Michail Jurowski föddes i Moskva 1945 som son till kompositören Wladimir Jurowski, vars musik SON varit med om att spela in på cd. Michail Jurowski växte upp i en krets av internationellt uppmärksammade musiker i forna Sovjetunionen, bland dem David Ojstrach, Mstislav Rostropovitj, Leonid Kogan, Emil Gilels och Aram Chatjaturjan. Dmitri Sjostakovitj var nära vän med familjen och Michail fick i unga år inte bara prata med honom utan också spela fyrhändigt piano. Allt detta var erfarenheter som i hög grad påverkade honom, och det är alltså ingen tillfällighet att han räknas som en av världens främsta interpreter av Sjostakovitjs musik. 2012 tilldelades han det tredje internationella Sjostakovitjpriset av Shostakovich Gohrisch Foundation. Jurowski utbildades vid Moskvakonservatoriet och var under sina studier assistent till Gennady Rozhdesvensky vid Radions och Televisionens nationella symfoniorkester i Moskva, och han dirigerade åtskilliga föreställningar på Bolsjojteatern. Från 1978 har Jurowski varit regelbunden gästdirigent vid Komische Oper Berlin, och när han med sin familj lämnade Sovjet 1989 erbjöds han en fast tjänst vid Semperoperan i Dresden. Andra positioner han haft är som generalmusikdirektör och chefdirigent vid Nordvästtyska filharmonin, chefdirigent vid Leipzigoperan och Västtyska radioorkestern i Köln samt förste gästdirigent vid Tonkünstlerorkestern. Dessutom har han regelbundet gästdirigerat Berlins radiosymfoniker, Leipzig Gewandhaus, Dresden Philharmonic och Staatskapelle, Oslo-, Bergen- och Janácekfilharmonierna samt symfoniorkestrarna i Porto Casa, São Paulo, Stavanger och Norrköping där han är en synnerligen välkommen och regelbundet återkommande gäst. Nyligen har han också framträtt i London, Warszawa, St Petersburg, Norska operan, Monte Carlo och Zürich. Under innevarande säsong dirigerar han bland mycket annat Tjajkovskijs Spader Dam på Bolsjojteatern, Prokofjevs Cinderella på La Scala i Milano och Romeo och Julia i Zürich samt Tjajkovskijs Eugene Onegin i Malmö. Michail Jurowski är en flitig skivdirigent och har såväl 1992 som 1996 tilldelats det tyska kritikerpriset, och han nominerades 2001 till en Grammy. Bland allt han spelat in vill vi från SON gärna framhålla våra gemensamma inspelningar med musik av Ture Rangström och Wilhelm Peterson-Berger. Text: Stig Jacobsson
ANTON BRUCKNER (1824-1896) Symfoni nr 5 B-dur (79 ) Adagio Allegro Adagio. Sehr langsam Scherzo: Molto vivace Finale: Adagio Allegro moderato Anton Bruckner föddes den fjärde september 1824. Platsen var byn Ansfelden, några kilometer från Linz upp i bergen. Hans far var, liksom Schuberts far, byns skollärare. Det var ett respekterat yrke som kom näst efter prästen i byns rangordning. Skolan, i vilken familjen också bodde, är närmaste granne till kyrkan, och idag är där inrymt ett Brucknermuseum. Fadern var även organist i kyrkan och lille Anton lär ha älskat att sitta på orgelbänken bredvid fadern. Som tioåring vikarierade han redan för honom. Då hade han också lärt sig spela violin och gjort framsteg på faderns spinett. I det näraliggande och storslagna klostret S:t Florian gjorde han täta besök, och dit skulle han livet igenom återvända efter svåra kriser och motgångar. Sådana hade han ofta. Men även om Bruckner tidigt utvecklades som musiker, ansågs inte detta intresse duga som yrke. Liksom Schubert utbildades han därför till lärare. Han var seminariets mönsterelev och fick fina betyg. Första arbetet var som hjälplärare i Windhaag, en by med 35 hus. Han fortsatte att utbilda sig, fick tjänster på större orter och på högre stadier. Parallellt med lärarstudierna studerade han musik. Hans improvisationskonst vid orgeln beundrades vida omkring och han knöts som organist till klostret S:t Florian. Hans sista vilja var att begravas under orgeln i S:t Florian. Det kan med tanke på detta tyckas lite märkligt att han inte lämnade något betydande orgelverk efter sig. Det finns bara små korta orgelstycken av honom. Bruckners viktigaste kompositionslärare var Simon Sechter (samme man som Schubert sökte upp några veckor före sin död för att be om lektioner i harmonilära). Bruckner var Sechters i särklass flitigaste elev och han fullkomligt dränkte läraren i övningsuppgifter. Sechter fick till slut be honom att inte vara fullt så entusiastisk. ÄNTLIGEN MUSIKER 24 år gammal fick Bruckner sin första musikertjänst som provinsorganist. Men efter en provspelning i katedralen i Linz fick han tjänst där 1855, på villkor att han klädde sig lite proprare. Livet igenom skulle han förbli ett lantligt original, klädd i alltför stora och säckiga kläder, inte alltid helt rena. Inte minst i Wien väckte detta viss uppmärksamhet och munterhet. Han accepterade villkoren men krävde att tjänsten i S:t Florian skulle hållas Fotografering och bandupptagning ej tillåten
