Tidlös familjebåt, livfull seglare Shipman 28 har en mer tidlös framtoning än någon annan av 70-talets mindre havskryssare. Hon förenar många goda egenskaper och är också Olle Enderleins mest framgångsrika skapelse. Av Bengt Jörnstedt Shipman 28 är faktiskt en lite större båt än vad hon ger sig ut för. Hon är nämligen 29 fot, men varför man valde en 8:a istället för 9:a på sin tid har vi inte lyckats reda ut. Längden över allt är 8,86 meter, och det är bara 14 cm kortare än t ex 30 -fotaren (knappt!) Scampi. Så båtarna är praktiskt taget jämnstora, överraskande nog. Eller jämnlånga, ska vi säga, för Shipman 28 är inte lika rymlig som Scampi eller Ballad under däck, men det har sina förklaringar; hon kom precis i brytningen mellan de gamla klassiska havskryssarna och de nya, mer oortodoxa skapelserna där traditionella linjer inte längre var heliga (t ex Vega, Ohlson 22, Scampi, Maxi 77, m fl).
Krav på skönhet Shipman 28 ritades ju av eleganten Olle Enderlein, en konstruktör som varit i ropet redan i ett par decennier när plastbåtsfloden steg i slutet av 60-talet. Olle var sedan länge influerad av amerikanska Sparkman&Stephens, den tidens giganter som ritade klassiska havskryssare och med bara försiktiga steg anpassade sig till nya tider och trender. Varken Olle E. eller S&S skulle till exempel drömma om att göra en båt på 30 fot hela 3 meter bred, så som unge Peter Norlin gjorde med sin revolutionerande Scampi, årsbarn med Shipman 28. Eller låta överbyggnaden gå hela vägen ut till skrovsidan, som på Ohlson 22 och Maxi 77. Lika lite kunde Enderlein eller S&S tänka sig att göra en riktig segelbåt utan akterdäck, med en sittbrunn vars aktre sarg slutade vid akterspegeln. Ett sådant grepp skulle störa harmonin i båtens proportioner - Gud förbjude - och följden blev att sittbrunnen hamnade på sin vanliga plats längre föröver, med motsvarande mindre plats invändigt jämfört med nydanarna. Ja, för Olle Enderlein var det viktigt att göra en vacker båt (och hon blev ju ändå stor inuti) "Drömbåten finns inte, och fanns den skulle den förmodligen inte gå att sälja. Det drömlika med Shipman 28 är endast att den har en kombination av goda egenskaper..." Varpå han räknar upp just skönhet, rymlighet, och båtens förmåga att gå bra i sjön under skiftande förhållanden. Olle Enderlein såg på Shipman 28 som en kombination av familjebåt och kappseglare, precis som den förhärskande inställningen var hos konstruktörerna vid den här tiden. Man ska komma ihåg att detta var långt före de sponsrade kappseglingsmaskinernas och de professionella seglarnas dagar. Det var fullt legitimt att rita en familjebåt där det var en bonus i marknadsföringen att hon seglade fort. Olle Enderlein trodde på devisen att vackra båtar seglar bra, men han tolkade sambandet på ett lite annorlunda sätt än det gängse, lite slarvigt förenklade. Olle menade att förhållandet mellan vacker och välseglande var en fråga om funktion: Jämför t ex med djur och fiskar som rör sig i vatten. Vi uppfattar deras funktionella former som vackra och harmoniska. På samma sätt är det självklart att en segelbåt ska ha långa, slanka linjer. Shipman 28 fick typiska enderleinska linjer med en starkt fallande, bara svagt kurvad stävlinje i fören; en antydan till klassiskt språng; negativ akter som börjat bli i ropet och var det sena 60-talets signal om ett nytt, modernare
