnarps- och Skivarpsströmmen, vilket är en av Sveriges viktigaste grundvattenakviferer. I figur 3 visas en klassning av jordlagren i Skåne, där jordlagren som består av sand eller grus med stora grundvattenresurser och jordar av sand eller grus med mindre grundvattenresurser eller sedimentärt berg visas. Dessa permeabla jordlager är känsliga för antropogen påverkan och det kan tänkas att eventuella föroreningar som sker i dessa områden lättare sprids till grundvattnet. Det är dock en grov indelning och det finns stor lokal variation. Figur 2 och 3 visar inte en uppenbar korrelation mellan områden med betydande grundvattenmagasin och de områden med permeabla eller delvis permeabla jordlager, det kan i många fall förklaras av att många grundvattenmagasin ligger i djupa jordlager som är skyddade av impermeabla jordlager ovanför. Sveriges geologiska undersökning (SGU) är ansvarig myndighet för att övervaka grundvattensituationen i Sverige och på deras hemsida kan mer detaljerad information hittas angående grundvattentillgångar i Sverige (till exempel SGU, 2014b). 13

Figur 1. Karta över Sverige med information om grundvattentillgång i berggrunden (kartuppgifter från Sveriges geologiska undersökning, SGU). 14

Figur 2. Karta med grundvattentillgång i berggrunden och i jordlagren för Skåne (data från Sveriges geologiska undersökning, SGU). Figur 3. Klassning av jordlagren i jordar av sand eller grus med stora grundvattenresurser respektive sand eller grus med mindre grundvattenresurser eller sedimentärt berg för Skåne (kartuppgifter från Länsstyrelsen Skåne). 15

1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 Antal prover Havs- och vattenmyndighetens rapport 2014:15 CKB rapport 2014:1 Metod Insamling av data Insamlingen av befintliga grundvattendata utfördes mellan 2014-03-24 och 2014-06-13. Ambitionen har varit att sammanställa så mycket data som möjligt och de har inhämtats från många olika källor vilka redogörs för nedan. Data har sammanställts för perioden 1986 2014. Figur 4 visar hur många prov som sammanställts för varje år och fördelningen av vilka källor och typer av provtagningar de kommer ifrån. Antalet prover som utförs av vattenverk för kontroll av kommunalt dricksvatten har ökat betydligt framförallt sedan år 2000 och framåt. Den regionala miljöövervakningen som bedrivs av Länsstyrelserna har ökat från 2009 och framåt. Vad gäller provtagning av enskilda brunnar varierar det årsvis med särskilt många prov tagna vissa år då speciella provtagningsprojekt genomförs. Kategorin Övrigt innefattar t.ex. kommunal miljöövervakning, enstaka projekt och prover som inte kunnat kategoriseras på grund av bristande underlag. Nergången i antalet prover 2013 2014 beror på viss eftersläpning i insamling av data till olika databaser och det har med all sannolikhet inte skett någon reell minskning i antalet tagna prover. Både antalet prover per år och källan till dessa prover är viktig att ha i åtanke när man bedömer övriga trender i rapporten. I senare kapitel görs en uppdelning av proverna, så att proverna från vattenverk behandlas separat. Den kraftiga ökningen i antalet prover från vattenverken under den senare delen av perioden gör att de resultaten dominerar dataunderlaget kraftigt. En uppdelning av data underlättar tolkningen av trender över tiden. Indelningen i kategorin som inte innehåller vattenverksdata kommer senare i rapporten att kallas generella prover och denna kategori innehåller alltså prov från enskilda brunnar, regional miljöövervakning samt kategorin övrigt. 1400 1200 1000 800 600 400 200 0 Vattenverk Enskilda brunnar Regional miljöövervakning Övrigt Figur 4. Antalet prover av grundvatten från olika typer av provtagningar mellan åren 1986 2014. Prover från vattenverk inkluderar råvatten (inkl. infiltrerat grundvatten), men inte utgående renvatten från vattenverk. 16

Regionala Pesticiddatabasen En av de viktigaste källorna till data har varit SLU:s regionala pesticiddatabas (RPD). RPD förvaltas av Institutionen för mark och miljö, tillsammans med Institutionen för vatten och miljö, vid SLU och finansieras av Naturvårdsverket. Databasen har varit i bruk sedan 1996 och innehåller data från 1983 och framåt. Databasen har som ambition att samla alla analysdata för bekämpningsmedel som gjorts i Sverige och innehåller därmed en mycket stor mängd data. Analyserna har utförts av olika instanser; kommuner, privatpersoner, länsstyrelser, vattenverk, vattenvårdsförbund osv. och har även haft olika syften såsom undersökningar av misstänkt förorening, miljöövervakning och dricksvattenkontroll. Utöver detta är proverna tagna i olika vattentyper; grundvatten, ytvatten, infiltrerat ytvatten osv. Från RPD har utsökningar gjorts för att endast ta ut resultat som gäller grundvatten. I RPD finns i princip inga uppgifter om exakta koordinater för provpunkterna eller om jordart. Vattentäktsarkivet Ytterligare en viktig källa till data är SGU:s vattentäktsarkiv (tidigare kallat DGV). Denna databas finansieras av SGU, vattenförvaltningen och Livsmedelsverket och innehåller data från producenter av dricksvatten. Vattenverken tar i många fall prover av råvatten till dricksvattenproduktion, alltså ingående vatten innan de olika reningsstegen, och från dessa provtagningar finns stora mängder data. Vattenverken är dessutom enligt Livsmedelsverkets författning (SLVFS 2001:30) ålagda att mäta förekomst av bekämpningsmedel i färdigt dricksvatten. Eftersom detta vatten har gått igenom olika typer av reningsmetoder bedömer vi det som osäkert hur detta påverkar halterna av bekämpningsmedel i vattnet och vi har därmed valt att inte ta med dessa data i sammanställningen. Korta jämförelser görs dock mellan halter i råvatten och färdigt dricksvatten i avsnittet Bekämpningsmedel i dricksvatten från grundvatten. Data rapporteras in direkt från analyslabben till Vattentäktsarkivet i de fall de kommunala vattenverken gett sitt medgivande till detta. Denna automatiska inrapportering medför att det finns en stor datamängd inlagd i databasen. Data från vattenverken är ålagda med sekretess, så även för dessa data saknas uppgifter om bland annat koordinater och djup, det finns information om jordarten i lagret som vatten tas ifrån för vissa av dessa brunnar. Den regionala pesticiddatabasen och Vattentäktsarkivet är synkroniserade till och med år 2009 (Ahlström et al., 2008), därför har data använts från Vattentäktsarkivet för 2010 och efter. Regional miljöövervakning Den regionala miljöövervakningen som bedrivs av Länsstyrelserna runt om i landet har också bidragit med data. Dessa undersökningar har i många fall viss information om koordinater, djup och jordart för brunnen. Resultat från den nationella miljöövervakningen (Lindström et al., 2013) ingår däremot inte i dataunderlaget för denna rapport då dess intensiva provtagning i endast fyra områden skulle riskera att snedvrida resultatet i denna sammanställning. 17

Förtätning av data i Skåne För Skåne län har dessa data kompletterats med ytterligare data för att få en tydligare bild av situationen i just Skåne. Data har samlats in från flera olika källor för att försöka få in alla undersökningar av bekämpningsmedel i grundvatten som gjorts i länet. En stor del av data äldre än 2011 finns redan inrapporterat till RPD eller vattentäktsarkivet varför fokus har lagts på de senaste åren vid insamling av data i Skåne. Orsakerna till fokus på Skåne har varit flera. Dels så är det Sveriges mest jordbruksintensiva län med Sveriges största användning av bekämpningsmedel vilket gör det extra angeläget att få en god bild av läget i just Skåne. Dels så planerar CKB att genomföra datorsimuleringar med modellverktyget MACRO-SE för att studera utlakning av bekämpningsmedel till grundvatten i samarbete med Länsstyrelsen i Skåne och inom det projektet även jämföra resultatet från simuleringarna med data från miljöövervakningen. En stor del av data i Skåne har samlats in genom kontakt med kommunala dricksvattenproducenter. Av Skånes 33 kommuner har 27 kommunal dricksvattenförsörjning från grundvatten i någon utsträckning. I 24 av dessa 27 kommuner har data inhämtats från bekämpningsmedelsundersökningar i råvatten. Data har även samlats in från provtagning av så kallade enskilda vattentäkter, det vill säga privata brunnar, källor m.m. som inte ingår i allmänna kommunala vattentäkter. Dessa data har samlats in genom kontakt med kommuners miljöförvaltningar och de analysprotokoll de har registrerade. Vissa kommuner, t.ex. Lund och Helsingborg, har kontrollprogram för sitt grundvatten med årlig provtagning i ett antal provpunkter. Ytterligare några kommuner, till exempel Malmö, har genomfört mer kortvariga projekt för att kartlägga förekomsten av bekämpningsmedel i grundvatten. Dessutom har flera kommuner ett stående erbjudande att finansiera provtagning av enskilda vattentäkter till gravida eller familjer med barn under 1 år, så kallade barnvatten. Dessa analyser har också samlats in via kommunernas miljöförvaltningar. Data har även erhållits av Maria Åkesson, doktorand vid Lunds Universitet som forskar inom bekämpningsmedelsförekomst i grundvatten. Maria Åkesson har tidigare gjort en sammanställning av vattenproducenternas undersökningar i ett flertal kommunala vattentäkter samt även tagit egna prover i samma täkter under 2012 (Åkesson et al., 2014). Proverna som tagits i forskningssyfte har haft låga detektionsgränser. Länsstyrelsen i Skåne har också genomfört undersökningar av bekämpningsmedel inom ramen för den regionala miljöövervakningen. Dessa undersökningar har genomförts årligen sedan 2007 i 141 punkter fördelade över hela länet och bidrar med ett gediget datamaterial. För Länsstyrelsens undersökningar finns även information om koordinater för brunnarnas läge. 18

Bekämpningsmedelsanvändning inom jordbruket För att kunna beskriva bekämpningsmedelsanvändningen och jordbrukets utveckling i Sverige under den undersökta perioden (1986 2014) sammanställde och analyserade vi statistik från Kemikalieinspektionen och Statistiska centralbyrån (SCB). Trender för bekämpningsmedelsförsäljning och antalet hektardoser, fördelat på ogräsmedel, svampmedel och insektsmedel mellan 1981 2010, har tagits fram av Kemikalieinspektionen. Statistik för jordbruksarealer totalt och per gröda hämtades från SCB. Statistikens indelning per län användes för att beskriva regionala skillnader i jordbruket i form av vilka grödor som odlas, genomsnittligt använda doser bekämpningsmedel och andel jordbruksmark per län. Vidare gav uppdelningen i årtal mellan 1981 2013 en möjlighet att beskriva förändringar i jordbruket under den period som rapporten undersöker. Inkluderade bekämpningsmedel I denna sammanställning inkluderades bekämpningsmedel som främst har användningsområde som växtskyddsmedel; herbicider, insekticider och fungicider. Växtskyddsmedel (pesticider) definieras som ämnen som används för att skydda växter och växtprodukter inom jordbruk, skogsbruk och trädgårdsbruk, medan bekämpningsmedel även inkluderar biocidprodukter som har andra användningsområden, bl.a. för att skydda egendom och människors hälsa (Kemikalieinspektionen, 2013). Även så kallade totalbekämpningsmedel för bekämpning av oönskad vegetation har inkluderats då de räknas som växtskyddsmedel. Totalbekämpningsmedel har över åren haft en bred användning i stora delar av samhället, till exempel på banvallar, grusade ytor, industritomter, branddammar med mera. Rena biocidprodukter som t.ex. impregneringsmedel och slembekämpningsmedel som används inom industrin har exkluderats. En komplett lista över vilka bekämpningsmedel och nedbrytningsprodukter som inkluderats i analysen framgår av Bilaga 1. Där anges också under vilken tidsperiod som substanserna har analyserats (första och sista året för analyser), totalt antal analyser samt en sammanställning av antalet analyser uppdelat i femårsperioder. Analysmetoder Metoderna för att analysera bekämpningsmedel har utvecklats starkt under den undersökta perioden, lägre detektionsgränser och säkrare analyser har gett mer tillförlitliga analysvärden under senare år. Vanligtvis rapporterar analyslaboratorier det uppmätta mätvärdet för en specifik substans tillsammans med en detektionsgräns och/eller en kvantifieringsgräns (i enlighet med EU:s direktiv för kemisk analys vid övervakning av vattenstatus, 2009/90/EG). Detektionsgränsen är den lägsta halt av substansen som laboratoriet med säkerhet kan detektera, vilket innebär att det kan förekomma halter av substansen i vattenprovet som ligger under detektionsgränsen och som alltså skulle ha påvisats med en annan, känsligare, analysmetod. Kvantifieringsgränsen anger den halt som metoden kan kvantifiera, det vill säga ange ett säkerställt värde med en viss angiven noggrannhet och precision. Halter som ligger över detektions- 19

gränsen men under kvantifieringsgränsen kallas spårvärde, som ibland anges som en siffra och ibland endast som spårvärde. I en stor del av datakällorna som har använts i denna rapport har det i analysprotokollen angetts en så kallad rapporteringsgräns, vilket inte tydligt anger om det motsvarar detektionsgränsen eller kvantifieringsgränsen. I denna rapport har värdet för rapporteringsgränsen behandlats som detektionsgräns, det vill säga i de följande analyserna av detektionsgräns har värden för rapporteringsgräns använts i de fall inget annat har angivits. Det innebär att i vissa fall kan den riktiga detektionsgränsen vara lägre än den använda värdet, men analysen har gjorts så här i brist på bättre information. Detektionsgränserna har generellt sett sänkts under undersökningsperioden, vilket är i enlighet med Livsmedelsverkets föreskrifter (SLVFS 2001:30) som anger att detektionsgränsen ska vara åtminstone 25 % av gränsvärdet (dvs. detektionsgränsen för enskilda bekämpningsmedel bör ligga på minst 0,025 µg/l). Syftet med detta är att man på så vis säkerställer att man kan följa trender, om halterna i dricksvattnet är på väg upp eller ner, och att eventuella föroreningar ska upptäckas i god tid innan gränsvärdet överskrids. I analyser från åttiotalet och tidigt nittiotal var detektionsgränsen 0,1 µg/l vanlig för många substanser (figur 5), vilket också är gränsvärdet för dricksvatten för enskilda substanser. Figur 5 redovisar den vanligast förekommande detektionsgränsen rapporterad för de vanligaste påvisade substanserna, uppdelat på år. I början av perioden är detektionsgränsen 0,1 µg/l vanligast för alla substanser förutom klopyralid, vars vanligaste detektionsgräns var 0,3 µg/l under perioden 1987 1995. Under slutet av 1990-talet sänktes detektionsgränsen för de flesta substanser till 0,05 µg/l och för klopyralid till 0,1 µg/l. I dagsläget är den vanligast förekommande detektionsgränsen 0,01 µg/l för de flesta bekämpningsmedlen hos de vanliga kommersiella laboratorierna som t.ex. vattenverken anlitar. Undantaget är klopyralid, som fortfarande har en detektionsgräns på 0,1 µg/l. Mer specialiserade laboratorier kan ha detektionsgränser ytterligare en tiondel lägre för vissa ämnen och kan för vissa substanser detektera halter ner till 0,001 µg/l. Många av linjerna i figur 5 sammanfaller under större delen av perioden eftersom samma detektionsgräns ofta anges för de flesta ämnen i labbens analyspaket. Att linjerna kan gå upp och ner från år till år beror på att det saknas uppgifter om detektionsgräns i många fall och att ett ämne kan ha provtagits få gånger under just det året och att en enstaka lägre eller högre detektionsgräns då får större genomslagskraft i resultatet. I undersökningar av till exempel fyndfrekvens, det vill säga andel av vattenproverna där det hittas bekämpningsmedel, kan det se ut som att det är en stor ökning på senare år när det i själva verket är att analysmetoderna har förbättras och att substanser kan påvisas i lägre halter. Om det ska göras en fullständigt rättvisande analys med utvecklingen över den undersökta perioden, bör endast halter som överskrider den detektionsgräns som var vanlig i början av undersökningsperioden tas med (det vill säga halter över 0,1 µg/l). I vår rapport har vi därför delat upp fynden i olika intervall beroende på halten, till exempel fyndfrekvens större eller lika med 0,1 µg/l, för att på så sätt kunna göra en jämförelse. Värdena som uppmättes (de som var över detektionsgräns/ kvantifieringsgränsen) i början av perioden har bedömts vara tillräckligt säkra för att kunna jämföras för hela perioden, det vill säga att en uppmätt halt under 20

