Världsomfattande ledarutbildningsmöte

Världsomfattande ledarutbildningsmöte Prästadömet och Hjälpföreningen, Unga kvinnor samt Primärföreningen 10 JANUARI 2004 JESU KRISTI KYRKA AV SISTA DAGARS HELIGA

Utgiven av Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga 2004 Intellectual Reserve, Inc. Med ensamrätt Printed in Germany Engelskt original godkänt: 8/03. Godkänt för översättning: 08/03 Originalets titel: Worldwide Leadership Training Meeting, January 10, 2004 Swedish 24240 180

Innehåll Svårigheter för familjerna.......................................... 1 President James E Faust Biorganisationernas doktrinära grund................................ 5 Äldste Richard G Scott Biorganisationernas ändamål........................................ 9 Bonnie D Parkin Susan W Tanner Coleen K Menlove Prästadömet och biorganisationerna................................. 16 Äldste Dallin H Oaks Stå starka och orubbliga.......................................... 19 President Gordon B Hinckley

PRESIDENT JAMES E FAUST Andre rådgivare i första presidentskapet Svårigheter för familjerna Familjens upplösning Jag vill i dag tala om de utmaningar som familjen ställs inför. På senare tid har samhället plågats av en cancer. Jag talar om upplösningen av många av våra hem och familjer. Förvirring och oordning är alltför vanliga i samhället, men vi får inte tillåta dem att förgöra våra familjer. I varje land råder ett allmänt sönderfall av samhällets moral vilket ställer den heliga familjeinstitutionen inför nya svårigheter. Ni är alla medvetna om detta för det omger oss. Regeringarna utövar mindre och mindre moralisk myndighet. Så de institutioner som främjar ett rättfärdigt levnadssätt är huvudsakligen kyrkan och familjen. Familjerelationen far, mor och barn är den äldsta och mest bestående institutionen i världen. Den har överlevt alla geografiska och kulturella förändringar. Eftersom äktenskap mellan man och kvinna är ett naturligt tillstånd som förordnats av Gud, undervisade profeten Joseph om att äktenskapet var en himmelsk institution upprättad i Edens lustgård, och att det är nödvändigt att vigsel förrättas genom det eviga prästadömets makt. 1 Det är ett oeftergivligt moraliskt krav. Under alla omständigheter är äktenskapet jordelivets viktigaste beslut. Man bör inte gifta sig bara för att bli gift. Mogen förberedelse krävs för att ta på sig de viktiga ansvar som hör samman med denna heliga relation. Äktenskap kräver också tro tro på sig själv, tro på sin äktenskapspartner och tro på Herren. Det kräver också båda parternas fullständiga hängivenhet. Den första händelsen för att bilda familj är att gifta sig! Motvilligheten hos vissa att gifta sig tycks öka i hela världen. Giftermålsfrekvensen i Förenta staterna minskade mellan 1970 och 2001 från 76 procent till 45 procent. 2 De viktigaste faktorerna bakom minskningen är ungdomar som väntar med att gifta sig, större andel av den vuxna befolkningen som aldrig gift sig samt ökning av samboförhållanden. 3 Giftermålsfrekvenserna i fyra redovisade sydamerikanska länder har dramatiskt minskats under senaste årtiondet och har också sjunkit dramatiskt i de flesta europeiska länder under flera decennier. 4 Studier visar emellertid att sannolikheten för att sista dagars heliga gifter sig är större än för befolkningen i övrigt, samt också att människor som gifter sig i allmänhet lever längre och har bättre hälsa och ett lyckligare liv än de som inte gör det. 5 Det centrala i en lycklig familj är båda föräldrarnas fullständiga hängivenhet mot varandra. Beträffande det sexuella förhållandet är Herrens lag: avhållsamhet före äktenskapet och trohet därefter. Som det fastställs i Familjen: Ett tillkännagivande för världen : Den heliga fortplantningsförmågan skall endast användas mellan man och kvinna, lagligt vigda som man och hustru. 6 Olyckligtvis håller äktenskapet på att värderas allt lägre. Sammanboende är nu vida accepterat på många platser som ett alternativ till äktenskap. Sammanboende ses ofta som ett försöksäktenskap, med små förpliktelser. Sedan 1960 har det i Förenta staterna skett en 760-procentig ökning av ogifta par som bor tillsammans och uppgick till 3,8 miljoner par år 2000. 7 De flesta samboförhållanden avslutas utan äktenskap och är relativt korta. Statistiken visar att det är mycket vanligare att sammanboende par bryter sitt förhållande än att gifta par gör det. 8 Vissa representativa länders statistik visar att också skilsmässoprocenten ökar. Experter beräknar att omkring hälften av kvinnorna i Förenta staterna kommer att uppleva en skilsmässa någon gång i livet. 9 Annan oroande statistik är att födslar utanför äktenskapet ökat med 158 procent. 10 JANUARI 2004 1

Något som också oroar är den ändrade attityden till syftet med äktenskapet. Fler och fler ungdomar ser äktenskapet som en relation mellan makarna avsedd att tillfredsställa vuxnas känslomässiga behov, snarare än en institution för att frambringa och fostra barn. Strävan efter sådana förhållanden kan [mycket väl] försvaga äktenskapet som en institution för att uppfostra barn. 11 En annan oroande utmaning för familjen är att barn värdesätts allt lägre. I många delar av världen skaffar man allt färre barn. Abort är väl det tydligaste tecknet på att makar inte vill ha barn. Det beräknas att en fjärdedel av alla havandeskap i världen avbryts med framkallad abort. Frekvensen varierar från upp till nästan 50 procent i Europa till ungefär 15 procent i Afrika. 12 Fullständig tillit till varandra berikar i hög grad ett äktenskap. Ingenting är mer förödande för denna ömsesidiga tillit än otrohet. Äktenskapsbrott kan aldrig rättfärdigas. Ibland överlever äktenskap denna destruktiva erfarenhet och familjer bevaras, men för det krävs att den kränkta partnern har tillräckligt stark och oförbehållsam kärlek för att förlåta och glömma. Det krävs att den felande parten till det yttersta söker omvända sig, ödmjukt söker förlåtelse och verkligen överger det onda. Skydda våra familjer Trohet mot vår livskamrat bör inte enbart vara fysisk utan också mental och andlig. Flirt är aldrig oskadligt, och svartsjuka hör inte hemma i ett äktenskap. Äktenskapspartners måste undvika det som ser ont ut genom att hålla sig undan från varje tvivelaktig kontakt med någon person som de inte är gifta med. Dygd är det starka lim som håller samman äktenskapet. Herren sade: Du skall älska din hustru av allt ditt hjärta och hålla dig till henne och ingen annan. (L&F 42:22) Varje löfte som ges av en man och en kvinna i en vigselceremoni särskilt en tempelbesegling är ett av de viktigaste förbund vi kan ingå. Heliga förbund måste alltid hållas. De svårigheter som familjer ställs inför i vår tid är många och stora. Våra familjerelationer behöver varje skydd som kan upprättas, och att hålla heliga förbund är ett mäktigt försvar. Nehemja i Gamla testamentet byggde en mur, så att det inte längre fanns någon spricka i den för att skydda Jerusalem. (Nehemja 6:1) Hans fiender bad honom komma ned från muren, därför att de ville skada honom. Nehemja stannade kvar på muren och sade: Jag... kan inte komma [ned från muren]. Varför skulle arbetet få stanna av? (v 3) Vi kan inte bygga murar av sten och tegel runt våra familjer, men vi måste ständigt sätta säkerhetsanordningar runt dem för att skydda dem. Dessa säkerhetsanordningar kommer att ge skydd. Låt mig nämna tre sätt att skydda och stärka våra familjer. Familjebön Ett av dessa är familjebön. Herrens Ande inbjuds genom bön och harmoni i hemmet. Föräldrarna bör lära sina barn att de är Guds barn och att de bör be till honom dagligen. Att be tillsammans som familj är en sammanbindande erfarenhet. Yngre barn kan lära sig hur man ber då de hör sina föräldrars och äldre syskons böner. Mitt eget hjärta och sinne fängslades som ung pojke av min farfars böner. Hans stora familj knäböjde morgon och kväll före måltiderna. På den tiden tyckte jag att hans böner var alldeles för långa! Han hade mycket att be om. Han var bonde och ranchägare. Det var under de svåra depressionsåren och det rådde en fruktansvärd torka i landet. Hans boskap svalt. Han hade många munnar att mätta. Men hans böner var så innerliga och hans tro så stor, att jag var övertygad om att Herren skulle hjälpa honom och att allt skulle gå väl. Det visade sig slutligen att det blev så. Enskilda böner och familjeböner är oumbärliga för personlig lycka och familjelycka. Familjens hemafton Den andra säkerhetsanordningen är hemafton varje vecka. Hemaftonen är till för oss alla oavsett vilket skede av livet vi befinner oss i. Syster Faust och jag finner att hemaftonen är annorlunda för oss än den brukade vara med våra barn och barnbarn omkring oss. Nu använder vi större delen av tiden till att studera skrifterna tillsammans. För några veckor sedan läste vi under vår hemafton våra patriarkaliska välsignelser och försökte förstå vilket arbete vi kanske ännu har kvar att utföra. Vi fann att vi fortfarande har mer kvar att göra. Vissa familjer har kommit bort från detta viktiga möte. Vi bör göra allt vi kan för att göra måndagskvällarna fria från varje annan konkurrerande aktivitet. Likt lim binder oss hemaftonen tillsammans som familjer. Lektionerna bör vara lärorika och engagera familjemedlemmarna i en avspänd atmosfär där man uttrycker sin kärlek. 2

