VZfnotat Nummer : v 54 Datum: 1987-11-24 12 Titel: Nötningsegenskaper Samband mellan laboratorie-= och fältförsök Författare: Peet Höbeda Avdelning: V Projektnumner : 4231904-6 Projektnamn: Nötningsmotstånd och hållfasthet Uppdragsgivare: Vägverket Distribution: fri wi.- Väg-och Trafilc Statens väg- och trafikinstitut a Pa: 58101 Linköping. Tel. 013-204000. Telex 50125 VTISGIS. Telefax 013-14 1436 [ St/tllte1 Besök: OlausMagnus väg37linköping
NÖTNINGSBGENSKAPER. -Samband mellan laboratorie- och fältförsök (P.Höbeda). H 45 '\ Undersökningar av stenmaterialets betydelse för beläggningsslitaget startades vid VTI i början pa 70-talet. En god, ratlinjig korrelation konstaterades mellan slitaget av dubbade däck och det nyutvecklade sliptalet vid försök i provvägsmaskin, såväl med ytbehandlingssten som asfaltbetong. Ingen korrelation fanns däremot med sprödhetstalet. För asfaltbetong förbättrades också slitstyrkan med stenhalten. Senare provvägsförsök gav motsvarande goda korrelation för ytbehandlingssten, däremot inte för asfaltbetong. Inte heller ökad stenhalt gav förväntad förbättring. Faktorer i samband med brukskvalitet mm bedöms ha inverkat på resultatet. Stenkvaliteten har varierats 'vid ett flertal andra provvägsförso'k, utförda av olika intressenter. Ofta har endast ett fåtal stenmaterial medtagits eller också andra faktorer samtidigt studerats, slitaget utvärderats subjektivt mm, vilket försvårar en bedömning av stenkvalitetens inverkan. Man har dock funnit klara tendenser att denna ar av primär betydelse vid korrekt utförda beläggningar. Långa transporter av slitstark sten innebär stora ekonomiska konsekvenser och förnyade undersökningar bör därför göras dels för verifiering av äldre resultat, dels för att skaffa fram underlag till så korrekta anvisningar som möjligt. Inverkan av brukskvalitet bör även studeras. Vid VTI utreds fn möjligheterna att fästa laboratorietillverkade provplattor i vägen för fortsatta slitagestudier.
NÖTN INGSBGENSKAPER -Samband mellan laboratorie- och fältförsök (P.Höbeda). Nar slitaget av dubbade däck började göra sig påmint i slutet av 70-talet, påbörjades l länder med detta problem, intensiva studier av de faktorer som påverkar vägbelaggningars slitagemotstånd. Man fann att ett lågt hålrum, rel hog bindemedelshalt och hög' halt av grovt stenmaterial gjorde att slitetyrkan hos massabeläggningar förbättrades, men även att utförandet ställde höga krav. Det visade sig också snart att de svenska kraven på stenmaterialkvalitet i gamla BYA i form av "styrkegrad" (som i ett speciellt diagram grundade sig på kombinationer av f'lisighets- och sprödhetstal), inte tillät en riktig bedömning av stenmaterialets slitstyrka. Exempelvis kunde lättavno'tta, glimmerrika gnejser eller tom mjuka sedimentära bergarter som finkornig kalksten och kompakt lerskiffer få god "styrkegrad". Några existerande täkter blev också nedlagda på ett tidigt stadium. Det dominerande slitagemönstret av dubbar var den att stenarna slets ned till allt tunnare flisor i vägytan. Sådant slitage observerades också vid en ytbehandlingsprovväg på Tyresöva'gen (1), när man kontrollerade flisighetstalet hos upptagen sten (figur 1). Kvartsiten utgör ett undantag, troligen beroende på att den mer än andra stenmaterial krossades i vägen. Den har dock den klart basta slitstyrkan av stenmaterialen. I figuren finns också, för jämförelsens skull, resultatet från en tidigare ytbehandlingsprovva'g (Åkeshovsva'gen), byggd i slutet på 30-talet. Det framkommer att stenarna i vägen blev allt mer "kubiska" och därmed också mindre samt att nedkrossningen dominerade över notningen. Det foreföll naturligt att ta fram något notningsförsok som komplement till redan normerade provningar Olika typer av försok bedömdes av VTI på uppdrag av vägverket. Någon helt relevant provningsmetod fanns inte utomlands. Den provning, som på ett någorlunda riktigt satt gav ett mått på notningsmot-
