Gemensamma pensionsstiftelser

Juridiska institutionen Höstterminen 2014 Examensarbete i civilrätt 30 högskolepoäng Gemensamma pensionsstiftelser Problem och lösningar Författare: Elin Neu Jönsson Handledare: Docent Petra Herzfeld Olsson

2

Förord Under det senaste året har jag vid sidan av juridikstudierna arbetat som sekreterare för styrelsen i en gemensam pensionsstiftelse. Pensionsstiftelser är ett institut som överhuvudtaget inte omnämns på juristprogrammet och det blev väldigt snabbt tydligt att det inte omnämns särskilt mycket i övrigt heller. När de jag jobbar med sen föreslog att jag skulle skriva mitt examensarbete om just gemensamma pensionsstiftelser fanns ingen anledning att inte göra det. De brister i regelverket som identifierats i uppsatsen är till stor del problem som jag stött på i praktiken, men till viss del också problemområden som uppmärksammats i de intervjuer jag gjort under utredningsfasen. Jag vill därför rikta ett stort tack till Magnus Dahlgren och John Bjerker som har varit med under hela processen och bollat idéer och självklart också till Mikael Wiman, Ulf Redemo och Annette Tiljander som ställde upp på intervjuer och därigenom gjorde det möjligt att skriva en uppsats om ett ämne som det inte finns några egentliga rättskällor till. Att skriva en examensuppsats är dock mer än bara källor. Jag vill därför tacka mina underbara kursare som gjort tiden på biblioteket trevligare och inte minst för ert tålamod att korrekturläsa och prata om pensionsstiftelser. Sist men inte minst vill jag tacka min handledare Petra Herzfeld Olsson som ställt upp på möte efter möte och diskuterat varje liten meningsbyggnad för att uppsatsen skulle bli så bra som möjligt. Advokatfirma Attoff & Dahlgren, Stockholm, januari 2015 Elin Neu Jönsson 3

Innehållsförteckning Förord... 3 Förkortningar... 6 1 Inledning... 7 1.1 Bakgrund... 7 1.2 Syfte... 8 1.3 Metod... 9 1.4 Disposition och avgränsningar... 10 1.5 Utgångspunkter... 11 2 Godtagbara tryggandeformer... 13 2.1 Inledning... 13 2.2 Pensionsförsäkring... 13 2.3 Skuldföring i balansräkningen i förening med kreditförsäkring... 14 2.4 Överföring till utländska tjänstepensionsinstitut... 15 2.5 Pensionsstiftelser... 15 3 Drift av pensionsstiftelser i enlighet med tryggandelagen... 17 3.1 Historisk bakgrund... 17 3.2 Bildandet av en pensionsstiftelse... 17 3.3 Pensionsutfästelsen... 18 3.4 Avsättning till pensionsstiftelse... 19 3.5 Stiftelsens förvaltning... 20 3.5.1 Inledning... 20 3.5.2 Uppstartningsstadiet... 20 3.5.3 Den fortlöpande förvaltningen... 20 3.5.4 Extraordinära situationer... 21 3.6 Gottgörelse... 23 3.7 Stiftelsens upphörande... 24 4 Gemensamma pensionsstiftelser som institut... 25 4.1 Varför skapa en gemensam pensionsstiftelse?... 25 4.2 Olika former av gemensamma pensionsstiftelser... 26 4.2.1 Förvaltnings- eller förmögenhetsgemenskap... 26 4.2.2 Gemensam pensionsstiftelse med eller utan intressegemenskap... 27 4

4.3 KP... 28 4.4 Reglering av gemensamma pensionsstiftelser... 29 5 Utredning av regleringen av gemensamma pensionsstiftelser... 31 5.1 Inledning... 31 5.2 Representation... 31 5.3 Gemensamma grunder... 35 5.4 Tjänstepensionsinstitut... 38 5.4.1 Inledning... 38 5.4.2 Pensionsstiftelser som tjänstepensionsinstitut... 39 5.4.3 Ledningsprövning... 41 5.4.4 Informationsplikten... 43 5.4.5 Aktsamhetsprincipen... 44 5.5 Tillsynen... 45 5.5.1 Inledning... 45 5.5.2 Delad befogenhet... 46 5.5.3 Särskild företrädare... 47 5.5.4 Avveckling... 48 6 Gemensamma pensionsstiftelser utan intressegemenskap... 51 6.1 Inledning... 51 6.2 Säljs in som ett koncept... 52 6.3 Representation... 54 6.4 Gemensamma grunder... 55 6.5 Kostnader... 56 7 Slutsats... 58 Källförteckning... 60 5

