KRISTI LIV. BRIAN J. BAILEY, Ph.D., D.D.

KRISTI LIV BRIAN J. BAILEY, Ph.D., D.D. 1

The Life of Christ Copyright by Dr. Brian J. Bailey September 1998 Textbook of Zion University Used by Permission All Rights Reserved Alla bibelord och citat i denna bok är hämtade från Folkbibeln utom där annat framgår 2

INNEHÅLL Förord Introduktion Utkast över Kristi liv i iii 1 Hans pre-existens 1 2 Hans födelse och tidigaste år 7 3 Hans tjänst 41 4 Korsfästelsen 241 5 Uppståndelsen 289 Epilog 304 Appendix 307 3

Förord När jag kände att den Helige Ande ville att jag skulle skriva en bok om Herren Jesus Kristus, fick jag en stark känsla av djup otillräcklighet. Men den Helige Ande har lett mig på ett underbart sätt genom en serie syner jag sett under mitt liv och min tjänst för vår Frälsare här på jorden. Även om jag sällan har nämnt dessa syner i texten är det en som jag skulle vilja återberätta här i förordet. Jag såg Herren sittande på bergen som omger den Galileiska sjön iklädd en vit dräkt, skådande ut över sjön. Han uppenbarelse var fantastisk i all sin skönhet, nåd och ungdomlighet och hans ande så fri. Jag kände djup kärlek som Fadern hade för sin käre son komma ner ovanifrån, och det var som om jag begrundade Jesus genom hans faders ögon. Jag fick också en känsla av den djupa tillfredsställelse som Fadern hade när han såg på sin son. Denna syn skapade i mig en intensivt brinnande längtan att i någon mån kunna bringa glädjen för Fadern när han observerar mitt liv. Denna bok dediceras först och främst till den Heliga Treenigheten, med bön att de ska äras genom dessa sidor. Men den presenteras också för dig, käre läsare, med bönen att du ska uppskatta det nådens verk som förde Jesus till korset för vår eviga frälsnings skull. Må denna bok hjälpa dig att allt mer uppskatta Faderns kärlek, som tog sig uttryck i att han sände Jesus, som kom villigt, och den Helige Ande som gav Jesus kraft att leva sitt helgjutna liv i kärlek, tillit, sanning och rening på jorden. 4

Må Gud göra så att denna bok ska dra dig närmare till Dem, och att du ska leva ett helhjärtat liv som behagar Dem. Gud välsigne dig! Brian J. Bailey 5

Introduktion Studiet om Kristi liv gör vi bäst genom att gå till evangelierna. Ibland kan det vara svårt att avgöra vilka bibelversar som är parallella. Detta gör att det förekommer vissa skillnader mellan Evangelierna. Det finns fyra Evangelier: Matteus, Markus, Lukas och Johannes. De fyra väsendena som är omnämnda i Hes 1:10 hade ansikten som liknade en människa, ett lejon, en oxe och en örn. Dessa fyra ansikten kan ses som de olika framställningarna av Kristus i de fyra evangelierna. Matteus presenterar Kristus som lejonet, judarnas konung. Han var noga med att påvisa att Kristus hade kungliga rötter, genom kung David, för att så bevisa hans konungsliga värdighet. Matteusevangeliet skrevs för judarna. Markus avslöjar Jesus som oxen. Oxar användes vid Gamla Testamentets offer. Kristus är vår tros Överstepräst, som gav sig själv som det slutgiltiga offret (Hebr 3:1). Markus visar på en mer dynamisk lidandehistoria än de övriga evangelieförfattarna. Markus evangelium skrevs för romarna. I Lukas evangelium ser vi Kristus som människan. Lukas lägger tyngdpunkten vid Kristi mänsklighet när han beskriver honom som Människosonen. Han skrev huvudsakligen för hedningarna. Sedan ska vi ta i betraktande Johannes presentation av Kristus i Johannes evangelium som är det fjärde evangeliet. Matteus, Markus och Lukas kallas de synoptiska evangelierna (eller de seende evangelierna), eftersom författarna är ögonvittnen till det som händer under Jesu liv. Men Johannes evangelium, som kallas det andliga evangeliet är unikt såtillvida att det skrevs för ett helt annat syfte. Johannes evangelium 6