Detektionsgräns (µg/l) Havs- och vattenmyndighetens rapport 2014:15 CKB rapport 2014:1 80-talet, bedöms att ha gett ungefär samma halt om provet skulle ha analyserats med dagens metoder. Däremot är det svårt att uttala sig om hur säker provtagningsmetodiken har varit i de olika undersökningar som ingår i denna sammanställning. Risken för kontaminering under själva provtagningen ska inte underskattas, men genom att i sammanställningarna utesluta analyser av de substanser som endast provtagits ett fåtal gånger så minskar risken för att eventuella felkällor ska påverka tolkningen av resultaten. 10 1 0,1 bentazon atrazin klopyralid BAM diklorprop mekoprop 0,01 0,001 Figur 5. Utvecklingen för de vanligaste detektionsgränserna för ämnena bentazon, atrazin, klopyralid, BAM, diklorprop och mekoprop under åren 1986 2014. 21

Resultat Detta resultatkapitel inleds med en redogörelse för användningen av bekämpningsmedel i Sverige, både med avseende på användningsområden och mängder. I samband med detta görs även en genomgång av jordbruket i Sverige inklusive förändringar i åkerarealer och bekämpningsmedelsanvändning sedan 1980- talet och fram till idag. Större delen av resultatkapitlet behandlar dock analyser av insamlade data med avseende på fynd och fynd över gränsvärden för dricksvatten. Analyser görs med avseende på många olika aspekter så som fyndstatistik per substans, per år och per län eller region. Vidare undersöks regionala skillnader i vilka ämnen som förekommer och i vilka koncentrationer. Jämförelser görs även mellan prover tagna i brunnar med olika djup, borrade brunnar kontra grävda brunnar, enskilda brunnar kontra vattenverk och brunnar i tätort jämfört med i öppen mark eller i skogsmark. För att ge en bild av jordbrukets bidrag har jämförelser gjorts av fyndfrekvenser för bekämpningsmedel som har respektive inte har huvudsakligt användningsområde inom jordbruket. En separat analys har även gjorts för fyndfrekvenser för ämnen som är förbjudna att använda idag för att se hur stor del av problemet som utgörs av gamla synder och vilka eventuella problem man kan se med ämnen som fortfarande används. Som avslut på resultatkapitlet kommer en jämförelse med bekämpningsmedelsprover tagna i färdigt dricksvatten på vattenverk som tar sitt råvatten från grundvatten respektive från konstgjort (infiltrerat) grundvatten. Användning av bekämpningsmedel i Sverige Bekämpningsmedel används i ett flertal syften. De används som växtskyddsmedel inom jordbruket för att bekämpa ogräs, svampangrepp och insektsangrepp; industrier i Sverige använder bekämpningsmedel för en mängd ändamål, för att nämna några: träimpregnering, medel mot gnagare, antifoulingmedel som hindrar påväxt på fartyg; i skogsbruket används det bland annat mot insekter och för att skrämma bort olika djur; för hushållskonsumtion används det bland annat som träskyddsmedel och mot ogräs. Det förekommer en stor mängd substanser, och klassificeringen av dessa är inte alltid överensstämmande mellan olika källor. Denna rapport är inriktad på växtskyddsmedel, det vill säga ogräsmedel, svampmedel, insektsmedel samt tillväxtreglerare. Dessa substanser har främst användningsområden inom jordbruket, trädgård, skogsbruk samt i hushållet. I bilaga 1 finns alla substanser som inkluderats i sammanställningen listade, tillsammans med en sammanställning som visar antalet analyserade prover för denna substans under olika tidsperioder. Flera av substanserna kan ha användning med flera olika syften och därmed ha olika ursprung. Tidigare var det vanligt att totalbekämpningsmedel (vilket räknas som växtskyddsmedel) användes i större mängder, både privat och professionellt, vid byggkonstruktioner, längs järnvägsspår, i dammar, på grusplaner och så vidare för att bekämpa all växtlighet. Denna användning har nu starkt begränsats, men dessa substanser, särskilt de äldre substanserna atrazin och nedbrytningsprodukten till diklobenil (BAM), är fortfarande mycket vanligt förekommande i vattenprov från grundvattnet. Användningen av totalbekämpningsmedel var omfattande men det har visat sig svårt att hitta tillförlitlig sta- 22

tistik om användningen av specifika ämnen längre bak i tiden. Vissa av de så kallade totalbekämpningsmedlen hade även en viss användning inom jordbruket vilket gör det svårt att helt säkert bedöma jordbrukets bidrag till problemet. I tabell 1 listas de substanser som inkluderats i denna sammanställning, men som inte har haft sitt huvudsakliga användningsområde inom jordbruket. Tabell 1. Lista med substanser som inte har haft huvudsakligt användningsområde inom jordbruket. Substans atrazin BAM bromacil diuron DNOC hexazinon imazapyr pentaklorfenol Huvudsakligt användningsområde Totalbekämpningsmedel mot ogräs Nedbrytningsprodukt till diklobenil, ett totalbekämpningsmedel mot ogräs Totalbekämpningsmedel mot ogräs Bekämpningsmedel mot ogräs, huvudsakligen på banvallar Plastindustrin, kan bildas i atmosfären Totalbekämpningsmedel, skogplantor Bekämpningsmedel mot ogräs, huvudsakligen på banvallar Bekämpningsmedel, bland annat för att skydda virke och mot husbock För att bedöma jordbrukets utveckling och eventuella förändringar i användningen av växtskyddsmedel inom jordbruket har statistik hämtats från Statistiska centralbyrån och Kemikalieinspektionen. I figur 6 visas utvecklingen av användningen av Sveriges åkermark under åren 1981 2013. Den totala åkerarealen har under denna period minskat från närmare 3 miljoner hektar till cirka 2,6 miljoner hektar. Under samma period har arealen som används för odling av spannmål minskat med cirka 60 000 hektar och arealen som används till vall, slåtter och bete har ökat med cirka 20 000 hektar. Förändringarna för övriga grödtyper är betydligt mindre sett till antal hektar. I bilaga 2 finns en tabell som visar användningen av jordbruksmark för grödogrupper i de olika länen och utvecklingen i medelareal per 10 år för dessa grödogrupper (Jordbruksverket, 2014). Senare i rapporten använder vi en uppdelning av jordbruket i Sverige baserat på de tre landsdelarna; Norrland, Svealand och Götaland; men med Götalandslänen ytterligare uppdelad i tre regioner; Götaland med mindre intensivt jordbruk (länen Blekinge, Kalmar, Kronoberg och Jönköping), Götaland med intensivt jordbruk exklusive Skåne (länen Halland, Västra Götaland, Östergötland och Gotland) och Skåne län. I tabell 2 summeras bilaga 2, där medelarealen för de största grödogrupperna för 2009 2013 jämförs med medelarealen för 1984 1993. Spannmålsodlingen har generellt sett minskat, speciellt i Norrland (-56 %) och i de mindre jordbruksintensiva delarna av Götaland (-44 %). Vall ökar i landet generellt, med störst ökning i Svealand (38 %), Götalandsregionerna har en ökning på runt 20 %. Potatis och sockerbetor har förts samman till en grupp på grund av att de är bekämpningsmedelsintensiva och därmed viktiga för denna rapport. Denna grupp minskar generellt, med stora minskningar i alla regioner förutom Skåne där 23

Areal ( ha) Havs- och vattenmyndighetens rapport 2014:15 CKB rapport 2014:1 minskningen är endast 12 %. Oljeväxter minskar generellt i alla regioner och i hela landet är minskningen 27 %. Storleken på arealerna varierar mycket, i tabell 2 har de grödogrupperna med en areal på 10 000 hektar eller mindre kursiv stil, det innebär att stora förändringar i vissa fall inte innebär stora förändringar i reella arealer. 3000000 2500000 Total åkerareal i Sverige Spannmål 2000000 Vall, slåtter, bete 1500000 Oljeväxter 1000000 500000 0 Potatis och sockerbetor Träda och annan obrukad åkermark Övrigt Figur 6. Användningen av åkermarken i Sverige mellan 1981 2013 fördelat på olika typer av grödor. Generellt så ökar vall, slåtter och bete i hela landet (tabell 2). Spannmålen minskar i stora delar av landet, med störst minskning där jordbruket är mindre intensivt. Det bekämpningsmedelsintensiva jordbruket verkar ha koncentrerats till vissa områden, speciellt i Skåne, där minskningen i arealen av spannmål, potatis/sockerbetor och oljeväxter har varit betydligt lägre än i andra delar av landet (tabell 2). I övriga områden har arealerna av spannmål, potatis/sockerbetor och oljeväxter minskat i betydligt större utsträckning, vilket innebär att behovet av bekämpningsmedel i dessa områden minskat och därmed är användningen numera generellt sett mindre intensiv i dessa områden. I bilaga 2 finns de exakta arealerna för grödogrupperna uppdelat på län, regioner och olika tidsperioder. Tabell 2. Jämförelse av medelarealer 2009 2013 jämfört med perioden 1984 1993 för olika grödogrupper, samt total areal åkermark (kursiva värden baseras på statistik för 10 000 hektar eller mindre). Område Total åkermark Spannmål Vall Potatis och sockerbetor Oljeväxter Riket -9 % -30 % 21 % -27 % -27 % Norrland -16 % -56 % 4 % -61 % -38 % Svealand -8 % -33 % 38 % -46 % -34 % Götaland mindre intensivt -10 % -44 % 16 % -55 % -23 % Götaland intensivt -7 % -27 % 24 % -46 % -28 % Skåne -8 % -14 % 20 % -12 % -18 % 24

1981 1986 1991 1996 2001 2006 1981 1986 1991 1996 2001 2006 Havs- och vattenmyndighetens rapport 2014:15 CKB rapport 2014:1 Som ett mått på den faktiska användningen av bekämpningsmedel inom jordbruket används här statistik på försålda mängder och antal hektardoser per år. Antal hektardoser är ett mått på hur många hektar som kan besprutas med den försålda mängden, om man använder en rekommenderad dos. I figur 7 visas antal hektardoser (figur 7a) och ton aktiv substans bekämpningsmedel (figur 7b) som sålts till jordbruket 1981 2010 fördelat på insektsmedel, svampmedel och ogräsmedel. Antalet hektardoser försålda till jordbruket har hållit en relativt konstant nivå från början av 1980-talet, medan totalt försåld mängd aktiv substans har minskat kraftigt till ungefär en fjärdedel av den använda mängden under början av perioden. Detta beror bland annat på ett medvetet rådgivningsarbete inriktat mot att anpassa doserna efter behov snarare än efter generella rekommendationer, vilket inneburit lägre mängder per hektar. En annan anledning till minskade mängder är att vissa nyare produkter är aktiva i lägre koncentrationer (det vill säga man behöver inte lika stora doser för att få samma effekt). De kraftiga ökningarna i försäljning 1986, 1994 och 2003, följt av minskningar året efter, tyder på hamstring under dessa år på grund av aviserad höjning av miljöavgifter och/eller kommande indragning av medel (Kemikalieinspektionen, 2013). (a) (b) 10000 8000 6000 Tusental hektardoser Insektsmedel Svampmedel Ogräsmedel 6000 4000 Ton aktiv substans Insektsmedel Svampmedel Ogräsmedel 4000 2000 2000 0 0 Figur 7a och b. Antal tusental hektardoser (a) respektive antal ton aktiv substans (b) försålda bekämpningsmedel i jordbruket 1981 2010 fördelat på insektsmedel, svampmedel och ogräsmedel. Figurer från SCB m.fl. (2012). 25

(a) ( b) Figur 8. Karta över Sveriges län med användningen av växtskyddsmedel inom jordbruket (ton aktiv substans) under 2006 respektive 2010. I län där 0 anges finns för få observationer för att göra en säker uppskattning. (Data från SCB, 2008 & SCB, 2011.) Användning uppdelad på län Växtskyddsmedelsanvändningen inom jordbruket (figur 8) är störst i Skåne, användningen i länet 2010 var 490 ton. Näst mest används i Västra Götaland (89 ton), följt av Östergötland (45 ton) och Halland (42 ton). Minst användning är det i Norrlandslänen där inget av länen överskrider 10 ton. I figur 8a visas användningen 2006 och i figur 8b användningen 2010. Som framgår av figurerna syns ingen tydlig trend mellan åren, det bör dock betonas att det är en relativt kort period mellan dessa två undersökningar. Figuren visar en uppskattning baserad på intervjuer med ett urval av bekämpningsmedelsanvändarna (SCB, 2008 & SCB, 2011), vilket gör att de är något osäkra. I figur 9a visas antalet kg bekämpningsmedel som används per hektar jordbruksmark i varje län vilket kan ses som ett mått på intensiteten av bekämpningsmedelsanvändningen inom jordbruket i länet. Som framgår så används i genomsnitt betydligt större mängder per hektar i Skåne än i övriga län (1,11 kg/ha), följt av Blekinge (0,54 kg/ha) och Halland (0,39 kg/ha). I figur 9b visas hur stor del av varje län som utgörs av åkermark och även här sticker Skåne ut med 40 % åkermark följt av Gotland (26 %) och Halland (20 %). Inget av Norrlandslänen har över 5 % jordbruksmark. Baserat på dessa data har Götaland delats upp i tre regioner baserat på jordbruket och dess bekämpningsmedelsanvändning: Skåne, Götaland med intensivt jordbruk exklusive Skåne, och Götaland med mindre intensivt jordbruk. I Götaland med intensivt jordbruk exklusive Skåne ingår länen: Halland, Västra Götaland, Östergötland och Gotland. I Götaland med mindre intensivt jordbruk ingår länen: Blekinge, Kalmar, Kronoberg, Jönköping. Denna uppdelning används senare i kapitlet med reg- 26

ionala trender, där fyndfrekvensen visas för de vanligaste substanserna i Sveriges landsdelar (med Götaland uppdelad i tre regioner). Data för användningen av bekämpningsmedel uppdelad på län finns inte tillgängliga för fler tidpunkter, men tillsammans med uppgifterna om hur åkermarksarealen och arealen för olika grödor (bilaga 2) kan en uppskattning om detta göras. (a) ( b) Figur 9. Karta över Sveriges län med (a) användningen av växtskyddsmedel inom jordbruket per areal av jordbruksmark (kg aktiv substans/ha) under 2010, (b) andel jordbruksmark av länets totala yta (%) under 2010. I län där 0 anges finns för få observationer för att göra en säker uppskattning (bekämpningsmedelsanvändning). (Data från SCB, 2011.) Totalt sett har arealen åkermark som har hög bekämpningsmedelsanvändning (spannmål, oljeväxter, potatis, sockerbetor med mera) minskat (se tabell 2). Samtidigt har antalet hektardoser stannat på ungefär samma nivå som tidigare (figur 7a). Detta innebär att antingen besprutas en större andel av den brukade åkermarken idag än för 30 år sedan eller, om så inte är fallet, så får den behandlade jordbruksmarken en högre dos bekämpningsmedel per år. Översikt över bekämpningsmedelshalter i Sverige I detta avsnitt jämför vi resultaten mot SGUs riktvärden för grundvattenkvalitet, vilket är samma som gränsvärdet för dricksvatten (det vill säga 0,1 µg/l för enskilda bekämpningsmedel och 0,5 µg/l för summahalt bekämpningsmedel). I detta kapitel inkluderas data från alla källor; vattenverk, enskilda brunnar, regional miljöövervakning och övrigt-kategorin; stycket syftar att ge en allmän orientering över bekämpningsmedelsfynd och halter i Sverige. 27

