BILAGA I PRODUKTRESUMÉ 1
1. LÄKEMEDLETS NAMN Renagel 400 mg filmdragerade tabletter 2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING Varje tablett innehåller 400 mg sevelamer. För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1. 3. LÄKEMEDELSFORM Filmdragerad tablett. De benvita, ovala tabletterna är märkta Renagel 400 på ena sidan. 4. KLINISKA UPPGIFTER 4.1 Terapeutiska indikationer Renagel är indicerat för kontroll av hyperfosfatemi hos vuxna patienter som får hemodialys eller peritonealdialys. Renagel skall användas som en bland flera andra behandlingsmetoder, vilka kan innefatta kalciumtillskott, 1,25-dihydroxi vitamin D 3 eller en av dess analoger för att kontrollera utvecklingen av renal skelettsjukdom. 4.2 Dosering och administreringssätt Barn Säkerhet och effekt för detta läkemedel har inte fastställts hos barn under 18 år. Vuxna och äldre (> 65 år) För patienter som inte behandlas med fosfatbindare bestäms doseringen individuellt grundat på serumfosfatkoncentrationen, enligt vad som anges i tabellen nedan: Serumfosfatnivåer hos patienter Som ej behandlas med fosfatbindare Initial dos Renagel 400 mg tabletter 1,76 2,42 mmol/l (5,5-7,5 mg/dl) 2 tabletter, 3 gånger/dag 2,42 2,91 mmol/l (7,5-9 mg/dl) 3 tabletter, 3 gånger/dag > 2,91 mmol/l (>9 mg/dl) 4 tabletter, 3 gånger/dag Om Renagel ordineras som alternativ fosfatbindare skall Renagel ges i motsvarande doser i mg som patientens tidigare kalciumbaserade fosfatbindare. Serumfosfatnivåerna skall noga kontrolleras och Renageldosen justeras enligt målsättning att sänka serumfosfat till 1,76 mmol/l (5,5 mg/dl) eller lägre. Serumfosfat skall kontrolleras varannan eller var tredje vecka tills en stabil serumfosfatnivå har uppnåtts, och därefter med regelbunda intervaller. Doseringen kan variera mellan 1 och 10 400 mg-tabletter per måltid. Den faktiska dagliga medeldosen som användes vid den kroniska fasen under en ettårig klinisk studie var 7 gram sevelamer. Patienter skall ta Renagel i samband med måltid och följa sin ordinerade diet. Tabletterna måste sväljas hela. Skall ej tuggas. 2
4.3 Kontraindikationer Överkänslighet mot sevelamer eller något annat hjälpämne. Hypofosfatemi eller tarmobstruktion. 4.4 Varningar och försiktighet Renagels effekt och säkerhet har inte studerats hos barn eller predialyspatienter. Renagels effekt och säkerhet har inte studerats hos patienter med sväljningsproblem, obehandlad eller allvarlig gastropares eller retention av maginnehåll. Renagel skall endast användas på dessa patienter efter noggrann bedömning av fördelar och risker. Renagels effekt och säkerhet har inte studerats hos patienter med aktiv inflammatorisk tarmsjukdom, gastrointestinala motilitetsrubbningar, onormal eller oregelbunden tarmtömning eller hos patienter som tidigare genomgått större bukkirurgi. Därför måste man vara försiktig när man använder Renagel på patienter med dessa rubbningar. I mycket sällsynta fall har tarmobstruktion och ileus/subileus observerats hos patienter under behandling med Renagel. Obstipation kan vara ett föregående symptom. Patienter med obstipation bör noggrant följas under behandling med Renagel. Behandlingen med Renagel bör utvärderas på nytt för patienter som utvecklar svår obstipation eller andra svåra gastrointestinala symtom. Renagel ensamt är inte indicerat för kontroll av hyperparatyroidism. Hos patienter med sekundär hyperparatyroidism skall Renagel användas som en bland flera andra behandlingsmetoder, vilka kan innefatta kalciumtillskott, 1,25-dihydroxi vitamin D 3 eller en av dess analoger för att sänka nivåerna av intakt bisköldkörtelhormon (ipth). Patienter med njursvikt kan utveckla hypokalcemi eller hyperkalcemi. Renagel innehåller inte kalcium. Serumkalciumnivån bör kontrolleras på samma sätt som vid normal