beskriver Kristus som örnen den örn som svävar högt upp i det himmelska. Örnen talar om Kristus som Guds son. Johannes tar itu med gudomligheten mer än de andra evangelieförfattarna. Johannesevangeliet har större uppenbarelse än de övriga evangelierna. I hans evangelium finner vi Kristi sju Jag Är, proklamationer som bekräftar hans gudomlighet. När Herren visade sig för Mose i den brinnande busken frågade Mose honom om hans namn och han svarade: Jag är den Jag Är (2 Mos 3.14). Det innebär alltså att när Kristus säger Jag Är vid flera tillfällen i Johannesevangeliet, så förklarar han att han är den preexisterande, den som alltid har funnits, Gamla Testamentets Jehova. De troendes tillämpning av Kristi liv Istället för att bara se på Kristi liv ur ett historiskt perspektiv, måste vi förstå att Herren vill att vi ska uppleva hans liv. Kristi liv är mönstret för våra liv. Kom ihåg att Herren Jesus är själva hörnstenen från vilken allt i våra andliga liv och vår andliga vandring utgår. (Ef 2:20-21). I Joh 1:32-33 läser vi att Anden kom över Kristus när han döptes, och att han förblev över honom under hela hans tjänst. Gud smorde Kristus med den Helige Ande utan att mäta (Joh 3.34). Gud vill att vi ska fyllas med den Helige Ande så att vi flödar över. Om vi inte förstår hans önskan att fylla den sista tidens församling med Anden kommer vi att missa hela poängen med Kristi liv. Herren sa tydligt varför han kom i Joh 10:10: Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd. Syftet med detta studium liksom författarens bön är att var och en av oss ska börja erfara Kristi liv på ett nytt sätt och att när vi gör det, lära känna Honom mer intimt. 7

INDELNING I. KRISTI PREEXISTENS 1. Han har ingen början 2. Han är densamme i evighet 3. Han har alltid existerat 4. Han fanns till innan skapelsen 5. Han är Medskapare 6. Han var innan Abraham 7. Han är Gamla Testamentets Jehova 8. Han är förutsagd i profetior II. KRISTI FÖDELSE OCH FÖRSTA ÅR 1. Tidiga händelser 2. Hans barndom 3. Hans ungdomstid III. KRISTI TJÄNST 1. Hans förelöpare Johannes Döparen 2. Början av hans offentliga tjänst 3. I Galiléen 4. I Judéen 5. Hans senare tjänst 6. Hans sista offentliga tjänst i Jerusalem IV. KRISTI KORSFÄSTELSE V. KRISTI UPPSTÅNDELSE 8

Del Ett Kristi preexistens 9

1 KRISTI PREEXISTENS Innan vi ser på vår Herre Jesus Kristus och hans jordiska liv och tjänst, måste vi först ta i betraktande det faktum att Kristus fanns innan han föddes som en baby i stallet i Betlehem. Kristus har alltid varit Guds son. Han har ingen början och inget slut. Paulus säger i Kol 1:17 att han är före allting. Kristus har ingen början Paulus utvecklar detta mer i Hebr 7:3 där han talar om Melkisedek som var utan far, utan mor och utan släktregister. Hans dagar har ingen början och hans liv har inget slut: han är lik Guds Son och förblir präst för evigt. Melkisedek, kungen och prästen, hade ingen början. Med detta menade Paulus att hans kungavärdighet och prästadöme inte kunde spåras genom hans släktregister eller födelse. Denne man, som är en förebild på Herren Jesus Kristus, hade inte heller något slut. Med andra ord så fortsatte hans tjänst in i evigheten och upphörde inte i och med döden. Denne man var gjord lik Guds Son. Kristus har bokstavligen ingen början eftersom han alltid har funnits. Herren säger i Jes 57:15 att han tronar till evig tid. Kristus är densamme i evighet Kristus är densamme i all evighet. Han förändras aldrig. Hebr 13:8 säger: Jesus Kristus är densamme i går och i dag och i evighet. I går refererar till alla dagar som föregick hans tid som baby i Betlehem. I dag talar om våra dagar, församlingens tidsålder. I 10

