R I K S Å K L A G A R Ä M B E T E T Å R S B E R Ä T T E L S E 2 0 0 0
Redaktion Marja Lehtonen, Riksåklagarämbetet Grafisk design Taina Reinikka, Edita Oyj Tryck Edita Oyj, Helsingfors 2001 2
TILL LÄSAREN Riksåklagarämbetets årsberättelse är avsedd att vara en informationskälla främst för dem som arbetar inom åklagarväsendet och justitieförvaltningen. Berättelsen kan också ge övriga myndigheter, studerande och enskilda medborgare nyttig information om åklagarverksamheten. Beträffande innehåll och uppbyggnad följer årsberättelsen 2000 huvudsakligen den föregående årsberättelsen. De statistiska uppgifterna är dessvärre fortfarande i vissa avseenden bristfälliga som en följd av att det nya datasystemet för brottsärenden SA KA RI ännu inte kan ge ut alla de statistiska uppgifter som skulle behövas för att beskriva åklagarverksamheten. I slutet av berättelsen finns en förteckning över riksåklagarämbetets avgöranden med korta referat av verksamhetsårets viktigaste beslut samt ett alfabetiskt sakregister. Helsingfors den 29 mars 2001 MARJA LEHTONEN Överinspektör
INNEHÅLLSFÖRTECKNING RIKSÅKLAGARE MATTI KUUSIMÄKI: Åklagaren i ett öppnare Europa... 6 BITRÄDANDE RIKSÅKLAGARE MARTTI JAATINEN: Klagomålsavgörandena styr åklagarverksamheten... 8 ÅKLAGARVÄSENDET 10 Rinksåklagaren... 10 Biträdande riksåklagaren... 10 Statsåklagarna... 10 Brottmål som från samhällets synpunkt är viktigt... 11 Riksåklagarämbetet... 11 De lokala åklagarenheterna...12 De allmänna åklagarna...12 FÖRVALTNINGEN 14 Utnämningsärenden...14 De utnämnda åklagarnas yrkesbakgrund...15 Resultatstyrning av åklagarväsendet...15 Projekt...19 Verksamhhet för upprätthållande av arbetsförmåga...20 Information...20 4 ÅTALSÄRENDEN 25 Åtalsprövningsärenden...25 Ändringsprövningsärenden...33 Justitieministeriets, justitiekanslerns och justitieombudsmannens åtalsförordnanden...36 Åtalsförordnanden enligt 1 KAP. strafflagen...37 Överklaganden till högsta domstolen...38 Åklagarförordnanden...39 Ekonomiska brott...40 Ekobrottsåklagarna...40 Polisbrottsärenden...40 Samarbetet mellan polis och åklagare... 41
UTVECKLING, STYRNING OCH UTBILDNING 42 Riksåklagarens allmänna föreskrifter och anvisningar...42 Utbildning inom åklagarväsendet...43 Praktiksystemet för biträdande åklagare...47 Åklagarpoolen...49 Nyckelåklagare...49 Regiongruppsverksamheten...53 Övervakning...54 INTERNATIONELLA ÄRENDEN 56 Inledning...56 Det nordiska samarbetet...56 Det rättsliga samarbetet inom Östersjöregionen...57 Europeiska unionen...59 Europarådet...62 Övrigt internationellt samarbete...63 Besök hos Riksåklagarämbetet...63 Den internationella åklagarföreningens konferens i Sydafrika... 64 Anvisningar och råd i internationella ärenden till de lokala åklagarna...64 Myndighetssamarbete...64 SAKKUNNIGUPPDRAG 67 Utlåtanden...67 Övriga sakkunniguppdrag...68 STATISTISKA UPPGIFTER 69 Riksåklagarämbetet...69 Åklagarnas verksamhetsstatistik år 2000...75 Riksåklagarämbetets personal 31.12.2000...77 UTLÅTANDE 78 Riksåklagarens utlåtande om förslaget till bestämmelser om straffrättens allmänna läror...78 FÖRTÄCKNING ÖVER AVGÖRANDEN 85 Åtalsprövningsärenden...85 Andra åtalsärenden...88 Riksdagens, justitieministeriets, justitiekanslerns eller justitieombudsmannens åtalsförordnanden...89 Åtalsförordnanden enligt SL 1 kap....89 Ändringsprövningsärenden...90 Klagomål... 105 SAKREGISTER 109 5
Riksåklagare Matti Kuusimäki: ÅKLAGAREN I ETT ÖPPNARE EUROPA 6 Den viktigaste händelsen i rättsligt hänseende under det gångna året var ikraftträdandet av Finlands nya grundlag den 1 mars. Även om de viktigaste strukturerna i vår statsförfattning har stått sig väl under många årtionden och därmed kunnat överföras nästan oförändrade till den nya lagen, kan den tid vi just nu upplever ses som början på en ny era i vår konstitution. Då de allt mera omfattande grundläggande medborgerliga fri- och rättigheterna redan för några år sedan togs in i regeringsformen innebar det att grundlagens ställning i rättskipningen stärktes. Denna utveckling har också haft betydelse för åklagarnas arbete för att förverkliga det straffrättsliga ansvaret. Under de tillställningar som under det gångna året ordnats inom åklagarväsendet har man velat beakta grundlagsreformen. Dess betydelse har därför betonats i alla sammanhang. Riksåklagarens roll som åklagare i riksrätten har även fått sin slutliga form och samtidigt har riksåklagarens möjligheter att delta i beredningen av mål ökat. Under slutet av året inleddes åklagarväsendets nyckelåklagarprogram som förväntas ge stor utdelning i framtiden. Nyckelåklagarnas uppgift är att på lämpligt sätt dela med sig av det specialkunnande de har skaffat sig inom den straffrättsliga rättsvårdens olika områden. Brottsligheten antog nya former under 1990-talet: den blev allvarligare, allt mera organiserad och internationell. Brottsligheten har inte på länge respekterat nationella gränser. Detta har ställt nya krav på åklagarväsendet i kampen mot gränsöverskridande brottslighet. Man kan därför säga att i och med millennieskiftet gick den straffrättsliga rättsvård som endast utgår från nationell verksamhet till historien. Stärkandet av det straffrättsliga samarbetet utgör ett viktigt element av det område som baserar sig på frihet, säkerhet och rätt. På ett område som tillåter fri rörlighet kan den internationella brottsligheten inte längre bekämpas med traditionella medel. Europeiska unionen har vidtagit många åtgärder i kampen mot brottsligheten. Vid Europiska rådets möte i Tammerfors kom man bl.a. överens om att före utgången av 2001 grunda en Eurojust-enhet där alla
medlemsstater är representerade. I mars 2001 placeras en finländsk åklagare i Bryssel, där enheten inleder sin verksamhet som en interimistisk organisation. Enheten har till uppgift att koordinera brottsundersöknings- och åtalsåtgärder mellan medlemsstaterna i allvarliga gränsöverskridande brottmål. Hanteringen av civila kriser har blivit en viktig form av internationellt samarbete särskilt som en följd av kriserna på Balkan. De militära operationerna har inte räckt till för att lugna ner situationen för gott, utan det har krävts samarbete både inom den civila och offentliga förvaltningen. En viktig uppgift i detta sammanhang har varit att stärka åklagarväsendets ställning på de krisdrabbade områdena. Finlands åklagarväsende deltar aktivt i detta arbete. Den påtagliga internationaliseringen har således lett till att det vid sidan av den traditionella åklagarverksamheten har tillkommit nya uppdrag som kräver nytt kunnande. Europarådets ministerkommitté antog 6.10.2000 (Recommendation Rec(2000)19) rekommendationer angående åklagarnas oberoende ställning och uppgifter. För Finlands åklagarväsende har det varit lätt att anpassa sig till rekommendationerna eftersom Finland har en lång tradition som rättsstat. Mot bakgrunden av detta kan det konstateras att även om den finländska åklagaren står inför stora utmaningar till följd av de nya uppgifter som förutsätter internationellt samarbete, har åklagaren goda förutsättningar att anta dessa utmaningar med hjälp av de rättsliga medel som dagens alleuropeiska krav ställer. 7
