Förändringar inom svensk straffverkställighet

Statsvetenskapliga institutionen Förändringar inom svensk straffverkställighet - ur ett individualpreventivt perspektiv B-uppsats 7,5 HP Statsvetenskap II Vårterminen -13 Daniel Sjöblom & Mohammad Rohani

Innehållsförteckning 1 Inledning. 3 2 Syfte....4 3 Frågeställningar..4 4 Material... 4 5 Bakgrund....5 5.1 En kort tillbakablick.... 5 5.2 Den politiska viljan......7 5.3 Den europeiska kontexten.... 8 6 Tidigare forskning..8 6.1 EU och svensk straffverkställighet..8 6.2 Effektivitetsgranskning av kriminalvården..9 7 Teoretiska utgångspunkter..9 8 Metod....10 9 Undersökta faktorer..11 9.1 Permissioner.. 11 9.2 Utslussning....13 9.3 Utbildning......14 9.4 Vård & behandling....15 10 Kostnader....16 11 Analys.....17 12 Slutsats....17 13 Diskussion......19 14 Avslutning......20 15 Bilaga......22 16 Referenser... 24 16.1 Offentligt tryck, rapporter & årsredovisningar...24 16.2 Uppsatser 27 2

1. Inledning Målsättningen inom unionsrätten är att den som har fullgjort sitt straff ska vara resocialiserad och även ha ökat sin anställningsbarhet. 1 Europaparlamentet har därför uppmanat medlemsländerna att skapa rätt förutsättningar för att på ett framgångsrikt sätt resocialisera de dömda och har gjort omfattande investeringar för åtgärder som skall minska antalet återfall i brott. 2 Under 5 i fängelselagen (Fäl 2010:610) framgår att verkställigheten för en frihetsberövande påföljd ska utformas så att den intagnes negativa följder ska motverkas samt att återanpassningen i samhället ska underlättas 3. Detta är en målsättning för kriminalvården som arbetar efter visionen bättre ut vilket bland annat syftar till att deras klienter, efter avtjänat straff, ska vara bättre rustade för att leva ett liv utan kriminalitet och missbruk. 4 Denna målsättning om återanpassning och resocialisering av de intagna är inget nytt fenomen utan var en bärande tanke i den kriminalpolitiska behandlingsideologi som hade stort genomslag under mitten på 1900-talet och hade en stark tilltro till individualpreventionens effekter. Målsättningen om ökad resocialisering och bättre förutsättningar för de tidigare klienterna är tillsynes paradoxal utifrån det senaste decenniets kriminalpolitiska förändringar som sedan länge lämnat behandlingsideologin och närmare kan beskrivas utifrån en repressionspolitik som brukar legitimeras genom det allmänna rättsmedvetandet. 5 Genom Lissabonfördragets ikraftträdande 2009 upplöstes den forna pelarstrukturen inom EU vilket bland annat inneburit en förskjutning av straffrätten från det mellanstatliga- till att till viss 1 Rådets rambeslut 2008/947/RIF av den 27 november 2008 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på domar och övervakningsbeslut i syfte att övervaka alternativa påföljder och övervakningsåtgärder. 2 KOM(2011)327, Europaparlamentets förslag till resolution den 12 juli 2011, B-7-0687/2011 samt Den Europeiska Socialfonden och Europeiska regionala utvecklingsfonden har investerat. 10 tals miljarder euro under perioden 2007-2013 för åtgärder som skall minska antalet återfall genom bl.a. förbättrade förutsättningar för de intagna och ökad anställningsbarhet. 3 http://www.riksdagen.se/sv/dokument- Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Fangelselag-2010610_sfs-2010-610/?bet=2010:610 Hämtdag: 2013-05-10 4 http://www.kriminalvarden.se/sv/om-kriminalvarden/vision/ Hämtdag: 2013-05-10 5 Andersson & Nilsson 2009 s. 161-162 3

del innefattas av det överstatligasamarbetet. 6 En viss harmonisering har redan ägt rum inom det straffrättsliga området vilket gör det önskvärt att betrakta den svenska kriminalpolitiken ur en europeisk kontext. 7 Samtidigt framhålls risker med en fortsatt harmonisering eller ett närmande inom verkställighetsprocessen, då det från svenskt håll kan komma att innebära en mer restriktiv utveckling för att möta kraven från övriga EU-länder. Vilket i så fall skulle riskera att utmynna i en negativ effekt utifrån ett individualpreventivt perspektiv genom en striktare verkställighet för kriminalvårdens klienter. 8 2. Syfte Syftet med uppsatsen är att undersöka om och hur det straffrättsliga området i Sverige, i synnerhet under verkställighetsprocessen har förändrats sedan ikraftträdandet av Lissabonfördraget. I ett vidare perspektiv är ambitionen att beskriva den kriminalpolitiska utvecklingen i Sverige under de senaste decennierna, för att på så sätt öka förståelsen för Lissabonfördragets betydelse för den svenska straffrätten och dess praxis. 3. Frågeställning Skiljer sig, och i så fall på vilket sätt, verkställigheten av domar före Lissabonfördragets ikraftträdande och efteråt, utifrån ett individualpreventivt perspektiv? Följer den svenska utvecklingen inom verkställigheten de unionella målsättningarna? 4. Material Vi avser att göra en sekundäranalys av offentlig statistik med en form av jämförande design. Statistiken kommer i första hand att hämtas från kriminalvården men viss information från brottsförebygganderådet som är den statistikansvariga myndigheten för kriminalstatistik kommer att användas. Analysen kommer vara begränsad till ett antal faktorer som blir intressanta utifrån ett individualpreventivt perspektiv som kan tänkas ha påverkats av Lissabonfördragets ikraftträdande tillika de unionella målsättningarna. Exempel på relevanta faktorer är utbildningstimmar, permissions- timmar/tillfällen, behandlingsplatser osv. Dessa kommer att jämföras under en 10 årsperiod i syfte att se eventuella förändringar före och efter fördragets ikraftträdande. Målsättningen är att på detta sätt undersöka vilka eventuella förändringar som 6 Måhl 2010 s. 25 7 Andersson & Nilsson 2009 s. 212 8 Måhl 2010 s. 50-51 4