morgon refererar förstås till hans tusenåriga regeringstid på jorden och till hela evigheten i den nya himlen och den nya jorden. Kristus har alltid existerat Mika 5:2 talar tydligt om Kristi eviga aktiviteter: Men du, Betlehem Efrata, som är så liten bland Juda tusenden, från dig skall det åt mig komma en som skall härska i Israel. Hans ursprung är före tiden, från evighetens dagar. Kristus föddes som en baby i Betlehem, men han fanns till långt innan den händelsen. Hans ursprung är före tiden, från evighetens dagar. Profeten Habackuk säger: Har inte du, Herre, alltid varit till, du min Gud, min Helige? (Hab 1:12). Kristus har alltid existerat, men vid en viss tidpunkt kom han till jorden i mänsklig gestalt. Kristus är Lammet som är slaktat från (eng. före) världens grundläggning (Upp 13:8). Kristus fanns till före skapelsen Det framgår med tydlighet i den Heliga Skrift att Kristus fanns till innan skapelsen. Joh 1:1 förklarar: I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Innan tidens början, existerade Kristus tillsammans med Gud. I Ords 8 personifieras Kristus som visdom. Kristus är Guds visdom. Paulus säger i 1 Kor 1:24: Men för de kallade, både judar och greker, predikar vi Kristus som Guds kraft och Guds vishet. Kristus äger all visdom och kunskap (Kol 2:3). Kristus personifierar och förkroppsligar visdomen och säger i Ords 8:22-27: Herren ägde mig redan vid begynnelsen av sin väg, före sina gärningar i urtiden. Av evighet är jag insatt, från begynnelsen, innan jorden fanns. Innan djupen blev till föddes jag, innan källorna flödade av vatten. När bergens grund ännu inte var lagd och inga höjder fanns, då föddes jag, innan han gjort land och fält och jorden första stoft. När han beredde himlen var jag där, när han välvde en sfär över djupen. Kristus säger också i Joh 17:5: 11

Fader, förhärliga nu mig med den härlighet som jag hade hos dig innan världen var till. Kristus är medskaparen Ett annat bevis på Kristi preexistens är att han är jordens medskapare. Kol 1:16-18 visar detta tydligt: Ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, det synliga och det osynliga, tronfurstar och herradömen, makter och väldigheter. Allt är skapat genom honom och till honom. Han är till före allting, och allt består genom honom. Han är huvudet för sin kropp, församlingen. Han är begynnelsen, den förstfödde från de döda, för att han i allt skulle vara den främste. Paulus säger i Ef 3:9: Och att upplysa alla om hur den hemlighet förvaltas, som från evighet har varit dold i Gud, alltings Skapare. Gud Fadern skapade allt genom Jesus Kristus. Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. Himlarna, världen och hela universum skapades av Kristus (Joh 1:10). Tillsammans med Gud Fadern, var Kristus medskapare av hela universum och allt i det. Kristus fanns till innan Abraham Herren Jesus Kristus säger till judarna i Joh 8:58: Jag Är redan innan Abraham blev till. Detta att han säger Jag Är tyder på evig existens. Kristus påstod att han fanns till för Abraham. Faktum är att Kristus skapade Abraham. När Gud skapade mänskligheten sa ha, Låt oss göra människor till vår avbild (1 Mos 1:26). Det var Gud Fadern, Gud Sonen och Gud den Helige Ande som skapade människan. Kristus är Gamla Testamentets Jehova 12

När Kristus säger till judarna, Jag Är redan innan Abraham blev till, så säger han att han är Gamla Testamentets Jehova. Judarna förstod vad Kristus sa och sökte därför att stena honom (Joh 8:5). När Kristus visade sig för Mose i den brinnande busken, frågade Mose efter hans namn. Han svarade: Jag Är den Jag Är, vilket är själva betydelsen av Jehova (2 Mos 3:14). När Kristus använde denna titel i Johannes evangelium förklarade han att han var Jehova. Kristus är Guds son. Det var Kristus som uppenbarade sig för Mose och de andra profeterna i Gamla Testamentet, inte Gud Fadern. Paulus säger i 1 Kor 10:4: Och alla drack samma andliga dryck. De drack ur en andlig klippa som följde dem, och den klippan var Kristus. 13