öppen om han ville tillbaka dit. Ännu 32 år gammal var han rädd för att ta steget ut till en professionell musikerkarriär. Han påverkades av Wagners musik 1863. Då hade han året innan skrivit den f-mollsymfoni som idag brukar kallas Studien-symphonie och som inte numrerats, annat än ibland med 00. 1865 följde den c-mollsymfoni som brukar anges som nr 0. När han 1867 erbjöds Sechters professur i Wien (inte utan våldsamma protester från olika håll), såg han till att organisttjänsten i Linz hölls öppen om han skulle ångra sig. Det året skrev han så äntligen den symfoni som fått nr 1. Han var 43 år gammal. Att han var en lysande organist kan man utläsa av samtida kritik och vittnesmål. Han inbjöds att spela i Notre Dame i Paris, och då vallfärdade tidens ledande franska tonsättare dit: Saint-Saëns, Franck, Gounod, Auber alla har de kommit ihåg händelsen i sina memoarer. När den nya orgeln i Albert Hall i London invigdes 1871 representerades österrikiska organister av Bruckner. TONSÄTTAREN Hans musikalitet kan vi idag bara bedöma utifrån hans kompositioner: mängder av motetter för kör, eller kör och instrument, ett fåtal kammarmusikverk, några större mässor men framförallt symfonierna. Samtiden var sällan imponerad. Den andra symfonin ansågs ospelbar. Publiken avvek i stora klungor under tredje symfonins premiär. Han anklagades för att skriva onaturligt och bombastiskt, och han refuserades regelbundet. Kritiken kallade honom en och en halv dåre eller den största nu levande musikaliska faran, man ansåg honom skriva som ett fyllo och hans musik var symfoniska boa constrictors eller ett bedrägeri som är glömt om några år. Kritiken var alltså totalt nedgörande och resulterade i att Bruckner, som den känsliga människa han var, drabbades av depressioner och självmordstankar. Han var nämligen fullkomligt ärlig i sitt skapande. Ja, rent av naivt oskuldsfull. Och allt han skrev, skrev han till den älskade guds ära, Soli Deo Gratia. Naiv var han också som människa. Historierna om honom är otaliga och rörande. En gång tryckte han en slant i den store dirigenten Hans Richters hand efter en repetition så att denne skulle kunna köpa sig en öl. En annan gång lurades han att betala in en stor summa pengar för ett utlovat, men falskt, hedersdoktorat i Cambridge. Men denna guds lille musikant var en symfoniker vars dimensioner världen aldrig skådat tidigare. Elva storslagna symfonier skapade han och han var aktiv in i det sista, då han på kejsarens räkning var bosatt i hedersbostaden i en av flygelbyggnaderna vid slottet Belvedere i Wien. Under arbetet med symfoni nr 9 (egentligen hans elfte) avled han den 11 oktober 1896. Fotografering och bandupptagning ej tillåten
Symfonin förblev ofullbordad. Bruckner tilldelades statsstipendier och hedersbetygelser, och så småningom blev han verkligen hedersdoktor vid universitetet i Wien. Vid promoveringen var han mycket rörd: Jag kan inte hitta ord att tacka er på det sätt jag önskar, men om det funnits en orgel här, hade jag kunnat göra det. BILDAD OCH NAIV Han var onekligen en bildad man, som kunde föra lärda samtal med professorskollegerna i de mest skiftande ämnen, men han var knappast bevandrad i litteraturen. I hans efterlämnade bibliotek fanns bara noter och musiklitteratur, förutom en bok om Napoleon och en om en Nordpolsexepedition. Bruckner var en paradoxernas man. Man fängslas av hans enastående musik, men också av hans mänskliga svagheter och bisarra egenheter. Hans många manier förvånar: som att alltid räkna det som fanns framför hans ögon (statyer efter en parkgång om han tappade räkningen måste han gå tillbaka och börja om). Piporna i en orgelfasad förblev aldrig oräknade, och en gång irriterade han en kvinnlig bekant till det yttersta genom att räkna blommorna i hennes klänningsmönster. Han hade en