st'ndet, var den bri tiska "Aggregate Abrasion Value" enligt BS 812, egentligen framtagen för annat ändamål. Man har nämligen i England stränga krav på stenmaterialets poleringsmotstånd som är av betydelse för friktionen på våt vägbana. Många av de mest poleringsresistenta stenmaterialen är samtidigt alltför lättavnötta, även vid trafik utan dubbdäck. Metoden har dock modifierats vid VTI, bla tog vi fram ett syntetiskt slipmedel med ungefarligen samma hårdhet som dubbarna, i stället för föreskriven natursand. Det skw"föddes" på så sätt. Vi provade även våtsliptal vid vattenbegjutning och även om avståndet mellan "bra" och "dålig" sten ökade, fick vi vid senare vägförsök fram den bästa korrelationen med "torrsliptalet". I sammanhanget måste nämnas att sliptalet år 1984 blev modifierat till allmäna, närmast som ett resultat av nordiskt samarbete. En metodanvisning blev utgiven av FBB:s metodutskott (MBB 31-84). Även om de nya värdena skiljer sig från de tidigare, så är det fråga om samma nötningsprocess och vid jämförande försök, utförda parallellt, erhölls en perfekt korrelation mellan sliptal och slipvärde. E E..E...... Försök påbörjades på ett tidigt stadium i VTI:s provvägsmaskin, en rundbana med Sm diameter, där slitageprocessen kan acceleras (2). Ytbehandlingssten (YlB) studerades först för att eliminera inverkan av så många svårkontrollerbara variabler som möjligt. Trots svårigheter att mäta slitaget på en skrovlig ytbehandling, framkom en tendens till rätlinjig korrelation mellan sliptal och slitaget av dubbade personbilsd'äck (figur 2a). Däremot fanns ingen korrelation med sprödhetstalet (figur 2b). Stenmaterial, bestående av porfyr, kvartsit och diabas gav bäst slitstyrka (Bergartsbenamningen enbart räcker dock inte för en klassifikation efter slitstyrka beroende på de stora variationerna som finns inom bergartsgrupperna). Senare utförde vi en ny undersokning av stenmaterial l provvagsmaskin, men denna gång på laboratorietillverkade provplattor av asfaltbetong HAB 161", som hade val känd sammansättning (3). Plattorna vältades till nära konstant, lågt halrum. Förutom stenkvaliteten så varierades också stenhalten Vld. konstant
sammansättning hos bruket (30 resp 45 vol /. av fraktion 8-16mm, dvs såval konventionell som stenrik massa ). Också flisighetstalet hos stenen varierades. Skillnaden i stenmaterialens slitstyrka blev stor vid körningen i provvägsmaskinen (figur :3). Man kan urskilja tre skilda kvalitetsgrupper från slitagesynpunkt enligt detta försök och överensstämmelsen är också god till föregående försök med ytbehandlingssten. Även denna gång fick vi fram en god korrelation mellan slitaget av dubbade personbilsdäck och sliptalet (figur 4a). Däremot fanns det inget samband med sprödhetstalet. Beraknades dock produktvärdet avsliptal och sprödhetstal, förbättrades.korrelationen något (figur 4b). Detta förklaras främst med att den finkorniga, sega diabasen fått en något orättvis klassificering vid sliptalsförsöket. Enligt undersökningen minskade dessutom dubbslitaget markant med ökande halt av slitstark sten, medan dålig sten inte innebar någon förbättring. Dålig sten kan tom slitas ned under brukets nivå. Oväntat nog fick vi inte fram någon tydlig inverkan av flisighetstal; man har dock större antal stenar i en flisig' produkt, men vid tillräckligt stor sten är troligen främst den procentuella stenandelen i asfaltbetongens