Vi bör på något sätt försöka engagera var och en, med undantag för spädbarn, i våra hemaftnar. Små barn kan delta genom att sjunga sånger. Äldre barn kan få i uppgift att förbereda och undervisa hela eller en del av lektionen. Andra familjemedlemmar kan hjälpa de yngre barnen att förbereda något. Alla bör inbjudas att ställa frågor om sådant de tänkt på i sina egna evangeliestudier eller i lektionen. Hemaftonen är också en tid för att skriva in familjeaktiviteter i kalendern så att alla vet vad som förväntas av dem. Det är en stund då missförstånd kan klaras upp. Det är också en stund för att uppmuntra familjemedlemmarna att utveckla sina talanger och söka få nya färdigheter. Studier av skrifterna, i familjen och enskilt Det tredje grundläggande skyddet är studier som familj och egna studier av skrifterna. Detta kräver viss planering och disciplin av föräldrarna och av alla barnen. Vi måste hjälpa våra barn genom att stärka deras tro och öka deras insikt. En ung dam som nyligen gift sig i templet, talade om värdet av skriftstudier i sin familj då hon växte upp. Hennes mor brukade pingla med en stor kobjällra klockan fem varje morgon för att väcka familjen för studier i skrifterna. Hon hade känt sig butter och tänkt att den här dagliga exercisen var slöseri med tid, men ändå fortsatte rutinen från hennes barndom och in i vuxenlivet. Då hon ser tillbaka förstår nu den här unga kvinnan att den här tiden av studier i skrifterna tillsammans som familj skapade ett viktigt mönster som hon och hennes syskon fortsätter att följa i sina egna familjer. Under dessa studiestunder fick hon långsamt men säkert ett vittnesbörd om evangeliet. Under dessa formbara år fick hon också eviga band till sina föräldrar och till vart och ett av sina syskon. Personliga studier av skrifterna och skriftstudier i familjen är en livstidsprocess. Barn kanske har svårigheter med vissa ord i skrifterna, och då bör föräldrar och äldre syskon ägna tid åt att gå igenom och förklara några av de svårare skriftställena. De bör förklara hur skriftställena kan tillämpas på deras nuvarande omständigheter. Goda vanor att studera evangeliet kan ta flera år att fast etablera i familjer de kommer inte bara av sig själva. Sådana studievanor bidrar till att skapa en skyddande mur som familjerna kan förtrösta på och hjälper dem hålla ihop. Föräldrarnas plikter Syster Faust och jag såg nyligen vårt senaste barnbarnsbarn. Jag höll henne i mina armar för första gången. Jag förstod att den här kära lilla flickan har så många saker som hon måste lära sig att klara av, så att hon kan få ett lyckligt liv. Den bästa platsen för barnen att lära sig vad som är viktigast är i hemmet, för hemmet är den plats där den största kärleken finns. Föräldrar har befallts att undervisa sina barn om läran om omvändelse, tro på Kristus, den levande Gudens Son,... och den Helige Andens gåva. (L&F 68:25) För att klara påfrestningarna i livet måste våra barn ha vittnesbörd om Frälsaren som världens Återlösare. De behöver undervisas om att de en dag ska stå till svars inför Herren för sina handlingar i detta liv. De måste också undervisas om Herrens plan för sina barns lycka. Det innebär att de behöver ha kunskap om att Gud älskar dem, att vi levde tillsammans med honom innan världen fanns och att vi var och en kan återvända till honom genom hans Sons Jesu Kristi mission. För att klara livets svårigheter behöver våra barn också få en utbildning. Föräldrarna bör tillrättavisa i kärlek och rättfärdighet. Barn kan inte tvingas till lydnad. Som president Hinckley har sagt: Det finns ett behov av tillrättavisning i familjer. Men tillrättavisningar med hårdhet, disciplin med grymhet, leder ofrånkomligen inte till förbättring utan snarare till agg och bitterhet. Den botar ingenting utan försvårar bara problemet. Den motverkar sitt eget syfte. 13 Vår bästa metod för att tillrättavisa barn när de har gjort något orätt är genom bestämdhet, kärlek, tålamod, vänlighet och övertalning. Enligt min bedömning har kyrkans medlemmar det effektivaste botemedlet mot samhällets sönderfallande familjeliv. Det är att män, kvinnor och barn hedrar och respekterar både fäders och mödrars gudagivna roller i hemmet. Då de gör det, befrämjas ömsesidig respekt och uppskattning bland kyrkans medlemmar av den rättfärdighet som finns där. Jag är medveten om att det finns ensamstående föräldrar som uppfostrar barn, därför vill jag upprepa det visa råd som getts av äldste John B Dickson. Han skrev: När det idealiska hemförhållandet med en far och mor inte finns, då måste vi göra det bästa vi kan för att erbjuda prästadöms- och organisationsstöd, men vi får inte tränga undan föräldrar i deras viktiga roll. 14 Jag inser också att det ibland är nödvändigt för kvinnor att arbeta utanför hemmet för att försörja familjen. Under presskonferensen den 13 mars 1995, då det nya första presi- JANUARI 2004 3

dentskapet tillkännagavs, frågade reportrar om arbetande mödrar. President Hinckley svarade: Gör det bästa ni kan och kom ihåg att de största tillgångar ni har i denna värld är de barn ni fött till världen och som ni har ansvaret att ha vård och omsorg om. Det finns många fäder som är djupt engagerade i sina barns omvårdnad, men det finns ett växande antal män som är oengagerade eller som saknas helt i sina barns liv. För män som är fäder till barn utanför äktenskapet eller som lever i samboförhållande i stället för äktenskap, är sannolikheten mycket mindre än för gifta män att de ger den fortgående och ständiga omvårdnad och det stöd som barn behöver. 15 Prästadömets kraft Gud har upprättat en vägledande myndighet för de viktigaste institutionerna i världen. Denna vägledande auktoritet är prästadömet. Prästadömet ger välsignelser från Gud till alla medlemmar genom de tjänare som han har utsett. Genom denna prästadömets myndighet kan alla medlemmar välsignas genom hemlärare, kvorumpresidenter, biskopar, fäder och alla andra rättfärdiga bröder som har ansvar att handha Guds rikes angelägenheter. Prästadömet är den rättfärdiga kraft och det inflytande genom vilket pojkar lär sig i sin ungdom och under hela sitt liv att hedra kyskhet, att vara ärliga och flitiga, och att få respekt för, och försvara, kvinnlighet. Prästadömet har ett tyglande inflytande. Flickor får lära sig att de kan få många av sina önskningar uppfyllda genom dess inflytande och makt att välsigna. De viktiga beseglingsnycklar som återställdes av Elia och omtalas av Malaki, används genom prästadömet. I rättfärdiga familjer vänder de fädernas hjärtan till barnen och barnen till fäderna på det att icke hela jorden skulle hemsökas med förbannelse. (L&F 110:15, se också Malaki 4:6.) Den här beseglande kraften som förlänats av Elia visar sig i familjerelationer, i egenskaper och dygder som utvecklats i en miljö med omvårdnad och omsorg, och i kärleksfullt tjänande. Vi måste stärka Elias mission att vända fädernas och barnens hjärtan till varandra. Templets förordningar blir kraftfulla och åstadkommer det som är gott endast i den mån som de visar sig i vårt dagliga liv. Detta är de band som sammanbinder familjer, och prästadömet bidrar till att de utvecklas. Jag uppfordrar fäder, äkta män, hustrur och barn att hedra och respektera prästadömets välsignelser. Genom att göra det kan de bidra till att bota en del av den cancer som plågar våra samhällen och tränger sig in i våra familjer. Jag hoppas och ber att fäderna kan läras att ära sina prästadömskallelser som familjepatriarker och att systrarna ska välsignas i sin viktigaste uppgift moderskapet och att de tillsammans ska få erfara de belöningar som utlovats av vår himmelske Fader, och jag säger detta i Jesu Kristi namn, amen. Slutnoter 1. History of the Church, 2:320. 2. Baserat på uppgifter från U.S. Census Bureau(antal vigslar per 1 000 ogifta kvinnor, 15 år och uppåt), uppställning 1 i National Marriage Project, Social Indicators of Marital Health and Wellbeing: Trends of the Past Four Decades, The State of Our Unions, 2003: The Social Health of Marriage in America (årsrapport 2003), s 21. 3. National Marriage Project, Social Indicators, s 20 21. 4. Förenta nationerna, Demographic Yearbook 2000 (2002), tabell 23. Se också tidigare års. 5. Se Tim B Heaton och Kristen L Goodman, Religion and Family Formation, Review of Religious Research (jun 1985), s 343 59; Elizabeth VanDenBerghe, Religion and the Abundant Life, Ensign, okt 1994, s 32 45; Linda J Waite och Maggie Gallagher, The Case for Marriage (2000). 6. Nordstjärnan, okt 1998, s 24. 7. Arlene F Saluter, Current Population Reports, serie P-20, nr 450, Marital Status and Living Arrangements: March 1990 (1991), tabell N (439 000 hushåll med ogifta par 1960); Jason Fields, Current Population Reports, serie P-20, nr 537, America s Families and Living Arrangements: March 2000 (2001), s 12. (3,8 miljoner hushåll med ogifta par år 2000; det egentliga antalet ogifta par kan vara mycket högre.) 8. National Marriage Project, Social Indicators, s 25. 9. Rose M Kreider och Jason Fields, Current Population Reports, serie P-70, nr 80, Number, Timing, and Duration of Marriages and Divorces: 1996 (2001), s 17 18; se också National Marriage Project, Social Indicators, s 23 24, 25. 10. National Center for Health Statistics, National Vital Statistics Reports, Births: Final Data for 2002, dec 17 2002, tabell C; National Center for Health Statistics, Nonmarital Childbearing in the United States, 1940 1999, okt 18 2000, tabell 1. (Data från 1973 2001.) 11. David Popenoe och Barbara Dafoe Whitehead, Marriage and Children: Coming Together Again?, The State of Our Unions 2003: The Social Health of Marriage in America, National Marriage Project (årsrapport 2003), s10 11. 12. Stanley K Henshaw med flera, The Incidence of Abortion Worldwide, International Family Planning Perspectives, supplement, jan 1999, tabell 1. 13. Se Gordon B Hinckley, Sen edra små! Nordstjärnan, april 1979, s 31. 14. Lead Me, Guide Me, Ensign, sep 2003, s 17. 15. Popenoe and Whitehead, Marriage and Children, s 9. 4

