Reseberättelse från Dalian i Kina Olof Brandt Lundqvist, civilingenjörsstudent i elektroteknik Sommaren 2013 läste jag en tre veckor lång sommarkurs i Dalian i nordöstra Kina. Dalian är en storstad med sex miljoner invånare som ligger vid kusten. Staden är i Kina känd bland annat som en semesterort med ett blomstrande handelsliv och som ett centrum för mode. När KTH erbjöd mig att få åka till Kina blev jag glad, eftersom jag tidigare hade studerat kinesiska, men aldrig haft chansen att resa till Kina. Jag kunde välja mellan Shanghai och Dalian i nordöstra Kina och en kompis rekommenderade Dalian för mig. Han menade att det jämfört med Shanghai är en trevlig halvstor stad med inte alltför mycket folk och stress, samt ett mycket skönare sommarklimat. Shanghai kan ha temperaturer runt 40 grader under somrarna. Jag flög till Beijing den 16 juli, och åkte sedan tåg till Dalian. Jag bytte tåg i Shenyang, den största staden i nordöstra Kina. Det var krångligt att få tag i tågbiljetter på Beijings centralstation, men snabbtågen var bekväma och snabba. På tågstationen i Dalian möttes jag av två trevliga studenter från Dalian University of Technology (DLUT). De visade mig till mitt rum på skolans campus. Till skillnad från många städer i Sverige så bor majoriteten av kinesiska studenter på campus, på gångavstånd från föreläsningssalarna. Mitt rum på tolfte våningen var helt okej till standarden och ca 12 kvadratmeter stort, men jättevarmt utan air condition, obekväm säng, och alldeles för dyrt (130 kr per dag, ett pris man kan bo på hotell för i Kina). Att byggnaden vaktades av en portvakt och hade utegångsförbud efter elva var också lite trist. Utsikt från tolfte våningen. Byggnaden rakt nedanför, och de till vänster, är studentbostäder. Men inte tegelhusen till höger.
Jag och de fem andra svenska studenterna från KTH hamnade i samma klass. Dessutom var där ca 30 britter, en tysk, en australiensare och en japanska. Vi delades upp i 3 klasser, och varje utländsk student fick en kinesisk student som fadder. Det var redan från början en väldigt bra stämning i min klass. Kurserna i kinesisk kultur var enligt mig väldigt bra. Jag är intresserad av kultur, språk och historia, och vi fick pröva många olika saker. Kaligrafi, kinesiskt måleri, laga dumplings, kinesisk pappersklippning och taichi/taijiquan. Taichi var väldigt roligt, för vi hade en väldigt lustig lärare. Jag tyckte taichi var kul! Hälften av kurserna var lektioner i kinesiska språket. För nybörjare är kinesiska svårt i början, och läraren gick ganska fort framåt. Läraren bombade på med många nya tecken varje lektion, och hon var inte så bra på att förklara. Men eftersom jag redan känner till grunderna i kinesiska så var det ingen fara för mig i alla fall. Undervisningen höll i allmänhet en bra nivå, med trevliga lärare. Ungefär hälften av dem talade bra engelska. Några lärare kunde inte engelska, men då fick våra faddrar tolka åt oss.
Trevlig lärare i kinesiskt uttal. Våra faddrar var väldigt trevliga och roliga. De visade oss runt i staden, och vi gick tillsammans och åt på restaurang nästan varje dag. Dalian är känt för sin Sea food, och den smakade faktiskt väldigt bra. Men vi utforskade också många andra typer av restauranger. Kina har många olika kokkonster från olika delar av landet, och det finns ofta restauranger med olika stilar, t.ex. Sichuan, Kanton, Beijing, dumplings, nudlar, muslimskt kök o.s.v. Man blir ofta förvånad eller road när något oväntat bärs in i på fat. Såsom kycklingfötter eller kycklinghjärtan. Kycklinghjärtan är gott! Priserna på mat kan variera mycket, men i allmänhet så är det mycket billigare än i Europa. På skolans campus så åt jag frukost för en krona. I närheten av campus finns en trevlig gata med många matställen, där man äter sig mätt för 10-30 kronor. Men när vi åkte till innerstan på kvällarna för att äta middag så låg priserna ofta mellan 50-100 kronor. Fortfarande acceptabelt, men inte som vid campus. Ibland gick vi på barer tillsammans. Det är kul att gå till karaokebarer i Dalian. Det finns också andra barer och klubbar, men inte så många för en stad med 6 miljoner invånare. Staden ligger inte särskilt långt från ryska gränsen, och på en klubb vi besökte så var det väldigt många ryska turister och afrikanska studenter. Ölen kostar vanligtvis mellan 35 och 50 kronor i barer, men på restauranger kostar den runt 10 kronor. Eftersom man inte kan dricka kranvattnet, så får man också räkna med minst 10 kr per dag för att köpa vatten i affärer. Om man vill shoppa så varierar priserna mycket. Man kan hitta många fina grejer billigt i små affärer, men i internationella kedjor så kan priserna vara nästan samma som i Europa. Det är lätt att översätta priserna i Kina, för den kinesiska valutan Yuans växelkurs är ungefär en yuan för en krona.