grotesk fascination för döda människor, något som inte sällan fick makabra proportioner, som när han skickade in en skrivelse till kyrkorådet och bad att få kraniet efter en avliden släkting som begått självmord, eller när han hals över huvud sprang till bårhuset för att få en glimt av de förkolnade resterna av de kroppar som omkommit i en förödande brand. Han vände sig ända upp till ministernivå för att få tillåtelse att se liket av den 1888 mördade kejsare Maximilian av Mexiko. Tragisk är också hans lidelse för unga flickor och hans ständiga misslyckanden. Han förblev ogift, men friade otaliga gånger till tonårsflickor även sedan han kommit högt upp i åren helt ur stånd att se sig själv i ett socialt sammanhang. SYMFONI NR 5 Anton Bruckner var en osäker och lättpåverkad tonsättare som ofta lät lura sig att bearbeta och skriva om sina verk. Men när han 1875 började skriva sin femte symfoni var han mer säker på sin konst, och denna känsla skulle hålla i sig över de sjätte och sjunde symfonierna. Däremot kände han sig inte trygg i sin sociala tillvaro och fann ännu ingen förståelse hos publik och kritik. Han hade fortfarande omåttligt svårt att få sina långa mästerverk framförda, och den femte symfonin uruppfördes inte förrän den 8 april 1894 i Graz och då i en förvanskad version som dirigenten Franz Schalk ställt samman. I augusti 1875 erhöll Bruckner en hederspost som universitetslektor. Invigningsföreläsningen höll han den 25 november, mitt under arbetet med den femte symfonin. Fotografering och bandupptagning ej tillåten
Bruckners styrka ligger i att kunna komponera enorma klingande katedraler där teman och tonarter utspelar dueller av ett förfinat och grandiost slag. Varje symfoni är unik och distinkt. Femte symfonin är ett underverk när det gäller tematisk enhetlighet och de olika byggnadselementen återkommer då och då för att skapa harmoni. Det är omöjligt att i en kort översikt som denna, visa hur medvetet och intensivt han arbetade. Men låt oss komma med en antydan: som den enda av hans symfonier börjar den femte med en långsam inledning vilken övergår i ett Allegro. I finalen återkommer denna introduktion innan musiken i Allegro Wie im ersten Satze (som i första satsen) och detta Allegro inleds i sin tur med en klarinettfras, som är släkt med andraviolinernas inledningsfras i första satsens Allegro. Sedan utvecklar finalen den pizzicato-melodi som redan inlett såväl Adagio- som Scherzosatsen. I symfonins utveckling binder dessa anspelningar ihop musiken till en homogen struktur. Inledningssatsens huvudtema får även avsluta denna symfoni, där Bruckner tycks förena himmel och jord i ett visionärt flöde. Text: Stig Jacobsson
Chefdirigent Michael Francis Violin 1 1:e konsertmästare Henrik Jon Petersen Alt. konsertmästare Mikael Wenhov 2:e konsertmästare Paul Waltman Carina Beckett Matts Eriksson Josep Esteve Sarah Dodd Falkebring Lars Hedborg Magnus Ivarson Ingrid Olsson Tanja Orraryd Nina Söderberg Johanna Tafvelin Anders Törnqvist Kristina Lindholm Vahllöf Violin 2 Ruth Anderberg* Fredrik Anderberg** Håkan Jonsäll** Lars Andersson Boel Bengtsson Karin Engström Anne Holmer Åsa Holm Jin Hägerström Richard Michelin Sonja Vrieze Carin Öjebo Viola Lennart Falkebring* Gunnar Enbom** Crista Kende Bergendahl** Nanako Akai Karin Svanberg Ancker Erika Gabrielsson-Backlund Björn Carlén Thomas Hall Pernilla Rönnlund Markku Sorri Cello Solocellist Niklaas Veltman Bo-Göran Christians* Fredrik Lindström** Sofia Petersen** Torstein Dalene Agneta Fredljung Leif Vahllöf Ingrid Åkerblom Kontrabas Björn Malmqvist* Jan Duda** Anna-Cecilia Bergman** Emma Josefsson Bjørnevik Daniel R Thomas Roine Uddfeldt Flöjt Teodor Tirlea-Mazare* Annica de Val** Anders Bleckman Oboe Pelin Lius* Thomas Bodin** Klarinett Johnny Jannesson* Lars Paulsson** Bo Pettersson Fagott Linus Berglund* Eva Pettersson Veltman** Per Jonsson Gille Horn Lennart Langer* Anna Ahlenius** Jan Lejonclou Lars Thapper Elisabeth Åkervall Trumpet Elias Svanberg* Eivind Bjørnevik** Stefan Mattsson Trombon Eric Svensson* Christoph Schnaithmann** Bastrombon Johan Wiklund** Tuba Ole Christian Grønning* Pukor Lars Gärd* Anders Dahlstedt** Slagverk Martin Orraryd* Petter Svensson** Harpa Delphine Constantin Reznik* * Stämledare ** Alt. stämledare Tuttimusiker är angivna i alfabetisk ordning.
