K./. Riksåklagaren m.fl. angående stöld m.m.

ÅKLAGARMYNDIGHETEN SVARSSKRIVELSE Sida 1 (9) Chefsåklagaren Lars Persson 2006-10-27 Ert ÅM 2006/5088 Er beteckning 2006-09-25 B 2946-06 Rotel 22 Högsta domstolen Box 2066 103 12 STOCKHOLM K./. Riksåklagaren m.fl. angående stöld m.m. Högsta domstolen har förelagt Riksåklagaren att inkomma med svarsskrivelse. Jag vill anföra följande. Inställning Jag bestrider ändring av hovrättens dom och anser att det inte finns skäl att meddela prövningstillstånd i målet. Bakgrund Tingsrättens dom Domslutet Halmstads tingsrätt dömde K för bl.a. stöld och brott mot knivlagen till sju månaders fängelse. I domen angavs att 34 kap. 1 första stycket 2 och 4 första stycket brottsbalken tillämpats. Vidare förordnades att villkorligt medgiven frihet skulle förverkas varvid hänvisades till en tidigare dom. Stöldåtalet K dömdes för att ha brutit sig in på ett aktiebolags område i Getinge och tagit 50 rostfria plåtar. Åklagaren hade som skriftlig bevisning åberopat uppgifter ur anmälan om brott, begäran om undersökning vid tekniska roteln och av Statens kriminaltekniska laboratorium, SKL, upprättad träffrapport avseende spår- och DNA-registren. På brottsplatsen fanns ett barnvagnsunderrede på vilket blod kunde säkras. Resultatet av SKL:s undersökning talade med visshet för att det säkrade blodet kom från K, om man bortsåg från möjligheten att DNA:t kom från en nära släkting. Tingsrätten noterade att K uppgett att han är ofta i Getinge eftersom han har kamrater där. Vidare hade K uppgett att han inget visste om händelsen i åtalet, att han inte kunde minnas att han hanterat något barnvagnsunderrede och att han inte hade någon förklaring till att polisen påträffat hans blod på ett sådant. Postadress Gatuadress Telefon Telefax Box 5553 Östermalmsgatan 87 C, 3 tr. 08-453 66 00 08-453 66 99 114 85 STOCKHOLM

ÅKLAGARMYNDIGHETEN SVARSSKRIVELSE Sida 2 (9) Genom den av åklagaren åberopade skriftliga bevisningen fann tingsrätten det styrkt att K gjort sig skyldig till den åtalade gärningen. Åtalet avseende brott mot knivlagen K dömdes för att uppsåtligen eller av oaktsamhet, utan att det varit befogat, ha innehaft ett svärd ägnat att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa. Svärdet innehades vid färd med personbil i Halmstad. Tingsrättens dom omfattar även att K vid samma tillfälle gjort sig skyldig till olovlig körning, grovt brott, ringa narkotikabrott och rattfylleri. Åklagaren hade som skriftlig bevisning åberopat ett beslagsprotokoll av vilket framgick att fråga var om ett mindre samurajsvärd med ett 38.5 cm långt blad vilket påträffades i bilen mellan förar- och passagerarsätena. Av tingsrättens domskäl framgår att K uppgett att det var ett prydnadssamurajsvärd som tillhörde en kamrat. Han ville inte namnge kamraten med risk för att denne skulle få obehag. K skulle återlämna svärdet till kamraten. Han kom inte ihåg om det var han eller kamraten som lagt svärdet i bilen men han var medveten om att det legat där i 1-2 dagar. Tingsrätten fann, även med beaktande av hur och var svärdet påträffats, att Ks berättelse inte var trovärdig. Svärdet fick antas vara Ks och ansågs inte ha varit befogat att inneha på den plats det påträffats. K dömdes därför för brott mot knivlagen. Påföljdsfrågan När det gäller påföljden uttalade tingsrätten bl.a. följande. K har återfallit i likartad brottslighet. Annan påföljd än fängelse är enligt tingsrättens mening utesluten. Tingsrätten mäter fängelsestraffets längd till sju månader. Eftersom K begått brott under prövotiden skall förverkande ske av den villkorligt medgivna friheten. Hovrättens dom K överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalen angående stöld och brott mot knivlagen. I påföljdsdelen yrkades att K skulle dömas till skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst. I andra hand yrkades straffnedsättning. Hovrätten ändrade tingsrättens dom på så sätt att fängelsestraffets längd bestämdes till fem månader. Tingsrättens dom ändrades även i den del den avsåg förordande om förverkande av villkorligt medgiven frihet.

