Energimarknadsrapport olja, gas, kol

Energimarknadsrapport olja, gas, kol Läget på olje-, gas- och kolmarknaderna Vecka 6 7, 2016 Samuel Cizsuk Shafagh Elhami Rebecka Bergström Alexander Meijer Analysavdelningen Kontakt: energimarknadsrapport-oljagaskol@energimyndigheten.se

Sammanfattning Oljepriserna sjönk i början av vecka 6 efter att IEA släppt en rapport där efterfrågetillväxten under 2016 förväntas vara fortsatt relativt låg. En annan prisdämpande rapport var EIA:s senaste kortsiktsprognos. Oljepriserna fick sedan ett kortvarigt stöd efter att EIA rapporterade om minskade amerikanska kommersiella lager jämfört med veckan innan. I slutet av vecka 6 steg sedan oljepriserna med över 3 dollar per fat efter att Förenade Arabemiratens energiminister uttalat sig om att OPEC:s medlemmar är redo att samarbeta avseende produktionsnivåer. I slutet av vecka 7 rapporterades en ökning av amerikanska lager. Det verkar som att de höga lagernivåerna och en förväntad lägre efterfrågetillväxt fortsatt väger tungt på priserna. I nyheter i korthet: Preliminär överenskommelse om produktionstak mellan oljeexportörer Europeiska raffinaderier hoppas på långa revisioner i Ryssland och USA Förslag på ny policy för råoljeimport i Indien BP tror på ökad produktion av skifferolja Under vecka 8 steg priset på den nederländska gashubben TTF med två procent jämfört med föregående vecka, då priset istället sjönk med fem procent jämfört med veckan innan dess. På den brittiska gashubben NBP steg priset i genomsnitt med 1,5 procent under vecka 8 jämfört med veckan innan, priset sjönk dock med 3 procent innan handeln stängde på fredagen till följd av varmare väder. I nyheter i korthet: EU-kommissionen presenterar paket för hållbar energitrygghet Ny fas av det algeriska gasprojektet In Salah har påbörjats LNG från amerikansk skiffergas väntas nå världsmarknaden inom kort Efterfrågan på kol både i Europa och globalt har varit fortsatt dämpad och marknaden tycks inte se någon kommande förändring av läget med sjunkande priser som följd. De fallanade priserna stannade dock av efter att oljepriserna steg. En annan prisstärkande faktor var att växelkursen mot dollarn för både Ryssland och Sydafrika vilket indikerar något sämre marginaler för de respektive ländernas kolproducenter. Det drastiskta prisfallet på utsläppsrätter sedan årsskiftet tycks nu stannat av och vecka 8 blev den första veckan sedan årsskiftet där priset steg. Efter fredagens handel stängde decemberkontraktet på 5,17 euro per ton koldioxid. Dock har inte de fundamentala förutsättningarna förändrats nämnvärt. Vad som istället kan fått prisfallet att avstanna är att industrin börjat köpa på sig utsläppsrätter inför årets verifieringsrunda. 1

Innehåll Oljemarknader 3 Nyheter i korthet: Olja... 5 Naturgasmarknader 10 Nyheter i korthet: Naturgas... 12 Kolmarknader 15 Utsläppsrätter 16 2

Oljemarknader Oljepriserna sjönk i början av vecka 6 efter att IEA släppt en rapport där efterfrågetillväxten under 2016 förväntas vara fortsatt relativt låg. Enligt IEA:s chef för energimarknader och säkerhet Keisuke Sadamoria drevs efterfrågan på olja under 2015 främst av efterfrågan på oljeprodukter och efterfrågan på produktmarknaderna förväntas bli lägre under 2016. En annan prisdämpande rapport var EIA:s senaste kortsiktsprognos (Short-Term Energy Outlook) som förutspår ökade globala oljelager. Enligt den senaste kortsiktsprognosen väntas nivån på globala oljelager att öka med 1 miljon fat per dag under 2016 och ytterligare 300 000 fat per dag under 2017, vilket är högre nivåer än tidigare prognoser. EIA tror också att priset på Brent ska uppgå till 37,52 dollar per fat under 2016, vilket är en minskning från januaris kortsiktsprognos där priset istället väntades ligga på 40,15 dollar per fat. Priset på WTI förutspås till 37,59 dollar per fat under 2016, en minskning från 38,54 dollar fat från förra månadens prognos. Oljepriserna fick sedan ett kortvarigt stöd efter att EIA rapporterade om minskade amerikanska kommersiella lager jämfört med veckan innan. I slutet av vecka 6 steg sedan oljepriserna med över 3 dollar per fat efter att Förenade Arabemiratens energiminister Suhail bin Mohammed al-mazrouei uttalat sig i Wall Street Journal om att OPEC:s medlemmar är redo att samarbeta avseende produktionsnivåer, men endast genom samarbete från alla, inklusive producentländer utanför OPEC. Detta var egentligen inte en nyhet utan något som OPEC hela tiden har varit tydliga med är ett alternativ. $70 Råoljepriser (USD/fat) $60 $50 $40 $30 $20 Brent, front month WTI, front month Dubai, front month Källa: Montel 3