ÄLDSTE RICHARD G SCOTT i de tolv apostlarnas kvorum Biorganisationernas doktrinära grund prästadömet och Hjälpföreningen det här året med president Heber J Grants lärdomar. Biorganisationernas roll Mitt budskap är grundat på detta förunderliga budskap om äktenskap, familj och hem, som president Faust så tydligt har framlagt. Jag har fått privilegiet att tala om läran och principerna genom vilka kyrkans biorganisationer verkar och deras samband med prästadömslinjen. För att ge er en solid grund är budskapet baserat på ett flertal uttalanden från kyrkans presidenter, av vilka många citeras direkt. Dessa råd är till för att hjälpa er tjäna effektivt under ledning av era prästadömsledare i biorganisationerna där ni bor. Där så behövs hjälper de er att anpassa era aktiviteter till lokala förhållanden och resurser. Det finns fem biorganisationer i kyrkan: Unga män, Söndagsskolan, Hjälpföreningen, Unga kvinnor och Primärföreningen. Det här budskapet riktar sig till er som arbetar i Hjälpföreningen, Unga kvinnor och Primär. De båda andra tas upp i senare utsändningar. Vilken roll har en biorganisation? För att kunna besvara den frågan är det viktigt att komma ihåg att familjen är instiftad av Gud och har en central roll i Skaparens plan för sina barns eviga bestämmelse 1. Biorganisationernas grundläggande roll och syfte är att plantera... ett vittnesbörd om [ Jesus] Kristus och evangeliet, och få det att växa. Biorganisationerna kan också undervisa om Joseph Smiths gudomliga mission och om återställelsen av Jesu Kristi kyrka. Detta arbete hjälper familjer och enskilda att forma sitt liv efter det återställda evangeliets lagar och principer under det heliga prästadömets ledning. 2 Familjen och hemmet utgör grunden till ett rättfärdigt liv. Prästadömet är myndigheten och prästadömslinjen är det medel som Herren har gett för att stödja familjen. Skrifterna och godkänt material är till för att undervisa enskilda och familjer om Guds tillvägagångssätt. Ett exempel på sådant material är den nya studiehandledningen för melkisedekska Kyrkans biorganisationer är organiserade för att hjälpa den enskilde, familjen och prästadömet att uppfyllla gudomliga förväntningar. Vars och ens aktiviteter måste dock samordnas noga med de andra biorganisationerna så att ordningen bibehålls och den uppenbarade läran hålls ren. 3 Denna samordning görs bäst under prästadömets ledning i stavsoch församlingsråd. Stöd för hemmet och familjen President Kimball sade: Kyrkans mission för medlemmarna är att tillhandahålla de principer, program och det prästadöme varigenom de kan förbereda sig för upphöjelse. Vår framgång enskilt och som kyrka beror huvudsakligen på hur trofast vi anstränger oss att efterleva evangeliet i hemmet. Endast om vi klart inser varje enskilds ansvar och familjens samt hemmets roll kan vi på rätt sätt förstå att prästadömets kvorum och biorganisationerna, ja till och med församlingar och stavar, huvudsakligen existerar för att hjälpa medlemmarna att efterleva evangeliet i hemmet. Då kan vi förstå att människor är viktigare än program och att kyrkans program alltid bör stödja och aldrig hindra evangeliecentrerade familjeaktiviteter... Vårt stöd för efterlevnad av evangeliet i hemmet bör vara det klara budskapet i vart och ett av prästadömets och biorganisationernas program och om så är nödvändigt får JANUARI 2004 5

man minska på några av de andra aktiviteter som kan hindra att familjen och hemmet sätts främst. 4 Vid en avgörande punkt tidigare i kyrkans historia, fick äldste Harold B Lee den svåra uppgiften att samordna vad som då utgjorde många olika delar av kyrkans övergripande organisation till dess nuvarande enade form. De insikter han fick under det heliga uppdraget är till stor hjälp för oss idag. I ett konferenstal gav president Lee detta värdefulla råd: Hemmet är grunden till ett rättfärdigt liv... Prästadömets program är till för att stödja hemmet. Biorganisationernas program ger värdefull hjälp... Det är viktigt att betona betydelsen av bättre undervisning och att föräldrarna tar mer ansvar i hemmet. Mycket av det vi gör på ett organisatoriskt plan kan därför liknas vid en byggnadsställning. Därför får vi inte göra misstaget att förväxla byggnadsställningen med själen. 5 President Lee har också sagt: Prästadömsledare... ska stärka kyrkan se till att alla kyrkans medlemmar gör sin plikt och att biorganisationerna gör sitt yttersta för att göra det som ordet... antyder. En biorganisation ska hjälpa prästadömet att vaka över kyrkan och vara till hjälp för hemmet, under ledning av och... i samarbete [med] prästadömet. 6 President Lee sade också att kyrkans program bör stärka, hemmet: Om det någonsin skulle komma en tid då... [kyrkans] aktiviteter blir så omfattande att de tar all tid för barnen... så skulle det vara tragiskt... Vi bör anstränga oss varje dag... för att understödja och stärka hemmen, som är vår himmelske Faders främsta försvarslinje. 7 President Hinckley har sagt: Vi måste arbeta på vårt ansvar som föräldrar som om allt i livet beror på det, för allt i livet beror verkligen på det. Om vi misslyckas i vårt hem, misslyckas vi med vårt liv... Be om vägledning, om hjälp, om direktiv, och låt sedan Andens viskningar vägleda er i detta viktigaste av alla ansvar, för följderna av ert ledarskap i hemmet är eviga. 8 I ett generalkonferenstal 1906 sade president Joseph F Smith: Vi förväntar att få se den dag... då varje råd inom prästadömet... förstår sin plikt, tar på sig sitt ansvar, ärar sitt kall och fyller sin plats i kyrkan till det yttersta... När den dagen kommer blir det inte nödvändigt för biorganisationerna att göra allt det arbete som nu görs, för det kommer att göras av prästadömets reguljära kvorum. 9 Senare gav president Harold B Lee följande förtydligande förklaring: Det har rått vissa missförstånd angående [president Joseph F Smiths] uttalande. Han menade inte att vi skulle ta bort de biorganisationer som tidigare etablerats, utan att prästadömets kvorum skulle få större ansvar att stödja de existerande organisationerna genom att bli mer involverade så att betoningen läggs på prästadömet i varje fas av Herrens verk. 10 Dessa principer som kyrkans tidigare presidenter har framställt styr kyrkans biorganisationer. De har upprepats av de efterkommande första presidentskapen. De fortsätter att utgöra grunden till arbetet inom kyrkans biorganisationer. Kallelser i församlingar och stavar Hur styrs biorganisationerna? Jag ska beskriva styrandets allmänna principer. Senare under sändningen kommer ett sätt att tillämpa dessa principer att demonstreras. Alla biorganisationer verkar under direkt ledning och tillsyn av prästadömsauktoriteter i stavar och församlingar, vilka har det yttersta ansvaret för arbetet i dessa organisationer. 11 Genom gudomlig vägledning innehar stavspresidenter och biskopar nycklarna att ge kallelser i de organisationer som de presiderar över och att vägleda dessa organisationer. De innehar nycklarna att ta emot bekräftande uppenbarelse om vem som ska kallas och de har ansvaret att kalla, understödja och avskilja ämbetsmän och lärare. Stavspresidenterna har till exempel ansvaret för alla kallelser inom melkisedekska prästadömet. Dessa kallelser inbegriper högpräster och ämbetsmän i äldstekvorumet samt kamrerer och verkställande sekreterare. Stavspresidenterna har också ansvaret att kalla ämbetsmän till biorganisationerna i staven. Biskoparna har ansvaret för alla kalllelser inom aronska prästadömet och för att kalla ämbetsmän till biorganisationerna i församlingen. Varje president inom biorganisationerna ombeds att efter bön och begrundan rekommendera personer som kan verka som rådgivare. När ett presidentskap har godkänts och kallats bör rekommendationer ges för andra ämbeten, till exempel sekreterare eller lärare i en viss organisation, efter bön och begrundan av det fulltaliga presidentskapet för biorganisationen. Tack vare de nycklar som stavspresidenter och biskopar innehar, kan de få bekräftande uppenbarelse att kalla dessa personer enligt femte trosartikeln. Detta inspirerade mönster bibehåller ordningen i riket. Det gör att information som inte finns tillgänglig för ämbetsmän inom biorganisationerna som rekommenderar personer, kan beaktas när de söker bekräftelse på om en kallelse ska ges eller inte. En stavspresident eller biskop har nycklarna till Israels kyrka och känner därför till personers värdighet eller andra känsliga familjeangelägenheter som inte är allmänt kända. Därför bör presidenten för en biorganisation söka 6