Del Två Kristi födelse och första år 14

2 KRISTI FÖDELSE OCH FÖRSTA ÅR Nu ska vi se på Kristi liv som det är upptecknat i de fyra evangelierna. I del 2 ska vi studera hans födelse och första år. Den första delen ska behandla de händelser som ledde fram till Kristi födelse, inklusive hans förelöpares, Johannes döparen, födelse. Sedan ska vi titta på de första 30 åren i hans liv, år som till största delen är höljda i dunkel. Fastän mycket lite är skrivet om Kristus dessa år var de en tid av förberedelse för hans tjänst och kallelse. Innan Kristus kom till Jordanfloden för att bli smord med Guds kraft levde han 30 långa och händelselösa år av förberedelse. Detta var år då han var gömd i skuggan av sin Faders hand. Under denna tid blev Herren Jesus Kristus det kärl som kunde bli smort av Fadern och manifestera Guds härlighet och kraft. Priset för att få Guds bästa och hans härlighet är mycket högt. Det var under dessa år som Kristus kvalificerade sig för kallelsen. Innan vi fortsätter noterar vi att evangelierna inte skrevs i sekvenser. Stor möda är lagd på att berätta om Kristi liv i kronologisk ordning. Därför ska vi växla fram och tillbaka mellan de fyra evangelierna för att ge dig den kronologiska ordningen på händelserna. 15

1. TIDIGA HÄNDELSER Gabriels Budskap till Sakarias om Johannes födelse Luk 1:5-25 I Luk 1:5-7 introduceras vi till Johannes Döparens gudfruktiga föräldrar: På den tiden då Herodes var kung i Judéen fanns det i Abias prästavdelning en präst som hette Sakarias. Han hustru var av Arons släkt och hette Elisabet. De var båda rättfärdiga inför Gud och levde oförvitligt efter alla Herrens bud och föreskrifter. Men de hade inga barn eftersom Elisabet var ofruktsam, och båda var till åren. I en tid av stort nationellt avfall förblev Sakarias och Elisabet trogna Herren. Elisabet och hennes man var båda prästättlingar. De hade vandrat i Herrens bud och föreskrifter under många år och var oförvitliga, men de hade förvägrats barn. Elisabet var ofruktsam. Hon är en av sju kvinnor i Guds ord som får uppleva miraklet att föda en son. De övriga är Sara, Rebecka, Rakel, Manoas hustru, Hanna och Maria. Det är mycket intressant att alla dessa ofruktsamma kvinnor födde betydelsefulla söner. Sara födde Isak. Rebecka födde Jakob, Rakel födde Josef. Manoas hustru födde Simson. Hanna födde Samuel. Elisabet födde Johannes döparen och Maria födde Herren Jesus. Ofruktsamheten i dessa kvinnors liv frambringade stor frukt. På samma sätt kan andlig ofruktsam i en troendes liv producera mycket frukt. Om du vill ha förblivande frukt måste du tillåta Herren att ta dig igenom en tid av ofruktsamhet och smärta. Jes 54:1-3 säger: Jubla, du ofruktsamma, du som inte har fött barn, brist ut i jubel och ropa av fröjd, du som inte har haft födelsevärkar. Ty den ensamma har många barn, fler än den som har man, säger Herren. Utvidga platsen för din boning, spänn ut tältdukarna som du bor inunder och spar inte. Förläng dina tält linor och gör dina tältpluggar starka. Ty du skall utbreda dig både åt häger och åt vänster. Dina avkomlingar skall ta hedningarnas länder i besittning och på nytt befolka ödelagda 16