Under vecka 7 kantades handeln av avtalet mellan Saudiarabien, Venezuela, Qatar och Ryssland om att frysa produktionsvolymerna vid januaris nivåer. Nyheten fick initialt priserna att stiga men det tog inte lång tid innan marknadens tvivel på avtalets effekt speglades i något sjunkande priser. Många analytiker har lyft fram behovet av att fler oljeproducerade länder behöver vara med i avtalet för att det ska få någon verklig effekt, då främst Irak och Iran. Iran har sagt att avtalet är ett första steg mot att stabilisera marknaden, men har också meddelat att man fortfarande avser att öka sin produktion efter att sanktionerna lyfts. Det ser därmed tämligen osannolikt ut att Iran kommer att ingå i avtalet (läs mer under Nyheter i korthet: Olja). En ny rapport från EIA i slutet av vecka 7 visade på en ökning i amerikanska lager jämfört med vecka 6 och enligt rapporten är lagernivåerna historiskt höga för den här säsongen. Det verkar som om de höga lagernivåerna och en förväntad lägre efterfrågetillväxt fortsatt väger tungt på priserna, även om fyrpartsavtalet gav oljepriserna lite momentum. 4

Nyheter i korthet: Olja Preliminär överenskommelse om produktionstak mellan oljeexportörer Geopolitik/marknad: En överenskommelse nåddes förra veckan mellan olje- och energiministrarna från Saudiarabien, Venezuela, Ryssland och Qatar. De träffades som kulmen på en lång turné som Venezuelas oljeminister Eulogio del Pino gjort till de stora oljeexporterande ländernas huvudstäder. Överenskommelsen är i många stycken fortfarande oklar, men behöver enligt de inblandade att ytterligare fler stora producenter ansluter sig för att kunna genomföras. Parterna förbinder sig enligt överenskommelsen att frysa sin oljeproduktion på nuvarande nivåer och inte bidra till den globala överproduktionen genom några ytterliga produktionsökningar. Mötet i tisdags (den 16 februari) följdes upp med en resa av Venezuelas och Qatars oljeministrar till Teheran dagen efter, för ett möte med Irans oljeminister Bijan Zanganeh och Iraks oljeminister Adel Abdul-Mahdi, som välkomnade den enighet och vilja till handling som överenskommelsen representerade och kallade den ett positivt första steg, enligt nyhetsbyrån Platts. Några Iranska utfästelser om att ingå i överenskommelsen och avstå från att öka sin råoljeproduktion under kommande månader ville Zanganeh dock inte avge och även officiella irakiska förbindelser var mycket återhållsamma. Iran har nyligen befriats från internationella sanktioner mot sin oljeexport som en följd av den stora internationella överenskommelse som slöts kring landets kärnvapenprogram och landet förbereder sig nu på att försöka återstarta så mycket som möjligt av sin tidigare oljeexportkapacitet. Under sanktionstiden sedan mitten av 2012 har Irans oljeexport begränsats till cirka 1,2 miljoner fat per dag, från att ha legat omkring 2,3 miljoner fat per dag innan de internationella begränsningarna infördes. Officiellt hoppas Iran på att lyfta sin export med cirka 1 miljon fat per dag innan årets slut, men få tror att landets investeringssvultna och ålderstigna produktionsanläggningar kommer kunna leverera mer än en ökning om 500 000 700 000 fat per dag på cirka 18 månaders sikt. Venezuela, Ryssland och Qatar hoppas på överenskommelsen som en trestegsplan, där det första steget utgörs av uppgörelsens tillblivelse i sig och det andra steget blir ett breddande till åtminstone flertalet av oljeländerna Azerbaijan, Kazakhstan, Irak, Iran, Oman och Mexiko. Det tredje steget utgörs av analys av de globala oljemarknaderna, som om överenskommelsen håller, efter en tid borde börja uppvisa betydande lagerminskningar. Vid det skedet kan ytterligare handling, inklusive produktionsneddragningar, bli aktuella. Inte minst för att produktionsneddragningar i en sådan marknad kan betala sig själva genom ett högre pris per producerat fat som direkt kompenserar till den tappade inkomsten av minskad produktion. Planen har i princip mycket som talar för sig, utom förmodligen tidpunkten. IEA prognosticerar en kraftig nedbromsning i den globala efterfrågetillväxten i år, från den rekordartade tillväxten på 1,6 miljoner fat per dag under 2015 till cirka 1,2 miljoner fat per dag under 2016. Samtidigt spås oljeproduktionen från länderna utanför OPEC falla tillbaka med 0,5 miljoner fat per dag under året. Då den nuvarande överproduktionen första kvartalet 2016 uppgår till ungefär 1,8 miljoner 5

