Thailands historia bertil lintner

Thailands historia bertil lintner historiska media

Historiska Media Box 1206, 221 05 Lund info@historiskamedia.se www. historiskamedia.se Historiska Media och Bertil Lintner 2016 Faktagranskning: Claes Bratt Sättning: Aina Larsson/Sättaren Karta: Lönegård & Co Omslag: Lönegård & Co Omslagsbild: Kungliga palatset i Bangkok istockphoto/photobylove Författarfoto: Per Lindqvist Tryck: ScandBook AB, Falun 2016 Tryckning 1 2 3 4 5 6 7 8 9 ISBN 978-91-7545-262-3

Innehåll Karta 6 Förord 7 Kronologi 15 1. Taifolken och deras ursprung 25 2. Vad var Sukhothai? 39 3. Nationell gryning i Ayutthaya 55 4. Det nygamla kungariket 79 5. Varför blev Siam inte koloni? 113 6. Från Siam till Thailand 148 7. Konflikter, krig och överlevnad 171 8. Kalla kriget och ett stormigt 1970-tal 191 9. En ekonomisk boom och dess pris 222 10. Framtiden? 245 Bilagor Kung Bhumibol Adulyadej Chakridynastins kungar Persongalleri Thailands premiärministrar Thailändska namn Ord och uttryck Buddha, buddhismen och andra religioner Litteratur Register 276 279 281 294 296 298 302 306 315

h a P r 0 100 200 km 2 175 Chiang Rai Lao Louangphabang BURMA (MYANMAR) Pegu Rangoon Moulmein M a r t a b a n - v i k e n Kalegauk Thaton Khao Laem Tavoy Chiang Mai 2 565 Lamphun W a n g Si Nakarin Ang Thong Suphan Buri Ayutthaya B i l a u k Uttaradit Phayao Lampang Phrae Nonthaburi Thonburi Yai Lopburi Nan 2 079 Sukhothai Tak Phitsanulok 1 255 Kamphaeng Phet Phichit Phetchabun Taphan Hin 1 964 Chumsaeng Nakhon Sawan Uthai Thani Chai-Nat Sing Buri Chao Phraya n l e t b e c h a b u n Saraburi 1 282 Bangkok Samut Prakan e g Mekong Nong Khai Loei Udon Thani Ban Chiang Khon Kaen Chaiyaphum LAOS Vientiane Mekong K o r a t p l a t å n Nakhon Ratchasima Surin D a n g r e k Sakon Nakhon Mukdahan Ubon Ratchathani Sisaket b e Preah Vihear r Nakhon Phanom Amnat Charoen g e Mun n VIETNAM Savannakhét Vinh M e r g u i Mali Kadan Phetchaburi Hua Hin Rayong 1 670 Chanthaburi Angkor Wat Battambang KAMBODJA Mekong s k ä r g å r d e n Bentinck Lanbi Zadetkyi Ranong A n d a m a n - s j ö n Ko Phra Thong Ko Kho Khao M a l a y a t a u n g b e r g e n Chumphon Surat Thani Prachuap Khiri Khan T h a i l a n d - v i k e n Ko Phangan Ko Samui Trat Ko Chang Ko Kut Rong Kampong Chhaam Phnom-Penh Hô Chi Minh Long Xuyen VIETNAM Can Tho Luan g Phangnga Krabi Phuket l v ö n Ko Lanta Trang Nakhon Si Thammarat Phatthalung Hat Yai Ko Tarutao Satun Ko Ladang Songkhla Yala Pattani Narathiwat George Town MALAYSIA

Förord Thailand är ett av svenskarnas favoritresmål. Ett varmt klimat, billigt boende, god mat och exotiska upplevelser lockar många till kungadömet i Sydostasien. Ändå är landet missuppfattat och rapporteringen därifrån sporadisk och i många fall missvisande. Det nuvarande Thailand med Bangkok som huvudstad upprättades först i slutet av 1700-talet, men landets historia är betydligt äldre än så. Thailand har överlevt många prövningar: kolonialmakternas framfart, två världskrig, kommunistisk revolt under 1960- och 1970- talen. Landet har dessutom genomlidit arton militärkupper sedan 1932. Samtidigt är Thailand idag ett ekonomiskt mirakel. Men under ytan ruvar det starka krafter och landet står inför stora utmaningar. Det är ingen överdrift att hävda att Thailand är på väg in i ett av de mest kritiska skeendena i sin långa historia som självständig nation. Vi har under de senaste åren matats med nyheter om våldsamma sammandrabbningar mellan olika politiska läger. Det har skett två militära maktövertaganden sedan 2006 och åtskilligt fler palatskupper svårt att säga hur många bakom kulisserna. Den thailändske kungen Bhumibol Adulyadej har suttit på tronen sedan 1946 och är därmed världens längst regerande monark. Han fyllde 88 i december 2015 och landet står således inför ett tronskifte, det första som de allra flesta thailändare kommer att vara med om. Därtill kommer en snabb ekonomisk utveckling under de senaste årtiondena som skapat helt nya sociala förhållanden i stora delar av landet. Traditionella, i det närmaste feodala, strukturer håller på att rasa samman 7

