FORMELL RÄTTVISA. Av Marlene Andersson. Examensarbete 30 poäng i processrätt

FORMELL RÄTTVISA Av Marlene Andersson Examensarbete 30 poäng i processrätt Stockholm vårterminen 2011

Innehållsförteckning 1. Inledning...4 1.1. Syfte...5 2. Formell rättvisa...6 2. 1. Formell rättvisa och terapeutisk juridik...6 2. 2. Bakgrund till formell rättvisa...7 2.2.1. Forskning och teori före formell rättvisa...7 2.2.2. Utveckling av formell rättvisa...8 2.3. Innebörden av formell rättvisa...10 2.3.1. Möjligheten att komma till tals och bli hörd...10 2.3.2. Ytterligare preferenser...14 2.4. Formell rättvisa och domslut...16 2.5. Formell rättvisa och laglydnad...18. 2.6. Begränsningar...19 2.7. Kritik...20 3. En rättvis domstolsprocess... 22 3.1. Möjlighet att göra sig hörd i en rättsprocess...22 3.1.1. Muntlig förhandling...22 3.1.2. Rätt till en rättvis rättegång...23 3.1.3. Rätt till ett rättvist försvar...24 3.1.4. Målsägandebiträde...25 3.1.5. Rättshjälp...27 3.1.6. Vittnesstöd...28 2

3.2. Regler som syftar till att rättsprocessen ska gå rätt till...29 3.2.1. Likabehandling och rättegångsfel...29 3.2.2. Möjlighet att klaga...30 4. Slutord...31 4.1. Kommentarer...31 4.2. Sammanfattning...32 5. Litteratur och källförteckning...34 3

1. Inledning Formell rättvisa (procedural justice) är en rättviseteori som handlar om rättvisa i beslutsprocesser. Teorin beskrivs lämpligen med en sammanfattning av två av teorins förespråkare, Allan Linds och Tom Tylers, definition formell rättvisa handlar om varje process förmåga att öka de inblandades upplevelser av rättvisa. 1 Formell rättvisa kan annorlunda uttryckt sägas handla om att en rättsprocess ska gå rätt till. Teorin skiljer sig därmed från materiell rättvisa som handlar om att utgången i en process ska vara rätt enligt materiell lag. 2 Teorin om formell rättvisa faller inom socialpsykologin 3 och grundades av John Thibaut och Laurens Walker i mitten av 70- talet. Det nya med teorin var sammanslagningen av psykologin om rättvisa och studier av beslutsprocesser. 4 Med utgångspunkt i bl.a. Adam s rättviseteori, 5 som betonar hur viktigt det är med rättvisa, började Thibaut och Walker att undersöka rättvisa inom juridisk tvistelösning, med huvudsakligt fokus på domstolsprocesser. 6 Teorin och forskningen om formell rättvisa har sedan dess vuxit och utvecklats mycket tack vare Thibaut och Walkers arbete. Ända sedan de initierade forskningen om formell rättvisa har den största delen av forskningen bedrivits inom ramen för juridisk tvistelösning. Allteftersom har intresset för och forskningen om formell rättvisa vuxit och vidgats till att omfatta även andra områden som exempelvis politik, arbetsplatser, företag, skolor, familjer och andra personliga relationer. 7 Det anses vara angeläget att beakta formell rättvisa vid juridisk tvistelösning i domstol på grund av att den påverkar människors känslor, beteenden och uppfattningar av domare, domstolar, gällande rätt och rättssystemet i stort. 8 Frågan är vad det är som gör en domstolsprocess rättvis. 1 Min översättning & kursivering. 2 A. Lind & T. Tyler, The Social Psychology of Procedural Justice, s. 3-4. 3 Sammanfattningsvis behandlar socialpsykologin den vetenskapliga forskningen om hur människors faktiska, tänkta eller antydda närvaro påverkar andra människors känslor, tankar och beteenden., se M. Hogg, G. Vaughan, Social Psychology, s. 4; A. Lind & T. Tyler, a.a. s.3. 4 A. Lind & T: Tyler a.a. s. 5. 5 A. Lind & T: Tyler a.a. s. 10-11. 6 A. Lind & T. Tyler a.a. s. 12 & 17. 7 Se bl. a. A. Lind & T. Tyler a.a. s. 6; K. Törnblom, R. Vermunt, Distributive and Procedural Justice,s. 92; Bl.a. Gerald Leventhals teori om formell rättvisa har bidragit till denna utvidgning, se vidare A. Lind & T. Tyler a.a. s. 129 ff., 136-138, 147 f.f. 8 Se & jfr. bl.a. K. Törnblom, R. Vermunt, a. a. s. 15, 91-92. 4

1. 1. Syfte Syftet med uppsatsen är att undersöka vad formell rättvisa är och vilken betydelse den har i samband med juridisk konfliktlösning i domstol. 9 Utredningen utgår dels från vad formell rättvisa kan betyda för enskilda parter 10 och övriga delaktiga under och i samband med en domstolsprocess. Ovanpå detta ska formell rättvisa belysas ur ett samhällsperspektiv genom att kopplas samman med det allmänna rättsmedvetandet och rättssystemets legitimitet. Därefter ska formell rättvisa illustreras med hjälp av bl.a. ett antal svenska lagar som reglerar domstolsprocesser. Uppsatsen är till stor del baserad på studier av litteratur om forskning och teori inom formell rättvisa. Därutöver bygger uppsatsen på traditionell juridisk metod genom studier av lagstiftning, förarbeten, praxis och doktrin. 9 Uppsatsen behandlar huvudsakligen svenska domstolsprocesser och svensk rätt. 10 I kapitel 2 innefattar part även målsäganden som inte biträder åtal eller för skadeståndstalan, trots att målsäganden inte är part i dessa fall, se SOU 2007:6, Målsägandebiträdet, Ett aktivt stöd i rättsprocessen, s. 134. 5

2. Formell rättvisa 2.1. Formell rättvisa och terapeutisk juridik Teorin och forskningsfynden om formell rättvisa är med fördel användbara inom skolan terapeutisk juridik (therapeutic jurisprudence). Det finns därför anledning att förklara vad skolan innebär. Det ena syftet med presentationen är att ge läsaren en uppfattning om hur formell rättvisa kan förhålla sig till juridiken. Det andra syftet är att presentera ett perspektiv som läsaren rekommenderas att ha i åtanke inför den fortsatta framställningen. Definitionen av terapeutisk juridik är enligt en av dess förespråkare "användandet av samhällsvetenskapliga rön för att studera i vilken utsträckning en lagregel eller rättslig praktik befrämjar det fysiska och psykiska välbefinnandet hos de personer som blir föremål för dess tillämpning. 11 Terapeutisk juridik fokuserar främst på den rättsliga praktiken, dvs. rättstillämpningen, men är även en rättsideologi på grund av att det kan vara nödvändigt att ändra en viss lag för att tillgodose terapeutiska ändamål. Det mål som förespråkare för terapeutisk juridik strävar efter är att lagar och rättstillämpning ska förbättra, eller i vart fall inte försämra, inblandade parters sociala och psykiska situation. Tanken är att terapeutisk juridik ska användas som ett komplement vid juridisk konfliktlösning och inte som en ersättning för gällande rätt, varför terapeutiska intressen kan behöva stå åt sidan för juridiska normer. För att förverkliga en rättstillämpning som tillgodoser terapeutiska värden krävs att jurister använder den kunskap som samhälls- och beteendevetenskaplig forskning tillhandahåller. Med forskningsrön och teorier från dessa områden kan jurister bli varse om andra värden som är värda att beakta utöver juridiken, exempelvis sociala hänsyn och den enskildes välbefinnande som kan påverkas av en rättslig konflikt. Dessa värden och intressen är enligt terapeutisk juridik viktiga att beakta för att nå en lämplig lösning i det enskilda fallet och i olika ärendetyper. För att detta ska vara möjligt krävs givetvis att lagar ger utrymme för sådana lösningar samtidigt som det krävs att de i övrigt inte försämrar människors situation. Terapeutisk juridik 11 Översättning av C. Diesen, Terapeutisk juridik, s. 16. 6