fat per dag finns det i teorin en god chans att utbud och efterfrågan balanseras någon gång kring nästa årsskifte om allt annat är lika, eller snarare om OPEC:s oljeproduktion är fryst på dagens nivå. Svårigheten med det sistnämnda är dock att både Iran och Irak planerar produktionshöjningar under året. Iran är som nämnts ivriga att återta gamla marknadsandelar, speciellt mitt i den nuvarande pågående kampen om marknadsandelar, främst i Asien, som utspelar sig på oljemarknaden. Efter flera år av nästan halverade exportintäkter, både på grund av sanktioner och av effekterna av oljeprisfallet, är landet dessutom i desperat behov av ökade intäkter. Ett produktionstak i ett läge när Iran knappt börjat återta sin forna exportkapacitet är om inte annat politiskt prekärt, inte minst då Iran just nu förbereder sig för val i ett mycket spänt läge mellan moderata och hårdföra krafter. För Iran är skillnaden mellan vad de nu producerar och vad de anser att de borde kunna producera också så pass stor, att de svårligen kan förvänta sig att oljepriset tillräckligt snart kommer stiga nog för att kompensera dem för en sådan ytterligare uppoffring. Snarare är Irans linje att Saudiarabien och i viss mån Kuwait och Förenade Arabemiraten, som alla ökade sin produktion för att kompensera för det iranska bortfallet under 2012 2014, först måste minska sin produktion med motsvarande volym, innan andra stater begränsar sitt eget utbud. Även Irak har svårt att idag acceptera produktionsrestriktioner. Under ambitiösa kontrakt till internationella oljebolag har man utlovat och krävt höga produktionsresultat. Huvuddelen av investeringarna i den ökade produktionskapacitet som väntas starta under året är redan gjorda och har börjat avräknas från statens oljeintäkter av bolagen. Att inte låta dessa projekt fullbordas riskerar alltså att kosta dubbelt för den Irakiska staten. Redan 2013 började Irak dra i bromsen för de överambitiösa projekt landet lanserat, men det är först nästa år som kapacitetstillväxten väntas plana ut. Givet hur nära det rent teoretiskt är att utbud och efterfrågan balanseras kring årsskiftet 2016/2017 är det till stor del alltså väldigt avhängigt på Iran och Irak. Som det ser ut nu, är det troligt att dessa två tillsammans under året själva balanserar den förväntade nedgången på 0,6 miljoner fat per dag från länder utanför OPEC. I så fall kvarstår ett överutbud om cirka 400 000 fat per dag in i 2017 och globala kommersiella lager kommer vara betydligt högre än dagens redan mycket höga nivåer. Fram mot sommaren 2017 skulle Saudiarabien utan att behöva dra ned på produktionen visserligen kunna absorbera detta överskott genom sitt säsongsbetonade inrikes behov av stora kvantiteter råolja för direktbränning i elproduktionen, som de tidigare ökat produktionen för att möta. Redan sommaren 2016 skulle denna fluktuation om upp emot 500 000 fat per dag förvisso göra skillnad. Dock är frågan vad som skulle hända när sommarbehovet falnar och om inte detta bara skulle öka fluktuationen på marknaden utan att egentligen förändra överutbudssituationen sett på årsbasis. Under tiden fortsätter förvisso pressen på producenter med hög produktionskostnad på global nivå, samt kriget om marknadsandelar i den snabbväxande asiatiska marknaden på en mer taktisk nivå, mellan framför allt Gulfens oljeproducenter, men till viss del också Ryssland. I ett sådant klimat är det mycket begärt av en aktör att frysa sitt eget utbud, samt lita på att alla andra också gör det och därmed blotta sig för möjliga marknadsandelsförluster till 6

