Framtiden är universitetens

Inskription vid Helsingfors universitet 10.9.2007 Rektor Ilkka Niiniluoto Framtiden är universitetens Inskriptionen inför läsåret är en typisk akademisk ceremoni där man följer traditionen men samtidigt blickar framåt. Redaktören för Finlands statskalender, magister Anton Eskola, har förtjänstfullt visat att den 10 september blev befäst som universitetets inskriptionsdag först genom statuterna år 1924. När universitetet flyttade till Helsingfors år 1828, föreskrev statuterna att den tre månader långa höstterminen skulle börja den 15 september och den dryga fem månader långa vårterminen den 15 januari. Inför varje termins början anordnades inscriptio, där alla medlemmar av universitetet skulle närvara: rektor höll ett för tillställningen lämpligt tal, studenterna skrev in sig för studier, och hela sällskapet tågade över till gudstjänst i stadens kyrka. Förordningen från år 1934 talar endast om inskription inför läsåret. Efter 1991 har inskriptionen inte längre bestämts genom lagstiftning. När vi idag firar inskription i solennitetssalen i den 175 år gamla huvudbyggnaden kan evenemanget med hjälp av videoskärmar för första gången ses i realtid även på universitetets tre andra campusområden. Sedan år 2004 har undervisningen vid Helsingfors universitet indelats i fyra perioder. Målet har varit att ändamålsenligt utnyttja hela läsåret, vilket ger lärarna möjlighet till arrangemang för forskningsledighet och studenterna till smidiga biämnesstudier över fakultetsgränserna. På grundval av inhämtade erfarenheter har rektor i juni beslutat att läsårsinskriptionen i fortsättningen kommer att hållas på den första dagen av höstens första period, då ingen undervisning ges på eftermiddagen. Enligt detta beslut infaller de nästa inskriptionerna måndagen den 1 september 2008, den 7 september 2009 respektive den 6 september 2010. Om grunderna för beslutet bibehålls, kan vi räkna ut inskriptionsdagarna långt in i framtiden med hjälp av den utmärkta almanacksbyrå som astronomerna vid vårt universitet upprätthåller. Intellektuell förnyelse och strukturell utveckling Även om universiteten har rykte om sig att vara mycket traditionella institutioner, har de som viktigaste uppgift att dra försorg om en kontinuerlig intellektuell förnyelse av samhället, såsom saken uttrycks i vårt universitets strategi. Denna mission förverkligas genom att man söker ny forskningskunskap, utbildar ungdomen att tänka vetenskapligt och tillämpar forskningsrön i samverkan med det omgivande samhället. De reformvänliga värderingarna och målen för utbildningsarbetet vid fakulteterna och institutionerna kommer man säkert att bibehålla när universitetets strategi för åren 2010 2012 nästa år börjar utarbetas. För att kunna utföra de grundläggande uppgifterna ännu bättre har universitetet utvärderat kvaliteten på verksamheten och resultaten, inrättat nya forskningsenheter och -nätverk, genomfört examensreformer i Bolognaprocessen, infört stödsystem för studieuppföljningen, livat upp den internationella verksamheten, deltagit i

vuxenutbildning och regional utveckling, förstärkt den strategiska ledningen, lättat upp resultatstyrningsprocesserna, infört ett nytt lönesystem, gett riktlinjer för personalpolitiken och utvecklat förvaltnings- och stödtjänsterna. Under hösten genomförs i november en auditering av kvalitetssäkringssystemet vid vårt universitet. Det här systemet syftar till att synliggöra god praxis, med vilken universitetet kan se till att verksamheten håller hög standard. Som ett grundläggande dokument har utarbetats en verksamhetshandbok för universitetet med text som kontinuerligt uppdateras. Handboken har sedan början av september funnits på intranätet Alma. Motsvarande beskrivningar av verksamheten har utarbetats vid fakulteterna och de fristående institutionerna. I höst påbörjar en av rektor tillsatt ny delegation för samhällelig växelverkan sin verksamhet och har till uppgift att sköta universitetets mångfasetterade relationer med olika intressegrupper. Med hjälp av initiativ från denna delegation vill universitetet bättre besvara de utmaningar som uppkommer i samband med ändringar i omvärlden både inom landet och globalt. Helsingfors universitet har på eget initiativ deltagit i universitetsväsendets strukturella utveckling redan innan detta blev en högskolepolitisk modeterm. Lyckade exempel på den strukturella utvecklingen är anslutningen av veterinärmedicinska högskolan till Helsingfors universitet som en fakultet 1995, lokaliseringen av vetenskapsområdena enligt innehåll till fyra olika campus, omorganiseringen av servicen på campusområdena och ett intensifierat samarbete med olika sektorforskningsinstitut genom campusdelegationerna. Detta arbete som genomförts med egna resurser motsvarar till kraven och dimensionerna väl de som nationella spetsprojekt utlysta universitetsfusionerna, -federationerna