Sårläka (Sanicula europaea) En 20-40 cm hög flerårig ört. Stjälk vanligen upprätt utan eller med några få oskaftade blad. Basalblad handflikiga, långskaftade, mörkgröna, lansiga. Blommor vita eller med rosa anstrykning i juni-juli, i små täta toppställda huvud på något olika långa skaft. Varje blomma har 5 små foderblad och 5 kronblad. Klyvfrukt avrundad, med krökt borst. Jordstam kort, brun, trådig. Doft strak. Mindre allmän på bättre mark i skuggiga skogar, upp till Dalsland och Dalarna. Jordstam, insamlad på hösten. Hela växten insamlad maj-juni. Kumarin, flavonoider, vitamin C, garvämnen, bitterämnen, saponin, spår av eterisk olja, mineralsalter Inflammationshämmande, slemlösande, svagt sammandragande. Sårläkande, acne, inflammerat tandkött bronkit, hosta, ödem, ledgångsbesvär, kroniska hudsjukdomar Inga kända biverkningar vid normal användning
Svartsenap (Brassica nigra) Ettårig, borsthårig, 20-200 cm hög ört. Stjälk upprätt, upptill förgrenad, ofta blådaggig. Blad skaftade, lyrformade, parflikiga. Blommor gula i juni, i en klase i stjälktoppen eller från de övre bladvecken. Foderblad 4, kronblad 4. Skidor smala, fyrkantiga, tryckta mot stjälken. Frön mörkt rödbruna med mycket skarp smak. Odlad främst i Sydeuropa men även i Sydsverige. Växer mindre allmänt från Skåne till Jämtland. Fullmogna frön Redan f.kr. nämnes odlingar av svartsenap och användning av svartsenap som krydda omtalas omkring år 60 e.kr. av den latinske författaren Columella, men det var då endast fråga om bladen som lades i vinäger. Svavelrik olja, sinapin, sinigrin, kaliumbisulfat, alkylisothiocyanant, fett och slem. I medicinskt syfte används den invärtes med stor försiktighet, kan då hjälpa ökar hjärtslagsvolym, ger lokal kärlvidgning och blodtrycksökning mm. Utvärtes till senapsbad vid åkommor i andningsorganen och vid reumatiska besvär.. Ett smärtstillande omslag görs av 30 gram senapspulver, 30 gram vetekli, allt blandas till en pasta med litet varmt vatten, låt det inte ligga på för länge.
Inga kända biverkningar vid normal användning Främst som krydda, mycket starkare än vitsenap Annan användning Svalört (Ranunculus ficaria) Flerårig ört med birötter och spolformiga eller klubblika, små knölar. Stjälk upprätt, grenig 25 cm hög. Nedre blad i rosett, 8-40 mm långa, hjärtformade, svagt kantiga eller grunt tandade, långskaftade. Bladskiva köttig och kal. Stjälkblad mindre bladskaft med slida vid basen. Blommor max 3 cm breda, enstaka. Foderblad 3, ibland fler, gröna. Kronblad max 12 felslagna, gula. Frukt nöt. Förökning sker dock oftast vegetativt. Allmän i vårt land upp till Uppland, dalarna och Värmland och på sporadiska platser i Mellansverige. Bladen och den unga örten, rotknölar insamlade efter blomning Redan under antiken lade man märke till att denna växt blommar som rikast ungefär när svalorna kom och det kan förklara det svenska namnet
Eteriska oljor, saponiner, vitamin C, i färsk vääxt det retande ämnet protoanemonin Användes sällan. Retning genom ingnidning på hud ger rodnad och senare vätskefyllda blåsor. Rätt använd kan den utvärtes användas vid reumatiska besvär. Används med stor försiktighet utvärtes, används inte i någon form invärtes. Stinknäva (Geranium robertanum) Ettårig, körtelhårig ört, 10-30 cm hög, grenig från basen, bräcklig, med kraftigt uppsvöllda leder, grön med rödaktig färgton. Starkt illaluktande. Stjälkar uppstigande, ibland endast i topparna. Blad djupt handflikiga, med parflikiga, max 65 mm långa flikar. Nedre bladen långskaftade, vanligen 5- flikiga. Stjälkblad kortskaftade, oftast treflikiga. Foderblad 5, äggrunda, körtelhåriga med uddspets. Kronblad 5, skaftade, ca 1 cm, omvänt äggrunda till kilformiga, ljusröda sällan vita. Ståndare 10, med purpurfärgade eller orange knappar. Frukt med 1-2 mm långt spröt. Allmän i södra Sverige upp till Mälardalen och i kusttrakter i Medelpad. Vanligen på frisk, kväverik mark. Klippor, steniga lövskogskullar, murar, snår och brandgropar.