fokuserar med andra ord på individuella och samhälleliga resultat och konsekvenser som lagstiftning och rättslig praktik orsakar. 12 2.2. Bakgrund till formell rättvisa 2.2.1. Forskning och teori före formell rättvisa Innan formell rättvisa introducerades som en rättviseteori bedrevs socialpsykologiska studier på beslutsprocesser i olika sammanhang utan att för den skull syfta till undersökning av formell rättvisa. Dessa visar tidiga exempel på formell rättvisas betydelse bl.a. genom att de demonstrerar att demokratiska beslutsprocesser, där människor får vara med och besluta i frågor om bl.a. arbetsuppgifter och val av ledare, bildar fungerande och tillmötesgående grupper och accepterar sina ledare i större utsträckning än när sådant deltagande inte erbjudits. 13 De har även visat att möjligheten att kommunicera med andra är viktig eftersom gruppmedlemmar som får kommunicera med fler i sin grupp är nöjdare med gruppen är gruppmedlemmar som inte får den möjligheten. Möjliga alternativ att kommunicera med fler kan exempelvis vara att gruppen som sådan är öppen för kommunikation eller genom att en central roll i gruppen erbjuder möjligheten. Även om man inte med säkerhet vet vilka variabler som påverkat dessa forskningsresultat är de exempel på att variationer i möjligheten att komma till tals kan påverka människors känslor och ageranden. 14 Teorier om distributiv rättvisa, dvs. hur bl.a. olika resurser, rättigheter och förpliktelser, dvs. utfall, fördelas, 15 har varit betydelsefulla för utvecklingen av formell rättvisa. En av de mest framstående teorierna var Adam s rättviseteori som handlar om hur viktigt det är att fördelningar av utfall är proportionerliga i 12 C. Diesen, a.a. s. 15-17. 13 A. Lind & T. Tyler a.a. s. 7-8. 14 A. Lind & T. Tyler a.a. s. 9-10. 15 K. Törnblom & R. Vermunt a.a. s. 15 & 125. 7

förhållande till insatser. När sådan överensstämmelse inte råder kommer de inblandade, även de som gynnats av utfallet, att agera för att återställa obalansen. Teorins idé om hur betydelsefullt det är med rättvisa och att rättvisa kan vara viktigare än ett fördelaktigt utfall 16 har som vi kommer att se influerat utvecklingen av formell rättvisa. 2.2.2. Utveckling av formell rättvisa Idén bakom Thibaut och Walkers teori om formell rättvisa var antagandet att parter föredrar att deras rättsliga tvister behandlas i en rättvis rättsprocess eftersom en sådan process erbjuder de bästa förutsättningarna att inte bli utnyttjad och att få en ärlig chans att nå ett önskvärt och rättvist beslut eller domslut. 17 Thibaut och Walker utvärderade hur rättvisa processer var efter hur väl deras utfall stämde överens med materiella rättvisenormer. 18 De och deras kollegor har dock även undersökt hur parter och utomstående ser på rättsliga beslutsprocesser och beslut ur ett subjektivt rättviseperspektiv. 19 Thibaut och Walker intresserade sig bl.a. för frågan om när och hur, dvs. under vilka förhållanden, det är önskvärt med en tredje part som beslutsfattare i en rättsprocess. Efter en inledande studie på området kom de fram till att en tredje part som beslutsfattare behövs för att lösa konflikter där det inte går att nå en lösning som är fördelaktig för alla parter. Efter en ytterligare studie kom de fram till att olika önskemål av en rättsprocess även omfattar vidden av tredje parts kontroll. 20 Så småningom inriktade de sin forskning på rättsprocesser som leder till bindande beslut och domslut, dvs. skiljeförfaranden och rättegångar. De undersökte olika varianter och kombinationer av rättsprocesser som tillämpade förhandlingsprincipen respektive inkvisitoriska rättsprocesser och hade för avsikt att komma fram till vilken 16 A. Lind & T. Tyler a.a. s. 10-11. 17 K. Törnblom & R. Vermunt, a.a. s. 93. 18 A. Lind & T. Tyler a.a. s. 39. 19 A. Lind & T. Tyler a.a. s. 26. 20 A. Lind & T. Tyler, a.a. s. 12-15. 8

rättsprocess som var bäst. 21 Rättsprocesser som tillämpar förhandlingsprincipen fullt ut kan lämpligen beskrivas med hjälp av rättsprocesserna i anglo- amerikansk rätt och rena inkvisitoriska rättsprocesser kan ses som en del av det kontinentaleuropeiska systemet. 22 Förhandlingsprincipen innebär generellt sett att rättsprocessen är en tvåpartsprocess och att parterna ska utreda målet. Detta sker genom att parterna tar fram bevisning, främst genom vittnesförhör genom vilka de försöker få fram information som talar för deras sak. Domaren har en relativt passiv roll och deltar endast sällan vid vittnesförhör och beslutar främst vid invändningar från parterna. Vardera sida ges stort utrymme att argumentera för sin sak och försöka övertyga en eller flera oberoende domare eller en jury. Baserat på vad som framkommit under förhandlingen avgör domaren eller juryn målet genom dom. Under en inkvisitorisk domstolsförhandling, exempelvis i ett franskt brottmål, samlas bevisningen ihop av en utredande domare, vilken sedan är tillgänglig för den dömande domaren vid rättegångens början. Under rättegången förhörs vittnen i princip uteslutande av den dömande domaren. Det är även den dömande domaren som avgör när tillräckligt med bevisning har presenterats. 23 Thibaut och Walker kom fram till att parter föredrar rättsprocesser som tillämpar förhandlingsprincipen och är rättvisa. Lämpligt nog fann de att förhandlingsprincipen bidrar till att göra en rättsprocess rättvis. De menade att en anledning till detta kan vara att förhandlingsprincipen ger parter kontroll över förhandlingen genom att den låter parterna bestämma över vilken bevisning och argumentering de ska ta upp. Om denna kontroll ligger i händerna på domaren upplevs förhandlingen däremot som mindre rättvis. Thibaut och Walker kom även fram till att det inte finns en allmängiltig mall för hur en rättvis rättsprocess ser ut. Därför menade de att olika utformningar av domstolsprocesser kan påverka människors upplevelser av tillfredsställelse och rättvisa. 24 21 A. Lind & T. Tyler a.a. s. 17, Lind och Tyler menar att "bäst" i detta fall inte bör tolkas som föredras, se A. Lind & T. Tyler a.a. s. 39. 22 A. Lind & T. Tyler a.a. s. 13; K. Törnblom, R. Vermunt a.a. s. 5. 23 A. Lind & T. Tyler a.a. s. 17. 24 A. Lind & T. Tyler a.a. s. 26-29 & 32-34 & 39. 9