Biträdande riksåklagare Martti Jaatinen: KLAGOMÅLSAVGÖRANDENA STYR ÅKLAGARVERKSAMHETEN 8 Under verksamhetsåret inkom till Riksåklagarämbetet 283 ändringsprövningsklagomål och 80 klagomål över åklagares förfarande. Under samma period avgjorde de lokala åklagarna 29 229 ärenden utöver de åtal som väcktes och strafforder som utfärdades. Ändringsprövningsärendena gällde främst missnöjda målsägandens krav på att åtal skulle väckas i sådana fall där åklagaren hade beslutat att inte väcka åtal. I dessa ärenden samt i sådana ärenden som ämbetsverket på eget initiativ beslöt uppta för ny åtalsprövning fattades i 31 fall beslut att väcka åtal och i ärenden som närmast gällde åklagares förfarande togs i 44 fall ställning på ett sätt som blev styrande för åklagarverksamheten. Klagomål inkom också i ärenden som gällde åklagares beslut i egenskap av förundersökningsledare vid brott som polismän misstänks ha begått samt i ärenden som gällde åklagares beslut att avbryta förundersökningen. Ordet klagomål har en negativ värdeladdning. De åklagare som blir föremål för klagomål upplever i allmänhet klagomålet som en orättvis kritik av åklagarens arbete och knappast är det heller särskilt roligt att vid sidan av allt annat arbete skriva ner den begärda förklaringen med anledning av klagomålet. Också de personer som vid Riksåklagarämbetet behandlar klagomålsärenden kan tycka att deras viktigaste uppgift borde vara att agera åklagare i riktiga mål. Men klagomålsärenden kan också upplevas på ett annat sätt. För åklagarväsendets ledning har klagomålen en viktig betydelse inte bara vid fullgörandet av riksåklagarens uppgift att övervaka åklagarna utan också för att klagomålen ger ett medel att leda och styra åklagarverksamheten. Klagomålsärendena ger dessutom en bra bild av hur medborgarna upplever lagligheten, rättvisan och ändamålsenligheten i åklagarnas verksamhet. Samtidigt mäter de på sitt sätt tilltron till rättsväsendet bland medborgarna. A ntalet klagomål är enligt min uppfattning litet i förhållande till antalet ärenden som åklagarna avgör samt i förhållande till antalet besvär över tingsrätternas avgöranden i brottmål. A v detta torde man kunna dra den slutsatsen att åklagarväsendets verksamhet som helhet betraktad relativt väl uppfyller de
förväntningar som ställs på det som ett pålitligt och rättssäkerhetsfrämjande element i rättsväsendet. En ny behandling av ändringsprövningsärenden möjliggörs av riksåklagarens devolutionsrätt. Klagomålen i dessa ärenden kan betraktas som ett lagstadgat rättsmedel när det gäller åklagares avgöranden. Om riksåklagaren inte ändrar en lokal åklagares avgörande kan man anta att två likartade åtalsprövningsavgöranden ger systemet trovärdighet, även om klaganden inte är nöjd med slutresultatet. De flesta avgöranden som innebär en ändring av åklagarens beslut eller som innehåller något kritiskt ställningstagande med anledning av åklagarens beslut är ett uttryck för den tillförlitlighet i rättskipningsmyndighetens verksamhet som uppnås genom en ny prövning av ärenden, eventuellt under bättre förutsättningar. Både vid avgörandet av klagomålsärenden och vid utnyttjande av devolutionsrätten accentueras ofta också en kriminalpolitisk aspekt. I vissa av våra avgöranden har vi t.ex. förordnat att åtal skall väckas för misshandel då åklagaren har fattat beslut att inte väcka åtal. Den lokala åklagarens beslut har i och för sig varit lagligt men det har inte tillfredsställt det allmänna rättsmedvetandet eftersom samhällets attityd till misshandelsbrott håller på att hårdna. Om de beslut som vi anser ha en allmän styrande verkan på åklagarverksamheten informerar vi både via våra egna kanaler och massmedierna. Vi tar också upp dem i den interna utbildningen. Även om de oberoende åklagarna fattar sina beslut självständigt kan enhetligheten i åklagarpraxis förbättras genom behandlingen av klagomålsärenden. 9
ÅKLAGARVÄSENDET RIKSÅKLAGAREN Åklagarväsendet har genom lagstiftning givits en oberoende ställning. Detta framgår bl.a. av åklagarnas självständiga prövningsrätt och behörighet samt av att beslutsfattandet huvudsakligen koncentrerats till åklagarväsendet och när det gäller åklagarkåren i sin helhet till riksåklagaren. Riksåklagaren utnämner alla lokala åklagare och utövar disciplinär makt över dem. Riksåklagaren fattar även beslut om interna tjänstearrangemang inom åklagarväsendet samt beslutar om de viktigaste förvaltningsärendena. Riksåklagaren kan överta avgörandet av ett ärende som ankommer på en underlydande åklagare samt förordna att en underlydande åklagare utför ett åtal som riksåklagaren har beslutat väcka. Åklagarväsendets anslag upptas i statsbudgeten under justitieministeriets huvudtitel och riksåklagaren för budgetförhandlingar om åklagarväsendets anslag med justitieministeriet, men det är riksåklagarämbetet som ansvarar för åklagarväsendets resultatstyrning. BITRÄDANDE RIKSÅKLAGAREN Biträdande riksåklagaren avgör med samma behörighet som riksåklagaren de ärenden som ankommer på honom samt fungerar som ställföreträdare för riksåklagaren. A rbetsfördelningen mellan riksåklagaren och biträdande riksåklagaren bestäms i riksåklagarämbetets arbetsordning. 10 STATSÅKLAGARNA Vid Riksåklagarämbetet har under verksamhetsperioden arbetat 12 statsåklagare, som är behöriga att utföra åklagaruppgifter i hela landet. Statsåklagarna skall i första hand sköta åklagaruppgifterna i de brottmål som från samhällets synpunkt är viktigast. De skall också utföra åtal som riksdagen, justitieministeriet, justitiekanslern eller riksdagens justitieombudsman har beslutat väcka. Statsåklagarna är dessutom åklagare i ärenden som hovrätten behandlar i första instans. I den rådande tvåstegsorganisationen har statsåklagarna inte någon självständig förmansställning i förhållande till de lokala åklagarna, men till statsåkla-