uppföljning av en dialyspatient. Kalcium bör ges som tillskott vid hypokalcemi. Beroende på födointaget och orsaken till terminal njursvikt kan dialyspatienter utveckla låga nivåer av vitamin A, D, E och K. I prekliniska studier har sevelamer likvärdigt med 10 gånger den maximala dosen till människor visat sig reducera absorptionen av vitamin D, E och K, samt folsyra (se även 5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter). Därför bör man hos patienter som inte tar dessa vitaminer kontrollera nivåerna av vitamin A, D, E och fastställa vitamin K status genom att mäta tromboplastintid och, om så behövs, ge vitamintillskott. Ytterligare kontroll av vitaminer och folsyra rekommenderas hos patienter som får peritonealdialys, eftersom nivåerna av vitamin A, D, E och K inte mättes i den kliniska studien på dessa patienter. Det finns för närvarande inte tillräckligt med data för att kunna utesluta möjligheten av folatbrist vid långtidsbehandling med Renagel. Serumkloridhalten kan öka under behandling med Renagel eftersom klorid kan bytas ut mot fosfat i intestinala lumen. Även om ingen kliniskt signifikant serumkloridökning har observerats i kliniska studier, bör man följa serumkloridnivån såsom sker i rutinuppföljningen av en dialyspatient. Ett gram Renagel innehåller cirka 180 mg (5,1 meq) klorid. Patienter med kronisk njurinsufficiens är predisponerade för att utveckla metabolisk acidos. Det har kommit rapporter om förvärrad acidos vid övergång från andra fosfatbindare till sevelamer i flera studier där man observerade lägre bikarbonatnivåer hos patienter som behandlades med sevelamer jämfört med patienter som behandlades med kalciumbaserade bindemedel. Därför rekommenderas en noggrannare kontroll av bikarbonatnivåerna i serum. 3
Mycket sällsynta fall av hypotyreoidism har rapporterats hos patienter som medicinerats med Renagel och levotyroxin samtidigt. Därför rekommenderas en noggrannare monitorering av TSH-nivåerna hos patienter som får båda läkemedlen. Patienter som tar antiarytmika mot arytmier och antiepileptika mot epilepsisjukdomar uteslöts från kliniska prövningar. Iaktta försiktighet vid förskrivning av Renagel till patienter som även tar dessa läkemedel. Patienter som får dialys är utsatta för vissa infektionsrisker som är specifika för dialyssättet. Peritonit är en känd komplikation för patienter som får peritonealdialys (PD) och i en klinisk studie med Renagel rapporterades ett flertal peritonitfall. Därför skall patienter som behandlas med PD övervakas noga så att man kan garantera att lämpliga aseptiska metoder används på ett tillförlitligt sätt tillsammans med snabb upptäckt och hantering av alla tecken och symtom som associeras med peritonit. Eftersom det ännu inte finns några data angående behandling med sevelamer under mer än ett år kan eventuell absorption och ackumulering av sevelamer vid långtidsbehandling inte helt uteslutas (se avsnitt 5.2 Farmakokinetik). 4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner Interaktionsstudier har inte utförts på patienter som genomgår dialys. I interaktionsstudier på friska försökspersoner hade Renagel ingen effekt på biotillgängligheten för digoxin, warfarin, enalapril eller metoprolol. Biotillgängligheten för ciprofloxacin minskade dock med ungefär 50 % när det samadministrerades med Renagel i en singeldosstudie. Följaktligen bör inte Renagel tas samtidigt som ciprofloxacin. Renagel kan påverka biotillgängligheten för andra medicinska produkter. Minskade nivåer av ciklosporin, mykofenolatmofetil och takrolimus har rapporterats hos transplantationspatienter när de samtidigt fått Renagel utan kliniska följder (dvs. avstötning av transplantatet). Man kan inte utesluta att en interaktion är möjlig och en noggrann monitorering av blodkoncentrationerna av mykofenolatmofetil, ciklosporin och takrolimus bör beaktas medan man använder dem i kombination och efter utsättningen. Vid administrering av medicinska produkter där en reducerad biotillgänglighet kan få en kliniskt signifikant effekt på säkerheten eller effektiviteten, bör den medicinska produkten administreras minst en timme före eller tre timmar efter Renagel, eller också bör läkaren beakta att övervaka nivåerna i blodet. 