Pyrenomyceten Camarops pugillus funnen i Sverige NILS LUNDQVIST Lundqvist, N. 1987: Pyrenomyceten Camarops pugillus funnen i Sverige. [The pyrenomycete Camarops pugillus found in Sweden.] Svensk Bot. Tidskr. 81: 65-69. Stockholm. ISSN 0039-646X. Camarops pugillus is reported from a site 16 km NW of central Stockholm (near Hägerstalund, prov. Uppland), where it grows on a decayed log in a rich oak-hazel grove, renowned for its rare fungi. The find is the second in Europe. The first is ahitherto unpublished one on hombeam wood from Hronskå Dubrava in Czechoslovakia, leg. Z. Pouzar (material in UPS, det. Nannfeldt). The known distribution of the 'species has previously been restricted to E USA. C. pugillusis apparently a member ofthe temperate deciduous forest with the Swedish locality as a remarkable exception in the boreal-nemoral zone. However, Stockholm and the Lake Mälaren region have an unusually mild climate for this part of the country. The genus Camarops is compared with Hypoxy/on, and a key based on macroscopic characters is given for the Swedish species. A description of C. pugillus is provided. C. polysperma is reported as new to the province ofsödermanland. Nils Lundqvist, Department of Cryptogamk BOlany, Swedish Museum of Natural History, P. O. Box 50007,5-104 05 Stockholm, Sweden. Det av bebyggelse snart utnyttjade s k Hanstaområdet på Järvafältet NV om Stockholm i Uppland är känt för sina ovanliga svampar. Det bästa partiet är en tät lövskogshind belägen ca 800 m NNV om Hägerstalund och nu tillhörande Stockholms stad. Hassel och gamla ekar är markanta inslag i trädvegetationen, och mängden murkna stammar på marken tyder på att lunden stått orörd av människohand under lång tid. Nitare (1981) har beskrivit området, och från hans artlista kan nämnas sällsyntheter som igelkottstaggsvamp Hericium erinaceus, cinnoberspindling Cortinarius cinnabarinus, kärnticka Inonotus dryophilus och gulmjölkig storskål Peziza suc cosa. Kers (1978, 1983) har rapporterat flera märkliga fynd av, hypogeer, t ex hjorttryfflarna Elaphomyces aculeatus och E. macu/atus; den förstnämnda har här sin enda kända förekomst i Norden. Jag har under senare år gjort flera exkursioner i lunden och nästan varje gång med nya upptäckter som resultat, bl a lundbläcksvamp Coprinus a/opecia och gråsvart vårtöra The/ephora alra, den sistnämnda funnen även av Nitare men ej publicerad. Åtminstone fyra stora Peziza-arter finns här, däribland två "mjölkande", och skinnsvamparna och de stora trädsvamparna är legio (se även Lundqvist 1984). En grundlig mykologisk undersökning återstår dock fortfarande. Vid ett besök den 3 maj 1984 plockade jag rutinmässigt med mig en "Hypoxylon" från en rutten lövträc;lsstock' för vidare undersökning. Materialet blev länge liggande på mitt bord innan det hamnade under luppen. Svampen liknade inget jag sett förut med sitt stroma utbildat som hopträngda, upprättstående, knubbiga fingrar med grunda insnörningar. En mikroskopisk undersökning avslöjade den omedelbart som en art av Camarops, ocn fortsättningen blev lätt. I Nannfeldts (1972) revision' av släktet finns nämligen bara en art med detta utseende, C. pugillus (Schw.: Fr.) Shear (lat. pugillus = en handfull). Nannfeldt har sedermera bekräftat bestämningen, och jag har även kunnat jämföra med en isotyp avarten i Uppsala-herbariet (UPS). Släktet Camarops (sotdynor) liknar Hypoxylon (veddynor) genom sina oftast brunsvarta till svarta stromata men är inte släkt med detta och andra xylariaceer utan bildar en egen familj, Boliniaceae. Typiskt är att stromaytan blir "sotig" av de i slem utflytande, eller hos vissa arter utslungade,
66 Nils Lundqvist SVENSK BOT. TIDSKR RI (19R7) c Fig l. Camarops pugillus. Lundqvist 14764. - A: Unga U ollng) stromata - B Mogna (mullirt") stromata - C: Ver tikalsnilt av mogna stromata. som VIsar de i veden Insänkta fruktkropparna (I,t>rlical UCIIOIlS of mal/lrt" Stromulll sllo"""g Ihefruif bodies immt>rsed III 1I'00d) - x 4.