Thibaut och Walker uppmärksammade att det finns ett värde i att beakta parters känslor för att undvika att relationer tar skada av en rättslig tvist. Det ligger t.ex. nära till hands att anta att det främst är den förlorande partens känslor som bör beaktas eftersom det troligen är denne som har lättast för att känna sig orättvist behandlad. Om parten som förlorar en tvist upplever situationen på detta sätt finns det risk för att han eller hon inte vill medverka till en konfliktlösning, vilket kan leda till att relationen mellan parterna skadas. Detta är givetvis önskvärt att förebygga, 25 inte minst med tanke på hur viktigt det är i nära relationer, exempelvis i vårdnadstvister där föräldrarnas relation även påverkar deras barn. En del av Thibauts och Walkers teori och forskningsrön om formell rättvisa stöds inte av senare forskning, men har oavsett det varit viktig för utvecklingen av formell rättvisa. Den kunskap som idag finns om hur betydelsefulla rättvisa domstolsprocesser är har sin grund i Thibauts och Walkers fynd om värdet i rättvisa beslutsprocesser, möjligheten att kunna bestämma över sin talan och att det inte finns en allmängiltig rättsprocess som är lämplig i alla situationer. 26 2.3. Innebörden av formell rättvisa 2.3.1. Möjligheten att komma till tals och bli hörd Senare forskning har bekräftat Thibauts och Walkers fynd gällande att domstolsprocesser som erbjuder parter möjlighet att styra över sin talan generellt sett ökar formell rättvisa. Som redan delvis har nämnts, innebär denna möjlighet vanligen att parter har möjlighet att fritt presentera bevis, framföra argument, definiera frågeställningar och korsförhöra den andra partens vittnen under en domstolsprocess. Det är särskilt viktigt för parter att ha mer eller mindre full frihet att presentera bevisning i processer där beslutsfattarens beslut är bindande. När parter endast har en liten eller ingen möjlighet att bestämma över sin argumentation och bevisning anses 25 A. Lind & T. Tyler a.a. s. 26-27. 26 A. Lind & T. Tyler a.a. s. 39 & 83. 10

domstolsprocessen däremot vara mindre rättvis. 27 Viktigt att ha i åtanke är att den subjektiva rättvisa som följer av att parter kan styra över sin talan i en domstolsprocess inte nödvändigtvis stämmer överens med materiella normer. Thibaut & Walker har t.ex. påpekat att det eventuellt inte går att ta fram en rättsprocess som är både rättvis och ger korrekt information. 28 Vid en jämförelse mellan mer strikt formella processer och mindre formella processer har det visats att ju friare en process är, dvs. ju mindre formell en process är, desto mer utrymme finns det för parterna att vädra sina åsikter vilket parterna kan uppleva som tillfredsställande. Detta kan dock ske på bekostnad av relevant bevisning vilket kan leda till ett ofördelaktigt domslut. 29 Vad en part anser vara viktigt att ta upp behöver alltså inte ha betydelse för sakfrågan eller bevisningen utan kan vara helt irrelevant eller tala mot partens sak. Om en parts talan begränsas ökar visserligen risken för formell orättvisa samtidigt som det kan vara till partens fördel ur ett juridiskt perspektiv. 30 Givetvis kan betydelsen av bevisningen och vad parten tar upp variera mellan olika måltyper och domstolsförfaranden. Som exempel kan nämnas att det kan vara särskilt angeläget för en tilltalad att ha ett juridiskt biträde som ser till att den tilltalade får ett ordentligt försvar. Denna hjälp kan vara viktig för skuld- och påföljdsfrågan men kan samtidigt begränsa den tilltalades möjligheter att komma till tals. Som ska förklaras närmare i kapitel 3, kan hjälpen dock även vara betydelsefull för formell rättvisa. Vad en part självmant tar upp i en process i förvaltningsdomstol har dock i regel inte lika avgörande betydelse på grund av domstolens utredningsskyldighet. 31 Som förklaring till varför möjligheten att kunna styra över sin processföring i en domstolsprocess är betydelsefull hävdas bl.a. att det är partens enda möjlighet att påverka domslutet. Därför behöver parter inte styra över sin talan i rättsprocesser där parterna själva bestämmer utfallet. Möjligheten att styra över sin talan anses därför inte heller behövas när parterna vet att en domstolsprocess inte kommer att resultera i 27 A. Lind & T. Tyler a.a., s. 85-86, 94-95 & 97-100. 28 A. Lind & T. Tyler a.a. s. 76. 29 A. Lind & T. Tyler a.a. s. 106. 30 A. Lind & T. Tyler a.a. s. 95. 31 Se 8 förvaltningsprocesslagen (1971:291) (FPL). 11

ett domslut de vill ha. Till stöd för denna förklaring finns en del forskning som visar att medling anses vara rättvisare än skiljedomsförfaranden, vilket kan bero på att parterna själva bestämmer vad medlingen resulterar i och att de saknar denna möjlighet i skiljedomsförfaranden. 32 Detta betyder inte att möjligheten att kontrollera sin processföring saknar betydelse när parterna inte kan bestämma över utfallet. Förespråkare för formell rättvisa menar tvärtom att möjligheten att få bestämma över sin processföring är viktig eftersom den ger parten möjlighet att få komma till tals och att denna möjlighet har ett egenvärde. Det som talar för att denna förklaring är riktig är att i princip all forskning på området visar att möjligheten att styra över sin processföring bidrar till en ökning av formell rättvisa även när ett domslut går en part emot. 33 Tiden för när en part erbjuds möjlighet att yttra sig kan även ha betydelse för hur rättvis en rättsprocess anses vara. Det är bäst att få yttra sig innan ett beslut fattas, men det anses även vara bättre att få yttra sig efter att beslut fattats än att inte få möjlighet att yttra sig överhuvudtaget. Vad detta kan bero på kanske kan förklaras med de ovan diskuterade förklaringarna. Skillnaden mellan förklaringarna är att den förklaring som förespråkar besluten och domslutens betydelse inte kan förklara varför möjligheten att enbart få yttra sig efter att ett beslut fattats är betydelsefullt. 34 Den ena förklaringen behöver i och för sig inte utesluta den andra. Som exempel kan nämnas att en part som erbjuds möjlighet att yttra sig enligt gällande rätt sannolikt kommer att uppfatta rättsprocessen som rättvis, men om parten även har ett ombud som hjälper denne att föra sin talan och hålla förhör, ökar troligtvis även möjligheten att nå ett önskat domslut. 35 Oavsett hur det ligger till med detta visar forskningen att möjligheten att få komma till tals och berätta sin version av en händelse är en viktig förutsättning för formell rättvisa. Till detta hör att det är betydelsefullt att parten uppfattar att domaren lyssnar på och överväger vad parten tar upp för att rättsprocessen ska uppfattas som rättvis. 36 Om domaren inte överväger vad parten säger, kan möjligheten att komma till tals 32 A. Lind & T. Tyler a.a. s. 99. 33 A. Lind & T. Tyler s. 95-97. 34 K. Törnblom, R. Vermunt a.a. s. 6. 35 Jfr. A. Lind & T. Tyler a.a. s. 99. 36 A. Lind & T. Tyler a.a. s. 101-103. 12