Det totala antalet prover som ingår i denna undersökning fördelar sig förhållandevis ojämnt över landet (figur 10 a). Flest prover som analyserats med avseende på bekämpningsmedel har tagits i Skånes län (3075 prover) och i Västerbottens län (2173 prover). Minst antal prover har tagits i Jämtlands län (52 prover) och i Norrbottens län (100 prover). I figur 10 b presenteras en karta över hur ofta man påträffat rester av minst ett bekämpningsmedel i de undersökta proven (fyndfrekvens i %) i respektive län och i figur 10 c visas frekvensen av prov med en summahalt över 0,5 µg/l. Högst fyndfrekvens finns i Gävleborgs län och Uppsala län med en fyndfrekvens på över 50 %. Halter över dricksvattensgränsen (en summahalt på över 0,5 µg/l) är dock vanligast i Blekinge och i Norrbottens län. Det är dock osäkert till vilken del provtagningarna har varit representativa för situationen i hela länet. Det är mycket troligt att en hög fyndfrekvens, respektive hög andel prov över 0,5 µg/l, i vissa län beror på att de har utfört provtagningsprogram i områden med kända utsläppsproblem och därmed har de fått en högre andel prov med föroreningar än vad som skulle vara rättvisande. I Norrbotten har till exempel provtagning gjorts med höga fynd (summahalt över 0,5 µ/l) av diklorprop och 2,4-D vid sju tillfällen vid en och samma provpunkt, och dessa prov togs inom ett år. Alltså, sju av åtta fynd med en summahalt över 0,5 kommer ifrån samma provpunkt och är tagna inom ett år. Dessa fynd är självfallet relaterade till varandra och ger inte en rättvisande bild av läget i Norrbottens län. I detta fall borde endast ett värde ha använts för denna provpunkt och år. Det har dock inte varit möjligt att inom ramen för detta projekt sortera ut alla sådana fall, då det sammantaget rör sig om en mycket stor mängd prov och provpunkter. Denna brist i dataunderlaget ger dock störst problem i län där det har varit en begränsad provtagning och där få prov med fynd kan resultera i en stor procentuell andel (som i exemplet från Norrbotten). Det motsatta är också tänkbart, om ett län har en större andel provtagning i orörda områden kan de ha en lägre andel än vad kan anses vara rättvisande. I figur 11 finns i princip samma information som i figur 10, men samlat i en figur med län på x-axeln. Länen är grovt sorterade i sydvästlig riktning till nordostlig. I figur 11 är proverna uppdelade efter summahalter, i fem kategorier; fynd under 0,05 µg/l, fynd mellan 0,05 och 0,1 µg/l, fynd mellan 0,1 och 0,5 µg/l samt fynd över 0,5 µg/l, varför mer detaljerad information kan utläsas i denna figur jämfört med figur 10. Dataunderlaget från vattenverk bygger på provtagning som görs av dricksvattenproducenter i Sverige. Antalet prover från vattenverk har ökat stort under de senaste 10 15 åren och utgör en majoritet av det totala antalet prover som samlats in sedan slutet av 1990-talet (figur 4). Då det är osäkert hur representativa resultaten från vattenverken är på grund av en övervikt för vissa regioner och även svårigheten att tolka trender på grund av den kraftiga ökningen under senare år har data från vattenverken och data från övriga datakällor undersökts separat, i vissa kapitel har data från vattenverken helt uteslutits från analyserna. Ytterligare en anledning till detta är att det finns rekommendationer att råvatten från vattenverk ska analyseras regelbundet, men om en vattentäkt stängs på grund av att för höga halter av bekämpningsmedel finns det inga riktlinjer om fortsatt provtagning för att följa utvecklingen i den täkten. Detta kan leda till en viss snedfördelning i underlaget då förorenade täkter inte 28

längre ingår i underlaget. Å andra sidan finns det förorenade täkter som har provtagits under lång tid och som därmed kan bidra med övervikt av förorenade prover i dataunderlaget. Figur 10. Karta över Sveriges län med (a) antal prov, (b) fyndfrekvens (%) för summahalter beräknat för varje prov, och (c) frekvens av summahalt över 0,5 µg/l av växtskyddsmedel 1986 2014. I denna figur är alla datakällor inkluderade; vattenverk, enskilda brunnar, regional miljöövervakning och kategorin övrigt. Figur 11. Fyndfrekvens av summahalten i fyra olika halt-intervall (vänster y-axel) och antal prov (höger y-axel) uppdelat per län 1986 2014. Det är ungefärligt sorterat från sydväst till nordost, det vill säga Skåne före Blekinge osv. I denna figur är alla datakällor inkluderade; vattenverk, enskilda brunnar, regional miljöövervakning och kategorin övrigt. 29

Fyndfrekvenser och fynd över 0,1 µg/l Resultaten som presenteras i denna rapport bygger på totalt 12 715 prover som analyserats under åren 1986 2014. I sammanlagt 64 % av dessa (8 141 prover) har inga rester av växtskyddsmedel påträffats, medan rester detekterades i 36 % av undersökta prover under hela tidsperioden. I figur 12 (a) visas den omvända kumulativa fördelningen av de generella proven ; med prov från enskilda brunnar, regional miljöövervakning och den övriga kategorin; uppdelat på tre tidsperioder. Resultaten visar att summahalter som överstiger 0,5 µg/l (det vill säga överskrider dricksvattengränsvärdet) har minskat från cirka 15 % perioden 1987 1994, till strax under 5 % perioden 2005 2014. Data från vattenverken (figur 12 b) verkar också tyda på en viss nedgång från cirka 5 % till cirka 2 %. Andelen prov med minst en halt som överskrider 0,1 µg/l diskuteras senare i denna rapport. I bilaga 3 finns en tabell med antalet analyser för alla undersökta substanser, antal fynd, fyndfrekvens, högsta funna halt, medel samt medianvärde för fynden. Några enstaka substanser har ovanligt höga maximalt uppmätta värden, nämligen bentazon 280 µg/l, dikamba 190 µg/l, klopyralid 22 µg/l, bromacil 55 µg/l, MCPA 2 500 µg/l och mekoprop 120 µg/l. Totalt är det i 18 prover (av totalt 12 715) där substanser har påträffats i halter över 20 µg/l. Vad dessa extremvärden beror på är svårt att säga något om baserat på de metadata vi haft tillgång till. Det är dock troligt att många av dem härrör från provtagning nära punktkällor, det vill säga från platser där det skett spillolyckor eller ovarsam hantering av växtskyddsmedel. Av dessa 18 prover med halter över 20 µg/l är 8 prover från Skåne, 8 från Gotland och 2 från Västra Götaland. 16 av 18 prover är tagna mellan 1987 1993, ett 2003 och det högsta uppmätta värdet (MCPA 2 500 µg/l) är från 2008. Bentazon står för 8 av de uppmätta värdena över 20 µg/l. Bromacil, dikamba, diklorprop och mekoprop har två värden vardera och klopyralid och MCPA har uppmätts en gång var i över 20 µg/l. 30

(a) (b) Figur 12. Omvänd fördelning av summahalter i prov med fynd (1986 2014), summahalterna är kumulativt summerade från de högsta summahalterna till de lägsta, (a) visar de generella proven, med data för alla källor förutom vattenverk, (b) visar endast vattenverksdata. Den röda linjen markerar en summahalt på 0,5 µg/l, vilket är gränsvärdet för dricksvatten. Som exempel visar figur (a) att under åren 1996 2004 hade 30 % av proven en summahalt på 0,1 µg/l eller högre och 10 % av proven hade en summahalt på 0,5 µg/l eller högre. 31

Fyndfrekvenserna för summahalter har varierat över åren (figur 13 a och b) med ökande sammanlagda fyndfrekvenser (fynd > 0 µg/l) fram till cirka år 2000 för både data från vattenverk och övriga data. De generella proven (enskilda brunnar, regional miljöövervakning och övriga datakällor) visar den högsta fyndfrekvensen på över 60 % i perioden 1999 2001 (figur 13 a), och frekvensen har minskat till 23 % i den sista perioden. För vattenverken är motsvarande halter 53 % runt år 2000 och 34 % den sista perioden (figur 13 b). För perioderna innan 1993 finns det för få vattenverksprover för att inkludera i figuren. Figur 13 är uppdelad i tre års intervall, för att få ett tillräckligt antal prov i varje period för de två fallen (generella prov och prov från vattenverk). Utvecklingen av analysmetoder påverkar också denna utveckling, fram till 1997 1999 var den vanligaste förekommande detektionsgränsen 0,1 µg/l (figur 5), vilket innebär att de gula och gröna fälten i staplarna inte var möjliga att detektera i samma utsträckning med dåtidens analysmetoder jämfört med senare års analysmetoder. Fynd-frekvenser för summahalter på 0,1 µg/l och över (de orangea och röda fälten i figur 13 a och b) är mer jämförbara. Figur 13 a visar halter över 0,1 µg/l påträffades mest frekvent under perioden 1993 1995 (41 %), sedan dess har de sjunkit till cirka 7 % år 2011 2013. Vattenverken (figur 13 b) har den högsta fyndfrekvensen över 0,1 µg/l runt år 2000 med 33 %, men minskningen är inte lika tydlig som för de generella vattenproven, då den senaste perioden uppvisar cirka 13 % halter över 0,1 µg/l. På den högra y-axeln syns antalet prov tagna under den aktuella perioden. De ökade fyndfrekvenserna under 90-talet beror troligen på både förändringar i analysmetoderna och på ett ökat antal analyserade substanser (se bilaga 1). Till exempel BAM, som har varit en vanligt förekommande substans i grundvatten under senare år, inkluderades i analyspaketen i viss utsträckning i början av nittiotalet, men blev mer vanligt analyserad först 1995 2000. Andelen prov med en summahalt på över 0,5 µg/l har generellt sett minskat över åren. Åren 1993 1995 hade 29 % av vattenproverna en summahalt över 0,5 µg/l, medan under åren 2011 2013 överskred endast 1 % motsvarande summahalt (figur 13 a). För vattenverket var den högsta andelen 5 % år 1999 2001 och har minskat till i princip noll (figur 13 b). Det är dock svårt att helt säkerhetsställa dessa trender med statistiska metoder på grund av att dataunderlaget som ligger till grund för denna rapport består av undersökningar med olika syften och med varierande frekvens och analysomfång. Likaså finns en kraftig ökning av antalet prov under senare år, vilket ger en skevhet i underlaget. Huvuddelen av resterande figurer har delats upp i olika tidsintervall för att på så sätt bättre kunna se utvecklingen över tid och därmed öka möjligheten att studera eventuella förändringar mellan tidsperioderna. Resultaten är i de flesta fallen uppdelade i perioden 1986 2004 och 2005 2014. 32

(a) b) Figur 13. Fyndfrekvens för olika summahalter i prover tillsammans med antal prov (höger y- axel), all information uppdelat på tidsintervall om 3 år, året i figuren är mittenåret (det vill säga 2012 = 2011 2013). Figur (a) visar data med de generella proven, från alla källor förutom vattenverken, (b) visar endast data från vattenverk. 33

Fyndfrekvensen och frekvensen fynd över eller lika med gränsvärdet 0,1 µg/l för alla undersökta substanser har beräknats och i figur 14 visas resultatet för de 20 substanser som detekterats oftast. Figur 14 a och b visar de generella vattenproven för två tidsperioder (1987 2004 respektive 2005 2014), figur 14 c och d visar data från vattenverken för samma tidsperioder. BAM är den vanligast förekommande substansen för båda grupperna och båda tidsperioderna. Både för de generella proven och för vattenverk minskar både fyndfrekvensen och frekvensen av överskridande av 0,1 µg/l. BAM är en nedbrytningsprodukt till diklobenil, som ingick tillsammans med atrazin i det populära totalbekämpningsmedlet Totex Strö, en produkt som hade en bred användning inom samhället (utanför åkern). Medel som var avsedda som totalbekämpningsmedel mot oönskad vegetation (ogräs) användes av såväl privatpersoner och kommunala tjänstemän som lantbrukare på marker som inte var lämpliga att bekämpa (ex. längs vägar, på industritomter och på gårdsplaner) på grund av dess dräneringsförmåga (läckagebenägenhet) och oftast i höga doser (överdosering) på grund av okunskap. Atrazin har följande nedbrytningsprodukter: atrazin-desetyl, atrazin-desisopropyl, atrazindesetyldesisopropyl och atrazin-hydroxy, vilka alla förekommer inom de 20 vanligast detekterade substanserna. Även dessa substanser har minskat både för datakällor förutom vattenverk och för vattenverken. Bentazon är godkänd för användning, men dess användningsområde har begränsats kraftigt sedan början av 1990-talet, med bland annat lägre doser, färre grödor och endast användning på våren under senare år. Halter över 0,1 µg/l har minskat från cirka 10 % mellan 1987 2004, till cirka 3 % under perioden 2005 2014 för de generella vattenproven, det är dock den näst vanligaste substansen som har halter över 0,1 µg/l för dessa källor. Att en del substanser förefaller öka i den senare tidsperioden (speciellt i figur 14 b, men även i figur 14 d) kan troligtvis förklaras med att detektionsgränserna har sänkts under perioden, då halterna generellt ligger under 0,1 µg/l (de har gula staplar i figuren). Även en utökad mängd substanser som analyserats är en annan trolig orsak. Fynden domineras av substanser som nu är förbjudna för användning i Sverige. 34

(a, generella vattenprover) BAM atrazin atrazin-desetyl atrazin-hydroxy bentazon atrazin-desisopropyl AMPA terbutylazin diklorprop mekoprop MCPA klopyralid 2,4,5-T isoproturon glyfosat iprodion ioxinil metazaklor bromacil 2,4-D (b, generella vattenprover) Fyndfrekvens 0% 5% 10% 15% 20% 25% 30% 35% 40% 601 219 913 1213 1214 1229 1054 92 489 234 255 73 826 207 1213 976 705 118 1226 Data fr. år: 1987-2004 Fyndfrekvens 0 200 0,1 µg/l 400Fyndfrekvens 600 0-0,1 800 µg/l 1000 Antal prover 1200 1400 BAM atrazin atrazin-desetyl atrazin-hydroxy metribuzin-diketo bentazon atrazin-desetyldesisopropyl diklobenil terbutylazin-desetyl DNOC AMPA klopyralid atrazin-desisopropyl isoproturon glyfosat terbutylazin prosulfokarb diklorprop propikonazol metazaklor 287 59 1336 203 93 250 106 938 754 1224 1229 944 1242 124 1159 141 1190 1270 1255 1271 0 500 1000 1500 Fyndfrekvens 0,1 µg/l Fyndfrekvens 0-0,1 µg/l Antal prover 731 Fyndfrekvens 0% 5% 10% 15% 20% 25% 30% 35% 40% Data fr. år: 2005-2014 35

(c, vattenverk, råvatten) BAM atrazin-desetyl atrazin bentazon difenylamin glyfosat ETU mekoprop diuron diklorprop fenoprop metribuzin 2,4-D atrazin-desisopropyl MCPA AMPA klopyralid flamprop aldrin cyanazin (d, vattenverk, råvatten) Fyndfrekvens 0% 5% 10% 15% 20% 25% 30% 35% 40% 66 522 78 1912 1099 1906 238 2009 1874 2007 1913 510 908 411 469 2018 2189 2309 1935 Figur 14. Fyndfrekvens 0 0,1 µg/l och frekvens med fynd över 0,1 µg/l för de 20 vanligaste funna bekämpningsmedelssubstanserna i grundvatten uppdelat på tidsperioderna 1987 2004 och 2005 2014. Endast substanser som har provtagits mer än 50 gånger har inkluderats. Staplar med en svart ram omkring innebär att substansen är förbjuden idag. Figur 14 a och b visar resultat från generella vattenprover (utan vattenverk), c och d från vattenverk (råvatten). 2712 Data fr. år: 1987-2004 Fyndfrekvens 0 0,1500 µg/l Fyndfrekvens 1000 1500 0-0,1 µg/l 2000Antal prover 2500 3000 BAM terbutylazin-desetyl atrazin-desetyl atrazin bentazon lindan atrazin-desetyldesisopropyl difenylamin AMPA atrazin-desisopropyl mekoprop kvinmerak glyfosat klopyralid simazin MCPA diuron diklorprop isoproturon imazapyr Fyndfrekvens 0% 5% 10% 15% 20% 25% 30% 35% 40% 61 81 181 2730 5701 5712 5674 2744 1342 5660 5651 4584 5600 5698 1435 72 5950 5943 5823 6304 Data fr. år: 2005-2014 Fyndfrekvens 00,1 µg/l Fyndfrekvens 2000 0-0,1 4000µg/l Antal 6000 prover 8000 36