yta av betydelse (denna parameter har dock inte mätts upp vid försöket). E I "E i v... Försöken i provvägsmaskin har gjorts vid ganska låga hastigheter (maximalt 50km/tim) och accelerade provningar måste alltid åtföljas av vägförsök. Några sådana har även gjorts av VTI på uppdrag av vägverket. Man bör dock samla in resultat från så många undersökningar som möjligt samt för en riktig bedömning samtidigt bla ta hänsyn till trafikens mängd, sammansättning, spårbundenhet, klimat mm. Aven eventuella utländska resultat måste vagas in och I detta fall har särskilt de norska undersökningarna <8) varit till stor nytta. Försoket med ytbehandlingssten på Tyresovagen (1) har redan omnamnts och aven om laboratorieresultat som sliptal inte redovisats, verkar stenmaterialen få
"riktig" rangordning. Ett provvägsförsök med asfaltbetong gjordes år 3.972, varvid bade betydelsen av klimat och stenmaterial studerades i kustklimat resp fastlandsklimat (Västkusten resp Dalarna, jfr 4). Endast två stenmaterial medtogs, vilket omöjliggör slutsatser angående sambanden med laboratorieförsöken. Porfyrgrus gav dock efter fyra års uppföljning 1,5-2 gånger bättre slitstyrka än granit (bergkross) i båda provvägarna. Dessutom var slitaget 1,7 gånger större i det fuktigaste klimatet. Senare har provvägsförsök gjorts med fler stenmaterial, både i ytbehandlingar och asfaltbetong. Ett försök med ytbehandlingssten (YlB) utfördes år 1979 på E4- norr on Stavsjö. Stenmaterialen lades som små provytor i det yttre hjulspåret. Beroende på de små provmängderna har vi kunnat förbehandla stenmaterialen på laboratorium och harpsiktat dessa till samma flisighetstal för en så riktig jämförelse av stenkvalitet som möjligt. I några fall varierades dock kornformen. Slitaget mättes denna gång inte genom profilering utan som en texturdjupsförändring genom laserprofilering. Slitstark sten bibehåller en god yttextur bättre än dålig, som snabbt slits ned (jfr figur 5). Vi har räknat bort den första sommarens texturdjupsförandring, eftersom denna främst beror på efterpackning och stensläpp. Vid från början samma kornform, så framkommer det efter två års trafik ett gott samband mellan sliptal och såväl texturdjup som texturdjupsförändring (figur 6a och b). Produktvärdet av sliptal och sprödhetstal gav denna gång inget förbättrat samband. Stenprov togs upp genom att värma upp bindemedlet samt vi fann därvid ett samband mellan sliptal och flisighetstal, det senare hos det slitna stenmaterialet. Det visade sig också, inte helt oväntat, att "kubisk" sten bibehöll texturdjupet bättre än flisig och ar således till stor fördel i ytbehandlingar. Ingen korrelation fanns mellan sprödhetstal och texturdjupsförandring. Däremot framkom ett Visst samband nar krossningen l vagen bestämdes genom siktning av stenen som tagits loss från beläggningsytan (figur 7). Tydligen har de krossade stenarna kunnat sitta kvar 1 vagytan, tack vare god vidhaftning, och därmed
"Mn-.t att :undera under :rank Enligt granzskning av borrkarnor satt också sorueken sten val fast och upptrangt bindemedel hade "limmat" sprickorna. En provvag utfordes år 1977 på motortrafikled E4, strax soder om Gävle <5). :in 'tta stenmaterial l fraktion 8-lömm provades i asialtbetong HAB 161", men aven inverkan av stenhalt studerades, dels genom att prova en konventionell massa?30 vol-'z- av ês-lömm), dels de flesta stenmaterialen aven i en Stenrikare variant (45 voi- lo av B-lömm). Det är således fråga om en fortsattning på tidigare undersokning l provvagsmaskinen <4), eftersom både stenmaterial och massasammansattning till stor del overensstamde. Denna provvag har inte givit så tydliga slitageskillnader