Mål nr meddelad i Huddinge 1 PARTER (Antal tilltalade: 2) Åklagare Kammaråklagare Leif H Johansson Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål Enheten i Stockholm Tilltalad Homer Simon Häggblom, 530311-2816 Sankt Eriksplan 2 3 Tr 113 20 Stockholm Medborgare i Finland Offentlig försvarare: Advokat Johan Tamm Advokatbyrån Johan Tamm AB Lästmakargatan 10 103 95 Stockholm SLUT Åtalet ogillas. Ersättning 1. 2. 3. Johan Tamm tillerkänns ersättning av allmänna medel med 35 918 kr. Av beloppet avser 6 983 kr mervärdesskatt. Kostnaden för försvaret ska stanna på staten. Simon Häggblom tillerkänns ersättning av allmänna medel med 1 000 kr för vittnesbevisning. Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Björnkullavägen 5 A 08-561 660 00 08-711 05 80 måndag - fredag 141 84 Huddinge E-post: sodertorns.tingsratt@dom.se 08:30-16:00 www.sodertornstingsratt.domstol.se
Mål nr meddelad i Huddinge 2 PARTER (Antal tilltalade: 2) Åklagare Kammaråklagare Leif H Johansson Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål Enheten i Stockholm Tilltalad KARIN Elisabeth Maria Lind, 590410-0269 Sankt Eriksplan 2, 3 Tr 113 20 Stockholm Offentlig försvarare: Advokat Johan Tamm Advokatbyrån Johan Tamm AB Lästmakargatan 10 103 95 Stockholm SLUT Åtalet ogillas. Ersättning 1. 2. 3. Johan Tamm tillerkänns ersättning av allmänna medel med 35 918 kr. Av beloppet avser 6 984 kr mervärdesskatt. Kostnaden för försvaret ska stanna på staten. Karin Lind tillerkänns ersättning av allmänna medel med 1 000 kr för vittnesbevisning.. Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Björnkullavägen 5 A 08-561 660 00 08-711 05 80 måndag - fredag 141 84 Huddinge E-post: sodertorns.tingsratt@dom.se 08:30-16:00 www.sodertornstingsratt.domstol.se
3 YRKANDEN M.M. Åklagaren har yrkat ansvar för BROTT MOT OMRÅDESSKYDD och FÖRSEELSE MOT OMRÅDESSKYDD enligt följande gärningsbeskrivning. Simon Häggblom och Karin Lind har under sommaren 2008 tillsammans och i samförstånd av oaktsamhet i naturreservatet Öja-Landsort i Nynäshamns kommun inom ett område som omfattas av strandskydd uppfört eller låtit uppföra en konstinstallation i två delar varvid ca etthundra hål borrats i berget på strandhällarna trots att tillstånd härför saknats såväl enligt reglerna om strandskydd som enligt länsstyrelsens föreskrifter. Konstinstallationen har bestått av dels tjugofem arketypiska hus i gul mjukplats som svävat på armeringsjärn/glasfiberstänger och dels av en på järnrör svävande cirkelrund platta med plastgräs. Lagrum: 7 kap. 16 p 4 jämförd med 29 kap. 2 p 2 i deras lydelse före den 1 februari 2010 och 29 kap. 2 a miljöbalken Simon Häggblom och Karin Lind har förnekat brott dels då allmänheten inte hindrats från att beträda området, dels då installationen inte utgjort sådana anläggningar eller anordningar som åsyftas i lagrummet, dels ock då de inte förfarit oaktsamt. UTREDNINGEN Simon Häggblom och Karin Lind har hörts över åtalet. På åklagarens begäran har vittnesförhör hållits med Mats Nordin som arbetar som miljöhandläggare på Länsstyrelsen och Jon Henriksson som arbetar på Fastighetsverket. Åklagaren har även åberopat viss skriftlig bevisning. Vidare har hänvisning gjorts till handlingarna avseende Länsstyrelsens beslut om bildande av naturvårdsområdet Öja-Landsort, fotografier samt karta från platser, PM från syn på platsen och fotografier av skador på platsen.