4.6 Graviditet och amning Säkerheten vid användning av Renagel hos gravida eller ammande kvinnor har inte fastställts. I djurstudier fanns inga tecken på att sevelamer framkallade embryofetal toxicitet. Renagel bör bara ges till gravida eller ammande kvinnor om det är absolut nödvändigt och efter det att man noga vägt riskerna mot fördelarna för både modern och fostret eller barnet (Se 5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter). 4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner Inga studier har utförts. 4.8 Biverkningar I studier med parallell design som innefattade 244 hemodialyspatienter med behandlingsduration på upp till 54 veckor och 97 peritonealdialyspatienter med behandlingsduration på 12 veckor, rapporterades de vanligaste förekommande ( 5 % av patienterna) biverkningarna som eventuellt eller 4
troligen var associerade med Renagel alla till mag-tarmkanalen i klassificeringen av organsystem. Data som eventuellt eller troligen är associerade med Renagel från dessa studier (299 patienter) och från okontrollerade kliniska prövningar (384 patienter) är listade efter frekvens i nedanstående tabell. Rapporteringsfrekvensen klassificeras som mycket vanlig (>1/10), vanlig (>1/100, <1/10), mindre vanlig (>1/1 000, <1/100), sällsynt (>1/10 000, <1/1 000), mycket sällsynt (<1/10 000), inklusive enskilda rapporter. Mag-tarmkanalen Mycket vanlig ( 1/10): Illamående, kräkning Vanlig ( 1/100, <1/10): Diarré, dyspepsi, flatulens, smärtor i övre delen av buken, förstoppning De flesta av dessa händelser observeras ofta hos patienter med kronisk njursjukdom i stadium 5 och behöver inte nödvändigtvis tillskrivas Renagel. Erfarenhet efter lansering: I mycket sällsynta fall har tarmobstruktion och ileus/subileus observerats hos patienter under behandling med Renagel. 4.9 Överdosering Inga fall av överdosering har rapporterats. Renagel har administrerats till normala, friska försökspersoner i doser upp till 14 gram, vilket motsvarar trettiofem kapslar om 403 mg (motsvarande trettiofem 400 mg-tabletter) per dag i åtta dagar, utan att några biverkningar förekom. 5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER 5.1 Farmakodynamiska egenskaper Behandling av hyperfosfatemi. ATC kod: V03AE02. Renagel innehåller sevelamer, en icke-absorberad fosfatbunden poly(allylaminhydroklorid) polymer, och är fri från metall och kalcium. Det innehåller multipla aminer som separeras från ryggraden av polymerstrukturen av en kolatom. Dessa aminer blir delvis protoniserade i tarmarna och interagerar med fosfatmolekyler genom jon- och vätebindningar. Genom att binda fosfat i mag-tarmkanalen sänker sevelamer fosfatkoncentrationen i serum. I kliniska prövningar har man visat att sevelamer är effektivt när det gäller att sänka halten av fosfat i serum hos patienter som får hemodialys eller peritonealdialys. Sevelamer sänker frekvensen av hyperkalcemi i jämförelse med de patienter som enbart använder kalciumbaserade fosfatbindare, antagligen eftersom själva produkten inte innehåller kalcium. Effekterna på fosfat och kalcium har visats kvarstå under en studie med ett års uppföljning. Sevelamer har visat sig binda gallsyra in vitro och in vivo i försök med djurmodeller. Gallsyrebindning med jonbytarharts är en väletablerad metod för att sänka kolesterolhalten i blodet. I kliniska försök sänktes den