mellan de olika.stenmaterialkvaliteterna som förväntats. Vi fann inte heller någon större skillnad mellan de två stenhalterna. Kvartsit hade ganska dålig slitstyrka i provvagen, men en granskning av slitageförloppet visade att i detta fall vidhåftningen till asfalt varit dålig och att söndertryckta stenfragment d'armed kunnat lossrivas av trafiken. Bortses från kvartsiten ar dock rangordningen mellan stenmaterialen den som kan förväntas. Att slitstyrkan inte förbattrats vid den högre stenhalten, beror framst på att asialtbruket for denna massasammansattning blivit dålig och lattavnott. Stenmaterialets slitstyrka har inte kunnat göra sig fullt gallande och det har tom skett stenslapp. Vid detta provvagsförsök erhölls ganska likvardig korrelation mellan vagslitage och såval sliptal.som sprodhetstal (jfr figur 9). Den ganska sproda kvartsiten, som tenderat att lossna, ar huvudorsaken. Denna bergart har aven 1 andra sammanhang inte alltid haft forvantad slitstyrka <jfr 7), och aven om undersokningar inte gjorts, ar det mofligt att sten och bindemedel I. dessa fall inte riktigt "trivts ihop". Vid andra undersokningar (Jfr nedan) har daremot kvartsit :ungerat val.
Ett annat resultat från Gavleprovvagen ar det goda sambandet mellan vagslitage och laboratorieresultat enligt Trogermetoden på borrkarnor.som tagits upp från vagen. Trogerutrustningen ar en slags "nálpistol", avsedd att efterlikna dubbslitage. Man borde således, i varje fall i samma laboratorium och med samma apparat. kunna klassificera asfaltbel'aggningar efter deras slitstyrka. Norska undersokningar har också bekraftat detta (jfr 8).?rovvagsforsok, dar man bla varierat stenmaterialet, nar aven gjorts i andra sammanhang av kommuner, vagverk och entreprenörer. I många fall har man dock endast studerat ett fåtal stenmaterial och inte heller alltid matt slitaget. Matningar nar dock tidigare gjorts på provstraokor i Stockholm av gatukontoret, bade med ytbehandlingar (jfr även 3.) och massabelaggningar <9). Man fann att kvartsit, aven sandstensartad sådan, gav ökad slitstyrka i förhållande till lokalt stenmaterial, även om ekonomin var svar att vardera. Information om senare mätningar, gjorda åren 1981-1984, på nya provstrackor också lagda på ävnasvagen, har erhållits från gatukontoret (T.Byrnas). Man har undersokt tva kvartsittyper och "stockholmsgranit", men också sk "skelettasfalt" med förhöjd stenhalt. Det framgår av figur 10 klara tendenser till att slitstyrkan okar med mamma). stenstorlek ooh stenhalt (varvid Ts = skelettasfalt ), men också att kvartsit ar battre an "stockholmsgranit". Man har också beraknat tiden det tar att uppnå ett 20mm djupt slitagespar Vid 15000 fordon/dygn for de olika provbelaggningarna ', 121 3.4 år 161' 3.7 är lö'l's granit 4.7 år 18T kvartsit 6.2 år 16-18Ts kvartsit 6.8 är 22Ts kvartsit l0.0+ár Provstrackor har lagts år 1985 av vagverket på den högtrafikerade vag E4 Vid Kungens kurva. Man har anvant Sig av "stooknolmsmaterial" och två poriyrvarianter i "normal" asfaltbetong HAB 161", men aven provat specialbelaggningar som skelettasfalt, dranasfalt och topeka med invaltad sten. de senare nar alla innenallit porfyr. "Normal" asialtbetong med porfvr verkar kunna vara nastan dunbelt sa slitstark som med "stockholmsmaterial" och i så fall verkar trans-