garna kan delegeras rätt att avgöra ärenden med riksåklagarens behörighet. Enligt förordningen om riksåklagarämbetet kan en statsåklagare med stöd av arbetsordningen eller riksåklagarens förordnande avgöra andra än principiellt viktiga eller vittgående ärenden med samma behörighet som riksåklagaren. I Riksåklagarämbetets arbetsordning har denna behörighet delegerats så att statsåklagarna kan avgöra ärenden angående åtalsprövningar och klagomål, om inte ärendet föranleder åtgärder av riksåklagaren eller annat ställningstagande. BROTTMÅL SOM FRÅN SAMHÄLLETS SYNPUNKT ÄR VIKTIGT Ett brottmål är från samhällets synpunkt viktigt om det t.ex. är fråga om (RÅ:1998:1, riksåklagarens anvisning): ett grovt brott som har samband med den egentliga organiserade brottsligheten, brott som orsakat exceptionellt stora person-, miljö- eller förmögenhetsskador eller risk för sådana, tjänstebrott som begåtts av en tjänsteman i betydande ställning ett exceptionellt brott som riktar sig mot en tjänsteman på grund av dennes tjänsteutövning eller tjänsteställning (exempelvis ett brott mot rättsvården) brott som begåtts av personer i betydande samhällelig ställning, om ärendet uppvisar drag som kan rubba förtroendet för likställdheten mellan medborgarna eller det straffrättsliga systemets funktion, brott som har klara politiska eller rasistiska motiv gärningar som har samband med de grundläggande fri- och rättigheterna (exempelvis brott mot yttrande- eller tryckfriheten eller s.k. medborgarolydnad), ärenden som innehåller internationella element eller tangerar internationell politik eller krigsförbrytelse eller brott mot humaniteten enligt 11 kap. strafflagen eller brott mot politiska rättigheter enligt 14 kap. strafflagen. RIKSÅKLAGARÄMBETET I egenskap av central förvaltningsmyndighet ombesörjer Riksåklagarämbetet åklagarväsendets verksamhetsförutsättningar så att de uppgifter som krävs för att förverkliga det straffrättsliga ansvaret kan skötas på ett jämlikt, snabbt och ekonomiskt sätt, så som rättssäkerheten och allmän fördel kräver. Ämbetsverkets personal bestod under verksamhetsåret av 33 tjänstemän. För att uppgifterna skall kunna skötas på ett ändamålsenligt sätt är Riksåklagarämbetet indelat i flera enheter, dvs. förvaltningsenheten, enheten för åtalsärenden och utvecklingsenheten. Internationella ärenden sköttes under verksamhetsåret av statsåklagaren för internationella ärenden, som rapporterar direkt till riksåklagaren. Denna statsåklagare är från och med 1.1.2001 chef för den internationella enheten, som inrättades nämnda datum. I slutet av berättelsen, före bilagan, finns en förteckning över de anställda. 11
För behandling av och beslut i ärenden som gäller åklagarväsendets samt Riksåklagarämbetets verksamhet samt vittgående eller principiellt viktiga ärenden finns en ledningsgrupp, som består av riksåklagaren som ordförande och biträdande riksåklagaren som vice ordförande samt enhetscheferna som övriga medlemmar. DE LOKALA ÅKLAGARENHETERNA Finland är indelat i 90 härad. Vid häradsämbetena och dessas avdelningar sköts polis-, åklagar-, utsöknings- och registerförvaltningsuppgifter samt vissa allmänna förvaltningsuppgifter. I 13 härad finns det särskilda ämbetsverk för dessa uppgifter men i de övriga häradena sköts ärendena av häradsämbetenas avdelningar. En lokal åklagarenhet kan således vara organiserad antingen som häradets åklagarämbete (t.ex. i Åbo och Tammerfors) eller som häradsämbetets åklagaravdelning (t.ex. i Esbo och Vanda). Dessutom ha Åland ett landskapsåklagarämbete. Det finns sammanlagt 78 lokala enheter, eftersom vissa härads åklagarverksamhet sköts av ett annat härads åklagaravdelning. DE ALLMÄNNA ÅKLAGARNA Åklagarens ställning och uppgifter framgår av bestämmelsen i 1 lagen om allmänna åklagare, som understryker det viktiga i åklagarens roll och ställning, nämligen att förverkliga det straffrättsliga ansvaret, beakta den enskilde individens rättsskydd, allmän fördel och objektivitetsprincipen. A v bestämmelsen framgår dessutom att varje åklagare har självständig åtalsprövningsrätt samt vissa med domsmakt jämförliga uppgifter. Lagen om allmänna åklagare, lagen om rättegång i brottmål, förundersökningslagen, tvångsmedelslagen samt rättegångsbalken innehåller också viktiga bestämmelser om åklagarens uppgifter. A ndra ständigt tillämpliga bestämmelser om åklagarens uppgifter finns i strafflagen och i andra lagar som gäller straffrättsliga påföljder samt gärningsmän. I vår lagstiftning finns därutöver fler än 300 lagrum som reglerar åklagarens skyldigheter och rättigheter samt innehåller närmare bestämmelser om skötseln av de grundläggande uppgifterna. ÅKLAGARVÄSENDET Åklagarväsendet i siffror år 2000 anställda 555 åklagare 345 kansli- och annan personal 210 åklagarenheter 78 av åklagarna avgjorda ärenden 83.000 (enligt antal ärenden) beslut att inte väcka åtal 30.000 (enligt antal personer) åklagarväsendets utgifter 157,1 Mmk 12
FÖRVALTNINGEN UTNÄMNINGSÄRENDEN Åklagarenheterna Riksåklagaren utnämner alla häradsåklagare. Under verksamhetsåret gjordes sammanlagt 33 utnämningar. Tjänsternas och tjänsteförhållandenas fördelning enligt löneklass är följande: löneklass A25 A26 A27 A28 tjänster 98 1 1 tjänsteförhållanden 10 3 1 0 totalt 19 11 2 1 Utnämningar år 2000 totalt 33 st A ntalet sökande per tjänst varierade från 1 till 18. Sökandena uppgick till sammanlagt 259, av vilka 124 (48 %) var män och 135 (52 %) kvinnor. A v dem som utnämndes var 15 (47 %) män och 17 (53 %) kvinnor. 14 Riksåklagarämbetet Kari Laine utnämndes till överinspektör för tiden 1.1 30.4.2000; tiden förlängdes senare till slutet av maj för att utjämna Riksåklagarämbetets årliga arbetsmängd. Riksåklagaren utnämnde från 1.4.2000 EM Pia Meri till utbildningsplanerare vid utvecklingsenheten och studentmerkonom Satu Sarkala till byråsekreterare vid förvaltningsenheten. Överinspektör Heli Vesaaja beviljades tjänstledigt 1.5 31.10.2000 för skötseln av juristuppgifter vid europeiska människorättsdomstolen i Strasbourg. Häradsåklagare, VH Heikki Wendorf utnämndes för denna tid till överinspektör för viss tid; tiden förlängdes senare till 31.12.2000 för att utjämna den årliga arbetsmängden.