genomsnittliga totala och LDL kolesterolnivån med 15-31%. Denna effekt observeras efter 2 veckor och bevaras med långtidsbehandling. Triglycerider, HDL-kolesterol och albumin förändrades inte. I de kliniska försöken hos hemodialyspatienter hade sevelamer ensamt inte någon bestående och kliniskt signifikant effekt på intakt bisköldkörtelhormon i serum (ipth). I 12-veckorsstudien på peritonealdialyspatienter sågs dock liknande ipth-sänkningar jämfört med patienter som fick kalciumacetat. Hos patienter med sekundär hyperparatyroidism skall Renagel användas som en bland flera andra behandlingsmetoder, vilka kan innefatta kalciumtillskott, 1,25-dihydroxi vitamin D 3 eller en av dess analoger för att sänka nivåerna av intakt bisköldkörtelhormon (ipth). 5
I en klinisk prövning som pågick ett år hade Renagel inga negativa effekter på benomsättning eller mineralisering jämfört med kalciumkarbonat. 5.2 Farmakokinetiska egenskaper Renagel absorberas inte i mag-tarmkanalen enligt en farmakokinetisk studie gjord med en engångsdos hos friska försökspersoner. Farmakokinetiska studier har ännu inte gjorts på patienter med njursvikt (se avsnitt 4.4 Varningar och försiktighetsmått). 5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter I prekliniska studier på råttor och hundar minskade Renagel absorptionsförmågan av de fettlösliga vitaminerna D, E och K samt folsyra vid en dos som var 10 gånger högre än de maxdoser som gavs till människa. I en studie på råttor, där sevelamer administrerades i en dos som var 15-30 ggr den som ges till människor, upptäcktes en ökning av serumkoppar. Detta bekräftades inte i en studie på hundar, ej heller i kliniska försök. För närvarande finns inga formella data över karcinogenicitet tillgängliga. Studier in vitro och in vivo har dock visat att Renagel inte har någon genotoxisk potential. Den medicinska produkten absorberas inte heller i mag-tarmkanalen. I reproduktionsstudier fanns ingenting som tydde på att sevelamer framkallade embryoletalitet, fetotoxicitet eller teratogenicitet vid de prövade doserna (upp till 1 g/kg/dag på kaniner och upp till 4,5 g/kg/dag på råttor). Försämrad skelettförbening noterades på flera ställen hos foster till honråttor som fick en dos sevelamer som var 8-20 gånger högre än den humana maximumdosen på 200 mg/kg. Effekterna kan vara sekundära till uttömning av vitamin D och/eller vitamin K vid dessa höga doser. 6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER 6.1 Förteckning över hjälpämnen Varje tablett innehåller: Kiseldioxid, kolloidal vattenfri Stearinsyra Tablettöverdraget innehåller: Hypromellos Diacetylerade monoglycerider Tryckfärgen innehåller: Svart järnoxid (E172) Propylenglykol Hypromellos 6.2 Inkompatibiliteter Ej relevant. 6.3 Hållbarhet 2 år. 6
6.4 Särskilda förvaringsanvisningar Förvaras vid högst 25 C. Tillslut förpackningen väl. 6.5 Förpackningstyp och innehåll Högtryckspolyetenflaskor med ett polypropylenlock, som är svårt för barn att öppna, samt en installationsplombering. Förpackningsstorlekarna är: 400 mg-tabletter 1 x 360 tabletter 2 x 360 tabletter 3 x 360 tabletter Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras. 6.6 Särskilda anvisningar för destruktion Inga särskilda anvisningar. Ej använt läkemedel och avfall skall kasseras enligt gällande anvisningar. 7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING Genzyme Europe B.V., Gooimeer 10, 1411 DD Naarden, Nederländerna 8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING EU/1/99/123/005 EU/1/99/123/006 EU/1/99/123/007 9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE 28/01/2000 Förnyat godkännande: 26/01/2005 10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN Information om detta läkemedel finns tillgänglig på EMEAs hemsida http://www.emea.europa.eu/. 7