Ir! IJ rtkostnaderna val motiverade (.10). Några stora skillnader mellan de olika belaggningstyperna har inte framkommit. Provstrackor, bla med olika stenmaterial i HAB löt, har lagts av SKANSKA på E18 vid Enköping, men matresultaten efter en Vinter a'r annu inte utslagsgivande. Man provar dessutom i Stockholm spárlagningsmassa med olika stenmaterial, men också modifierade bindemedel. Kraven på slitstarkt stenmaterial har gjort att man ofta transporterat belaggningssten långa vägar, främst till storstadsområdena. Exempel ar kvartsit fran Dalsland, Småland och Jamtland samt porfyr från Dalarna. Utlandskt material har aven kommit sjövagen, främst från Norge. Försök har tom gjorts med turkiskt i!) material i spårlagningsmassa. Det ar doök fråga om kalcinerad bauxit, som man exporterar till England för användning i högfriktionsbeläggningar. Transportkostnaderna blir således en dominerande faktor vid stenmaterial till högtrafikerade vägar och det är därför nödvändigt att man verkligen har stenmaterialprovningar och anvisningar som ger en riktig klassificering. Som namnts utgör god vidhaftning förutsättningen för att ett slitstarkt stenmaterial ska kunna fungera val. Pálitliga testmetoder for vidhaftning saknas. En fråga, som ännu inte heller är riktigt löst, är i Vilken grad en ökning av stenhalten kan kompensera en bristande slitstyrka hos stenmaterialet. Förmodligen beror detta både på sten- och brukskvalitet. Man har hittills fra'mst beaktat det grova stenmaterialets betydelse och tagit mindre hänsyn till bruket, som dock i asfaltbetong dels upptar en stor andel av beläggningsytan, dels utgör limmetu för den grova stenen. Ett dåligt, vattenka'nsligt bruk kan resultera i stenslapp och det grova stenmaterialets slitstyrka kan inte göra sig gallande. Inverkan av brukskvalitet måste därför specialundersökas. Utvecklingen i Sverige tenderar att gå mot mindre slitande dubbdack och aven restriktioner betraffande tiden för anvandning av dubbar <ll). All sparbildning 1 1, (J elaggningsytan behöver dessutom inte bero på dubbslitage, plastisk deformation under varma sommardagar kan också vara en bidragande orsak. Utökade undersökningar ar darfor val motiverade. Provvagsförsök ar dock dyrbara och
lg: desswom produktzonsmasslgt besvarllga, eftersom asfaltverket :naste ( stallas om 1 hmlspáret. Inverkan av faktorer som hastlghet, kllmat mm på slitaget ska aven kunna studeras på detta satt för rlmliga kostnader. Prostman,P., Provvag med ytbehandllng pa motorvagen Tyreso-Skondal, tockholm. FEB-Meddelande nr 1/72 7 L 0 7 b Hobeda,P., Dubbdacksslitage på stenmaterial. En undersokning 1 provvagsmaskln. VTE lnternrapport 25, l971. 3 Rosengren,Å.,beeda,P., Stenmaterialkvalitetens inflytande på det slitage dubbade personbllsd'ack ásamkar tat asi'altbetong. En Iaktorstudle i instltute s provva'gsmaskin VTI Rapport 125, 1977. 4 Lllja,B., Inverkan av halten grovre sten på några olika typer av asfaltpelaggnlngar. _ Slltageundersoknmgar ooh Iriktionsmatningar pa provvagar Vld nor-lange och Kungsbacka. VTI Rapport lbl, 1978. 5. Backman,C.,Höbeda,P.,Jacobson,T.,S1monsson,B., Stenmaterlal till enkel ytbehandling. Sma provytor utförda på vag E4 vid Stavsjö 1979. VTI Rapport 274, 1984. Wågberg,L-G., Gavleprovvagen 1977, opubllcerad redovisnlng 84. '7 Hobeda,P., En värdering av stenmaterlalets betydelse for slitstyrkan hos asfaltbetong. VTI Meddelande 419, 19.34. «.1 U Hansen,E.,Stelnkvalltetens :3. betydelse for plggdekkslltage. Vare Veger nr 5, ha LL". 0;. Sillen,B., Ballastmaterial och dacksdubbar. Svenska Gruvis-reningen, Gruvforsknlngen, "Ballastdagar", 21-22 Jan 1975. 10. Andersson,P,A., Föredrag vid NVF Utskott 33:3 mote i Savonllnna, Junl 1987. ll. Svenska vagf'oreningens Tidskrift nr 4, 1987, Sld. 34....L
FLISIGHETSTAL 1,90.,,_.-- 1,80 'ENL SVI-MEDOELANBE 65, 3:a az 0 f. 2 MILJ OVERFARTER Figurl Flisighetstaiets förändring som funktion av trafikmängden för ytbehandlingssten, Tyresöprovvägen. Genomsnittsvärde för Åkeshovsprovvägen inritad (enligt Frostman, 1971).