Förkortningar EU Europeiska Unionen IL Inkomstskattelag (1999:1229) KP Konsumentkooperationens pensionsstiftelse KTP Kooperationens tilläggspension KFO Arbetsgivarförening för kooperativa och idéburna företag och organisationer PRI Försäkringsbolaget PRI Pensionsgaranti Prop Proposition RÅ Regeringsrättens årsbok SOU Statens offentliga utredningar SPFA Svenska Pensionsstiftelsers Förening Stiftelselagen Stiftelselag (1994:1220) Tjänstepensionsdirektivet Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut Tryggandelagen Lag (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m m 6

1 Inledning 1.1 Bakgrund Pension brukar jämställas med uppskjuten lön och anses vara en av grundpelarna i ett välfärdssamhälle. Det är en trygghet för de som slutar arbeta då pensionen ersätter den inkomst som de tidigare levde på. I Sverige finns tre olika former av pension. Dels den allmänna pensionen som staten betalar ut till alla som arbetar i Sverige, dels tjänstepension som bekostas av arbetsgivaren själv och dels det privata pensionssparandet som varje enskild själv styr över. Den allmänna pensionen bygger på ett system där skyldighet föreligger att betala in arbetsgivaravgifter och egenavgifter, medan tjänstepensionen tvärtom utgör ett frivilligt institut det finns ingen lagstadgad skyldighet för arbetsgivare att bekosta tjänstepension för sina anställda. Tjänstepensionen är ett viktigt komplement till den allmänna pensionen som för vissa målgrupper kan bli väldigt låg. I denna uppsats behandlas den situation då arbetsgivaren valt att säkerställa tjänstepension till sina anställda genom avsättning till en pensionsstiftelse. Genom avsättning till pensionsstiftelse kan arbetsgivaren trygga tjänstepension i egen regi, det vill säga, direkt i företaget. En pensionsstiftelse är en egen juridisk person och får enligt 9 lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m., hädanefter tryggandelagen, endast ha ett ändamål; att trygga arbetsgivarens utfästelser om pension till arbetstagare, såväl nuvarande som tidigare anställda, eller arbetstagares efterlevande. I annat fall rör det sig inte om en pensionsstiftelse. Vanligast är att varje arbetsgivare har sin egen pensionsstiftelse och före år 1968 var detta också den enda form av pensionsstiftelse som var erkänd i svensk rätt. 1 Pensionsstiftelseutredningen som tillsattes år 1954 uppmärksammade emellertid att det vuxit fram pensionsstiftelser som var gemensamma för flera arbetsgivare. Genom införandet av tryggandelagen år 1968 erkändes sedermera gemensamma pensionsstiftelser som 1 1937 års lag om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser. 7

institut. Idag förvaltas ca 160 miljarder kronor bara i de största pensionsstiftelserna i Stockholm och Upplands län. 2 De flesta gemensamma pensionsstiftelserna har en intressegemenskap på så vis att arbetsgivarna tillhör samma koncern, men som uppsatsen kommer visa finns även andra intressegemenskaper. Regleringen av gemensamma pensionsstiftelser är dock väldigt knapphändig vilket har lett till att olika former av gemensamma pensionsstiftelser vuxit fram. Bland annat har gemensamma pensionsstiftelser utan intressegemenskap bildats där en administratör startar pensionsstiftelsen med förhoppning att kunna ta ut vinst ur administrationsbolaget. Dessa gemensamma pensionsstiftelser har visat på otaliga problematiska frågeställningar och inte sällan har det varit svårt att avgöra om tryggandet egentligen sker inom ramarna för tryggandelagen. 1.2 Syfte Den knapphändiga regleringen av gemensamma pensionsstiftelser visar att tryggandelagen i första hand utformats för att vara ändamålsenlig för enskilda pensionsstiftelser. Dessutom finns det ingen doktrin eller andra juridiska skrifter på området, varken beträffande enskilda pensionsstiftelser eller gemensamma pensionsstiftelser. För enskilda pensionsstiftelser finns handböcker att tillgå, men för de gemensamma pensionsstiftelserna finns i princip ingenting dokumenterat. Detta trots att de gemensamma pensionsstiftelserna idag förvaltar stora summor kapital. Det övergripande syftet med denna uppsats är att utreda om tryggandelagen utgör ett tillräckligt ramverk för att säkerställa tryggandet av pensionsutfästelser i gemensamma pensionsstiftelser. Om brister i ramverket identifieras är avsikten med uppsatsen att utreda hur regelverket enklast kan anpassas för att vara ändamålsenligt även för gemensamma pensionsstiftelser. En del av denna utredning ska ägnas specifikt åt gemensamma pensionsstiftelser utan intressegemenskap där upplägget grundas på ett vinstintresse. Detta i syfte att utreda om sådana pensionsstiftelser överhuvudtaget utgör en lämplig form av pensionsstiftelse eller bör avskaffas. 2 Länsstyrelsen i Stockholms län, statistik över tjänstepensionsinstitut 2014-11-10. 8