DE UTNÄMNDA ÅKLAGARNAS YRKESBAKGRUND De utnämnda personernas yrkeserfarenhet eller juristkarriär efter avlagd JuKexamen består huvudsakligen (över 56 %) av verksamhet som åklagare, tjänstgöring i andra statliga tjänster t.ex. inom domstolsväsendet, polisförvaltningen, skatteförvaltningen och inom den allmänna rättshjälpen (över 38 %) samt hos andra arbetsgivare (ca 5 %). Merparten av de utnämnda var i åklagarväsendets anställning före utnämningen. 38 % Tjänstgöring i andra statliga tjänster 5 % Andra 57 % Erfarenhet av åklagareverksamhet Erfarenhet av åklagareverksamhet (A25) genomsnitt drygt 4 år 22 % Erfarenhet av åklagareverksamhet (A26, 27, 28) genomsnitt ca 8 år 45 % Erfarenhet av åklagareverksamhet (A25, 26, 27, 28) genomsnitt drygt 6 år 33 % De personer som utnämndes till tjänster vid de lokala åklagarenheterna (A 25, A 26, A 27 och A 28) hade i genomsnitt drygt 6 års erfarenhet av åklagareverksamhet. De personer som utnämndes till tjänster vid de lokala åklagarenheterna (A 26, A 27 och A 28) hade i genomsnitt cirka 8 års erfarenhet av åklagareverksamhet. De personer som utnämndes till häradsåklagartjänster i löneklass A 25 vid de lokala åklagarenheterna hade i genomsnitt drygt 4 års erfarenhet av åklagarverksamhet. RESULTATSTYRNING AV ÅKLAGARVÄSENDET Resultatförhandlingar STYRNINGSSYSTEMET Målet med resultatstyrningen är att utveckla förvaltningens traditionellastyrningssystem från en skriftlig, vertikal styrning till ett förfarande som baserar sig på förhandlingar. Trots det förhandlingsförfarande som har följts inom åklagarväsendet har uppställandet av både kvalitativa och kvantitativa mål nästan undantagslöst och rentav ensidigt skett på organisationens högsta nivå, dvs. tidigare vid justitiekanslersämbetet och sedermera vid Riksåklagarämbetet. 15
I syfte att aktivera det viktigaste elementet inom resultatstyrningen, dvs. avtals- och förhandlingsförfarandet, har riksåklagarämbetet i samverkan med de lokala åklagarenheterna förhandlat om åklagarväsendets resultatmål och granskat i vilken utsträckning de har nåtts. Samarbete mellan centralförvaltningen och det lokala åklagarväsendet har tagit sig uttryck i de utbildnings- och förhandlingsdagar som ordnades för åklagarenheternas chefer i Tammerfors 23 24.3.2000 och i Åbo 21 22.9.2000. I Tammerfors diskuterades domstolarnas, åklagarnas och polisens verksamhet och deras kontakter till olika referensgrupper samt behandlades personligt ledarskap och utvecklingsdiskussionerna med personalen. Dessutom gick man igenom, hur resultatmålen hade nåtts, samt behandlades de på förhand gjorda kommentarerna angående 2001 års resultatmål, på basis av vilka resultatmålen har fastställts. FÖRVALTNINGEN FÖRHANDLINGSRAMARNA Riksåklagarämbetet och de lokala åklagarenheterna förde 11.10-18.12.2000 förhandlingar om 2001 års resultatmål. Förhandlingarna fördes vid Riksåklagarämbetet separat med varje enhet. Enheterna deltog emellertid samarbetsområdesvis. Under förhandlingarna kom man överens om att åklagarväsendet fortsättningsvis skall koncentrera sig på bekämpningen av narkotikabrottslighet. Vad gäller den tid behandlingen av ärenden får ta i anspråk uppställdes nu såsom tidigare år som mål att åtalsprövningen inte i någon kategori av ärenden får räcka längre än sex månader. Över förhandlingarna har uppsatts protokoll och resultatavtal har ingåtts. I avtalen nämns också de enskilda enheternas utvecklingsprojekt och samarbetsområdenas riktlinjer. Förverkligandet av 2000 års resultatmål RIKSÅKLAGARÄMBETET Särskilda mål uppställdes inom olika tyngdpunktsområden. Ledarskap: 1. Förbättring av enhetschefer ledarförmåga 2. Effektivare åtgärder för upprätthållande av arbetsförmågan Organisationen/åklagarväsendets personal: 1. Justering av indelningen i samarbetsområden 2. Helhetsutredning av åklagarenheternas resursbehov Åtalsprövnings- och klagomålsärenden: 1. Fokusering på samhälleligt viktiga ekonomiska brottmål 16
Utvecklingsverksamhet: 1. Förverkligande av åklagarväsendets utbildningsprogram för år 2000 samt planering och utveckling av den framtida utbildningen 2. Införande av ett system med nyckelåklagare 3. Beredning och utfärdande av riksåklagarens allmänna anvisningar 4. Uppföljning av resultatmålen samt forskning som stöder Riksåklagarämbetets styrningsverksamhet 5. Konsolidering av regiongruppernas verksamhet Internationella ärenden: 1. Ökning av åklagarnas kunnande i internationella rättsvårdsärenden 2. Deltagande i det internationella åklagarsamarbetet och inhämtande av information om den internationella rättsvården i brottmål Information: 1. Konsolidering av informationspolitiken och strategin så att den blir enhetlig inom hela åklagarväsendet 2. Skapande av en rättvisande bild av Riksåklagarämbetets och hela åklagarväsendets verksamhet och avgöranden. Målen har inte till alla delar nåtts, närmast som en följd av att de personella resurserna under verksamhetsåret var mindre än väntat. DE LOKALA ÅKLAGARENHETERNA För enheterna uppställdes omfattande kvalitativa och kvantitativa resultatmål. De kvalitativa målen var följande: 1. De ärenden som avgörs slutgiltigt av åklagaren skall motiveras bättre 2. Behandlingsrutinerna vid ekonomiska brott utvecklas 3. Åtalspraxis vid narkotikabrott förenhetligas 4. Åtalspraxis vid våldsbrott förenhetligas 5. Åtalsprövningen skall ske utan dröjsmål och får ta högst 6 månader i anspråk 17 Vid höstens resultatmålsförhandlingar med enheterna samt under chefsdagarna har grundliga diskussioner förts om i vilken utsträckning de kvalitativa målen har nåtts. Sammandrag av resultaten har uppgjorts för de olika ämbetsverken. Ökningen av narkotikabrotten har under verksamhetsåret varit så stor, rentav 18 %, att detta tydligt har påverkat åklagarnas arbetsmängd. Särskilt omfattande narkotikabrott, där bevisningen baserar sig på personbevisning är också processuellt svåra för åklagarna och mycket arbetsdryga med beaktande av det nya rättegångsförfarandet. Överhuvudtaget har målen blivit mera komplicerade och har även ofta en internationell anknytning. På basis av sammandragen av de kvalitativa resultatmålen kan det konstateras att det fortsättningsvis finns väsentliga skillnader i åklagarpraxis mellan de olika enheterna.
