Föreskrifter och anvisningar 13/2012

Föreskrifter och anvisningar 13/2012 Solvens samt täckning av ansvarsskuld och pensionsansvar: Dnr FIVA 10/01.00/2012 Utfärdade 13.12.2012 Gäller från 1.1.2013 FINANSINSPEKTIONEN telefon 010 831 51 fax 010 831 5328 fornamn.efternamn@finanssivalvonta.fi www.finansinspektionen.fi Upplysningar Risktillsyn/Försäkringstekniska risker och forskning

2 (25) Innehåll 1 Tillämpningsområde och definitioner 4 1.1 Tillämpningsområde 4 1.2 Definitioner 4 2 Regelverk 5 2.1 Lagstiftning 5 2.2 Bemyndigande för Finansinspektionen att meddela föreskrifter 5 3 Syfte 6 4 Klassificering av placeringar 7 4.1 Grunder för klassificering av placeringar 7 4.2 Användning av kreditklassificering 8 4.3 Uppföljning av tillämpningen av grunderna för klassificering 8 4.4 Överföring av placeringar till en annan placeringsgrupp 8 4.5 Klassificering av placeringar i flera undergrupper 9 5 Solvens 10 5.1 Poster som hänför sig till solvenskapitalet 10 5.2 Poster som ska dras av från solvenskapitalet 11 6 Krav på riskhanteringsplanen utifrån posten som grundar sig på pensionsstiftelsers och pensionskassors tillskottsplikt 12 6.1 Upprättande av riskhanteringsplan 12 6.2 Uppföljning av måluppfyllelse 13 7 Plan för återställande av en sund finansiell ställning och plan för kortfristig finansiering 15 7.1 Plan för återställande av en sund finansiell ställning 15 7.2 Plan för kortfristig finansiering 16 8 Behandling av derivatavtal i solvensberäkning 17 8.1 Grunder för användning av derivatavtal 17 8.2 Derivatavtal som minskar placeringsrisken 17

3 (25) 8.3 Andra derivatavtal än sådana som minskar placeringsrisken 18 8.4 Beräkning av den maximala förlusten för andra derivatavtal än sådana som minskar placeringsrisken 19 8.4.1 Intern modell för beräkning av maximal förlust 19 9 Täckning av ansvarsskuld och pensionsansvar 21 9.1 Fastställande av täckningsvärde på tillgångar 21 9.2 Upprättande av täckningsförteckning 21 9.3 Innehåll i täckningsförteckningen 22 9.4 Förvaring av tillgångar som hör till täckningen 23 9.5 Tillsyn av täckningen 23 10 Upphävda föreskrifter och anvisningar 24

4 (25) 1 Tillämpningsområde och definitioner 1.1 Tillämpningsområde (1) Dessa föreskrifter och anvisningar tillämpas på följande tillsynsobjekt enligt lagen om Finansinspektionen: arbetspensionsförsäkringsbolag Sjömanspensionskassan Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt pensionskassor som bedriver lagstadgad verksamhet och AB-pensionskassornas B-avdelningar pensionsstiftelser som bedriver lagstadgad verksamhet och ABpensionsstiftelsernas B-avdelningar. (2) Dessa föreskrifter och anvisningar tillämpas på samtliga ovan nämnda tillsynsobjekt. Om en föreskrift eller anvisning tillämpas på endast en viss pensionsanstalt finns det ett separat omnämnande om detta därvid. (3) På Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt tillämpas endast föreskrifterna och anvisningarna om täckningen av ansvarsskuld och pensionsansvar i kapitel 4 och 9. (4) Efter att dessa föreskrifter och anvisningar trätt i kraft ska verksamhetskapital, som nämns i Finansinspektionens övriga föreskrifter och anvisningar, avse solvenskapital när det gäller arbetspensionsanstalter. 1.2 Definitioner (5) Med tillsynsobjekt avses alla tillsynsobjekt enligt lagen om Finansinspektionen som omfattas av tillämpningsområdet för föreskrifterna och anvisningarna i avsnitt 1.1. (6) Med arbetspensionsanstalt avses arbetspensionsförsäkringsbolag, Sjömanspensionskassan, pensionskassor och -stiftelser som bedriver lagstadgad verksamhet och AB-pensionskassornas och AB-pensionsstiftelsernas B-avdelningar.

5 (25) 2 Regelverk 2.1 Lagstiftning Nom ämnesområdet för dessa föreskrifter och anvisningar finns följande författningar: lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag (354/1997, nedan även AFBL) försäkringsbolagslagen (521/2008, nedan även FBL) lagen om sjömanspensioner (1290/2006, nedan även SjPL) lagen om pension för lantbruksföretagare (1280/2006, nedan även LFöPL) lagen om försäkringskassor (1164/1992, nedan även FörsKL) lagen om pensionsstiftelser (1774/1995, nedan även PSL) lagen om beräkning av solvensgränsen för pensionsanstalter och om täckning av ansvarsskulden (1114/2006, nedan även SolBerL) Social- och hälsovårdsministeriets förordning om kreditklass vid beräkning av solvensgränsen för pensionsanstalter (249/2011) Social- och hälsovårdsministeriets förordning om poster som vid täckandet av Lantbruksföretagarnas pensionsanstalts ansvarsskuld är jämställbara med ansvarsskulden och om poster som ska dras av från ansvarsskulden (1065/2008) 2.2 Bemyndigande för Finansinspektionen att meddela föreskrifter Finansinspektionens rätt att utfärda tvingande föreskrifter bygger på följande bestämmelser: 25 i SolBerL 11 kap. 28 i FBL 1 i AFBL 83 b och 83 e i FörsKL 48 a och 48 d i PSL 210 i SjPL

6 (25) 3 Syfte (1) Syftet med dessa föreskrifter och anvisningar är att säkerställa att samtliga arbetspensionsanstalter som handhar det lagstadgade pensionsskyddet enhetligt tillämpar bestämmelserna om solvens och täckning.