1504, Slipta] 100- D 0 c o. o O JL 50-. 0 1:0 1:5 2,'0 2,5 3,0 3,5 4,0 4,5 5,0 \ Medelovnotnotmng, mm 203-50- LS- 0 o o. Sprodhetsta] :.0-3 0 S 0 3 o - g 35 '* 0 c 0 :a 0 m 30 - o o o O 25 I I I I I T T T Q5 LO LS 10 15 10 15 40 Medek avnotm ng, mm M Sambandmellanslitageavdubbadepersonbzlsdacksamta) sliptal och b) sprödhetstal.
U! slitage, mm N O._0 gnejs med inmmer amfibo1ñt gnejs med qummer kvartsit med qtimmer UI kvarts porfyrqrus diabas. kvartsit 1 T 7 100 150 270 tusen varv. Figur 3 Slitage i mm mot antal körda varv i VTI:$ provvägsmaskin. Varje stenmaterial representeras av medelvärdet för alla åtta proven av stenmaterialet (Rosenqwst och Höbeda, 1976L
20; 15.. avnotninq, mm...1 G Q : v. 1 t, ;,i - m-) - 1 s i : : I I z "' '.'! x=korr sliptal y=0,122x + 0,36 r=0,945 U1 in-...l 4 g '. + 2.. 4........ l.. {. ', #7....I... _...J _ i-.-.....f-5.; -... - I :. i s 2 i' T : '- 5.. _1._ g : 0-4»- H o 20, i., f... +2...-? avndtninq, mm 15 '_ 0 U1 l 1 gwê.w 'f Uf 3 _ x=korr sliptal sprödhetstal :, : y=0,00246x + 2,08 _ -i - 3;"v*- ** ' r=0,959'.,.f.' 2. - i-- '. -4 / i mh;.qfcga- m_ ;;4hch_q--..._4_ ' 1 t ' _UL +.ML ';- _. j-".p -- - 2 c 3,:.4m -u4 : 5000 Figur 4 Samband mellan slitaget 'av dubbade personbxlsdack och a) sliptal, korrxgerat för kompaktdensxtet och b) produktvarde av sllptal och spro'dhetstal (Rosengren och Höbeda, 1976).
A 20- l. Kvartsit 2. Porfyrisk ásgrus 3. Lckalt ásgrus E 1.. Diabas 5 1.8.. 3. Åsgrus d_ 6. qujs 2.,. 7. Amfibolit E 8. Granodiorit, kubisk 2 9. Granodiorit, "norma1" ä 1.6- -. 10. Granodiorit, Hisigt :- ll. Granit, fh'sigt «12. Granit, "normat" ' ' 13. Granit, kubisk 1.2* q 1.0* 1A'- 0.8-0.6-0.4»- 0.2* I' I T I F l ' > OKT MAJ OKT OKT 1979 1980 1981 Figur 5 Förändnngar av makrotextur enligt laserprofllometermátmngar på ytbehandlingar, provytor Stavsyo (Backman m fl, 1984).