och - förbunden som undervisningsministeriet särskilt utreder och finansierar. Om man dömer utgående från internationella rankningslistor och på grundval av medlemskapet i LERU är Helsingfors universitet för närvarande vårt lands enda toppuniversitetet av världsklass. Vi har utmärkta samarbetsförbindelser med samtliga högskolor i huvudstadsregionen. Så kommer det säkert att fortsätta även när högskolorna på olika innovationsområden och eventuellt även inom konstområdet genomgår en strukturell utveckling. Helsingfors universitets och Svenska handelshögskolans rektor har kommit överens om att i september tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att utreda möjligheterna att förstärka det inbördes samarbetet när det gäller internationaliseringen av forskningen och utbildningen. Helsingfors universitet intar en betydelsefull ställning vid utvecklandet av en särskild metropolpolitik i enlighet med det nya regeringsprogrammet. I egenskap av ett bildningsuniversitet som satsar på högklassig forskning har vi också förutsättningar och förmåga att göra en stark insats inom innovations- och affärsverksamhet. I detta avseende finns det en optisk villa i näringslivets representanters ramsa om att Helsingfors universitet inte är ett tekniskt universitet (Talouselämä 27/2007): vi har ju medicinsk teknologi och ett i våras grundat internationellt molekylärmedicinskt institut FIMM som flaggskepp på Campus Mejlans, fysikalisk och kemisk teknologi och informationsteknologi på Campus Gumtäkt, skogs-, bio-, livsmedels- och läkemedelsuppfinningsteknologi på Campus Vik och grogrund för kulturella och

sociala innovationer inom beteendevetenskap, samhällsvetenskaper och språkvetenskap på Centrumcampus. Totalreform av universitetslagen Enligt det program som statsminister Matti Vanhanens andra regering publicerade i april har en historisk reform inletts där universiteten som varit räkenskapsverk underställda staten kommer att ombildas till självständiga juridiska personer. Det finns två modeller att välja mellan: offentligrättsliga institutioner eller privaträttsliga stiftelser. I bägge fallen lyfts universiteten ut från statens budgethushållning, men får enligt avtal grundade på resultatstyrning statlig finansiering för att genomföra sina grundläggande uppgifter. Riksdagen fortsätter att besluta om inrättande av universitet och om deras utbildningsansvar. Det är viktigt att principerna för den finansiering som går genom undervisningsministeriet är likadana oberoende av vilken form för juridisk person som väljs. Enligt de riktlinjer som den av undervisningsministeriet tillsatta styrgruppen publicerade i slutet av augusti ändras tjänsteförhållandet för universitetens personal till arbetsavtalsförhållande och förhandlingsrätten som arbetsgivare överförs från statens arbetsmarknadsverk till universiteten själva. Riktlinjerna lämnar ännu många frågor öppna, som kräver utredning. Hit hör resultatstyrningssystemet, anställningen av personal, studenternas ställning, förutsättningarna för akademiskt ledarskap och alternativa förvaltningsmodeller. En viktig fråga gäller kapitalet som behövs för att trygga en ekonomisk stabilitet för universiteten som juridiska personer. En central åtgärd kunde vara en överföring av universitetsfastigheterna från Senat-fastigheter till att ägas av universiteten. Alternativ som kunde undersökas är som jag ser det att bokföra fastigheterna i varje universitets egen balans eller i ett fastighetsbolag som ägts samfällt av universiteten. Helsingfors universitets ställning i universitetsreformen behöver dryftas ytterligare. Det utlåtande som konsistoriet gav i februari om Jääskinens och Rantanens rapport understödde den offentligrättsliga modellen, men samtidigt ansåg man tydligt och kategoriskt att den särställning som Helsingfors universitet och dess fonder enligt 27 i universitetslagen åtnjuter inte kan upphävas eller ändras. Helsingfors universitet har redan från grundläggningen haft vidsträckt rätt till självstyrelse, till vilken har hört egen ekonomi. De äldsta stipendiefonderna från tiden i Åbo härstammar från år 1745 och apoteksprivilegiet från år 1755. Det universitet som 1828 flyttades till Helsingfors var en juridisk person som ägde och besatt sina byggnader. I regeringsformen för det självständiga Finland 1919 bevarades Helsingfors universitets självstyrelse, som då ännu inte ansågs tillkomma nya privata universitet eller högskolor för tillämpade vetenskaper. Så småningom fick Helsingfors universitet en dubbelekonomi: statsuniversitet som fungerade som räkenskapsverk jämsides med fonder som var fristående från staten. Egna medel från dessa fonder har utökats med hjälp av donationer, apoteksinkomster, fastighetshyror och andra investeringar och de har i enlighet med egna beslut utnyttjats på många sätt för att stödja forskningen, utbildningen och studenterna vid universitetet.