Herrens vägledning för vem som bör rekommenderas till ett visst ämbete och samtidigt vara medveten om att det bara är en rekommendation. Även om stavspresidenten eller biskopen ofta får en bekräftelse på att den person som rekommenderats bör kallas, är det inte alltid så. Varje rekommendation beaktas noga med tanke på att personen i fråga noga har beaktats och utsetts under bön. En stavspresident eller biskop ska normalt rådgöra noga med biorganisationernas ledare beträffande de personer som rekommenderats för att se till att den totala bilden av organisationens behov tillgodoses innan han under bön söker bekräftelse på kallelsen. Sedan har han en intervju med personen angående dennes värdighet innan han kallar personen att tjäna. Stavspresidenter och biskopar, när ni kallar ett nytt presidentskap för en biorganisation, ge dem då råd och en vision som är till vägledning i deras tjänande. Sammanträffa med era rådgivare och utforma ett uttalande om inriktningen som ni hoppas att de ska följa för att fullfölja sin uppgift och uppfylla lokala behov. Delge denna vision till det nya presidentskapet. Be dem att förbereda en plan för att genomföra den. En medlem av presidentskapet eller biskopsrådet bör träffa dem då och då för att ge ytterligare vägledning och hjälpa dem lösa eventuella problem. Hur man tjänar Hur bör ni tjäna? Följ biorganisationernas exempel vid kyrkans huvudkontor. De tjänar under ledning av sina tilldelade prästadömsledare på generalnivå. De träffas ofta för att undvika dubbelt arbete, förenkla den vägledning som ges och försäkra sig om att deras material överensstämmer med läran och kyrkans policy. Utmärkta exempel på hur dessa samverkande ansträngningar lättar på bördan för kyrkans medlemmar är de nyligen utgivna programmen Tro på Gud för pojkar och flickor, som är utformade av Primärföreningen, och programmen Plikt mot Gud och Unga kvinnors Personlig tillväxt som just nu används över hela världen. Utomordentliga ansträngningar gjordes för att se till att detta material var enkelt, tydligt och tillämpbart världen över. Det utformades i samarbete med andra biorganisationer vid huvudkontoret. De andra organisationerna har utformat material på liknande sätt. När arbetet är färdigt granskas det och godkänns av första presidentskapet och de tolvs kvorum. Biorganisationernas ämbetsmän presideras över av motsvarande prästadömsledare på varje nivå av kyrkans ledning såväl i huvudkontoret som på stavs- och församlingsnivå. Generalämbetsmännen i biorganisationerna vid kyrkans huvudkontor har då och då kontakt med de stavsoch församlingsämbetsmän som de assisterar. Dessa ämbetsmän i biorganisationerna vid huvudkontoret presiderar inte över sina motsvarande ämbetsmän ute på fältet. Generalämbetsmännen inom biorganisationerna har ibland kontakt med fältet och ser till att materialet de utformar för världsomfattande användning är relevant, fyller behoven hos motsvarande biorganisation och inriktar sig på att stärka familjen i hemmet. Följ biorganisationernas exempel i kyrkans huvudkontor. Som ämbetsmän i en biorganisation i staven bör ni informera stavspresidentskapet om era huvudsakliga planer innan de verkställs. På liknande sätt bör ni på församlingsnivå berätta om era planer för biskopsrådet innan de verkställs. Det är av yttersta vikt att biorganisationernas ämbetsmän deltar aktivt och effektivt i det stavs- eller församlingsråd som de verkar inom. Stavspresidentskap och biskopsråd: ni bör periodvis sammanträffa separat med presidentskapet för varje biorganisation under er ledning för att förstå och därmed kunna ge inspirerade råd och vägledning beträfffande deras arbete. Denna investering i tid stärker det värdefulla stöd som varje biorganisation kan ge för att välsigna familjer och enskilda i de lokala stavarna och församlingarna. Förenkla arbetet Första presidentskapet har tidigare varnat: Kyrkans arbete inom alla områden riskerar att bli kontrollerat in i minsta detalj. Detta resulterar inte bara i att all initiativförmåga försvinner, utan också i att alla möjligheter för Anden att verka utrotas. Kyrkan är inte byggd på den principen. I allt arbete som biorganisationerna gör, bör de inte bara ge möjligheter för initiativtagande utan... de måste uppmuntra till det. 12 Får jag komma med ett varningens ord när ni ska planera era aktiviteter. Se till att de grundläggande behoven fylls, men överdriv inte er strävan att skapa så många tillfällen till att göra gott att det viktigaste blir ogjort. Jag ska ge er ett exempel. Nyligen beslutade en entusiastisk hjälpföreningspresident i en stav att utnyttja utsändningen av kvinnornas allmänna möte från kyrkans huvudkontor. Samma dag som konferensen hölls organiserade de ett fyra timmar långt ledarskapsmöte för församlingarnas hjälpföreningspresidentskap och hade sedan en formell middag som naturligtvis dessa lokala hjälpföreningspresidentskap lagade, serverade och städade upp efter. När dessa JANUARI 2004 7

systrar väl hade fått ta del av satellitutsändningen hade deras sinnen fyllts till överflöd. De kunde inte dra bästa möjliga nytta av denna noggrant planerade utsändning. Kom ihåg, förstora inte det arbete som ska göras förenkla det. Har ni fått en kallelse nyligen och känt er överväldigade? Kommer ni ihåg hur lätt det lät när någon beskrev hur man spelar piano eller simmar? Sedan när ni försökte göra det, eller någon annan svår uppgift, minns ni då hur komplicerat det verkade? Kommer ni ihåg att det blev behagligare och lättare när ni fortsatte att öva? När ni tjänar ihärdigt hjälper Herren er på liknande sätt i er nya kallelse. Det finns en bevattningsanalogi som ofta används i kyrkan att bära vattnet till änden av rabatten. Men på stavs- och församlingsnivå är det mycket bättre att ni som prästadömsledare och ämbetsmän i biorganisationerna helt enkelt låter det regna från himlen. Er heliga kallelse ger er den gudomliga rätten till inspiration. Sök den ihärdigt. Var ni än bor i världen, i den minsta gren eller i den största församling, i ett kämpande distrikt eller i en fullt organiserad stav, så har ni rätt att få vägledning när ni fullföljer er inspirerade uppgift att bäst uppfylla behoven hos dem ni tjänar. Medarbetare i Guds rike på jorden, vi älskar er. Vi ber för er. Vi ber att ni ska få inspiration och framgång och stor glädje när ni fullföljer ert heliga uppdrag. I Jesu Kristi namn, amen. Slutnoter 1. Familjen: Ett tillkännagivande för världen, Nordstjärnan, okt 1998, s 24. 2. Memorandum of Suggestions, 29 mars 1940, s 2. 3. Se Brev från första presidentskapet, 7 dec 1990. 4. Se Lev efter evangeliet i hemmet, Nordstjärnan, okt 1978, s 171, 172. 5. Se Kyrkans presidenters lärdomar: Harold B Lee, s 148. 6. The Teachings of Harold B. Lee, sammanst av Clyde J Williams [1996], s 263. 7. Primary Fundamentals for Primary Workers and Parents, Children s Friend, aug 1950, s 342. 8. Liahona, nov 2002, s 100. 9. Conference Report, apr 1906, s 3. 10. Teachings of Harold B. Lee, s 263. 11. Se Brev från första presidentskapet, 13 jan 1923. 12. Memorandum of Suggestions, 29 mars 1940, s 4. 8