fomndnng av texturdjup. m 1,00- A ä - g 0,80-.9 5 E. 3 0,60" å E. E_ 0.1.0* '5 32 2 O...(2 0,20 U 2 Korrelafionskoefficienf :0,92 ) f T 1 T > 3 50 100 150 200 Shle A 1,00-0,90< 0,80* 50,704 0,60* % 0,t.o< Korrelnhonskoeñicxenf :0,89 0,30* 0.20' 0.10* 0 r r T T* T : ) Shprat Figur 6 Samband mellan sliptal och a) makrotextur och b) förändrmg av makrotextur efter två års trafik på provytor v1d StaVSJÖ (Backman m fl, 1979).
100-* A 90'* CD 0 1 Vakts% passerande 11,2 mm, muskwdd N UJ P m 0\ 70'* O O O O O 1 l l l l Korrelcfionskdefficient=0,81...5 O 1 i 'K T I I 1 T I I 7" 10 20 30 40 50 60 70 80 Sprddhefsful Figur 7 Samband mellan nedkrossningen i vägen (material <8.0 mm) och sprödhetstal för stenmaterialen. Provytor Stavsjö 1979 (Backman m fl, 1984).
Ackumuleraâ avnotnlnç, mn vägen 2 hjulspår - q 6. 0 _I- - \ " p _ naetöt, 3u Vikt-l 8-16 mm d 5.0 '- - ' Aztiboli: _ P.. ' 4v öñåeêäääerxal un235, q ran;: granit 3.0 "" Porfyr I uøøiøøøiiiiii'_'.niabas I I.. / L I 2. lq '! i' L' 1.0" I! 2 0 T** 1 I g T! T* i 1 1 :FT -1 I 1 ' I 0 c 1 fordon 500 cool.1 0 000 1 'Antal dubbade 1:; vzntern 2:a vintern 3:e vintern 43e vintern i Figur 8 Avnötningen 1 hjulspår som funktion av antal dubbade før-don v1d provvägen (Wågberg, 1984).
Avnötnlnç, mm mdv vintrarna 2-4 hela körfältet 1.0' '. - 1. '.,o 0 I-. : O 0 "" 0 O 0 0.5" 0 0.L 1 i { I I Trrq rrn 11 rr tinintr Sprödhetstal 50 40 30 20 10 50 100 1'0 200 250 Avnötning, mm mdv vintrarna 2-4 hjulspår 0 -L' '.1.0 _n- O 0 'I' 0 0.. d_.0. o.. cl. 0. 0.5 -- I I T I I '*WT'TPWFWTIWIT Sprödhetstal 50 40 30 20 10 50 100 150 200 250 Sliçtal Figur 9 Sanjband mellan avnötningen på vägen och stenmatenalens sgrodhetstal och silptal. HABléT, 30 mkt-96 3-16 mm. Provvagen Gävle1979 (Wâgb'erg, 1984).
'NYNASVACEN a 25 000 fordon/dygn Medelmax I' ZOCm Medelmaxshtaget = 6 5:1 6 :a # L) L) k) '0.... _. U' UI '0 1. (n _ 1 1 L 1 l 1 ' 1 1101 '1 1 1101 i '_1 I L! I 11014 I 1 I I I I 1 03,M8.2 T ' L 1 17///1///1k\\\\\W //7A\\\\\\\\<_.. 3 WS.. * " I * W/fm\\V/I///A\\\\\\ s 3 HAB IBT kvartsii L I %Å\\7//ÅÅ\\\\\XJL. 3 mm 1.) T [ %/A\\\\V{Å/ ' 1 3 [7//{ \\\\1l ////Äx\\\\\\ <0, HAR 1.3 T5 granit HAD IB T5 kvartsit. l?med hä V W (D Stñn 81 82 U 8% Figur 10 Slitagema'tmngar på provsträckor av Nyna'svágen, Gatukontoret (T. Byt-nas) åren 1981-84 rn vägmmt). gjorda av (v vänster' hjulspâr,