1. LÄKEMEDLETS NAMN Renagel 800 mg filmdragerade tabletter 2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING Varje tablett innehåller 800 mg sevelamer. För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1. 3. LÄKEMEDELSFORM Filmdragerad tablett. De benvita, ovala tabletterna är märkta Renagel 800 på ena sidan. 4. KLINISKA UPPGIFTER 4.1 Terapeutiska indikationer Renagel är indicerat för kontroll av hyperfosfatemi hos vuxna patienter som får hemodialys eller peritonealdialys. Renagel skall användas som en bland flera andra behandlingsmetoder, vilka kan innefatta kalciumtillskott, 1,25-dihydroxi vitamin D 3 eller en av dess analoger för att kontrollera utvecklingen av renal skelettsjukdom. 4.2 Dosering och administreringssätt Barn Säkerhet och effekt för detta läkemedel har inte fastställts hos barn under 18 år. Vuxna och äldre (> 65 år) För patienter som inte behandlas med fosfatbindare bestäms doseringen individuellt grundat på serumfosfatkoncentrationen, enligt vad som anges i tabellen nedan: Serumfosfatnivåer hos patienter Som ej behandlas med fosfatbindare Initial dos Renagel 800 mg tabletter 1,76 2,42 mmol/l (5,5-7,5 mg/dl) 1 tablett, 3 gånger/dag > 2,42 mmol/l (>7,5 mg/dl) 2 tabletter, 3 gånger/dag Om Renagel ordineras som alternativ fosfatbindare skall Renagel ges i motsvarande doser i mg som patientens tidigare kalciumbaserade fosfatbindare. Serumfosfatnivåerna skall noga kontrolleras och Renageldosen justeras enligt målsättning att sänka serumfosfat till 1,76 mmol/l (5,5 mg/dl) eller lägre. Serumfosfat skall kontrolleras varannan eller var tredje vecka tills en stabil serumfosfatnivå har uppnåtts, och därefter med regelbunda intervaller. Doseringen kan variera mellan 1 och 5 800 mg-tabletter per måltid. Den faktiska dagliga medeldosen som användes vid den kroniska fasen under en ettårig klinisk studie var 7 gram sevelamer. Patienter skall ta Renagel i samband med måltid och följa sin ordinerade diet. Tabletterna måste sväljas hela. Skall ej tuggas. 4.3 Kontraindikationer Överkänslighet mot sevelamer eller något annat hjälpämne. Hypofosfatemi eller tarmobstruktion. 8
4.4 Varningar och försiktighet Renagels effekt och säkerhet har inte studerats hos barn eller predialyspatienter. Renagels effekt och säkerhet har inte studerats hos patienter med sväljningsproblem, obehandlad eller allvarlig gastropares eller retention av maginnehåll. Renagel skall endast användas på dessa patienter efter noggrann bedömning av fördelar och risker. Renagels effekt och säkerhet har inte studerats hos patienter med aktiv inflammatorisk tarmsjukdom, gastrointestinala motilitetsrubbningar, onormal eller oregelbunden tarmtömning eller hos patienter som tidigare genomgått större bukkirurgi. Därför måste man vara försiktig när man använder Renagel på patienter med dessa rubbningar. I mycket sällsynta fall har tarmobstruktion och ileus/subileus observerats hos patienter under behandling med Renagel. Obstipation kan vara ett föregående symptom. Patienter med obstipation bör noggrant följas under behandling med Renagel. Behandlingen med Renagel bör utvärderas på nytt för patienter som utvecklar svår obstipation eller andra svåra gastrointestinala symtom. Renagel ensamt är inte indicerat för kontroll av hyperparatyroidism. Hos patienter med sekundär hyperparatyroidism skall Renagel användas som en bland flera andra behandlingsmetoder, vilka kan innefatta kalciumtillskott, 1,25-dihydroxi vitamin D 3 eller en av dess analoger för att sänka nivåerna av intakt bisköldkörtelhormon (ipth). Patienter med njursvikt kan utveckla hypokalcemi eller hyperkalcemi. Renagel innehåller inte kalcium. Serumkalciumnivån bör kontrolleras på samma sätt som vid normal uppföljning av en dialyspatient. Kalcium bör ges som tillskott vid