överenskommelsens eventuella friåkare. IEA:s siffror, som inte skiljer sig nämnvärt från de flesta andra större prognosmakares, flaggar dock för att den största risken i prognosen för närvarande gäller Kinas och övriga Asiens efterfrågetillväxt. Nedrevideringar är troliga, varpå tiden för en balansering mellan utbud och efterfrågan ytterligare skulle förskjutas in i 2017. På utbudssidan har dessutom USA:s skifferoljeproducenter hittills varit betydligt mer motståndskraftiga mot låga priser än någon kunnat förutse. Skulle deras produktionsfall också komma att än en gång revideras ned försenas balanseringen ytterligare. Om tidpunkten inte förefaller väl vald, varför tillkom då överenskommelsen och blottade en mycket tänkbar marknadsstrategi i förväg? En förklaring kan vara att se även detta initiativ i den närmast febriga konfliktatmosfär som råder mellan Saudiarabien och Iran, speciellt på den Saudiska sidan. Saudiarabien är under hårt politiskt tryck från de andra OPEC-länderna samt övriga stora oljeexportörer att agera för höjda priser. Samtidigt minns alla givetvis att Saudiarabien gått i bräschen för att lugna marknaden under åren av tight utbud och efterfrågan, genom att gradvis öka sin produktion. Förväntningarna har med andra ord varit höga på att kungadömet själva skall leda produktionsneddragningar tills alla egenhändiga produktionsökningar reverserats innan mer kollektiva lösningar diskuteras. Genom denna överenskommelse har man dock, åtminstone för en tid, lyckats vända strålkastaren mot Iran och få landets pågående produktionshöjning att framstå som oansvarig och landets ovilja att begränsa sig som det som kullkastade möjligheten för en bredare överenskommelse. Europeiska raffinaderier hoppas på långa revisioner i Ryssland och USA Raffinering/marknad: Europeiska raffinörer som, bortsett från ett överlag goda resultat 2015, länge brottats med låga marginaler hoppas att de nuvarande pressade priserna på både diesel och bensin ska öka i och med omfattande revisionsnedstängningar i både USA och Ryssland. Fallande marginaler på den amerikanska östkusten, efter att kallare temperaturer än väntat begränsat framför allt bensinefterfrågan och resulterat i en stor lagerbyggnad, har börjat leda till att raffinaderier på östkusten minskat genomsättningen. För europeiska raffinaderier betyder det att exportmöjligheterna för bensin kommer förbättras något, vilket är av vikt, då Europas raffinaderier inte kan avsätta all sin bensinproduktion i Europa givet kontinentens starka preferens för diesel. I Ryssland har raffinaderiernas lönsamhet fått sig en rejäl törn i och med den senaste skattereformen. Låg lönsamhet för export av eldningsolja, där marginalerna varit negativa i stort sett hela januari, har tvingat många av landets mindre komplexa raffinaderier att dra ned på genomsättningen. Tillsammans med en mer omfattande revisionssäsong än normal får det konsultbolaget Wood Mackenzie att prognosticera en minskning om cirka 400 000 fat per dag vid ryska raffinaderier mellan februari och april i år. De icke-komplexa anläggningar i Europa som satsar mycket på tung eldningsolja snarare än råolja kommer knappast se detta som goda nyheter, men i övrigt innebär den minskade amerikanska och ryska raffinaderiaktiviteten att bensinexportmöjligheterna ökar samtidigt som mindre diesel väntas komma från 7