SVENSK BOT. TIDSKR. 81 (1987) ClU1Ulrops pugillw 67 B 6,lJm t 1mm c D Fig 2. Ctmvuops pugijlur, Lundqvist 14764. - A: Ektosrcornl. - B: Plattad spor i olika llgen (jiqtttn~dsport! in. difftrnuposijiolu). - C; Ascus med sporer. - D; Del av parafys (pari ofpataphysis). mörka sporerna. För säkerhets skull bör man ändå mikroskopera materialet eller göra ett vertikalsnitt genom stromat. så att fruktkropparna blottas. Flera inre karaktärer är nämligen mycket sirpräglade hos Camarops (tabell I). Släktet kan under luppen även förväxlas med vissa arter av Nummularie/la, vilka också har perithecier på olika höjd j stramat, men de avslöjas lätt i mikroskopet som typiska xyjariaceer. Det råder en viss oenighet om ascustoppens byggnad och hur sporspridningen går till. Nanofeldt (1972 s 339) redogör för olika uppfattningar och anser att asci saknar distinkt apikalapparat och att sporerna sprids passivt genom att flyta ut i det slem som bildas av de upplösta parafyserna och asci. Nuss & Hilber (lm) har dock experimentellt påvisat att åtminstone C. microspora, C. pettrsii och C. tubuliiui skjuter ut sina sporer och menar även att dessa arter har en apikalapparat i fonn aven ring. På mitt preparat av C. pugi/lus kan jag inte se någon struktur j ascustopparna, men dessa organ är genom sin ringa storlek svårstuderade och blåfärgas ej heller i jod (inamyloida). Möjligen kan man se bättre på färskt material. Det skall påpekas att unga asci och paralyser av C. pugillus är tydligt synliga i faskontrast, medan väggen hos gamla asci inte längre kan skönjas. Man anar dock var den har funnits, eftersom sporerna ofta ligger kvar sprungligt läge. Arterna Uf- Eftersom Nannfeldt inte gav någon nyckel till Camarops-artema följer här en sådan över de svenska, grundad på makroskopiska karaktärer. Stromata stora, I cm eller mera i längd 2 - Stromata smä, upp till l cm i längd 4 2 Översida ± slät C. lubulina - Översida ojämn 3 3 Översida smaknourig C. polysper",a - Översida skrovlig-knötig C. microsporg 4 Stromata sammannytande i nera cm stora aggregat uppblandade med barkpartier 0.... C. microsporo - Stromata ensamma eller n1gra få tillsammans... S S Stromata med uppstående. oftast gyttrade fingrar C. pugiilw - Stromata rundade i omkrets med oftast plattad översida, gulaktiga-olivgr! (övriga arter ± svarta) C. IUIf!o Det rader dispyt om huruvida stromat hos C. microspora är ett stort sådant med flera små diskar, som genombryter barken, eller om det är resultatet aven aggregation av flera smärre indi vid (Nannfeldt 1972 s 348). Rent diagnostiskt uppfattar man nog C. microspora som storvuxen.