I bilaga 4 listas de 10 mest frekvent detekterade substanserna i olika femårsintervall under den undersökta perioden 1986 2014. Rangordningen redovisas som substansens andel av alla fynd samt substansens andel av alla fynd över 0,1 µg/l. Dessutom redovisas antal prover substansen har ingått i, antalet fynd totalt och i olika koncentrationsintervall samt den typiska detektionsgränsen för substansen under 5-årsperioden. Den första perioden sattes till 4 år (1986 1989) för att efter detta ha jämna 5-årsperioder till 2014. Under den första perioden var bentazon det vanligast hittade ämnet (46,5 % av alla fynd) följt av atrazin (12,5 %). Under den andra perioden var dock atrazin vanligast (30,1 %) följt av bentazon (19,0 %). BAM provtogs inte regelbundet förrän mitten på 90-talet och från perioden 1995 1999 och fram till idag har BAM varit det mest frekvent detekterade bekämpningsmedlet i grundvatten. Under den senaste perioden 2010 2014 står BAM för 54,8 % av alla fynd och 82,2 % av alla fynd över 0,1 µg/l. Genom åren har detektionsgränsen sänkts vilket påverkar andelen fynd, Under åren 2009 2014 låg detektionsgränserna generells sett en tiopotens lägre än under de första perioderna (1986 1989, 1990 1994), vilket gör att flera substanser kan hittas i lägre halter och därmed ge en större fyndfrekvens. För en mer rättvisande jämförelse över tiden bör därför i huvudsak fynd över 0,1 µg/l beaktas. Figur 15 visar boxplottar av koncentrationerna för de prover där BAM, atrazin, bentazon och terbutylazin-desetyl har detekterats. Figur 15 a visar resultaten för generella vattenprov och figur 15 b visar endast data från vattenverk. Det är de vanligast förekommande substanserna med en fyndfrekvens över 5 % som ingår i figurerna (med undantag för substanser som har analyserats i för få prov för att kunna anses ha representativa resultat). Boxens indelningar visar 25-percentil, median och 75-percentil. Felstaplarna visar maximalt respektive minimalt uppmätt värde. För BAM och bentazon överskrids gränsvärdet för dricksvatten (0,1 µg/l) i ungefär hälften av alla prover där ämnet kan detekteras för både datakällor utan (figur 15 a) och med vattenverk (figur 15 b). Vad gäller atrazin var det lägre halter i vattenverken, då mindre än 25 % av fynden översteg 0,1 µg/l, medan i figur 15 a är det nästan 50 % av fynden som överstiger detta värde. För terbutylazin-desetyl (nedbrytningsprodukt till terbutylazin) så ligger halten i alla utom ett prov under 0,1 µg/l (figur 15 a). Hur halterna för BAM, atrazin och bentazon utvecklas över åren i generella vattenprov (exklusive prov från vattenverk) diskuteras i kapitlet Trender för enskilda substanser. 37

Koncentration (µg/l) Koncentration (µg/l) Havs- och vattenmyndighetens rapport 2014:15 CKB rapport 2014:1 (a) 1000 100 10 1 0,1 0,01 (b) 0,001 10 BAM atrazin bentazon terbutylazin-desetyl 1 0,1 0,01 0,001 0,0001 BAM atrazin bentazon Figur 15. Boxplot av koncentrationen för fyra av de mest frekvent detekterade bekämpningsmedelssubstanserna i grundvatten för hela tidsperioden (1986 2014). Boxen visar 25- percentil, median och 75-percentil. Felstaplarna visar max- och minvärde. (a) visar data från generella vattenprov; BAM är analyserade 2002 gånger med 585 fynd, atrazin 2246/292, bentazon 2562/276 och terbutylazin-desetyl 256/13. (b) visar data uteslutande från vattenverk; BAM har 9016 analyser och 3072 fynd, atrazin 8252/530 och bentazon 7758/329. Andelen prov med minst en substans som överskrider gränsvärdet för dricksvatten på 0,1 µg/l har varierat under den undersökta perioden (figur 16 a och b). För generella vattenprov uppmättes den högsta andelen med halter över 0,1 µg/l under perioden 1993 1995 (44 %), vilket visas i figur 16 a, därefter har denna andel minskat. 2011 2013 var andelen 6 %. Av figur 16a framgår också att fynd av BAM i halter över 0,1 µg/l utgör en mycket stor andel av det totala antalet överskridanden och att de i övrigt följer samma utveckling med minskande fyndfrekvens. Figur 16 b visar liknande trender för vattenverksprover, med minskande andel som överskrider 0,1 µg/l. Vattenverksdata visar högst andel runt år 2000 (32 %) för att därefter minska, nedgången är dock mindre än för de generella vattenproven. Andelen vattenverksprover med minst en substans som överskrider 0,1 µg/l åren 2011 2013 ligger fortfarande på 12 %. Även för vattenverken utgör BAM den klart största andelen överskridanden. Även andra substanser detekteras över 0,1 µg/l, men BAM står för 82,2 % av 38

alla överskridanden för perioden 2010 2014 (Bilaga 4). I figur 17 presenteras antalet enskilda substanser som under ett år har förekommit i en halt över 0,1 µg/l för de generella vattenproven. Resultatet visar att antalet påträffade substanser har varierat under hela tidsperioden, med i grova drag 5 10 unika substanser som överskridit 0,1 µg/l per år. Då nya substanser har inkluderats i analyserna under senare år kan det bidra till att ingen tydlig minskande trend syns under tidsperioden. (a) (b) Figur 16. Andelen prov med minst en substans med en halt över 0,1 µg/l, uppdelat på tidsintervall om 3 år, där året i figuren anger mittenåret (det vill säga 2012 = 2011 2013). De röda staplarna visar data där endast BAM ingår i beräkningarna. De svarta och gröna linjerna är antal prov per period och skalan läses av på högra y-axeln. (a) visar data för de generella vattenproven (från alla källor förutom vattenverk) och (b) visar endast vattenverksdata. 39

Figur 17. Antal unika substanser som påträffats i halter större eller lika med 0,1 µg/l åren 1987 2013 för de generella vattenproven (exklusive data från vattenverk). Regionala trender För att undersöka regionala skillnader i vilka substanser som förekommer i grundvattnet har en uppdelning av landet i fem olika delar gjorts; Norrland, Svealand, Götaland med intensivt jordbruk exklusive Skåne (Halland, Västra Götaland, Östergötland, Gotland) och Götaland med mindre intensivt jordbruk (Blekinge, Kronoberg, Kalmar, Jönköping) samt Skåne; och fyndfrekvensen för olika substanser i dessa regioner har beräknats för tidsperioderna 1987 2004 och 2005 2013 (figur 18 a e). I figur 18 visas de 10 substanser med högsta fyndfrekvens för varje område, endast substanser som har provtagits mer än 20 gånger har inkluderats. De vanligt förekommande substanserna BAM och atrazin, inklusive dess nedbrytningsprodukter, är bland de 10 vanligast funna substanserna i alla områden. BAM är den substans med högst fyndfrekvens i åtta av de nio figurerna. Av de nu godkända substanserna är bentazon den klart vanligast förekommande substansen i grundvatten, varav en stor del av fynden ligger över 0,1 µg/l. Alla områden hade högre fyndfrekvenser för de vanligaste funna substanserna under perioden 1987 2004 jämfört med 2005 2014. Det ska dock poängteras att för många substanser och många regioner, så är det endast ett begränsat antal prover som har analyserats. I Norrland (figur 18a) är det främst sedan länge förbjudna substanser som påträffas. BAM hittades i nästan 50 % av proverna mellan 1987 och 2004 och i 18 % av proverna mellan 2005 och 2014. Bland de 10 vanligaste detekterade substanserna i Norrland påträffades under den senare perioden de godkända substanserna MCPA (2 % av proverna) och glyfosat (10 %), samt dess nedbrytningsprodukt AMPA (10 %). I Svealand (figur 18 b) uppmättes en relativt hög fyndfrekvens av BAM (36 % den tidigare perioden respektive 20 % för den se- 40

nare); atrazin (20 % respektive 10 %) och dess nedbrytningsprodukter. Godkända substanser som påträffats under den senare perioden är mekoprop och bentazon. I Götaland (länen med mindre intensivt jordbruk, figur 18 c) har relativt få prov samlats in och därför har resultaten inte delats upp i två tidsperioder som för övriga regioner. Även här är det BAM och atrazin, med nedbrytningsprodukter, som påträffas mest frekvent. Bentazon är den enda godkända substansen som påträffats i grundvattenprover från denna region (9 % av proverna). I Götaland (länen med intensivt jordbruk, exklusive Skåne, figur 18 d) återfinns den högsta fyndfrekvensen av bentazon (26 % 1987 2004, respektive 11 % 2005 2014). Detta område har precis som övriga områden ett stort antal fynd av BAM och atrazin, men har även fynd av klopyralid (4 % respektive 5 % fynd) och metribuzin-diketo (7 % 2005 2014, en nedbrytningsprodukt till metribuzin). I Skåne (figur 18e) domineras fynden av BAM, atrazin med dess nedbrytningsprodukter och bentazon under både den tidigare och senare perioden. Resultaten visar dock att det har skett en tydlig minskning i fyndfrekvensen, både totalt sett och av halter över 0,1 µg/l mellan 1987 2004 och 2005 2014. För BAM har fyndfrekvensen över 0,1 µg/l minskat från 30 % till 12 % mellan de två perioderna och för atrazin från 17 % till 2 %. Data fr. år: 1987-2004 Fyndfrekvens 0% 5% 10% 15% 20% 25% 30% 35% 40% 45% 50% BAM 49 atrazin 47 atrazin-desetyl 46 44 Fyndfrekvens 45 0,1 46 µg/l Fyndfrekvens 47 0-0,1 48µg/l Antal 49 prover 50 (a1) Norrland 1987 2004. Data fr. år: 2005-2014 Fyndfrekvens 0% 5% 10% 15% 20% 25% 30% 35% 40% 45% 50% BAM AMPA glyfosat atrazin-desetyl atrazin 112 112 39 39 122 terbutylazin diklorprop bentazon atrazin-desisopropyl MCPA 109 111 112 112 112 0 Fyndfrekvens 20 40 0,1 µg/l 60Fyndfrekvens 80 0-0,1 µg/l 100 Antal 120 prover 140 (a2) Norrland 2005 2014. 41

Data fr. år: 1987-2004 BAM atrazin atrazin-desetyl 2,4-D mekoprop diklorprop bentazon atrazin-desisopropyl MCPA diuron Fyndfrekvens 0% 5% 10% 15% 20% 25% 30% 35% 40% 45% 50% 118 128 121 61 54 55 60 93 71 29 0 Fyndfrekvens 20 40 0,1 µg/l 60Fyndfrekvens 80 0-0,1 µg/l 100 Antal 120 prover 140 (b1) Svealand 1987 2004. Data fr. år: 2005-2014 BAM atrazin atrazin-desetyl bentazon 2,4,5-T diklorprop mekoprop diuron AMPA glyfosat Fyndfrekvens 0% 5% 10% 15% 20% 25% 30% 35% 40% 45% 50% 236 249 232 216 39 215 170 121 154 154 0 Fyndfrekvens 50 0,1100 µg/l Fyndfrekvens 150 0-0,1 200µg/l Antal 250prover 300 (b2) Svealand 2005 2014. Data fr. år: 1987-2014 Fyndfrekvens 0% 5% 10% 15% 20% 25% 30% 35% 40% 45% 50% BAM 59 atrazin-desetyl 57 atrazin 57 bentazon atrazin-desisopropyl 55 57 isoproturon simazin terbutylazin 53 54 57 diklorprop 55 50 Fyndfrekvens 52 0,1 µg/l 54 Fyndfrekvens 560-0,1 µg/l 58 Antal prover 60 (c) Götaland, mindre intensivt jordbruk, data från hela perioden 1987 2014. 42

Data fr. år: 1987-2004 bentazon BAM atrazin-desetyl diklorprop MCPA klopyralid atrazin iprodion mekoprop fluroxipyr Fyndfrekvens 0% 5% 10% 15% 20% 25% 30% 35% 40% 45% 50% 558 80 80 559 559 531 205 140 559 101 0 Fyndfrekvens 100 0,1 200µg/l Fyndfrekvens 300 0-0,1 400µg/l Antal 500 prover 600 (d1) Götaland, intensivt jordbruk exkl. Skåne, 1987 2004. Data fr. år: 2005-2014 Fyndfrekvens 0% 5% 10% 15% 20% 25% 30% 35% 40% 45% 50% BAM bentazon metribuzin-diketo atrazin klopyralid 200 204 56 299 202 atrazin-desetyl AMPA MCPA iprodion diklorprop 202 171 249 65 248 0 Fyndfrekvens 50 100 0,1 µg/l 150 Fyndfrekvens 200 0-0,1 µg/l 250 Antal 300 prover 350 (d2) Götaland, intensivt jordbruk exkl. Skåne, 2005 2014. Data fr. år: 1987-2004 BAM atrazin atrazin-desetyl atrazin-hydroxy bentazon terbutylazin atrazin-desisopropyl AMPA mekoprop isoproturon Fyndfrekvens 0% 5% 10% 15% 20% 25% 30% 35% 40% 45% 50% 443 555 417 118 551 551 348 179 544 216 0 Fyndfrekvens 100 0,1200 µg/l Fyndfrekvens 300 0-0,1 400 µg/l Antal 500prover 600 (e1) Skåne, 1987 2004. 43

Data fr. år: 2005-2014 Fyndfrekvens 0% 5% 10% 15% 20% 25% 30% 35% 40% 45% 50% BAM atrazin-desetyl atrazin 693 693 693 atrazin-hydroxy bentazon 693 279 atrazin-desetyldesisopropyl 196 terbutylazin-desetyl 223 diklobenil 92 DNOC 97 isoproturon 676 Fyndfrekvens 0 0,1 200 µg/l Fyndfrekvens 400 0-0,1 µg/l 600Antal prover 800 (e2) Skåne, 2005 2014. Figur 18. Fyndfrekvens 0 0,1 µg/l och frekvens med fynd större eller lika med 0,1 µg/l för de 10 vanligaste påträffade substanserna för regionerna a) Norrland, b) Svealand, c) Götalands län med mindre intensivt jordbruk (Blekinge, Kronoberg, Kalmar, Jönköping), d) Götalands län med intensivt jordbruk exkl. Skåne (Halland, V. Götaland, Östergötland och Gotland), e) Skåne. Figurerna a1, b1, etc. har data från perioden 1987 2004 och figurerna a2, b2, etc. har data från perioden 2005 2014. Endast substanser som har provtagits mer än 20 gånger har inkluderats. Staplar med en svart ram omkring innebär att substansen är förbjuden idag. I figuren ingår endast data för generella vattenprov (ej från vattenverk). En indelning har även gjorts för brunnar som ligger inom en tätort, på öppen mark och i skogsmark enligt översiktskartans klassning av markytor. Detta kan ses som en grov indelning på om påverkan kommer från jordbruket eller från övriga källor. Platsangivelser fanns tillgängligt för 122 prover inom tätorter och 234 prover på öppen mark och 83 prover på skogsmark. Figur 19 visar att totala fyndfrekvensen för summahalter är högst för brunnar inom tätort och detta kan möjligen härröra från de många fynden av BAM och atrazin. BAM är en nedbrytningsprodukt av diklobenil som ingick i totalbekämpningsmedel som ofta användes för att bekämpa all växtlighet på t.ex. grusgångar, banvallar, industriområden och liknande. Denna användning var troligen ännu mer omfattande inom tätorter än på landsbygden. Prover tagna i brunnar på öppen mark har en något lägre total fyndfrekvens och lägst har brunnar på skogsmark. Vad gäller fynd i olika halter är det svårt att se någon stor skillnad mellan de olika marktyperna. Halterna över 0,1 µg/l visar dock samma mönster med högst fyndfrekvens i tätort och lägst i skogsmark, medan summahalter större eller lika med 0,5 µg/l visar motsatt trend. Det är ett begränsat antal prov där det finns exakta koordinater för och det är därför inte möjligt att dra några säkra slutsatser utifrån dessa resultat. 44

