Pia Bengtsson Melin Muralmålningarna i Marka kyrka Vid en större restaurering av interiören i Marka kyrka under vårvintern 2013 återfanns under putsen rester av muralmålningar från olika perioder. Att kyrkan varit målad visste man, då fragment av måleri skymtat under putslagren vid tidigare restaureringar. Man visste dock inte i hur stor omfattning det fanns målningar bevarade eller i vilket skick dessa var. När den gamla putsen började avlägsnas visade det sig att det fanns mer bevarat under putslagren än man tidigare anat. Då målningsfynden visade sig vara sensationella och av stort konst- och kulturhistoriskt värde, bestämdes att målningarna skulle tas fram och konserveras. De medeltida målningarna Det medeltida målningslagret har en tydlig romansk prägel både vad gäller stiluttryck, färgoch motivval och målningarna kan därför på stilmässiga och tekniska grunder dateras till romansk tid. I Sverige så brukar man placera den romanska stilfasen från 1100-talet fram till och med första halvan av 1200-talet. De tidiga romanska målningarna brukar vara ganska statiska och med få narrativa drag. Påfallande ofta ser man också bysantinsk påverkan. I Marka kyrkas målningar saknas dock bysantinska influenser och ansatser till ett mer berättande bildspråk med figurer som gestikulerar och är mer rörliga märks tydligt. De är även utförda helt i al secco-teknik, vilket innebär att de har målats på torr puts. Vanligt i äldre romanska muralmålningssviter är annars inslag av al fresco, det vill säga att man målat på våt puts. Färgmässigt är målningarna hållna i övervägande grönt, ockra och rödbrunt. Målningarna i Marka kyrka är ovanliga i sitt slag och saknar egentliga paralleller i övrigt svenskt muralmåleri från tiden och är troligtvis utförda av en lokal verkstad. Ett ovanligt drag i målningarna är de väldigt långa och utdragna kropparna i figurscenerna. Motivmässigt har målningarna vissa kopplingar till de romanska målningssviterna i Bjäresjö kyrka i Skåne och Kräklingbo kyrka på Gotland, båda tillkomna strax efter 1200. Det verkar också rimligt att anta att det medeltida målningslagret tillkommit i samband med de byggnadsarbeten på kyrkan som utförts vid början på 1200-talet. Då tillkom bland annat ett torn som sedan revs på 1700-talet. En relativt säker datering kan därför på ovanstående premisser sättas till ca 1200-1230. De romanska målningarna finns på korets norra, östra och södra väggar, östra triumfbågsmuren mot långhuset samt på långhusets norra och södra väggar i direkt anslutning
till triumfbågsmuren. Fragment från samma målningslager finns också bevarade på kyrkans vind, ovanför valven, men är i dag mycket dåligt bevarade. Det finns inga målningar i valven, eftersom de har slagits om i senare tid. Långhuset När man kommer in i kyrkorummet ser man direkt målningarna på den östra väggen, ovanför och vid sidan om triumfbågen. Här har en scen med stora figurer funnits som i dag är i delvis fragmentariskt skick. Överst anas konturerna av Kristus som världsdomare omgiven av stående figurer vars övre delar har kapats genom valvslagningen (Bild 1). Motivet kan tolkas som en framställning av den yttersta domen. Detta motiv var också vanligt på denna plats i kyrkorummet under romansk tid och en parallell finns bland annat i Finja kyrka i Skåne. Tolkningen bekräftas av att ärkeängeln Mikael är avbildad med sin våg. Efter dödsögonblicket vägdes nämligen själen och i de två vågskålarna vägdes goda gärningar i den ena och dåliga i den andra. Det var viktigt att den goda sidan vägde tyngst. Om de dåliga gärningarnas vågskål blev tyngre var själen förlorad och tillföll djävlarna i helvetet. Att djävulen är intresserad av att vinna själen står här helt klart. Trots att han till stora delar är utplånad så ser man hur han försöker att tynga ner vågskålen med dåliga gärningar med hjälp av en klyka (Bild 2). Bild 1
Bild 2 & 3 De övriga medeltida målningar som finns i långhuset är målade på norra och södra väggen i direkt anslutning till yttersta domsscenen. På norra väggen syns en framställning där en man med svärd bär en annan (Bild 3). Troligen är detta en stridsscen ur Gamla Testamentet. Den södra väggens målningar finns ovanför predikstolen och är svårt skadade. På grund av sitt fragmentariska tillstånd är de nästan omöjliga att tolka. Man kan dock svagt ana konturerna av en liggande person. Koret I koret finns en sammanhängande svit av målningar på tre av väggarna. På östra väggen ovanför det lilla rundbågiga fönstret finns en Majestas Domini-framställning, en framställning av Herren i majestät, där den tronande Kristus sitter med höjda armar på en tronstol omgiven av en helomslutande kroppsgloria, en så kallad mandorla. Denna placering över altaret var under medeltiden den förnämsta platsen och de målningar som placerades här var av hög teologisk dignitet. Majestas Domini var också ett av de mest populära motiven i den romanska bildkonsten. Det faktum att man över altaret har ett av den romanska bildkonstens vanligast förekommande motiv styrker ytterligare det faktum att målningarna är romanska. Kristusfiguren omges av sex stycken helgon (Bild 4). Längst ut från Kristus högra sida, finns en framställning av ett helgon som sitter i en gryta. Helgonet i grytan föreställer Sankt Vitus, som under medeltiden räknades till de 14 nödhjälparna, en grupp med helgon som ansågs vara speciellt verksamma att anropa i svåra situationer. Vitus led martyrdöden år 303 på Sicilien och i hans grymma martyrium ingick bland annat att bli kokad i tjära och smält bly, en