förlora sin betydelse. Beslutsfattare som anses vara partiska eller agera i ond tro anses däremot inte påverka formell rättvisa när parten får komma till tals och bli hörd av beslutsfattaren. Beträffande en parts tidigare erfarenheter av rättegångar talar forskningen för att det främst är den senaste erfarenheten som är avgörande för en parts uppfattning av om beslutsfattaren överväger dennes argument. En part med positiva erfarenheter visar större benägenhet att anse att hans eller hennes argument övervägts i mål som denne förlorar än vad en part med negativa erfarenheter är benägen att göra. 37 Tilläggas bör att delaktighet i utformandet av en process kan medföra att både beslutsprocessen och beslutet uppfattas som mer rättvisa. Detta kan dessutom innebära att en domstolsprocess som inte erbjuder parterna möjlighet att styra över sin processföring kan upplevas som rättvis om parterna får vara med och bestämma över hur processen ska gå till. 38 Rättsprocesser som utmynnar i förlikningar kan upplevas som orättvisa på grund av att de inte svarar på frågan gällande vad som är rätt och fel. Parterna kan i dessa fall få intryck av att beslutsfattaren inte övervägt vad de sagt och även uppfatta det som orättvist att inte få ett avslut med ett svar på vem som har rätt eller fel. 39 Av förklarliga skäl bör domaren som medverkat vid en förlikning inte yttra sig över vem som har rätt och fel. Det som möjligen kan överväga detta är att domaren är aktiv under förlikningshandlingen och på så vis ger parterna en känsla av att han eller hon tar del av vad de säger. 37 A. Lind & T. Tyler a.a. s. 104-105. 38 A. Lind & T. Tyler a.a. s. 103. 39 A. Lind & T. Tyler a.a. s. 104 & 106. 13

2.3.2. Ytterligare preferenser Forskning visar att parters möjligheter att komma till tals och bli hörda samt att påverka ett beslut eller domslut i en domstolsprocess inte är det enda som har betydelse för formell rättvisa. Betydelsefullt är även hur väl en rättsprocess stämmer överens med tidigare, såväl egna, vänners och bekantas, erfarenheter samt egna förväntningar och föreställningar om vad som vanligtvis händer folk under en rättsprocess. Beträffande människors tidigare erfarenheter av domstolar och andra rättsliga myndigheter anses beslutsfattarens objektivitet, ärlighet och ansträngningar att vara rättvisa vara viktiga kriterier för hur rättvis en rättsprocess uppfattas vara. Till detta hör att det är viktigt att domstolen försökt att få fram all relevant information och beaktat den i syfte att komma fram till ett bra beslut. Vidare är det viktigt att myndighetsutövare beaktar parters rättigheter samt bemöter dem och andra enskilda med hänsyn och respekt. Det sistnämnda talar för att formell rättvisa har en koppling till, eller snarare är en del av det sociala samspelet människor emellan och kan även kan ses som ett exempel på vilken bredd formell rättvisa har. Förutom detta är det viktigt att ha möjlighet att klaga på en orättvis process. 40 Människors personliga olikheter som exempelvis politiska åsikter, nationalitet och yrken 41 verkar dessutom sakna betydelse för uppfattningar och bedömningar av formell rättvisa. Därför bör det gå att utforma processer som tillfredsställer alla människors uppfattningar av formell rättvisa. Däremot har olika situationer betydelse för formell rättvisa. Parters möjligheter att styra över sin talan och påverka beslut i en rättsprocess är t.ex. viktigare i konfliktsituationer än i situationer där någon konflikt inte är för handen. I de fall när människor frivilligt söker sig till myndigheter, t.ex. för att ansöka om ett tillstånd, är kvalitén i beslutsfattandet viktigare än möjligheten att bestämma över sin talan och påverka beslutet. 42 I linje med vad Thibaut och Walker konstaterat om att det inte finns en universell process som kan lösa alla typer av problem på ett tillfredsställande sätt är detta ett exempel på att olika situationer och problem kräver olika lösningar. Exempelvis visar forskning att parter i vissa fall föredrar domstolsprocesser som kombinerar inslag av förhandlingsprincipen och inkvisitorisk rättsprocess med möjlighet för parter att komma till tals och att domaren 40 A. Lind & T. Tyler a.a. s. 107-109. 41 A. Lind & T. Tyler a.a. s. 89. 42 A. Lind & T. Tyler a.a. s. 110. 14

får ställa klargörande frågor. 43 Trots att en del rättvisekriterier föredras framför andra i olika situationer, behöver det inte innebära att övriga rättvisekriterier saknar betydelse. Tvärtom visar forskningen att formella rättvisekriterier inte konkurrerar med varandra samt att rättsprocesser som anses vara rättvisa enligt ett formellt rättvisekriterium oftast är rättvisa enligt andra formella rättvisekriterier. Lind och Tyler menar därför att det är rimligt att anta att det finns rättsprocesser som i princip alltid uppfattas som rättvisa respektive orättvisa. 44 Rättvisa är dock inte det enda som människor önskar av en rättsprocess. När människor har starka individuella intressen i en viss situation är det nämligen möjligt att dessa intressen styr vad de vill ha av en beslutsprocess. Exempelvis antas det att en fängslad person anser att dennes frihet är viktigare än en rättvis domstolsprocess. En annan omständighet som är viktig är att det inte bör ta för lång tid att få sin sak prövad och avgjord i domstol. Av betydelse är även vad en domstolsprocess kostar för den enskilde. I likhet med vad som redan nämnts avseende bevarande av relationer av olika slag, är det betydelsefullt att försöka undvika fientlighet mellan parter. Till detta hör även möjligheten att undvika eller minimera risken för en framtida konflikt och att dagliga verksamheter störs. Även om en del av dessa omständigheter anses vara lika viktiga och önskvärda som rättvisa i en rättsprocess, anses ingen vara viktigare. Betydelsen av Thibauts och Walkers arbete har således delvis bekräftats samtidigt som vi nu vet att människors önskemål av en rättvis rättsprocess varierar i större utsträckning. 45 43 A. Lind & T. Tyler a.a. s. 86-87. 44 A. Lind & T. Tyler a.a. s. 109-110. Flertalet av faktorerna som undersökts ingår i Gerald Leventhals teori om formell rättvisa, se bl.a. A. Lind & T. Tyler a.a L & T, s. 107 & 109 & K. Törnblom, R. Vermunt a.a. s. 125. 45 Se & jfr. A. Lind & T. Tyler a.a. 84-85, 87-89. 15