ÅKLAGARMYNDIGHETEN SVARSSKRIVELSE Sida 3 (9) Av domskälen framgår att hovrätten beträffande åtalet inte gjorde någon annan bedömning än tingsrätten. När det gäller stöldåtalet noterade hovrätten följande. I de överklagade delarna har K hörts på nytt, varvid han i allt väsentligt berättat vad som finns återgivet för honom i tingsrättens dom. Åklagaren har i fråga om åtalet för stöld som skriftlig bevisning åberopat brottsanmälan, begäran om DNA-undersökning och träffrapport. Av den utredningen framgår att det på bolagets område återfanns ett barnvagnsunderrede med blod som med visshet kommer från K, om man bortser från möjligheten att blodet kommer från en nära släkting. I påföljdsdelen uttalade tingsrätten följande. Såsom tingsrätten funnit skall K dömas till fängelse. Straffets längd bör bestämmas i enlighet med straffvärdet för den samlade brottsligheten, vilket enligt hovrättens mening motsvarar fängelse fem månader. Hovrätten delar tingsrättens uppfattning att villkorligt medgiven frihet skall förklaras förverkad. Med beaktande av att nu aktuella brottsligheten är av lindrigare beskaffenhet kan förverkandet begränsas till att omfatta tre månader. Överklagandet K har yrkat att Högsta Domstolen med ändring av hovrättens dom skall ogilla åtalen avseende stöld och brott mot knivlagen. Överklagandet omfattar också det skadestånd som dömts ut till målsäganden när det gäller stöldbrottet. Vidare yrkas att påföljden skall bestämmas till skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst. Under alla förhållanden skall påföljden mildras. I överklagandet gör K gällande att beviskravet inte är uppfyllt när det gäller stöldåtalet. Han påstår sig ha gett alternativa förklaringsmöjligheter som åklagaren inte lyckats undanröja. Beträffande brottet mot knivlagen påstår K att samurajsvärdet är ett prydnadsföremål som inte har vass egg och därför svårligen kan skada någon person. Svärdet tillhör inte K utan han skulle endast transportera det till dess ägare. Enligt K torde hans befattning med svärdet inte utgöra brott. I påföljdsdelen uttalas att K har grava missbruksproblem som han nu försöker ta sig ur. Det är uppenbart att K behöver stöd och kontroll vilket kan åstadkommas genom en skyddstillsyn med samhällstjänst. Ett fängelsestraff skulle inte medföra att K avhåller sig från brottslig verksamhet eller hjälpa honom att komma ur sitt missbruk.

ÅKLAGARMYNDIGHETEN SVARSSKRIVELSE Sida 4 (9) K har som skäl för prövningstillstånd anfört att det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att Högsta domstolen prövar om beviskravet kan anses uppfyllt i målet. När det gäller påföljdsfrågan uttalas att om påföljden bestäms till fängelse är sannolikheten stor för att K tappar motivationen att komma till rätta med sitt liv. Det finns utrymme att välja en icke frihetsberövande påföljd och med hänsyn till omständigheterna bör en sådan påföljd väljas. Grunder Stöldåtalet Omständigheterna i målet Målsägande är ett aktiebolag. Från bolagets inhägnade område har 50 plåtar tillgripits. Gärningsmannen eller gärningsmännen har tagit sig in på området genom att klippa sönder ett stängsel. Tre barnvagnsunderreden påträffades inne på området efter stölden. På handtaget till ett av dessa barnvagnsunderreden har säkrats blod som enligt SKL med visshet kommer från K, om man bortser från möjligheten att DNA:t kommer från en nära släkting. Min bedömning Det får anses vara ställt utom rimligt tvivel att det blod som säkrats på handtaget till barnvagnsunderredet härrör från K (jfr NJA 2003 s. 591). Utredningen ger enligt min mening inte heller anledning att ifrågasätta att blodspåret på det på brottsplatsen anträffade barnvagnsunderredet härrör från en person som begått den åtalade stölden. Enligt vad som framgår av domarna kan K inte minnas att han hanterat några barnvagnsunderreden och har ingen förklaring till att polisen påträffat hans blod på ett sådant. I överklagandet har hänvisats till alternativa förklaringsmöjligheter som K skall ha gett. Vilka dessa möjligheter är har dock inte angetts. I sammanhanget kan också nämnas att ljudupptagningarna från de förhör med K som hölls i tingsrätten och hovrätten enligt uppgift från Högsta domstolen inte finns bevarade. I likhet med tingsrätten och hovrätten anser jag det ställt utom rimligt tvivel att K gjort sig skyldig till den åtalade stölden. K har, såvitt känt, inte lämnat någon förklaring till hur hans blod hamnat på det i målet aktuella barnvagnsunderredet. Han kan för övrigt över huvud taget inte minnas att han hanterat något barnvagnsunderrede. Det är enligt min mening svårt att tänka sig någon annan rimlig förklaring till att Ks blod fanns på det barnvagnsunderrede som påträffats på brottsplatsen än att han varit på platsen och använt underredet som hjälpmedel för att transportera stöldgodset. Vidare anser jag att om det fanns nå-