4 På de Karin Linds och Simon Häggbloms begäran har vittnesförhör hållits med Arthur Hultling som är ordförande för Kulturbryggan, Lennart Stuxberg som arbetar för Kulturbryggan och Kicki Bergqvist Selder som är skulptör och som har ställt ut sina verk på Öja-Landsort. Vidare har syn hållits på Öja-Landsort. De har därutöver åberopat viss skriftlig bevisning. BAKGRUND Skärgårdsön Öja-Landsort är beläget i Nynäshamns kommun. Enligt Länstyrelsens beslut den 13 november 1985 bildades naturvårdsområdet Öja-Landsort. Av förarbetena till miljöbalken framgår att områdesskyddsformerna naturreservat och naturvårdsområde sammanförts i miljöbalken till en skyddsform som benämns naturreservat (se prop. 1998/99:45 s. 310). I naturreservatet är det enligt de föreskrifter som meddelades av Länsstyrelsen bland annat förbjudet att förstöra eller skada fast naturföremål eller ytbildning som att borra, hacka, spränga, rista, måla eller dylikt. Vidare är det inom det område som i beslutet utgör zon 1 i naturreservatet förbjudet att utan Länsstyrelsens tillstånd uppföra ny anläggning eller utöka befintlig anläggning. Kulturföreningen Konstbryggan har sedan år 1993 haft årliga konstutställningar på Öja-Landsort till vilka olika konstnärer har inbjudits att deltaga. Kulturbryggans verksamhet sponsras bland annat av Statens Fastighetsverk och Sjöfartsverket. Under år 2008 kontaktade ordföranden för Konstbryggan Arthur Hultling - Karin Lind och Simon Häggblom, som utgör konstnärsduon SIMKA. Arthur Hultling inbjöd dem att under utställningen sommaren 2008 delta med en installation på ön. Installationen med vilken Karin Lind och Simon Häggblom kom att delta i utställningen bestod av två delar som båda låg inom strandskyddsområde. Den ena delen bestod av 25 stycken arketypiska hus i mjukplast, svävande på stänger av järn och glasfiber på strandhällar strax norr om byn. Stängerna förankrades i cirka 100
5 stycken bergborrade hål. Den andra installationen var belägen intill fyren på berget vid öns södra udde. Den bestod av en på järnstänger svävande cirkelrund platta med plastgräs. Även denna installation var förankrad i marken genom borrhål. Hålen var vid denna plats borrade dels i gamla militära betongkonstruktioner, dels i berghällen. Det är ostridigt att de arketypiska husen var placerade i zon I av naturreservatet och att den svävande cirkelrunda plattan var placerad i zon II. Installationen var uppförd under perioden juni till augusti 2008. Efter det att installationen monterades ner kvarstod borrhål med kvarvarande och jäms med marken avsågade järn- och glasfiberstänger. Inga tillstånd söktes innan installationen uppfördes och fastighetsägaren Fastighetsverket har inte tillfrågats innan borrningarna utfördes. Vid tidigare utställningar på ön har förekommit att konstverk förankrats i marken genom att de borrats fast med armeringsjärn. Det finns även kvar sådana konstverk på ön. Vid den syn som hållits på ön har kunnat iakttas en mängd tidigare borrhål i berghällarna, varav flertalet med kvarvarande armeringsjärn. Ostridigt är att i vart fall militären lämnat sådana spår på ön. Länsstyrelsen lämnade den 9 september 2008 in en anmälan om misstanke om brott till polisen. DE TILLTALADES UPPGIFTER Karin Lind och Simon Häggblom har samstämmigt berättat i huvudsak följande. De besökte Öja-Landsort innan de utformade installationen och uppmärksammade då att det fanns en mängd borrhål i klipporna på ön. De förevisade modeller och skisser för Arthur Hultling innan installationen uppfördes. De fördes också diskussioner om var istallationen skulle uppföras och det föreslogs, för att undvika att solbadare skulle störas, att de skulle uppföra
6 installationen på en annan plats än den de först tänkt. Det fördes inga diskussioner om huruvida tillstånd krävdes för installationen. De tog för givet att Kulturbryggan hade erforderliga tillstånd eftersom de bjöds in att delta och föreningen anordnat utställningar på ön sedan år 1993 med ett flertal konstverk som monterats på liknande sätt. Kulturbryggan som hjälpt till att montera de tidigare utställningarna på ön erbjöd SIMKA hjälp med monteringen. SIMKA valde dock att montera installationen själva. Det var Simon Häggblom som utförde monteringen. Det var vid samma tillfälle bland annat en annan konstnärs verk som förankrades i berget inte långt från deras installation. För installationen använde de samma material som Sjöfartsverket använder när de fäster broar och dylikt. De använde glasfiberstänger för de stora husen och armeringsjärn för de små. Borrhålen gjordes så små som möjligt och den monteringsmetod som användes innebär att sprickbildning inte riskeras. Den spricka som observerades vid synen måste ha funnits sedan tidigare då frostsprängningar inte uppstår i så grunda hål som de gjorde och då den tunna järnstång som användes omöjligt kunde ha bräckt berget. Deras installation tillförde ön ett mervärde och attraherade en stor publik. När installationen monterades ner pluggades hålen igen. Efter nedmonteringen fanns inget kvar som kunde skada någon. De såg aldrig några skyltar på ön som förbjöd borrning eller på annat sätt föreskrev hur allmänheten skulle förfara på ön. Det var aldrig någon som upplyste dem om vilka regler som gällde på ön.