städer. Om du vill producera ett barn som Johannes Döparen om vilken Jesus säger: Bland dem som är födda av kvinnor har ingen trätt fram som är större måste du vara villig att gå igenom andlig ofruktsamhet. I Luk 1:8-12 uppenbarar sig ängeln Gabriel på högra sidan om rökelsealtaret för Sakarias medan han troget fullgör de plikter som Gud ålagt honom att göra. Det tycks som om altarets högra sida kan vara den sida som håller ljusstaken. Om man går in i det Heliga från Förgården borde ljusstaken stå på vänstra sidan. Men om man kommer in i det Heliga från den motsatta sidan från Det Allra Heligaste borde ljusstaken stå på den högra sidan. Ljusstaken talar om Herrens sju Andar, och om Herrens ängels uppenbarelser. Detta tycks hur som helst vara den mest troliga tolkningen av höger sida av altaret. Gabriel säger till Sakarias: Frukta inte, Sakarias. Din bön har blivit hörd. Din hustru Elisabet skall föda en son åt dig, och du skall ge honom namnet Johannes (Luk 1:13). Ängeln talade om för honom att han skulle få en son och att han skulle ges namnet Johannes. Det är intressant att både Jesus och hans förelöpare, Johannes, fick namn av Gud innan de föddes. Herren kallade Josia vid namn nästa 300 år innan han föddes (1 Kon 13.2), och gav kung Kores sitt namn 150 år innan hans födelse (Jes 44:27-28). Namn har en stor betydelse de talar om någons tjänst och eviga syfte. Johannes betyder nåd eller Herrens älskade. Johannes gladde inte bara sina föräldrar genom att vara en vis son, utan till många andra som gladde sig över hans födelse (Luk 1:14). 17

Gabriel säger om Johannes i Luk 1:15-17 Ty han skall bli stor inför Herren. Vin och starka drycker skall han inte dricka, och redan i moderlivet skall han bli uppfylld av den helige Ande. Och många av Israels barn skall han omvända till Herren, deras Gud. Han skall gå framför honom i Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till barnen och omvända de olydiga till ett rättfärdigt sinnelag och så skaffa åt Herren ett folk som är berett. Johannes var inte Elia, som judarna väntade på (Matt 17:10), men han kom i Elias ande och kraft för att utföra Elias tjänst. Johannes tjänst var att förbereda folket att ta emot Messias. Judarna missförstod profetian i Mal 4:5-6 där det heter: Se, jag skall sända till er profeten Elia, innan HERRENS dag kommer, den stora och fruktansvärda. Han skall vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till deras fäder, så att jag inte kommer och slår landet med tillspillogivning. Elia och Moses ska verkligen komma innan Herrens andra tillkommelse. Men Johannes var utsänd som Herrens förelöpare innan Hans första advent. Det var av största vikt för Johannes döparen att komma före Kristus för att kunna bereda vägen. Johannes uppfyllde profetia i Jes 40:3 där det heter, En röst ropar i öknen: Bered väg för HERREN, bana en jämn väg i ödemarken för vår Gud. Detta var Johannes vittnesbörd om sig själv och om sin tjänst han var en som ropade i öknen, En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren, gör stigarna raka för honom! (Matt 3:3) I gamla tider brukade en kung aldrig framträda utan en härold som först proklamerade hans kommande. Så sprang exempelvis Elia framför kung Ahabs vagnar, cirka 40 kilometer, från berget Karmel till Jisreel (1 Kon 18:46). På samma sätt sprang Johannes framför Herren Jesus Kristus, konungarnas konung, för att proklamera hans kommande i profeten Elias ande och kraft. 18