Ryssland till Europa och konkurrera om marknaden, med förbättrade marginaler som följd. Förslag på ny policy för råoljeimport i Indien Policy/raffinering: Indiens oljeminister Dharmendra Pradhan bekräftade för journalister i början av vecka 8 att ett förslag om en ny policy för import av råolja kommer att läggas fram för kabinettet för godkännande inom kort. Det nya förslaget kommer att tillåta statliga raffinaderier att köpa olja genom privata förhandlingar och egna handelssystem direkt på spotmarknaden, utan anbud. Idag gäller olika regler för statliga raffinaderier gentemot privata vad gäller import av råolja, där de förstnämnda endast kan handla på spotmarknaden via anbud. Det innebär att ett statligt raffinaderi måste öppna upp för anbud när de vill handla olja på spotmarknaden. Anbudsförfarandet resulterar i transparanta och offentliga kontrakt som sedan ska godkännas av petroleumministeriet, vilket kan ta upp till två månader. Detta förfarande har ansetts hindra statliga raffinaderier från att dra nytta av den senaste tidens volatila globala oljepriser. Enligt uttalanden från anställda på de statliga raffinaderierna höjs också leverantörernas priser när ett anbudsförfarande inleds. De tre statliga raffinaderierna Indian Oil Corp., Hindustan Petroleum Corp. Ltd. och Bharat Petroleum Corp. Ltd. har meddelat att de sannolikt inledningsvis kommer att gå ihop för att köpa olja på spotmarknaden, för att sedan dela upp inköpen i takt med att egna handelssystem kommer på plats. Den nya policyn ökar också flexibiliteten för att använda olika oljekvaliteter, vilket kan användas för att maximera produktionsmarginalerna. Indien importerar idag runt 80 procent av sitt råoljebehov. Importen ökade med 4,6 procent under 2015 och uppgick till 3,96 miljoner fat per dag, vilket gör landet till världens tredje största oljeimportör. Importen kommer sannolikt att öka ytterligare under 2016 till följd av ny verksamhet i Indian Oil Corps raffinaderi Paradip på östkusten. BP tror på ökad produktion av skifferolja Prognos/produktion: Det låga oljepriset till trots och trots att antalet riggar i USA minskar så höjde BP förväntningarna på produktionsnivån för okonventionell olja, både från USA och globalt, i sin senaste långsiktiga energiprognos (BP Energy Outlook). Höjningen trotsar farhågorna om att lägre oljepriser och minskade investeringar i produktionen kommer att hindra en fortsatt expansion av skifferoljeproduktion. Enligt BP:s senaste prognos förväntas produktionen av amerikansk skifferolja att nå 8 miljoner fat per dag efter 2030, vilket nästan är en dubblering jämfört med dagens nivåer. Enligt BP har teknisk innovation och effektiviseringar låst upp stora resurser av okonventionell olja och gas, vilket efter 2030 förväntas utgöra omkring 40 procent av USA:s oljeproduktion. I BP:s tidigare energiutblick från 2013 prognosticerades den amerikanska produktionen av okonventionell olja till 8

3,6 miljoner fat per dag till 2030. I den nya prognosen finns också ett alternativt scenario med signifikant större globala skifferresurser än i utgångsscenariot. I det alternativa scenariot uppskattades utbudet av okonventionell olja istället uppgå till 20 miljoner fat per dag till 2035, det vill säga dubbla volymerna jämfört med utgångsscenariot. På en oljekonferens i London under veckan kom dock kritik mot den okonventionella oljeproduktionen från Rosnefts VD Igor Sechin. Han menade på att okonventionell olja är den nya it-bubblan och att den kommer att tappa sitt grepp om oljemarknaden när efterfråga och utbud återgår till balans och globala lagernivåer börjar sjunka. 9