7 (25) 4 Klassificering av placeringar (1) Finansinspektionens rätt att utfärda tvingande föreskrifter om grunderna för klassificeringen av placeringar bygger på 25 i SolBerL. 4.1 Grunder för klassificering av placeringar (2) Enligt 5 i SolBerL ska arbetspensionsanstaltens styrelse besluta om grunderna för klassificeringen av placeringarna och foga dem till pensionsanstaltens placeringsplan. (3) Klassificeringen av placeringar gäller klassificeringen i solvensberäkningen och täckningen av ansvarsskulden och pensionsansvaret. Klassificeringen gäller arbetspensionsanstaltens samtliga placeringar. (4) Vid klassificeringen bedömer arbetspensionsanstalten värdena för placeringarnas risk- och avkastningsparametrar och lägger fram motiveringar för sin bedömning. Vid klassificeringen av placeringarna enligt den faktiska risken ska anstalten speciellt beakta volatiliteten och korrelationen för avkastningen på den klassificerade placeringen i relation till de övriga placeringskategorierna. Bedömningen ska grundas på praktiska erfarenheter av placeringarnas risker eller på tillförlitliga teoretiska modeller. Vid bedömningen beaktas också allmänt vedertagen uppfattning om placeringsobjektets riskkaraktär, om en sådan finns att tillgå. F Ö R E S K R I F T ( p u n k t e r n a 5 7) (5) Pensionsanstaltens styrelse ska fatta ett skriftligt beslut om klassificeringsgrunderna. Styrelsens beslut ska innehålla de viktigaste faktorerna med tanke på placeringarnas klassificeringsprinciper och motiveringarna till dessa. Grunderna ska vara tillräckligt detaljerade för att placeringarna ska kunna klassificeras enligt deras faktiska risk. Grunderna bygger i första hand på en klassificering av grupper bestående av flera placeringar, men grunderna kan vid behov också gälla klassificeringen av enskilda placeringar. En arbetspensionsanstalts placeringar ska klassificeras enligt den verkliga risken för placeringarna. Placeringar med liknande egenskaper avseende risk och avkastning ska i regel klassificeras i samma placeringsgrupp. (6) Syftet med klassificeringen är att ta fram placeringarnas verkliga risk. Grunderna för klassificeringen ska innehålla klassificeringsfaktorerna, det vill säga alla orsaker och motiveringar till varför en grupp av inbördes homogena placeringar eller en enskild placering klassificeras i en viss placeringsgrupp. Klassificeringsfaktorerna ska vara tydliga och tillräckligt detaljerade. Klassificeringsgrunderna ska hållas uppdaterade. (7) De grunder för klassificeringen som fastställts av arbetspensionsanstaltens styrelse ska följas vid beslut om klassificering av placeringar. Vid klassificering av placeringar ska arbetspensionsanstalten dokumentera grunderna för klassificeringen. Av dokumentationen ska det tydligt och fullständigt framgå vilken av de av styrelsen fastställda klassificeringsgrunderna som använts vid klassificeringen av placeringarna.

8 (25) 4.2 Användning av kreditklassificering (8) Enligt 6 i SolBerL ska masskuldebrevslån och skuldförbindelser klassificeras enligt kreditvärderingar. (9) En arbetspensionsanstalt kan välja ett eller flera av de ratinginstitut som nämns i SHM:s förordning 249/2011 när tillgångspostspecifika kreditklassificeringar fastställs. F Ö R E S K R I F T ( p u n k t e r n a 1 0 1 3 ) (10) Kreditklassificeringar av ett kreditvärderingsinstitut som nämns i SHM:s förordning ska användas konsekvent. Klassificeringar får inte användas selektivt. Principerna för användningen av kreditvärderingsinstitutens klassificeringar ska dokumenteras. (11) Om endast ett av de namngivna kreditvärderingsinstituten klassificerat ett masskuldebrevsinstrument som ska klassificeras ska detta kreditbetyg användas när ifrågavarande post klassificeras. (12) Om ett godkänt kreditvärderingsinstitut har gett en kreditklassificering av ett särskilt emissionsprogram eller -arrangemang i vilket den post som ska klassificeras ingår, ska ifrågavarande kreditklassificering användas som klassificeringskriterium för posten. Om kreditklassificering för en viss post inte är tillgänglig ska klassificeringen göras utifrån emittentens långsiktiga kreditklassificering. (13) Om klassificering för ett masskuldebrevsinstrument av ett namngivet kreditvärderingsinstitut saknas ska arbetspensionsanstalten själv klassificera instrumentet med iakttagande av försiktighetsprincipen. Arbetspensionsanstalten ska dokumentera de metoder som använts för att fastställa kreditklassificeringen. A N V I S N I N G ( p u n k t 1 4 ) (14) I anslutning till föreskriften enligt punkt (11) rekommenderar Finansinspektionen dessutom att om det masskuldebrevsinstrument som ska klassificeras har minst två kreditbetyg av ett namngivet kreditvärderingsinstitut ska det näst högsta betyget användas som klassificeringsgrund. 4.3 Uppföljning av tillämpningen av grunderna för klassificering F Ö R E S K R I F T ( p u n k t 1 5 ) (15) Arbetspensionsanstaltens styrelse ska följa upp att de grunder för klassificeringen som den fastställt iakttas och minst en gång om året godkänna utredningen om iakttagandet av grunderna för klassificeringen. Arbetspensionsanstalten ska fästa särskild uppmärksamhet vid i vilken mån indirekta placeringar och helheter som består av olika slag av placeringar utnyttjar externt främmande kapital. 4.4 Överföring av placeringar till en annan placeringsgrupp F Ö R E S K R I F T ( p u n k t e r n a 1 6 1 9 ) (16) Överföringen av en placering från en grupp till en annan ska göras konsekvent och med eftertanke och överföringen ska vara motiverad.