Fyndfrekvens Havs- och vattenmyndighetens rapport 2014:15 CKB rapport 2014:1 100% 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% Ej detekt. <0,05 0,05-0,1 0,1-0,5 0,5 10% 0% tätort 122 prover öppen mark 234 prover skogsmark 83 prover Figur 19. Andelen fynd i olika koncentrationsintervall av summahalt för prover tagna i brunnar inom tätort, på öppen mark och på skogsmark. Proven är tagna under perioden 2007 2014. Djup En djupare brunn bör generellt sett ge ett bättre skydd mot förorening från bekämpningsmedel än en grund brunn med i övrigt samma förutsättningar. Detta eftersom bekämpningsmedlet appliceras på ytan, oftast genom besprutning och sedan måste transporteras med infiltrerande regnvattnet genom jordlagren för att nå ner till grundvattnet. På väg ner genom jorden kan substansen dels hinna brytas ner och dels adsorberas till jordpartiklar och på så sätt fastna innan ämnet når grundvattnet. I de övre jordlagren finns mikroorganismer som kan bryta ner främmande ämnen såsom bekämpningsmedel, men hastigheten beror på substansens egenskaper och på tillgången på mikroorganismer, samt den mikrobiella aktiviteten. Generellt sett så minskar nedbrytningshastigheten med djupet då det finns färre mikroorganismer längre ner i markprofilen. Ämnet kan även adsorberas till markpartiklar eller bergytor som ämnet passerar, denna process kan dock i viss utsträckning vara reversibel (det vill säga desorption, då ämnet kan släppa igen från partiklarna som de har adsorberat till). Nere i grundvattnet kan substansen också spädas ut med annat vatten som har lägre halter av ämnet. Till exempel kan tillrinningsområdet till en brunn innefatta en källa till bekämpningsmedel, men andra delar av området inte har några källor av bekämpningsmedel, vattnet i brunnen blir då en blandning av de två. En djupare brunn innebär sålunda att en läckagebenägen substans på grund av den längre transportsträckan har större möjlighet att hinna brytas ner och/eller adsorberas till markpartiklar, samt på grund av ett relativt sett större tillrinningsområde, också blandas ut i en större mängd vatten. I figur 20 visas andelen fynd i olika koncentrationsintervall för medianen av summahalten bekämpningsmedel av alla prover från en brunn i relation till dess djup. Resultaten visar en tendens att grunda brunnar har en högre fynd- 45

Summahalt (µg/l) Havs- och vattenmyndighetens rapport 2014:15 CKB rapport 2014:1 frekvens av halter över 0,1 µg/l än de djupare brunnarna. Det är dock få brunnar från de djupare intervallen. Figuren bygger på alla data under perioden 1986 2014 där information om brunnsdjup funnits tillgängligt. Figuren har ej delats upp i tidsperioder eller med och utan vattenverksdata på grund av att det lilla antalet stationer med information om brunnens djup. I denna figur är brunnarna indelade efter det maximala djupet, men en brunn som är klassificerad för ett visst djup kan ta in vatten från flera ovanliggande lager. Det skulle därför vara värdefull information för tolkningen av resultaten om mer kunskap fanns om vid vilka djup som intaget i brunnen sker. I figur 21 visas summahalt för prover mot djup av brunnen. Det är fler höga halter för grunda brunnar, men det är också betydligt fler brunnar inom detta intervall, vilket gör det svårt att utläsa om det finns något samband mellan summahalter i enskilda prover i förhållande till brunnens djup. Figur 20. Andel fynd i olika koncentrationsintervall för medianen av summahalter av bekämpningsmedel mot brunnsdjupet på stationen. Underlaget till figuren inkluderar alla datakällor (både de generella vattenproven och prov från vattenverk) och tidsperioden 1987 2014. 10000 1000 100 10 1 0,1 0,01 0,001 0 20 40 60 80 100 120 140 Brunnsdjup (m) Figur 21. Summakoncentration (µg/l) per prov och station mot djupet på stationen (x-axeln). Underlaget till figuren inkluderar alla datakällor (både de generella vattenproven och prov från vattenverk) och tidsperioden 1987 2014. 46

Fyndfrekvens Havs- och vattenmyndighetens rapport 2014:15 CKB rapport 2014:1 Borrade respektive grävda brunnar Brunnar för uttag av dricksvatten kan vara antingen borrade eller grävda. Grävda brunnar är vanligt för enskild dricksvattenförsörjning på enstaka fastigheter och är ofta anlagda för relativt länge sedan. Det är idag absolut vanligast att nya brunnar utgörs av bergborrade brunnar även om det fortfarande förekommer att nya brunnar grävs (SGU, 2014a). Grävda brunnar är generellt sett betydligt grundare än borrade brunnar och förutsätter att det finns tillgång till grundvatten på max 5 6 meters djup (SGU, 2014a). Grävda brunnar anläggs av naturliga skäl i jordlagren medan borrade brunnar kan ha vattenuttag i både jord och berg. Många grävda brunnar anlades under en tid då kunskap saknade om betydelsen av att täta och skydda brunnen från inträngande vatten från markytan, vilket gör att olika föroreningar snabbt kan transporteras ner i brunnen via otätheter i brunnskonstruktionen. Alla dessa skillnader mellan grävda och borrade brunnar medför att den grävda brunnen är betydligt känsligare för påverkan från föroreningar, inklusive bekämpningsmedel. 100% 80% Ej detekterat 0 < X < 0,05 µg/l 60% 40% 20% 0,05 X < 0,1 µg/l 0,1 X < 0,5 µg/l X 0,5 µg/l 0% Grävd 248 station Borrad 126 station Grävd 332 station 1987-2004 2005-2014 Borrad 120 station Figur 22. Andelen fynd i olika koncentrationsintervall för prover tagna i borrade respektive grävda brunnar för två tidsintervall, 1987 2004 och 2005 2014. Data taget från kategorin generella vattenprover, inte från vattenverk. I figur 22 visas andelen fynd i olika koncentrationsintervall för summahalten av alla provtagna bekämpningsmedel vid stationer med grävda respektive borrade brunnar. Data från vattenverk har exkluderats ur beräkningarna och figuren är uppdelad i två olika tidsperioder 1987 2004 och 2005 2014 för att visa på eventuella skillnader över tid. För att inte räkna upprepade prover på samma station så har medianen av summahalterna beräknats för varje station. Den totala fyndfrekvensen för prover i grävda brunnar är ca 33 % under perioden 1987 2004 och för borrade brunnar ca 21 %. Under perioden 2005 2014 är den totala fyndfrekvensen ca 36 % för grävda brunnar och 25 % för borrade. Andelen prover med summahalter över 0,1 µg/l visar dock inga tydliga skillnader mellan brunnstyperna eller mellan tidsperioderna. I figur 23 visas fyndfrekvensen för fynd större eller lika med 0,1 µg/l för vanligaste förekommande substanserna uppdelat på om brunnen var grävd eller borrad, för de grundvattenprov där informationen fanns tillgänglig exklusive 47

alla prover i vattenverk. Data är även i denna analys uppdelad på perioderna 1987 2004 (figur 23 a) respektive 2005 2014 (figur 23 b). De flesta substanserna har en högre fyndfrekvens i grävda än i borrade brunnar under båda perioderna. För atrazin, inklusive dess nedbrytningsprodukter, är det en betydande skillnad mellan grävda och borrade brunnar, där den större andelen fynd i de grävda brunnarna sannolikt beror på att atrazin har använts flitigt för att bekämpa ogräs på gårdsplaner som ofta ligger i nära anslutning till gårdens privata dricksvattenbrunn. Det är dock intressant att notera skillnaden mellan fyndfrekvenserna av BAM och atrazin plus dess nedbrytningsprodukter där BAM under perioden 1986 2004 är lika vanligt i de borrade brunnarna som i grävda. Under den senaste perioden är dock denna skillnad mindre då fyndfrekvensen för BAM minskar i borrade brunnar men ökar i grävda brunnar medan atrazin och atrazin-desetyl har ett motsatt mönster med minskande fyndfrekvenser i grävda brunnar och ökande fyndfrekvenser i borrade brunnar. Även för bentazon har fyndfrekvenserna över 0,1 µg/l minskat i grävda brunnar och ökat i borrade brunnar. Det är svårt att dra några säkra slutsatser utifrån befintliga data utan en mer ingående undersökning av dessa, t.ex. om det är skillnad i djup mellan de brunnar som provtagits. I nästa kapitel undersöks halterna i enskilda brunnar med en kortare jämförelse till vattenverk, vilket är relaterat till denna fråga. 48

(a) BAM atrazin atrazin-desetyl bentazon bromacil terbutylazin prometryn triallat lenacil MCPA klopyralid diklorprop mekoprop dikamba atrazin-desisopropyl isoproturon simazin AMPA glyfosat metazaklor (b) 0% 5% 10% 15% 20% 25% 30% 35% 33 123 226 425 101 25 97 25 33 113 451 521 430 422 445 514 515 246 261 442 322 117 162 226 403 49 49 234 144 181 116 127 Fyndfrekvens 0,1 µg/l 1986-2004 449 222 400 Grävda brunnar 600 Borrade 500 brunnar 400 Antal prover, 300 grävda 200 Antal prover, 100 borrade 0 BAM atrazin atrazin-desetyl bentazon klopyralid atrazin-desisopropyl isoproturon terbutylazin AMPA metazaklor glyfosat simazin diuron MCPA metamitron fluroxipyr diklorprop kvinmerak 2,4,5-T imazapyr 516 301 112 161 504 161 504 504 161 114 345 154 487 115 351 161 463 99 387 196 516 136 421 135 363 195 514 190 81 77 499 242 161 161 242 195 504 319 521 504 163 433 Fyndfrekvens 0,1 µg/l 2005-2014 0% 5% 10% 15% 20% 25% 30% 35% Grävda brunnar -200 Borrade brunnar 0 Antal prover, 200 grävda Antal 400 prover, borrade600 203 277 514 Figur 23. Fyndfrekvensen för fynd större eller lika med 0,1 µg/l för de vanligaste förekommande substanserna i grävda respektive borrade brunnar under perioderna 1986 2004 (a) och 2005 2014 (b). Data taget från kategorin generella vattenprover, inte från vattenverk. Antal prover för varje ämne anges vid staplarna, för grävda med en orange ram runt. 49

Enskilda brunnar respektive råvatten till vattenverk 15 % av Sveriges befolkning har en enskild vattenförsörjning, ungefär drygt en miljon är permanentboende och drygt en miljon som bor i fritidshus. Denna vattenförsörjning är nästan uteslutande baserad på grundvatten och förekommer i glesbygd där det inte finns tillgång till kommunal vattenförsörjning. Vid enskild vattenförsörjning har man själv ansvaret för kvaliteten på vattnet, men eftersom analys av bekämpningsmedel är relativt dyrt jämfört med andra parametrar så analyseras bekämpningsmedel betydligt mera sällan i enskilda brunnar jämfört med kommunal vattenförsörjning. Utöver att kunskapen om innehållet i vattnet kan vara dåligt så finns det några ytterligare problem som gör att enskilda brunnar ofta kan vara mer känsliga för föroreningar. Enskilda brunnar i jordlagren är ofta grundare än kommunala brunnar. Om brunnen är gammal kan det också vara problem med t.ex. inläckage av ytligt vatten på grund av att den är otät eller andra konstruktionsfel och ägaren av en enskild brunn har oftast mindre möjlighet, kunskap och pengar för underhåll av brunnen. Även för bergborrade brunnar förekommer att brunnen är dåligt tätad mot inläckage av ytligt vatten även om situationen har förbättrats genom brunnsborrarutbildning och certifiering. Av dessa anledningar ville vi göra en separat analys av enskilda brunnar. Figur 24 och figur 25 visar fyndfrekvenserna för de 20 vanligast detekterade substanserna i enskilda brunnar respektive råvatten från vattenverk. Båda figurerna är uppdelade i perioderna 1987 2004 och 2005 2014 för att se eventuella förändringar över tiden. En jämförelse av fyndfrekvenserna i enskilda brunnar under de båda perioderna (figur 24 a och b) visar på att det under båda perioderna har varit BAM följt av atrazin med dess nedbrytningsprodukter som varit de mest frekvent detekterade substanserna. Överlag har fyndfrekvenserna minskat förutom för BAM där det inte finns någon tydlig skillnad. En jämförelse mellan enskilda brunnar och råvatten från vattenverk under den senaste perioden (figur 24 b jämfört med 25 b) visar att det är ungefär samma fyndfrekvens för BAM (33 %). BAM är också den substans med störst andel fynd som överskrider 0,1 µg/l i enskilda brunnar och i råvatten från vattenverken, ca 16 % respektive 17 %. För alla andra vanligt förekommande substanser är det en högre fyndfrekvens i de enskilda brunnarna jämfört med råvatten till vattenverken. Förutom för BAM är skillnaden minst för bentazon med en fyndfrekvens på 4 % i enskilda brunnar och 3 % i råvatten till vattenverk. Särskilt stor är skillnaden för atrazin med dess nedbrytningsprodukter där atrazin-hydroxy har en fyndfrekvens i enskilda brunnar på 18 %, atrazin 13 % och atrazin-desetyl 12 %. Motsvarande fyndfrekvenser i kommunala råvattenprover är 0 %, 6 % respektive 7 %. 50

(a) (b) Data fr. år: 1987-2004 BAM atrazin-hydroxy atrazin atrazin-desetyl bentazon atrazin-desisopropyl AMPA isoproturon glyfosat mekoprop terbutylazin metazaklor diklorprop etofumesat DDT-p,p DDT-o,p DDD-p,p diklobenil 2,4-D metamitron Data fr. år: 2005-2014 BAM atrazin-hydroxy atrazin atrazin-desetyl terbutylazin-desetyl diklobenil bentazon AMPA DNOC atrazin-desisopropyl terbutylazin isoproturon propikonazol metazaklor glyfosat klopyralid diklorprop metamitron simazin diuron Fyndfrekvens 0% 5% 10% 15% 20% 25% 30% 35% 40% 290 353 187 94 100 101 204 353 239 314 147 221 159 343 344 355 94 350 315 Fyndfrekvens 0 50 0,1 µg/l 100 Fyndfrekvens 150 200 0-0,1 µg/l 250 Antal 300prover350 400 Fyndfrekvens 0% 5% 10% 15% 20% 25% 30% 35% 40% 405 321 249 439 330 450 253 81 440 314 84 440 450 440 125 440 132 Figur 24. Fyndfrekvens och frekvens med fynd över 0,1 µg/l för de 20 vanligaste funna substanserna i enskilda brunnar. Endast substanser som har provtagits mer än 50 gånger har inkluderats. Staplar med en svart ram omkring innebär att substansen är förbjuden idag. (a) visar tidsperioden 1987 2004, (b) perioden 2005 2014. 450 Fyndfrekvens 0 50 0,1 µg/l 100 Fyndfrekvens 150 200 250 0-0,1 µg/l 300 350 Antal 400 prover 450 500 89 316 440 51

(a) BAM atrazin-desetyl atrazin bentazon difenylamin glyfosat ETU mekoprop diuron diklorprop fenoprop metribuzin 2,4-D atrazin-desisopropyl MCPA AMPA klopyralid flamprop aldrin cyanazin b) Fyndfrekvens 0% 5% 10% 15% 20% 25% 30% 35% 40% 66 522 78 1912 1099 1906 238 2009 1874 2007 1913 510 908 411 469 2018 2189 2309 1935 Figur 25. Fyndfrekvens och frekvens med fynd över 0,1 µg/l i prover tagna i vattenverks råvattenprover för dricksvattenproduktion. Fyndfrekvensen har beräknats för de 20 vanligaste funna substanserna i enskilda brunnar för jämförelse med figur 24. Endast substanser som har provtagits mer än 50 gånger har inkluderats. Staplar med en svart ram omkring innebär att substansen är förbjuden idag. (a) visar tidsperioden 1987 2004, (b) perioden 2005 2014. 2712 Data fr. år: 1987-2004 Fyndfrekvens 0 0,1500 µg/l Fyndfrekvens 1000 1500 0-0,1 µg/l 2000Antal prover 2500 3000 BAM terbutylazin-desetyl atrazin-desetyl atrazin bentazon lindan atrazin-desetyldesisopropyl difenylamin AMPA atrazin-desisopropyl mekoprop kvinmerak glyfosat klopyralid simazin MCPA diuron diklorprop isoproturon imazapyr Fyndfrekvens 0% 5% 10% 15% 20% 25% 30% 35% 40% 61 81 181 2730 5701 5712 5674 2744 1342 5660 5651 4584 5600 5698 1435 72 5950 5943 5823 6304 Data fr. år: 2005-2014 Fyndfrekvens 00,1 µg/l Fyndfrekvens 2000 0-0,1 4000µg/l Antal 6000 prover 8000 52