hypokalcemi. Beroende på födointaget och orsaken till terminal njursvikt kan dialyspatienter utveckla låga nivåer av vitamin A, D, E och K. I prekliniska studier har sevelamer likvärdigt med 10 gånger den maximala dosen till människor visat sig reducera absorptionen av vitamin D, E och K, samt folsyra (se även 5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter). Därför bör man hos patienter som inte tar dessa vitaminer kontrollera nivåerna av vitamin A, D, E och fastställa vitamin K status genom att mäta tromboplastintid och, om så behövs, ge vitamintillskott. Ytterligare kontroll av vitaminer och folsyra rekommenderas hos patienter som får peritonealdialys, eftersom nivåerna av vitamin A, D, E och K inte mättes i den kliniska studien på dessa patienter. Det finns för närvarande inte tillräckligt med data för att kunna utesluta möjligheten av folatbrist vid långtidsbehandling med Renagel. Serumkloridhalten kan öka under behandling med Renagel eftersom klorid kan bytas ut mot fosfat i intestinala lumen. Även om ingen kliniskt signifikant serumkloridökning har observerats i kliniska studier, bör man följa serumkloridnivån såsom sker i rutinuppföljningen av en dialyspatient. Ett gram Renagel innehåller cirka 180 mg (5,1 meq) klorid. Patienter med kronisk njurinsufficiens är predisponerade för att utveckla metabolisk acidos. Det har kommit rapporter om förvärrad acidos vid övergång från andra fosfatbindare till sevelamer i flera studier där man observerade lägre bikarbonatnivåer hos patienter som behandlades med sevelamer jämfört med patienter som behandlades med kalciumbaserade bindemedel. Därför rekommenderas en noggrannare kontroll av bikarbonatnivåerna i serum. Mycket sällsynta fall av hypotyreoidism har rapporterats hos patienter som medicinerats med Renagel och levotyroxin samtidigt. Därför rekommenderas en noggrannare monitorering av TSH-nivåerna hos patienter som får båda läkemedlen. 9
Patienter som tar antiarytmika mot arytmier och antiepileptika mot epilepsisjukdomar uteslöts från kliniska prövningar. Iaktta försiktighet vid förskrivning av Renagel till patienter som även tar dessa läkemedel. Patienter som får dialys är utsatta för vissa infektionsrisker som är specifika för dialyssättet. Peritonit är en känd komplikation för patienter som får peritonealdialys (PD) och i en klinisk studie med Renagel rapporterades ett flertal peritonitfall. Därför skall patienter som behandlas med PD övervakas noga så att man kan garantera att lämpliga aseptiska metoder används på ett tillförlitligt sätt tillsammans med snabb upptäckt och hantering av alla tecken och symtom som associeras med peritonit. Eftersom det ännu inte finns några data angående behandling med sevelamer under mer än ett år kan eventuell absorption och ackumulering av sevelamer vid långtidsbehandling inte helt uteslutas (se avsnitt 5.2 Farmakokinetik). 4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner Interaktionsstudier har inte utförts på patienter som genomgår dialys. I interaktionsstudier på friska försökspersoner hade Renagel ingen effekt på biotillgängligheten för digoxin, warfarin, enalapril eller metoprolol. Biotillgängligheten för ciprofloxacin minskade dock med ungefär 50% när det samadministrerades med Renagel i en singeldosstudie. Följaktligen bör inte Renagel tas samtidigt som ciprofloxacin. Renagel kan påverka biotillgängligheten för andra medicinska produkter. Minskade nivåer av ciklosporin, mykofenolatmofetil och takrolimus har rapporterats hos transplantationspatienter när de samtidigt fått Renagel utan kliniska följder (dvs. avstötning av transplantatet). Man kan inte utesluta att en interaktion är möjlig och en noggrann monitorering av blodkoncentrationerna av mykofenolatmofetil, ciklosporin och takrolimus bör beaktas medan man använder dem i kombination och efter utsättningen. Vid administrering av medicinska produkter där en reducerad biotillgänglighet kan få en kliniskt signifikant effekt på säkerheten eller effektiviteten, bör den medicinska produkten administreras minst en timme före eller tre timmar efter Renagel, eller också bör läkaren beakta att övervaka nivåerna i blodet. 