tänkande; en sittbrunnssarg som smyger upp i överbyggnaden och döljer ruffens raka, kantiga baksida. Överbyggnaden är trappstegsformad, som på t ex Knud Reimers båtar (Fingal, S 30) men på ett diskretare, elegantare sätt. Och detta koncept skulle också komma att slå väl ut hos båtköparna - även om det höll på att gå åt pipan på ett ganska tidigt stadium... Uppmärksammad konkurs Många av oss minns väl rabaldret då Shipman 28-byggaren Fiberman AB i Visby efter några år plötsligt gjorde stor konkurs, ett debacle som blev extra spektakulärt därför att många båtägare råkade illa ut. Konkursen inträffade på vårvintern 1973, precis fel tidpunkt eftersom det just då fanns ett stort antal färdiga båtar som bara väntade på leverans till ägarna. Haken var att de stod inne på fabriksområdet och väntade, och därför tillhörde de konkursboet - trots att de var helt eller delvis betalda av beställarna..! Även om det streds hårt för rättvisa och gjordes insatser som i viss mån lättade upp situationen, så innebar det ändå att många fick betala två gånger för sin båt. Det var en bitter händelse, som nog också kastade en skugga också på själva Shipman 28-namnet. Det var efter den händelsen som ordet BANKGARANTI lyste i eldskrift högt ovan masttopparna på den svenska båtbranschens trots allt mycket ljusa himmel. Och typiskt är också att priset för en Shipman 28 i ett svep höjdes från 51.500 kr före konkursen till 64.500 kr bara en månad efter densamma, då krutröken skingrats och nya krafter kunnat räknat på lönsamheten. Efter konkursen drevs företaget vidare med ny ledning och nytt namn, Shipman Sweden AB, som under Eje Wåhlstedts ledning köpt upp också andra varv och byggde Scampi, Accent, m fl Norlin-båtar. Senare såldes hela det företaget vidare och kom att uppgå i Albin Marins storfamilj. Shipman 28 byggdes i ca 1.000 exemplar under de tio år hon fanns i produktion. Formar såldes också till Irland, där ca 300 båtar byggts - och byggs! Så sent som förra året såldes faktiskt fyra helt nya båtar. Priset? 450.000 kronor. Det är ungefär 11 gånger dyrare än introduktionspriset för Shipman 28 år 1970.
41.500 kr låter löjligt lite, men sedan steg priserna snabbt i den allmänna löne- och priskarusellen på 70-talet; redan 1975 kostade hon 79.500 kr, och när de sist byggda båtarna lämnade fabriken 1979 stod det 105.500 kr på kontraktet. Shipman 28 blev, trots imponerande tusen svenskbyggda båtar, aldrig en lika stor volymbåt som Vega och Maxi 77. Dessa var för all del något mindre och därmed billigare - men kanske var de också folkligare i betydelsen att de med sin mindre klassiskt exklusiva stil vädjade mer till det breda lagret av nykomlingar som under boom-åren fattade intresse för segling. Man får intrycket att de som valde Shipman 28 var mer erfarna inom gebitet, som t ex stockholmaren Hans Larsson, som haft sin båt sedan 1973 och dessförinnan seglat Starbåt sedan 50-talet. Bestämda krav Hans Larsson visste precis vad han var ute efter när han skulle köpa familjebåt på den tiden: - Jag ville ha en sittbrunn där inte rorkulten stack upp ur durken (som på t ex Ballad eller Vega). - Jag ville ha en livlig båt som var rolig att segla. - Hon skulle ligga rätt i pris, och man får mycket båt för pengarna med Shipman 28. - Och så skulle hon vara vacker, och Shipman 28 är en snygg båt precis som alla Olles båtar, förklarar han. Med de önskemålen sammanfattar nog Hans Larsson ganska väl Shipman 28: ans företräden. Att hon känns trevlig att segla framgick när Hans nu i höst bjöd på en segeltur med sin Paradox, Shipman 28 nr 404, på Baggensfjärden ute i Saltsjöbaden. Jag ska inte påstå att vi hängde med EF Language, EF Education eller Swedish Match, som alla var ute och drog en repa med sponsorgäster denna vackra septemberdag - men det kändes bra ändå. Paradox var lättdriven, pigg på rodret, och lagom balanserad. Hon gled tyst och villigt genom vattnet, med bara ett litet svagt porlande under aktern.