visar sig i praktiken efter implementeringen då vissa förändringar redan skett och finns beskrivet genom diverse lagförändringar, rambeslut och officiella målsättningar. 5. Bakgrund 5.1 En kort tillbakablick Svensk kriminalpolitik har präglats av behandlingsideologin under större delen av 1900-talet och fick länge verka utan att egentligen bli ifrågasatt. I behandlingstanken var individualpreventionen fundamental och syftet var att återanpassa avvikaren som ansågs i behov av vård och samhällets stöd för att kunna återanpassas till dess regler och normer och således ett liv utan kriminalitet. På 60-talet väcktes kritik mot denna behandlingsideologi främst då de positiva effekterna tycktes utebli och liksom den väntade brottsminskningen. 9 Kritik riktades även mot att den var orättvis både ur ett juridiskt- och ett socialt perspektiv. Den juridiska kritiken handlade till stor del om att de individualpreventiva aspekterna hade använts redan vid dömandeprocessen vilket bland annat frångår viktiga rättsprinciper som proportionalitet och förutsägbarhet. En stor förändring skedde genom 1989års straffvärdereform som handlade om att främja dessa klassiska rättsprinciper som bland annat proportionalitet och förutsägbarhet. Straffet skulle hädanefter baseras på proportionerlig vedergällning utifrån det brott den dömde ansågs ha begått och preventionen skulle inte längre vara en del i dömandeprocessen utan istället förpassas till verkställighetsprocessen. 10 Under de två senaste decennierna växer sig strafftänkandet allt starkare och utvecklas till ett eget område för politisk profilering, oftast genom hårdare tag och längre straffsatser, en förändring som tillsynes sker parallellt i större delen av Västeuropa. 11 Att sitta frihetsberövad på anstalt är negativt för individen är sedan länge allmänt känt och har varit en faktor som i decennier tagits med i den kriminalpolitiska debatten. 12 Detta beskrivs bland annat inom kriminologin utifrån teorier om stämpling 13 och prisonerningseffekten 14. Trots detta är en av de största 9 Andersson & Nilsson 2009 s. 146 10 Andersson & Nilsson 2009 s. 160 11 Andersson & Nilsson 2009 s. 169 12 se bla. Prop. 1987/88:120 s. 31 och Garland 2006 s. 35 för en vidare kontext 13 Sarnecki 2009 s. 200 202 5

kriminalpolitiska förändringar som skett sedan 70-talet synen på straffsystemets betydelse för brottsutvecklingen. Tidigare ansågs det vedertaget att straffsystemet i sig var något negativt och kontraproduktivt för denna utveckling medan det på senare år ses som något fundamentalt för en effektiv kriminalpolitik. 15 Det som har skett är således en förskjutning ifrån det tidigare individualpreventiva synsättet mot en kriminalpolitik som istället beskrivs ha systematiskt utvecklats i repressiv riktning sedan 80-talet. 16 Fångpopulationens storlek är ett återkommande mått som användas för att försöka uppskatta hur repressivt ett land är utifrån dess straffsystem då längre strafftider per definition skapar en större fångpopulation givet att brottsligheten i samhället ligger relativt konstant. Sett över tid tenderar sambandet mellan val av påföljdsideologi och brottsutvecklingen i princip vara obefintligt, vilket talar för att det finns andra influenser än den faktiska brottsligheten och viljan att minska denna som står bakom de kriminalpolitiska förändringar vi sett under de senaste decennierna. 17 Diagram 2. Medelbeläggning i anstalt åren 1997 2006. 6000 5000 4000 Antal 3000 2000 1000 0 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 År År 2006 Källa: Kriminalvården 18 intogs 10 428 personer i fängelse Efter år 2000 har antalet nyintagna ökat Sedan 2009 har dock fångpopulationen minskat marginellt vad gäller medelbeläggning medan antalet totalt intagna under året tillsammans med tidigare intagna ligger relativt konstant kring 14 14 Andersson & Nilsson 2009 s. 109 15 Andersson & Nilsson 2009 s. 129 16 Tham i Lenke 2007 s. 228 17 von Hofer 2008 s. 180 18 http://www.kriminalvarden.se/upload/statistik/krod/krod%202005%20och%202006%20nätversi on.pdf Hämtdag: 2013-05-21 6

000 19 med vissa mindre årliga variationer vilket innebär att de eventuella förändringar vi kan se under den undersökta perioden inte i någon större utsträckning behöver viktas mot förändringar i fångpopulationens storlek. Den alltmer repressiva kriminalpolitiken som inte sällan fått utstå kritik av bland annat kriminologer rättfärdigas ofta utifrån det allmänna rättsmedvetandet, vilket till stor del bygger på förväntningen om allmänhetens moraliska fördömande av brottet. 20 Denna legitimering genom det så kallade allmänna rättsmedvetandet blir samtidigt en politisk flyktväg ifrån experternas invändningar mot genomförd politik eller nya förslag då dessa får mindre utrymme till fördel för detta antagande om allmänhetens vilja. Inom dagens kriminalpolitik beskrivs brottsligheten inte sällan som så hotande att inga åtgärder på straffsystemnivå anses orimliga. 21 5.2 Den politiska viljan Som nämnts tidigare har den kriminalpolitiska arenan på senare år vuxit till att bli även ett incitament för politisk profilering och vad detta egentligen innebär tåls att fundera på. Inte minst utifrån att sambandet mellan val av påföljdsideologi och brottsutvecklingen som nämnts tidigare tenderar att vara obefintligt sett över tid, vilket talar för att det finns andra influenser och målsättningar än den faktiska brottsligheten och viljan att minska denna som gör sig gällande. 22 Straffskärpningar har blivit ett sett att visa på politisk handlingskraft och vinna partipolitiska fördelar och har således även andra politiska målsättningar än vad de offentligt ger uttryck för. 23 Det bör även poängteras att allt ifrån regeringspartier till enskilda politiker påverkas av sin kontext och saknar därmed möjlighet att verka eller utforma sin politik isolerat. Det vill säga att kriminalpolitiken samt de förändringar den genomgått, utöver brottsutvecklingen, påverkats av faktorer som bland annat den allmänna debatten, medierna, ekonomin samt den politiska oppositionen. 24 Det vi har kommit att se inom den svenska kriminalpolitiken är således en politisering där det politiska intresset blivit så stort att politiker själva fattar beslut om specifika åtgärder som vanligtvis åläggs experter. 25 Så frågan blir om de senaste decenniernas kriminalpolitiska förändringar antingen bör ses i ljuset av demokratins folkstyre där en mer 19 Se diagram under 9.4 Vård & behandling 20 Andersson & Nilsson 2009 s. 161 21 Andersson & Nilsson 2009 s. 173 22 von Hofer 2008 s. 180 23 Sarnecki 2009 s. 477 24 Tham i Lenke 2007 s. 228 25 Sarnecki 2009 s. 471, se även Garland 2006 för en anglosaxisk kontext 7