9 (25) (17) Klassificeringen ska inledas med valet av den mest ändamålsenliga placeringsgruppen (I V). Därefter bedöms placeringens avkastnings- och riskparametrar. (18) Om den förväntade avkastningen på och riskerna för placeringen avviker från parametrarna för placeringens nuvarande klassificeringsgrupp, ska placeringen omklassificeras i den grupp som bäst beskriver dess risker. Avvikelser som kan anses små eller tillfälliga avses inte orsaka en ändring av klassificeringen av placeringen. (19) Arbetspensionsanstalten ska fastställa och skriftligen dokumentera alla de faktorer med vilka den värderar den förväntade avkastningen på placeringen och riskerna. Arbetspensionsanstalten ska därtill fastställa och skriftligen dokumentera alla sådana faktorer som är av betydelse och på grundval av vilka klassificeringen av placeringen enligt den verkliga risken har gjorts. 4.5 Klassificering av placeringar i flera undergrupper F Ö R E S K R I F T ( p u n k t 2 0 ) (20) Vid behov klassificeras en placering i flera undergrupper. Placeringar som innehåller delar med olika risker och som kan separeras från varandra ska med tanke på arbetspensionsanstaltens riskhantering följas upp separat. Placeringarnas delar kan klassificeras enligt deras faktiska risker i ändamålsenligaste undergrupper. Placeringen delas härvid upp i delar, och varje del klassificeras i den undergrupp som bäst motsvarar risken för placeringsdelen i fråga. Undergrupperna behöver inte nödvändigtvis höra till samma placeringsgrupp I V. A N V I S N I N G ( p u n k t 2 1 ) (21) Det kan bli aktuellt att dela en placering i flera undergrupper i synnerhet om en klassificering av placeringen som en helhet inte anger den verkliga risken för placeringen vid beräkning av solvensgränsen. Sådana placeringar är i synnerhet placeringar som inte entydigt är till exempel masskuldebrevslån eller aktier, utan innehåller egenskaper från flera olika typer av fordringar och/eller placeringar. Det kan också vara ändamålsenligt att dela placeringskorgar i flera undergrupper, om de innehåller sådana derivatelement som inte hänför sig direkt till de kontantplaceringar som utgör placeringskorgens underliggande egendom. Placeringar som det kan vara skäl att klassificera i flera undergrupper är till exempel omvända lån, optionslån, konvertibla skuldebrev, lån vars säkerhets utgörs av tillgångar, indexlån, certifikat, övriga emissioner av fordringar i form av värdepapper, placeringsfonder eller andra fondföretag samt olika slag av indirekta placeringar.

10 (25) 5 Solvens (1) Finansinspektionens rätt att utfärda tvingande föreskrifter om solvenskapital bygger på följande bestämmelser: 1 3 mom. i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag 11 kap. 28 i försäkringsbolagslagen 48 a i lagen om pensionsstiftelser 83 b i lagen om försäkringskassor 210 i lagen om sjömanspensioner (2) Solvenskapitalet beräknas för arbetspensionsförsäkringsbolag enligt 16 i AFBL, för Sjömanspensionskassan enligt 208 i SjPL, för pensionsstiftelser enligt 48 a i PSL och för pensionskassor enligt 83 b i FörsKL. (3) Vid beräkning av solvenskapitalet ska placeringarna värderas till verkligt värde. F Ö R E S K R I F T ( p u n k t 4 ) (4) Placeringarnas verkliga värde beräknas för arbetspensionsförsäkringsbolag och Sjömanspensionskassan enligt kapitel 11 i Finansinspektionens föreskrifter och anvisningar om bokföring, bokslut och verksamhetsberättelse (14/2012): Försäkringsbolag, arbetspensionsförsäkringsbolag, försäkringsföreningar, försäkringsholdingsammanslutningar, filialer till försäkringsbolag från tredje land och pensionsanstalter som grundats genom lag, och för pensionsstiftelser och -kassor enligt kapitel 10 i Finansinspektionens föreskrifter och anvisningar (15/2012): Pensionsstiftelser och pensionskassor. 5.1 Poster som hänför sig till solvenskapitalet F Ö R E S K R I F T ( p u n k t e r n a 5 6) (5) Till solvenskapitalet hänförs derivatens värderingsdifferenser till den del som de inte har beaktats i resultatet, det egna kapitalet eller tillgångarnas värderingsdifferenser. (6) Latenta skatteskulder som ingår i balansräkningen läggs till solvenskapitalet såvida de inte sannolikt kommer att realiseras inom den närmaste framtiden. En latent skattefordring som inte upptagits i balansräkningen kan läggas till solvenskapitalet endast om det är sannolikt att den kommer att realiseras inom den närmaste framtiden. Vid värderingen följs bokföringsnämndens allmänna anvisningar om latenta skatteskulder och skattefordringar (12.9.2006).

11 (25) 5.2 Poster som ska dras av från solvenskapitalet F Ö R E S K R I F T ( p u n k t e r n a 7 10) (7) Den andel av immateriella tillgångar som inte upptagits som kostnad i resultaträkningen ska avdras även då ett balansvärde de facto inkluderar anskaffningsvärde för en immateriell tillgång, oberoende av hur det upptagits i bokföringen. (8) Med poster som inte upptagits i balansräkningen och som är jämförbara med skulder avses andra ansvarsförbindelser än sådana som bygger på försäkringar och där motsvarande ansvar inte upptagits som skuld i balansräkningen. (9) Om det är sannolikt att skatteskulder som inte upptagits i balansräkningen för periodiseringsdifferenser, värderingsdifferenser, uppskrivningsfonden och andra tillfälliga differenser samt för avskrivningsdifferens och reserver som ingår i solvenskapitalet realiseras inom den närmaste framtiden, ska de avdras från solvenskapitalet. Latent skattefordring som upptagits i balansräkningen dras av från solvenskapitalet, om det inte är sannolikt att den realiseras inom den närmaste framtiden. Vid värderingen följs bokföringsnämndens allmänna anvisning om latenta skatteskulder och skattefordringar. (10) Från panter och inteckningar som ställts för främmande förbindelser avdras ett belopp som motsvarar ansvaret, varvid beaktas reduceringen av den främmande förbindelsen, till exempel genom amortering av lån samt verkligt värde på de pantsatta eller intecknade tillgångar som hänför sig till den främmande förbindelsen.

