1Timoteusbrevet Del 6) 3:1-15 Undervisning: Chuck Smith Vid flera tillfällen då Paulus skriver till Timoteus använder han fraser som jag tycker är intressanta. I 1:15 skriver han: Det är ett ord att lita på och värt att på allt sätt tas emot". Här i början av kapitel tre skriver han: Det ordet är tillförlitligt. 1Tim 2:15 [i 2:15 i SFB, ö. a.] Paulus vill åter säga: Det är ett ord att lita på och värt att på allt sätt tas emot". Så Paulus använder intressanta fraser när han talar till Timoteus för att bekräfta sanningen i det han förkunnar för honom. Om någon gärna vill få en församlingsledares tjänst, så önskar han sig en god uppgift. 1Tim 3:1 Inte en bra position, utan en bra uppgift. Ordet episkopos som här är översatt till församlingsledare är ett ord som egentligen betyder tillsyningsman, en övervakare som har uppsikt över kyrkan. Det ord som översatts till äldste är ordet presbyteri eller presbyteros. Presbyteros betyder alltså kyrkans äldste. Ordet antyder att det är en äldre man, och som styresmän över ett samhälle hade de också presbyteros. Engelsmännen hade åldermän som var utsedda till domare inom ett samhälle, och benämningen åldermän betyder egentligen äldre män. Det ansågs att en man inte borde vara en presbyteros om han inte var över femtio år gammal. Episkopos var däremot som en tillsyningsman. Han var ofta församlingens pastor, en som skulle vaka över kyrkan. På grund av detta har vi idag en stor splittring inom kyrkan mellan episkopalerna som kommer från episkopos, och presbyterianerna som kommer från presbyteros. Så därifrån kommer skillnaden mellan att en församling styrs av äldste eller av en församlingsledare. Det intressanta är dock att när man ser på det i Guds ord så var de förmodligen en och desamma. När man studerar detta i Nya testamentet är användningen av orden ofta utbytbara, och när Paulus skrev tilltalade han de äldste men det inkluderade naturligtvis även episkopos.
När han kallade på de äldste i Efesus i Apg. 20 skulle det ha varit fel av honom att kalla på de äldste utan att också kalla på episkopos. Så när man ser på detta genom hela Nya Testamentet finner man ett starkt stöd för åsikten att uttrycken nästan är synonyma eller utbytbara, åtminstone i användningen av dem i Nya Testamentet. "Om någon gärna vill få en församlingsledares tjänst, så önskar han sig en god uppgift", och dessa är kvalifikationerna för en sådan man: En församlingsledare ska vara oklanderlig, 1Tim 3:2 Detta borde i stort sett utesluta vem som helst :). Vidare måste församlingsledaren vara: en enda kvinnas man, 1Tim 3:2 På den tiden aktades inte äktenskapslöftena högt i den hedniska världen. Den grekiska kulturen hade ett talesätt som sade att varje man borde ha en älskarinna för underhållnings skull, en bihustru för sin sexuella tillfredsställelses skull, och en hustru till att föda hans äkta barn. Hustrun betraktades mer eller mindre som en ägodel, ett objekt. En hustru hade på denna tid inte rätt att skilja sig i någon av kulturerna. Den rätten hade enbart männen. Även i den judiska kulturen kunde en man skilja sig av nästan vilken orsak som helst. I den judiska kulturen utövades även månggifte. Kyrkan är avsedd att vara en separat och fristående enhet inom världen, med standard och värderingar som är högre än världens. På detta sätt fastställer Paulus standarden för episkopos, församlingsledaren. Han skall vara "en enda kvinnas man", han skall också vara: Vaksam. Han behöver vara uppmärksam när han övervakar kyrkan. Han måste vara noggrann i sin tillsyn. Han skall också vara: nykter, förståndig, aktad, gästfri och en god lärare. 1Tim 3:2 Dessa är de första kvalifikationerna, därefter skriver Paulus: Han får inte missbruka vin eller vara våldsam 1Tim 3:3 Det vill säga, en misshandlare. utan skall vara vänlig, fridsam och fri från penningbegär. Han skall ta väl hand om sin familj och se till att hans barn lyder och visar all respekt. Men om någon inte förstår att ta hand om sin egen familj, hur skall han då kunna ta hand om Guds församling? Han skall inte vara nyomvänd, så att han blir högmodig och döms av den som förtalar honom. Han skall också ha gott anseende bland dem som står utanför, så att han inte får dåligt rykte och fastnar i djävulens snara. 1Tim 3:3-7
Så detta är Paulus instruktioner till Timoteus angående en församlingsledares, episkopos, kvalifikationer. I sitt brev till Titus skriver han om de kvalifikationer som en presbyturos, en äldste, bör ha. Dessa kvalifikationer liknar kvalifikationerna hos en episkopos. Nu vänder Paulus sig till församlingstjänarna: Församlingstjänarna skall på samma sätt vara allmänt aktade och pålitliga. De får inte missbruka vin 1Tim 3:8 Detta är lite intressant: församlingsledaren, episkospos, skulle inte vara begiven på vin, men församlingstjänarna skulle inte vara begivna på mycket vin. [denna skillnad syns inte i SFB, ö. a.]. Det är förmodligen en orsak för många människor att söka tjänsten som församlingstjänare istället för tjänsten som församlingsledare. I sitt brev till korintierna sade aposteln Paulus: "Allt är tillåtet för mig, men allt är inte nyttigt." Vissa saker kan hindra mig i utvecklingen mot mitt mål. Allt är tillåtet för mig men allt bygger inte upp. Vissa saker bryter ner mig. Allt är tillåtet för mig, men jag skall inte låta något ta makten över mig." 1Kor. 6:12 Vi har en mycket intressant händelse i Gamla Testamentet då Gud befallde Mose att bygga tabernaklet. Han gav honom specifika instruktioner om vilka material han skulle använda, vilka mått det skulle vara osv. Gud gav alltså Mose noggranna instruktioner för byggandet. När de hade byggt klart tabernaklet och satt upp altaret och hela konstruktionen för offerplatsen var det tid att inviga templet. Så offret placerades på altaret och eld kom från himlen och tände elden på altaret. Det var en övernaturlig uppenbarelse från Gud. Guds närvaro kom ner och Hans härlighet fyllde tabernaklet. Prästen kunde inte stå upp utan svimmade nästan på grund av Guds härlighet. Mitt i, när Guds närvaro kom ner, blev två av Arons söner ivriga. De hade små skålar med rökelse som de skulle offra till Herren, och de gick i stundens iver in för att offra rökelsen. Då kom elden från Guds altare och förtärde dem. Senare befallde Gud Mose att instruera Aron om att de inte fick dricka vin när de tjänstgjorde inför Gud. Han gav mycket specifika befallningar. Antydningen är att Arons två söner kanske hade druckit lite vin och förlorat sitt goda omdöme, och att de därför förtärdes av Guds eld när de försökte offra främmande eld inför Herren.