4.6 Graviditet och amning Säkerheten vid användning av Renagel hos gravida eller ammande kvinnor har inte fastställts. I djurstudier fanns inga tecken på att sevelamer framkallade embryofetal toxicitet. Renagel bör bara ges till gravida eller ammande kvinnor om det är absolut nödvändigt och efter det att man noga vägt riskerna mot fördelarna för både modern och fostret eller barnet (Se 5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter). 4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner Inga studier har utförts. 4.8 Biverkningar I studier med parallell design som innefattade 244 hemodialyspatienter med behandlingsduration på upp till 54 veckor och 97 peritonealdialyspatienter med behandlingsduration på 12 veckor, rapporterades de vanligaste förekommande ( 5 % av patienterna) biverkningarna som eventuellt eller troligen var associerade med Renagel alla till mag-tarmkanalen i klassificeringen av organsystem. Data som eventuellt eller troligen är associerade med Renagel från dessa studier (299 patienter) och från okontrollerade kliniska prövningar (384 patienter) är listade efter frekvens i nedanstående tabell. Rapporteringsfrekvensen klassificeras som mycket vanlig (>1/10), vanlig (>1/100, <1/10), mindre 10
vanlig (>1/1 000, <1/100), sällsynt (>1/10 000, <1/1 000), mycket sällsynt (<1/10 000), inklusive enskilda rapporter. Mag-tarmkanalen Mycket vanlig ( 1/10): Illamående, kräkning Vanlig ( 1/100, <1/10): Diarré, dyspepsi, flatulens, smärtor i övre delen av buken, förstoppning De flesta av dessa händelser observeras ofta hos patienter med kronisk njursjukdom i stadium 5 och behöver inte nödvändigtvis tillskrivas Renagel. Erfarenhet efter lansering: I mycket sällsynta fall har tarmobstruktion och ileus/subileus observerats hos patienter under behandling med Renagel. 4.9 Överdosering Inga fall av överdosering har rapporterats. Renagel har administrerats till normala, friska försökspersoner i doser upp till 14 gram, vilket motsvarar trettiofem kapslar om 403 mg (motsvarande sjutton 800 mg-tabletter) per dag i åtta dagar, utan att några biverkningar förekom. 5 FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER 5.1 Farmakodynamiska egenskaper Behandling av hyperfosfatemi. ATC kod: V03AE02. Renagel innehåller sevelamer, en icke-absorberad fosfatbunden poly(allylaminhydroklorid) polymer, och är fri från metall och kalcium. Det innehåller multipla aminer som separeras från ryggraden av polymerstrukturen av en kolatom. Dessa aminer blir delvis protoniserade i tarmarna och interagerar med fosfatmolekyler genom jon- och vätebindningar. Genom att binda fosfat i mag-tarmkanalen sänker sevelamer fosfatkoncentrationen i serum. I kliniska prövningar har man visat att sevelamer är effektivt när det gäller att sänka fosfat i serum hos patienter som får hemodialys eller peritonealdialys. Sevelamer sänker frekvensen av hyperkalcemi i jämförelse med de patienter som enbart använder kalciumbaserade fosfatbindare, antagligen eftersom själva produkten inte innehåller kalcium. Effekterna på fosfat och kalcium har visats kvarstå under en studie med ett års uppföljning. Sevelamer har visat sig binda gallsyra in vitro och in vivo i försök med djurmodeller. Gallsyrebindning med jonbytarharts är en väletablerad metod för att sänka kolesterolhalten i blodet. I kliniska försök sänktes den genomsnittliga totala och LDL kolesterolnivån med 15-31%. Denna effekt observeras efter 