BONNIE D PARKIN Hjälpföreningens generalpresident SUSAN W TANNER Unga kvinnors generalpresident COLEEN K MENLOVE Primärföreningens generalpresident Biorganisationernas ändamål tillsammans under prästadömets ledning. Vi ser verkligen Herrens hand i det vi gör och vi vittnar om att det fungerar. Syster Menlove Det fungerar verkligen. Vilket privilegium det är att få göra sin del. Jag kan inte låta bli att tänka på president Hinckleys uttalande under den senaste konferensen: Vi är alla förenade i arbetet för denna stora sak. 1 I dag vill vi visa er tre korta videoavsnitt och sedan diskutera dem. I det första tar en syster emot en kallelse från Herren genom en prästadömsledare, i det andra träffas presidentskapet för en biorganisation och i det tredje avger en syster rapport till en prästadömsledare. Sedan vill vi ta en minut eller två och tala om avsnitten och vad vi lärt oss av dem och hur vi kan tjäna Herren bättre. Syster Tanner Låt oss titta på det första avsnittet tillsammans där en biskop ger en kallelse till en syster. Medan ni tittar, lägg då märke till några saker. Se hur biskopen talar om familjens behov och systerns bekymmer, och lägg märke till vilken roll uppenbarelse har i kallelsen. Ett i avsikt Vilken välsignelse för syster Tanner, syster Menlove och mig, syster Parkin, att få vara här med er idag. Syster Coleen Menlove är generalpresident för Primärföreningen. Syster Susan Tanner är generalpresident för Unga kvinnor. I kyrkan är vi alla kallade att tjäna Herren, oavsett var vi bor. Vi har alla en helig uppgift att hjälpa familjer och enskilda att komma till Jesus Kristus. Det är vårt uppdrag. Låt oss med några få ord tala om målen för Primärföreningen, Unga kvinnor och Hjälpföreningen. Syster Menlove I Primär hjälper vi barn att utveckla ett vittnesbörd om Jesus Kristus. Syster Tanner Och i Unga kvinnor förbereder vi de unga kvinnorna att komma till Jesus Kristus. Hjälpföreningen handlar om att hjälpa kvinnor och familjer att komma till Jesus Kristus. Vi vill att alla ska känna Jesu Kristi kärlek i sitt liv. Syster Tanner Jag är tacksam att vi är så enade i våra mål och jag är också mycket tacksam att vi har förmånen att tjäna Videoavsnitt 1 En kallelse att tjäna Biskop Barker Hej syster Jensen. Syster Jensen Hej. JANUARI 2004 9

Biskop Barker Hej broder Jensen. Tack för att ni kom. Vill ni berätta hur det är med er familj? Syster Jensen Jag tycker att det går jättebra för oss. Jenny verkar tycka om livet, precis som alla andra femtonåringar, och Grant har bytt skola och fått en del nya vänner, så det känns som om det går bättre för honom. Vår missionär går det bra för. Han skriver att han tycker om sin mission. Japanska är ett svårt språk men han arbetar flitigt på det. Biskop Barker Han är säkert en underbar missionär. Ni har en härlig familj och är båda en stor tillgång för vår församling. Syster Jensen, jag uppskattade tillfället jag hade att intervjua dig för en tempelrekommendation förra veckan. Jag är tacksam att du är värdig att inneha en tempelrekommendation och att saker och ting är i sin ordning i ert hem. Jag vill tacka dig för allt du har gjort som ledare för hjälpverksamheten i Hjälpföreningen. Du, syster Jensen, har varit till stor välsignelse för många systrar i vår församling. Det är rätt intressant. Jag har ofta tänkt på dig på sista tiden och jag har fått helt klart för mig vad Herren vill att du ska göra nu, och det är att välsigna några av de yngre systrarna i vår församling. Som biskopsråd lade vi fram ditt namn för Herren och han har bekräftat vår känsla att du, syster Jensen, ska vara den nya presidenten för Unga kvinnor i församlingen. Anledningen till att jag bad er båda att komma hit idag var för att ge dig denna kallelse från Herren att tjäna som president för Unga kvinnors organisation i vår församling. Jag vill att ni ska veta att detta är en kallelse från Herren. Syster Jensen Kära nå n. Jag har aldrig arbetat med unga kvinnor förut. Biskop Barker Jag kan förstå din oro. Men det har du faktiskt i ditt hem. Varje gång jag ser dig tillsammans med Jenny, ser jag en mor som vägleds av Herren. Du har gjort det jättebra, och du blir ett mycket fint exempel för de unga kvinnorna i vår församling, särskilt som de ska gå från att vara ungdomar till att bli kvinnor. Syster Jensen Jag har ett vittnesbörd om Jesus Kristus och hans verk, och jag älskar verkligen de unga kvinnorna. Jag tackar med glädje ja till denna kallelse, men jag måste erkänna att jag verkligen är överväldigad. Biskop Barker Du är en trofast syster, och jag vet att Herren är med dig. Broder Jensen, vill du stödja din hustru när hon tjänar som president för Unga kvinnors organisation här i vår församling? Broder Jensen Jag är mycket tacksam mot Marcie för allt det stöd hon har gett mig. Jag vill gärna stödja henne i denna kallelse. Biskop Barker Vad fint. Syster Jensen Vad är det som bekymrar dig mest när det gäller de unga kvinnorna i vår församling? Biskop Barker Det är en mycket bra fråga. Jag är oerhört mån om att ungdomarna ska vara beslutsamma att leva efter Guds normer. När du och ditt presidentskap börjar träffas vill jag att ni gör detta till er främsta prioritet. Fundera över hur ni kan hjälpa föräldrarna att undervisa ungdomarna om evangeliets normer. Syster Jensen Hur blir det med rådgivarna? Biskop Barker Jag skulle vilja att du föreslog några systrar som skulle arbeta bra tillsammans med dig och med de unga kvinnorna. Välj gärna systrar som har färdigheter som de kan dela med sig av och vars vittnesbörd och erfarenheter hjälper de unga kvinnorna i övergången till att bli vuxna. Och sedan talar vi om det. Så snart som vi har kallat dina rådgivare vill vi avskilja er som presidentskap. Broder Jensen, du är inbjuden att vara med. Och innan ni går vill jag ge dig lite material som du kommer att behöva. Du har säkert en del frågor som far runt i huvudet. Syster Jensen Ja, det har jag. Biskop Barker Det här blir till hjälp. Jag ska be min rådgivare broder Franks att ta kontakt med dig. Han kommer att ha ett möte med dig varje månad. Han kan hjälpa dig med de frågor som du har. Tack för er tid. Diskussion Huvudpunkter i kallelsen Syster Tanner Det här fick mig att minnas. Det är något heligt och oförglömligt med att kallas att tjäna Herren. Låt oss titta på några av huvudpunkterna i den här intervjun. För det första var biskopen vänlig och visade omsorg och kärlek. Det var mycket tydligt att han kände dessa personer och älskade dem. Han visade respekt för deras hängivenhet till evangeliet. För det andra hade han förberett sig genom att intervjua syster Jensen om hennes värdighet och försäkra sig om att familjens omständigheter tillät henne att tjäna. Han betonade familjen, precis som president Faust har undervisat oss om idag. Han frågade om barnen. Han berömde syster Jensen för hennes hängivenhet i hemmet när han sade: Du har en härlig familj. Alla våra familjer är ofullkomliga, men jag tror att den här nya presidenten gick 10

därifrån med hopp och självtillit i sitt ansvar att uppfostra en familj. Jag kommer ihåg att när jag kallades så bekräftade min man John sin kärlek till mig och sitt stöd till min kallelse. Han sade det till en prästadömsledare, men det var mycket viktigt för mig, hans hustru, att få höra det. Syster Menlove Det är så viktigt att ha familjens stöd. Och det är en sak till. Biskopen såg till att syster Jensen fick de nödvändiga handböckerna och annat material och ordnade med ett regelbundet möte för henne och en av biskopens rådgivare. Det är viktigt att ni får handboken. Och så behöver ni ha möten regelbundet. Kom också ihåg hur viktiga biorganisationernas ledare och presidentskap i staven är. De kan undervisa församlingens nya presidentskap så att de kan utföra det arbete som för dem framåt. Men det som jag lade märke till mest i det som vi just såg var när biskopen sade att Herren hade förberett henne för detta i hennes hem. Det vi gör i vårt hem och i kyrkan för att inbjuda Anden, undervisa om evangeliet och leva efter normerna påverkar människor i flera generationer framåt. Arbetet som vi gör handlar om att återlösa Guds barn. Det handlar om föräldrar. Det handlar om familjer. Det handlar om änkor, ensamstående systrar, ungdomar och nyomvända. Syster Tanner Vi är verkligen kallade att tjäna varje människa. När vi får en kallelse är det av största vikt att vi tackar ja till kallelsen och att vi får vägledning och en vision av en prästadömsledare. Jag vet att jag kände mig överväldigad och otillräcklig för min kallelse till Unga kvinnors presidentskap, men jag sade: Jag har ett vittnesbörd och jag kan arbeta flitigt. President Hinckley gav mig tydlig vägledning. Hans omsorg om de unga kvinnorna i kyrkan var mycket tydlig. Han sade: Vi får inte låta dem komma bort. Och då visste jag vad det var han ville att jag skulle göra. Det är den vägledningen, den visionen som är viktig för en ämbetsman i en biorganisation. Syster Menlove Jag blev imponerad av vägledningen som biskopen gav. När jag kallades att tjäna i Primär uppmanades jag av en av mina prästadömsledare att representera profeten, hans lärdomar, och hans uppenbarelser till ledarna och barnen i kyrkan. Jag känner ett sådant heligt ansvar att fullfölja den här uppgiften. Jag tror att var och en som får en kallelse tänker att han eller hon inte har färdigheter nog att klara av det. Vi känner alla så. Jag kommer särskilt ihåg att när president Hinckley kallade mig, så sade han: Jag vill att du ska veta att bröderna har förtroende för dig. Vi är alla överens om att Herren har kallat dig, och han hjälper dig att göra det här. Att veta att det är Herren som har kallat oss har stor betydelse när vi tjänar. Som president Monson ofta säger: Den Herren kallar, den dugliggör Herren. 2 Syster Menlove Det är verkligen sant. När vi vet att Herren har kallat oss så vet vi att han fortsätter att inspirera oss och hjälpa oss att lyckas. Syster Tanner Just det. Den där intervjun var också viktig för att den skapade tillit mellan biskopen och den nya presidenten. När ni känner att Herren har förtroende för er och att er prästadömsbärare har förtroende för er, och familjen stödjer er, då kan ni gå framåt. Vi vet vad president Hinckley alltid säger: Gör ert bästa. Och sedan säger han: Var lite bättre än ni har varit. Och ni går därifrån och säger: Ja! Jag kan göra det. Låt oss nu titta på nästa videoavsnitt om ett möte som ett hjälpföreningspresidentskap hade. Låt oss titta efter vad dessa systrar gör för att mötet ska vara givande. Videoavsnitt 2 Presidentskapets möte Syster Call Tack syster Yamada för den vackra bönen. Jag blev mycket rörd av Anden när du talade. Syster Jenkins, du har tankekornet från skrifterna idag. Syster Jenkins Ja, det har jag. Vi har som presidentskap talat om enighet och att arbeta som om vi var ett. När jag studerade skrifterna i morse, läste jag något som fader Lehi sade. Det berörde mig mycket och jag tänkte att jag måste läsa det här för er. Han sade: Varen beslutsamma av en själ och ett hjärta, förenade i allt. (2 Ne 1:21) Det gjorde så stort intryck på mig. Jag tyckte om betoningen på beslutsamma och på förenade och att vara av en själ och ett hjärta. Ibland väljer jag att gå mina egna vägar, och det tar mig bort från målet att vara av en själ och ett hjärta. Men jag vill att du ska veta, syster Call, att jag har satt upp ett mål att stödja dig i allt, för jag vet att du stödjer vår biskop. Då kan vi stå varandra nära och känna enighet och kärlek i vårt presidentskap och med våra systrar. JANUARI 2004 11