OI! KANDELS KAPELL med vänner från Symfoniorkestern ONSDAG 9 MARS kl 18.00 De Geerhallen Norrköping Medverkande: Petter Landin klarinett, Sven Malmberg saxofon, Pelin Lius oboe, Eric Svensson trombon, Anne Holmer violin, Anders Bergfjord kontrabas och tuba, Martin Orraryd slagverk, Simon Schierup dragspel Judiskt vemod med sväng från öst blir det när klezmerbandet Kandels Kapell möter vänner i SON. En timslång konsert med klezmer och balkanmusik. Boka soppa och nybakat bröd! Soppa och nybakat bröd kostar 85 kr och serveras i Bistron från kl 17.00. Om det passar dig bättre kan du i stället komma direkt till konserten och äta efteråt. Boka soppan senast dagen före konsert. Du kan göra det samtidigt som du köper din biljett. Läs mer om alla våra konserter på norrkopingssymfoniorkester.se Kommande konserter våren 2016 OKKO KAMU TORSDAG 17 MARS kl 19.00 De Geerhallen Norrköping Introd kl 18.30 med Linus Berglund SIBELIUS Scen med tranor BEETHOVEN Violinkonsert PROKOFJEV Symfoni nr 7 Norrköpings Symfoniorkester Dirigent Okko Kamu Solist Daniel Lozakovitj violin SVEN-BERTIL TAUBE kommer åter till De Geerhallen FREDAG 1 APRIL kl 19.00 De Geerhallen Norrköping Efter dundersuccé och Grammisutmärkelse med cd-skivan Hommage är Sven-Bertil Taube tillbaka igen, med lika uppskattade uppföljaren Hommage Vol 2. Norrköpings Symfoniorkester Dirigent Peter Nordahl Solist Sven-Bertil Taube ÖPPEN REPETITION MED MICHAEL FRANCIS TISDAG 5 APRIL kl 11.30-12.30 De Geerhallen Fri entré! Hör SON och chefdirigenten Michael Francis repetera den spanskklingande repertoaren, som spelas på konserterna den 7 april i De Geerhallen, 8 april i Crusellhallen Linköping och 9 april i Berwaldhallen i Stockholm. Sven-Bertil Taube KOMPLUS KOMMUNIKATIONSBYRÅ MICHAIL JUROWSKI foto: ALEXANDER ABRAMOV, T. MÜLLER HIMMEL foto: ISTOCKPHOTO SON foto: DAVID EINAR (retusch: MALIN LUNDGREN) SVEN-BERTIL TAUBE foto: NICHO SÖDLING Norrköpings Symfoniorkesters sponsorer 2015-2016 GULDPARTNERS SILVERPARTNER ABB, Advokatfirman Glimstedt, Amec Foster Wheeler, Almroth Industrifastigheter AB, Best Western Hotel Princess, Kurt och Brita Ehlert, Ernst & Young AB, Gunnar Gunnarsson Fastighets AB, Holmen Paper AB, HSB, Hyresbostäder, Mattssons Fastighetsutveckling AB, Ringarums Busstrafik AB, Siemens Industrial Turbomachinery AB, Swedbank, Tage Rejmes Bil AB, Tommy Holm Revisionsbyrå AB Fond of Music donation från Marianne och Lennart Lindqvist Siw Ericsdotters stiftelse donation SON samarbetar med Vi-skogen Utöver en blomma, som tack till våra artisters medverkan, planterar SON fem träd i Vi-skogen som en gåva till vår gemensamma jord. Verksamhetschef/konstnärlig ledare: Karin Veres. Kommunikationschef/marknadsansvarig: Agneta Lindmark Thomas www.norrkopingssymfoniorkester.se, info@norrkopingssymfoniorkester.se