ÅKLAGARMYNDIGHETEN SVARSSKRIVELSE Sida 5 (9) gon sådan förklaring så borde K rimligen minnas det och kunna förklara hur det gått till. Särskilt om den åberopade skriftliga bevisningen Åklagaren har som skriftlig bevisning bl.a. åberopat uppgifter från brottsanmälan som lämnats av företrädare för målsäganden. Uppgifterna avser bl.a. tid och plats för brottet, vad som tillgripits, hur gärningsmännen tagit sig in på området och att barnvagnsunderredena påträffats på brottsplatsen. Åklagarens förfarande att som skriftlig bevisning åberopa vad företrädare för målsäganden uppgett i anmälan skulle kunna uppfattas strida mot omedelbarhetsprincipen (jfr 35 kap. 14 första stycket rättegångsbalken, artiklarna 6.1 och 6.3 d) i Europakonventionen, Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis En kommentar till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, 2 uppl., 2002, s. 209 samt NJA 1991 s. 512 och NJA 1992 s. 532). De aktuella uppgifterna torde emellertid enligt min uppfattning vara ostridiga varför åklagaren hade kunnat nöja sig med att redovisa uppgifterna under sin sakframställning. Uppgifter en målsägande lämnar i en anmälan om stöld avseende vad som stulits, hur gärningsmännen brutit sig in och hur det sett ut på brottsplatsen är normalt sett okontroversiella. I det nu aktuella fallet framgår inte heller av domarna, övrigt aktmaterial eller Ks överklagande att det under målets handläggning framförts några invändningar med bärkraft på de uppgifter företrädaren för målsäganden lämnat i anmälan. Om K, som biträds av advokat, ansett att det funnits sådana tveksamheter beträffande målsägandens uppgifter att han ansett det nödvändigt att ställa frågor till denne har han haft alla möjligheter att påtala detta förhållande för domstolarna. Åtalet avseende brott mot knivlagen Omfattas samurajsvärdet av knivlagens bestämmelser? K har invänt att samurajsvärdet är ett prydnadsföremål som inte har vass egg och därför svårligen kan skada någon person. Enligt 1 första stycket knivlagen får knivar, andra stick- och skärvapen och andra föremål som är ägnade att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa inte innehas i fordon på allmän plats. Enligt förarbetena är bajonetter och skarpslipade sablar exempel på vad som i bestämmelsen betecknas som andra stick- och skärvapen (se prop. 1987/88:98, s. 14). Åklagaren har som skriftlig bevisning i nu aktuellt hänseende åberopat polisens beslagsprotokoll. Enligt protokollet är det fråga om ett mindre samurajsvärd med ett 38.5 cm långt blad. Vidare framgår att svärdet påträffats mellan förar- och passagerarsätena.