2.4. Formell rättvisa och domslut Undersökningar av formell rättvisa visar att parters utvärderingar och accepterande av domslut påverkas av hur rättvis domstolsprocessen varit. 46 Som regel har formell rättvisa större betydelse vid beslut som går en part emot än när så inte är fallet. 47 Studier visar att rättvisa domstolsprocesser kan medföra att parter som mottar ofördelaktiga domslut accepterar dem trots att de är sämre än förväntat. Thibaut och Walker har t.ex. i äldre studier om formell rättvisa visat att reaktioner över domslut i brottmål är mer beroende av formell rättvisa än av domsluten. 48 En förklaring till detta kan vara att tilliten till en rättvis domstolsprocess överväger en eventuell osäkerhet kring om ett domslut är materiellt riktigt eller inte. 49 Lind och Tyler spekulerar i om det kan vara så att formell rättvisa har mindre betydelse i samband med viktiga avgöranden, exempelvis när en tilltalad riskerar fängelse. Detta motsägs dock av studier som visar att dömda brottslingar lägger stor vikt vid om handläggningen av deras mål varit formellt rättvisa, även om de riskerat långa fängelsestraff. 50 Önskade beslut och domslut medför vanligtvis att domstolsprocesser uppfattas som rättvisare än domstolsprocesser som resulterar i oönskade beslut och domslut. Det förekommer även att parter använder sig av domslut för att avgöra hur rättvis en domstolsprocess varit när en brist i en rättsprocess, t.ex. en jävig domare, är uppenbar. 51 I fall när en part meddelas ett fördelaktigt domslut efter en orättvis domstolsprocess har det dessutom visats att parten vanligen är nöjd med domslutet samtidigt som den orättvisa domstolsprocessen kan orsaka skuldkänslor och ångest. En förklaring till detta kan vara att en orättvis domstolsprocess som gynnar en part inte stämmer överens med vad som anses vara moraliskt rätt. 52 Domstolsprocesser som är orättvisa och resulterar i ett beslut eller domslut som går en part emot, har visats kunna göra parten arg och frustrerad. 53 Detta kan bl.a. leda 46 A Lind & T. Tyler a.a. 69-70; K. Törnblom, R. Vermunt a.a. s. 111. 47 A. Lind & T. Tyler a.a. s. 67; K. Törnblom, R. Vermunt a.a. s. 93. 48 A. Lind & T. Tyler a.a. s. 11; K. Törnblom, R. Vermunt a.a. s. 125-126. 49 K. Törnblom, R. Vermunt a.a. s. 93-94. 50 A. Lind & T. Tyler a.a. s. 73. 51 A. Lind & T. Tyler a.a. s. 111-112. 52 K. Törnblom, R. Vermunt a.a. s. 126-128. 53 K. Törnblom, R. Vermunt a.a. s. 126-128. 16

till att rättens ledamöter klandras. I värsta fall kan det gå så långt att parten blir fientligt inställd till domstolen där målet avgjorts. Formell rättvisa har dock visats kunna förebygga negativa känslor och attityder som bl.a. misstro mot både domare och domstolar i samband med oönskade utgångar. 54 En förklaring till detta kan vara att formell rättvisa påverkar människors syn på myndighetsutövning i större utsträckning än vad beslut och domslut gör. 55 En annan förklaring till varför formell rättvisa har en sådan effekt kan vara att den som får ett oönskat domslut förmodligen förväntat sig framgång och därmed blir överrumplad, vilket leder till en förvirring som väcker en vilja att veta mer om rättvisan i förfarandet. En ytterligare förklaring är att formell rättvisa kan lösa eventuell osäkerhet angående huruvida människor blir utnyttjade när all relevant information inte är tillgänglig. En rättvis process kan dessutom uppväga osäkerhet kring en beslutsfattares pålitlighet. 56 Formell rättvisa har dessutom större betydelse för både myndigheters legitimitet och legitimiteten i deras beslutsfattande än vad beslut och domslut har. En rättvis domstolsprocess som resulterar i ett ofördelaktigt domslut behöver därför inte medföra att domstolen, domarna och deras dömande verksamhet förlorar sitt stöd av allmänheten. 57 Myndigheter som underlåter att tillämpa rättvisa processer riskerar däremot att uppfattas som opålitliga, partiska och sakna respekt för enskilda, vilket kan medföra att myndigheterna uppfattas som mindre legitima. 58 Med hänsyn till att människors kontakt med rättsväsendet ofta innebär tvång i någon mening, är det givetvis angeläget att människor accepterar det. Det har visats att en tilltalads syn på domstolar, lagen och rättssystemet i allmänhet till stor del påverkas av hans eller henne senaste erfarenhet av en rättegång. Detta är särskilt tydligt när det gäller synen på rättssystemet. Precis som för övriga parter har formell rättvisa betydelse för tilltalades erfarenheter av rättegångar. Hur stränga påföljder tilltalade erhållit har däremot inte visats innebära någon egen effekt på synen av varken domstolar, lagen och rättssystemet, med undantag för synen på domaren. Sistnämnda 54 I litteraturen benämns detta som cushion of support se A. Lind & T. Tyler a.a. s. 64-65, s. 71-72; K. Törnblom, R. Vermunt a.a. s. 93-94. 55 A. Lind & T. Tyler a.a. s. 65 & 77. 56 K. Törnblom, R. Vermunt a.a. s. 93-94. 57 Se & jfr. A. Lind & T. Tyler a.a. s. 64-65. 58 K. Törnblom, R. Vermunt a.a. s. 111-112. 17