behandling som han dock överlevde genom sin starka kristna övertygelse. Sankt Vitus åberopades under medeltiden som skydd mot blixtnedslag och försovning och han var dessutom skyddspatron för dansare, skådespelare, sängvätare och epileptiker. Framställningar av Sankt Vitus är relativt ovanliga i svensk medeltida konst, varför målningen i Marka kyrka är speciellt intressant. På motsatta sidan är ett stående helgon avbildat som troligen håller ett gissel i sin ena hand. Bredvid denna figur skymtar nedre delen av en figur vars överkropp blivit skymd när det nya valvet slogs. Troligen är även denna figur en helgonframställning. I registret under finns rester av figurscener som tyvärr är svårt skadade, men fragment av linjeteckningen avslöjar att det rör sig om samma typ av framställning som finns i registret på norra väggen: tronande profeter ur Gamla testamentet. Bild 4 Korets norra vägg har ett flertal figurmålningar i två register (Bild 5). Det övre registrets målningar är bäst bevarade. I början av detta återfinns bebådelsen för jungfru Maria, den händelse när ärkeängeln Gabriel kommer till henne med budskapet att hon skall föda Guds son. Mellan ängeln och Maria syns ett träd med konstfullt flätad stam. Bredvid detta motiv finns Maria och Elisabets möte, ett motiv som brukar benämnas Visitatio. Motivet visar den händelse då jungfru Maria och hennes släkting Elisabet möts och där Jesu födelse förebådas genom att det barn som Elisabet bär (Johannes Döparen) reagerar på det barn som Maria bär
(Jesus) genom att spritta till i moderlivet. När Elisabet kände barnet röra sig utbrast hon Välsignad är du mer än andra kvinnor och välsignat det barn du bär inom dig. Sista motivet i registret är en fortsättning på de två föregående scenerna och visar Jesu födelse med Maria liggande i en säng med snidad gavel och Josef sittande bredvid. I bakgrunden anas åsnan med remtyg i rött. Ett träd skiljer scenen från den föregående. Bild 5 I registret under finns fem stycken figurer sittande på en långbänk avbildade. Figurerna gestikulerar med ena handen höjd och med den andra pekar de mot östra väggen. Mest troligt är att de fem är tänkta att illustrera gammaltestamentliga profeter. Under medeltiden var den typologiska bibeltolkningen den förhärskande. Denna gick i stora drag ut på övertygelsen att allt som hände i Nya testamentet hade förutspåtts redan i Gamla testamentet. Profeterna på väggen utgör enligt detta synsätt företrädare för det gamla förbundet som med sina utsagor förebådar Kristus, som ju tronar på östra väggen. Detta är anledningen till att de har sin ena hand lyft till förklaring och förkunnelse, medan den andra pekar mot Kristus. Det är mycket troligt att profetraden, via den på östra väggen, fortsatt även på den södra väggen där ett fönster nu är upptaget. När fönstervidgningen gjordes på 1700-talet förstördes så gott som alla medeltida målningar på denna vägg och de fragment av figurscener som återstår är mycket svåra att tyda.
1600-talets målningar Vid restaureringen återfanns ett mindre fragment på en pilaster på långhusets norra vägg som har daterats till 1600-talet. Fragmentet är målat i grisaille, d.v.s. grått i grått, och visar en del av en baldakin (Bild 6). Några övriga målningar från detta målningslager har inte återfunnits i kyrkan. Bild 6 1700-talets målningar Att kyrkan målades vid slutet av 1700-talet är känt från arkivalier och nedteckningar. I samband med en inre omgestaltning av kyrkan fick 1778 målaren Mattias Hasselberg, bördig från Sjötorp i Marka, i uppdrag att måla kyrkan. Hasselberg målade även muralmålningar, inredning och det platta trätaket i grannkyrkan i Göteve några år senare. I Marka målade han snickerierna i inredningen och målade draperier kring fönster och altaruppsats. Han målade också figurmålningar i form av Jesu födelse och dop, samt Johannes som blickar ut över Jerusalem. Även delar av Hasselbergs målningssvit kom i dagen vid restaureringen 2013. Det visade sig dock att detta målningslager bitvis var mycket svårt skadat och hade dålig vidhäfting vid underlaget. Beslut togs dock om att de fragment som var i gott skick skulle sparas och konserveras. Fragment av Hasselbergs målningar finns nu bevarade runt och mellan fönstren i långhuset samt i valvet i kyrkans sista travé (Bild 7). På östra muren i långhuset, ovanför triumfbågen, fanns också rester av Hasselbergs figurmålningar. Av dessa gick ett änglaansikte att rädda (Bild 8). Detta lyftes bort från underlaget av konservatorerna
och kommer att fästas upp som en tavla på annat underlag. De rester av draperimålningar som återfanns i korvalvet har täckts med tyvek, ett luftgenomsläppligt textilliknande material, för att sedan kalkas över. Dessa målningar kan, om man i framtiden skulle önska det, enkelt tas fram igen. Bild 7 & 8