hårdför kriminalpolitik med fler poliser och hårdare straff bygger på folkets vilja och att makthavarna endast fullföljer sin demokratiska plikt. Alternativt skulle denna utveckling kunna tänkas härstamma från politiskt håll i syfte att appellera till väljarna. 26 Det som talar för det senare är bland annat att undersökningar har visat att svenskarnas syn på straff inte överensstämmer med den förda politiken. 27 Det har visat sig att svenskarnas val av påföljd skulle bli lindrigare än vad svenska domstolar idag de facto utdömer. Ett resultat vi även kan se i andra länder där liknande undersökningar har gjorts. 28 Det troliga scenariot är att svenskarna, samt medborgare i övriga undersökta länder, som helhet saknar tillräcklig kunskap om straffsatser och val av påföljd vid fällande domar. Vilket problematiserar legitimeringen av diverse straffskärpningar genom det så kallade allmänna rättsmedvetandet och den politisering som kännetecknat de senare årens kriminalpolitik. 5.3 Den europeiska kontexten Som beskrivits ovan har Sveriges kriminalpolitik de senaste decennierna gått i en repressiv riktning. Men utifrån en europeisk kontext är Sverige betydligt mindre repressiva än många av de utomnordiska medlemsländerna. Innebörden av detta är att de gemensamma målsättningarna och tidigare nämnda rambeslut inom det straffrättsliga samarbetet och verkställandeprocessen i synnerhet, kommer att få olika innebörd för de olika medlemsländerna. För svensk del skulle det kunna innebära en fortsatt trend i restriktiv riktning trots den unionella välviljan om ökad resocialisering och individualprevention. 29 6. Tidigare forskning 6.1 EU och svensk straffverkställighet EUs påverkan på den svenska straffrätten och verkställigheten i synnerhet är ett relativt outforskat område. EU och svensk straffverkställighet (Måhl 2010) fokuserar på de juridiska aspekterna och tenderar att bli något spekulativ vid analysen då det är ett område under förändring och de förändringar som skett till vis del är så pass nya att effekterna inte med säkerhet kan antas haft tid att nå full omfattning. Enligt författaren förväntas EUs påverkan på 26 Garland 2006 s. 131-134 27 Jerre & Tham 2010 28 Se exempelvis Balvig 2006 29 Se kap. 6. Tidigare forskning för ett mer uttömmande resonemang 8

svensk straffverkställighet innebära både positiva och negativa följder utifrån ett individualpreventivt perspektiv, något som närmast kan beskrivas som en paradox. Denna paradox består av att EUs målsättning om återanpassning och resocialisering för fängelsedömda i förlängningen kan komma att innebära en förändring i restriktiv riktning för den svenska verkställighetsprocessen och såldes komma att verka negativt ur ett individualpreventivt perspektiv. 30 Detta då de svenska reglerna och möjligheterna under verkställighetstiden är relativt flexibla, bland annat genom att vissa återanpassningsmöjligheter utformas utifrån ett individuellt perspektiv med individuella utslussnings- och verkställighetsmöjligheter. 31 Det framgår med all tydlighet att ikraftträdandet av Lissabonfördraget har haft en stor påverkan på den svenska straffrätten samt att denna inverkan med största sannolikhet kommer att öka och även komma att innebära mer direkta konsekvenser i framtiden, inte minst på det verkställande stadiet. 6.2 Effektivitetsgranskning av kriminalvården En granskning av kriminalvården har tidigare skett på uppdrag av regeringen genom rapporten Effektivitetsgranskning av kriminalvården (2003:20). 32 Uppdraget ålades statskontoret som kunde konstatera att mellan åren1995 till 1999 hade antalet klientutbildningstimmar minskat. Rapporten fastslår även att strafftiden påverkar benägenheten eller möjligheten att studera. Av de klienter med kortare strafftid än ett år studerade under nämnda period 20% och av de klienter med strafftider på ett år eller längre medverkade 45% i någon form av klientutbildning. Rapporten kritiserar även utbildningsmöjligheterna inom kriminalvården och kom med förslag till förändringar, bland annat vad gäller utbildningssystemet. 7. Teoretisk utgångpunkter Det finns i huvudsak två olika straffrättsliga preventionsideologier som skiljer sig till sin natur men som båda har som syfte att förhindra brott men vid olika stadier och på olika sätt. Dessa benämns som allmänpreventiv och individualpreventiv och den svenska kriminalpolitiken har tydliga inslag av de båda. Det allmänpreventiva syftar till att genom straff och hot om påföljder avskräcka medborgarna från att bryta mot lagen och därigenom förhindra brottsligt beteende. Individualpreventionen syftar istället till att förhindra att den dömde återfaller och begår brott 30 Måhl 2010 s. 47ff 31 Måhl 2010 s. 51 32 http://www.statskontoret.se/upload/publikationer/2003/200320.pdf Hämtdag: 2013-05-16 9

igen. Detta synsätt har länge präglat den svenska kriminalpolitiken 33 genom behandlingstanken och tydliga inslag av detta finns även idag både från kriminalvårdens samt den europeiska målsättningen om återanpassning. 34 Under straffverkställigheten dominerar det individualpreventiva perspektivet och exempel på sådana åtgärder kan vara behandling, vård och utbildning. 35 Vi ämnar därför i vår analys att använda individualprevention som teoretisk utgångspunkt i vårt val av faktorer att analysera och jämföra över tid då detta är en återkommande målsättning både inom svensk kriminalpolitik, kriminalvård samt den målsättning som även satt sin prägel på det unionella straffrättsliga samarbetet. 8. Metod Vi har valt att använda oss av en sekundär analys av offentlig statistik i vår undersökning och anledningar till detta är flera. Framförallt skapar det stora möjligheter och många fördelar men givetvis även vissa nackdelar. Fördelarna i vårt fall är framförallt den möjlighet som kriminalvårdens samt Brås statistik möjliggör. Bland annat genom tillgång på ett otroligt stort material av god kvalité som vi utifrån förutsättningarna till denna uppsats inte kommit i närheten av på annat sätt. Statistiken från kriminalvården, som är vår huvudsakliga källa till statistik, är totaldata vilket innebär att vi slipper att riskera diverse samplingsfel eller bias då statistiken inte härstammar från ett begränsat urval. Då vi dessutom har tillgång till statistik från flera år bakåt i tiden möjliggör det denna jämförande design. Nackdelarna med denna statistik som vi använder oss av är att den ibland inte är fullt tillfredställande då exempelvis antalet ges i en enhet som försvårar våra möjligheter att besvara frågeställningarna. Vilket med andra ord skulle kunna innebära både validitets- och reliabilitetsproblem. Vi kommer därför att beskriva samt till viss del analysera faktorerna enskilt för att på ett mer överskådligt sett beskriva statistiken för varje specifikt område och precisera vilka problem som eventuellt medföljer, främst rörande validitet och reliabilitet. Givetvis har även undersökningen till viss del formats utifrån den statistik vi haft tillgång till då vissa intressanta faktorer saknas och andra inte alltid är optimala för vårt syfte. Statistikens karaktär kommer att diskuteras i samband med beskrivningen under de 33 Se kap. 5 Bakgrund 34 Rådets rambeslut 2008/947/RIF av den 27 november 2008 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på domar och övervakningsbeslut i syfte att övervaka alternativa påföljder och övervakningsåtgärder. Samt. RÅDETS RAMBESLUT 2008/909/RIF av den 27 november 2008 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på brottmålsdomar avseende fängelse eller andra frihetsberövande åtgärder i syfte att verkställa dessa inom Europeiska unionen 35 Jareborg & Zila 2007 s. 85ff 10