effekt är emellertid svagare än den som följer av hur rättvis en rättegång är. 59 2.5. Formell rättvisa och laglydnad Ett problem inom rätten är att såväl bindande som icke-bindande beslut och domslut inte följs. Verkställande av bindande beslut kan vara svårt vid såväl passivt som aktivt motstånd. Beträffande icke-bindande beslut är frivillig efterrättelse i princip en förutsättning för verkställighet. Huruvida formell rättvisa kan bidra till efterlevnad av beslut och domslut är oklart. Trots att formell rättvisa har en positiv effekt på attityder mot domstolar, domare, beslut, domslut och rättsväsendet i allmänhet, har forskningen på området inte kunnat visa att formell orättvisa är en direkt orsak till straffbara handlingar. Den visar dock att det finns ett samband mellan formell rättvisa och laglydnad. Myndigheter som tillämpar en orättvis beslutsprocess kan, som nämnts i föregående avsnitt, förlora sin legitimitet. Detta kan i sin tur leda till en minskad vilja att följa myndighetens beslut. 60 Orättvisa beslutsprocesser kan dessutom leda till att den som blir utsatt för orättvisa kan vara beredd att bryta mot regler för egen vinnings skull. Anledningar till att någon begår brott kan för övrigt vara en vilja att skada den som har behandlat en orättvist eller för att få upprättelse för en orättvisa. Det är därför tänkbart att en rättvis behandling kan förebygga negativa känslor som exempelvis hämndbegär som kan leda till brottslig handling. 61 Som nämnts i föregående avsnitt finns det forskning som visar att rättvisa beslutsprocesser stärker myndigheters och besluts legitimitet. Till skillnad från orättvisa beslutsprocesser kan detta ge en positivare syn på rättssystemet vilket i sin tur kan bidra till en vilja att vara laglydig. 62 När en part inte kan kommunicera med beslutsfattaren och uttrycka sitt missnöje över beslutsprocessen, finns det dessutom risk för att parten endast anser sig kunna protestera genom att inte följa beslutsfattarens beslut eller göra något olagligt. Det 59 A. Lind & T. Tyler a.a. s. 77-78. 60 K. Törnblom, R. Vermunt a.a. s. 113-115. 61 K. Törnblom, R. Vermunt a.a. s. 119-122. 62 K. Törnblom, R. Vermunt a.a. s. 111-112. 18

vanligaste anses dock vara att människor väljer att protestera eller klaga på en beslutsprocess som anses vara orättvis, istället för att göra något olagligt. Ett varaktigt förhållande till myndigheten anses dessutom kunna minska risken för att en orättvis behandling leder till lagöverträdelser. Vidare kan tillfälle och lockelse bidra till att människor väljer att bryta mot lagen. 63 I fall när parter meddelas ett beslut på ett hänsynsfullt sätt samtidigt som beslutet motiverats ordentligt kan beslutsprocessen t.o.m. uppväga oförmånliga beslut och domslut och förebygga att parter protesterar genom att inte medverka till verkställighet. 64 Sammanfattningsvis kan det konstateras att det finns risk för att formell orättvisa kan leda till lagolydnad. 65 Det finns emellertid en mängd andra faktorer som oberoende av formell rättvisa påverkar laglydnad. Exempel på dessa är moral och attityder i förhållande till lagbrott och risken för upptäckt och lagföring. 66 2.6. Begränsningar Inom den formella rättviseforskningen har det som nämnts demonstrerats att beslutsprocesser som avviker från vad som förväntas ses som mindre rättvisa. Detta anses bero på att myndigheter som inte tillämpar konsekventa förfaranden anses bryta mot en överenskommelse, vilket uppfattas som respektlöst gentemot de berörda. 67 Formella rättviseeffekter på människors uppfattningar av hur de behandlas, hur de ser på beslut, deras känslor och övergripande tillfredsställelse med beslutsprocesser antas därför vara begränsade när en rättvis behandling inte förväntas. Därutöver kan andras åsikter som stödjer en parts uppfattning om att ett beslut är orättvist, väga tyngre än formell rättvisa. Formella rättviseeffekter kan även begränsas när en beslutsfattare inte följer processuella regler eftersom parterna i sådana fall kan komma att förlita sig på hur rättvist beslutet eller domslutet är och låta det avgöra hur rättvis processen är. En ytterligare tänkbar begränsning är, som redan nämnts, att formell rättvisa kan ha mindre betydelse vid mycket viktiga beslut, exempelvis när 63 K. Törnblom, R. Vermunt a.a. s. 119-122. 64 K. Törnblom, R. Vermunt a.a. s. 113-114. 65 Jfr A. Lind & T. Tyler a.a. s. 63-64. 66 A. Lind & T. Tyler a.a. s. 79-81. 67 K. Törnblom, R. Vermunt a.a. s. 116. 19

risk för fängelse föreligger. 68 För att se hur formell rättvisa kan fungera i en rättsprocess måste den ställas i relation till andra intressen och juridiska normer. Förhållandet mellan formell rättvisa och materiellt riktig information kan som nämnts vara problematiskt. I domstolsprocesser där förhandlingsprincipen tillämpas anses det finnas risk för att den ena parten inte kan bevisa sin sak, exempelvis ett rättmätigt anspråk, samtidigt som dennes motpart kan använda detta till sin fördel. 69 Förhandlingsprincipen anses även kunna leda till sämre vittnesbevisning. Det har t.ex. visats att ett vittne som kallas av ena parten i en domstolsprocess, tenderar att vittna till dennes fördel. Studierna som visar detta har dock inte inbegripit vittnen kallade av båda parterna och motförhör. 70 Om motförhör äger rum minskar troligen snedvridningen, varför den visade effekten inte bör vara lika utmärkande i dessa fall. Till skillnad från detta anses vittnesbevisning i inkvisitoriska rättsprocesser ge en mer rättvisande bild av fakta eftersom vittnen kallas av och hörs av domstolens representanter. 71 2.7. Kritik Kritik som riktas mot formell rättvisa är att rättsprocesser kan komma att anpassas till att uppfylla formella rättvisekriterier utan hänsyn till rättsprocessers samhälleliga och sociala funktion. Kritiken grundar sig i att det anses finnas en risk för att rättsprocesser kan komma att anpassas efter parters önskemål. Dessutom kan de komma att utformas efter en viss grupps önskemål utan förankring i alla samhällsgrupper. Om så sker anses det finnas risk för att domstolarnas dömande verksamhet förlorar sin funktion som socialt styrmedel och vidareutveckling av rätten. 72 Kritiken kan till viss del vara befogad i och med att alternativ till domstolar kan komma att efterfrågas i större utsträckning än idag och att sådana alternativ etableras. 68 A. Lind & T. Tyler a.a. s. 73-75. 69 A. Lind & T. Tyler a.a. s. 23 & 113. 70 Angående motförhör se t.ex. Ekelöf m.fl., Rättegång V, 7:e uppl., Norstedts Juridik AB, Stockholm 1998, s. 89-90. 71 A. Lind & T. Tyler a.a. s. 112-117. 72 A. Lind & T. Tyler a.a. s. 122-123. 20

Det är dock mindre troligt att domstolarnas dömande verksamhet riskerar att urholkas. Eventuella intressekonflikter bör dessutom kunna lösas genom fastställande av vilka rättsprocesser som främst tillhör parterna och vilka rättsprocesser som måste beakta samhälleliga intressen och därefter anpassa dem efter vilka behov och intressen som behöver tillgodoses. Något egentligt problem bör därför inte vara för handen så länge välgrundade avvägningar görs. 73 Lind och Tyler menar även att sambandet mellan formell rättvisa och efterlevnad av rättsliga beslut kan motivera missbruk genom att rättsprocesser framställs som rättvisa trots att de inte är det enligt materiella normer. 74 73 A. Lind & T. Tyler a.a. s. 122-123. 74 A. Lind & T. Tyler a.a. s. 76. 21