Hela växten, helst med rötterna, insamlade vid torr väderlek. Släktnamnet Geranium kommer från det grekiska ordet greanos=trana och syftar på den spetsiga näbben på frukten. Garvämnen, flyktiga oljor, bitterämnet geraniin Näsblod, svårare diarré, njurbesvär, gurgelvatten för infektioner i munhålan, utvändigt i badvatten och för behandling av infekterade sår. Inga biverkningar vid normal användning Stevia (Sötflockel) (Stevia rebaudiana) / Stevia är en liten grön planta som har sitt ursprung i Paraguay. Den går utmärkt att odla här i Sverige. Eftersom det är svårt att få tag i plantor får man börja med att fröså inne eller i växthus i mars, resultatet blir kanske inte så bra. Men de plantor man får blir desto bättre. När frosten släppt i juli placeras plantorna ut i soligt och skyddat läge eller i växthus. På hösten innan frosten kommer skördar man alla de gröna bladen utom på ett par plantor som man flyttar in och övervintrar svalt
men ljust. Tidigt i februari tas växten in och sköts som en krukväxt, den kan se litet spretig ut, men det gör inget. Alla de nya skotten nyper du av när de är ca 7-10 cm långa och planterar i krukor, s.k. sticklingar. Du kan givetvis skatta växten på blad hela sommaren och även på hösten flytta in en växt och ha den som krukväxt så har du tillgång till färska balad, om du har tur, till nästa säsong. Hela den ovangjordiska delen, dock främst bladen. Odlar man den själv vilket är mycket enkelt. Bladen plockas och torkas på sedvanligt sätt, dels kan bladen användas så och sparas. I Sydamerika har växten används i hundratals år för att söta mat och dryck. Härifrån har den importerats till bl.a. Japan, Kina och Korea där den odlas. Guaranay-indianerna från Brasilien och Paraguay använde den redan för spanjorerna kom som sötningsmedel till te och hälsa Den infördes från Sydamerika på 1500-talet av Spanska erövrare, men någon kändisplanta blev den inte. Plantan beskrevs botaniskt först 1887, en biolog från Paraguay gjorde det. Först 1913 blev det möjligt att kristallisera stevosid, detta gjordes av två franska kemister Glykosider, 31 essentiella oljor,, klorofyll, enzymer, C-vitamin, betakaroten, krom, kobolt, veg.fett, fiber, järn, magnesium, mangan, niacin, fosfor, protein, riboflavin, selen, kisel, sodium, tiamin, zinj, mm Vid viktminskning eftersom den inte innehåller några kalorier och minskar suget efter sött. Anses också minska suget efter alkohol och tobak, verksam mot karies och plackbildning. Örten har även visat sig vara verksam vid behandling av diabetes och problem med låg blodsockerhalt, högt blodtryck, hjärtbesvär samt hudproblem som acne. Dessutom motverkar den bakterier och svampinfektioner. Några negativa effekter har inte kunnat påvisas vid normal användning. Annan användning Bladen passar utmärkt att använda i matlagning. En halv tesked pulveriserade steviavblad motsvarar ca 2 dl socker. Stevian kan dock inte kristalliseras eller ge konsistens som vanligt socker och inte ersätt socker i jästdegar
Snärjmåra (Galium aparine) Snärjande klängväxt, ettårig, 60-200 cm, släkt med gulmåran. Stjäl, blad och frukter har krokborst. Krona vitaktig, liten.knippen fåblommiga från bladvecken. Frukt 4-7 mm, klotrund, grön eller purpurfärgad med vita krokborst. Allmän i södra Sverige upp till Mälardalen. Vanlig på frisk, näringsrik mark. Gårdskanter, strandsnår, lundar och strandvallar. Den torkade, blommande örten. Glykosiden asperulosid som omvandlas till kumarin när örten torkas, vitamin C och organiska syror Farmakologi Örten har främst milt urindrivande och sammandragande verkan. Invärtes som milt urindrivande medel. Utvärtes för behandling av psoriasis och svårläkta sår. Inga biverkningar vid normal användning
Snårvinda (Calystegia sepium) Flerårig, 1-3 m slingrande ört som liknar åkervindan men har större blommor och blad samt två stora förblad som innesluter fodret. Allmän i södra Sverige upp till Uppland. Ganska vanlig på fuktig, näringsrik mark. Stränder, trädgårdar, och skräpmark Den färska eller torkade örten. Under medeltiden användes snårvindan av de arabiska läkarna som ett medel mot gulsot Glykosiden jalapin, hartser, garvämnen, slemämnen, mineralsalter Starkt laxerande och svagt urindrivande. Snårvindan bör inte användas på egen hand eftersom den purgativa verkan ärsvår att på förhand bedöma
Småborre (Agrimonia eupatoria) En 30-70 cm hög flerårig ört. Blad parbladiga, gröna på översidan, undertill grågröna och håriga. Småbladen är olika stora, 5-9 är större och 5-10 mindre, grovtandade. Blommorna gula i juli-augusti, små, i en utdragen smal axlik blomställning. Kronblad 5, ståndare 10-20. Blombotten är vid mognaden kägellik och djupt fårad utefter hela sin längd. Dess korkborst vid överdelen av frukten häftar i passerande djur eller människor. Jordstam krypande och grov. Tämligen allmän på backar och i snår från Skåne till södra Värmland och Västmanland och längs kusten till Hälsingland Den torkade örten, utom rötterna insamlas strax före blomningens början. Artnamnet eupatoria erinrar om kung Mithridates Eupator av Pontos, som var den förste som upptäckte växtens läkande egenskaper. Småborrens popularitet som läkeväxt kulminerade under 1400-0ch 1500-talet då den användes till bl.a som medel mot melankoli och tvinsot, röta i tandköttet mm.