förutsättningar som en sådan diskussion är relevant. 36 Valet av faktorer har i sin helhet beskrivits tidigare i uppsatsen men kommer för tydligheten även att argumenteras för i samband med redovisningen. Till viss del kommer analysen av enskilda faktorer ske parallellt i kapitel 9. Undersökta faktorer och en sammanvägning av dessa kommer ske under kapitel 11. Analysen för att på ett tydligt och överskådligt sett beskriva både enskilda faktorers utveckling samt hur dessa kan beskrivas och tolkas som en helhet. 9. Undersökta faktorer Under detta kapitel ämnar vi redovisa den statistik från kriminalvården som ligger till grund för att besvara frågeställningen. Av tidigare nämnda skäl har vi fokuserat på faktorer som är av vikt utifrån ett individualpreventivt perspektiv. Val av statistik har sällan funnits tillgänglig i form av färdiga diagram eller tabeller med något enstaka undantag. I de flesta fall så har vi fått gå igenom kriminalvårdens årsredovisningar samt rapporter över officiell statistik för att sedan sammanställa den årliga statistiken i en egen tabell i syfte att få det överskådligt. I flera fall saknas jämförbar statistik under hela tioårsperioden då de årsredovisningar vi använt oss av förändrats under åren samt att viss statistik tillkommit eller försvunnit i samband med dessa förändringar. Därför kommer vissa faktorer beskrivas under en kortare tidsperiod än de 10 år vi från start hade för avsikt att redovisa. Risken med såhär korta undersökningsperioder är det medför svårigheter att uppräcka slumpens inverkan varför vi kommer att tolka med försiktighet. 37 9.1 Permissioner Permissioner används i syfte att motverka prisoneringseffekten bland annat genom att skapa en möjlighet att hålla kontakten till det sociala livet utanför anstalten samt att ha en möjlighet att uträtta ärenden som syftar till att öka återanpassningen, exempelvis genom möjlighet till kontakt med myndigheter eller arbetsgivare. 38 Normalpermission avser de ordinära permissioner som sker återkommande under verkställigheten och de särskilda avser en möjlighet att ombesörja specifika angelägenheter som är av väsentlig betydelse, exempelvis hälsa på sjuk familjemedlem. Extrapermission syftar till att möjliggöra åtgärder som är kopplade till frigivningen och den mer konkreta återanpassningen. 36 För en mer djupgående diskussion om sekundäranalys av offentligstatistik se exempelvis Bryman 2011 s. 299ff 37 von Hofer 2008 s. 90 38 http://www.kriminalvarden.se/statistik/permissioner/ hämtdag: 2013-05-16 11

Antal påbörjade permissioner (normal, särskild och extra) 2002-2012 45000 40000 35000 Antal permissioner 30000 25000 20000 15000 Påbörjade särskilda samt fr.o.m april 2011 extra permissioner Påbörjade normalpermissioner 10000 5000 0 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 År Källa: Kriminalvården 39 Det vi kan utläsa av diagrammet är att antalet normalpermissioner ligger förhållandevis konstant och de små skillnader vi ser får närmast betraktas som en naturlig varians. 40 Gällande särskildaoch sedan 2011 även extrapermissioner syns en klar förändring som blir svår att förklara genom naturliga variationer. Från år 2005 har dessa typer av permissioner minskat från 23 114 stycken till 6833 stycken år 2012 där det skett en tydlig minskning årligen. 41 Vilket motsvarar en minskning på närmare 70%. 42 Dessvärre finns det en del att invända mot statistiken ovan vilket försvårar en valid tolkning. Då statistiken återges i antal permissioner och inte antal timmar så kan vi inte veta om de intagnas möjligheter att vistas utanför anstalten, exempelvis för att ombesörja sina möjligheter till resocialisering, egentligen har ökat, minskat eller ligger konstant gällande normalpermissionerna. 43 Då en 4-timmars permission genom denna redovisningsform blir lika mycket värd som en permission med en omfattning på 72 timmar. Dock kan vi anta att möjligheterna att resocialisera sig och vidhålla viktiga kontakter båda socialt och arbetsrelaterat är större vid det senare alternativet. Gällande särskilda- samt extrapermissioner blir tolkningen 39 http://www.kriminalvarden.se/upload/statistik/diagram-permissioner-2002-2012.pdf Hämtdag: 2013-05-22 40 För exakta siffror se tabell i bilaga 41 För exakta siffror se tabell i bilaga 42 6833/23114=0.2956217 43 Vi har varit i kontakt med kriminalvården för att få tillgång mer specifik statistik samt gått igenom samtliga årsredovisningar från 2002 2012 och kriminalvårdens rapporter för officiell statistik från 2002 2006 utan resultat. 12

mindre problematisk då de endast avser särskilda syften och omständigheter där vi får anta att permissionerna är tillräckligt långa för att fullfölja dess syfte. 9.2 Utslussning Utslussningsåtgärder syftar till att underlätta övergången mellan tiden i fängelse och livet i frihet. 44 Det finn fyra utslussningsåtgärder vilka är frigång, vårdvistelse, vistelse i halvvägshus och utökad frigång. För att en intagen ska beviljas utslussning behövs en risk- och behovsbedömning samt förutsättningar att klara en vistelse utanför anstalt. Utslussningsåtgärder har visat sig ha en positiv individualpreventiv utveckling vilket bland annat visat sig genom en minskat benägenhet att återfalla i brott bland de klienter som fått möjlighet till utslussningsåtgärder. 45 Antal personer i utslussningsåtgärder 2007-2012 900 800 700 600 500 400 Påbörjade vårdvistelser Påbörjade utökad frigång Påbörjade vistelser i halvvägshus Påbörjade frigång 300 200 100 0 2007 2008 2009 2010 2011 2012 Källa: Kriminalvården 46 Det vi kan utläsa av kurvorna är att antal personer som fått påbörja utslussningsåtgärder når en topp 2009 för att därefter minska gällande samtliga utslussningsåtgärder. 47 Onekligen kan man framföra viss kritik mot statistiken ovan vilket försvårar en valid tolkning. Då statistiken återges i antal påbörjade utslussningar och vi saknar antalet vårddygn per utslussning så kan vi inte veta 44 http://www.kriminalvarden.se/sv/fangelse/utslussning/ 45 Brå s rapport Utökad frigång och återfall 2010:8 46 http://www.kriminalvarden.se/upload/statistik/dokument/diagram-utslussning-2007-2012.pdf Hämtdag: 2013-05-26 47 För mer exakt statistik se tabell i bilaga 13