12 (25) 6 Krav på riskhanteringsplanen utifrån posten som grundar sig på pensionsstiftelsers och pensionskassors tillskottsplikt (1) Finansinspektionens rätt att utfärda tvingande föreskrifter om upprättande och inlämnande av riskhanteringsplan bygger på följande bestämmelser: 48 d i lagen om pensionsstiftelser 83 e i lagen om försäkringskassor (2) Närmare bestämmelser om upprättande av en riskhanteringsplan finns i avsnitt 2A.1.1 i Finansinspektionens föreskrifter och anvisningar till pensionskassor och pensionsstiftelser. Allmänna anvisningar för upprättande av en riskhanteringsplan finns i avsnitt 2A.2.3 i Finansinspektionens föreskrifter och anvisningar till pensionskassor och pensionsstiftelser. 6.1 Upprättande av riskhanteringsplan F Ö R E S K R I F T ( p u n k t e r n a 3 8) (3) Pensionsstiftelsen och pensionskassan ska i riskhanteringsplanen uppge beloppet av posten baserad på arbetsgivarens och delägarens tillskottsplikt (nedan "tillskottspost") som stiftelsen eller kassan räknar in i solvenskapitalet. Riskhanteringsplanen ska visa att den tilläggsbetalning som motsvarar tillskottsposten i solvenskapitalet inte är så stor att den äventyrar stiftelsearbetsgivarens, pensionskassans delägares eller pensionsanstaltens normala verksamhet. (4) I riskhanteringsplanen ska finnas både en redogörelse och kalkyler för hur pensionsanstaltens placeringsstrategi (placeringsplan, placeringsfördelning) förändras beroende på tillskottsposten jämfört med att posten inte hänförs till solvenskapitalet. Dessutom ska planen innehålla en beskrivning av konsekvenserna av förändringen för den förväntade avkastningen på placeringarna och därigenom för solvensen. Målen ska formuleras konkret och deras genomförbarhet motiveras. (5) Med stöd av ikraftträdandebestämmelserna i lagen om ändring av lagen om pensionsstiftelser (443/2012) och i lagen om ändring av lagen om försäkringskassor (444/2012) har maximibeloppet av tillskottsposten förhöjts fram till utgången av 2021. Genom förhöjningen ges anstalterna tid att höja det övriga solvenskapitalet i förhållande till den genomsnittliga solvensen inom branschen till samma proportionella nivå som det var före lagreformen. Om pensionsanstaltens tillskottspost överskrider det permanenta

13 (25) maximibeloppet ska riskhanteringsplanen innehålla en beskrivning av hur pensionsanstalten avser utöka det övriga solvenskapitalet under tiden som förhöjningen gäller eller med vilka andra åtgärder den avser förbereda sig för att förhöjningen avvecklas. (6) Dimensioneringen av tillskottsposten och målen för användningen av den ska vara realistiska i förhållande till marknadsläget och till arbetsgivarens och delägarnas betalningsförmåga. Med avseende på marknadsläget ska anstalten anlita extern information. (7) I riskhanteringsplanen ska pensionsanstalten specifikt fastställa i vilka situationer solvensen utökas genom försäkringspremier och i vilka situationer nedsättningar av försäkringspremierna begränsas. Dessa situationer och konsekvenserna av dessa ska beskrivas så tydligt att styrelsen och därigenom även försäkringstagarna utifrån beskrivningen kan vara medvetna om en eventuell tilläggsbetalning för att utöka solvensen. (8) Riskhanteringsplanen ska uppdateras åtminstone varje år med avseende på tillskottspostens belopp, mål och uppföljning. 6.2 Uppföljning av måluppfyllelse (9) Enligt 48 g i lagen om pensionsstiftelser och 83 u i lagen om pensionskassor ska pensionsstiftelsen och pensionskassan följa hur de mål som i riskhanteringsplanen uppställts för användningen av posten uppnås. Pensionsstiftelsen eller pensionskassan kan inte räkna in posten i sitt solvenskapital, om pensionsanstaltens verksamhet inte motsvarar riskhanteringsplanen. (10) Efter att ha tagit upp tillskottsposten i solvenskapitalet ska pensionsstiftelsen och pensionskassan i enlighet med de ovannämnda paragraferna följa upp solvensen i förhållande till den genomsnittliga solvensnivån för arbetspensionssystemet. F Ö R E S K R I F T ( p u n k t e r n a 1 1 1 2 ) (11) Pensionsstiftelsen och pensionskassan ska i riskhanteringsplanen analysera hur de mål som tidigare år uppställts för solvensen har uppnåtts. Planen ska visa att pensionsanstalten har handlat i enlighet med planen i synnerhet med avseende på försäkringspremierna. (12) I riskhanteringsplanen ska finnas en beskrivning av hur pensionsstiftelsen eller pensionskassan följer upp utvecklingen av solvensen i förhållande till den genomsnittliga solvensnivån för arbetspensionssystemet (proaktiv varningsgräns) och vilka åtgärder pensionsanstalten vidtar om dess solvens försvagas så att avvikelsen från den genomsnittliga nivån är betydande. Varningsgränsen ska beskriva den genomsnittliga solvensen och riskhanteringsförmågan i systemet. Om den valda proaktiva varningsgränsen är någon annan än där ),

14 (25) = arbetspensionsanstalternas genomsnittliga solvensgrad som används för fastställande av avsättningskoefficienten och = beloppet av solvenskapital som överförs, ska valet av mätare motiveras i riskhanteringsplanen. Den proaktiva varningsgränsen får underskridas i högst två år utan att solvensen måste utökas genom försäkringspremier eller begränsning av premienedsättningarna.