För att uppnå det övergripande syftet med uppsatsen måste olika problemområden i den gällande rätten identifieras för att visa om, och i sådana fall hur, ramverket brister. Där brister i ramverket identifieras måste sedan utredas om det är möjligt att tillgodose bristerna genom en utökad reglering eller om problemet ligger utanför tryggandelagens tänkta ramverk. För att uppnå det mer specifika syftet måste först skillnaden mellan gemensamma pensionsstiftelser med eller utan intressegemenskap tydliggöras för att sedan utreda om problematiken skiljer sig så pass åt att det är motiverat att skilja på dem i en utredning av tryggandelagens ramverk. Analysen kommer huvudsakligen att ske ur två perspektiv; hur arbetsgivarens intressen bejakas och hur pensionsborgenärernas intressen tillvaratas. Detta för att pensionsstiftelser i grunden är en plattform för arbetsgivaren som, då denne även står hela risken, bör tillerkännas ett visst handlingsutrymme. Det ramverk som tryggandelagen ställer upp anses emellertid syfta till att skydda de som pensionen tryggas åt, pensionsborgenärerna, varför det är motiverat att ta avstamp i en avvägning mellan båda parternas intressen. Eftersom uppsatsen behandlar pensionsstiftelser gemensamma för flera arbetsgivare aktualiseras även ett tredje perspektiv; hur de olika arbetsgivarnas intressen ska tillvaratas om meningsskiljaktigheter uppkommer dem emellan. Detta leder till ytterligare en intressekonflikt som analyseras i uppsatsen, nämligen förhållandet mellan majoritetens och minoritetens intressen. 1.3 Metod I uppsatsen analyseras ett område som behandlats mycket knapphändigt i förarbeten, doktrin och andra rättskällor. Detta medför att uppsatsen utgår från en rad olika källor, varav några ovanliga för juridiska framställningar. Uppsatsen är emellertid så långt möjligt författad enligt en rättsdogmatisk metod, vilket innebär att gällande rätt fastställts och de lege ferenda-resonemang förts med utgångspunkt i befintliga rättskällor. 3 På grund av bristen på tillgängliga rättskällor vilar uppsatsen dock i delar på intervjuer, så kallad kvalitativ forskningsmetod, 4 och till viss del även andra källor så som hemsidor och årsredovisningar som kan anses vara något oortodoxa rättskällor. 3 Lehrberg, Praktisk juridisk metod, s 204. 4 Carlsson, Kvalitativa forskningsmetoder, s 25. 9