om de intagnas möjligheter till en adekvat utslussning, resocialisering och anställningsbarhet har ökad, minskad eller ligger konstant. En månads utslussning blir genom denna redogörelse lika mycket värd som ett år utslussning. Emellertid kan vi anta att utsikterna att återanpassa sig och återuppta vitala förbindelser båda socialt och arbetsrelaterat är större vid det senare alternativet. Dessa data riskerar därmed vissa validitetsproblem varför tolkningar kommer göras med försiktighet. Analysen kommer därför att fokusera på antal klienter som har påbörjat utslussning trots att det inte säger oss någonting om längden på denna utslussning. De tydliga minskningarna av frigång och vårdvistelse beror bland annat på att riskbedömningarna har blivit mer strikta och att klienten ska ha skött sig exemplariskt under verkställigheten. Det vill säga utan allvarlig misskötsamhet samt utan anmärkning under genomförd dygnspermisson. 48 Numera är det inte längre klienten som ansöker om utslussning utan kriminalvården som utreder och tar ställning efter en samlad bedömning. 9.3 Utbildning Utbildning är en faktor som visat sig vara av stor vikt när vi talar om individualprevention. I Brå s rapport om Återfall i brott (2012:15) framgår bland annat att ett tydligt samband mellan utbildningsnivå och benägenheten att återfall i brott efter avtjänat straff. 49 Tyvärr har vi endast haft tillgång till statistik från de åren som finns redovisade nedan men vi gör bedömningen att det trots den korta tidsperioden är möjligt att urskilja tendenser, dels då statistiken beskriver den totala andelen och dels för att fångpopulationens storlek legat relativt konstant varför dessa förändringar kan betraktas som faktiska. Utbildning År 2012 2011 2010 2009 2008 2007 2006 Antal 1 149 1 212 1 169 1 060 870 598 Betygstagare Antal Betyg 1 895 2 045 2 036 1 775 1 363 938 433 Yrkesutbildad 356 350 393 269 * * * Antal klienter 14 212 14 576 14 363 13 688 13 523 14 679 15 630 * kriminalvården hade inte yrkesutbildningar i egen regi före 2009, då stod andra aktörer för utbildning varför uppgift saknas Källa: Kriminalvården 50 48 Kriminalvårdens årsredovisning 2007 49 http://www.bra.se/bra/nytt-fran-bra/arkiv/nyheter/2012-12-06-tydligasamband-mellan-bakgrund-och-aterfall-i-brott.html Hämtdag: 2013-05-16 50 Statistiken är sammanställd ifrån Kriminalvårdens årsredovisningar från 2007 till 2012, tidigare årsredovisningar innehöll inte jämförbar data. 14

Som framgår av tabellen ovan så har det skett en markant ökning av antalet betygstagare sedan 2007 som är det första året vi har tillgång till jämförbar statistik. Något som risker att bli problematiskt utifrån ett validitetsperspektiv är att denna statistik endast visar utfärdade betyg och således inte säger oss någonting om antalet utbildningsplatser har ökat eller minskat under perioden vilket givetvis vore tacksamt för vår analys. Men då ökningen är så tydlig anser vi trots detta att statistiken blir användbar då ingenting talar för att färre utbildningsplatser skulle generera fler betyg, rimligen det motsatta. Vilket gör att vi anser att statistiken bör tolkas positivt ur ett individualpreventivt perspektiv. 9.4 Vård & behandling Möjlighet till vård och behandling är av betydande karaktär ur ett individualpreventivt perspektiv. I Brå s rapport Återfall i brott (2012:15) konstateras att ett pågående missbruk är en vanlig orsak till fortsatt kriminalitet och därmed även återfall i brott. 51 Kriminalvården uppskattar att det dagligen befinner sig omkring 9000 till 10 000 individer med missbruksproblematik i anstalt, häkte och frivård. 52 Tabellen nedan innefattar totaldata över samtliga program som av kriminalvården har klassificerats som vård- eller behandlingsprogram. Exempel på program som ingår i denna statistik är våga välja eller 12-stegsprogram vilka är program som ges till missbrukare, andra kan vara One-to-one eller Brotts-Brytet som exempelvis ges till klienter med kriminella värderingar, syftet för samtliga är att bekämpa återfall i brott. 53 Brotts- och missbruksprogram År Antal klienter Påbörjade program Fullföljda program 2012 14 212 7 094 5 505 2011 14 576 7 478 5 787 2010 14 363 7 342 5 767 2009 13 688 6076 5218 2008 13 523 5128 4108 2007 14 679 3404 2675 2006 15 630 3702 3256 Antal klienter = pågående verkställigheter vid årets början samt påbörjade verkställigheter under året. Källa: Kriminalvården 54 51 http://www.bra.se/download/18.22a7170813a0d141d2180005771/2012_15_aterfall_brott.pdf Hämtdag: 2013-05-21 52 http://www.kriminalvarden.se/fangelse/arbetet-mot-narkotika/ Hämtdag: 2013-05-21 53 http://www.kriminalvarden.se/sv/fangelse/arbete-klientutbildning-ochbehandling/behandlingsprogram/ Hämtdag: 2013-05-21 54 Statistiken är sammanställd ifrån Kriminalvårdens årsredovisningar från 2006 till 2012, tidigare årsredovisningar innehöll inte jämförbar statistik. 15

Som framgår av tabellen ovan kan vi se en tydlig ökning av antalet klienter både vad gäller påbörjade och avslutade vård- och behandlingsprogram. Ökningen tycks ske succesivt med något enstaka inslag av vad som eventuellt kan betraktas som en naturlig variation. Då ökningen är tydlig både vad gäller påbörjade- samt fullföljda program kan inte tolkningen bli annan än att det under perioden skett en förändring i positiv riktning ur ett individualpreventivt perspektiv. 10. Kostnader Då ekonomi alltid är aktuellt i sammanhang som rör utveckling och förändringar, inte minst då vi analyserar en utveckling av faktorer som vi kan utgå ifrån medför väsentliga kostnader, anser vi att det är på sin plats att grovt även redogöra för dessa. Det skulle kunna anses tämligen okritiskt att granska en eventuell utveckling utan att åtminstone redovisa de resurser som stått till förfogande för, i detta fall, undersökta myndighet. År Intäkter och kostnader inom Kriminalvården, tkr Verksamhetens intäkter Verksamhetens kostnader Nettokostnader 2012 188 228 7 547 668 7 359 441 2011 172 866 7 651 115 7 478 248 2010 176 627 7 314 532 7 137 905 2009 152 019 6 895 812 6 743 793 2008 207 698 6 549 433 6 341 735 2007 245 409 6 176 992 5 931 583 2006 229 626 5 632 765 5 403 139 2005 150 813 5 443 685 5 292 871 2004 153 407 5 255 891 5 102 484 2003 170 184 5 141 808 4 971 623 2002 163 541 4 623 388 4 459 846 2001 152 832 4 237 346 4 084 514 Källa: Kriminalvården 55 Tillsynes har kostnaderna för kriminalvården stigit succesivt under hela perioden och kostnaderna 2012 närmar sig det dubbla mot vad de var för lite drygt 10 år sedan. Dessa data säger oss ingenting om vart kriminalvården har prioriterat att lägga sina resurser. Vad dessa kostnader istället har att tillföra undersökningen är genom en kompletterande beskrivning av situationen och det kan vara relevant vid analysen att ha även resursfrågan i beaktande. 55 Statistiken är sammanställd ifrån Kriminalvårdens årsredovisningar från 2003 till 2012 samt kriminalvårdens officiella statistik från 2002 till 2006 16