Garvämnen, bitterämnen, slem, fytosterin, eterolja, nikotinsyreamid och kiselsyra Farmakologi Garvämnena har bl.a sammandragande egenskaper. Bitterämnet och eteroljan stimulerar aptiten, ökar produktionen av galla och andra matsmältningssafter. Nikotinsyreamidens verkan som antipellagravitamin är välkänd från näringsfysiologin. Småborreörten löser kramper som framkallats experimentellt med hjälp av histamin, acetylkolin eller bariumklorid. Vattenextrakt av örten har bättre effekt än kortison vid behandling av inflammation i ögats bindhinna. Inga kända biverkningar vid normal användning Småborre används för att stimulera aptiten och matsmältningen. Vid kronisk inflammation i magtarmkanalen med svag syraproduktion i magsäcken och vid tillfällig diarré. Utvärtes används den vid inflammation i ögats bindhinna, bensår, kliande hudinflammation och till gurgling vid akut eller kronisk inflammation i svalget Kosmetisk användning Annan användning Ett antal arter Skelört (Chelidonium majus) Flerårig ört med förgrenad, vedartad rot. Stjälk bräcklig, grenig, 20-60 cm hög, glest hårig, innehåller liksom bladen en bittert smakande, gulröd mjölksaft. Blad djupt parbladiga, med 5-7 ovala eller äggrunda småblad. Bladundersidan blågrön, hårig. Bladkant djupt tandad. Blommor 15-25 mm
breda i flocklik ställning. Foderblad 2, oftast håriga. Kronblad 4, brett äggrunda, gula. Ståndare många, gula med tjocka strängar. Frön svarta med vitt bihang. Allmän i södra Sverige upp till Uppland. Ganska vanlig på frisk, näringsrik mark. Den färska eller torkade örten, insamlade under blomning, samt roten. Örten fördes troligen med munkar till Sverige. Örtens namn kan härledas till betydelsen svalan troligen på grund av att blommans blomningstid inträffade med svalornas ankomst. Örten ordinerades förr mot invärtes sjukdomar, vilket torde varit väldigt riskabelt, eftersom växten är mycket giftig. Växtens mjölksaft innehåller ett 20-tal alkaloider, de viktigaste är chelidonin, chelerythrin, sanguinarin, protopin, berberin. Örtens mjölksaft effektiv mot vårtor. I övrigt skall den inte användas för invärtes bruk Hela örten är giftig, speciellt roten Rödklöver (Trifolium pratense) Rödklöver (Trifolium pratense)
ma B l o m Flerårig, upprätt ört 20-60 cm. Blad trefingrade med 2-25 cm långt bladskaft. Småblad 1-3 cm långa, omvänt äggrunda eller ovala, oftast trubbiga, gröna med vit fläck på bladskivan. Övre stipler äggrunda med kort uddspets. Blommor mörkröda, ibland skära eller vita, samlade i tätt, runt huvud, 2 cm brett, i stjälkens topp. De övre bladen sitter tätt under blomhuvudet. Foder femflikigt med olikstora flikar och tionerviga foderrör. Krona längre än fodret, 10-15 mm. Balja rak, ca 2 mm lång, innesluten i den kvarsittande kronan. Allmän i hela landet. Vanligen på frisk, något näringsrik mark. Betesmarker, vallar, åkerrenar och skräpmark. Blommor och unga blad. Fenolglykosider, organiska syror, och organiska färgämnen.
Bröstsjukdomar, magbesvär, sammandragande, kramplösande, bronkit, hosta, heshet, bronkit, kroniska hudåkommor Inga kända biverkningar vid normal användning