Intervjuerna som genomförts har varit semistrukturerade där uppsatsämnet diskuterats i stort men med särskild utgångspunkt i vissa för uppsatsen relevanta frågor. 5 Intervjuer har gjorts med Mikael Wiman, länsassessor på Länsstyrelsen i Stockholm, Annette Tiljander, nuvarande VD för Konsumentkooperationens pensionsstiftelse för företag och organisationen inom folkrörelserna och kooperationen, hädanefter KP, samt ordförande i Svenska Pensionsstiftelsers Förening, hädanefter SPFA, och Ulf Redemo, senior konsult på PRI men intervjuad som privatperson. Mikael Wiman har arbetat som stiftelsespecialist på Länsstyrelsen i Stockholm sedan 1999 och har under dessa år handlagt många tillsynsärenden gällande pensionsstiftelser och deltagit i olika utredningar av berörda lagar. Annette Tiljander har som VD för KP kunskap om hur en gemensam pensionsstiftelse fungerar i praktiken. Dessutom var det Kooperativa Förbundet som väckte frågan om gemensamma pensionsstiftelser, vilket var den faktiska grundstenen för att lagstiftaren öppnade upp för konceptet år 1968. Hon har även en gedigen kunskap om gemensamma pensionsstiftelser utifrån sitt ordförandeskap i SPFA. Ulf Redemo har arbetat med olika frågor kring pensionsstiftelser i över 30 år och är ordförande i flera pensionsstiftelser. Utöver intervjuerna har stöd även hämtats från andra mindre vanliga källor så som gemensamma pensionsstiftelsers hemsidor, årsredovisningar och stadgar samt föreläsningar om pensionsstiftelser. Då stöd har funnits i rättskällor har de dock premierats. Här bör dock uppmärksammas att de förarbeten som använts i flera fall är väldigt gamla, men på grund av att någon större utredning inte gjorts av tryggandelagen sedan införandet 1968 har de trots allt bedömts relevanta för de lagrum som kvarstår oförändrade. Vidare, på grund av att det inte finns någon doktrin på området, har handböcker använts för att komplettera denna brist. Då handböcker är utformade till praktiker i större utsträckning än doktrin har de hanterats källkritiskt för att undvika att författarnas personliga åsikter ses som vägledande även i en juridisk text. 1.4 Disposition och avgränsningar I den första delen av uppsatsen diskuteras den ställning som de gemensamma pensionsstiftelserna har idag. Detta sker genom en redogörelse för den kontext de figurerar i, nämligen de övriga godtagbara tryggandeformerna, utifrån ett de lege lata- 5 Gillham, Forskningsintervjun, s 103 ff. 10

perspektiv. I denna del kommer även enskilda pensionsstiftelser att beskrivas. I den senare delen analyseras problematiken kring gemensamma pensionsstiftelser ur ett de lege ferenda-perspektiv för att påvisa var lagstiftningen brister och utreda om den möjligen skulle kunna anpassas för att tillgodose aktuella krav. Detta för att ha en god grund för slutsatsen om tryggandelagen uppfyller ett säkert ramverk för tryggandet av pensionsutfästelser i gemensamma pensionsstiftelser eller vilka ändringar som krävs. Slutligen utreds gemensamma pensionsstiftelser utan intressegemenskap enskilt för att visa hur stora skillnader som finns jämfört med gemensamma pensionsstiftelser med intressegemenskap och vilken betydelse detta har för såväl arbetsgivarna som pensionsborgenärerna. Därefter presenteras en slutsats där författaren tar ställning till vad som framkommit under utredningen i uppsatsen. Trots att god dokumentation och utredning redan finns gällande enskilda pensionsstiftelser redogörs för deras funktion i uppsatsen. Syftet med detta är att ge läsaren den grund som krävs för att kunna sätta sig in i den senare utredningen av gemensamma pensionsstiftelser. Det är även nödvändigt då varje företags andel, i uppsatsen benämnt fack, i gemensamma pensionsstiftelser hanteras som en enskild pensionsstiftelse. Många lagrum som berör enskilda pensionsstiftelser används således analogt. 6 Då syftet med uppsatsen är att utreda tryggandelagen, den civilrättsliga lagstiftningen av pensionsstiftelser, berörs inte den skatterättsliga regleringen av pensionsstiftelser annat än då det är påkallat för att uppnå syftet med uppsatsen. Analysen kommer huvudsakligen ske ur ett nationellt perspektiv då pensionsstiftelser är ett institut som är unikt för Sverige. Den EU-rättsliga regleringen kommer dock att i viss mån aktualiseras på grund av dess inflytande genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, hädanefter tjänstepensionsdirektivet. 1.5 Utgångspunkter Då det är tryggandelagen som ställer upp ramverket för pensionsstiftelser är det även tryggandelagen som är utgångspunkt för de resonemang som förs i uppsatsen. Regleringen av pensionsstiftelser kompletteras dock i vissa fall med lagregler av övriga 6 SOU 1965:41 s 164. 11

stiftelser vilket medför att även stiftelselagen (1994:1220) kommer att beröras i vissa delar. På samma sätt som stiftelselagen berörs på grund av associationsformen kommer även annan reglering av tjänstepensioner att aktualiseras. Främst gäller detta tjänstepensionsdirektivet som nämnts under föregående rubrik. Resonemangen i uppsatsen bygger som tidigare beskrivits på en avvägning mellan arbetsgivarens handlingsutrymme och arbetstagarnas intresse av en säkerställd pension. Diskussionen om arbetsgivarnas handlingsutrymme baseras dels på synen av arbetsgivaren som grundare av det företag som tryggar pensionen och behovet för arbetsgivaren att kunna fatta operativa beslut för sitt företag, dels av det faktum att det är arbetsgivaren som har det slutgiltiga ansvaret för arbetstagarens pension då den tryggas i en pensionsstiftelse tillskillnad från om arbetsgivaren istället valt pensionsförsäkring. Avvägningen gentemot arbetstagarnas intresse av en säkerställd pension följer av att det är arbetstagarnas säkerhet som är syftet bakom tryggandelagen. 12