Koncentration (µg/l) Havs- och vattenmyndighetens rapport 2014:15 CKB rapport 2014:1 En boxplot av de fyra mest detekterade bekämpningsmedlen i enskilda brunnar (figur 26) visar att den uppmätta koncentrationen för BAM och bentazon överskrider 0,1 µg/l i ungefär hälften av de fall då substanserna kan detekteras, precis som i alla grundvatten sammantaget (figur 15). BAM har det högsta medianvärdet (0,11 µg/l) såväl som det högsta maxvärdet (5,4 µg/l) av alla substanser i enskilda brunnar. Bentazon har i enskilda brunnar ett medianvärde på 0,10 µg/l i prover där substansen detekterats, vilket är samma som för grundvatten generellt. Atrazin har generellt något högre halter i enskilda brunnar i de fall ämnet detekteras (median 0,05 µg/l, 75-percentil 0,195 µg/l jämfört med median 0,05 µg/l och 75-percentil 0,1 µg/l). Terbutylazin-desetyl har i enskilda brunnar detekterats 1 gång över 0,1 µg/l och de flesta proverna där ämnet har kunnat uppmätas har varit under 0,01 µg/l (median 0,007 µg/l). 10 1 0,1 0,01 0,001 BAM atrazin terbutylazin-desetyl bentazon Figur 26. Boxplot av koncentrationen av fyra av de mest frekvent detekterade bekämpningsmedelssubstanserna i enskilda brunnar för tidsperioden 1987 2014. Boxen visar 25- percentil, median och 75-percentil. Felstaplarna visar max- och minvärde. BAM är analyserad 727 gånger med 235 fynd, atrazin 769/122, terbetylazin-desetyl 131/12, bentazon 766/39. Jämför mot figur 15. Den omvända kumulativa fördelningen av summahalten i prov från enskilda brunnar och från vattenverk under två olika tidsperioder (figur 27) visar att det är vanligare att prover från enskilda brunnar har högre summahalter jämfört med prover från vattenverk. Resultaten visar också att summahalterna är överlag lägre under de senaste tio åren (2005 2014) jämfört med perioden 1987 2004. Cirka 8 % av alla prover från brunnar under åren 2005 2014 hade en summahalt över 0,5 µg/l, motsvarande siffra för vattenverken var ca 2 % (figur 27). 53

Figur 27. Omvänd fördelning av summahalter i prov från enskilda brunnar och i prov från vattenverk uppdelat på tidsperioderna 1987 2004 och 2005 2014 (gränsvärdet för summahalten av bekämpningsmedel, 0,5 µg/l markerad med röd linje). Figur 28 visar hur summahalterna har förändrats under åren 1987 2014 uppdelat på 5-årsintervall. Den totala fyndfrekvensen ökade fram till perioden 2000 2004 då den nådde det största värdet med en fyndfrekvens på 46 % för att sedan avta fram till dagens ca 36 %. Precis som i tidigare avsnitt, har analysmetoderna och dess detektionsgränser förändrats under åren vilket gör att en jämförelse för fyndfrekvensen enklast sker vid nivån 0,1 µg/l, vilket var den vanligaste detektionsgränsen i början av perioden. 29 % av proven hade en summahalt större eller lika med 0,1 µg/l under 2000 2004, vilket är den största andelen. Den senaste perioden (2010 2014) har den andelen minskat till 15 %. Andelen prover med en summahalt över 0,5 µg/l har minskat stadigt sedan sent 1990-tal och ligger i dag på ca 3 %, vilket är en minskning sedan perioden 1995 1999 då över 13 % av proven överskred dricksvattengränsen. I figur 29 visas andelen av alla prover i enskilda brunnar där minst ett ämne har överskridit 0,1 µg/l uppdelat på 5-årsperioder mellan 1987 2014. Andelen prov med minst en substans över 0,1 µg/l var som högst under perioden 2000 2004 (28 %) och har sedan minskat till den senaste perioden 2010 2014 (10 %). 54

Figur 28. Fyndfrekvens för olika summahalter i prover tillsammans med antal prov (höger y-axel) för prov från enskilda brunnar, all information uppdelat på 5-årsintervall. Figur 29. Andel av proven från enskilda brunnar som har minst en substans som överskrider 0,1 µg/l, för femårsintervall. En stor del av proverna i enskilda brunnar har samlats in från Skåne och i figur 30 visas fyndfrekvenserna i olika koncentrationsintervall samt antalet prov för Skåne jämfört med resten av landet. Då det inte fanns tillräckligt antal prov från övriga enskilda län, kunde ingen ytterligare undersökning göras för dessa län. Fyndfrekvensen är betydligt högre i Skåne då man hittat bekämpningsmedel i 40 % av proverna jämfört med övriga läns 23 %. Andelen prov med en summahalt över gränsvärdet 0,5 µg/l är dock densamma (ungefär 10 %). 55

Figur 30. Fyndfrekvens för olika summahalter i prover tillsammans med antal prov (höger y-axel) för prov från enskilda brunnar, uppdelat på Skåne och övriga län. Sammantaget så minskar halterna i enskilda brunnar, framför allt summahalterna över 0,5 µg/l (figur 28), men fortfarande påträffas minst en substans i en halt över 0,1 µg/l i 10 % av brunnarna (figur 29). Det är sannolikt äldre användning av bekämpningsmedel som utgör de vanligaste problemen, då alla de vanligaste hittade bekämpningsmedlen är förbjudna sedan länge (figur 24). Bentazon är den vanligaste påträffade substansen i enskilda brunnar som är godkänd som växtskyddsmedel i dag (figur 24). I denna rapport går det inte att urskilja exakt vilka riskfaktorerna är för att vattnet ska bli förorenat av bekämpningsmedel. I en tidigare undersökning av 19 enskilda brunnar i Halland 2011 (Larsson et al., 2013) kunde faktorer som dåligt underhållna brunnar och placering av brunnen på gårdsplan eller annan grusad yta där det kan misstänkas att totalbekämpningsmedel har använts pekas ut som viktiga. Grävda brunnar hade sämre vattenkvalitet än borrade, men det kan tänkas bero på att borrade brunnar är konstruerade senare och är bättre underhållna. Vattenverken har ofta djupa borrhål för sitt råvattenuttag vilket gör dem mindre känsliga för föroreningar och ca 75 % av Sveriges vattentäkter har vattenskyddsområden upprättade där bekämpningsmedelsspridning är reglerat (Svenskt vatten 2014b). Detta lämnar dock 25 % av Sveriges kommunala dricksvattentäkter utan specifikt skydd för spridning av bekämpningsmedel. Ytterligare orsaker till de lägre fyndfrekvenserna i vattenverkens råvatten är att de har en relativt bra kontroll av kvaliteten på vattnet och borrhål som har problem med föroreningar tas ofta ur drift. Ett nytt borrhål kan då anläggas med t.ex. en mer strategisk placering eller ett större djup. 56

Förbjudna respektive godkända substanser För att följa utvecklingen fyndfrekvens för förbjudna respektive godkända ämnen har substanserna grupperats i grupper utefter datumet då godkännandedatumet gick ut (figur 31). Det är uppdelat i grupper med tioårsintervaller, med start med substanser med godkännandedatum som gick ut innan 1990. Att godkännandedatumet går ut för en substans eller en produkt innebär normalt sett att produkten får säljas året efter och att det är godkänt för användning under ytterligare en växtsäsong. Det är alltså ett par års förskjutning jämfört med årtalen angivna för grupperna i figuren. Figur 31 visar fyndfrekvenser över eller lika med 0,1 µg/l för de olika grupperna av substanser, uppdelat på olika årsintervall för proven, figur 31 a) visar generella prover och figur 31 b) visar prover från vattenverken. Gruppen med substanser som förbjöds under 90- talet är den vanligast förekommande kategorin från 1995 och fram till idag, både i vattenverk och i generella prover. Denna grupp ökade avsevärt fram till och med perioden 2000 2004 för att sedan minska under de senaste tio åren. I denna grupp ingår diklobenil och dess nedbrytningsprodukt BAM, detta ämne inkluderades oftare i analyserna under andra hälften av nittiotalet, vilket också leder till att gruppen ser ut att öka. Atrazin ingår i gruppen som förbjöds innan 1990 och bidrar tillsammans med dess nedbrytningsprodukter till utvecklingen av de mörkblå staplarna. I de generella proverna (exklusive prov från vattenverk) minskade fyndfrekvensen för denna grupp tydligt vid slutet på 1990-talet och har sedan dess minskat ytterligare något. Även för prover tagna i vattenverk har gruppen som inkluderar atrazin minskat stadigt sedan 1990-talet. Bentazon ingår i gruppen som fortfarande är godkänd, den substansen har fått en minskad användning under tidsperioden till följd av begränsningar i dess användningsområde. De minskade halterna av bentazon ligger i stor utsträckning bakom huvuddelen av förändringen av gruppen med godkända substanser (bruna staplar) som har minskat i både vattenverk och generella prover. (a) 57

b) Figur 31. Fyndfrekvens för olika grupper av substanser mot 3-årsintervall för proven. Grupperingen är baserad på sista godkännandedatum, indelat i tio-årsintervall, med början för de substanser som förbjöds innan 1990. Endast fynd över 0,1 µg/l är inkluderat i dataunderlaget för ökad jämförbarhet mellan tidsperioderna. (a) visar data från generella vattenprov, (b) visar data från vattenverk. Substanser med jordbruksanvändning respektive övrig användning I detta avsnitt har vi delat upp resultaten mellan substanser som har haft huvudsaklig användning utanför jordbruket (se tabell 1) och substanser som huvudsakligen har använts inom jordbruket, i det följande angett som kategorierna Jordbruksanvändning respektive Övrig användning. Resultaten har även delats upp med avseende på huvudsaklig markanvändning i provlokalens närhet, på samma sätt som i figur 19 (enligt översiktskartans klassning av markytor), för att se om detta påverkar fynden av olika typer av bekämpningsmedel. Analysen av fynd av substanser med övrig respektive jordbruksanvändning i jordbruket görs för att undersöka jordbrukets bidrag till förekomsten av bekämpningsmedel i grundvatten. Det är dock viktigt att komma ihåg att uppdelningen av substanser mellan de bägge kategorierna är mycket generell och att det finns substanser inom kategorin med jordbruksanvändning som haft flera olika användningsområden, både inom och utanför jordbruket. Substanser i kategorin Övrig användning (Tabell 1) innefattar främst substanser som använts som totalbekämpningsmedel, till exempel diklobenil (inklusive dess nedbrytningsprodukt BAM) och atrazin som, innan de förbjöds, hade en mycket utbredd användning inom många delar av samhället och med huvudsaklig användning utanför åkermark. Resultaten presenteras i figur 32 där det framgår att substanser med övrig användning har en generellt högre fyndfrekvens än substanser med jordbruksanvändning, oberoende av huvudsaklig markanvändning i provlokalens närhet. Särskilt för prover tagna i tätort har övriga substanser en klart högre fyndfre- 58

kvens än de med jordbruksanvändning, även för andelen prov med summahalter över eller lika med 0,1 µg/l. För prover tagna i öppen mark är andelen fynd av bekämpningsmedel med jordbruksanvändning generellt sett högre än i prover från tätort eller skogsmark, men substanser med övrig användning har ändå även här en högre fyndfrekvens än de för de substanser med jordbruksanvändning. Detta förhållande gäller även prover från övriga marktyper. Det låga antalet prover från skogsmark innebär att det är resultatet från endast två enskilda prover med summahalter över eller lika med 0,5 µg/l som bidrar till en relativt sett hög fyndfrekvens (2 %) av förhöjda summahalter i kategorin substanser med jordbruksanvändning. Figur 32. Andelen fynd i olika koncentrationsintervall av summahalt för prover tagna i brunnar inom öppen mark, tätort och skogsmark, uppdelat på substansernas huvudsakliga användning: inom jordbruket (JBK) eller övrig användning (Övr). Observera att axeln som visar fyndfrekvensen är begränsad till 50 %. Endast data från generella vattenprover är inkluderade (ej vattenverk). Proverna kommer från tidsperioden 2007 2014. Trender för enskilda substanser I detta avsnitt visas utvecklingen i fyndfrekvens och halter i grundvatten (exklusive vattenverk) för de tre substanser som har påträffats mest frekvent, det vill säga bentazon, BAM och atrazin. Bentazon uppvisar minskande halter, vilket är i linje med dess minskade användning. Bentazon är fortfarande tillåtet att använda, men 1992 infördes restriktioner i användningen. Till exempel tilllåts numera inte höstapplicering, doserna har sänkts och antalet grödor som får behandlas har begränsats betydligt. Substansen uppvisar både en sjunkande fyndfrekvens sedan början av 2000-talet (figur 33) och en trend i form av något minskande halter i form av medel, median och maxvärde dock med en stor variation mellan åren (figur 34). Det är dock viktigt att poängtera att detektionsgränsen generellt sett har sjunkit under den här perioden (streckade linjen i figur 34) vilket kan bidra till att medelvärdet och medianen av detekterade substanser också sjunker. Maxvärdet är opåverkat av detta och kan därför vara ett bättre mått för att se minskande trender under perioden. För bentazon kan 59

1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 Koncentration (µg/l) Antal prover 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 Fyndfrekvens (%) Antal prover Havs- och vattenmyndighetens rapport 2014:15 CKB rapport 2014:1 man se en minskning av det uppmätta maxvärdet sedan 1988 men sedan mitten på 1990-talet är det mer osäkert om en minskning har skett då det är stora variationer mellan åren. Fyndfrekvensen över 0,1 µg/l är också en mer rättvisande indikator än den totala fyndfrekvensen och fyndfrekvensen 0,1 µg/l uppvisar en klar minskning över åren (figur 33). 80% 70% 60% 50% bentazon 300 250 200 40% 30% 20% 10% 0% 150 100 50 0 >0 µg/l 0,1 µg/l Antal prover Figur 33. Fyndfrekvensen och frekvensen prover över 0,1 µg/l av bentazon i grundvatten (exkl. vattenverk) under åren 1988 2014. Antal prover som tagits varje år avläses på den högra y-axeln. 1000 100 bentazon 300 250 10 200 1 0,1 0,01 0,001 150 100 50 0 Medel >0 Median >0 Vanl. detektionsgr. Max uppmätt Antal prover Figur 34. Medelvärde, median och maxvärde för detekterade prover av bentazon i grundvatten (exkl. vattenverk) under åren 1988 2014. Antal prover som tagits varje år avläses på den högra y-axeln. Även atrazin uppvisar starkt minskande halter över åren (figur 35 och 36). Även här har dock detektionsgränsen minskat under perioden och median och medelvärde följer i stort sett detektionsgränsen. Man kan se en minskning av uppmätta maxvärden över åren men även här är variationerna mellan åren stora. Det sista godkända ämnet innehållande atrazin förbjöds i Sverige 1989-09-30 och det är troligt att den nedåtgående trenden i koncentrationer kommer att fortsätta. Även fyndfrekvenserna (figur 35) har minskande andel över åren, både för fynd generellt men speciellt för fynd på 0,1 µg/l eller större. 60