- Den är ju faktiskt riktigt trevlig att segla, menade rutinerade gästartisten Sune Carlsson, känd varvsägare och old boy i Starbåtsklassen som dagen innan återvänt från VM i Slovenien. Nu hade vi förstås de gynnsammaste av förutsättningar, smuttarväder med 3-4 meters vind och noll sjö, och enligt Hans Larsson är det just i mellanväder från ett par m/s upp till ca 5-6 meter som hon gör sig bäst. Ska sägas att det också satt säsongsnya segel på båten, sådant påverkar. Men ändå, känslan att segla henne var god. Ett försegel räcker Seglen på Shipman 28, liksom på alla andra mastheadriggade båtar från den här tiden, bygger på stor genua och liten stor. Men Hans Larsson har tröttnat på att dra runt en 150 procents överlappande genua och istället låtit segelmakaren sy en fock i topp med bara liten överlapp, precis så mycket att akterliket klarar spridaren när seglet skotas innanför vanten. Ett sådant segel får bra med yta och blir lätt att hantera i slagen. Inomskärs, där det inte ligger kvar gammal sjö i lätt vind, orkar det med att dra fram båten med bra fart även i det svaga vindregistret. Redan från 3-4 m/s börjar det bli lika effektivt som en maxgenua, och från 7-8 m/s, då man normalt måste börja minska segel, har man redan rätt ställ uppe med en fock-i-topp. Seglet fungerar så bra att Hans Larsson faktiskt har slutat använda sin max-genua på 27 kvm. Det är bara den nya focken på 18 kvm som gäller, bekvämt också när han är ute och seglar solo. När vinden blir frisk revar han storen, och först uppåt kulingstyrka blir det aktuellt med en ännu mindre (storm)fock. Förutom stormfocken kan man alltså klara sig mycket bra med bara ett enda försegel på Shipman 28 (liksom på andra jämförbara båtar). Man får installera en speciell skotskena på däck snett akter om/innanför vanten, och man ska se till att seglet görs på absoluta max-mått. Men vilket lyft jämfört med de fyra (!) olika genuafockar som var regel på 70-talet och också finns inritade på Shipman 28:ans segelplan. Eftersom storen på Paradox också är ny har Hans Larsson passat på att optimera även den, med väl utbyggd akterrunda, genomgående lattor i toppen och lösfotat underlik. Där har man alltså också vunnit lite prestanda.
Kontentan av det här resonemanget är att det faktiskt låter sig göras att överbrygga det som är Shipman 28:ans och alla hennes mastheadriggade 70- talssystrars största minuspost - den stora, stökiga genuafocken. Att många båtar, inklusive Shipman 28, har ett inre förstag som seglet ska passera framför i stagvändningarna bidrar ytterligare till genuastrulet. Lättskött rigg En fördel med mastheadriggen är annars att familjeseglaren slipper bry sig särskilt mycket om trimmet. Shipman 28:an har ett stabilt maströr, raka spridare, akerliga undervant och, som sagt, ett inre förstag. I princip kan man sätta an riggen på våren och inte röra den på hela sommaren och klara sig bra på det. De flesta båtar har emellertid någon form av akterstagsträckare, för dem som vill få lite mera stuns i förstaget och åtminstone en aning påverka (öppna) storens akterlik. På det hela taget är det en säker och användarvänlig rigg som sitter på Shipman 28. Eftersom båtens bredd bara är 2,60 m (0,40 m smalare än t ex Scampi) blir sidodäcken utmed ruffsidan med nödvändighet ganska smala. Särskilt svårframkomligt är det vid vanten, som med röstjärnen effektivt spärrar vägen. Sittbrunnen är relativt rymlig, helt acceptabel för en familj med ett par barn men lite trång för fyra vuxna under segling. Rorsman sitter bra bakom sin skotbänk, med rorkulten inom bekvämt räckhåll och på bra höjd; hjärtstocken kommer ju upp på akterdäck, varför rorkulten får bra längd utan att behöva inkräkta för mycket på sittbrunnen. Utrymmet framför skotbänken blir alltså en fristad för medseglarna. Två luckor i akterdäck och en i sittbrunnen ger åtkomst till hyggligt stora stuvutrymmen. Under vattnet är lateralplanet delat. På den ganska eleganta fenkölen fanns från början något så udda som en trimklaff, ungefär som rodret i akterkant på en långkölad båt. Trimklaffen känner vi kanske framför allt från de kappseglande R- båtarna, med tanken att ta lite bättre höjd på kryssen. Vällovligt på en 6:a eller 12:a - men vad hade den att göra på en familjebåt som Shipman 28 som skulle tåla att hoppa på eller backa på granitgrynnorna ute i skärgården? Att Olle Enderlein ritade in en trimklaff är ett exempel på tidsandan, med det