Den autonomi som tryggas av grundlagen har nu utsträckts till att gälla alla universitet. De privilegier som sammanhängt med universitetets fonder rörande deras ställning och beskattning har bibehållits, när även de andra universiteten fick egen fondekonomi i början av år 2007. I alla revideringar av universitetslagen har man konsekvent bekräftat att Helsingfors universitet utöver egna medel, apoteksrättigheter och skattefrihet fortfarande har kvar de övriga rättigheter, förmåner och friheter samt den egendom och de inkomster som universitetet haft när ändringen träder i kraft. Samma princip bör följas i den nu planerade reformen: när avsikten är att utöka den ekonomiska autonomin för alla universitet får Helsingfors universitets ställning inte försvagas på något sätt. Jag föreslår följande lösning. Helsingfors universitet ombildas till en offentligrättslig institution, som kapitaliseras genom överlåtelse av de fastigheter staten nu äger. Anknytning till universitetet har fortfarande bl.a. Nationalbiblioteket och Naturhistoriska centralmuseet. Av universitetets fonder bildas en stiftelse, omfattande universitetets nuvarande medel och de rättigheter som ingår i 27 i universitetslagen. Utbildning på export I enlighet med regeringsprogrammet möjliggörs beställd utbildning som riktas utomlands. Ett lagförslag i frågan har kommit för utlåtande i augusti. Det är utmärkt att man i början av nästa år skall kunna inleda beställningsutbildning, eftersom Finland redan blivit efter när det gäller utbildning som erbjuds internationellt. I samband med totalreformen av universitetslagen återstår ännu förväntningen om att universiteten skall få rätt att uppbära terminsavgifter för enskilda magisterprogram av studerande som kommer från länder utanför EU och ESS. Universitetsrektorernas råd har redan länge haft utbildningsexport på sin önskelista. Finland är internationellt sett ett modelland för högklassig utbildning. Enligt PISAundersökningen hör inlärningsresultaten i våra skolor till de bästa i världen. Det finländska forskningssystemet och universiteten har gott rykte. Genom rätt marknadsföring kunde utbildningen bli en exportprodukt av rang för Finland med produkter som är förädlade till samma nivå som högteknologin. Utrikesministeriet och undervisningsministeriet har tillsammans berett ett program för finländsk kulturexport, som kunde genomföras av bl.a. företag, ambassader och kultur- och vetenskapsinstitut. Typiska exempel på kulturexport är bildkonstutställningar och rockkonserter. Men lika väl kunde utbildningsexport passa in på detta område även i samband med andra projekt. Det skulle höja de finländska universitetens profil i världen. Samtidigt skulle det främja universitetens internationalisering på hemmaplan, vilket i sin tur skulle underlätta rekryteringen av utländsk arbetskraft till vårt land. De praktiska lösningarna kunde övervägas i samverkan mellan flera finländska universitet. Helsingfors universitet har som strategisk målsättning en allt starkare internationalisering och särskilt en avsevärd ökning av antalet utländska lärare och studerande. Högklassig forskning och utbildning är i detta avseende centrala konkurrensfaktorer. En placering på Topp-20-listan bland EU-universiteten som mottagare av utländskt lärar- och studentutbyte visar på våra möjligheter. Universitetet har emellertid inte haft funktionella och ekonomiska förutsättningar att

presentera sig trovärdigt på internationella utbildningsmässor, där världens universitet nuförtiden bjuder ut sina utbildningar. Det är dyrt att planera engelskspråkig undervisning med tonvikt på nya magisterprogram. Dessutom behövs god service för vilket det i nuläget inte finns tillräckliga medel. Enligt lagförslaget kunde beställare av examensutbildning vara Finska staten, utländska stater, internationella organisationer, finländska eller utländska offentliga samfund, stiftelser eller privata sammanslutningar. Det är möjligt att utbildningsgrupper studerar i Finland. Ett annat alternativ är att undervisningen sker utomlands. Då kunde ett utländskt universitet med ett campus med behövliga verksamhetsutrymmen utgöra samarbetspartner. Vid sidan av studentutbyte och gemensamma examina skulle då många olika möjligheter öppna sig för överenskommelser om internationellt utbildningssamarbete gällande hela examina eller delar av sådana. I samtliga fall bör beställaren helt och fullt ansvara för