15 (25) 7 Plan för återställande av en sund finansiell ställning och plan för kortfristig finansiering (1) Finansinspektionens rätt att utfärda tvingande föreskrifter om plan för återställande av en sund finansiell ställning och plan för kortfristig finansiering bygger på följande bestämmelser: 1 3 mom. i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag 11 kap. 28 i försäkringsbolagslagen 48 d i lagen om pensionsstiftelser 83 e i lagen om försäkringskassor 210 i lagen om sjömanspensioner 7.1 Plan för återställande av en sund finansiell ställning (2) Om arbetspensionsanstaltens solvenskapital underskrider solvensgränsen ska pensionsanstalten utan dröjsmål tillställa Finansinspektionen en plan för återställande av en sund finansiell ställning för godkännande (20 i AFBL, 48 d i PSL, 83 e i FörsKL och 209 i SjPL). F Ö R E S K R I F T ( p u n k t e r n a 3 4) (3) Planen för återställande av en sund finansiell ställning ska omfatta åtminstone följande: förslag till åtgärder som behövs för att återställa en sund solvensställning en redogörelse för på vilket sätt de föreslagna åtgärderna antas påverka de försäkrade förmånerna på ett betryggande sätt den tid inom vilken åtgärderna avses bli vidtagna en prognos för solvensutvecklingen en prognos för resultaträkningen och balansräkningen samt en uppskattning av likviditeten en uppskattning av de medel som finns att tillgå för täckning av ansvarsskuld och pensionsansvar samt solvenskapital. (4) Finansinspektionen kan i enskilda fall kräva att också andra uppgifter ska inkluderas i planen för återställande av en sund finansiell ställning.

16 (25) 7.2 Plan för kortfristig finansiering (5) Om arbetspensionsanstaltens solvenskapital underskrider minimikapitalkravet ska pensionsanstalten utan dröjsmål tillställa Finansinspektionen en plan för kortfristig finansiering för godkännande (20 i AFBL, 48 d i PSL, 83 e i FörsKL och 209 i SjPL). F Ö R E S K R I F T ( p u n k t 6 ) (6) Finansieringsplanen ska innehålla en välgrundad utredning av de åtgärder med vilka arbetspensionsanstalten kan höja solvenskapitalet inom tre månader så att det åtminstone motsvarar minimikapitalkravet.

17 (25) 8 Behandling av derivatavtal i solvensberäkning (1) Finansinspektionens rätt att utfärda tvingande föreskrifter om användningen och klassificeringen av derivatavtal samt behandlingen av derivatavtal i solvensberäkning bygger på 25 i SolBerL. 8.1 Grunder för användning av derivatavtal F Ö R E S K R I F T ( p u n k t e r n a 2 3) (2) Av den utredning om de totala konsekvenserna av tillämpningen av grunderna för användningen av derivatavtal för arbetspensionsanstaltens solvensgräns som årligen godkänns av arbetspensionsanstaltens styrelse ska åtminstone följande uppgifter framgå: den maximala risk som tagits under året genom andra derivatavtal än sådana som minskar placeringsrisken derivatavtalens resultat som beräknats enligt verkligt värde enligt placeringsgrupp en utredning av konsekvenserna av användningen av derivatavtal för solvensgränsen. (3) Förfarandet för klassificering av derivatavtalen beror på om det är fråga om ett derivatavtal som minskar placeringsrisken eller andra derivatavtal än sådana som minskar placeringsrisken. 8.2 Derivatavtal som minskar placeringsrisken F Ö R E S K R I F T ( p u n k t e r n a 4 10) (4) I solvensberäkning ska derivatavtal som minskar placeringsrisken klassificeras tillsammans med föremålet eller föremålen för det skyddande avtalet. För bedömning av den totala riskexponeringen ska arbetspensionsanstalten vara på det klara med den risk som hänför sig till föremålet eller föremålen för derivatavtalet samt veta hur derivatavtalet påverkar risken. Ett derivatavtal kan i beräkningen av kapitaltäckning klassificeras som ett derivatavtal som minskar placeringsrisken, om följande villkor uppfylls: målet är att säkra sig mot förluster arbetspensionsanstalten kan påvisa vilken enskild placering, eller om föremålen för säkringen är flera till antalet, vilken helhet av placeringar som