underliggande kravet på prestanda. Och än idag finns det Shipman-seglare som uppskattar trimklaffen. Trimklaffen skulle så småningom komma att slopas. Den var dyr att installera, och efter några år (1976) beslöt sig varvet för att ta bort den. Klassförbundet gick efter hårda diskussioner på samma linje. På de båtar som redan hade trimklaff (nästan hälften av alla som byggts) kunde man plasta upp en ny bakkant på kölen. För att kompensera frånvaron av klaffen fick Shipman 28 samtidigt ett större roder, som gamla båtägare kunde köpa till ett lågt pris från varvet. - Det är en väsentlig skillnad med det större rodret, hon styr bättre efter ändringen, menar Hans Larsson. Som brukligt är på många av den här tidens båtar är rodret inte helt frihängande utan sitter på en skädda. Standardfärgerna på Shipman 28 är grönt och vitt. De första båtarna var alla mörkgröna, mellan 1973 och 1975 byggdes både gröna och skumvita båtar, medan båtar efter 1975 är helt vita (det är också nu relingslisten i aluminium blir standard och trimklaffen utgår; lönsamhetskraven har blivit hårdare och kräver mer lättillverkade båtar). Dinette under däck Under däck är Shipman 28:an försedd med dinette, ett ganska ovanligt arrangemang men med vissa fördelar. Det är t ex alltid fri passage föröver, och bordet kan sänkas ner för att skapa en extra, och bred, koj. Samtidigt blir det, med tanke på skrovets lutning, lite för trångt att sitta fyra vuxna personer på de bägge korta, tvärställda sittbänkarna; två vuxna och ett par barn bordvarts går bra. Men man har också möjligheten att bredda bordet över till babords soffa genom att fälla upp en extra klaff utmed bordssidan. I förpiken får man lägga i en fyllnadsskiva för att ligga bekvämt, men som dubbelkoj är den ändå i minsta laget, i alla fall för mer storvuxna personer. Mitt i kojen kommer förlängningen av inre förstaget ner mellan dynorna, men det går snabbt att kroka loss när det är läggdags.
Här framför huvudskottet finns också en liten toa-plats i ett närmast garderobsliknande utrymme. Mitt emot sitter en vanlig garderob. Hela den här avdelningen är åt det mindre hållet, båtstorleken gör att man fått pressa in funktionerna. Men det fungerar, och man kan stänga om sig med ett par dörrar för- och akteröver. Som vanligt måste man hålla i minnet att man befinner sig i en liten segelbåt, med dess begränsade utrymme; det är ingen idé att klaga över brist på svängrum, det är en ren fråga om take it or leave it. Pentryt ligger i anslutning till nergången; bänken är samtidigt trappsteg, och håller man inte ordning på mackorna är det risk att någon planterar en fot i pastejen. Det här är en lösning med för- och nackdelar. Risken att kliva i maten finns där, men samtidigt får man generösa avställningsytor och det behövs alltid i ett pentry. Dessutom är det bekväm närhet när anrättningarna ska skickas vidare upp i brunnen. Plus att det är ljust och luftigt. Ståhöjden är ca 180 cm ända fram till trappsteget på rufftaket. Ljus är f ö något det finns gott om under däck. Innertaket och ruffsidorna är i vit plast, och fönsterventilerna stora. Luckan i förpiken släpper också in mycket ljus. Finishen invändigt är annars sisådär. - Det inget toppenjobb på inredningen, inte som en Hallberg-Rassy. Men det är funktionellt, menar Hans Larsson. Inga stora brister Överbyggnaden är gjord i sandwichlaminat, medan skrovet är enkelt, homogent plastlaminat. Antagligen har man varit ganska generös med råvarorna, för några hållfasthetsproblem har inte dykt upp under åren som gått. Det säger i alla fall Hans Larsson, som bör veta; han har suttit i klassförbundets tekniska kommitté i 25 år. Kölsvinet är, som på många andra båtar från den här tiden, nerbyggt i trappstegsform och vinner i styrka på det. Och trots frånvaron av riktiga bottenstockar (som bygger ut i sidled över radien mellan kölficka och skrov) uppges ingen Shipman ha drabbats av svajköl. - Jag har varit på grund några gånger, men inget speciellt har hänt, säger Hans Larsson.