thailands historia och ersättas av mer moderna maktkonstellationer och värderingar. Medelklassen har växt, först i de större städerna men på senare tid även på landsbygden. Fler thailändare än någonsin tidigare har vistats utomlands för att till exempel arbeta, eller studera och har fått nya idéer och impulser som inte passar in i de gamla mönstren. Regionala skillnader inom landet har blivit mer uppenbara i takt med att folk från olika landsändar anslutit sig till skilda politiska läger. Men sorgligt nog har denna nya, komplicerade verklighet förenklats nästan till oigenkännlighet i västerländsk medierapportering inte minst den svenska som en kamp mellan fattiga risbönder på landet och en rojalistisk elit i Bangkok. Eller demokratiska krafter mot odemokratiska, där den 2006 avsatte premiärministern Thaksin Shinawatra och dennes rödskjortor står för folklig demokrati och Thaksins kritiker, gulskjortorna, representerar bakåtsträvande krafter med stöd från de rika och privilegierade i samhället. Så enkelt är det inte. Rödskjortorna kallas så därför att de klär sig i röda skjortor under möten och demonstrationer, men det är inte uttryck för någon form av socialism. Rött är upprorets färg i största allmänhet. Gulskjortorna klär sig i gult. Det är också kungens färg. I Thailand har varje veckodag en speciell färg och gult är måndag. Kung Bhumibol Adulyadej föddes måndagen 5 december 1927. Men det är mer än bara upproriskhet och olika grader av rojalism som driver de respektive lägren. Man behöver bara se på det senaste valresultatet i juli 2011 och de från 2001 och 2005 för att upptäcka att schablonen de fattiga mot de rika ger en minst sagt skev bild av verkligheten. 2011 vann det Thaksinvänliga partiet Pheu Thai stort i norr och nordost medan det äldre partiet Demokraterna, som står gulskjortorna nära utan att vara del av den rörelsen, tog nästan hela södra och västra Thailand. På centralslätten var bilden blandad med andra, mindre partier i stark ställning. Och det finns fattiga, medelklass och överklass i alla delar av Thailand. 8

förord Även i områden med röd majoritet är bilden blandad. I Chiang Mai, en välmående provins, vann Pheu Thai men inte i Mae Hong Son, den mindre utvecklade provinsen vid den burmesiska gränsen. Bland de få provinser i nordost där Pheu Thai inte fick majoritet hittar man Buriram, ett av landets fattigaste områden. Av dem som vid flera tillfällen demonstrerat mot Thaksin kom många direkt från gummiplantagerna och risfälten i söder och tillhörde definitivt inte någon Bangkokelit. Två välrespekterade thailändska forskare, Ammar Siamwalla och Somchai Jitsuchon, kom i en undersökning som publicerades 2012 till slutsatsen att det inte finns någon avgörande skillnad i den sociala bakgrunden hos folk som stödjer de röda respektive de gula och att det bland rödskjortornas anhängare finns ungefär lika många i högre och lägre inkomstgrupper som bland gulskjortornas. Identifieringen av de röda med fattiga samhällsskikt är en myt, skriver de två forskarna. Men uppenbarligen finns det en geografisk skillnad och den är minst sagt viktig i ett land med kraftiga regionala skillnader i språk och kultur. Thailand är inte så etniskt och språkligt enhetligt som det kan tyckas. Det är ett gammalt kungarike, men som nationalstat är det mycket ungt. Det finns fyra olika thaispråk i landet och även om de är besläktade så är skillnaderna större än mellan till exempel svenska, norska och danska. Centralthailändskan, som är officiellt språk och det som används i skolor över hela landet, talas i trakten kring Bangkok och på den väldiga centralslätten kring de floder som flyter ner från norr och nordöst. I norr talas kammuang, som är besläktat med centralthailändskan, men ändå inte detsamma. Kammuang har också ett eget alfabet. I Isan, den nordöstra delen av landet, talas i stort sett samma språk som i Laos på andra sidan gränsen. Det är också ett thaispråk, men inte helt likt de andra. I söder talas sydthailändska, som är svårt att förstå för folk från andra delar av landet. 9

