JAG VET VAR DU BOR Värnamo 2006-03-19

JAG VET VAR DU BOR Värnamo 2006-03-19 Denna serie av predikningar utgår från Uppenbarelsebokens kapitel 2-3 och de sju sändebrev som Jesus genom evangelisten Johannes förmedlar till sju församlingar i nuvarande Turkiet. Nu har vi kommit till Pergamon. Kort beskrivning av staden, olika begrepp samt en bild för Guds kostcirkel finns nedan. Upp 2:12-17 [12] Och skriv till ängeln för församlingen i Pergamon: Så säger han som har det skarpa, tveeggade svärdet. [13] Jag vet var du bor: där Satan har sin tron. Ändå håller du fast vid mitt namn och har inte förnekat din tro på mig, inte ens i de dagar när Antipas, mitt trogna vittne, dödades hos er där Satan bor. [14] Men något har jag emot dig: att du hos dig har några som håller sig till Bileams lära, han som lärde Balak att gillra en fälla för israeliterna, så att de åt offerkött och bedrev otukt. [15] Så har också du hos dig sådana som på samma sätt håller sig till nikolaiternas lära. [16] Vänd om! Annars kommer jag snart till dig och strider mot dem med min muns svärd. [17] Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna! Åt den som segrar skall jag ge av det dolda mannat, och jag skall ge honom en vit sten, och på stenen skall det stå ett nytt namn, som ingen känner utom den som får det. I De kristnas hemlöshet och utsatthet Där satan har sin tron - Var kommer du ifrån? En vanlig fråga när man möter en människa första gången. Nästa fråga blir sannolikt vad man sysslar med och så förs samtalet vidare. Jag tror inte många skulle svara likt beskrivningen av staden Pergamon: där satan har sin tron. Var jag har mitt ursprung är viktigt, särskilt om man flyttat runt. Att veta sitt ursprung är en stor del av min identitet. Att kunna säga, jag kommer från Värnamo, Göteborg eller till och med Gråbo är en del av mig själv. Fråga någon som adopterats. Nästa steg är att någon känner mitt ursprung och min del i livet. Det skapar närhet och samhörighet. Församlingen i Pergamon måste ha känt sig kluven. Medlemmarnas ursprung och hemvist var Pergamon, där hade de vuxit upp, de kände omgivningarna och var en del av folket, släkt och vänner. Och ändå kände man en slags hemlöshet och inte minst utsatthet. Uttrycket där satan har sin tron, talar om en väldigt speciell situation. Pergamon var en stad där både hedendomen och kejsarkulten möttes. Tillbedjan till de gamla gudarna med ett mäktigt Zeustempel som något av stadens stolthet. Därtill ett tempel invigt till kejsardyrkan och den kult som följde med det. Som att evangelisera mitt i Mecka eller i det kristendoms-förbjudna Kina. Här var man utsatt och kände säkert en hemlöshet mitt i sin egen stad. 1