utbildningens kostnader. När utbildningen och servicen genomförs borde man anlita en professionell fristående organisation, något som universitetet redan har goda erfarenheter av inom fortbildningen och konsultföretagen. En rimlig del av den ekonomiska nyttan borde tillfalla fakulteterna och institutionerna. Reformerna kräver resurser Hos universitetsfolket har det förekommit sunt förändringsmotstånd i situationer då de administrativa reformerna förefallit ta i anspråk för mycket tid och energi i förhållande till de kärnuppgifter som hänför sig till forskningen och utbildningen. En intellektuell förnyelse lyckas inte om all energi måste inriktas på utveckling av administrativa strukturer och på att hålla igång byråkratiska funktioner. De finländska universiteten kan emellertid berätta en förunderlig hjältesaga om hur de trots otillräckliga basresurser har lyckats upprätthålla utbildningens kvalitet och ständigt öka sin effektivitet och produktivitet. Totalreformen av universitetens juridiska ställning och en ökad handlingsfrihet i ekonomiska frågor ger utmärkta möjligheter att höja forskningens och utbildningens internationella nivå och genomslagskraft. Tidsplanen för lagändringen har ambitiöst bestämts till våren 2009. Det är synnerligen viktigt att universitetssamfundet kan uppbåda en starkt sporrande anda för genomförandet av reformen, vars ovillkorliga förutsättning är tillräckliga ekonomiska resurser. Till denna del är det löftesrikt att regeringens uttalade målsättning är en höjning av BNP-andelen för forsknings- och utvecklingsarbete till 4 % under valperioden. Stora förhoppningar har också väckts av utsagorna i programmet om en genomgående ökning av den offentliga basfinansieringen för universiteten och justering av statens produktivitetsprogram så att det inte försvagar den akademiska utbildningens kvalitet eller vetenskapens och forskningens genomslagskraft. I budgetmanglingen den sista augusti infriade regeringen dess värre inte sina löften. Den förhöjning av basfinansieringen med 50 miljoner euro som undervisningsministeriet hade föreslagit för nästa år och som byggde på rekommendationer och kalkyler från statens råd för vetenskap och teknologi om en 4 % BNP-andel stannade vid 20 miljoner euro. Från denna summa avdras ännu i enlighet med produktivitetsprogrammet 11 miljoner euro. Återstående 9 miljoner euro

går till löneförhöjningar inom det nya lönesystemet och till indexhöjningar av lokalhyror. Därför hotas universitetens basfinansiering av en nollbudget eller t.o.m. en minskning av de disponibla anslagen för verksamheten. Hur skall universiteten i denna situation kunna utveckla verksamhetens kvalitet, initiera nya initiativ och på allvar satsa på högklassig forskning och utbildning som framgångsfaktorer för Finland? Har måhända riksdagen mod att korrigera regeringens oförmåga att förverkliga målen i det egna programmet? Statens produktivitetsprograms framtid uppsköts till förhandlingar som finansministeriet och undervisningsministeriet skall föra i slutet av september. Det här är också en situation som står i strid med regeringsprogrammet, emedan en minskning av årsverkena ytterligare försvagar universitetens internationella konkurrenskraft och en inskränkning av förvaltningspersonalen ökar arbetsbördan för forskare och lärare. Vid finansministeriet knåpar man fortfarande med produktivitetsprogrammet, alldeles som om man inte hade observerat att reformen av universitetets ställning till juridisk person innebär att universitetsväsendets personal på 30 000 anställda bryts ut ur den offentliga statssektorn. Samtidigt blir universiteten självständiga aktörer, som inte kan anlita de servicecentra som byggs upp inom statskoncernen. Däremot kommer universiteten som förnuftiga användare av sina medel själva att bedöma hur den service de behöver skall organiseras eller konkurrensutsättas. För två år sedan förutspådde jag åskväder för universiteten i mitt inskriptionstal. Därpå följande vår misstänkte jag att bildningens flaggskepp skulle tas in på docka. Nu förefaller det möjligt att dra nytta av gynnsamma vindar: om vi undviker motgående underströmmar som för oss ur kurs, kan vi djärvt styra vår akademiska farkost mot framtida utmaningar och prestationer. Med dessa försiktigt optimistiska tankar vill jag önska alla lärare, forskare, personalen och studenterna vid Helsingfors universitet framgång under det begynnande läsåret 2007 2008.