I nedanstående tabell redogörs närmast för hur de kvantitativa resultatmålen har nåtts. Åklagarämbetenas och avdelningarnas resultat 2000 Uppskattning/mål Förverkligat Förändför för ring från 2000 2000 föreg. år Inkomna ärenden 80 530 st 87 173 st 10 % Avgjorda ärenden 80 970 st 82 795 st 10 % åklagarämbetena 38 460 st 36 817 st åklagaravdelningarna 42 510 st 45 978 st Överförda ärenden 9 088 st 13 926 st -50 % FÖRVALTNINGEN ANTAL ANSTÄLLDA 507 årsv. 507 årsv 12 årsv. åklagarämbetena årsv. 211 årsv. åklagaravdelningarna årsv. 296 årsv. VERKSAMHETS- UTGIFTER 135 000 000 mk 135 085 174 mk 5 % åklagarämbetena mk 60 917 133 mk åklagaravdelningarna mk 74 168 041 mk Intäkter 500 000 mk 596 863 mk 21 % LÖNSAMHET verksamhetsutgifter / avgjorda ärenden 1 667 mk/st 1 632 mk/st -4 % åklagarämbetena 1 751 mk/st 1 655 mk/st -9% åklagaravdelningarna 1 564 mk/st 1 613 mk/st 0 % PRODUKTIVITET avgjorda ärenden / årsv. 160 st/årsv. 163 st/årsv. 7 % åklagarämbetena 167 st/årsv. 174 st/årsv. 12 % åklagaravdelningarna 161 st/årsv. 155 st/årsv. 3 % 18
PROJEKT Projektet för utveckling av åklagarverksamheten PROJEKTETS DELAR, TIDTABELL OCH ORGANISATION I oktober startade riksåklagaren ett projekt som syftar till att i grunden utreda åklagarens uppgiftsbeskrivning åklagarnas grundutbildning kanslipersonalens fortbildning samarbetet mellan åklagare och polis vid förundersökning åklagarnas processdeltagande och utvecklingen av resultatstyrningen inom åklagarväsendet Varje delprojekt bereds av en särskild arbetsgrupp. Samarbetet mellan polisen och åklagarna granskas i en permanent delegation som tillsattes i början av året och vars verksamhet har kopplats till projektet. Ett sammandrag av rapporterna kommer att uppgöras. Utredningarna och sammandraget skall bli färdiga 2001. Riksåklagarämbetets ledningsgrupp verkar som lednings- och styrgrupp för projektet. Varje arbetsgrupp har fått särskilt preciserade uppdrag. A r- betsgruppen består förutom av tjänstemän inom åklagarväsendet även av medlemmar från justitieministeriet, domstolsväsendet, polisen och åklagarkåren. UTGÅNGSPUNKTERNA Förändringarna i påföljdssystemet och rättegången i brottmål, internationaliseringen, statsförvaltningens allt medvetnare personalpolitik samt de förväntningar beträffande produktivitet och effektivitet som ställs på den service som det allmänna producerar förutsätter att åklagarväsendet drar upp principiella riktlinjer för sin verksamhet och går in för långsiktig planering. 19 MÅLSÄTTNINGARNA Syftet med projektet är att ge Riksåklagarämbetet en mångsidig utredning om åklagarnas och åklagarväsendets verksamhet. På basis av projektet kan en mera systematiskt och långsiktig planering av verksamheten göras. De årliga verksamhets- och ekonomiplanerna kan förankras i de fastställda riktlinjerna så att resultatmålen och verksamhetens tyngdpunktsområden bildar en så enhetlig och effektiv helhet som möjligt. Förhoppningsvis gagnar projektet även justitieministeriet, domstolarna och polisen samt alla andra som behöver sammanställda uppgifter om åklagarväsendet.
VERKSAMHET FÖR UPPRÄTTHÅLLANDE AV ARBETSFÖRMÅGAN Riksåklagarämbetet lät år 1999 göra en enkät om de anställdas hälsotillstånd och hur de orkar i arbetet. Med anledningen av enkätsvaret ordnades under verksamhetsåret återkopplingsmöten på olika håll i landet. Dessa möten ordnades i samarbete med ämbetsverken och företagshälsovården. Med tanke på fortsatta åtgärder har företagshälsovården tillgång till de personliga rapportuppgifterna. Verksamheten för utveckling och upprätthållande av arbetsförmågan (TYKY) fortsatte i form av föreläsningar i regiongrupperna. Föreläsningspaketet innefattade ett anförande av en överinspektör från Riksåklagarämbetet samt ett anförande av en psykolog från företagshälsovården med temat att orka i arbetet. Syftet var att få igång TYKY-verksamhet i åklagarenheterna. Vissa enheter har redan fastställt en TYKY-plan. Under verksamhetsåret slutfördes tvådagarsutbildningen för de TYKYkontaktpersoner som utsetts för åklagarväsendet. Effektivisering av upprätthållandet av arbetsförmågan var under verksamhetsåret ett av Riksåklagarämbetets resultatmål. FÖRVALTNINGEN INFORMATION Extern information Under verksamhetsåret har den externa informationsverksamheten varit aktiv och liksom tidigare år öppen, snabb, tillförlitlig och tydlig samt behandlat olika medier på ett jämbördigt sätt. Information om riksåklagarens ställningstaganden till den straffrättsliga rättsvården samt om grundläggande uppgifter om åklagarväsendet och om enskilda brottmål av samhällelig vikt har småningom uppmärksamgjort också allmänheten på ämbetsverkets roll och på hela åklagarverksamheten. Riksåklagarens, biträdande riksåklagarens och statsåklagarnas föreläsningar och anföranden under seminarier och andra tillställningar har kompletterat informationsverksamheten. De lokala häradsåklagarna har bidragit till att göra åklagarnas arbete känt t.ex. genom att besöka gymnasiernas lektioner i samhällslära och juridik, där de har berättat om sitt arbete och besvarat elevernas frågor. I utbildningen av åklagarväsendets personal betonas frågor som gäller information och offentlighet. För åklagarna har ordnats flera kurser i kommunikation och uttrycksförmåga. I januari öppnades Riksåklagarämbetets hemsidor på adressen www.oikeus.fi/vksv, som är en del av justitieministeriets sidor. På webbsidorna finns på finska, svenska och engelska sådana basuppgifter om åklagarvä- 20