2 Godtagbara tryggandeformer 2.1 Inledning Ett avtal om pension pensionsutfästelse ingås ofta i samband med att en anställning börjar och löper sedan till dess att arbetstagaren tagit ut all sin pension. På grund av den långa tidsaspekt som föreligger har lagstiftaren ansett det vara av stor betydelse att pensionen säkerställs tryggas på ett godtagbart sätt. 7 I socialförsäkringsbalken (2010:110) framgår vad som utgör allmän pension enligt svensk rätt, däremot finns ingen definition av vad som utgör tjänstepension. Istället är det de skatterättsliga reglerna som avgör om det rör sig om tjänstepension eller inte. För att det ska anses vara en tjänstepension krävs att tryggandekostnaden är avdragsgill. 8 Enligt 28 kap 3 inkomstskattelagen (1999:1229), hädanefter IL, finns fyra tryggandeformer som medger avdragsrätt; pensionsförsäkring, kontotryggande 9, avsättning till ett utländskt tjänstepensionsinstitut eller avsättning till en pensionsstiftelse. Det finns inga tvingande civilrättsliga regler om hur tryggandet ska ske, men däremot regleras detta ofta i kollektivavtal. 10 Nedan följer en kort redovisning av de fyra godtagbara tryggandeformer som idag finns i Sverige för att placera pensionsstiftelser, som institut, i sin rätta kontext. 2.2 Pensionsförsäkring Pensionsförsäkring genom premiebetalning utgör idag den vanligaste tryggandeformen. 11 Till skillnad från pensionsstiftelser och kontotryggande, sker inte tryggandet i arbetsgivarens egen regi. Pensionsförsäkringar tillhandahålls av livförsäkringsbolag och försäkringsföreningar. 12 Arbetsgivaren tecknar pensionsförsäkringen och betalar löpande premien för arbetstagarens räkning. Genom att premien betalas in övergår ansvaret från arbetsgivaren till försäkringsbolaget. 13 7 Prop 2004/05: 165 s 82. 8 SOU 2004:101 s 141. 9 Begreppet utreds under rubrik 2.3. 10 SOU 2014:57 s 234. 11 DS 2013:35 s 42 f. 12 Lindgren, Pension i anställningen handbok, s 48. 13 Palm, Pensionsstiftelser, s 53. 13

Försäkringbolagens verksamhet regleras i försäkringsrörelselagen (2010:2043), hädanefter FRL, och är till stor del styrd av EU-rätten genom Solvens II-reglerna och tjänstepensionsdirektivet. För att få driva försäkringsverksamhet krävs att tillstånd utfärdas av Finansinspektion enligt 2 kapitlet FRL. Finansinspektionen utövar även ständig tillsyn över försäkringsbolagen. Den strikta tillsyn som råder över försäkringsbolag medför en stor säkerhet för pensionsborgenären. För arbetsgivaren är pensionsförsäkring att föredra främst ur ett administrativt perspektiv eftersom ansvaret lämnas över till försäkringsbolagen. 14 2.3 Skuldföring i balansräkningen i förening med kreditförsäkring Ett annat sätt för arbetsgivaren att trygga pension för sina anställda är genom en skuldföring i balansräkningen, så kallat kontotryggande. Skuldföringen ska enligt 5 tryggandelagen motsvara pensionsutfästelsen enligt en allmän pensionsplan för arbetstagare med bestämmande inflytande i bolaget, men för övriga arbetstagare finns ingen begränsning av vilka pensionskostnader som får skuldföras. För att pensionsutfästelsen ska anses tryggad och medge avdragsrätt krävs även att arbetsgivaren upptar en kreditförsäkring eller förenar redovisningen av pensionsskulden med viss borgen. 15 Pensionsskulden ska beräknas i enlighet med Finansinspektionens försäkringstekniska grunder (FFFS 2007:24) eller enligt grunderna för den aktuella pensionsplanen. PRI är den enda aktör på den svenska marknaden som erbjuder den aktuella typen av kreditförsäkring. 16 Skulle arbetsgivaren hamna på obestånd betalar PRI av skulden genom att köpa in motsvarande pensionsförsäkringar. 17 På så sätt utgör kontotryggande förenat med kreditförsäkring både ett starkt skydd för arbetstagaren och en fördel för arbetsgivaren som fritt kan förfoga över pensionskapitalet i sin verksamhet. Möjligheten att säkra sina pensionsutfästelser genom kontotryggande är inte beroende av bolagsform utan finns för alla arbetsgivare. 18 Oftast förekommande är emellertid att de stora industriföretagen utnyttjar denna möjlighet. 14 Lindgren, Pension i anställningen handbok, s 48. 15 Lindgren, Pension i anställningen, handbok, s 61. 16 Palm, Pensionsstiftelser, s 65. 17 Lindgren, Pension i anställningen, handbok, s 64. 18 Lindgren, Pension i anställningen, handbok, s 62. 14