1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 Koncentration (µg/l) Antal prover 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 Fyndfrekvens (%) Antal prover Havs- och vattenmyndighetens rapport 2014:15 CKB rapport 2014:1 80% 70% 60% 50% atrazin 300 250 200 40% 30% 20% 10% 0% 150 100 50 0 >0 µg/l 0,1 µg/l Antal prover Figur 35. Fyndfrekvensen och frekvensen prover över 0,1 µg/l av atrazin i grundvatten (exkl. vattenverk) under åren 1988 2014. Innan 1992 var detektionsgränsen 0,1 µg/l vilket medför att linjerna sammanfaller. Antal prover som tagits varje år avläses på den högra y-axeln. 1000 100 atrazin 300 250 10 1 0,1 0,01 200 150 100 50 0 Medel >0 Median >0 Vanl. detektionsgr. Max uppmätt Antal prover Figur 36. Medelvärde, median och maxvärde för detekterade prover av atrazin i grundvatten (exkl. vattenverk) under åren 1988 2014. Antal prover som tagits varje år avläses på den högra y-axeln. Fyndfrekvensen för BAM är stadigt nedåtgående sedan början på 2000-talet och även frekvensen fynd över 0,1 µg/l följer samma trend (figur 37). Vad gäller medianen och medelvärdet för detekterade halter (figur 38) så följer BAM samma mönster som atrazin och bentazon. Halterna är sjunkande under perioden men följer den sjunkande detektionsgränsen. De uppmätta maxvärdena för BAM ökar fram till 2005 och avtar sedan kraftigt under åren fram till idag, 2014. BAM är en nedbrytningsprodukt till diklobenil och det sista ämnet innehållande diklobenil förbjöds i Sverige vid årsskiftet 1990 1991. Att vi trots detta ser ett ökat maxvärde fram till år 2005 kan bero på tidsfördröjningen mellan att ett ämne används och att det når ner till grundvattnet. Om detta är fallet kan 2005 vara det år då BAM hade maximal koncentration i grundvatten generellt sett i Sverige och minskningen sedan dess kommer i så fall att fortsätta. Stora lokala variationer kan dock förekomma. 61

1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 Koncentration (µg/l) Antal prover 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 Fyndfrekvens (%) Antal prover Havs- och vattenmyndighetens rapport 2014:15 CKB rapport 2014:1 80% 70% 60% 50% BAM 300 250 200 40% 30% 20% 10% 0% 150 100 50 0 >0 µg/l 0,1 µg/l Antal prover Figur 37. Fyndfrekvensen och frekvensen prover över 0,1 µg/l av BAM i grundvatten (exkl. vattenverk) under åren 1992 2014. Antal prover som tagits varje år avläses på den högra y-axeln. 1000 100 BAM 300 10 200 1 100 0,1 0,01 0 Medel >0 Median >0 Vanl. detektionsgr. Max uppmätt Antal prover Figur 38. Medelvärde, medianoch maxvärde för detekterade prover av BAM i grundvatten (exkl. vattenverk) under åren 1992 2014. Antal prover som tagits varje år avläses på den högra y-axeln. Dessa undersökta vanligt förekommande substanser har alla minskat under den senare delen av den undersökta perioden och speciellt de sista fem åren. Förhoppningsvis fortsätter denna trend framöver. Finns det några substanser som verkar öka under den senare delen av perioden? Utifrån de data som har undersökts kan det vara svårt att se några tydliga trender, för vissa substanser på grund av de har analyserats få gånger. I tabell 3 visas substanser som har hittats i kortare perioder i relativt hög fyndfrekvens men som har analyserats för få gånger för att få en tydlig trend. Då dessa substanser har få antal analyser så blir resultaten mer känsligt för felkällor, såsom upprepad provtagning där det har påträffats en halt av den specifika substansen eller analysfel. Terbutylazin-desetyl och terbutylazin-hydroxy är nedbrytningsprodukter till terbutylazin, vilket är en substans som haft bred användning både inom och utanför jordbruket bland annat som totalbekämpningsmedel (godkännande för sista produkten upphörde 2003). Det är troligt att grundvatten har vanligt förekommande halter av dessa substanser, och att ökningen av dessa fynd de sen- 62

aste åren beror på att det har börjat göras analyser. Metribuzin-diketo är en nedbrytningsprodukt till metribuzin, en substans som är tillåten för användning mot ogräs i odlingar av potatis och morötter. Den har analyserats 51 gånger sedan 2010, och börjar då hittas mer frekvent. Propikonazol är ett växtskyddsmedel som används mot svamp, men också för att impregnera träprodukter. Substansen har varit relativt ofta analyserad, men antalet har minskat sedan år 2000, den högsta fyndfrekvensen, 2,2 %, ses dock under den senaste femårsperioden 2010 2014. Pentaklorfenol har varit förbjuden sedan 1978, men har endast analyserats vid 44 tillfällen efter 2009. Tabell 3. Lista över substanser med relativ hög fyndfrekvens, men med få antal analyser. Substans Max fyndfrekvens för femårsintervall (år inom parentes) Period analyser Totalt antal terbutylazin-desetyl 13,5 % (2010 2014) 2002 2013 253 DMST 27,3 % (2005 2009) 2002 2009 47 metribuzin-diketo 7,8 % (2010 2014) 2004 2012 60 pentaklorfenol 15,2 % (2010 2014) 2009 2014 44 propikonazol 2,2 % (2010 2014) 1987 2013 1124 terbutylazin-hydroxy 100 % (2010 2014) 2009 2011 8 Bland de substanser som är godkända för användning eller har blivit förbjudna efter 2010, så är det ganska låga fyndfrekvenser med undantag för bentazon och metribuzin-diketo (Tabell 4). För dessa substanser se diskussion tidigare i detta kapitel. Ett flertal ämnen har dock förekommit i halter som överstiger 0,1 µg/l. Då många olika substanser förekommer så kan dessa relativt låga fyndfrekvenser och fyndfrekvenser över 0,1 µg/l tillsammans utgöra ett hot mot vattenkvaliteten i grundvattnet. Tabell 4. Substanser som är godkända för användning eller förbjudna efter 2010. Substanser i fet stil har hittats i halter 0,1 µg/l, och substanser i kursiv stil har förbjudits efter 2010. Substansnamn Fyndfrekvens bentazon 5,9 % diklorprop 0,8 % glyfosat/ampa 0,8 % / 1,1 % isoproturon 0,4 % klopyralid 1,2 % kvinmerak 0,3 % mekoprop 0,9 % metribuzin/metribuzin-diketo 0,3 % / 6,7 % prosulfokarb 0,9 % 63

Bekämpningsmedel i dricksvatten från grundvatten Ungefär en fjärdedel av allt kommunalt dricksvatten i Sverige produceras från grundvatten. Vattnet produceras på vattenverk som tar upp vattnet ur borrhål, ofta djupa, för att sen skicka vattnet genom olika reningssteg och därefter pumpa ut det i ledningarna till konsumenterna. Vattenproducenterna är ålagda av Livsmedelsverket (författning SLVFS 2001:30) att provta bekämpningsmedelshalter i dricksvatten. Vattnet ska bedömas som otjänligt om något enstaka bekämpningsmedel överskrider 0,1 µg/l (för aldrin, dieldrin, heptaklor och heptaklorepoxid är gränsvärdet satt till 0,03 µg/l) eller om summahalten av alla detekterade bekämpningsmedel överskrider 0,5 µg/l. På vattenverken går vattnet igenom olika reningssteg beroende på vilken kvalitet det är på råvattnet och vilken rening som därmed behövs. Om det finns problem med föroreningar kan ett kolfilter ibland installeras, alternativt kan det aktuella borrhålet tas ur drift. Det är osäkert vilken påverkan dessa olika reningssteg har på eventuella bekämpningsmedel i vattnet och för att jämföra förekomsten av bekämpningsmedel i vattenverkens råvatten med förekomsten i färdigt dricksvatten som producerats från grundvatten har en analys av fyndfrekvensen gjorts för renvatten från grundvattenverk (figur 39, jämför med figur 14 c och d). Observera att dessa data från renvatten endast är inkluderade i analyserna i detta avsnitt (figur 39 och 40) och inte i övriga rapporten. BAM är även i färdigt dricksvatten den substans som detekteras oftast, dock med en fyndfrekvens på 14 % jämfört med råvatten där fyndfrekvenserna varit 38 % fynd under 1986 2004 och 33 % under 2005 2014. I ca 5 % av de analyserade proven över hela perioden överskrider BAM 0,1 µg/l. På andra och tredje plats kommer två nedbrytningsprodukter till terbutylazin, terbutylazindesetyl och terbutylazin-hydroxy med fyndfrekvenser på 6 % respektive 5 %. Det är intressant att se att antalet prover som analyserats för dessa nedbrytningsprodukter är mycket lågt, 47 resp 37 prover, jämfört med modersubstansen terbutylazin med 6228 prover men med en fyndfrekvens på endast 0,1 %. Detta tyder på att terbutylazin bryts ner och att nedbrytningsprodukterna förekommer i högre grad än modersubstansen. Bentazon har en fyndfrekvens i färdigt dricksvatten på 2,6 %, jämfört med råvattens 7 % 1986 2004 och 3 % under 2005 2014, och är därmed det godkända ämne som har högst fyndfrekvens i dricksvatten. Övriga godkända ämnen som påträffas bland de 20 vanligaste i dricksvatten är triflusulfuronmetyl, glyfosat (och AMPA), mekoprop, MCPA, kvinmerak och fenoxaprop. Alla med en fyndfrekvens på under 0,5 %. Det finns olika orsaker till att fyndfrekvensen är lägre i färdigt dricksvatten än i övrigt grundvatten. Reningen av vattnet kan göra att substanser fastnar i filter, bryts ner eller omvandlas till andra ämnen. Omfattningen av det är dock svår att bedöma. 64

BAM terbutylazin-desetyl terbutylazin-hydroxy bentazon atrazin-desetyl atrazin atrazin-hydroxy fenoprop difenylamin triflusulfuronmetyl diuron AMPA atrazin-desisopropyl mekoprop MCPA kvinmerak terbutylazin glyfosat diklorprop fenoxaprop Fyndfrekvens (%) 0% 2% 4% 6% 8% 10% 12% 14% 16% 269 4293 4230 6132 6152 6139 5890 6228 4266 5869 5834 6189 5924 6419 59 74 416 37 Figur 39. Fyndfrekvens 0 0,1 µg/l och frekvens med fynd större eller lika med 0,1 µg/l för perioden 1987 2014 för de 20 vanligaste funna bekämpningsmedelssubstanserna i färdigt dricksvatten producerat från grundvatten. Figuren kan jämföras med figur 14 c och d som innefattar vattenverksdata (råvatten). Endast substanser som har provtagits mer än 30 gånger har inkluderats. Staplar med en svart ram omkring innebär att substansen är förbjuden idag. 47 6769 Fyndfrekvens 0 1000 0,1 µg/l2000 Fyndfrekvens 3000 4000 0-0,1 µg/l 5000 Antal 6000 prover 7000 8000 Figur 40 visar den omvända kumulativa fördelningen för dricksvatten (blå linje) jämfört med övrigt grundvatten (svart linje). Detta visar att ett eller flera bekämpningsmedel kunde detekteras i ca 16 % av alla prov i dricksvatten jämfört med ca 36 % för övrigt grundvatten inkluderande både prover från vattenverk och generella prover. Andelen dricksvattenprov med summahalter över 0,5 µg/l, vilket är gränsvärdet för att dricksvattnet ska vara tjänligt, är ca 0,5 %. Figur 40. Omvänd fördelning av summahalter i prov med fynd, för färdigt dricksvatten (blå linje) och övrigt grundvatten (inklusive data från vattenverk, svart linje). Summahalterna är kumulativt summerade från de högsta summahalterna till de lägsta. Den röda linjen markerar en summahalt på 0,5 µg/l, vilket är gränsvärdet för summahalt för dricksvatten. Data för perioden 1987 2014 är inkluderad i figuren. 65

Situationen i andra länder I detta kapitel ges en sammanfattning av situationen och kunskapsläget för bekämpningsmedel i grundvatten i andra länder. Fokus har lagts på de nordiska länderna, på grund av deras närhet och liknande förutsättningar, samt England då språket gör att information kan hämtas från officiella rapporter. Metoden för sammanställningen har varit litteraturstudier av främst myndighetsrapporter och officiell statistik. Bekämpningsmedelsanvändning i andra europeiska länder I figur 41 a d visas använda doser i kg aktiv substans per hektar uppdelat på typ av bekämpningsmedel för åren 1986, 1996 och 2006. Doserna är beräknade utifrån försåld mängd bekämpningsmedel (data från Eurostat via SCB (2013)) och antal hektar jordbruksmark (data från FAOSTAT via SCB (2013)). I många länder har doserna minskat under denna period, framförallt mellan åren 1986 och 1996, detta beror troligen till stor del på en allmän övergång till bekämpningsmedel som behöver en mindre dos för att vara effektiva. I många av dessa länder används betydligt högre doser än i Sverige, särskilt åren efter 1986. Störst skillnad kan ses i användningen av medel mot svamp och insekter där länder i södra och västra Europa använder högre doser. Detta på grund av att det varmare klimatet medför ett större problem med svampar och insekter (SCB m.fl 2012). De höga doserna som används i Nederländerna beror troligen till stor del även på att deras jordbruk är specialiserat på känsliga grödor med högt värde såsom prydnadsväxter och växthusodlade grönsaker (Pesticide Action Network 2007). Polen är det enda av de inkluderade länderna där doserna av alla tre typerna av växtskyddsmedel har ökat och detta kan enligt SCB m.fl (2012) bero på att de fått en större tillgång till dessa bekämpningsmedel sedan de gick med i EU. 66

Figur 41. Genomsnittliga doser av ogräsmedel, svampmedel, insektsmedel och för bekämpningsmedel totalt i 10 europeiska länder. Försäljningsstatistik från Eurostat och statistik på jordbruksarealer från FAOSTAT via SCB (2013). I figur 42 a d visas den försålda mängden av olika typer av bekämpningsmedel i tio europeiska länder (data från Eurostat via SCB (2013)). Generellt sett kan man se en minskning i försålda mängder bekämpningsmedel från 1986 till 2006 i alla dessa länder utom Polen. Särskilt mängderna insekticider har minskat kraftigt under denna period i många länder. 67

Figur 42. Försåld mängd ogräsmedel, svampmedel, insektsmedel och bekämpningsmedel totalt i 10 europeiska länder. Statistik från Eurostat via SCB (2013). Danmark Danmark har genom De nationale geologiske undersøgelser for danmark og grønland (GEUS, motsvaras av Sveriges geologiska undersökning) en omfattande kontroll av grundvattenförhållandena i landet, inklusive föroreningar av bekämpningsmedel. År 2013 släppte de en omfattande rapport som sammanställde resultat från grundvattenövervakningen 1989 2012 och ger en bra överblick över situationen med bekämpningsmedel i grundvatten i Danmark. Under perioden 1990 2012 detekterades bekämpningsmedel vid minst ett tillfälle i 52 % av de 1697 undersökta brunnarna och i knappt 20 % av dessa överskreds även gränsvärdet för dricksvatten på 0,1 µg/l för enskilda ämnen. De sista två åren av undersökningen (2011 2012) detekterades bekämpningsmedel i 44 % av de 765 undersökta brunnarna och gränsvärdet för dricksvatten överskreds i 13 % av brunnarna. I figur 43 nedan visas i stället hur stor andel av alla prover (obs att resultaten ej redovisar fyndfrekvens i brunnar, vissa brunnar provtas flera gånger per år) som innehållit fynd av bekämpningsmedel under perioden 1990 2012. 68