Som konung skulle Kristus ha en förelöpare som skulle proklamera hans kommande. Hela syftet med Johannes liv var att bereda vägen för Jesus och introducera honom i Israel. Som vi kommer att se senare proklamerade Johannes Jesus inför skaran av människor genom att säga. Se Guds lamm, som tar bort världens synd. (Joh 1:29). I Luk 1:18-23 läser vi att Sakarias gensvarade till Gabriel med otro eftersom det i det naturliga verkade helt omöjligt för Elisabet att föda ett barn. Då sa Ängeln att han inte skulle kunna tala förrän den dag hans son var född. Efter att Sakarias hade avslutat sin tjänst i templet återvände han till sitt hem i bergsbygden, troligtvis inte långt från Jerusalem (Luk 1:39). Som Guds ord hade sagt blev Elisabet gravid och stannade i avskildhet under fem månader (Luk 1:24-25). Budskapet om Jesu födelse förkunnas för Maria Luk 1:26-38 Nästa händelse var Gabriels uppdrag att tala om för Maria att Jesus skulle födas. Denna händelse finns återgiven i Luk 1:26-31: I sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud till en jungfru i staden Nasaret i Galiléen. Hon var trolovad med en man som hette Josef och var av Davids släkt, och jungfruns namn var Maria. Ängeln kom in och sade till henne: "Gläd dig, du benådade. Herren är med dig." Men hon blev förskräckt vid hans ord och undrade vad denna hälsning kunde betyda. Då sade ängeln till henne: "Frukta inte, Maria. Du har funnit nåd hos Gud. Se, du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Herren Jesus fick sitt namn redan i moderlivet, vid befruktningen. Detta är uppfyllelsen av Jes 49:1 som säger: Hör på mig, ni kustländer, lyssna, ni folk, som bor i fjärran. HERREN kallade mig när jag ännu var i moderlivet, han nämnde mitt namn medan jag låg i min mors sköte. Kristus fick namnet med ett syfte. Namnet avslöjade hans kallelse och uppdrag. Jesus är den grekiska översättningen av det hebreiska namnet Josua (Hebr 19

4:8). Jesus betyder Herren är frälsning eller frälsare. Matt 1:21 klargör detta: Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder." Hans kallelse var att vara frälsare för den mänskliga rasen och frigöra den mänskliga rasen från syndens slaveri. Gabriel fortsätter i Luk 1:32-33 Han skall bli stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron. Han skall vara konung över Jakobs hus för evigt, och hans rike skall aldrig få något slut. Här är tydligt att Jesus är Guds son och därför kunglig. När Kristus kommer tillbaka ska Gud ge honom sin fader Davids tron. Kristus är den davidiska Messias som utlovades i Gamla Testamentet. Han ska upprätta sin tron i Jerusalem och regera över hela jorden i tusen år. Han ska regera över Jakobs hus och hans herravälde ska bli för evigt. Vi ser också jungfru Marias respons till detta utomordentliga löfte i Luk 1:34: Maria sade till ängeln: `Hur skall detta kunna ske? Ingen man har rört mig. Ängeln svarade henne: "Den helige Ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall också barnet kallas heligt och Guds Son (Luk 1:35). Inkarnationen skedde genom den Helige Ande. Jesus fick mänsklig kropp och natur, men var på samma gång fortfarande Gud. Detta kan vara svårt för vårt köttsliga och begränsade tänkande att förstå, men kom ihåg att för Gud är inget omöjligt! (Luk 1:37). Inkarnationen Jesu födelse, kallad för Guds inkarnation, förkroppsligande i människan, skedde enligt Guds plan. När tiden var fullbordad talade Gud från sin tron i himlen och sa: Vem skall jag sända och vem vill vara vår budbärare? Det uppstod en bedövande tystnad i himlen. Varje skapad varelse i himlen ville svara men ingen kunde eller var värdig. Då reste sig från sin tron på Majestätets högra sida, Guds son och ställde sig framför sin Fader och sa: Här är jag, sänd mig. Och Fadern sa: Gå. 20

Vid denna tidpunkt började sonen stiga ner från himlens härlighet och allt eftersom han gick från en nivå till en annan tömde han ut sig själv steg för steg, som Paulus säger i Fil 2:7. Han gjorde sig själv till en tjänare i det att han avstod från himlens härlighet. Slutligen lämnade han himlen och steg ned till jorden där Guds son blev säden i jungfru Marias livmoder. Detta är inkarnationens mirakel Guds son tar på sig mänsklig natur genom den Helige Andes ingripande. Marias besök hos Elisabet och Elisabets sång Luk 1:39-45 Sedan ängeln sagt Maria att hennes kusin (eller släkting) Elisabet, var gravid i den sjätte månaden, gick Maria för att besöka henne och stannade där i tre månader (Luk 1:56). När Maria hälsade Elisabet spratt barnet till av glädje i Elisabets mage eftersom hans herres mor hade kommit. Elisabet välsignade Maria för det heliga barn hon skulle bära. Marias lovsång Luk 1:46-56 I det som är känt som Marias lovsång eller Marias Magnifikat upphöjde Maria Herren och prisade hans namn. Då sade Maria: "Min själ prisar Herren, och min ande gläder sig i Gud, min Frälsare. Ty han har sett till sin tjänarinnas ringhet. Och se, härefter skall alla släkten prisa mig salig. Stora ting har den Mäktige gjort med mig och heligt är hans namn. Hans barmhärtighet varar från släkte till släkte över dem som fruktar honom. Han har utfört väldiga gärningar med sin arm. Han har skingrat dem som har stolta hjärtan och sinnen. Härskare har han störtat från deras troner, och ringa män har han upphöjt. Hungriga har han mättat med sitt goda, och rika har han skickat tomhänta bort. Han har tagit sig an sin tjänare Israel och tänkt på att visa sin barmhärtighet mot Abraham 21