2.4 Överföring till utländska tjänstepensionsinstitut Avsättning till utländska tjänstepensionsinstitut som likställs med svenska pensionsstiftelser enligt 39 kap 13 c IL infördes år 2005 som en godtagbar form av pensionstryggande. Regleringen var en försiktighetsåtgärd för att undvika diskrimineringsfall på EU-nivå. Denna tryggandeform kommer dock inte beröras närmare då den idag är i stort sett obefintlig. 19 2.5 Pensionsstiftelser Pensionsstiftelser erbjuder arbetsgivare en möjlighet att trygga tjänstepension i egen regi. Genom avsättningar från arbetsgivaren till pensionsstiftelsen byggs stiftelsens egna medel upp som sedan fungerar som en pantsäkerhet för arbetstagarens fordran på grund av pensionsutfästelsen. Så snart medlen är avsatta kan de nämligen inte tas ut för annat än pensionskostnader. Eftersom en pensionsstiftelse utgör en egen juridisk person kan resurserna inte heller tas i anspråk för arbetsgivarens skulder. Då arbetsgivaren utfäst pensionen är det också arbetsgivaren som är skyldig att betala ut mellanskillnaden för det fall att pensionsstiftelsens medel inte skulle motsvara pensionsutfästelsen. Någon ansvarsövergång sker alltså inte gentemot arbetstagaren, däremot har styrelsen i pensionsstiftelsen det yttersta ansvaret för kapitalförvaltningen. 20 Tillsynen utövas av länsstyrelsen i det län där arbetsgivaren har sitt säte. 21 Idag finns det sju länsstyrelser med tillsynsansvar över pensionsstiftelser. 22 För pensionsstiftelser med minst 100 destinatärer, så kallade 9a -stiftelser, utövar Finansinspektionen dessutom tillsyn över placeringarna. För sådana pensionsstiftelser finns, likt för försäkringsbolagen, särskilda regler som måste följas. 23 Precis som vid kontotryggande står möjligheten att bilda en pensionsstiftelse öppen för alla som driver näringsverksamhet. Dock måste uppmärksammas att de som driver sin verksamhet i enskild firma, handels- eller kommanditbolag inte kan trygga sin egen pension i en pensionsstiftelse eftersom de inte anses som anställda i sina rörelser. 19 Prop 2005/06:22 s 37. 20 Lindgren, Pension i anställningen, handbok, s 69 ff. 21 Se 31 tryggandelagen. 22 Se 4 b stiftelseförordningen (1995:1280). 23 Se 31 tryggandelagen. 15

Däremot kan sådan arbetsgivare starta en pensionsstiftelse för att trygga pensionsutfästelser till sina anställda. 24 24 Palm, Pensionsstiftelser, s 128 f. 16