7 SKÄL Brott mot områdesskydd Karin Lind och Simon Häggblom har ostridigt låtit uppföra en konstinstallation inom strandskyddat område utan att tillstånd för detta har lämnats. Av 29 kap 2 miljöbalken i dess lydelse före den 1 februari 2010 följer att till ansvar för brott mot områdesskyddet döms den som med uppsåt eller oaktsamhet i ett strandskyddsområde uppför en byggnad eller vidtar någon annan åtgärd som är förbjuden enligt 7 kap 16 miljöbalken. Enligt 7 kap 16 punkten 4 miljöbalken i dess lydelse före den 1 februari 2010, vilken åklagaren åberopat, är det förbjudet att inom ett strandskyddsområde uppföra andra anläggningar eller anordningar som hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt eller som väsentligen försämrar livsvillkoren för djur- eller växtarter. Åklagaren har förklarat att han inte gör gällande att installationen väsentligen försämrat livsvillkoren för djur- eller växtarter. Frågan i målet är således om installationen är att bedöma som en anläggning eller anordning enligt lagens mening och, om så är fallet, om denna hindrat eller avhållit allmänheten från att beträda området där den annars skulle ha fått färdas fritt. I förarbetena till bestämmelsen följer att inte alla anläggningar eller åtgärder av ett visst slag är förbjudna. Anläggningen är, enligt förarbetena, förbjuden endast om den inkräktar på något av strandskyddets syften (se prop. 1997/98:45 s. 723). I förarbetena har som exempel på anläggningar och anordningar som kan vara otillåtna enligt bestämmelsen nämnts staket, bersåer, grillplatser, lekplatser, trädgårdsgångar, flaggstänger, trädgårdsland, vägar, parkeringsplatser, campingplatser, golfbanor, tennisbanor, upplag för sprängsten,
8 båtupptagningsanordningar, bryggor och pirar (se a a s. 723 f.) De uppräknande exemplen ger för handen att lagstiftaren åsyftat att förbjuda anordningar och anläggningar av relativt permanent karaktär. Detta synes vidare vara väl förenligt med vad som framgår av 7 kap. 13 miljöbalken i dess lydelse före den 1 februari 2010 om syftet med strandskyddet, nämligen att bland annat trygga förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv. I den nu gällande bestämmelsen i 7 kap. 13 andra stycket punkten 1 framgår att strandskyddet syftar till att långsiktigt trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden. Med beaktande av att avsikten aldrig var att den aktuella installationen skulle vara bestående och då den endast varit uppförd under en begränsad tid finner tingsrätten att installationen inte faller in under lagens definition av anläggning och anordning. Härutöver kan tilläggas att installationen inte heller inkräktat på strandskyddets syfte att trygga allmänhetens tillgång till området på det sätt som åsyftas i bestämmelsen. Även om det kan antas att installationen i någon mån kan ha avhållit någon eller några ur den badande allmänheten att vistas vid de badklippor som ligger intill installationen kan dock hållas för visst att den lockat den konstintresserade allmänheten till platsen. Åtalet för brott mot områdesskydd ska därför ogillas redan på den grunden att gärningen objektivt sett inte utgjort ett brott mot områdesskydd. Förseelse mot områdesskydd Tingsrätten gör i denna del ingen annan bedömning vad avser frågan om installationen inom zon I, dvs. de arketypiska husen, utgör en anläggning. Installationen bryter därför inte mot mot de föreskrifter som Länstyrelsen meddelat i beslutet från den 13 november 1985. Således utgör gärningen inte såvitt avser denna del objektivt sett en förseelse mot områdesskydd.