Naturgasmarknader Under vecka 8 steg priset på den nederländska gashubben TTF med två procent jämfört med föregående vecka, då priset istället sjönk med fem procent jämfört med veckan innan dess. På den brittiska gashubben NBP steg priset i genomsnitt med 1,5 procent under vecka 8 jämfört med veckan innan, priset sjönk dock med 3 procent innan handeln stängde på fredagen till följd av varmare väder. Gas på NBP handlades till ett premium på 53 cent gentemot TTF senaste veckan, vilket är ett lägre premium jämfört med veckan innan, då det uppgick till 91 cents. Minskningen berodde på varmare väder än normalt i Storbritannien. Premiumet om 91 cents var en ökning från 5 cent veckan innan till följd av kallare väder i UK. Generellt speglas marknaden av stabila lager, kallare väder på ingång samt förmodat inkommande LNG-volymer från USA (läs mer under Nyheter i korthet: Naturgas). 30 Naturgaspriser (euro/mwh) 25 20 15 10 5 0 TTF, day ahead HHB, front month Källa: Montel Under förra veckan var nettoflödet från Ryssland till EU via rörledning relativt oförändrad gentemot veckan innan och uppgick till 2,67 miljarder kubikmeter, vilket var en ökning med 0,73 miljarder kubikmeter jämfört med samma vecka förra året. Försörjningen av rörledd gas från Ryssland är fortsatt stark, trots att dubbelriktade flöden till Ukraina fortfarande är nära rekordnivåer om 39 miljoner kubikmeter per dag. Försörjningen av norsk gas var stabil gentemot veckan innan och uppgick till 2,4 miljarder kubikmeter, vilket är 0,11 miljarder kubikmeter högre än samma vecka förra året. 10

Fyllnadsgrad (%) Uttag ur lagren från europeiska hubbar under förra veckan uppgick till 3 miljarder kubikmeter, vilket är 0,85 miljarder kubikmeter lägre jämfört med samma vecka förra året. Uttaget var dock 0,71 miljarder högre än veckan innan dess. De totala europeiska gaslagren uppgår nu till 4,13 miljarder kubikmeter, vilket är 11 procent högre än vid samma period förra året. Ukraina tog ut ungefär 0,2 miljarder kubikmeter ur lager den senaste veckan, vilket kan jämföras med 0,32 miljarder kubikmeter veckan innan. Ukrainas lager uppgår till ungefär 10,3 miljarder, vilket är 2,1 miljarder kubikmeter högre än vid samma tidpunkt förra året. Fyllnadsgrad i europeiska gaslager 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 5 10 15 20 25 30 35 40 45 50 Vecka Källa: GSE minus strategiska lagervolymer. 2013 2014 2015 2016 Lagernivåerna av LNG föll med 0,84 miljarder kubikmeter till 4,37 miljarder kubikmeter vilket är 0,94 miljarder kubikmeter lägre än samma period förra året, en minskning med 18 procent. Det är en ytterligare minskning från veckan innan dess då skillnaden mellan 2016 och 2015 var åtta procent lägre lagervolymer av LNG. 11