3 Drift av pensionsstiftelser i enlighet med tryggandelagen 3.1 Historisk bakgrund Innan tryggandelagens tillkomst fanns det flera olika former av enskilda pensionsstiftelser. Det talades framförallt om två huvudformer; bundna pensionsstiftelser som följde 1937 års lag om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser och fria pensionsstiftelser som bildats utan stöd i lag. 25 De fria pensionsstiftelserna var flera till sitt slag. Det fanns beredandestiftelser som betalade ut pension direkt till arbetstagare och som i vissa fall även kunde utfästa pension. De andra två formerna som fanns var realstiftelser, som liksom dagens pensionsstiftelser förvaltade kapital, och reversstiftelser vars enda tillgångar var reversfordringar på arbetsgivaren. De båda formerna fungerade till stor del enligt dagens regler, om än mycket friare. Eftersom pensionsstiftelserna inte reglerades närmare fanns inget krav på att arbetsgivaren skulle ställa ut säkerhet för sina pensionsfordringar och hela konceptet var därför till stor del osäkert för pensionsborgenären. Pensionsutredningen som tillsattes 1954 uppmärksammade detta. När tryggandelagen trädde i kraft 1968 avskaffades därför dessa olika former och den nya lagen tillät enbart realstiftelser som uppfyller betydligt fler krav på säkerhet än tidigare. 26 Nedan följer en redogörelse av pensionsstiftelsens funktion, hur den bildas och den fortlöpande hanteringen. Redogörelsen kommer att beakta pensionsstiftelser enligt 1968 års lag, såväl enskilda som gemensamma. 3.2 Bildandet av en pensionsstiftelse Pensionsstiftelser grundas av arbetsgivare med det uteslutande ändamålet att trygga utfästelser om pension till arbetstagare eller deras efterlevande, 9 tryggandelagen. Med arbetstagare förstås både nuvarande och tidigare anställda. 27 Då det är arbets- 25 Prop 1967:83 s 40 ff. 26 Prop 1967:83 s 42 ff. 27 Kihlström, Pensionering direkt i företaget, s 42. 17

givaren som grundar stiftelsen upprättas stiftelseurkunden i ett styrelseprotokoll hos arbetsgivaren. 28 I protokollet ska stiftelsens ändamålsbeskrivning, inom vilken destinatärskrets stiftelsen kan trygga pensioner, ingå. Destinatärkretsen kan enligt 10 tryggandelagen utgöra endast en särskild grupp av de anställda eller alla anställda och deras efterlevande. En destinatär är sålunda en person som träffas av stiftelsens ändamålsbeskrivning, till skillnad mot en pensionsborgenär som är en destinatär som har fått en konkret utfästelse om pension. Vidare bör i protokollet framgå stiftelsens grundkapital samt revisor. 29 För gemensamma pensionsstiftelser ställs ett särskilt krav på att redan i stiftelseurkunden upprätta särskilda grunder gällande gemenskapens tillgångar och skulder. Detta för att på ett tydligt sätt reglera förhållandet mellan de olika arbetsgivarnas fack i stiftelsen. I förarbetena diskuterades om det även borde finnas krav på hur fördelningen av stiftelsens avkastning skulle göras i stiftelseurkunden. Departementschefen var dock inte beredd att uttala sig till förmån för någon fördelningsmetod. Frågan om hur avkastningen ska fördelas åligger därför styrelsen för den gemensamma pensionsstiftelsen. 30 I samband med upprättandet av stiftelseurkunden ska även stiftelsens stadgar utformas och bifogas styrelseprotokollet. I stadgarna ska, åtminstone, stiftelsens namn, organisationsnummer, ändamål och stiftelsestyrelsens komposition ingå. 31 Beträffande val till stiftelsestyrelsen finns tvingande regler i 16 tryggandelagen som stadgar att arbetsgivare och destinatärer vardera ska utse lika många ledamöter. 3.3 Pensionsutfästelsen Pensionsutfästelsen är arbetsgivarens löfte om pension till arbetstagaren och grunden för den fordran som arbetstagaren har gentemot arbetsgivaren att utfå sin pension. Som tidigare nämnts finns det inget lagstadgat krav på att arbetsgivaren ska utfästa tjänstepension. Däremot regleras rätten till tjänstepension ofta i kollektivavtal. Det är ett avtal knutet mellan arbetsgivaren och arbetstagaren, pensionsstiftelsen i sig intar alltså 28 Palm, Pensionsstiftelser, s 142. 29 Palm, Pensionsstiftelser, s 147 f. 30 Prop 1967:83 s 125 f. 31 Palm, Pensionsstiftelser, s 142 ff. 18