9 Det är i målet ostridigt att Karin Lind och Simon Häggblom tillsammans och i samförstånd låtit uppföra respektive uppfört den aktuella installationen genom att förankra den i cirka 100 borrhål i berget. Då installationen har uppförts i ett naturreservat och i strid med Länsstyrelsens föreskrifter i beslutet om inrättandet av naturreservatet är de objektiva förutsättningarna för förseelsen uppfyllda. Fråga är om Karin Lind och Simon Häggblom, vilket de förnekat, förfarit oaktsamt. Karin Lind och Simon Häggblom har uppgett att det tog för givet att regelrätta tillstånd hade sökts av arrangören, dvs. Kulturbryggan. De har förklarat att det följer av branschpraxis att en arrangör av en konstutställning ansvarar för att de tillstånd och dispenser som krävs har sökts och beviljats, något som bekräftats av Kicki Bergqvist Selder som tidigare deltagit i utställning på ön och som sedan år 1993 och alltjämt har ett konstverk uppställt på ön. Karin Linds och Simon Häggbloms uppfattning får även visst stöd av Arthur Hultlings vittnesmål då han uppgett att det aldrig nämndes något om tillstånd eller dylikt vid de diskussioner som han hade med SIMKA om hur installationen skulle uppföras. Arthur Hultling har vidare uppgett att han förstår att SIMKA uppfattade det som att Konstnärsbryggan skulle anordna med tillstånd. Av fastighetsskötaren Jon Henrikssons vittnesmål har det framkommit att det inte finns några skyltar på ön som föreskriver hur allmänheten ska uppföra sig inom naturvårdsområdet. Av vittnesförhöret med Arthur Hultling framgår vidare att det även under tidigare år förekommit att konstverk förankrats i berg och att det i samband därmed har borrats. Han har också berättat om att han har haft omfattande kontakter med såväl företrädare för fastighetsägaren och Skärgårdsstiftelsen samt att de aldrig reagerat och påtalat att de inte var tillåtet att borra i berg. Vid synen har kunnat iakttas hål av olika dimensioner och slag som härstammar från militär verksamhet på ön men som även kan antas vara resultatet av tidigare utställda skulpturer på ön. Vad som kunnat iakktas vid synen ger sålunda stöd för
10 Karin Linds och Simon Häggbloms uppgift om att de vid sitt besök på ön inför planeringen av installationen bibringats uppfattningen att skulpturer tidigare förankrats på ön i bergborrade hål. Härtill ska läggas, vilket Karin Lind och Simon Häggblom kände till, att den verksamhet som Kulturbryggan bedriver på ön sponsrades bland annat av Statens Fastighetsverk, dvs. markägaren. Inte heller kan bortses från den branschpraxis som innebär att den arrangör som bjuder in en konstnär till en utställning har att ordna de tillstånd som kan vara nödvändiga för arrangemanget. Erbjudandet om hjälp med monteringen av installationen, som varit föremål för diskussion med företrädare för Kulturbryggan, är ytterligare en omständighet som kan ha medfört att Karin Lind och Simon Häggblom bibringats uppfattningen att allt var i sin ordning. Mot bakgrund av vad som nu anförts är det tingsrättens bedömning att Karin Lind och Simon Häggblom agerande inte är att bedöma som oaktsamt. Åtalet ska således ogillas även i denna del. Övrigt Med beaktande av utgången i skuldfrågan ska kostnaden för försvararen stanna på staten. Av samma skäl ska Karin Lind och Simon Häggblom tillerkännas ersättning för den vittnesersättning om 2 000 kr som de utgett. Ersättningen ska fördelas med hälften vardera på Karin Lind och Simon Häggblom. HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga (DV 400) Överklagande ställs till Svea hovrätt men ges in till tingsrätten senast den 2 juni 2010. Prövningstillstånd krävs. På tingsrättens vägnar Ewa Lindbäck