thailands historia I provinserna Buriram, Surin, Sisaket och delar av Ubon Ratchathani i nordost talas khmer, alltså kambodjanska. Längst i söder, i de provinser som har muslimsk majoritet, det vill säga Pattani, Yala och Narathiwat, talas malajiska, även om det kallas jawi i Thailand. Därtill har en stor del av befolkningen, främst i städerna, kinesiskt ursprung. Den dominerande kinesiska dialekten bland dem är teochew, vilket heter chaozhou på pinyin (rikskinesiska). I bergen i norr finns bergsstammar som akha, lahu, lisu, karen, hmong, yao och lawa. De har alla sina egna språk som inte är besläktade med någon av de olika thailändska dialekterna. Det är viktigt att inse hur etniskt mångfaldigt Thailand faktiskt är för att kunna förstå landets nuvarande och tidigare politiska och sociala problem. Någon rak linje från 1970-talets studentledda vänsterrevolt finns inte, även om många i väst gärna vill se det på det sättet. De gamla studentaktivisterna återfinns idag i alla läger. En del, som Chaturon Chaisaeng, anslöt sig till Thaksins parti och blev minister i flera av hans regeringar. Therdphum Chaidee, stridbar fackföreningsledare under 1970-talet och tidigare framstående inom det socialistiska blocket, blev gulskjorta. Studentledaren Thirayudh Boonmi, en av förgrundsfigurerna från det stora upproret i oktober 1973, har hela tiden varit mycket kritisk mot Thaksin, men blev aldrig gulskjorta. Den andre av de två mest berömda studentledarna från 1970-talet, Seksan Prasertkul, höll sig först neutral men lutade sig sedan mot åt att stödja rödskjortorna. Kraisak Choonhavan, en av Thailands mest kända akademiker på vänsterkanten, är liksom Thirayudh mycket kritisk mot Thaksin och anslöt sig till slut till Demokraterna. Frågan är också hur fattiga risbönderna är nu för tiden, och jag undrar ofta om de västerländska journalister som sprider bilden av fattigbönder mot eliten någonsin har varit på den thailändska landsbygden. Thailand har under senaste decennierna genomgått genomgripande ekonomiska och sociala förändringar, inte minst i 10

förord nordost, som länge var fattigt och efterblivet. Därför är det symptomatiskt att rödskjortornas starkaste fäste där är Khon Kaen, den mest dynamiska av städerna i Isan. Khon Kaen har blivit en modern storstad med höghus, verkstäder och fabriker. Från att tidigare ha varit en utpräglad jordbruksbygd så kommer idag 80 procent av inkomsterna i Isan från sektorer som industri och handel. På grund av sin långvariga fattigdom har Isan mer än någon annan landsdel upplevt hur ungdomar sökt sig utomlands för att få välbetalda jobb. Många har nu återvänt med nya idéer och en annan världsbild än den traditionella. Laoskännaren Grant Evans avfärdar i en uppsats den grovt förenklade, stereotypiska bilden av en kamp mellan landsbygdens fattiga och eliten och medelklassen i städerna. Men i rödskjorterörelsen har Isan funnit en möjlighet att ge uttryck för sin identitet, menar Evans. Det råder inget tvivel om att stadsborna i Bangkok länge sett ner på folket där som rena lantisar. I Isan tycker man att detta måste få ett slut. Nu har området utvecklats och man kräver respekt. Därav detta massiva stöd för rörelsen i nordost. Medelinkomsten i nordost är fortfarande något lägre än i exempelvis centrala Thailand och i södern, men gapet har minskat avsevärt de senaste årtiondena. Förvisso finns det många fattiga landsbygdsbor i Thailand även idag, framför allt bland jordarrendatorer eller lantarbetare. De får slita hårt och befinner sig långt ner på inkomstskalan i ett land där det fortfarande råder skriande sociala skillnader. Men sådana är förhållandena i alla delar av landet, inte bara där rödskjortorna är starka och de fattigaste på landsbygden är numera mellan tre och fyra miljoner gästarbetare från främst Burma och Laos, som utför arbeten som unga thailändare helst undviker. Från Burma och i viss mån även Kambodja kommer byggnadsarbetare och arbetare till fiskeoch textilindustrin. Där de kommer ifrån är misären ännu större än bland Thailands egna fattiga men som utlänningar kan de inte delta i någon politisk verksamhet i Thailand. 11