sendet och Riksåklagarämbetet som vanliga medborgare behöver, samt rikligt med aktuellt material för medierna, studerande, åklagarkåren och referensmyndigheter. Sidorna upptar även meddelanden, sammandrag av avgöranden som har föranlett åtgärder, vakanta tjänster, utnämningar, utlåtanden och åklagarväsendets utbildningsprogram samt riksåklagarens allmänna anvisningar och föreskrifter. Även årsberättelserna finns tillgängliga i pdf-format. Företrädare för Sveriges riksåklagares verkskansli bekantade sig under sitt besök hos RÅÄ också med ämbetsverkets informationsverksamhet, dess principer och praktiska utförande. Gästerna var särskilt intresserade av ämbetsverkets webbsidor, eftersom de som bäst höll på med sina egna. Diskussionen var livlig och synpunkter utbyttes. Det visade sig att bägge parter hade likartade problem. Den största skillnaden föreföll att ligga i de personalresurser som avdelats för informationsverksamhet: i Sverige har man satsat mycket mera på detta än i Finland. Hela personalen vid Riksåklagarämbetet gör sitt bästa för att sakligt besvara telefonförfrågningar och lämna upplysningar eller ge råd om vilken behörig myndighet man kan vända sig till. FÖRVALTNINGEN Intern information Åklagarväsendets interna information från Riksåklagarämbetet till de lokala enheterna har fortgått genom publikationen Akkusastoori. Tidningens layout har utvecklats och innehållet har blivit mångsidigare. Under verksamhetsåret utkom A kkusastoori 13 gånger och sidantalet ökade klart jämfört med föregående år. Upplagan ökades något. A nvändningen av elektronisk post i den interna informationen har ökat och utvecklats under verksamhetsåret. Den interna informationen har tydligt effektiviserats till följd av olika tillställningar, såsom chefsdagarna, utbildningstillfällen, regionsgruppsverksamheten och uppföljningsbesök. I samband med dessa har det varit möjligt att utbyta erfarenheter och tankar med kollegerna. Åklagarmedaljen Den 31 mars 2000 hade det förflutit hundra år sedan den första doktorsavhandlingen om åklagarverksamheten, Virallisen syyttäjistön kehittyminen, organisatsiooni ja syyteoikeus (Utvecklingen av det offentliga åklagarväsendet, dess organisation samt åtalsrätten), lades fram för offentlig granskning. Denna straffprocessuella undersökning var avfattad av juris kandidaten Kaarlo Ignatius. Riksåklagarämbetet beslöt att för att hedra doktorsavhandlingen och hela åklagarväsendet låta prägla en s.k. åklagarmedalj som kommer att delas ut som ett värdefull tecken på erkänsla. Medaljen designas av skulptören Erkki Kannosto och den präglas av Myntverket i Finland A b. Medaljen blir färdig och offentliggörs år 2001. 22
Inhemska besök Under verksamhetsåret fick Riksåklagarämbetet ta emot flera besök och ordna förhandlingar. Bland andra bekantade sig justitieombudsmannens kansli under ledning av justitieombudsman Lauri Lehtimaja och högsta domstolen under ledning av president Olavi Heinonen med ämbetsverket. Med riksdagens lagutskott och förvaltningsutskott fördes diskussioner om aktuella frågor. Landshövdingarna besökte tillsammans med inrikesministeriets representanter ämbetsverket liksom även representanter för Helsingfors hovrätt och Helsingfors A dvokatförening. Dessutom bekantade sig många andra samarbetsparter och även juris studerande med ämbetsverket och dess verksamhet. FÖRVALTNINGEN 24
ÅTALSÄRENDEN ÅTALSPRÖVNINGSÄRENDEN Med åtalsprövningsärenden avses ärenden i vilka den första åtalsprövningen har gjorts vid Riksåklagarämbetet. Om en lokal åklagare redan har utfört åtalsprövning i ett ärende och det upptas till ny prövning vid Riksåklagarämbetet, är det fråga om ett ändringsprövningsärende (se nedan). Sammanlagt 24 åtalsprövningsärenden överfördes från 1999. Underverksamhetsåret togs 56 nya ärenden upp till åtalsprövning och av dem avgjordes 47 st. Under verksamhetsåret väcktes som ett resultat av åtalsprövningen åtal mot 25 personer. I fråga om 54 personer beslöts att inte väcka åtal. I slutet av verksamhetsberättelsen ingår en förteckning över avgöranden Förteckningen upptar korta referat av de viktigaste ärenden som avgjorts under verksamhetsåret och som har lett till åtgärder. Vissa åtalsprövningsärenden som avgjordes under verksamhetsåret TÅGOLYCKAN I JYVÄSKYLÄ Statsåklagaren väckte åtal mot en lokförare för äventyrande av trafiksäkerheten, tio fall av dödsvållande och tretton fall av vållande av kroppsskada till följd av en tågolycka i Jyväskylä 6.3.1998. Ett snälltåg på väg från Tammerfors via Jyväskylä på väg till Pieksämäki närmade sig en växel med alltför hög hastighet, vilket ledde till att loket välte, lossade från tågsättet, törnade mot en personbil och slungades slutligen mot en broramps stödpelare av betong. Även de två vagnar som var längst fram i tåget välte och de fyra återstående spårade ur. Statsåklagaren ansåg att lokföraren av vårdslöshet i sin uppgift som utkik hade försummat sin skyldighet enligt tågsäkerhetsstadgan att hålla utkik och underrätta den lokeldare som verkade som förare om hastighetsbegränsande semaforer och att uppmärksamma föraren på bromsarnas och banans skick. 25
Dessutom hade lokföraren då han varseblivit att tåget närmade sig en växel med alltför hög hastighet underlåtit att i enlighet med tågsäkerhetsstadgan vidta alla tänkbara åtgärder för att avvärja faran. Statsåklagaren ansåg att lokföraren genom detta förfarande hade orsakat tio personers död samt kroppsskador som var större än obetydliga på tretton personer, till följd av att tåget spårat ur och vagnarna vält. (99/44) Tingsrätten förkastade åtalet. Statsåklagaren besvärade sig över domen hos hovrätten. MISSTANKARNA OM INSIDERBROTT VID ORION-KONCERNENS DIVIDENDUTDELNING Orion-koncernen A bp gav 8.7.1999 ett börsmeddelande där bolaget uppgav som sin avsikt att utdela sina aktier i Instrumentarium A bp som naturadividend till sina aktieägare. Dividendutdelningsplanen hade tagits upp till behandling vid koncernens styrelsemöte 1.4.1999. Senare konstaterades det att personer som hörde till koncernens förvaltningsorgan samt deras närmaste krets hade handlat med koncernens aktier 1.4.1999 22.6.1999. I ärendet hördes såsom misstänkta två personer som hörde till förvaltningsrådets ordförandes närmaste krets. Statsåklagaren beslöt att inte åtala de övriga misstänkta förutom förvaltningsrådets ordförande, eftersom det vid förundersökningen inte hade framkommit bevis för att de vid tidpunkten för aktiehandeln skulle ha haft insiderinformation. Statsåklagaren tillräknade förvaltningsrådets ordförande missbruk av insiderinformation, men lät bli att väcka åtal eftersom gärningen för ordförandens vidkommande som helhet betraktad måste anses ringa. (00/1035-1039) ÅTALSÄRENDEN SKOTTINCIDENTEN I SASTMOLA Statsåklagaren väckte åtal mot två polismän för bruk av skjutvapen i Sastmola våren 2000. Den ena polismannen åtalades för misshandel och brott mot tjänsteplikt begångna genom excess i nödvärn. Den andra polismannen åtalades för dråp och brott mot tjänsteplikt begångna genom excess i nödvärn. Händelsförloppet fick sin början då en man som länge haft mentala problem satte sig till motvärn då han skulle omhändertas för vård och sprang till skogs med en röjningskniv. De poliser som larmats till platsen spårade med hjälp av en hund upp mannen, som närmade sig poliserna med röjningskniven i handen. Polisen sköt mannen i benet strax under knäet, men enligt poliserna fortsatte mannen att närma sig hotfullt. Polisen släppte loss hunden, som mannen slog medvetslös med röjningskniven. Den ena polisen sköt då mannen från nära håll i övre delen av låret med påföljd att mannen avled följande dag. (00/1007) Tingsrätten förkastaade åtalen. 26