18 (25) säkringen gäller. Den helhet som placeringarna bildar kan genomgå dynamiska förändringar, om säkringen dock förblir tillräckligt effektiv det ska finnas ett tillräckligt samband mellan derivatavtalet och den placering som ska säkras även om de inte har samma underliggande tillgång effektiviteten av minskning av risken har bedömts i förväg. (5) Ett derivatavtal kan i solvensberäkningen klassificeras som ett instrument som minskar placeringsrisken, om det avhjälper minst 70 procent av den risk som säkras. Bedömningen ska grunda sig på dokumenterade principer och data. (6) Arbetspensionsanstaltens styrelse ska godkänna de principer enligt vilka derivatavtal klassificeras som instrument som minskar placeringsrisken. (7) Definitionen av derivatavtal som minskar placeringsrisken utgår från riskhanteringen. Vid bestämning av solvensgränsen är den inte bunden till definitionerna inom säkringsredovisning. Om ett derivatavtal i solvensberäkningen klassificeras som ett derivatavtal som minskar risken, ska avtalets minskande inverkan motiveras. (8) Användningsändamålet för ett derivatavtal som minskar risken ska fastställas och dokumenteras när avtalet ingås. (9) Effektiviteten av minskning av placeringsrisker med hjälp av derivatavtal ska bedömas regelbundet. Säkringens effektivitet ska följas upp minst kvartalsvis. Om säkringen inte är tillräckligt effektiv, ska användningsändamålet ändras till derivatavtal som inte minskar placeringsrisken. Om marknadsläget är svårt ska uppföljningen ske löpande. Säkringen anses fortsätta, om placeringen ersätts med en annan likadan placering och ersättandet med en annan placering ingår i tillsynsobjektets skriftliga säkringsstrategi. Ersättandet med en ny placering ska dokumenteras på nytt som säkring. (10) Bedömningen av säkringens effektivitet kan göras utifrån en riskmätare (t.ex. VaR-värde), volatilitet eller korrelation. Metoderna ska tillämpas konsekvent. 8.3 Andra derivatavtal än sådana som minskar placeringsrisken F Ö R E S K R I F T ( p u n k t e r n a 1 1 1 3 ) (11) Klassificeringen av ett derivatavtal vid solvensberäkningen grundar sig på den underliggande tillgång utifrån vilken risken i anslutning till derivatet fastställs. (12) Om placeringsgruppen för den underliggande tillgången för derivatavtalet inte beskriver den verkliga risken tillräckligt bra, ska derivatavtalet klassificeras i den placeringsgrupp som bäst motsvarar risken. (13) Den underliggande tillgången för derivatavtalet beaktas till ett deltakorrigerat värde, om detta är entydigt och inte underskattar risken i betydande grad. I annat fall uppskattas den underliggande tillgången i form av ett VaR-värde som skalats upp och där den uppskattade prognoshorisonten är ett år och konfidensintervallet 97,5 procent. Om den underliggande tillgången klassificeras till grupp L blir värdet av derivatets underliggande tillgångar

19 (25) där = förlustrisken för derivatavtalet med tidshorisonten t och konfidensintervallet 97,5 % t = tidshorisont (år) = spridning av placeringsgrupp L = kvantilvärdet för den standardiserade normalfördelningen 97,5 % 8.4 Beräkning av den maximala förlusten för andra derivatavtal än sådana som minskar placeringsrisken F Ö R E S K R I F T ( p u n k t e r n a 1 4 1 5 ) (14) Den maximala förlusten beskriver den största förlust som andra derivatavtal än sådana som minskar placeringsrisken kan ge upphov till med det valda konfidensintervallet och den valda tidshorisonten. Arbetspensionsanstalten ska minst varje vecka beräkna den maximala förlusten för andra derivatavtal än sådana som minskar placeringsrisken. Den maximala förlusten ska beräknas med en intern modell för pensionsanstalten. Den maximala förlusten ska fortlöpande underskrida det sammanlagda beloppet av grupp I och grupp II punkt 2 enligt 6 i SolBerL. (15) Arbetspensionsanstalten ska meddela Finansinspektionen om den maximala förlusten motsvarande tidshorisonten 1 år och konfidensintervallet 97,5 procent har överskridit den gräns som fastställs i 7 i SolBerL. 8.4.1 Intern modell för beräkning av maximal förlust F Ö R E S K R I F T ( p u n k t e r n a 1 6 2 8 ) (16) Den maximala förlusten ska beräknas med en intern modell för pensionsanstalten. Formen på den interna modellen har inte begränsats, men den ska uppfylla de krav som fastställs i detta avsnitt. (17) Den maximala förlusten för derivatavtal beräknas utifrån beräkningsdagens derivatportfölj med beaktande av nettningen. Derivatpositionen antas vara stabil över den tillämpade tidshorisonten, med andra ord beaktas inte att instrument eventuellt förfaller inom tidshorisonten. (18) Den maximala förlusten beräknas med konfidensintervallet 97,5 procent och en tidshorisont som motsvarar en innehavsperiod på ett år. Vid beräkningen av den maximala förlusten kan som riskmätare användas VaR-värdet (Value-at-Risk) eller någon annan minst lika konservativ riskmätare.

20 (25) (19) Om tidshorisonten vid beräkningen av den maximala förlusten är någon annan än ett år, kan den maximala förlusten som motsvarar tidshorisonten ett år beräknas med formeln där = den maximala förlusten för andra derivatavtal än sådana som minskar placeringsrisken med tidshorisonten t och konfidensintervallet 97,5 % t = tidshorisonten (år) vid beräkningen. (20) Den interna modellen ska med tillräcklig noggrannhet beskriva alla väsentliga riskfaktorer med beaktande av omfattningen och komplexiteten av verksamheten. (21) Om volatiliteten av den historiska avkastningsserien inte ger en heltäckande beskrivning av derivatinstrumentens risker ska konservativa stresstester utföras på instrumenten. Resultatet av stresstesten läggs utan nettning till den maximala förlusten som beräknats för derivatportföljen. (22) Den metod som används vid beräkning av den maximala förlusten ska grunda sig på objektiv och aktuell information. (23) Modellen ska identifiera optionsriskerna för derivatavtalen, betydande risker till följd av avvikande prisutveckling hos ej identiska instrument (basrisker) och risker till följd av positionskoncentration. (24) Modellen ska valideras när den införs och valideringen ska upprepas regelbundet. Dessutom ska modellen valideras vid sådana betydande strukturella förändringar i portföljens struktur eller på marknaden som kan påverka modellens tillförlitlighet. (25) Modellens tillförlitlighet och funktion ska följas upp med utfallstester där derivatpositionens utveckling jämförs med den maximala förlusten enligt modellen. (26) Tillsynsobjektet ska utarbeta och upprätthålla skriftlig dokumentation om den interna modell som används vid beräkning av den maximala förlusten. Dokumentationen ska tillställas Finansinspektionen. Tillsynsobjektet ska meddela alla betydande förändringar gällande modellen till Finansinspektionen. (27) En beskrivning av den interna modellen ska fogas till placeringsplanen. (28) De resultat som modellen ger ska rapporteras regelbundet till styrelsen och de personer som svarar för placeringsverksamheten.