thailands historia Man får till slut inte glömma anledningen till att Thaksin beslöt sig för att ge sig in i politiken, vilket han gjorde 1994 efter en lång karriär som framgångsrik affärsman inom telekombranschen. Thaksin var mångmiljardär, men hade ett par år innan han blev politiker förlorat ett kontrakt som gällde installation av telefonlinjer. Vann gjorde Charoen Pokphand, ( CP-gruppen ), ett av Thailands allra största företag. Kontraktet var värt miljarder och Thaksin insåg att han, till skillnad från CP-gruppen, inte hade de politiska kontakter som behövdes för att nå resultat. CP och de andra storföretagen hade däremot nära band till etablerade partier och till statsapparaten. Den imponerande ekonomiska utveckling Thailand genomgått under de senaste decennierna och det relativa välstånd som uppnåtts har varit möjligt tack vare ett bekvämlighetsäktenskap mellan de etniska kineser som länge dominerat affärslivet och landets gamla eliter, det vill säga inhemska byråkrater, politiker, militärer och grupperingar kring kungamakten. Men under Vietnamkrigets dagar på 1960-talet och i början av 1970-talet vällde amerikanska investeringar in i landet. Det anlades flygbaser och militärhögkvarter, och det var till Thailand de amerikanska soldaterna kom på rest and recreation från kriget i Vietnam. Infrastrukturen byggdes ut, serviceanläggningar anlades och Bangkok blev en ny, modern storstad. I Vietnamkrigets kölvatten kom japanska investeringar som förvandlade hela den thailändska ekonomin med en kraftigt växande tillverkningsindustri vid sidan om det traditionella jordbruket. En helt ny ekonomisk elit växte fram. Den dominerades också av etniska kineser, men den saknade den gamla, väletablerade affärselitens kopplingar till byråkratin, politikerna, militären och kungamakten. Det var det Thaksin, ättling till invandrare från Kina, insåg i mitten på 1970-talet. Vad han behövde var ett eget parti och han skapade det med eftertryck. Thaksins nya Thai Rak Thai blev starkare 12

förord än något annat parti tidigare varit i Thailands historia. Namnet, som betyder thailändare älskar thailändare, anspelade på nationalism, inte nödvändigtvis på något program för landets fattiga. Thaksin hade visserligen kontakter genom sin fru Potjamans aristokratiska familj Damapong, som tillhörde den gamla eliten, och genom sin far, som var en före detta lokal affärsman med intresse för politik. Men de banden till makten var inte starka nog och med stöd från de nyrika familjerna bildade han en helt ny politisk kraft som utmanade den gamla eliten. Att den nya eliten kom på kollisionskurs med monarkin, som står det gamla etablissemanget nära, betydde i ett thailändskt sammanhang att splittringen var total. Som alltid i Thailands historia är även det vi ser idag i huvudsak en kamp mellan olika eliter, där maktspelet sker bakom lyckta dörrar och ovanför det stora folkflertalets huvuden. Det är i och för sig inget nytt, men det sker i ett kritiskt läge då kung Bhumibol Adulyadej är gammal och vid bräcklig hälsa. Frågan om tronföljden ett område som är tabu och inte kan diskuteras offentligt har därför blivit aktuellare än någonsin. Vem skall styra landet då den nuvarande kungen inte finns? Vem skall kontrollera ett jätteföretag som the Crown Property Bureau, en av landets största markägare? Den gamla eliten vill självfallet inte lämna över makten till den nya och de ofta våldsamma sammanstötningar som ägt rum under det senaste årtiondet har polariserat det thailändska samhället till den grad att kompromisslösningar ter sig avlägsna. Den geografiska delningen av landet är också ett stort orosmoment. Det behövs sannerligen en mer nyanserad bild av läget än den schablonmässiga de fattiga mot de rika, som pressen i västvärlden tycks ha fastnat för. Den nya eliten använder sig av fotsoldater från norr och nordost medan den gamla lyckats mobilisera folket i söder. Mycket märkligare än så är det inte när det gäller den öppna konfrontationen mellan de två lägren. Men vid en närmare analys ser vi också att vi har att göra med 13

thailands historia ett land med en ytterst komplicerad historia med många aktörer, där skenet ofta bedrar och myter och legender alltid spelat en stor roll. Det är om detta jag vill berätta. Chiang Mai, mars 2016 Bertil Lintner 14