Syster Call Tack för de fina tankarna. När vi är eniga kan Herren göra underverk genom oss. Jag uppskattar det stöd som ni tre ger mig. Jag litar på er. Jag litar på ert omdöme och er inspiration. Den viktigaste punkten på dagordningen idag är biskopens uppmaning hur kan vi hjälpa föräldrarna undervisa våra ungdomar om moralnormerna. Syster Barber, jag vet att du har arbetat på det här. Syster Barber Vår kommitté för hemmets, familjens och den enskildes utveckling har kommit med några mycket bra förslag. Det första är att de vill att Primärs ledare ska undervisa några av Hjälpföreningens systrar om det som kallas Mina evangelieideal. Här är ett av dem: Jag ska klä mig passande för att visa respekt för min himmelske Fader och mig själv. 3 Vi tänkte att vi kanske kunde ha en lektion där systrarna lär de unga flickorna hur man syr en kjol. Vi tänkte att det kunde vara en bra idé. Ett annat förslag från kommittén var att inbjuda några unga kvinnor som får berätta om sina mål i Personlig Tillväxt. Jag läste i boken Personlig tillväxt och hittade värderingen Valfrihet och ansvarighet. Här står det: Skriv ner i dagboken varje norm för rättfärdigt beteende i broschyren och varför det är så viktigt att leva efter dessa normer. 4 Vi kunde verkligen ha en bra paneldiskussion med några av systrarna och de unga kvinnorna, om teve, musik, böcker och andra media. Syster Call Syster Jenkins. Syster Jenkins Jag tycker att det är ett mycket bra förslag, för när mina barnbarn sedan kommer och hälsar på så vet jag vad de får lära sig och kan diskutera en del av dessa saker med dem. De kommer att tro att jag verkligen vet vad som gäller. Syster Call Syster Yamada. Syster Yamada Jag kan ge kommittén en lista på alla mödrar som har döttrar i Unga kvinnor, så kan mödrarna och döttrarna delta tillsammans. Syster Call Jättebra förslag. Jag tror att vi har kommit en bit på väg. Jag ska ge dessa förslag till biskopen när vi träffas den här månaden. Vi måste tänka på hur vi, som president Hinckley bad oss på oktoberkonferensen, kan lätta biskopens börda. 5 Låt oss alltid tänka på det. Innan vi slutar har jag något jag vill be er om. När ni kommer hem idag, vill ni då tacka er familj? Tacka dem för deras stöd. Och tacka dem från mig. Säg till dem att i våra kvällsböner hemma så ber min man och jag för er alla. Diskussion Tillit, enighet och Anden I alla presidentskap behöver det finnas enighet och tillit. Ni behöver rådgöra tillsammans och ni behöver känna Herrens Ande i det ni gör. Ni behöver följa prästadömsledarnas direktiv och ni behöver inrikta er på att hjälpa familjer. Allt detta fanns i det här mötet. Syster Menlove Jag tycker om din tanke om familjen. När vi kallades som nytt presidentskap talade vi om att vi skulle berätta om våra erfarenheter för våra familjer när det var möjligt. Min familj har fått många välsignelser som resultat av min kallelse. Bland annat en större insikt om att böner blir besvarade. Min familj har bett och fastat för mig och för det arbete som jag har blivit ombedd att utföra. De stöttar och uppmuntrar mig för de vet att detta är Herrens verk. Det betyder så mycket i ett rådsmöte att innan man börjar tala om olika problem och ärenden, så har man en bön tillsammans. Bön leder till enighet och kärlek, för om man lyssnar på en syster som ber så tror jag verkligen att man lär känna hennes hjärta på ett annat sätt. När vi läser ett skriftställe och tillämpar det på arbetet för vi in Anden i ett rådsmöte. Och Anden vägleder oss. I vårt presidentskap studerar vi också profetens ord från generalkonferensen. Vi vet att om vi har profetens ord framför oss så kan vi göra det som vi behöver göra. Så först förbereder vi oss andligt, och ofta går vi till handboken. Den är vår vägvisare. Syster Tanner Vi gör samma sak i vårt möte. När man börjar med en bön och ett skriftställe så inbjuder man Anden. Vi litar på Herren och vi litar på varandra. Genom att inbjuda Anden får vi en vision och inspiration att veta vad vi ska göra. Vet ni, jag kommer ihåg att president Hinckley sade till mig: Jag vill att du rekommenderar rådgivare som är trosvissa kvinnor och jag vill att ni ska vara eniga i presidentskapet. Varje gång jag sitter tillsammans med mina rådgivare känner jag en sådan tillförsikt. Herren kallade dessa kvinnor och jag värdesätter deras råd. Vi strävar efter att fatta alla våra beslut tillsammans, med Herrens hjälp. Det finns en helig kraft hos presidentskapen. Ni har känt det och jag har känt det. Syster Menlove Absolut. Och ni vet att det är mönstret vi följer när vi möts med prästadömsledarna också. Vi uttrycker våra tankar och rekommendationer för prästadömsledarna precis som rådgivarna för en president. 12