21 (25) 9 Täckning av ansvarsskuld och pensionsansvar 9.1 Fastställande av täckningsvärde på tillgångar (1) Finansinspektionens rätt att utfärda tvingande föreskrifter om täckning av ansvarsskuld och pensionsansvar bygger på 25 i SolBerL. F Ö R E S K R I F T ( p u n k t e r n a 2 4) (2) De tillgångar som räknas till täckning av ansvarsskulden och pensionsansvaret värderas vid varje granskningstidpunkt till verkligt värde. De verkliga värdena beräknas för arbetspensionsförsäkringsbolag, Sjömanspensionskassan och Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt enligt kapitel 11 i Finansinspektionens föreskrifter och anvisningar om bokföring, bokslut och verksamhetsberättelse (14/2012): Försäkringsbolag, arbetspensionsförsäkringsbolag, försäkringsföreningar, försäkringsholdingsammanslutningar, filialer för försäkringsbolag från tredje land och pensionsanstalter som grundats genom lag, och för pensionskassor och -stiftelser enligt kapitel 10 i Finansinspektionens föreskrifter och anvisningar (15/2012): Pensionsstiftelser och pensionskassor. (3) Om en tillgångspost belastas av en panträtt eller annan särskild rätt som begränsar användningen av tillgångsposten i tillsynsobjektets administrations- eller konkursbo, ska värdet av en sådan särskild rätt dras av från det täckningsvärde som i övrigt räknas ut i enlighet med dessa föreskrifter. Det belopp som avdras ska värderas på ett tillförlitligt sätt genom att man beaktar substansen i den särskilda rätten och hur denna rätt inverkar på omvandlingen av tillgångarna till pengar. (4) Vid värderingen av tillgångar som räknas till täckningen ska tillsynsobjektet från tillgångarnas täckningsvärde avdra de skulder som uppkommit vid anskaffningen av tillgångar. 9.2 Upprättande av täckningsförteckning F Ö R E S K R I F T ( p u n k t e r n a 5 7) (5) Täckningsförteckningen ska finnas registrerad i ett datasystem eller i skriftlig form i klartext. Oberoende av lagringsformen ska det vid behov vara möjligt att ta ut täckningsförteckningen i läsbar form. (6) En täckningsförteckning som visar läget vid utgången av räkenskapsperioden ska uppgöras senast tre (3) månader efter räkenskapsperiodens utgång. En

22 (25) täckningsförteckning inklusive bilagor som visar läget vid utgången för räkenskapsperioden för en pensionskassa och en pensionsstiftelse ska uppgöras senast fyra (4) månader efter räkenskapsperiodens utgång. Täckningsförteckningen ska lagras i tio (10) år efter bokslutstidpunkten. (7) Täckningsförteckningen ska hållas uppdaterad. 9.3 Innehåll i täckningsförteckningen F Ö R E S K R I F T ( p u n k t e r n a 8 1 5 ) (8) Täckningsförteckningen ska åtminstone innehålla uppgifter om de tillgångar som utgör täckning för ansvarsskulden och pensionsansvaret, grupperade enligt 6 SolBerL, och om uppfyllandet av villkoren och begränsningarna i 12 18 i nämnda lag. I förteckningen ska för varje enskild tillgångspost införas tillräckliga specifikationsuppgifter, såsom rubrik, lokalisering, förvaringsplats och täckningsvärde för tillgångsposten och därtill hörande dokument samt verkligt värde, om det avviker från täckningsvärdet. (9) Om skuldförbindelser enligt SolBerL ska för varje enskild tillgångspost uppges gäldenärens och/eller borgensmannens namn, nominellt värde, täckningsvärde och en utredning om täckningsvärdet, om det avviker från det verkliga värdet. Skuldförbindelserna ska grupperas enligt gäldenär och borgensman. Dessutom ska de sammanlagda beloppen för varje enskild gäldenär uppges med beaktande av 17 i SolBerL. (10) Om tillgångar enligt 16 i SolBerL ska lämnas separata utredningar om de tillgångar som innehas av tillsynsobjektet och om de skuldförbindelser där dessa tillgångar utgör säkerhet. Över tillgångarna upprättas en förteckning innehållande namn, specifikationsuppgifter, täckningsvärde, grunderna för täckningsvärdet och faktorer som minskar täckningsvärdet. (11) Om täckningens övriga tillgångsposter lämnas motsvarande information per tillgångspost som i punkterna (8) (10). (12) Uppgifterna i täckningsförteckningen kan lämnas antingen i den egentliga täckningsförteckningen eller i dess bilagor. Bilagorna upprättas med samma indelning som täckningsförteckningen, det vill säga grupperade enligt SolBerL. (13) Om tillgångsposten belastas med en panträtt som sänker täckningsvärdet eller med någon annan särskild rätt som begränsar användningen av tillgångsposten vid likvidation eller konkurs, ska denna rätt nämnas i täckningsförteckningen genom angivande av substansen, värdet och innehavaren av rätten samt prioritetsställningen i förhållande till den som innehar täckningen. (14) AB-pensionskassor och AB-pensionsstiftelser ska upprätta separata förteckningar över de tillgångar som utgör täckning för ansvarsskuld och pensionsansvar som härrör från pensionsskydd enligt ArPL och frivilliga tilläggsförmåner. (15) I sampensionsstiftelser som följer ett arbetsgivarspecifikt system ska förteckningarna över de tillgångar som utgör täckning uppgöras för varje arbetsgivare separat.