Här kan vi känna igen oss, inte med Zeustempel eller kejsarkult, men med värderingar som skapar en livsstil vi inte vill vara en del av. Materialism, sexualisering, egoism etc. Där i mitt eget ursprung och hemvist känner man sig utsatt och hemlös. Kanske var det därför Paulus utbrast; Vårt hemland är himlen och därifrån väntar vi också den som skall rädda oss, herren Jesus Kristus (Fil 3:20) Kanske är det därför vi sjunger i psalmen Jag är en gäst och främling här och andra sk hemlandssånger. Ibland, allt oftare, känner jag mig utanför det samhälle jag är en del av. Utsatt, uthängd av tidens värderingar och prioriteringar. Bönen Låt ditt rike komma blir viktigare och mer levande för mig. Bileams lära I församlingen, som ju möter beröm, finns ändå det som dess Herre korrigerar och manar till besinning för. Mitt i dess hängivenhet och trofasta bekännelse, vilket lett till att en av dem lidit martyrdöden, har omgivningens livsstil och kultur smugit sig in. Jesus nämner det som Bileams och Nikolaiternas lära. Med två ingredienser som inte är bra. Bileam och hans åsna tvingades av Gud att välsigna Israels folk trots kung Balaks krav på motsatsen. (4 Mos 22) Men samme Bileam förledde sedan folket till otukt och att delta i hedniska offerfester. Nikolaiterna menade att kristna kunde delta i offerfester och gamla fruktbarhetsriter, vilket ledde till lössläppthet och sexuella utsvävningar. Otukt är ordet i texten, otukt kommer av grekiskans pornoneia vilket står för det som är utanför Guds tanke med sexualiteten. Sexualiteten i Guds tanke och Guds gåva till människan är att en man och en kvinna skall leva tillsammans i äktenskapet. Inte föregripa äktenskapet i samboförhållanden, inte med förbindelser utanför äktenskapet eller på annat sätt utanför Guds tanke. Vi lever idag i en översexualiserad tid, vilket medför en rad frestelser. Här fick församlingen i Pergamon kritik och tillrättavisning av sin Herre, men också löften om upprättelse. Här ekar den kritiken in i vår samtid tillsammans med löften om upprättelse där det blivit fel. Det finns en risk att vi kristna tappar fokus på de verkliga värdena, på vad Herren gjort för oss, och istället ser det som glittrar och är populärt i vår samtid. Låter oss förblindas av glansen eller upptas av materialismen. Vem vill vara annorlunda, vem, vill undvara detta livets goda? Paulus hade allt det där, se hans lista i Fil 3:2-11, allt det där som kunde imponera i yttre mening. Ändå sa han att det som var hans vinst blivit en förlust, vers 7, och att hans mål nu var att lära känna Kristus, vers 10. Att avstå är inte vår tids melodi, och absolut inte att vara annorlunda. Jag tror vi lurar oss själva när vi söker denna världens goda och samlar i lador. I stället för att lystet snegla på vår samtid och samla på hög, låt oss lita på och se vad vi har i Herren. 2

II Att komma hem Hemmets trygga vrå Om vi nu känner oss vilse i vår tids djungel av värderingar och prioriteringar finns likhet med församlingen i Pergamon. Om man upplever en hemlöshet där man hör hemma är vi inte ensamma. Vi har en Herre som vet var vi bor. Vi bor där satan har sin tron. Där hans närvaro drar ner den andliga atmosfären och gör det tyngre för den kristne att andas. Detta har många, många, generationers kristna fått erfara. Genom förföljelse, förtyck och utanförskap. Fråga den kristne brodern i Kinas underjordiska kyrka, eller våra vänner i Baltikum som nu fått sin frihet, eller Ja, exemplen kunde mångfaldigas. Men församlingens Herre vet var de bor, dvs vet om deras situation och utsatthet. Han som inte ens hade en plats att vila sitt huvud på känner igen deras liv. Han vet också hur du har det, upplever din situation. Det är tröst och trygghet. Här kommer orden från Joh 14:1-6 till Pergamons kristna liksom till oss "Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er? Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så skall jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att också ni skall vara där jag är. Det finns ett hem som väntar, det finns något mer än livets utsatthet och hemlöshet. Så lyft blicken och se vad Herren har gjort för dig, sätt tilltro till det han har berett för dig. Gräv inte ner dig i nuet, lyft blicken och se vem han är och vad han ger. Han som är: Vägen, Sanningen och Livet. (Joh 14:6) Han som leder oss hem. Lyft din blick till honom. Han leder oss till vårt ursprung och till vår framtid. Han leder oss till Fadern. Trofasthet Församlingen i Pergamon får beröm för sin trofasthet till Herren. Trots att satan har sin tron i staden har de kvar sin trofasthet. Antipas, ett troget vittne, har till och med fått offra sitt liv i martyrskap för sin Herre. Det talar om trofasthet. Om att veta vad man hör hemma och vad som har bestående värde. Men nu, när det smyger in läror som kan klinga både lockande och, med vackra formuleringar, till och med rimliga, ja rent av kristliga, då gäller det att veta vad man hör hemma och vara trofast. Låt mig citera Paulus igen som säger till den unge Timotheos; Därför måste jag utstå allt detta, men jag skäms inte, för jag vet vem jag tror på, och jag är viss om att det står i hans makt att bevara det som jag har fått mig anförtrott, ända fram till den dagen. 2 Tim 1:12 För jag vet vem jag tror på. Vet du vem du tror på, känner du honom? I vilket fall behöver vi allt mer lära känna honom så att vi inte går vilse bland allt som vi möter. 3