Ni lade märke till att presidentskapet arbetade efter en dagordning, en enkel lista med punkter som behöver tas upp. Dagordningen skapade ordning, och tog dem igenom mötet. Det är det som behöver hända. En dagordning hjälper er att behålla inriktningen och att använda tiden väl. Tiden är så viktig för oss. Och jag tycker om när man lämnar mötet med något som ska göras. Man vet vad man ska göra. Ni har en uppgift. Gå därför och gör den. Syster Menlove Och systrar och bröder behöver använda de program, verktyg och resurser som kyrkan har. Vi behöver inte gå ut och skapa ett nytt program. Du har rätt. I Hjälpföreningen har vi till exempel hemmets, familjens och den enskildes utveckling. Vi har besöksverksamheten. Vi har söndagslektionerna. Vi har välfärdsverksamheten. Vi behöver bara använda det som redan finns för att följa prästadömsledarnas instruktioner. Syster Tanner Just det. Vi har jättefina program till vår hjälp. Jag läste i ett nytt konferensnummer. Det var talet som president Hinckley höll under prästadömsmötet, och han uppmanade varje medlem i kyrkan att göra allt i sin makt för att lätta den börda som våra biskopar och grenspresidenter dignar under. 6 Jag tror att ett sätt att göra det är att kommunicera med dem, och vi rapporterar våra framsteg. Jag tycker särskilt mycket om att han nämnde att vi ska tacka våra prästadömsledare och be för dem. Jag vill bara ta upp en sak till som jag tycker är mycket viktig när ni arbetar i ert presidentskap. I ett presidentskap måste man hålla allt konfidentiellt. Skvaller kan förstöra någons liv. Det är mycket viktigt att informationen som tas upp i det privata, enskilda rummet där ni befinner er under mötet, stannar där. Det är inställningen att ditt namn är tryggt i mitt hem. När saker och ting hålls konfidentiella skapas enighet och tillit. Vi måste hela tiden inrikta oss på ändamålet att hjälpa människor att komma till Jesus Kristus. Syster Menlove Det finns ännu ett videoavsnitt och det är på spanska. Det är ett presidentskap för Primär som rapporterar till sin prästadömsledare. Lägg märke till deras ansvarskänsla och villighet att hjälpa biskopen. Videoavsnitt 3 Att sitta i råd Syster Vasquez Mina rådgivare och jag uppskattade att få träffa biskopsrådet förra månaden. Nu har vi några saker vi skulle vilja diskutera med er. Först och främst är vi mycket glada för det som hände i Primär förra söndagen. Alicia Gonzalez talade, och hennes mor, Angela, kom och lyssnade på henne. Vi hade inte sett Angela i kyrkan på länge. Hon hade tårar i ögonen när hon lyssnade. Jag tror att hon kände något. Det är tydligt att barn kan nå sina föräldrar andligt på ett sätt som ingen annan kan. Broder Torres Tack. Jag ska berätta det här för biskopen. Han kommer att bli mycket glad. Han vill kanske berätta det för familjens hemlärare och Angelas besökslärare. Syster Vasquez Tack. Ni vet förmodligen att syster Benites och hennes familj ska flytta, vilket innebär att vi behöver en ny ledare för barntillsynen. Vi har tänkt på två systrar Maria Hernandez och Gloria Gonzalez. Vi tror att båda skulle vara ett bra val. När vi bad kändes det bra med båda två. Broder Torres De är fina systrar. Jag skriver ner deras namn och ger dessa rekommendationer i biskopsrådets möte den här veckan. Jag ringer dig och berättar vad biskopen tycker. Syster Vasquez Tack. Det är så viktigt för barnen, särskilt de minsta, att alla lärarna kallas. Eftersom det flyttar hit nya familjer har vi också en uppdaterad lista på barn som förbereder sig för dop. Vi har ett exemplar till biskopsrådet. Vi vill också inbjuda er till samlingsstunden någon söndag. Ämnet är varför vi lever efter evangelieideal och hur de kan hjälpa oss att känna glädje och frid. Broder Torres Ja visst. Jag borde kunna komma den tredje söndagen. Jag skulle också vilja göra ett kort besök hos klassen för elvaåringar. Syster Vasquez Det skulle vara jättefint. Det är till stor hjälp när en medlem av biskopsrådet kommer på besök. Många av barnen har ingen prästadömsledning i sitt hem. Dina små barn, Jose och Marcia, blir också glada. Broder Torres Jag ska höra om det är okej med biskopen, men jag tror att du kan räkna med mig. Syster Vasquez Vi har tänkt på biskopens önskemål att hjälpa föräldrarna att undervisa om moralvärderingar. Vad tror du om att vi inriktar oss på Mina evangelieideal för de äldre primärbarnen? Vi kan lära dem att när de lever efter JANUARI 2004 13

dessa ideal så förbereder de sig för att leva efter principerna i broschyren Vägledning för unga. Skulle vi kunna be hemlärarna och besökslärarna att betona idealet Jag ska bara läsa och se på sådant som min himmelske Fader tycker om att jag ser på och läser? 7 Som du vet är alla media en prövning för barnen idag. Broder Torres Det är ett jättebra förslag. Jag ska ta upp det i vårt nästa rådsmöte i församlingen, så kan du berätta om förslaget under det mötet. Syster Vasquez Det ska jag. Tack. Diskussion Rapportering och ansvarighet Syster Menlove Under regelbundna möten med en prästadömsledare finns det möjlighet att redovisa det som vi ombetts göra. Jag tycker om att presidenten för Primär började med en positiv händelse. Förra veckan träffade vi vår prästadömsledare och berättade för honom om ett av våra små underverk. Jag tror att det gav honom förnyad styrka. Jag såg att han reagerade på det och det var mycket glädjande att se. Vi hjälper honom och han är så engagerad i det vi gör i detta storslagna verk. Syster Tanner Exakt. Jag tycker att en prästadömsledare har rätt att få reda på sådana framsteg för han älskar också dessa personer och arbetar för dem. När vi berättar om sådana saker är det ett sätt att hjälpa honom. Det fungerar. Syster Menlove Det fungerar verkligen. Samarbetet mellan presidentskapet för Primär och biskopsrådets medlemmar visar på en hel del ömsesidig respekt. Man märker att de ofta har arbetat tillsammans. Under det här mötet ödslar de ingen tid. De har bett och de har planerat. Systrarna kom förberedda. De kom förberedda med rekommendationer. Syster Tanner Ja, och jag tror också att de förstår kyrkans ordning. Presidentskapet rekommenderar olika personer för kallelser och de litar på att Herren bekräftar för biskopen vem han har förberett för att verka i kallelsen. Syster Menlove Jag tycker också om att den här medlemmen i biskopsrådet planerade att besöka Primär. Det visar hans kärlek till barnen och det visar också hur viktiga biorganisationerna är i kyrkan. Han har varit där förut, det märks, och han är intresserad av vad som händer med elvaåringarna. Det är glädjande att veta att man inte tjänar ensam. Vi hjälper prästadömsledarna och föräldrarna särskilt föräldrarna att undervisa barnen om evangeliet. En kallelses välsignelser Syster Tanner Det jag tycker om med de här videoavsnitten är att det känns som de har visat oss det rätta sättet att göra saker i kyrkan. När vi är ute och undervisar får vi ofta frågor. Och när vi svarar, ställer vi också frågor. Vi säger: Har du bett och talat med Herren om det? Vad har dina prästadömsledare rått dig att göra? Vad står det i handboken? Det här är tre säkra regler för att lyckas när vi strävar efter att tjäna Herren. När vi tjänar har vi blivit lovade välsignelser och jag vill att ni ska veta att jag har erfarit dessa välsignelser. Jag vittnar om dem. Jag har erfarit dem. Jag vet att de är verkliga. Min familj har välsignats tack vare min kallelse. Idag har vi betonat några väsentliga punkter när det gäller att tjäna i biorganisationerna. Tänk på några av de saker som vi har talat om. Vi har talat om tillit. Vi har talat om enighet, ansvarighet och glädje. Vi har talat om hur vi hjälper prästadömsledarna i deras strävan att få familjer och enskilda att komma till Kristus Detta arbete handlar om kärlek till varandra och framför allt kärlek till Herren. Att vara med er idag har varit till så stor välsignelse för oss. Vi bor och tjänar över hela världen och ändå är vi förenade i Jesu Kristi evangelium. Det är anmärkningsvärt. Nu vill vi avsluta med vårt vittnesbörd. Syster Menlove. Syster Menlove En kallelse att tjäna är ett heligt förtroende från Herren. Det är ett tillfälle att känna Herrens kärlek i större mått hans kärlek till oss och hans kärlek till dem vi tjänar. Min familj har välsignats rikligt av ledare inom prästadömet och biorganisationerna som älskar Herren. Jag har känt en sådan stor glädje när jag har sett er kärlek till barnen och till deras familjer. Jag är tacksam för ert hjärtas önskan att alla, även barnen, ska veta att vi har en kärleksfull himmelsk Fader som hör och besvarar våra böner och att Jesus Kristus är vår Frälsare och Återlösare. Jag vet att hans evangelium återställdes genom profeten Joseph Smith och att himlarna är öppna och att vi har en levande profet idag, president Gordon B Hinckley. Jag vet att det är sant. Jag vet detta genom den Helige Andens vittnesbörd, i Jesu Kristi namn, amen. Syster Tanner Jag är så tacksam för förmånen att få hjälpa prästadömet i det härliga arbetet att stärka familjerna och hjälpa dem att komma till Kristus. Det är en sådan stor välsignelse att se Herrens hand i allt vi gör och veta att han älskar och bryr sig om var och en av oss personligen. Jag vet att Herren har kallat oss att tjäna, och han dugliggör oss i detta tjänande, oavsett 14

hur svaga och ringa vi än känner att vi är. Det är en stor välsignelse att se unga kvinnor växa och bli vuxna, förberedda att uppfylla sin heligaste roll i sitt hem och sin familj. Jag vet att familjen har en central roll i Skaparens plan för sina barns eviga bestämmelse. 8 Jag vet att Jesus Kristus lever, att han älskar oss, att vi har hans återställda evangelium på jorden idag med apostlar och profeter och alla prästadömets nycklar för att besegla familjer till varandra och till Herren. Jag vittnar om dessa saker i Jesu Kristi namn, amen. Vi tjänar i tre olika biorganisationer men vi älskar att tjäna tillsammans. Vi älskar varandra Jag har ett vittnesbörd om kraften hos en Guds profet, president Gordon B Hinckley. Jag är tacksam för honom, för hans kärlek och för alla prästadömsledare som har visat tilltro till systrarna i den här kyrkan. När vi har talat om biorganisationernas arbete har jag tänkt så mycket på hur mycket Herren älskar kvinnorna i kyrkan. Jag tror att han älskar deras villighet att tjäna på alla sätt, deras önskan att tjäna honom helt enkelt. Om jag bara kunde få en sak att hända för kvinnorna i kyrkan så vore det att de visste att Herren älskar dem och att de känner hans kärlek i sitt dagliga liv. Jag har själv känt Herrens kärlek i mitt liv och jag är så tacksam för det. Jag vittnar om min Frälsare Jesus Kristus. Jag vet att han lever. Jag har känt hans vägledning och jag har känt den frid som han har lovat var och en av oss. Jag vittnar om dessa saker i Jesu Kristi heliga namn, amen. Slutnoter 1. Liahona, nov 2003, s 82. 2. Nordstjärnan, jul 1996, s 46. 3. Tro på Gud för pojkar, s 22 eller Tro på Gud för flickor, s 22. 4. Unga Kvinnor: Personlig tillväxt Stå såsom ett vittne om Gud, s 41. 5. Liahona, nov 2003, s 60. 6. Liahona, nov 2003, s 60. 7. Tro på Gud för pojkar, s 22 eller Tro på Gud för flickor, s 22. 8. Familjen: Ett tillkännagivande för världen, Nordstjärnan, okt 1998, s 24. JANUARI 2004 15