GROVT NARKOTIKABROTT (DEN S.K. BRAVO-OPERATIONEN) Statsåklagaren och tre häradsåklagare väckte åtal för grovt narkotikabrott mot fem personer och för medhjälp till grovt narkotikabrott mot en person samt för grova häleribrott (penningtvätt) mot åtta personer och för medhjälp till grovt häleribrott mot en person. Åtalen hänförde sig till de grova narkotikabrott, som uppdagades i samband med ett haschbeslag på 128 kilo i Vanda. Vid förundersökningen framkom det på sannolika skäl att det var fråga om införsel vid fem olika tillfällen av sammanlagt 490 kilo cannabis och 20 kilo amfetamin. Enligt vad som framgick av förundersökningen var huvudgärningsmännens verksamhet vid införseln organiserad. Biträdande riksåklagaren förordnade ett åklagarteam om fyra åklagare. Samarbetet mellan polis och åklagare vid förundersökningen var aktivt. Huvudförhandlingen, som inleddes i januari 2001 vid Vanda tingsrätt, har beräknats ta tre månader i anspråk. (00/1) ÅTALSÄRENDEN FORTKÖRNINGSBÖTER Riksåklagaren förordnade en ledande häradsåklagare att se till att åtal väcktes mot svaranden för trafikförseelse som bestod av fortkörning. Svaranden hade framfört en personbil med en hastighet av 109 km/h trots att den högsta tillåtna hastigheten enligt trafikministeriets beslut var 80 km/h. Svaranden hade motsatt sig det straffanspråk som delgivits honom. Häradsåklagaren lät bli att utfärda straffordern och att väcka åtal, eftersom förseelsen med beaktande av omständigheterna var ringa. En kännbar överskridning av en hastighetsbegränsning kan vara oförutsebar för andra väganvändare och kan därmed orsaka fara. Körning med en hastighet av 109 km/h på ett område där hastighetsbegränsningen är 80 km/h kan inte anses ringa på den grunden att det några dagar tidigare varit tillåtet att på samma ställe och under samma väderförhållande köra 100 km/h. I regel får den som kör överhastighet ett bötesstraff. Den omständigheten att föraren inte observerar en hastighetsbegränsning är inte en sådan särskild omständighet med stöd av vilken åtalseftergift med beaktande av ett jämlikt bemötande av medborgarna kan anses motiverat. I ärendet fanns inga grunder för åtalseftergift av påföljdsnatur. (49/27/00). Tingsrätten dömde svaranden till 10 dagsböter för trafikförseelse. Anhängiga åtalsärenden som statsåklagarna drivit ÅTAL FÖR SPIONERI Statsåklagaren väckte åtal mot en utrikessekreterare för spioneri. (S2/98) Hovrätten dömde den åtalade för spioneri, röjande av statshemlighet och olovligt röjande av uppgift i eller om en handling till villkorligt fängelse i ett år 28
och fyra månader. Dessutom dömdes utrikessekreteraren till avsättning och till att förlora sin militära grad. Både åklagaren och den åtalade överklagade domen hos högsta domstolen. Högsta domstolen dömde utrikessekreteraren till villkorligt fängelse i ett år och två månader för spioneri, röjande av statshemlighet, brott mot tjänstehemlighet och olovligt röjande av uppgift i eller om en handling. Dessutom dömdes utrikessekreteraren till avsättning och till att förlora sin militära grad. (Ärendet refereras i 1998 års berättelse s. 24 och 1999 års berättelse s. 31) GIFTTUNNORNA I HAUSJÄRVI Statsåklagaren väckte åtal för grov miljöförstöring och yrkade på samfundsbot. (171/21/97). Tingsrätten dömde den åtalade verkställande direktören till ovillkorligt fängelse i åtta månader för grov miljöförstöring. Det av honom ledda företaget dömdes dessutom till samfundsbot om 50 000 mk. De giftiga kemikalier som lämnats i tunnorna kunde ha förstört flera tiotusen kubikmeter grundvatten. Kouvola hovrätt gav sin dom i målet 15.1.2001 (nr 71; Dnr R 99/845). Den fastställde verkställande direktörens fängelsestraff samt dennes och bolagets ersättningsskyldighet, men befriade bolaget från samfundsboten. Sist nämnda avgörande motiverade hovrätten med att bolaget var litet och att verkställande direktören hade en inflytelserik ställning i bolaget samt med att bolaget upphört med sin verksamhet. Hovrättens beslut vann laga kraft. (Ärendet refereras i 1998 års berättelse s. 24 och 1999 års berättelse s.33) 29 AKTIONEN MOT PÄLSFARMEN I ORIMATTILA I en stämningsansökan yrkade åklagarna (statsåklagaren och häradsåklagaren) straff för djuraktivister för att de i samråd i syfte att förstöra egendom hade gjort sig skyldiga till hemfridsbrott. Vidare yrkade de straff för farmägaren för tre fall av dråpförsök och för framkallande av fara. (98/13) Orimattila tingsrätt dömde de fem åtalade aktivisterna envar till villkorligt fängelse i fyra månader för hemfridsbrott samt pälsfarmaren till villkorligt fängelse i ett år och sex månader för tre fall av grov misshandel samt för orsakande av fara. Kouvola hovrätt fastställde för aktivisternas del de tillräknade brotten och straffpåföljderna men höjde det skadeståndsbelopp som aktivisterna skulle betala till pälsfarmaren och hans maka. Hovrätten ansåg däremot att farmaren hade gjort sig skyldig till tre försök till dråp under förmildrande omständigheter samt framkallande av fara och skärpte straffet till villkorligt fängelse i två år samt höjde de skadeståndsbelopp som farmaren dömts att betala till de tre aktivisterna. Hovrättens dom har vunnit laga kraft. (Ärendet refereras i 1999 års berättelse s. 33)