Han tycker ändå att man ska titta efter sprickor kring kölinfästningen på de tidiga Shipman-båtarna (1970-71), som inte är lika starkt byggda i det här området som senare båtar; under 1971 förstärkte man nämligen båten med ordentliga bottenstockar under främre skottet. Samtidigt förstärktes däcksbalken under masten och inre förstaget fick en annan fästpunkt. En del roder har gått sönder, men det tycks ha berott på att de läckt och frusit sönder av isbildning vintertid, och alltså inte på en strukturell svaghet. På äldre båtar med Farymann-motorn bör hydrauliken kontrolleras noga. Och är inte trimrodret borttaget ska man se upp för läckage vid bordsgenomföringen. Röstjärnen sitter fästade i knän som är plastade mot skrovet. - Det kan bukta in lite i sidan, men röstjärnen sitter stadigt, menar Hans Larsson och hänvisar till sitt eget långvariga båtinnehav; han har seglat sin Shipman 28 mellan 1.200 och 1.500 sjömil per år under tjugofyra säsonger, de första åren med ett ganska krävande kappseglande, men ser inga tecken till svagheter i båten. Eftersom han upplever Paradox som lite begynnelsevek har han lagt 100 kilo bly i den djupaste kölfickan, där det kommer långt ner och gör god nytta. De första ca 500 båtarna - de med hög relingslist - har en gummilist som tätning (det ser ut som en avbärarlist) i skarven mellan skrov och däck. Där kan det läcka om montörerna inte tätade ordentligt efter borrningen, men det går att åtgärda genom att lätta på gummilisten. Omkring 1975 ersattes den här typen av hög fotlist med den vedertagna varianten där relingslisten är en aluminiumprofil. Inombordarna har många år på nacken vid det här laget och många Shipman har bytt under åren. Standard var från början en Farymann-diesel på 12 hk, men t ex Hans Larsson bytte motor redan 1984, då till en VolvoPenta på hela 18 hk. Motorns kondition, modell och ålder är förstås en av de faktorer som påverkar priset på Shipman 28. Mycket riktigt är det också stor skillnad mellan högsta och lägsta beg-pris; för en risig båt med gammal motor kan det räcka med bara
80.000 kr, medan en Shipman 28 i bra skick säljs för ca 130.000 kr. - Jag tycker de ligger lite lågt, man får mycket båt för pengarna, menar Hans Larsson. Det tyckte han för nästan trettio år sedan också - få båtägare är väl lika trogna som han, och det är ett gott betyg åt Shipman 28. Shipmanförbundet bildades redan 1970 och har idag ca 350 medlemmar, framför allt kring Stockholm och Mälardalen.Förbundet ordnar trimningskvällar, eskaderseglingar, träffar och kappseglingar under den aktiva säsongen. Under vinterhalvåret arrangeras olika temakvällar. Sedan 1976 finns en teknisk kommité som bl a tagit fram en bok med praktiska tips för Shipman-ägaren. Tillsammans med segelmakare har man utvecklat segel som är lämpliga för Shipman 28. Genom förbundet ordnas gemensamma inköp av tillbehör till bra priser, t ex foldingpropellrar och byte av aluminiumramarna till rutorna. - Förbundet är mycket vaksamt för ändringar och förbättringar av entypsregeln som kan öka båtens prestanda och popularitet, säger Hans Larsson. På Irland, där det ju byggts flera hundra Shipman 28, finns ett vänförbund. Tack vare det ordnas semesterutbyten mellan svenska och irländska Shipman-ägare. Kontaktpersoner: Ordf. Folke Meier, tel. 08-742 25 99; vice ordf. Hans Örnhall, tel. 08-716 21 93; ordf. i tekniska kommittén Anders Borg, tel. 08-742 37 13. Röster om Shipman 28 - Vi hade tittat på Shipman länge när vi köpte vår båt 1990. Tyckte att vi ska ha en båt som ser ut som en segelbåt, och det gör den med sina linjer och sitt akterdäck, säger Lars och Lisbeth Karlström i Onsala, som är ägare till Shipman 28 nr 916. De familjeseglar mest, men på förra årets Tjörn Runt var de med och vann bland Shipman 28:orna.- En härlig känsla i båten, hon seglar jättefint, tycker Lisbeth Karlström. Hennes make instämmer:
- Hon är mycket mer jollelik och känslig för trimning än vad jag trodde för en så tung båt. Och hon rör sig bra i sjögång. Båda är ense om att hon lägger sig fort. Man får alltså minska segel tidigt, i första hand revas storen. Lars Karlström är 1,87 lång och saknar ståhöjden. Annars anser han att båten är rymlig nog för en familj med två barn en bit upp i tonåren. För fyra vuxna personer blir det däremot för trångt. Lisbeth Karlström är fullt nöjd med pentryt och de stuvmöjligheter som bjuds. Enda problemet man upplevt är att läckage kan uppstå i röstjärnets däcksgenomgång, beroende på att infästningen under däck rör sig lite (se huvudartikeln). Där får man alltså täta emellanåt. Allan Edborg i Bjuv har båt nr 82, som han ägt sedan den var ny 1971 - det betyder 27 år med samma Shipman 28! - Hon är lätthanterlig, lättskött och lättseglad. Skrovet är ganska djupt och hon går bra i sjön, menar han. Allan Edborg uppskattar konstruktionen med den nerbyggda kölen, som dels blir stark, dels ger plats för extra barlast. När Segling frågar om eventuella brister i båten grubblar han länge utan att komma på något: - Jag har väldigt svårt att finna någon nackdel. De tidiga Shipman 28:orna har oförskyllt lite dåligt rykte att vara mindre välgjorda, men det gällde bara de allra första båtarna. Allan Edborg har kvar trimklaffen bakom kölen, en detalj som han uppskattar: - Det ger effekt på kryssen, man kan gå några grader högre - det känns direkt i rorkulten. Man kan få lagom lovgirighet på kryssen och ändå ha rodret neutralt. Allan Edborg har seglat sin båt med hustru och tre barn. Data:
Längd ö.a. Längd v.l. Bredd Djupgående 8,86 m 6,40 m 2,60 m 1,55 m Deplacement Ca 3.000 kg Kölvikt Storsegel Genua 1 1.210 kg 13 kvm 27 kvm LYS-tal 1,04 Hans Larssons höga fock ersätter genua 1. Den är sydd på maxmått utmed alla lik och begränsas akteröver av vantspridaren. Den skotas på en extra skotskena innanför vanten för att få en smalare skotvinkel. Röstjärnens placering gör att vanten spärrar vägen när man ska passera; en olägenhet, men samtidigt en vanesak.
I sittbrunnen har rorsman sin egen plats bakom storskotskenan, och utrymmet framför störs inte av rorkulten. Här är det starbåtsveteranen Sune Carlsson som gästgastar ombord på Hans Larssons båt och får ha hela främre halvan för sig själv när han handtrimmar focken. Notera den rejäla fotlisten som är standard på nästan hälften av alla Shipman 28:or. På var sida om hjärtstocken finns en lucka i akterdäck. Badstegen i häcken är inte standard. Dinetten dominerar inredningen på Shipman 28, utmärkt för två vuxna och kanske ett par barn. Behövs mer plats kan man duka upp också på den fällbara skivan (uppfälld på bilden) och sitta två personer på babordskojen. Skåpen utmed sidan är från början vanliga hyllor som här har byggts in.
Om styrbord finns en stickkoj akteröver; här på Hans Larssons båt används den inte numera sedan barnen är utflugna. Nu är det stuvplats med en kylbox installerad bakom ryggstödet. Förpiken är ganska trång, men har både dubbelkoj, toa och garderob. Det går att stänga till om sig med dörrar. Pentryt har hyggligt med stuvfack och goda avställningsytor - om man är beredd att se sig för när man sätter fötterna på trappsteget.