Figur 43. Andelen prov med fynd samt andelen prov med fynd över gränsvärdet för dricksvatten (0,1 µg/l) i GEUS grundvattenkontroll mellan åren 1990 2012 (figur från Thorling m.fl. 2013). Figur 43 visar en tydlig trend till fler detekterade bekämpningsmedel och även allt fler fynd över gränsvärdet för dricksvatten över denna tidsperiod. Det är dock viktigt att påpeka att analysprogrammets utveckling under åren har inneburit bl.a. sänkta detektionsgränser och att fler substanser numera ingår i analyserna. År 2004 togs t.ex. metribuzins nedbrytningsprodukter med i provpaketet. Likaså ingår sedan 2004 fler grunda brunnar samt brunnar i mer belastade områden i programmet. Samtliga dessa faktorer gör det vanskligt att dra några säkra slutsaster huruvida den uppåtgående trenden avspeglar en faktisk ökning i pesticidförekomsten i grundvatten eller om det är ett resultat av att man numera har utvecklat undersökningarna mot mer belastade områden vars vatten analyseras med känsligare metoder som inkluderar fler substanser. Rapporten sammanfattar även resultat från vattenverkens kontroll av aktiva borrhål för upptag av råvatten till dricksvattenproduktion och resultaten visar att ca 25 % av alla kontrollerade borrhål varje år har haft fynd av pesticider under de senaste 10 åren. Gränsvärdet för dricksvatten överskreds i ca 4 % av borrhålen. I figur 44 nedan visas hur stor andel av alla prover (obs, ej brunnar, vissa brunnar provtas flera gånger per år) som innehållit fynd av pesticider under perioden 1990 2012. Även för andelen prover ligger fyndfrekvensen på ca 25 30 % de senaste 10 åren och andelen över dricksvattengränsvärdet på ca 5 %. Figur 44. Andelen prov med fynd samt andelen prov med fynd över gränsvärdet för dricksvatten (0,1 µg/l) i danska vattenverks borrhålskontroll mellan åren 1994 2012 (figur från Thorling m.fl. 2013). 69

I tabell 5 nedan visas de ämnen som detekterats oftast i GEUS grundvattenövervakning, vattenverkens kontroll av råvatten från sina aktiva borrhål respektive undersökningar i övriga borrhål. Kategorin övriga borrhål inkluderar exempelvis nedlagda borrhål vid vattenverk, övervakningsbrunnar på vattenverk samt större enskilda brunnar. Författarna har även undersökt fyndfrekvensens relation till brunnarnas djup under markytan för både GEUS kontrollprogram (1990 2012) och vattenverkens kontroll (1992 2012). Figur 45 nedan visar resultaten för vattenverkens kontroll och figur 46 för GEUS kontrollprogram. Båda diagrammen visar tydliga trender av lägre fyndfrekvenser ju djupare brunnarna är. Även andelen prover med koncentrationer över 0,1 µg/l avtar tydligt med djupet, åtminstone för brunnar djupare än 20 meter. Tabell 5. De mest frekvent detekterade pesticiderna i grundvattenkontroll i Danmark 1990 2012 (Thorling m.fl. 2013). GEUS grundvattenövervakning 1990 2012 Vattenverkens kontroll av aktiva borrhål 1992 2012 Övriga borrhål 1990 2012 Substans % fynd % > 0,1 µg/l Substans % fynd % > 0,1 µg/l Substans % fynd % > 0,1 µg/l BAM 21,1 8,4 BAM 19,3 3,9 BAM 29,5 13,8 atrazin-desetyldesisopropyl 14,6 3,9 bentazon 2,9 0,4 atrazin 6,3 1,7 atrazindesisopropyl 11,3 1,7 atrazin-desetyldesisopropyl 2,4 0,2 atrazin-desetyl 6,9 1,5 4-nitrofenol 9 0,6 mekoprop 2,3 0,2 atrazindesisopropyl 6,7 1,3 atrazin-desetyl 7,9 1,5 diklorprop 1,9 0,2 simazin 4,9 0,7 atrazin- didealkylhydroxy 7,7 0,8 atrazin 1,8 0,2 mekoprop 4,1 1,7 bentazon 7,1 2 atrazin-desetyl 1,6 0 diklorprop 3,9 1,6 atrazindesisopropyl glyfosat 6,5 1,5 1,5 0 bentazon 4,1 1,3 atrazin 5,5 1,3 hexazinon 1,4 0,1 hexazinon 2,2 0,6 metribuzin-- desamino-diketo 5,1 1,9 4CPP 1,3 0,3 4CPP 5,8 3,6 triklorättiksyra 4,9 1,3 2,6- diklorbenzosyra 1 atrazin-hydroxy 2,1 0,4 diklorprop 4,9 1,4 4-nitrofenol 0,9 MCPA 1,5 0,7 AMPA 4,5 1,2 metribuzindesamino-diketo 0,9 0,1 diklobenil 1,9 0,3 atrazindeisopropylhydroxy 4,5 0,2 simazin 0,8 0 AMPA 4,7 1,3 mekoprop 4,2 1,1 MCPA 0,7 0,1 atrazin-desetyldesisopropyl 7,8 1,3 metribuzin-diketo 3,7 1 diklobenil 0,7 0,1 glyfosat 3,3 0,7 simazin 3 0,5 atrazin-didealkylhydroxy 0,6 0 4-nitrofenol 6,2 3,1 4CPP 2,7 0,9 atrazin-hydroxy 0,6 0,1 diuron 1,7 0,4 MCPA 2,4 0,4 glyfosat 0,5 terbutylazin 1,1 0,1 ETU 2,3 0,3 2,6-DCPP 0,5 2,6-DCPP 3,8 0,9 70

Figur 45. Fyndfrekvens samt andel fynd över 0,1 µg/l i relation till de provtagna brunnarnas djup under markytan. Data från danska vattenverks borrhålskontroll 1992 2012 (figur från Thorling m.fl. 2013). Figur 46. Fyndfrekvens samt andel fynd över 0,1 µg/l i relation till de provtagna brunnarnas djup under markytan. Data från De nationale geologiske undersøgelser for Danmark og Grønlands miljöövervakningsprogram för grundvatten 1990 2012 (figur från Thorling m.fl. 2013). I en artikel på GEUS hemsida (GEUS 2000) finns ytterligare information om kontrollprogrammet för grundvatten och år 2000 undersökte de pesticidförekomsten i relation till grundvattnets ålder. Åldersbestämningen gjordes utifrån innehållet av gaserna CFC 11 och 12. Figur 47 visar antalet brunnar där bekämpningsmedel analyserats presenterat utifrån ålder på grundvattnet, indelat i tre kategorier: utan fynd, fynd och fynd över 0,1 µg/l. En bearbetning av resultatet i figuren där den procentuella fördelningen av de olika kategorierna för respektive djup har gjorts, ochvisar att yngre grundvatten (dvs. från 1970-talet och framåt) hade en högre andel fynd av bekämpningsmedel än äldre grundvatten, fyndfrekvensen var i genomsnitt 55 % i yngre grundvatten (1970 1990) och 35 % i äldre grundvatten (1945 1970). Kontrollprogrammet sägs främst motsvara grundvatten på sådant djup att det kan användas som dricksvatten. 71

Figur 47. Antalet brunnar där bekämpningsmedel analyserats inom GEUS miljöövervakning presenterat utifrån ålder på grundvattnet, indelat i tre kategorier: utan fynd, fynd och fynd över 0,1 µg/l (figur från GEUS 2000). Författarna till rapporten (Thorling m.fl., 2013) pekar i sina slutsatser på att andelen fynd över 0,1 µg/l har minskat i det grunt liggande grundvattnet under de senaste åren men samtidigt ökat i djupare grundvatten. Detta förklarar de med att utlakningen har minskat under senare år, på grund av en hårdare reglering, men att djupare grundvatten blir mer och mer påverkat av äldre pesticider som vandrar ner genom jorden. Författarna nämner även att tidigare miljöövervakning visar på att i aktiva borrhål på vattenverk är pesticidförekomsten större omkring större städer (Thorling m.fl., 2013). Norge Enligt Bjørn Frengstad på Norges geologiske undersøkelse (NGU) (epostkontakt) bedrivs ingen regelbunden miljöövervakning av pesticider i grundvatten och NGU:s övervakning av grundvatten innefattar endast provpunkter som inte är belastade av lokal antropogen aktivitet. Ett projekt för studier av pesticider i grundvatten har dock genomförts av forskningsinstitutet Bioforsk mellan åren 2007 2012. Projektet bestod av screeningundersökningar i nio områden med viktiga grundvattenresurser och viss jordbruksintensitet. Under 2008 och 2009 togs företrädesvis prover i brunnar som tidigare haft fynd av bekämpningsmedel. Projektet genomfördes i två olika perioder 2007 2009 och 2010 2012 till vilka skrevs två separata rapporter (Meinert Rød & Ludvigsen, 2010; Roseth, 2013). I tabell 6 sammanfattas resultaten från de bägge undersökningarna. 72

Tabell 6. Fyndfrekvens av växtskyddsmedel i grundvatten i norska jordbruksområden 2007 2012 (från Roseth R., 2013). Period Brunnar Antal Antal fynd Prover Antal Antal fynd Antal över 0,1 µg/l Fyndfrekvens Fyndfrekvens Fyndfrekvens över 0,1 µg/l 2007 2009 30 25 83 % 186 87 47 % 15 8 % 2010 2012 28 24 86 % 199 89 45 % 24 12 % Tabell 7. Substanser som detekterats under Bioforsks projekt 2007 2012 rangordnade efter antal detektioner. Substanser med flest detektioner Antal fynd Övriga detekterade substanser bentazon 41 2,4-D prokloraz simazin 40 aklonifen propaklor metalaxyl 34 atrazin-desetyl pyrimetanil atrazin 27 azoxystrobin tebukonazol BAM 26 diklorprop tiabendazol MCPA 17 dimetoat trifloxystrobin-metabolit propikonazol 10 fenitrotion fenpropimorf 5 fluroxipyr metribuzin 3 kresoksim iprodion 3 mekoprop dikamba 2 pencykuron I tabell 7 visas de pesticider som detekterades under hela projektet 2007 2012 och antalet detektioner per substans. I projektet sammanställdes även resultat från tidigare provtagningar i dricksvattenbrunnar som utförts av det nationella övervakningsprogrammet Program för jord- og vannovervåking i landbruket. Totalt under 1997 2007 togs 160 prover i 22 olika brunnar och i 100 av dessa prover (62,5 %) detekterades någon eller några pesticider. De pesticider som detekterades redovisas i tabell 8. 73

Tabell 8. De substanser som detekterats i det nationella övervakningsprogrammet Program för jord- og vannovervåking i landbruket 1997 2007, rangordnade efter antal fynd. Substans Antal fynd Substans Antal fynd bentazon 73 cyprokonazol 3 BAM 36 klopyralid 3 propikonazol 10 terbutylazin 3 kresoksim 9 fenpropimorf 2 mekoprop 8 metribuzin 2 atrazin 6 prokloraz 2 isoproturon 6 DDT 1 MCPA 5 dimetoat 1 metalaxyl 5 fluazinam 1 atrazin-desetyl 3 metamitron 1 azoxystrobin 3 Storbritannien I rapporten Emerging contaminants in groundwater (British geological survey, 2011) framgår att atrazin och simazin samt deras nedbrytningsprodukter är bland de vanligaste organiska föroreningarna som detekteras i grundvatten. Atrazin har enligt rapporten detekterats i maximal koncentration på 13,0 µg/l och simazin på 2,0 µg/l. De substanser som bedöms vara störst risk för grundvattnet och som har detekterats i halter över 1 µg/l visas i tabell 9 nedan. Författarna trycker extra på att triazinerna har hög persistens i grundvattnet och att detta lett till att de idag är förbjudna. Författarna till rapporten utförde även en enkel riskanalys för utlakning till grundvatten som baserades på användning, fysikaliska/kemiska parametrar och olika publicerade riskindex (GUS, SCI-Grow). Bland de substanser som var registrerade för användning då rapporten skrevs 2011 bedömdes substanserna i tabell 10 nedan ha högst risk. Tabell 9. Pesticider som ofta detekteras i grundvatten i Storbritannien sorterade i bokstavsordning. Ämnen i fetstil har detekterats i halter över 1 µg/l. Registrerade substanser chloropham chlorothalonil chlorotoluron diklobenil etofumesat flusilazole flutriafol metazaklor metribuzin napromid oxadiazon Förbjudna substanser atrazin dieldrin dinoseb fenuron isoproturon mefosfolan metoxyklor oxadixyl propazin simazin terbutryn 74

Tabell 10. De pesticider registrerade för användning som bedöms ha högst risk för utlakning till grundvatten i Storbritannien. Substans 2,4-D amidosulfuron bentazon dikamba florasulam fostiasat imazakvin jodsulfuronmetyl-na Substans kvinmerak maleinhydrazid MCPA mekoprop-p metribuzin metsulfuronmetyl oxamyl triklopyr klopyralid Den öppna databasen Environment Agency DataShare (http://www.geostore.com/environmentagency/webstore?xml=environment-ag) kan jämföras med SLU:s regionala pesticiddatabas då det är en nationell sammanställning av pesticidundersökningar med olika källor, matriser och anledningar till varför prov har tagits. Från denna databas har en stor mängd data laddats hem för grundvattenundersökningar mellan 1995 2008. I tabell 11 nedan visas en jämförelse över fyndfrekvensen för de mest detekterade bekämpningsmedlen i grundvatten i Storbritannien, utifrån databasutdraget, jämfört med fyndfrekvensen för respektive substans i vår datasammanställning för Sverige. Tabell 11. Fyndfrekvensen för de 10 mest detekterade bekämpningsmedlen i Storbritannien jämfört med motsvarande fyndfrekvens i Sverige. Substans Fyndfrekvens Storbritannien Fyndfrekvens Sverige atrazin 34,6 % 7,9 % simazin 23,6 % 0,3 % mekoprop 18,6 % 0,9 % atrazin-desetyl 12,1 % 8,5 % bromacil 8,8 % 0,5 % metazaklor 8,4 % 0,3 % heptaklorepoxid 8,3 % 0,0 % triklorättiksyra 7,2 % ej provtaget bentazon 6,4 % 5,9 % atrazin-desisopropyl 6,0 % 0,8 % Några intressanta jämförelser kan göras utifrån Tabell 11. Generellt sett ser vi en betydligt högre fyndfrekvens i Storbritannien för de flesta av de tio mest detekterade substanserna. Detta kan bero på de generellt sett högre doserna av bekämpningsmedel per hektar (figur 41). Det kan dock också vara en skillnad i den brittiska databasens underlag, till exempel att det oftare rör sig om riktad provtagning vid en misstänkt förorening eller i hårt belastade områden. 75

Vidare finns inte BAM med på listan över de mest detekterade substanserna och detta beror på att BAM (eller 2,6-diklorbenzamid) ej fanns med i den brittiska databasen. Detta är anmärkningsvärt eftersom BAM är den i särklass vanligaste bekämpningsmedelssubstansen att hitta i grundvatten i Sverige (fyndfrekvens 33,2 %) och Danmark (20 30 %) och även väldigt vanligt förekommande i Norges grundvatten. Ämnet finns inte heller med i tabell 9 över de mest detekterade substanserna i Storbritannien. Varför BAM inte finns med har inte kunnat utredas fullt ut och e-postkontakt med British Geological Survey har inte kunnat ge något säkert svar, endast att BAM verkar ha provtagits sällan, att det eventuellt kan ha missats som en viktig substans att provta och att det har förbisetts i en sammanfattande rapport som de skrivit. BAM är en nedbrytningsprodukt till diklobenil vilket finns med i databasen med en fyndfrekvens på 1,3 %. Diklobenil har varit tillåtet att använda i Storbritannien fram till 18 mars 2010 (Health and Safety Executive 2008) medan den sista produkten innehållande diklobenil förbjöds redan 1990 i Sverige. En annan möjlig orsak som lyfts fram i e-post från British Geological Survey är att diklobenil verkar ha använts i relativt små kvantiteter, i alla fall sedan 1990. En sökning i databasen från The Food and Environment Research Agency (2014) visar på en användning på ca 3 9 ton per år under åren 1990 2011. En annan skillnad mellan Storbritannien och Sverige enligt tabell 11 är att ämnet triklorättiksyra (TCA) detekterats i 7,2 % av de brittiska proverna men har inte varit med i några provtagningar i Sverige enligt vår sammanställning. Det senaste godkännandet i Sverige för ett ämne innehållande TCA upphörde 1989. Figur 48 nedan visar data från Department for Environment, Food & Rural affairs (2014) på hur användningen av bekämpningsmedel har förändrats i Storbritannien under åren 1990 2012. Den totala mängden använda bekämpningsmedel har minskat medan den besprutade arealen har ökat vilket tyder på att lägre doser per hektar används idag jämfört med för 20 år sedan. Figur 48. Den totala besprutade arealen och den totala mängden använda bekämpningsmedel i Storbritannien 1990 2012 Department for Environment, Food & Rural affairs (2014). 76