68 Nils Lundqvist SVENSK BOT. TIDSKR. 81 (1987) Tabell 1. Skillnader mellan släktena Camarops och Hypoxylon. Karaktär Strama Perithecier Parafyser Asci. Apikalapparat Sporsymmetri Sporfärg Sporgroning Camarops köttigt eller elastiskt som ungt smala, höga, cylindriska eller ovala och långhalsade, på olika höjd i stramat upplöses upplöses inamyloid bilateral ljust till mörkt brun genom por Hypoxylon hårt rundade, på samma höjd i stramat varaktiga varaktiga amyloid unilateral brun till brunsvart genom springa Alla Camarops-arterna i Sverige är sällsynta till mycket ovanliga. C. tubulina (A. & S.: Fr.) Shear ärbara funnen en gång (Femsjö i Småland), C. pugi/lus likaså. C. lutea (A. & S.: Fr.) Nannf. är hittad två gånger (Småland, Uppland). C. microspora (Karst.) Shear påträffas mestadels i Norrland på gråal, men är känd även från Uppland (på klibbal) och Västergötland. C. polyspenna (Mont.) J. H. Mill. tycks vara sydsvensk (Öland till Uppland) och växer sannolikt bara på klibbal. Jag tar här tillfället att omnämna ett fynd av sistnämnda art från Södermanland, från vilket landskap den inte tidigare är känd: Gryt socken,l km SÖ ~m Ånhammar, i en lundartad skogsbacke på grov, murken, stående stam av klibbal, 15.IX. 1985, Lundqvist 15797 (S). Flera exemplar täckte stammen, det största 15 cm långt och 6 cm brett! Alla väsentliga upplysningar om arterna kan inhämtas i Nannfeldts uppsats, men något skall sägas om fyndet av C. pugillus. Camarops pugillus - Fig 1, 2 Stromat är svart med vitaktig till ljusbrun inre vävnad, 2-7 X 1-3 mm med tämligen oregelbundet utseende och ibland sammanflytande med andra individ till långsträckta konglomerat i vedfibrernas längsriktning. Fingrarna är tydliga bara på mogna exemplar, och deras sammanväxning kan variera - ett och annat finger kan stå för sig självt (tig 2). Entostromat med perithecierna sitter djupt nedsänkt i veden till skillnad från hos övriga Camarops-arter, och ektostromat sticker upp ett par mm ovanför substratet (fig 1 C). I varje finger finns den långa halsen aven päronformig till ellipsoid fruktkropp, men egendomligt nog är halsarnas antal alltid färre än antalet fruktkroppshåligheter längre ner i strom~t. Sannolikt är perithecierna förgrenade nertill. Nannfeldt hittade bara en hals per finger, men i några fall kan man på mitt material se 2-3 kanaler, vilket troligen betyder att förgreningen börjar rätt högt upp i fingret. Perithecievägg svartbrun, ogenomskinlig med kantiga tjockväggiga celler. Asci cylindriska, 39-48 x 4,5-5,5 ~m, utan (synlig) apikalapparat. Parafyser trådformiga med enstaka förgreningar, långa. Sporer snett liggande i en rad, ljusbruna, encelliga med två droppar, något tvåsidigt plattade, upptill rundade, nertill aningen tillspetsade och försedda med en groddpor, smalt elliptiska sedda i ventralläge, jämntjocka i kantläge, 5,7 7,3 x 3,5 x 2,5,um. Material på Riksmuseet (5), Lundqvist 14764. Substrat och miljö. - Substratet uppges av Nannfeldt till ved av amerikanska arter av lönn, bok, Rhododendron och tulpanträd Liriodendron. Beträffande det svenska fyndet noterade jag aldrig vad för slags stock arten växte på annat än att det var en barkjös lövträdsstam. I lunden finns alla de för en ek - hassellund typiska följeslagarna bland lövträden som alm, ask, lind och lönn men även sälg och asp samt enstaka rönnar och björkar. C. pugillus tillhör uppenbart ädellövskogen. Utbredning. - Den hittills kända utbredningen av C. pugillus har varit nordöstra USA: Massachusetts, New York, Pennsylvania, Tennessee, Virgi-