Nyheter i korthet: Naturgas EU-kommissionen presenterar paket för hållbar energitrygghet Policy/politik: Under tisdagen den 16 februari presenterade EU:s energikommissionär Miguel Arias Canete och vice president för Energiunionen Maroš Šefčovič ett paket av förslag på en rad reformer. Paketet inkluderar en revidering av gasförsörjningsförordningen, en ny strategi för LNG och gaslager, en strategi för uppvärmning och kylning samt reviderade regler gällande kommersiella och mellanstatliga energiavtal. Detta är det andra paketet som presenteras inom ramen för energiunionens strategi som lanserades förra året. Idén om en energiunion genomdrevs av den dåvarande polska premiärministern Donald Tusk i kölvattnet av Krimannekteringen 2014 och frågan om Europas stora beroende av rysk gas. Vid lanseringen av reformpaketet hänvisade Canete till de politiska spänningarna vid Europas gränser och det stresstest som gjordes 2014 bland EU-medlemsstater, som visade att EU fortfarande är sårbart för större störningar i gasförsörjningen. Canete nämnde även gaskriserna 2006 och 2009 och framhöll att inga européer ska behöva frysa igen på grund av avbrott av gasleveranser. Lagstiftningspaketet rör trygg energiförsörjning och hur EU kan rusta sig mot eventuella försörjningsavbrott i den globala övergången till förnybar energi. EU strävar efter att minska beroendet av externa leverantörer. Trygg energiförsörjning är en högt prioriterad fråga i Junckers kommission och är därtill en hörnsten inom ramen för en energiunion. EU-kommissionen därför lagt fram detta paket som innefattar en rad olika åtgärder för att stärka EU:s beredskap att klara av eventuella avbrott i gasleveranserna. Förslagen syftar framförallt till att den europeiska energimarknaden ska blir mer transparent. Paketet innefattar bland annat en revidering av förordningen om trygg naturgasförsörjning som bland annat innebär insyn i gasleveransavtal med motiveringen av ökad transparens. För gasavtal som sträcker sig ett år eller mer med en leverantör utanför EU som täcker mer än 40 procent av en medlemsstats marknad så måste enligt förslaget avtalet bli tillgängligt för nationella myndigheter och EU-kommissionen, för insyn av bland annat detaljer och priser. Nationella myndigheter föreslås också få rätt till att få tillgång till avtal som kan medföra risker för försörjningstryggheten samt att EU-kommissionen också ska får full insyn i dessa avtal. Paketet innehåller även förslag gällande mellanstatliga avtal (IGA:s) om energi som innebär ett införande av bestämmelser som skulle ge EU-kommissionen rätt att på förhand kontrollera att avtalen är förenliga med EU:s konkurrenslagstiftning och andra regleringar om den inre marknaden för energi. För närvarande kan EUkommissionen endast bedöma IGA:s först efter att de är underskrivna. Förslaget är att EU-kommissionen ska kunna få insyn före underskrift, ex-ante bedömning, av ett utkast på IGA. Innan underskrift eller ratificering av ett utkast med tredje land ska EU-kommissionen sedan kunna ge sin synpunkt. Ex-ante bedömning ska vara snabb och noggrann. Detta föranleds av att EU-kommissionen har bedömt att ett av tre IGA kopplade till infrastruktur och gasleveranser anses vara 12

problematiska, men att de aldrig har omförhandlats då EU-kommissionen har fått insyn efter att staterna har ingått avtal. Kommersiella kontrakt lämnas utanför ramen för revidering av IGA-besluten. Vidare innehåller paketet en strategi för LNG och gaslagring. I dagsläget har EU en kapacitet att tillgodose cirka 40 procent av det nuvarande gasbehovet genom LNG-import. Tillgängligheten på LNG skiljer sig dock regionalt och EUkommissionen föreslår därför en strategi som ska ge alla medlemstater bättre möjligheter till att ha LNG som alternativ till andra gasleveranser. Strategisk infrastruktur är därmed viktig för att fullborda den inre marknaden och bryta vissa medlemstaters beroende av en enda källa. Den andra strategin gäller uppvärmning och kylning. Hälften av EU:s energiförbrukning består av uppvärmning och kylning av byggnader och industri där cirka 75 procent tillgodoses av fossila bränslen. Förslagen syftar till att underlätta och bana vägen för koldioxidsnålare uppvärmning och kylning. Ökad energieffektivisering och förnybara källor ska samtidigt stärka energitryggheten. EU-kommissionen har nu lämnat över sitt lagstiftningspaket till Europaparlamentet och Europeiska rådet, som är medlagstiftare, för den juridiska beslutsprocessen med att paketet ska kunna godkännas. EU-kommissionen har en ambition om att ha ett juridiskt ramverk för energiunionen så fort som möjligt. Šefčovič vill påskynda processen och har uppmanat EU-institutionerna till att ge förslaget en hög prioritet och omsätta det till lagstiftning senast vid slutet av året. Ny fas av algeriska gasprojektet In Salah har påbörjats Export/produktion: BP och Statoil uppger att fas två av det algeriska gasprojektet In Salah nu har inletts, där den andra fasen utgörs av In Salah Southern Fields (ISSF). Gasproduktionen från projektet förväntas nu öka under de kommande två månaderna, till cirka 14 miljoner kubikmeter per dag. Utvinningen från ISSF sker på det algeriska fastlandet och är ett av huvudelementen i Algeriets strategi för att öka gasproduktionen de kommande åren, då landet behöver möta den växande inhemska gasefterfrågan och samtidigt bibehålla sina exportmarknadsandelar. Projektet innefattar utvinning från fyra gasfält för att kunna upprätthålla den planerade produktionen på nio miljarder kubikmeter gas per år. ISSF-projektet ägs till 35 procent av det algeriskt statligt ägda bolaget Sonatrach, 33,15 procent av BP och 31,85 procent av norska Statoil. Första fasen av utvinningen påbörjades 2004 och i samband med detta började gas säljas till italienska Enel under ett långtidskontrakt. Det sista investeringsbeslutet för ISSF togs av ägarna under 2011, men arbetet försenades mer än ett år på grund av terroristattacken i In Amenas-anläggningen i januari 2013. Borrandet av 26 brunnar i ISSF började 2014 och planeras fortsätta fram till 2018. 13