Kronologi 3000 De första tydliga tecknen på att det fanns en civilisation i 2000 f.kr. det som nu är Thailand. Fornfynd i Ban Chiang i nordöstra Thailand visar på risodling och framställning av krukor och bronsföremål. 2000 f.kr. Nya civilisationer uppstår. Taitalande folk migrerar i olika 800 e.kr. omgångar från södra Kina till Sydostasien. 800 1200 Monfolket etablerar kungariken i de centrala och västra delarna av det nuvarande Thailand. I öster dominerar khmerfolkets kultur. 1240 Ett kungarike styrt av taitalande monarker upprättas i Sukhothai. 1259 1296 Ett kungarike kallat Lanna upprättas i norr. Dess huvudstad blir senare Chiang Mai. Folket där talar en annan taidialekt. 1351 1569 Stadsstaten Ayutthaya grundas och Sukhothai och andra områden införlivas gradvis. 1511 öppnar portugiserna den första utländska beskickningen i Ayutthaya. Både Ayutthaya och Lanna utkämpar krig mot de burmesiska kungarna, som angriper från väster. 1569 Burmeserna intar Ayutthaya och plundrar staden. 15

thailands historia 1584 Ayutthaya återuppstår som en självständig enhet efter att Naresuan besegrat burmeserna. Naresuan blir kung. 1600-talet 1760-talet Namnet Siam kommer i bruk för att beteckna Ayutthaya och landet kring staden. Britter och japaner inleder handel med Siam och Lanna. Fransmännen börjar också göra intrång. Kristna missionärer anländer men buddhismen blir den etablerade religionen bland det stora flertalet siameser. 1767 Tre burmesiska arméer invaderar Siam och förstör huvudstaden Ayutthaya. Staden plundras, skatter och människor förs till Burma. Samma år grundar Taksin ett nytt kungarike med centrum i Thonburi närmare kusten, där det skall bli lättare att stå emot burmesiska invasionsförsök. Lanna blir en siamesisk vasallstat. 1782 En officer i Taksins armé griper makten, utropar sig till kung under namnet Buddha Yodfa Chulaloke och flyttar huvudstaden till Bangkok på andra sidan floden, mitt emot Thonburi. Han grundar Chakridynastin. 1820-talet Det nya kungariket stabiliseras, buddhismens ställning stärks och handel inleds med Storbritannien, den mäktigaste kolonialmakten i Asien. Omfattande invandring från södra Kina börjar. 1851 1868 Siam styrs av kung Mongkut, som sluter ett handelsavtal med Storbritannien 1856. Landet öppnas för mer omfattande utrikeshandel även med andra europeiska nationer och USA. Kungariket Bangkok blir officiellt kungariket Siam. Utländska handelsmän och missionärer slår sig ner i Bangkok. 1868 1910 Mongkut efterträds av sin tonårige son Chulalongkorn, som moderniserar landet. Järnvägar byggs, en fungerande 16

kronologi administration införs och skolor anläggs efter västerländsk förebild. Han lyckas försvara landet självständighet gentemot kolonialmakterna Storbritannien i väster och söder och Frankrike i öster. Frankrike ockuperar dock Siem Raep, Sisiphon och Battambang, som blir del av det franska protektoratet i Kambodja (som i sin tur var del av Franska Indokina). Lanna och andra kringområden integreras med Siam. 1910 1925 Chulalongkorns son Vajiravudh, som utbildats på internatskola i England, fortsätter moderniseringen. Obligatorisk skolgång för både pojkar och flickor införs, en ny flagga antas och medborgarna får riktiga för- och efternamn, inte bara kortnamn som tidigare. 1932 Den absoluta monarkin avskaffas genom en statskupp utförd av militärer och civila aktivister. Kung Prajadhipok går i exil i London och abdikerar 1935. 1935 Monarkin avskaffas inte, men försvagas bland annat genom att Ananda Mahidol, en nioårig prins som bor i Schweiz, utses till ny kung. 1938 1939 Den nationalistiske generalen Plaek Pibulsongkram griper makten och blir premiärminister. 1939 byter han namn på landet från Siam till Thailand. 1941 1944 Japanska trupper stationeras i Thailand. Pibulsongkram allierar sig med Japan, medan andra thailändska ledare står de allierade närmare. Japan hjälper Thailand att återfå de provinser i Kambodja som erövrats av Frankrike, samt en mindre del av franska Laos och delar av de brittiska Shanstaterna i Burma och norra Malaya. 1944 Pibulsongkram förlorar makten då det står klart att japanerna inte kommer att vinna kriget. 17