SVENSK BOT. TIDSKR. 81 (1987) nia, North Carolina. Typkollekten insamlades på lönn i North Carolina av Schweinitz (BPI, UPS). Med tanke på att otaliga mykologer har samlat och studerat svarta, stromatiska pyrenomyceter utan att göra annat än en handfull fynd avarten, måste den betecknas som ytterst sällsynt. Den tillhör säkert den tempererade klimatzonen med Hansta-förekomsten som nordlig utpost i den boreal-nemorala zonen. Men det är ju inte unikt att den klimatiskt gynnsamma Mälarregionen hyser sydliga arter. Emellertid är mitt fynd inte det enda europeiska. I Uppsala-herbariet (UPS) ligger ytterligare en kollekt, som Nannfeldt senare upptäckte. Den är en felbestämd "Hypoxylon" insamlaq på avenbok på berget Bu~n vid Hronskå Diibrava i Slovakien, Tjeckoslovakien, av Z. Pouzar 23.X. 1972 (det. Nannfeldt 1975). Kollekten är troligen en dubblett skickad från något tjeckiskt herbarium. Sannolikt är den inte tidigare publicerad. Avslutningsvis kan nämnas att även en annan amerikansk(~stasiatisk) Camarops-art nyligen CamaropspugiJlus 69 hittats i Europa, nämligen C. petersii (Berk. & Curt.) Nannf. Den har rapporterats från Berlin på ekved, av Nuss & Hilber (1977). En dubblett (Nuss 992) finns i UPS. Jag är Åke Strid stor tack skyldig för hjälp med fotografierna. Citerad litteratur Kers, L. E. 1979: Elaphomyces aculeatus funnen i Sverige. Svensk Bot. Tidskr. 73: 123-126. Kers, L. E. 1983: Några svenska fynd av hypogeiska svampar. Svensk Bot. Tidskr. 77: 259-268. Lundqvist, N. 1984: Uppsala SvampkJubb. JordstjlJrnan 5 (l): 47-48. Nitare, J. 1981: Hansta, mykologiskt intressant, men hur länge? Sveriges Mykologiska Förenings Medlemsblad2 (l): 10-13. Nannfeldt, J. A. 1972: Camarops Karst. (Sphaeriales, Boliniaceae). With special regard to its European species. Svensk Bot. Tidskr. 66: 335-376. Nuss, I. & HiJber, R. 1977: Camarops petersii (Berk. & Curt.) Nannf. - Erstnachweis för Europa - und weitere Camarops-Arten. ZeilSchr. Pilzkunde 43; 217 236. Lien och slåtterängen För andra året inbjuder Vä5tergötlands hembygdsförbund till kurs om liens vård och användning - med praktiska övningar i lieslåtter, föreläsningar om det gamla odlingslandskapet, slåttergille, utf~d, gammaldags IJlathållning. Förra kursen samlade icke minst botaniskt intresserade, som ville uppleva hävdvunna ängsmarker. Kursledning: Anette Bengtsson, Åke Carlsson och Gunnar Arnborg. Plats: Bredared i Borås kommun. Tid: 30 juli-2 aug 1987. Logi i grupp. Några bäddar i privatfamiljer. Plats för tält och husvagn. Kursavgift: 450 kr inkl mat och logi. Anmälan senast den l juli till Gunnar Arnborg, Låddegårdsvägen 22, 440 06 Gråbo. Tel 0302 42041. Högst 50 deltagare. Medarrangör: Wendelsbergs folkhögskola i Mölnlycke. "Kvinnorna VOTO oftast skickligare att begagna lie i de steniga ängarna än männen", står det i en gammal uppteckning. Det tar vi som en utmaning! Välkomna med anmälan till en praktisk, viktig och naturnära kurs! Styrelsen för Västergötlands hembygdsförbund