III Guds kostcirkel Mannat från himlen Texten bär med sig ett löfte. Om vi lyssnar skall vi få av mannat, det dolda och himmelska mannat. Om vi lyssnar till Jesu maningar. Om vi vänder oss till honom, fokuserar, pejlar in honom genom allt brus runt oss. Då skall vi få del av hans manna. Om vi lyssnar och vänder om till honom. Vill du lyssna till det han säger? Vill du vända om till honom? Han som säger; Med en evig kärlek har jag älskat dig. Därför låter jag min nåd förbli över dig Jer 31:3 Det manna han ger är andlig föda, näring för din inre människa. Den födan får vi i mötet med Jesus Kristus, församlingens Herre. Förmedlat av helig Ande. (Se Guds kostcirkel nedan) Gud är alltid närvarande hos oss, aldrig långt borta. Om vi är närvarande inför honom får vi del av den näring som hjälper oss till trohet även om vår hemvist här och nu ligger i närheten där satan har sin tron. - Hans manna möter oss i gudstjänstens gemenskap, genom tillbedjan, förkunnelse och syskons gemenskap. - Hans manna möter oss i den förtrogna hemgruppens gemenskap där vi delar tron, livet och möts inför Guds ansikte. I vår församling kallar vi det LOGOS-grupper. - Hans manna möter oss i bönen när vi i vår kammare ber till vår Fader som ser i det fördolda. - Hans manna möter oss på Bibelns blad. Där ger Gud sitt ord till uppmuntran, mognad, försoning, förlåtelse, vägledning, tro och tillbedjan. Guds ord rustar oss. Nattvardens gemenskap Till sist möter Herren oss med sitt manna, symboliskt, ja näst intill bokstavligt, i nattvardens gemenskap. Här får var och en som vill möta Herren Jesus Kristus, söka sig fram till brödet och vinet. Där finns han och rustar oss för livet. Tillsammans med medsyskon i Herren tar vi emot och rustas till trohet. Men även till klarsyn om vad som är de verkliga värdena i livet, vad som håller ändå in i döden. Så sök dessa tillfällen att få mannat från Herren. Sök dig till nattvardsbordet. Där finns Kristus! Svåra begrepp i texten Församlingens ängel. Vers 12 Församlingens ledare i första hand men i dess förlängning hela församlingen, alla medlemmar. Pergamon, gav ordet pergament. Vers 12 Huvudstad i provinsen Asien där kejsarkulten var starkt utbredd. Eget tempel vigt till dyrkan och tillbedjan av kejsaren. Ett Zeustempel därtill gjorde att Roms och hedendomens makt koncent- 4

rerades till Pergamon. Som att evangelisera i Mecka eller Peking. Pergamon hade ett av den dåtida världens finaste bibliotek. Antipas Vers 13 Församlingens första martyr Bileam och Balak Vers 14 Se 4 Mos 22f Bileam, med sin talande åsna, tvingades av Gud att välsigna Israel trots kung Balaks krav om motsatsen. Men samme Bileam lockade hedniska kvinnor till otukt med israelerna och till att äta kött från avgudaoffer. Alltså förledde han folkets att vända sig från Guds vilja Nikolaiternas lära Vers 15 Föregångare till gnosticismen. Dvs en lära som ville förena kristen tro med gällande populära värderingar. Och till gamla riter och kulter. Det ledde till lösaktighet eller strikt asketism. Ingetdera var bibliskt eller enligt Jesu tanke. Min muns svärd Vers 16 (Tveeggat svärd vers 12) Guds levande ord, jmf. Heb 4:12 Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar. Den vita stenen Vers 17 Det är ovisst vad som syftas med den vita stenen. Kanske är det en bild från domstolen där en domare som visar en vit sten friar den åtalade. Ett nytt namn Vers 17 Också här ovisst vem som åsyftas på. Kanske är det Guds namn eller ett namn den kristne får i frälsningen. I alla fall, säger Bo Giertz, är meningen, att den som tror äger något som bara han / hon fått. För frälsningen är personlig, kan ej skänkas bort, gäller mig och ingen annan. Guds kostcirkel Manna = andlig näring MANNA Gudstjänsten Nattvard LOGOS - Bönegrupp Bibeln Bönen 5

Kjell Larsson 6