Bilaga 1 Bilaga ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE I BROTTMÅL DV 400 2008-11 Producerat av Domstolsverket Den som vill överklaga tingsrättens dom, eller ett i domen intaget beslut, ska göra detta skriftligen. Skrivelsen ska skickas eller lämnas till tingsrätten. Överklagandet prövas av den hovrätt som finns angiven i slutet av domen. Överklagandet ska ha kommit in till tingsrätten inom tre veckor från domens datum. Sista dagen för överklagande finns angiven på sista sidan i domen. Har ena parten överklagat domen i rätt tid, får också motparten överklaga domen (s.k. anslutningsöverklagande) även om den vanliga tiden för överklagande har gått ut. Överklagandet ska också i detta fall skickas eller lämnas till tingsrätten och det måste ha kommit in till tingsrätten inom en vecka från den i domen angivna sista dagen för överklagande. Om det första överklagandet återkallas eller förfaller kan inte heller anslutningsöverklagandet prövas. Samma regler som för part gäller för den som inte är part eller intervenient och som vill överklaga ett i domen intaget beslut som angår honom eller henne. I fråga om sådant beslut finns dock inte någon möjlighet till anslutningsöverklagande. För att ett överklagande ska kunna tas upp i hovrätten fordras i vissa fall att prövningstillstånd meddelas. Hovrätten lämnar prövningstillstånd om 1. det finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till, 2. det inte utan att sådant tillstånd meddelas går att bedöma riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till, 3. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt, eller 4. det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet. Om prövningstillstånd krävs och sådant inte meddelas står tingsrättens avgörande fast. Det är därför viktigt att det, i de fall prövningstillstånd krävs, klart och tydligt framgår av överklagandet till hovrätten varför klaganden anser att prövningstillstånd bör meddelas. I vilka fall krävs prövningstillstånd? Brottmålsdelen Det krävs prövningstillstånd för att hovrätten ska pröva en tingsrätts dom om den tilltalade 1. inte dömts till annan påföljd än böter, eller 2. frikänts från ansvar och brottet inte har mer än 6 månaders fängelse i straffskalan. Enskilt anspråk (skadeståndstalan) För att hovrätten ska pröva en skadeståndstalan krävs prövningstillstånd. Från denna regel gäller följande undantag: Överklagas domen även i brottmålsdelen och avser överklagandet frågan om den tilltalade ska dömas till ansvar för en gärning krävs inte prövningstillstånd för ett till denna gärning kopplat enskilt anspråk i de fall www.domstol.se
1. det enligt ovanstående regler inte krävs prövningstillstånd i brottmålsdelen, eller 2. prövningstillstånd i brottmålsdelen meddelas av hovrätten. Beslut i övriga frågor Krävs prövningstillstånd i brottmålsdelen krävs även prövningstillstånd vid beslut som endast får överklagas i samband med överklagande av domen. Skrivelsen med överklagande ska innehålla uppgifter om 1. den dom som överklagas med angivande av tingsrättens namn samt dag och nummer för domen, 2. parternas namn och hemvist och om möjligt deras postadresser, yrken, personnummer och telefonnummer, varvid parterna benämns klagande respektive motpart, 3. den ändring av tingsrättens dom som klaganden vill få till stånd, 4. grunderna (skälen) för överklagandet och i vilket avseende tingsrättens domskäl enligt klagandens mening är oriktiga, 5. de bevis som åberopas och vad som ska styrkas med varje bevis, samt 6. om prövningstillstånd behövs, de omständigheter som åberopas till stöd för att prövningstillstånd ska meddelas. Skriftliga bevis som inte lagts fram tidigare ska ges in samtidigt med överklagandet. Vill klaganden att det ska hållas ett förnyat förhör eller en förnyad syn på stället, ska han eller hon ange det och skälen till detta. Klaganden ska också ange om han eller hon vill att målsäganden eller den tilltalade ska infinna sig personligen vid huvudförhandlingen i hovrätten. Är den tilltalade anhållen eller häktad, ska det anges. Skrivelsen ska vara undertecknad av klaganden eller hans/hennes ombud. Till överklagandet ska bifogas lika många kopior av skrivelsen som det finns motparter i målet. Har inte klaganden bifogat tillräckligt antal kopior, framställs de kopior som behövs på klagandens bekostnad. Ytterligare upplysningar lämnas av tingsrätten. Adress och telefonnummer finns på första sidan av domen. www.domstol.se