11. Analys Trots att det på vissa områden skett tydliga förändringar sedan Lissabonfördragets ikraftträdande, exempelvis den positiva utvecklingen inom vård & behandling 56 kan vi inte med säkerhet tillskriva detta det utökade EU-samarbetet, förskjutningen av straffrätten eller de unionella målsättningarna. Vi kan inte heller utesluta det, dock är det möjligt att argumentera för att det inte är osannolikt att de påverkats då de går i samma riktning som de gemensamma unionella målsättningarna, men en sådan diskussion riskerar att snabbt bli spekulativ då vi aldrig med säkerhet kan veta svaret utifrån denna undersökning. Det vi istället har valt att fokusera på är huruvida den svenska utvecklingen tycks gå i samma riktning som EU föreskrivet. Denna minskning vi kan se av permissionerna tyder rimligen på ett mer restriktivt förhållningssätt gällande kraven på specifika omständigheter eller motsvarande då vi får anta att en relativt, till antalet, konstant fångpopulations särskilda behov inte torde få motsvarande minskning utan rimligen skulle variera något från år till år. Samma tendenser gör sig gällande även för utslussningarna som tycks ha minskat under senare år till fördel för mer restriktiva riktlinjer gällande möjligheterna för utslussning. 57 Således kan vi utifrån dessa faktorer se en restriktiv linje som går emot EUs gemensamma målsättningar gällande verkställighetsprocessen. Denna linje gör sig dock inte gällande för samtliga undersökta faktorer. Den ökning vi kan se i kategorin utbildning och även under vård & behandling skulle kunna beskrivas som en positiv utveckling av individualpreventiva faktorer. En förändring som dessutom går helt i linje med den unionella målsättningen. Hur denna tillsynes splittrade förändring kan tolkas och förstås kommer att behandlas under kapitel 13. Diskussion. 12. Slutsatser Som framgår av de enskilt redovisade faktorerna ovan så har utvecklingen gått åt olika håll ur ett individualpreventivt perspektiv. Kategorin permissioner är som tidigare nämnts svårtolkad, för att inte riskera validitetsproblem bör en tolkning av den tillsynes ökade normalpermissionsfrekvensen inte överskattas 58, övriga permissioner, det vill säga särskildasamt extrapermissioner går tydligt nedåt under hela den undersökta perioden med än ännu 56 Ur ett individualpreventivt perspektiv 57 Se kapitel 9.2 Utslussning 58 Se kap. 9.1 Permissioner för en mer utvecklad diskussion 17

kraftigare nedgång efter 2010. Det vill säga att den totala permissionsfrekvensen har minskat konstant sedan 2005 trots att fångpopulationen under samma period legat relativt konstant. Även utslussningarna har minskat väsentligt de senaste åren trots den individualpreventiva effekt som kunnat påvisas genom minskat återfall för dessa klienter. 59 Tolkningar bör dock ske med stor försiktighet då vi inte haft tillgång till data över någon längre tidsperiod vilket gör förändringen mer osäker i ett vidare perspektiv. Utifrån tillgängliga data över utslussning kan en märkbar förändring i negativ riktning med start 2009 observeras, samma år som ikraftträdandet av Lissabonfördraget. 60 Gällande vård & behandling talar statistiken sitt tydliga språk och vi kan se en stor ökning av antalet påbörjade respektive fullföljda brotts- och missbruksprogram både innan och efter ikraftträdandet av Lissabonfördraget. Detta är en förändring som tillsynes har påbörjats redan innan fördragets ikraftträdande och vi kan se utveckling som går hand i hand med den unionella målsättningen. Detsamma gäller den ökning som vi kan se för kategorin utbildning. Vi ser även här en tydlig positiv utveckling utifrån ett individualpreventivt perspektiv. Även här tycks utvecklingen ha startat redan innan Lissabonfördragets ikraftträdande och vid genomgång av kriminalvårdens årsredovisningar för perioden framgår att arbetet påbörjades några år tidigare, efter att kritik riktats mot kriminalvårdens utbildningsmöjligheter genom bland annat rapporten Effektivitetsgranskning av kriminalvården som tidigare nämnts. Utvecklingen har fortlöpande utvecklats i linje med de av EU utsatta riktlinjerna. Utifrån analysen kan vi konstatera att flertalet förändringar har skett på verkställighetsplanet vid en jämförelse innan- och efter Lissabonfördragets ikraftträdande. Flera faktorer har uppvisat så stora förändringar att de inte kan tolkas som en naturlig variation utan närmast bör beskrivas utifrån en mer långtgående trend i form av faktiska kriminalpolitiska förändringar. Det vi kan se är en splittring av de undersökta faktorerna utifrån ett individualpreventivt perspektiv tillika de unionella målsättningarna. 59 Brå s rapport 2010:8 s. 6ff 60 Förändringen behöver inte vara kopplad till Lissabonfördragets ikraftträdande, se exempelvis prop. 2009/10:135 för den nationella kontexten 18