Trevlig och billig restauranggata nära campus. Middag på samma gata.
Skolan organiserade två stora utflykter, som var flera dagar långa. En till gränsstaden Dandong, vid den nordkoreanska gränsen, och en resa till Xi'an. Jag reste med till Xi'an och såg terrakottaarmén. Xi'an är över 3000 år gammal och har en rik historia och kultur. Staden har varit huvudstad för mer än tio kinesiska dynastier och på 800-talet var Xi'an världens största stad med en miljon invånare. Kina har bytt huvudstad många gånger, och Beijing blev huvudstad först på 1400-talet. I anslutning till campus finns många idrottsplatser. Många gratis. Fotboll, basket, tennis och pingis. Det finns också biljard och badminton. Det gör det kul att vistas på campus och att umgås med faddrar och andra studenter. Det kan nämligen vara omständligt att resa in till centrala Dalian under rusningstimmarna, eftersom det inte finns någon tunnelbana. De håller på att bygga ett tunnelbanesystem just nu, och det är verkligen väl behövt. Det går några busslinjer från campus in till stan, och sträckan är bara ca en mil, men i rusningen kan det ta nästan en timme. Det gör att man inte alltid har lust att åka till stan, utan istället stannar på campus. Däremot på kvällarna så flyter trafiken på. Då är det väldigt smidigt att åka taxi. Det är billigt. Oftast mellan 10-20 kr. Vädret i Dalian på sommaren är väldigt varmt. Ofta 27-32 grader, men det kändes som ännu varmare pga den höga luftfuktigheten. Det är ofta dimma, och när man tittar genom sitt fönster så ser man bara några stenkast framför sig. Dalian är känt för sina stränder. Jämfört med stränder i andra länder så är de inget speciellt, men det kan vara kul att åka dit ändå. Jag tyckte mycket om att bara promenera på kinesiska gator och snubbla över roliga och intressanta saker. Folk som spelar brädspel eller kör underliga fordon, lagar obekant mat eller utför lokala sporter. T.ex. taijiquan, måla tecken på marken med vatten, eller piska hårt mot asfalten med en lång järnkedja. Vi såg också en man som gick runt i en cirkel i en halvtimme och bara tittade ner i marken. Jag och två andra KTH-are vid Xinghai square, nära stranden i Dalian.
Jag lyckades få ett visum på 90 dagar istället för 30 dagar, så jag passade på att resa runt i norra/centrala Kina under tio dagar. Det blev en spännande resa. Det är häftigt att resa i Kina. Man märker att det är ett land i förändring. Jag besökte 5 stora städer: Beijing, Shenyang, Dalian, Qingdao och Zhengzhou. Överallt såg jag nya skyskrapor skjuta upp ur marken. Tunnelbanesystem byggs i Dalian, Qingdao och Zhengzhou. Det är fascinerande, men man funderar över hur länge till ekonomin kan fortsätta växa. Utgifterna verkar inte ha någon gräns. Kina är som bekant en diktatur. Det mest uppenbara intrycket för en turist är att internet är censurerat. Många program som är vanliga i Sverige, t.ex. Facebook, Google Drive, osv, är blockerade i Kina. Google går att använda, men vissa fraser går inte att söka på: exempelvis tiananmen, och qigong (kanske pga falun gong) med mera. På skolans campus står också en jättestor staty av Mao Zedong. För den som vill göra en längre resa i Kina, så vill jag rekommendera de kinesiska snabbtågen, gaotie. Man bygger ett nytt järnvägsnät över hela landet, med tåg som går över 300 km/h, och som bara stannar på stora stationer. Tågen är väldigt bekväma, och det kostar ca 300 kr att åka i 3-4 timmar. Det är en väldigt lovande utveckling, tycker jag som blivande elektroingenjör. Billiga snabbtåg kan absolut konkurrera med flygtrafiken, och bidra till en bättre miljö. Dessutom slipper man tidsödslande krångel med incheckningar på flygplatsen. Om man däremot råkar hamna på ett vanligt tåg så kan det tyvärr bli plågsamt. När alla andra tåg var utsålda så hamnade jag på ett överfullt nattåg med iskall air condition, och sittplats i 15 timmar. Jag fick inte en blund på hela natten. Jag vill verkligen rekommendera andra att åka och plugga i Dalian ifall de får chansen. Jag hade en väldigt bra tid där, i ett väldigt fascinerande land med väldigt vänliga människor. Olof Civilingenjörsstudent på programmet elektroteknik, årskurs 2