2 veckor och bevaras med långtidsbehandling. Triglycerider, HDL-kolesterol och albumin förändrades inte. I de kliniska försöken hos hemodialyspatienter hade sevelamer ensamt inte någon bestående och kliniskt signifikant effekt på intakt bisköldkörtelhormon i serum (ipth). I 12-veckorsstudien på peritonealdialyspatienter sågs dock liknande ipth-sänkningar jämfört med patienter som fick kalciumacetat. Hos patienter med sekundär hyperparatyroidism skall Renagel användas som en bland flera andra behandlingsmetoder, vilka kan innefatta kalciumtillskott, 1,25-dihydroxi vitamin D 3 eller en av dess analoger för att sänka nivåerna av intakt bisköldkörtelhormon (ipth). I en klinisk prövning som pågick ett år hade Renagel inga negativa effekter på benomsättning eller mineralisering jämfört med kalciumkarbonat. 11
5.2 Farmakokinetiska egenskaper Renagel absorberas inte i mag-tarmkanalen enligt en farmakokinetisk studie gjord med en engångsdos hos friska försökspersoner. Farmakokinetiska studier har ännu inte gjorts på patienter med njursvikt (se avsnitt 4.4 Varningar och försiktighetsmått). 5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter I prekliniska studier på råttor och hundar minskade Renagel absorptionsförmågan av de fettlösliga vitaminerna D, E och K samt folsyra vid en dos som var 10 gånger högre än de maxdoser som gavs till människa. I en studie på råttor, där sevelamer administrerades i en dos som var 15-30 ggr den som ges till människor, upptäcktes en ökning av serumkoppar. Detta bekräftades inte i en studie på hundar, ej heller i kliniska försök. För närvarande finns inga formella data över karcinogenicitet tillgängliga. Studier in vitro och in vivo har dock visat att Renagel inte har någon genotoxisk potential. Den medicinska produkten absorberas inte heller i mag-tarmkanalen. I reproduktionsstudier fanns ingenting som tydde på att sevelamer framkallade embryoletalitet, fetotoxicitet eller teratogenicitet vid de prövade doserna (upp till 1 g/kg/dag på kaniner och upp till 4,5 g/kg/dag på råttor). Försämrad skelettförbening noterades på flera ställen hos foster till honråttor som fick en dos sevelamer som var 8-20 gånger högre än den humana maximumdosen på 200 mg/kg. Effekterna kan vara sekundära till uttömning av vitamin D och/eller vitamin K vid dessa höga doser. 6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER 6.1 Förteckning över hjälpämnen Varje tablett innehåller: Kiseldioxid, kolloidal vattenfri Stearinsyra Tablettöverdraget innehåller: Hypromellos Diacetylerade monoglycerider Tryckfärgen innehåller: Svart järnoxid (E172) Propylenglykol Hypromellos 6.2 Inkompatibiliteter Ej relevant. 6.3 Hållbarhet 2 år. 12
6.4 Särskilda förvaringsanvisningar Förvaras vid högst 25 C. Tillslut förpackningen väl. 6.5 Förpackningstyp och innehåll Högtryckspolyetenflaskor med ett polypropylenlock, som är svårt för barn att öppna, samt en installationsplombering. Förpackningsstorlekarna är: 800 mg-tabletter 6 x 30 tabletter 1 x 100 tabletter 1 x 180 tabletter 2 x 180 tabletter 3 x 180 tabletter Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras. 6.6 Särskilda anvisningar för destruktion Inga särskilda anvisningar. Ej använt läkemedel och avfall skall kasseras enligt gällande anvisningar. 7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING Genzyme Europe B.V., Gooimeer 10, 1411 DD Naarden, Nederländerna 8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING EU/1/99/123/008 EU/1/99/123/009 EU/1/99/123/010 EU/1/99/123/011 EU/1/99/123/012 EU/1/99/123/013 9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE 28/01/2000 Förnyat godkännande: 26/01/2005 10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN Information om detta läkemedel finns tillgänglig på EMEAs hemsida http://www.emea.europa.eu/. 13