Rimligen kan det vara lite tidigt att fullt ut utvärdera dessa förändringar och det är inte orimligt att det kommer att ske fortsatta förändringar på detta område till följd av Lissabonfördragets ikraftträdande och den gemensamma unionella utvecklingen. Det vi redan nu kan se är dessa tendenser till en splittring av de individualpreventiva förändringarna utifrån EUs gemensamma målsättning. Tendenserna beskriver dessutom vilka typer av åtgärder som prioriteras respektive nedprioriteras från politiskt håll. 13. Diskussion Vi har ovan beskrivit den utvecklingen som skett på ett antal olika områden under verkställighetsprocessen där vi kan se en utveckling som går åt två olika håll. Dels i restriktiv riktning genom färre permissioner och minskad utslussning. Dels i mer positivt individualpreventiv riktning gällande vård & behandling samt studier. Förändringar som egentligen är ganska logiska utifrån dagens kriminalpolitiska situation. Om vi på ett systematiskt sätt för en stund skulle kategorisera de undersökta faktorerna skulle en lämplig distinktion kunna ske mellan mindre- och mer politiskt problematiska individualpreventiva åtgärder. Där vård & behandling samt studier skulle tillhöra de mindre problematiska och utslussning samt permissioner skulle syfta till mer politiskt problematiska. Kriminalvårdens konstant ökade kostnader talar också för att denna distinktion gällande förändring i olika riktningar inte i första hand handlar om ekonomiska prioriteringar utan snarare bör betraktas som politiskt medvetna val. Det är inte helt orimligt att utökade möjlighet att under straffet vistas utanför anstalt skulle kunna tolkas som mindre restriktivt eller slappt utifrån det allmänna rättsmedvetandet som tenderar att beskrivas i motsatt riktning. 61 Med tanke på den politisering som skett inom svensk kriminalpolitik vore det givetvis förkastligt från politiskt håll om åtgärder de själva riskerar att hållas ansvariga för riskerar att tolkas negativt av en folklig opinion. Det blir rimligen problematiskt att från politiskt håll argumentera för hårdare straff samtidigt som man praktiserar en motsatt verkställighetsideologi parallellt, inte minst då kraven på straffskärpningar använts i flera olika partipolitiska syften. 62 61 Se kap. 5.2 Den politiska viljan 62 Sarnecki 2009 s. 477 19

Samtidigt är de undersökta resocialiseringsåtgärder som gått i positiv individualpreventiv riktning som vård & behandling samt utbildning tämligen harmlösa åtgärder från politiskt håll sett. Det riskerar inte någon större utsträckning att anses mindre restriktivt och torde därmed vara tacksamma åtgärder att fokusera på utifrån de unionella målsättningarna, trots att de tillsynes saknar någon större effekt på benägenheten att återfalla. 63 Det riskerar inte heller att tolkas som en kränkning av tidigare offer som övriga faktorer kan riskera att göra. 64 Således har man lyckats att öka vissa individualpreventiva åtgärder vilket är helt i linje med den unionella målsättningen, samtidigt som utvecklingen i praktiken fortsätter i en mer restriktiv riktning genom mer restriktiva förhållningssätt. Ett scenario som från politiskt håll torde vara en tacksam lösning då risken att behöva stå till svars för eventuella misstag tycks obefintlig då man på sätt och vis både är mer restriktiva än tidigare samtidigt som vissa individualpreventiva åtgärder ökar. En splittring som även problematiserar tolkningen av den svenska kriminalpolitiska utvecklingen utifrån ett unionellt perspektiv och de gemensamma målsättningarna. Som mått på individualpreventionens effekter kan den faktiska återfallsstatistiken användas. Återfallen har legat mer eller mindre konstant under perioden på omkring 40% 65 vilket talar för att effekterna av dessa individualpreventiva förändringar än så länge till stor del har uteblivit. Som nämnts tidigare innebär det vissa problem att analysera förändringar av detta slag under en kort period och då det är ett område under förändring kan vi inte med säkerhet säga att vi i dagsläget haft möjlighet att se alla potentiella förändringar och vilken vändning det kan tänkas ta i framtiden är endast en fråga för spekulation. 14. Avslutning Denna uppsats har beskrivit den svenska kriminalpolitiska utvecklingen de senaste decennierna och analyserat utvecklingen av en rad faktorer som på olika sätt beskrivits ha ett individualpreventivt syfte eller målsättning. Givetvis är det inte så enkelt att antalet undervisningstimmar eller några fler eller färre permissioner ensamt kommer att vara avgörande för effekten av individualpreventionen. Den oförändrade återfallsstatistiken tillsammans med kriminalvårdens egna utvärderingar öppnar för viss skepsis mot flera av de undersökta 63 Se exempelvis kriminalvårdens utvärderingar av återfall i brott för programdeltagare i ART, 2011 s. 20 24 eller behandlingsprogrammet ETS 2012 s. 11 eller Behandlingsprogrammet IDAP 2011 s.13 64 Kriminalvårdens årsredovisning 2010 65 http://www.bra.se/bra/nytt-fran-bra/arkiv/press/2012-05-31-tva-av-fem-aterfaller-ibrott.html Hämtdag: 2013-05-28 20

faktorernas individualpreventiva effekt. Det mest intressanta är såldes inte enbart vilken av de åtgärder vi berört som är mest eller minst effektiv, utan hur den svenska kriminalpolitiska utvecklingen inte tyder på att detta utnyttjats. Det vi ser är en utveckling som till viss del fortfarande går mot en mer restriktiv riktning trots att det är motsatsen till de unionella målen. En målsättning som ännu inte kan påstås ha satt sin prägel på den svenska verkställigheten. 21

15. Bilaga Permissioner 2002 2012 År Påbörjade normalpermissioner 2012 17 959 6 833 2011 19 163 8 786 2010 16 679 13 052 2009 16 607 15 793 2008 16 732 16 386 2007 17 407 17 993 2006 18 565 19 505 2005 18 607 23 114 2004 19 117 21 182 2003 17 111 18 676 2002 15 288 18 367 Påbörjade särskilda permissioner samt fr.o.m april 2011 extra permissioner Påbörjade normalpermissioner: Permission som får beviljas återkommande under verkställigheten i syfte att underlätta den intagnes anpassning till samhället och motverka skadliga följder av frihetsberövandet. Påbörjade särskilda permissioner: Permission som får beviljas för att en intagen utanför anstalten skall kunna ombesörja angelägenheter som är av väsentlig betydelse för honom och som inte kan ombesörjas under normalpermission eller på annat sätt. Extra permission: En intagen kan få extra permission för en angelägenhet som är av stor vikt för att förbereda frigivningen, exempelvis när en utslussningsåtgärd ska påbörjas. Källa: kriminalvården 66 Statistik utslussning 2007-2012 År Påbörjade vårdvistelser Påbörjad utökad frigång Påbörjade vistelser i halvvägshus 2012 508 616 68 118 2011 531 695 86 163 2010 712 768 81 143 2009 773 827 97 262 2008 632 706 64 244 2007 638 580 16 262 Påbörjad frigång 66 http://www.kriminalvarden.se/statistik/permissioner/statistik-permissioner/ Hämtdag: 2013-05-29 22