ÄLDSTE DALLIN H OAKS i de tolv apostlarnas kvorum Prästadömet och biorganisationerna För det tredje: den sista dagars heliga familjen och kyrkan får båda näring och vägledning från vår Herre Jesus Kristus. Frälsaren lärde: Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra. ( Joh 15:5) Grundläggande principer Hälsningar från Filippinerna, där vi arbetar för att etablera kyrkan i den enda kristna nationen i Asien. På grund av den snabba tillväxten har vi över 200 000 första generationens medlemmar i kyrkan och många nya och oerfarna ledare. I denna situation måste vi koncentrera oss på grundläggande principer när det gäller kyrkans lära och styrelsesätt. När jag talar om dessa grundläggande principer finns här fem av våra filippinska ledare som jag har bett vara mina närmaste åhörare. Var och en av dem representerar de tusentals andra med liknande ansvar i denna stora åhörarskara av ledare inom prästadömet och biorganisationerna. Mina medarbetare är en stavspresident, Raul Edgardo Vicencio, från Makati stav; en biskop, Michael Ramirez, från Cainta stav; en hjälpföreningspresident, Filipina Fernandez, från Pasay stav; en president för Unga kvinnor, Liza Enciso, från Quezon City södra stav och en president för Primärföreningen, Grace The, från Antipolo stav. Tack till er alla för er närvaro här och för ert beundransvärda tjänande. Vårt ämne är prästadömet och biorganisationerna, men vi kan inte tala om något av dessa ämnen utan att också tala om familjen. Vi kommer ofta att nämna familjen som både är grunden till och förmånstagare till prästadömets och biorganisationernas arbete. Vi börjar med att bekräfta tre grundläggande doktrinära principer. För det första: både kyrkan och den eviga familjen presideras över av prästadömets myndighet. Kyrkans och familjens ledning och tillvägagångssätt skiljer sig, men myndighetens grund prästadömet är densamma. För det andra: kyrkans organisation och familjens organisation stödjer varandra. Var och en är oberoende i sin egen sfär, men de har samma mission att uppfylla Guds ändamål att åvägabringa odödlighet och evigt liv för hans barn. (Se Moses 1:39.) Här är en gren som jag hittade när jag var på väg till det här mötet. Vad händer med den här grenen nu när den har skilts från vinstocken? Naturligtvis kommer den att dö. Den kan helt säkert inte bära frukt. Som Jesus sade: Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig. ( Joh 15:4) Om Jesu Kristi Kyrka och familjen ska kunna bära frukt så måste de förbli i vår Frälsare Jesus Kristus. Samma sak gäller var och en av dess medlemmar. Detta innebär att vi alla måste hålla hans bud och följa hans lärdomar och utvalda tjänare. Tre biorganisationers ursprung Första presidentskapet har sagt: Familjen och hemmet utgör grunden till ett rättfärdigt liv... Kyrkans biorganisationer är organiserade för att hjälpa den enskilde, familjen och prästadömet att uppfylla gudomliga förväntningar. 1 Låt oss titta på dessa tre biorganisationers ursprung och mission. 16

Hjälpföreningen organiserades av profeten Joseph Smith i Nauvoo 1842. Några av de ledande kvinnorna i Nauvoo föreslog ha en skriven konstitution, men profeten sade att han skulle ge dem något bättre. Han skulle organisera dem under prästadömet efter prästadömets mönster. 2 Denna organisation hade ett andligt ändamål, inte bara att hjälpa fattiga, utan också att frälsa själar 3. Profeten sade: Kyrkans organisation... var aldrig fullkomlig förrän kvinnorna var organiserade. 4 Hjälpföreningens organisation gav kvinnorna officiell ställning i kyrkan och förberedde dem för stora kommande ansvar, bland annat att tjäna i templet och undervisa om evangeliet. Det vi nu kallar Unga kvinnor organiserades av president Brigham Young omkring 30 år senare, för att ge de unga kvinnorna större möjligheter att lära sig om evangeliet och få större styrka att hålla buden och förkasta det världsliga. Den nya organisationen blev snart känd under ett namn som visade dess ändamål: Unga kvinnors gemensamma utbildningsförening. Omkring tio år senare, under president John Taylor, uppmärksammades behovet av att undervisa barnen om evangeliet när Primärföreningen organiserades. Nästan samtidigt ledde de unga männens behov av att lära sig om evangeliet, att tjäna och att förbereda sig för melkisedekska prästadömet till att de började ordineras och organiseras i aronska prästadömets kvorum. Föräldrar och ledare i kyrkan Skrifterna befaller oss att ta på [oss] hela Guds vapenrustning, så att [vi] kan stå emot djävulens listiga angrepp. (Ef 6:11) Enligt nutida uppenbarelser omfattar denna vapenrustning sanningens gördel, rättfärdighetens pansar, trons sköld och frälsningens hjälm. (Se L&F 27:16 18.) Barn och ungdomar måste iklädas denna vapenrustning. Den heliga plikten att ikläda barn och ungdomar Guds vapenrustning har getts till fäder och mödrar och andra familjemedlemmar, med hjälp av kyrkans prästadöme och biorganisationer. Ledda genom prästadömets myndighet När Hjälpföreningen, Unga kvinnor, Primär och aronska prästadömets kvorum utför sina viktiga uppgifter, arbetar de under ledning av prästadömets myndighet. För många år sedan tillkännagav första presidentskapet: Vi önskar... göra helt klart att alla biorganisationer verkar under direkt ledning och överinseende av stavarnas och församlingarnas prästadömsledare, som har det yttersta ansvaret för dessa organisationers arbete. 5 Detta innebär att alla som verkar i biorganisationerna måste genom handpåläggning ges myndighet att leda och undervisa i Guds rike. Det innebär också att de prästadömsledare som presiderar över biorganisationerna måste leda och övervaka deras arbete. Stavspresidenter och biskopar och grenspresidenter kan inte bara låta biorganisationernas ledare ta över biorganisationernas arbete och göra vad de vill. Biorganisationernas arbete, liksom arbetet inom kvorumen och kyrkans andra organisationer, är att stärka familjen och hemmet, som äldste Scott påminde oss om tidigare. Melkisedekska prästadömets kvorum och Hjälpföreningen gör detta främst genom att undervisa föräldrar och förmana dem att... fullgöra alla sina familjeplikter, som Herren sade i en uppenbarelse. (L&F 20:51; se också vers 47.) Unga kvinnors organisation och Primärföreningen stärker i huvudsak familjen och hemmet genom att undervisa ungdomar och barn och genom att leda dem i lämpliga aktiviteter. Liksom föräldrarna står kyrkans ledare och lärare under Herrens befallning att undervisa ur skrifterna, vari fullheten av evangeliet finnes. (L&F 42:12) Denna gudomliga mission kan bara fullföljas om biorganisationernas ledare och lärare söker och följer prästadömets ledning, och om prästadömets ledare leder, visar förståelse för och stödjer biorganisationernas program. Tillämpning av principer Låt oss nu tala om några praktiska tillämpningar av dessa principer på den världsomfattande kyrkans varierande förutsättningar. I Kyrkans instruktionshandbok står det att stavspresidenter och biskopar regelbundet ska träffa sina hjälpföreningspresidenter. 6 Deras rådgivare ska träffa Unga kvinnors och Primärs presidenter regelbundet. 7 Bröder, plikten att träffas regelbundet innebär mer än att träffas en gång om året. På liknande sätt ska biskopsrådet träffa alla tre presidenterna för biorganisationerna en gång i månaden under församlingsrådets möte. Där undervisar biskopsrådet dem om lärdomar och plikter. Där rådgör prästadömets och biorganisationernas ledare tillsammans om hur de ska förbättra evangelieundervisningen och aktiviteterna i församlingen, och hur de ska stärka enskilda och familjer andligt. 8 Om prästadömsledarna inte sammanträffar med biorganisationernas ledare, eller om prästadömsledarna inte vägleder och övervakar biorganisationerna tillräckligt, kan biorganisationernas undervisning och aktiviteter avvika från det som Herren har befallt. Samma sak kan hända om biorganisationernas ledare inte är trofasta i att följa sina prästadömsledares vägledning. Jag har till exempel sett följande avvikelser, här i Filippinerna och på andra platser i världen: JANUARI 2004 17