3. En rättvis domstolsprocess Det finns två typer av regler som främjar formell rättvisa. Den ena typen ger parter hjälp för att kunna göra sig gällande i rättsprocessen och den andra typen av regler handlar om att rättsprocesser ska gå rätt till. I det följande ska ett antal exempel av båda typer av regler presenteras. Presentationens huvudsakliga fokus ligger på den första typen av regler och avrundas med exempel på den andra typen av regler och syftar till att exemplifiera utan någon inbördes ordning. 3.1. Möjlighet att göra sig hörd i en rättsprocess 3.1.1. Muntlig förhandling En förutsättning för att en part ska få komma till tals under en domstolsförhandling är givetvis att en sådan hålls. Enligt huvudregeln är domstolsprocessen skriftlig i förvaltningsdomstol. Muntlig förhandling ska dock hållas i kammarrätt och förvaltningsrätt när en enskild part begär det, om förhandling inte är obehövlig och inga särskilda skäl talar emot det. Tanken är att muntlig förhandling i förvaltningsdomstol ska vara ett komplement till den skriftliga handläggningen och inget alternativt val. 75 Vid beslut om muntlig förhandling ska hållas bör domstolen beakta partens önskan om muntlig förhandling 76 och måste dessutom beakta rätten till en rättvis rättegång enligt artikel 6 lag (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). Enligt Europadomstolens praxis innebär bestämmelsen att en enskild i princip har rätt till muntlig förhandling, i vart fall i en instans om inte särskilda omständigheter föreligger, vid fastställande av dennes civila rättigheter och skyldigheter. 77 75 Se FPL 9. Se t.ex. MIG 2006:9 & MIG 2009:30. 76 Se prop. 1971:30, Förslag till lag om allmänna förvaltningsdomstolar, del 2 s. 537. 77 Se t.ex. Europadomstolens (ECHR) domar Lundevall respektive Salomonsson mot Sverige, 12 november 2002; RÅ 2002 ref. 23; RÅ 2004 not. 65; RÅ 2004 not. 93. 22

Även om en muntlig förhandling hålls begränsar processens ram vad som ska behandlas under en rättegång. Rättens uppgift är att utreda mål enligt gällande rätt och är inte skyldig att beakta irrelevanta omständigheter och irrelevant bevisning. Som framgått av det föregående kan dock anföranden av omständigheter som inte är relevanta för sakfrågan i ett mål ha betydelse för en parts rättviseuppfattning. 78 Det kan därför vara positivt att domare tillåter det. Enligt Europadomstolen får en ordförande inte avbryta någon i onödan under en pågående rättegång 79 men kan däremot avbryta när det är befogat enligt regler som stadgar att rätten ska se till att mål som prövas blir utredda efter vad dess beskaffenhet kräver och se till att inget onödigt dras in i målet. 80 3.1.2. Rätt till en rättvis rättegång Som behandlats i föregående avsnitt innebär rätten till en rättvis rättegång enligt Europakonventionen artikel 6 i viss mån en förutsättning för möjligheten att komma till tals. Rätten till en rättvis rättegång omfattar, utöver en rätt till muntlig förhandling vid prövning av civila rättigheter och skyldigheter, även anklagelser för brott. Prövningen ska i dessa fall ske genom en rättvis och offentlig förhandling inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol, som upprättats enligt lag. Innebörden av rätten till en rättvis rättegång har vuxit fram genom ett stort antal avgöranden av Europadomstolen, och har stor betydelse för formell rättvisa. Som exempel kan nämnas att rätten till en rättvis rättegång baseras på likabehandlingsprincipen (equality of arms) 81 vilken innebär att parterna i ett mål i domstol ska ges möjlighet att delta själva eller genom ombud, ta del av processmaterialet 82 samt beredas tillfälle att bemöta den andre partens uppgifter. 83 78 A. Lind & T. Tyler a.a. s. 5. 79 Se C G mot Storbritannien, dom 19 december 2001, ECHR. 80 Se bl.a. 43 kap 4 & 46 kap 4 Rättegångsbalk (1942:740) (RB) och FPL 8. 81 Se bla. Neumeister mot Österrike, dom 27 juni 1968, ECHR. 82 Se bla. Delcourt mot Belgien, dom 17 januari 1970 & Krees mot Frankrike, dom 7 juni 2001,ECHR. 83 Se bla. Kuopila mot Finland, dom 27 april 2000, ECHR. Det sistnämnda är uttryck för kontradiktionsprincipen. 23

Utredning får således vanligtvis inte undanhållas. 84 Det ställs även i regel krav på nya vittnesförhör vid byte av domare 85 och att båda parter beredas lika möjligheter att förhöra vittnen och sakkunniga. 86 Åberopande av illegala bevismedel strider inte mot artikeln när avgörandet av målet kan grundas på även annan bevisning, 87 vilket tillsammans med övriga exempel ger parterna hjälp att kunna göra sig gällande i processen. Av betydelse för formell rättvisa är även att beslut att avvisa en parts bevisning måste redovisas. 88 Otillfredsställande domskäl där rätten t.ex. inte bemöter en parts rättsligt relevanta argumentering är inte heller förenligt med artikeln. 89 Sistnämnda krav är fördelaktigt för formell rättvisa eftersom motiveringar där en parts argumentering bemöts kan tydliggöra att en part blivit hörd av rätten. 3.1.3. Rätt till ett rättvist försvar I Europakonventionens artikel 6 punkt 3 finns dessutom särskilda regler som skyddar tilltalades rätt till ett rättvist försvar. Enligt artikelns bestämmelser ska en tilltalad bl.a. få information om betydelsen av och grunden för en anklagelse mot henne eller honom på ett språk som han eller hon förstår och en reell möjlighet att förbereda sitt försvar. Den tilltalade ska även få försvara sig personligen eller genom ett rättegångsbiträde. I de fall en tilltalad har behov av ett rättegångsbiträde men inte kan betala ett ska staten stå för kostnaden. Vid behov ska staten bistå med tolk. Den tilltalade ska för övrigt, som delvis nämnts i föregående avsnitt, beredas möjlighet att förhöra vittnen som åberopas mot honom eller henne och även själv få vittnen inkallade och förhörda under samma förhållanden som vittnen åberopade mot honom eller henne. 84 Se bla. Edwards och Lewis mot Storbritannien, dom 27 oktober 2004, ECHR. 85 Se Graviano mot Italien, dom 10 februari 2005, ECHR. 86 Se bla. Dombo Beheer B.V. mot Nederländerna, dom 27 oktober 1993, ECHR. 87 Se bla. Khan mot Storbritannien, dom 12 maj 2000, ECHR. 88 Se bla. Peric mot Kroatien, dom 27 mars 2008, ECHR. 89 Se bla. Pronina mot Ukraina, dom 18 juli 2006, ECHR. 24