Frigång innebär att en intagen under dagtid lämnar anstalten för att gå till jobbet/skolan eller behandling/särskilt anordnad verksamhet. Vårdvistelse är för intagen med behov av vård eller behandling. De placeras på hvb-hem (hem för vård eller boende) eller i familjehem. Vård som erbjuds är riktat mot missbruk, våldsbenägenhet, spelberoende eller sexualbrottsrelaterat beteende. Vistelse i halvvägshus är under eget ansvar. De intagna vistas i en öppnare miljö än i en anstalt med låg säkerhetsklass, dock får de samma stöd och den hjälp som Kriminalvården erbjuder. Den intagne får vistas utanför halvvägshuset enligt bestämt tidschema från frivården. Under utevistelsen ska den intagne delta i sysselsättning (arbete/utbildning eller behandling), göra inköp, delta i aktiviteter samt för fri tid. Utökad frigång (fotboja) innebär att en intagen genom elektronisk övervakning avtjänar fängelsestraffet i sin bostad. Den intagne måste lämna och återvända till bostaden enligt avtalad tid efter påbörjat och avslutat dagsaktivitet som arbete/utbildning, behandling eller särskild anordnad verksamhet. Källa: Kriminalvården 67 67 http://www.kriminalvarden.se/sv/statistik/utslussning/statistik-utslussning/ Hämtdag: 2013-05-29 23

16. Referenser Andersson, R & Nilsson, R (2009) Svensk kriminalpolitik, Liber AB, Malmö Bryman, A (2011) Samhällsvetenskapliga metoder, Liber AB, Malmö Garland, G (2006) The Culture of Control: Crime and Social Order in Contemporary Society. Oxford: Oxford University Press Jareborg, N & Zila, J (2007) Straffrättens påföljdslära, 2:a upplagan, Norstedts juridik, Stockholm Jerre, K & Tham, T (2010) Svenskarnas syn på straff Rapport 2010:1 Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet Von Hofer, H (2008) Brott och straff i Sverige Kriminologiska institutionen, Rapport 2008:1, Stockholms universitet I von Hofer, H & Nilsson, A. (2007) Festskrift till Henrik Tham: Brott i välfärden. Om brottslighet, utsatthet och kriminalpolitik. Stockholms universitet: Kriminologiska institutionen. Lenke, L Kriminalpolitiken som partipolitiskt högerprojekt en evig självklarhet Sarnecki, J (2009) Introduktion till kriminologi, Studentlitteratur AB, Lund 16.1 Offentligt tryck, rapporter & årsredovisningar Balvig, F (2006) Danskernes syn på straf Advokatsamfundet http://nsfk.org/portals/0/archive/hovedrapport_final_fra_advokatsamfundet.pdf hämtdag: 2013-05-16 Brå s rapport 2010:8 Utökad frigång och återfall http://www.bra.se/download/18.744c0a913040e4033180005916/2010_8_utokad_frigang.pdf Hämtdag: 2013-05-28 24

Brå s rapport Återfall i brott 2012:15 http://www.bra.se/download/18.22a7170813a0d141d2180005771/2012_15_aterfall_brott.pdf Hämtdag: 2013-05-21 Kriminalvårdens årsredovisningar åren 2003 2012 http://www.kriminalvarden.se/upload/%c3%85r_2012.pdf http://www.kriminalvarden.se/upload/informationsmaterial/arsredovisning_2011.pdf http://www.kriminalvarden.se/upload/informationsmaterial/arsredovisning_2010.pdf http://www.kriminalvarden.se/upload/informationsmaterial/arsredovisning_2009.pdf http://www.kriminalvarden.se/upload/informationsmaterial/arsredovisning_2008.pdf http://www.kriminalvarden.se/upload/informationsmaterial/arsredovisning_2007.pdf http://www.kriminalvarden.se/upload/om_kriminalvarden/arsredovisning/%c3%85r2006kompl ett.pdf http://www.kvv.se/upload/om_kriminalvarden/arsredovisning/4489%c3%85rsredovisning2005-2.pdf http://www.kriminalvarden.se/upload/om_kriminalvarden/arsredovisning/arsredovisning_03.pdf Hämtdag för samtliga: 2013-05-15 Kriminalvårdens officiella statistik åren 2002 2006 http://www.kriminalvarden.se/upload/statistik/kos/2006/kosrapport_2006.pdf http://www.kriminalvarden.se/upload/statistik/kos/2005/kos_2005.pdf http://www.kriminalvarden.se/upload/statistik/kos/2004/kos_2004.pdf http://www.kriminalvarden.se/upload/statistik/kos/2003/kos_2003.pdf http://www.kriminalvarden.se/upload/statistik/kos/2002/kos_2002.pdf Hämtdag för samtliga: 2013-05-16 Prop. 1987/88:120 Om ändring I brottsbalken m.m. (Straffmätning och påföljdsval m.m.) Prop. 2009/10:135 En ny fängelse- och häkteslagstiftning Behandlingsprogrammet ART i Kriminalvården, Utvärdering av återfall i brott för programdeltagare 2003-2006 (2011) http://www.kriminalvarden.se/upload/informationsmaterial/utvardering_aterfall_art.pdf Hämtdag: 2013-05-28 Behandlingsprogrammet ETS i Kriminalvården, Utvärdering av återfall i brott för 25

programdeltagare 2004-2009 (2012) http://www.kriminalvarden.se/upload/informationsmaterial/utvardering_ets.pdf Hämtdag: 2013-05-28 Behandlingsprogrammet IDAP i Kriminalvården, Utvärdering av återfall i brott för programdeltagare 2004-2007 (2011) http://www.kriminalvarden.se/upload/informationsmaterial/utvardering_idap_2004-2007.pdf Hämtdag: 2013-05-28 Rådets Rambeslut 2008/947/RIF av den 27 november 2008 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på domar och övervakningsbeslut i syfte att övervaka alternativa påföljder och övervakningsåtgärder http://eurlex.europa.eu/lexuriserv/lexuriserv.do?uri=consleg:2008f0947:20090328:sv:pdf Hämtdag: 2013-05-28 Rådets Rambeslut 2008/909/RIF av den 27 november 2008 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på brottmålsdomar avseende fängelse eller andra frihetsberövande åtgärder i syfte att verkställa dessa inom Europeiska unionen http://eurlex.europa.eu/lexuriserv/lexuriserv.do?uri=consleg:2008f0909:20090328:sv:pdf Hämtdag: 2013-05-20 Grönbok från kommissionen om stärkande av det ömsesidiga förtroendet inom det europeiska rättsliga området om tillämpningen av EU:s straffrättsliga lagstiftning på frågor som rör frihetsberövande KOM (2011) 327 http://eurlex.europa.eu/lexuriserv/lexuriserv.do?uri=com:2011:0327:fin:sv:pdf Hämtdag: 2013-05-28 http://eur-lex.europa.eu/lexuriserv/lexuriserv.do?uri=com:2011:0327:fin:sv:html Hämtdag: 2013-05-28 Kriminalvårdens redovisning om drogsituationen 2005 2006 (2007) https://www.kriminalvarden.se/upload/statistik/krod/krod%202005%20och%202006%20n %C3%A4tversion.pdf Hämtdag: 2013-05-20 26