Gud vill att vi ska tjäna Honom med ett klart huvud, med ett nyktert sinne. Många människor blir mycket fromt sinnade när de är berusade. Det har hänt att berusade personer har ringt hem till oss vid två, tre-tiden på morgonen. Eftersom telefonen är på min frus sida av sängen svarar hon, jag vet inte varför, men hon gör det. Och ibland ringer telefonen tidigt och någon säger: "Jag vill tala om för dig vilken underbar man du har", och min fru svarar: "Här är han, berätta det för honom", och så räcker hon telefonen till mig. Lovord och beröm som kommer från berusade personers läppar betyder inte så mycket för oss. Det är vad de tycker om oss när de har druckit, men vad tycker de om oss när de är nyktra? Så i vår lovprisning till Gud skall vi inte vara under inflytande av några konstgjorda stimulerande medel. Han vill att vår tillbedjan och lovprisning skall komma från ett hjärta och sinne som inte står under någon form av falsk stimulantia. Församlingsledaren, den person som hade ansvar att övervaka kyrkan, skulle inte vara begiven på vin, medan församlingstjänarna inte skulle vara begivna på mycket vin. Församlingstjänarna var de personer som främst övervakade de praktiska områdena av kyrkan. Det var administration av kyrkans sociala omsorg och sådana saker. På den här tiden drack nästan alla vin. Det blandades med vatten, tre delar vatten till två delar vin. Med dessa proportioner krävdes det naturligtvis att en person drack väldigt mycket för att bli berusad. Man skulle vanligtvis bli för mätt innan man hann dricka så mycket att man blev berusad. Detta utspädda vin dracks istället för vatten som på många platser var odugligt att dricka. I 1Tim 5:23 sade Paulus till Timoteus: "använd lite vin för din mage, eftersom du är svag så ofta". [förmodligen ville Timoteus avstå från vin för att vara en god förebild, men i hans fall hotade det hans hälsa och Paulus uppmanade honom att dricka lite vin, ö. a.] Så en församlingstjänare skulle inte vara begiven på mycket vin. I Efesierbrevet 5:18 får vi uppmaningen: "Berusa er inte med vin, sådant leder till ett liv i laster. Låt er istället uppfyllas av Anden. Församlingstjänarna skall inte heller: vara ute efter pengar. De skall äga trons hemlighet i ett rent samvete. Men också de skall först prövas. Sedan kan de bli församlingstjänare, om det inte finns något att anföra mot dem. 1Tim 3:8-10 Så många av kraven för de äldste gäller även för församlingstjänarna. De skall prövas.
Kvinnorna skall på samma sätt vara allmänt aktade, inte förtala någon utan vara nyktra och trogna i allt. En församlingstjänare skall vara en enda kvinnas man. Han skall ta väl hand om sina barn och sin familj. De som sköter sin tjänst väl vinner en aktad ställning och får stor frimodighet i tron på Kristus Jesus. 1Tim 3:11-13 Paulus skriver här om kvalifikationerna för dessa tjänster, och han fortsätter: Detta skriver jag till dig i hopp om att snart kunna komma till dig. Men om jag dröjer skall du veta hur man bör förhålla sig i Guds hus, som är den levande Gudens församling, sanningens pelare och grundval. 1Tim 3:14-15 Paulus lämnade Timoteus i Efesus för att han skulle styrka kyrkan där. Det var under tiden Timoteus var i Efesus som Paulus skrev och instruerade honom om hur kyrkan skall styras. När vi nu har förklarat kvalifikationerna för församlingstjänarna och församlingsledarna så inser vi att mycket få personer verkligen är kvalificerade för dessa tjänster. De karaktärsdrag och egenskaper som krävs av personer med ledarskapsuppgifter är mycket strikta. Det krävs en livslång överlåtelse, och många människor kan kanske på grund av dessa krav känna sig okvalificerade till att gå in i en ledarskapsposition inom kyrkan. Slut av del 6