Utan rätt att få försvara sig själv mot en anklagelse om brott har den tilltalade givetvis dåliga, eller kanske inga, möjligheter att komma till tals och bli hörd. Får den tilltalade inte veta vad han eller hon är anklagad för, vare sig det är på ett språk denne inte förstår eller om denne helt enkelt inte får veta det, är det givetvis svårt eller till och med omöjligt för denne att försvara sig och ge sin syn på saken. Detta kan även vara fallet om den tilltalade inte bereds tillfälle att förbereda sig. I många fall är det även viktigt att en tilltalad får ekonomisk hjälp till kostnaden för en försvarare för att kunna tillvarata sin rätt. Utöver juridisk hjälp av en försvarare kan den tilltalade behöva stöd av en försvarare för att orka ta sig igenom en eventuellt psykiskt påfrestande rättegång där han eller hon är anklagad för ett brott. Att ha en försvarare vid sin sida kan dessutom vara fördelaktigt för den tilltalades vilja att ge sin version av vad som har hänt och känna att han eller hon blir hörd. För att den tilltalade själv eller genom sin försvarare ska kunna bestämma över sin processföring är det även viktigt att han eller hon får förhöra vittnen som åberopas mot honom eller henne och även själv få vittnen inkallade och förhörda under samma förhållanden som vittnen åberopade mot honom eller henne. Den innebörd som bestämmelserna i artikel 6 har fått av Europadomstolen erbjuder således goda förutsättningar för formell rättvisa. 3.1.4. Målsägandebiträde Det finns ett flertal lagar som innebär bl.a. stöd och hjälp till enskilda före, under och efter en rättegång. Utöver betydelsen de har för enskildas hjälpbehov är de värdefulla för formell rättvisa. Ett exempel på en sådan bestämmelse har redan nämnts i föregående avsnitt, dvs. rätt till en försvarare genom statliga medel. Ett annat exempel är förordnanden av målsägandebiträden 90 till målsäganden 91 i brottmål enligt lag (1988:609) om målsägandebiträde. 92 Målsägandebiträdets uppgift är att tillgodose målsägandens behov av kurativt stöd och bistå målsäganden rättsligt under 90 I regel förordnas en advokat eller en biträdande jurist på en advokatbyrå, prop. 2000/01:79 Stöd till brottsoffer, s. 67. 91 Se RB 20 kap. 8 angående definitionen av målsägande. 92 Se 1 lag (1988:609) om målsägandebiträde; prop. 2000/01:79, s. 38. 25

förundersökning och rättegång. 93 När ett målsägandebiträde ska förordnas beror på målsägandens behov i det enskilda fallet. 94 Det är inte ovanligt att målsäganden känner sig utsatt under en rättsprocess. Om målsäganden är rädd eller mår dåligt är det målsägandebiträdets uppgift att stödja målsäganden under rättsprocessen med information om vad som kommer att ske, förklaringar om varför något sker och ge råd i syfte att bidra till målsägandens trygghet och hjälpa henne eller honom att ta sig igenom rättsprocessen. I vissa fall kan stödet vara avgörande för att målsäganden ska kunna återge vad som hänt. 95 Detta är viktigt inte minst på grund av att det anses finnas ett stort behov hos målsäganden att få möjlighet att berätta om vad denne upplevt. 96 Att som målsägande behöva möta gärningsmannen under en rättegång kan vara känsloladdat och påfrestande. 97 Nödvändigheten att dessutom behöva berätta om vad som har hänt framför gärningsmannen och sedan bli ifrågasatt av dennes försvarare gör inte saken lättare. Vid exempelvis sexualbrott måste målsäganden i regel gå igenom detaljrika och ingående förhör som kan upplevas som pressande och obehagliga. Stödet från målsägandebiträdet anses tillgodose målsägandens behov av stöd och hjälp i dessa och andra besvärliga situationer under en rättegång, bl.a. genom att målsägandebiträdet förutsätts ha förklarat varför försvarets ingående och personliga förhör är nödvändigt och aktivt ser till att målsäganden inte utsätts för obehag i onödan under rättegången. 98 Målsägandens behov av stöd är givetvis individuellt och kan gå utöver det stöd och hjälp som målsägandebiträdet kan ge. I sådana fall bör behovet tillgodoses på annat sätt, exempelvis genom stöd från närstående. 99 93 SOU 2007:6, s. 283, 285, se vidare 3 lag om målsägandebiträde; prop. 2000/01:79, s. 43. 94 Se vidare 1 lag om målsägandebiträde för förutsättningarna för förordnanden av målsägandebiträde & SOU 2007:6, s. 112-116, för utvecklingen av lagen, s. 144 ang. behovsbedömning. 95 SOU 2007:6, s. 283. 96 SOU 2007:6, s. 274. 97 SOU 2007:6, s. 273. 98 Se & jfr prop. 2000/01:79, s. 41-42. 99 Prop. 2000/01:79 s. 41. 26

Behovet av stöd och hjälp för att ta sig igenom en rättsprocess kan som vi ser vara angeläget för målsäganden. Målsägandebiträdets stöd och hjälp kan till och med vara en förutsättning för att målsäganden ska klara av att ta sig igenom en rättsprocess och få komma till tals och uppleva att han eller hon blir hörd. 3.1.5. Rättshjälp Ett annat exempel är möjligheten att få rättshjälp till juridiskt biträde enligt rättshjälpslagen (1996:1619). Rättshjälpen är en social skyddslagstiftning och syftar till att bistå de som allra mest behöver hjälp när de inte kan bekosta ett juridiskt biträde med egna medel. 100 Beviljad rättshjälp innebär bl.a. att staten betalar kostnaderna för ett juridiskt biträde, bevisning och utredning. 101 För att rättshjälp ska beviljas krävs bl.a. att den rättssökande har ett behov av ett juridiskt biträde utöver rådgivning och att behovet inte kan tillgodoses på annat sätt. 102 Det ska även anses rimligt att staten betalar rättshjälp i det aktuella fallet. 103 En bedömning av om den enskilde själv kan tillvarata sina intressen och föra sin egen talan ska utgå från den enskildes förmåga och hur svårt målet är. Syftet med rättshjälpen är alltså att hjälpa enskilda att tillvarata sin rätt i bl.a. domstol. Förutom tillgodoseende av juridiskt bistånd kan rättshjälp innebära att rättsprocessen upplevs som rättvisare eftersom biträdet bl.a. kan hjälpa parten att komma till tals och kan framföra kritik mot eventuella brister och andra oegentligheter i förfarandet. Som nämnts angående målsägandebiträden och försvarare, kan biträdet därmed bidra till en värdefull trygghet. Ur ett formellt rättviseperspektiv är det därför viktigt att enskilda får denna hjälp även när de inte har råd att bekosta den själv. 100 Prop. 1996/97:9 Ny rättshjälpslag, s. 148, Utebliven rättshjälp kan strida mot Europakonventionen artikel 6, se Steel och Morris mot Storbritannien, dom 15 februari 2005, ECHR. 101 Se vidare 15-18 rättshjälpslagen. 102 Se vidare prop. 1996/97:9, s. 118-119. 103 SOU 2007:6, s. 374. 27