ÅKLAGARMYNDIGHETEN SVARSSKRIVELSE Sida 6 (9) Ett samurajsvärd kan användas både som hugg- och stickvapen. Ingen tvekan kan enligt min uppfattning råda om att ett sådant svärd med ett 38.5 cm långt blad omfattas av knivlagens tillämpningsområde. Detta gäller även om det skulle vara så att svärdets egg inte skulle vara helt vass. Det får därför anses ställt utom rimligt tvivel att det i målet aktuella samurajsvärdet omfattas av knivlagens bestämmelser. Frågan om innehavet varit befogat K har vidare invänt att svärdet inte tillhör honom och att han endast skulle transportera det till dess ägare. Enligt K torde en sådan befattning med svärdet inte utgöra brott. Enligt 1 andra stycket knivlagen gäller förbudet i första stycket inte om innehavet med hänsyn till föremålets art, innehavarens behov och övriga omständigheter är att anse som befogat. Vid bedömningen av om ett innehav är att anse som befogat är enligt förarbetena föremålets art av stor betydelse liksom det sammanhang i vilket föremålet innehas. Förbudet bör t.ex. inte omfatta en som present inköpt förskärare om denna, innan hemtransport hunnit ske, inslagen i ett paket medförs vid en biografföreställning (se prop. 1987/88:98, s. 16 och prop. 1989/90:129, s. 21). För det fall K verkligen hade lånat svärdet av en kamrat, lagt det i bilen och åkt direkt till kamraten för att återlämna det hade det kunnat övervägas om Ks innehav var att anse som befogat. K har emellertid berättat att han inte minns om det var han eller kamraten som lagt svärdet i bilen och att han var medveten om att det legat där i 1-2 dagar. Inte ens om Ks egna uppgifter skulle läggas till grund för bedömningen kan därför enligt min uppfattning hans innehav av svärdet anses som befogat. Vid denna bedömning skall för övrigt också vägas in att K, när polisen stoppade honom, förvarade svärdet mellan föraroch passagerarsätena och att han dömts för att vid samma tillfälle ha fört bilen efter att ha intagit amfetamin. Även dessa omständigheter talar emot att innehavet är att anse som befogat. Domstolarna har emellertid funnit att Ks berättelse inte är trovärdig och att svärdet får antas tillhöra honom. Jag delar denna uppfattning. K skall således enligt min uppfattning dömas för brott mot knivlagen. Brottet kan med hänsyn till omständigheterna inte anses som ringa. Påföljdsfrågan K har yrkat att påföljden skall bestämmas till skyddstillsyn i förening med föreskrift om samhällstjänst eller att påföljden under alla omständigheter mildras.

ÅKLAGARMYNDIGHETEN SVARSSKRIVELSE Sida 7 (9) K dömdes i december 2003 för bl.a. rån och stöld till skyddstillsyn med samhällstjänst. I mars 2004 dömdes K för bl.a. stöld varvid den tidigare ådömda skyddstillsynen undanröjdes. K dömdes till fängelse ett år fem månader och påföljden avsåg även brotten i decemberdomen. Han har sedan i november 2005 dömts för ringa narkotikabrott och i december 2005 för häleri och ringa narkotikabrott till fyra månaders fängelse. Kriminalvården har i yttrande i januari 2006 uttalat att K på grund av den sociala situationen och sitt missbruk inte anses vara lämplig att utföra samhällstjänst. Vidare uttalas att skyddstillsyn med särskild behandlingsplan inte är en möjlig påföljd då det saknas ansvarsförbindelse från socialtjänsten. Enligt yttrandet får straffvärdet vara avgörande vid val av påföljd. Med hänsyn till brottslighetens straffvärde och vad som ovan redovisats om Ks tidigare brottslighet och hans personliga förhållanden anser jag att det saknas förutsättningar att döma honom till skyddstillsyn med samhällstjänst. Någon annan frivårdspåföljd synes inte vara aktuell. Slutligen gör jag samma bedömning som hovrätten när det gäller straffmätning och förverkande av villkorligt medgiven frihet. Frågan om prövningstillstånd Stöldåtalet I NJA 2003 s. 591 har Högsta domstolen uttalat sig om bevisvärdet av resultatet av DNA-analys i brottmål. Utrymmet för ytterligare vägledande uttalanden torde vara begränsat. Enligt min uppfattning är omständigheterna i det nu aktuella målet sådana att en prövning av Högsta domstolen med stor sannolikhet inte skulle tillföra något i aktuellt avseende. Hovrätten har ansett det styrkt att K gjort sig skyldig till stöld i och med att hans blod funnits på det barnvagnsunderrede som påträffats på brottsplatsen. I detta ligger att det också ansetts styrkt att gärningsmannen eller gärningsmännen använt barnvagnsunderredet vid brottet och att blodet vid detta tillfälle hamnat på handtaget. Någon prejudikatfråga kan svårligen härledas ur detta. Enligt 35 kap. 1 rättegångsbalken skall rätten efter samvetsgrann prövning av allt, som förevarit, avgöra, vad i målet är bevisat. Bevisprövningen är således fri. En konsekvens av den fria bevisprövningen är att domstolen har att ta hänsyn till varje omständighet som kan vara ägnad att påverka bedömningen av sakfrågorna. En annan konsekvens av den fria bevisprövningen är att domstolen har att fritt värdera bevisningens styrka.