inget partsförhållande i avtalet. 32 Detta är viktigt av den anledningen att det är arbetsgivaren som svarar för att den utfästa pensionen tillkommer arbetstagaren. Enligt 1 2 st tryggandelagen framgår nämligen att förbehåll om att pension ska utgå endast i den mån stiftelsens medel räcker inte gäller. På dessa grunder har Regeringsrätten sedermera underkänt en pensionsstiftelses existens. 33 Domslutet motiverades med att då förbehållet inte är giltigt urholkas hela utfästelsen, vilket i sin tur innebär att det inte föreligger en pensionsstiftelse enligt 9 tryggandelagen. Därutöver finns även ett krav på att pensionsutfästelsen måste ange storleken på den pension som ska utbetalas. Storleken kan anges antingen som ett månatligt belopp eller som ett visst kapitalvärde. 34 Några särskilda formkrav för pensionsutfästelsen finns inte enligt tryggandelagen, utfästelsen kan således vara såväl skriftlig som muntlig. Emellertid är pensionsutfästelser i princip alltid skriftliga, vilket är till både pensionsborgenärens och arbetsgivarens fördel. Framförallt bör utfästelsen vara skriftlig för att den skatterättsliga avdragsrätten ska kunna styrkas, 35 men givetvis också för att i största mån undvika framtida tvister. Däremot uppställer tryggandelagen krav på att utfästelsen ska vara oantastbar. Kravet infördes i samband med skapandet av tryggandelagen och var en kodifiering av arbetsgivarnas praxis. 36 Med oantastbar ska enligt departementschefen förstås att pensionsborgenären har en ovillkorlig rätt att tillgodogöra sig den pension som han intjänat under sin anställning hos arbetsgivaren. 37 Eftersom pensionsutfästelsen utgör ett avtal om pension mellan arbetsgivaren och den anställda ser reglerna kring utfästelserna inte annorlunda ut för gemensamma pensionsstiftelser. 3.4 Avsättning till pensionsstiftelse För att arbetsgivarens utfästelse om pension ska anses tryggad enligt tryggandelagen krävs att en avsättning till pensionsstiftelsen görs i samband med utfästelsen. Eftersom arbetsgivarens ansvar inte kan begränsas till stiftelsens förmögenhet finns inte heller något krav på att hela beloppet motsvarande utfästelsen måste överföras. Det är upp till arbetsgivaren att besluta om hur och när han vill göra avsättningarna. Till skydd för 32 Lindgren, Pension i anställningen, handbok, s 70. 33 RÅ 2006 ref 39. 34 Kihlström, Pensionering direkt i företaget, s 45. 35 Kihlström, Pensionering direkt i företaget, s 45 f. 36 Prop 1967:83 s 53. 37 Prop 1967:83 s 105. 19

pensionsborgenärerna finns dock ett krav på arbetsgivaren att, för det fall att avsättningarna inte motsvarar utfästelsen, redovisa mellanskillnaden i balansräkningen. 38 3.5 Stiftelsens förvaltning 3.5.1 Inledning Som nämnts tidigare har stiftelsestyrelsen det yttersta ansvaret för förvaltningen av stiftelsen. En restriktiv syn på begreppet förvaltning skulle endast inbegripa kapitalförvaltningen, men jag anser det vara av stor vikt att presentera samtliga uppgifter som åligger styrelsen för att grundligt beskriva hur en pensionsstiftelse drivs. Förvaltningen kan för tydlighetens skull delas upp i tre delar; förvaltningen under uppstartningsstadiet, den fortlöpande förvaltningen och förvaltningen vid extraordinära situationer. 3.5.2 Uppstartningsstadiet Under uppstartningsstadiet åligger det styrelsen att samla in uppgifter om arbetsgivarens pensionsutfästelser och kontrollera ägandeandelar. Detta för att konstatera om det föreligger några utfästelser inom stiftelsen ändamål, hur röstvärdet är fördelat samt om stiftelsen tryggar en utfästelse till en huvuddelägare eftersom tillsynsmyndigheten i sådana fall ska förordna en styrelseordförande. 39 3.5.3 Den fortlöpande förvaltningen Till stiftelsestyrelsens normala göromål räknas kapitalförvaltningen, prövning av rätt till gottgörelse samt expediering då rätt föreligger och sköta den löpande rapporteringen till myndigheter. 40 Beträffande kapitalförvaltningen gäller enligt 10 a tryggandelagen att stiftelsens tillgångar ska vara placerade på ett nöjaktigt sätt. Någon närmre precisering av kravet finns inte, men målet med förvaltningen är naturligtvis att tillgångarna på bästa sätt ska säkerställa arbetsgivarens pensionsutfästelser; pensionsstiftelsens ändamål. Med nöjaktig placering måste vidare förstås att placeringarnas säkerhet bör ges företräde 38 Lindgren, Pension i anställningen, handbok, s 70. 39 Palm, Pensionsstiftelser, s 153. 40 Palm, Pensionsstiftelser, s 159. 20