LNG från amerikansk skiffergas väntas nå världsmarknaden inom kort LNG/marknad: USA:s exportopremiär för flytande naturgas (LNG) från landets skiffergasformationer ser ut att närma sig. Det har de senaste veckorna rapporterats om att LNG-terminalen Sabine Pass i Louisiana, som ägs av Cheniere Energy, tagit emot kraftigt ökade mängder gas och flera stora leveranser är också schemalagda i närtid, vilket många tolkat som att de första lasterna LNG är på väg att skeppas ut från anläggningen. Den senaste veckan bekräftade också Cheniere att ett av anläggningens två produktionslinjer börjat förvätska gas och att den första lasten LNG förväntas skeppas i slutet av februari eller i mars. Marknadsobservatörer har uppgett att två tankerfartyg avsedda för LNG ligger och väntar i den Mexikanska golfen. Det var egentligen planerat att det första tankerfartyget med LNG skulle kasta loss från anläggningen i Sabine Pass i januari, men detta fick skjutas upp på grund av tekniska problem. Anläggningens andra produktionslinje, av totalt fem som är under konstruktion, förväntas tas i bruk under de kommande månaderna enligt ägarna. USA:s export av LNG från den jämförelsevis billiga skiffergasen väntas ta fart under de närmaste åren, men Sabine Pass är den enda anläggningen som väntas kunna exportera under 2016. 14

Kolmarknader Efterfrågan på kol både i Europa och globalt har varit fortsatt dämpad och marknaden tycks inte se någon kommande förändring av läget med sjunkande priser som följd. De fallanade priserna stannade dock av efter att oljepriserna steg i samband med förhandlingarna mellan OPEC och Ryssland. En annan prisstärkande faktor var att växelkursen mot dollarn för både Ryssland och Sydafrika vilket indikerar något sämre marginaler för de respektive ländernas kolproducenter, som betalar sina produktionskostnader i den lokala valutan men får betalt för kolexporten i US dollar. I Colombia, varifrån mycket av Europas kol kommer, pågår för närvarande löneförhandlingar mellan landets största kolproducent Cerrejon och gruvarbetarnas fackförbund. Fackförbundets ordförande har flaggat för att en strejk kan utlysas om parterna inte lyckas enas, vilket i så fall förmodligen skulle ge visst stöd åt kolpriset på atlantmarknaden. På stillahavsmarknaden rapporteras att kinas kolimport minskade med 13 procent under januari jämfört med föregående månad. Även Indien uppges ha minskat sin kolimport, till förmån för inhemskt producerad kol. Samtidigt stärktes priset något under vecka 8 av väderrelaterade transportproblem för både Australien och Indonesien. $75 Kolpris (USD/ton) $70 $65 $60 $55 $50 $45 $40 ICE API2, front month Källa: Montel 15

Utsläppsrätter Det drastiskta prisfallet på utsläppsrätter sedan årsskiftet tycks nu stannat av och vecka 8 blev den första veckan sedan årsskiftet där priset steg. Efter fredagens handel stängde decemberkontraktet på 5,17 euro per ton koldioxid. Dock har inte de fundamentala förutsättningarna förändrats nämnvärt, som den ofta prisdrivande spreaden mellan det tyska elpriset och den rörliga marginalkostnaden för elproduktion med kolkraft, som har varit fortsatt dämpad av låga elpriser. Vad som istället kan fått prisfallet att avstanna är att industrin börjat köpa på sig utsläppsrätter inför årets verifieringsrunda. 9,00 8,50 8,00 7,50 7,00 6,50 6,00 5,50 5,00 4,50 4,00 Utsläppsrättspris euro/ton ICE EUA, December contract Källa: Montel 16