ÅKLAGARMYNDIGHETEN SVARSSKRIVELSE Sida 8 (9) Mot bakgrund av att såväl bevisprövningen som bevisvärderingen är fri och att en prövning av bevisfrågor i varje enskilt fall skall ske med beaktande av ett stort antal omständigheter vilka av naturliga skäl är av mycket varierande slag är det enligt min uppfattning inte troligt att en prövning av bevisfrågorna skulle tillföra något av betydelse med räckvidd utanför det nu aktuella målet. Den särskilda frågan om den åberopade skriftliga bevisningen Som framgått i det föregående anser jag de uppgifter från anmälan som åklagaren åberopat som skriftlig bevisning är ostridiga. Åklagaren kunde därför ha valt att redovisa uppgifterna sakframställningsvis. Enligt min uppfattning kan det därför inte råda någon tvekan om att domstolarnas hantering av den aktuella frågan varken står i strid med 35 kap. 14 första stycket rättegångsbalken eller artiklarna 6.1 och 6.3 d) i Europakonventionen. Praxis när det gäller tillämpningen av de nämnda stadgandena får för övrigt anses så väl utvecklad att det inte från prejudikatsynpunkt finns något behov av att Högsta domstolen prövar frågan. Tilläggas bör att för det fall Högsta domstolen skulle meddela prövningstillstånd och pröva målet i sak har jag för avsikt att åberopa förhör med företrädaren för målsägandebolaget. I en sådan situation skulle bevisläget förändras på ett sådant sätt att den tänkta prejudikatfrågan inte längre var aktuell. Åtalet om brott mot knivlagen Frågan om samurajsvärdet omfattas av knivlagens tillämpningsområde Enligt min uppfattning får det anses ställt utom rimligt tvivel att det i målet aktuella samurajsvärdet omfattas av knivlagens bestämmelser. En prövning av denna bevisfråga kan enligt min mening inte anses vara av vikt för ledning av rättstillämpningen. För det fall Högsta domstolen skulle meddela prövningstillstånd och pröva målet i sak har jag för avsikt att åberopa syn avseende svärdet. I en sådan situation skulle bevisläget förändras på ett sådant sätt att den tänkta prejudikatfrågan inte längre var aktuell. Frågan om innehavet varit befogat Som framgått delar jag domstolarnas uppfattning att den berättelse K lämnat inte är trovärdig och att svärdet får antas tillhöra honom. En prövning av denna bevisfråga torde enligt min uppfattning sakna värde från prejudikatsynpunkt.

ÅKLAGARMYNDIGHETEN SVARSSKRIVELSE Sida 9 (9) Om utgångspunkten för bedömningen skulle vara att samurajsvärdet tillhörde K kan det ändå inte råda någon tvekan om att innehavet inte var befogat. Inte heller om Ks berättelse skulle läggas till grund för bedömningen finns det således enligt min uppfattning skäl att meddela prejudikatdispens. Påföljdsfrågan När det gäller påföljdsfrågan kan jag inte se att en prövning av Högsta domstolen skulle tillföra något av betydelse med räckvidd utanför det nu aktuella målet. Bevisning Jag ber att få återkomma med bevisuppgift och synpunkter på målets fortsatta handläggning för det fall Högsta domstolen skulle komma att meddela prövningstillstånd. Fredrik Wersäll Lars Persson Kopia till: Utvecklingscentrum Stockholm Åklagarkammaren i Halmstad (C5-4-1256-05)