SKJUTBANEDRÅPEN Statsåklagaren väckte åtal mot en ung kvinna för tre mord och två mordförsök med anledning av de händelser som ägde rum på en skjutbana på A lbertsgatan i Helsingfors, där tre personer miste livet och två skadades allvarligt. (99/11) Tingsrätten beslöt att inte döma den åtalade för tre dråp och två dråpförsök på grund av att hon var otillräknelig. Åklagaren har överklagat domen hos hovrätten till den del det gällde svarandens tillräknelighet och straffmätningen. Hovrätten fastställde tingsrättens dom. Åklagaren ansökte inte om besvärstillstånd hos högsta domstolen. (Ärendet refereras i 1999 års berättelse s. 27) OFFENTLIG SMÄDELSE Statsåklagaren väckte åtal mot en nyhetsbyrås chefredaktör och en sportjournalist för offentliga smädelser som inte skett mot bättre vetande. Statsåklagaren fann att det förelåg sannolika skäl att misstänka att chefredaktören och sportjournalisten i en nyhet som de tillsammans formulerat och förmedlat till sina nyhetskunder, grundlöst påstått att en skidlöpare på landslagsnivå hade köpt syntetiskt tillväxthormon som stulits från ett svenskt sjukhus. Dessutom hade de grundlöst påstått att vissa ledande personer i ett idrottsförbund hade övervägt att för flera hundratusen mark skaffa mera av ämnet för framtida användning (Helsingfors åklagardiarium 98/2723) Tingsrätten dömde chefredaktören för 19 fall av offentlig smädelse till villkorligt fängelse i 45 dagar och sportjournalisten för 19 fall av offentlig smädelse till villkorligt fängelse i 30 dagar. Redaktörerna och nyhetsbyrån dömdes dessutom att solidariskt betala ersättningar till de 19 målsägandena till ett sammanlagt belopp om 1 570 000 mark för själsligt lidande. Hovrätten dömde chefredaktören och sportjournalisten till 60 respektive 40 dagsböter, vardera för fem fall av offentlig smädelse. Hovrätten ansåg att nyhetsbyrån inte hade tillräckliga skäl att tro att påståendena var sanna. Uppgifterna kontrollerades inte tillräckligt noggrant och källorna granskades inte tillräckligt kritisk. Hovrätten ansåg emellertid att alla målsäganden inte hade utsatts för smädelse. Hovrätten sänkte de av tingsrätten ådömda ersättningarna till 210 000 mark samt antalet målsäganden som fick ersättning till fem. Åklagaren, den manlige skidlöparen och idrottsförbundet ansökte om besvärstillstånd hos högsta domstolen, som emellertid inte beviljade tillståndet. (Ärendet refereras i 1999 års berättelse s. 28) ÅTALSÄRENDEN 30
FÖRSÖK TILL SEXUELLT UTNYTTJANDE AV BARN OCH STÖRANDE AV HEMFRIDEN Statsåklagaren väckte åtal mot en riksdagsledamot för försök till sexuellt utnyttjande av barn och störande av hemfriden. Enligt åklagaren hade en manlig riksdagsledamot ringt störande samtal till en minderårig flicka. Enligt åklagaren var dessa gärningar förenade med försök till sexuellt utnyttjande av barn (99/20) Tingsrätten dömde riksdagsmannen till 45 dagsböter för störande av hemfriden. Statsåklagaren anförde besvär hos hovrätten, eftersom han ansåg att tröskeln till försök till sexuellt utnyttjande av barn hade överskridits. Hovrätten dömde riksdagsledamoten till villkorligt fängelse i 45 dagar för försök till sexuellt utnyttjande av barn, men förkastade åtalet för störande av hemfriden. Hovrättens dom har vunnit laga kraft. (Ärendet refereras i 1999 års berättelse s. 28) MUTMISSTANKAR I SAMBAND MED SPONSORERING AV POLISERS BILTÄVLINGAR SAMT FELAKTIGA IGENKÄNNINGSTECKEN PÅ EN RALLYBIL Statsåklagaren väckte åtal med anledning av sponsorering av polismäns biltävlingar och felaktiga igenkänningstecken på en rallybil som användes i en biltävling. (98/17 och 99/37) Tingsrätten dömde de åtalade till dagsböter för förfalskning. Beträffande mutförseelsen ansåg hovrätten i sin dom att den åtalade kriminalöverinspektören inte hade gjort sig skyldig till gärningen. Beträffande åtalen om brott mot tjänsteplikt av oaktsamhet ansåg hovrätten att kriminalöverinspektörens förfarande på det sätt som avses i 15 statstjänstemannalagen kunde anses försvaga tilltron till honom som tjänsteman och som polismyndighet. Gärningen var emellertid som helhet betraktad ringa. På ovan anförda grunder förkastade hovrätten åtalen både för mutförseelse och för brott mot tjänsteplikt av oaktsamhet. Ärendet är anhängigt i högsta domstolen. (Ärendet refereras i 1999 års berättelse s. 29) 31 GROVT NARKOTIKABROTT Statsåklagaren och häradsåklagaren väckte sammanlagt 25 åtal mot tio personer för grovt narkotikabrott samt mot en person för medhjälp till grovt narkotikabrott. Åtalen hade samband med grova narkotikabrott som uppdagades i samband med ett haschbeslag på ca 94 kilo. (99/15) Tammerfors tingsrätt dömde sju personer till ovillkorliga fängelsestraff och tre personer till villkorliga fängelsestraff. Åtalen mot en person förkastades. A lla parter har överklagat domarna till hovrätten. (Ärendet refereras i 1999 års berättelse s. 30)
GROVT SUBVENTIONSBEDRÄGERI Statsåklagaren väckte åtal mot sju personer för bl.a. grova subventionsbedrägerier samt mot två personer för grova häleribrott och registeranteckningsbrott. De personer som åtalades för grova subventionsbedrägerier hade genom att lämna oriktiga uppgifter vilselett jord- och skogsbruksministeriet att till dem under två års tid betala subventioner för slaktade djur om sammanlagt ca sju miljoner mark, trots att de inte hade rätt till sådana bidrag. (99/35) Helsingfors tingsrätt dömde svarandena för grova subventionsbedrägerier till ovillkorliga fängelsestraff och för grova häleribrott till villkorliga fängelsestraff. Åtalen för registeranteckningsbrott förkastades, eftersom svarandena genom sitt i gärningsbeskrivningen nämnda förfarande ansågs ha gjort sig skyldiga till grova häleribrott. Ärendet är anhängigt i hovrätten. (Ärendet refereras i 1999 års berättelse s. 30) ÅTALSÄRENDEN Ett anhängigt annat åtalsärende ÄVENTYRANDE AV TRAFIKSÄKERHETEN I SAMBAND MED EN RALLYTÄVLING Biträdande riksåklagaren upptog till prövning ett ärende som diskuterats i offentligheten och som gällde en olovligen ordnad rallyträning och en i samband med den inträffad kollision. Orsaken till biträdande riksåklagarens förfarande var att den lokala åklagaren hade meddelat att han ämnade behandla ärendet genom strafforderförfarande. Biträdande riksåklagaren ansåg att ärendet var sådant till sin natur att åklagaren inte skulle påta sig domarrollen, vilket en behandling genom strafforderförfarande i praktiken skulle ha inneburit. Han förordnade därför ledande häradsåklagaren att väcka åtal mot de tre personer som deltagit i rallyträningen för äventyrande av trafiksäkerheten, samt dessutom mot en person för orsakande av fara. (376/28/99) Tingsrätten dömde en person för äventyrande av trafiksäkerheten till 20 dagsböter, dvs. att betala böter till ett belopp om sammanlagt 257 220 mark. Två andra personer dömdes likaså till åtta dagsböter för äventyrande av trafiksäkerheten, dvs. att betala böter till ett belopp om 160 respektive 336 mark. (Ärendet refereras i 1999 års berättelse s. 30) 32