23 (25) 9.4 Förvaring av tillgångar som hör till täckningen F Ö R E S K R I F T ( p u n k t e r n a 1 6 1 7 ) (16) De värdepapper och andra tillgångar som hör till täckningen ska förvaras i tillsynsobjektets besittning eller, om motiverad orsak föreligger, hos ett annat försäkringsbolag, ett kreditinstitut som står under offentlig tillsyn eller ett värdepappersförmedlingsföretag som står under offentlig tillsyn inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Om värdepapperet ingår i ett värdeandelsregister, ska registret stå under offentlig tillsyn inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Tillsynsobjektet ska ingå ett skriftligt avtal om förvaring av värdepapper och andra tillgångar och om därtill hörande rapportering. Tillgångar och förbindelser som ingår i täckningen av tillsynsobjektets ansvarsskuld och pensionsansvar ska förvaras åtskilda från tillsynsobjektets övriga tillgångar och förbindelser. (17) Övriga stater jämställs med Europeiska ekonomiska samarbetsområdet till den del tillgångar i enlighet med SolBerL är placerade i andra än EES-stater. 9.5 Tillsyn av täckningen A N V I S N I N G ( p u n k t e r n a 18 2 0 ) (18) Tillsynsobjektets styrelse bör sörja för att tillsynsobjektets ansvarsskuld och pensionsansvar är täckt och att täckningstillgångarna uppfyller de krav som ställs i lagen och förordningarna och i de föreskrifter som Finansinspektionen meddelat med stöd av dessa. (19) Tillsynsobjektets verkställande direktör bör omedelbart meddela tillsynsobjektets styrelse och revisor om denne upptäcker brister i täckningen av ansvarsskulden. (20) Tillsynsobjektets verkställande direktör eller styrelse bör omedelbart meddela Finansinspektionen om det är uppenbart att tillsynsobjektet inte uppfyller kraven på täckning av ansvarsskulden eller pensionsansvaret.

24 (25) 10 Upphävda föreskrifter och anvisningar (1) När dessa föreskrifter och anvisningar träder i kraft upphävs följande av Finansinspektionens föreskrifter och anvisningar: Avsnitten 10.2 Klassificering av placeringar, 10.3 Täckning av ansvarsskulden, 10.4 Solvens, 10.5.2 Derivatavtal och uppföljningen av grunderna för användningen av derivatavtal, 10.5.3 Klassificering av derivatavtal, 10.6 Plan för återställande av en sund finansiell ställning och plan för kortfristig finansiering, 10.7 Klassificering av placeringar och bestämmelserna i punkt (7) i avsnitt 10.5.1 Pensionsanstalten ska kontinuerligt beräkna den största möjliga maximiförlusten som hänför sig till derivatavtalen. Metoden för kalkylering av den maximala förlusten jämte motiveringar och tillämpade parametrar ska anmälas till FI i samband med den årliga utredningen gällande derivatavtal. i kapitel 10 Placeringsverksamhet i en pensionsanstalt och solvens- och täckningsbestämmelser för en pensionsanstalt i Föreskrifter och anvisningar till försäkringsbolag, arbetspensionsförsäkringsbolag, försäkringsföreningar, försäkringsholdingsammanslutningar, filialer till försäkringsbolag från tredje land och pensionsanstalter som grundats genom lag, uppdaterade den 1 september 2012 (dnr 9/101/2011) Avsnitten 2A.1.2 Klassificering av placeringar, 2A.1.3 Täckning av ansvarsskulden, 2A.1.4 Föreskrifter gällande solvens, 2A.1.5.2 Uppföljning av grunder för derivatavtal och användningen av derivatavtal, 2A.1.5.3 Klassificering av derivatavtal, 2A.1.6 Särskilda föreskrifter, 2A.2.1 Klassificering av placeringar, 2A.2.2 Värdering av säkerheter och dessas betydelse vid täckningen av ansvarsskulden samt bestämmelserna i avsnitt 2A.1.5.1 Pensionskassan skall kontinuerligt beräkna den största möjliga maximiförlusten som hänför sig till derivatavtalen. Metoden för kalkylering av den maximala förlusten jämte motiveringar och tillämpade parametrar skall anmälas till Försäkringsinspektionen i samband med den årliga utredningen gällande derivatavtal. i kapitel 2A Placeringsverksamhet, täckning av pensionsskulden och solvens i pensionskassa som bedriver lagstadgad verksamhet och AB-pensionskassas B-avdelning i Föreskrifter och anvisningar till pensionskassor, uppdaterade den 1 juli 2011 (dnr 7/101/2011) Avsnitten 2A.1.2 Klassificering av placeringar, 2A.1.3 Täckning av pensionsansvaret, 2A.1.4 Föreskrifter gällande solvens, 2A.1.5.2 Uppföljning av grunder för derivatavtal och användningen av derivatavtal, 2A.1.5.3 Klassificering av derivatavtal, 2A.1.6 Särskilda föreskrifter, 2A.2.1 Klassificering av placeringar, 2A.2.2 Värdering av säkerheter och dessas betydelse vid täckningen av pensionsansvaret samt bestämmelserna i avsnitt 2A.1.5.1 Pensionsstiftelsen skall kontinuerligt beräkna den största möjliga maximiförlusten som hänför sig till derivatavtalen. Metoden för kalkylering av

25 (25) den maximala förlusten jämte motiveringar och tillämpade parametrar skall anmälas till Försäkringsinspektionen i samband med den årliga utredningen gällande derivatavtal. i kapitel 2A Placeringsverksamhet, täckning av pensionsansvaret och solvens i pensionsstiftelse som bedriver lagstadgad verksamhet och AB-pensionsstiftelses B-avdelning i Föreskrifter och anvisningar till pensionsstiftelser, uppdaterade den 1 juli 2011 (dnr 8/101/2011)