och hans barn, till evig tid, efter sitt löfte till våra fäder." Maria stannade hos henne omkring tre månader och vände sedan hem igen. Johannes döparens födelse Luk 1:57-80 När tiden var inne för Elisabet att föda sitt barn, blev glädjen stor bland hennes grannar. När han var omskuren fick han namnet Johannes av sin far Sakarias, i enlighet med det ord som ängeln Gabriel uttalade i Luk 1:13. Sakarias profeterade om sin son i Luk 1:76: Och du, barn, skall kallas den Högstes profet. Ty du skall gå före Herren och bana väg för honom. Johannes kom verkligen i profeten Elias kraft för att bereda vägen för Herren Jesus Kristus. Gabriels proklamation om Jesu födelse för Josef Matt 1:18-25 Nästa händelse var att Gabriel visade sig för Josef för att informera honom att Maria, hans trolovade som vi kallar henne, skulle föda Guds son. Vi läser i Matt 1:18-19: Med Jesu Kristi födelse gick det till så: hans mor Maria var trolovad med Josef, men innan de hade kommit tillsammans, visade det sig att hon var havande genom den helige Ande. Josef, hennes man, var god och rättfärdig. Han ville inte dra vanära över henne, och därför beslöt han att i hemlighet skilja sig från henne. Josef och Maria hade inte förenats i äktenskap vid denna tid. Det befann sig fortfarande i det heliga trolovningsåret. Detta år innebar en juridisk bindning i den judiska kulturen, därför betraktades de redan som gifta. Det enda som kunde få denna trolovning att upplösas var om det fanns bevis för att den ena parten hade varit otrogen (Matt 19:9). När Josef insåg att Maria var gravid försökte 22

han att dölja det som han antog var hennes otrohet. Fastän han hade varje rätt att stena henne övervägde han att privat ge henne ett skiljebrev för att undvika offentlig skandal för henne. Detta är en rättfärdig mans handling. Den rättfärdige försöker alltid att dölja och inte exponera andra människors misslyckanden och överträdelser. Ändå måste vi underordna oss Guds lagar. Men kom ihåg, över lagens tavlor var Nådastolen, vilket innebar att Guds nåd stod över hans lag. En sann rättfärdig person är också en person med nåd. Om Gud inte tydligt leder på annat sätt ska vi om det är möjligt alltid söka att täcka över människors överträdelser. Matt 1:20-23 säger: Men när han tänkte på detta, se, då visade sig en Herrens ängel för honom i en dröm och sade: `Josef, Davids son, var inte rädd att ta till dig Maria, din hustru, ty barnet i henne har blivit till genom den helige Ande. Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty an skall frälsa sitt folk från deras synder. Allt detta skedde, för att det skulle uppfyllas som Herren hade sagt genom profeten: Se, jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel, det betyder Gud med oss Dessa versar är mycket viktiga. Deras syfte är att dokumentera den absoluta gudomen hos Kristus. Vi måste klart förstå varifrån Jesus kom. Hans mor var Maria, men hans far var Gud, inte Josef. Maria födde Jesus genom den helige Ande, inte Josef. Jesu två släkttavlor Matt 1:1-17; Luk 3:23-38 Låt oss nu ser på Kristi släktregister, som finns upptecknad i Matteus och Lukas. Du kommer snart att märka satt fastän det finns en tydlig skillnad mellan dessa två släktregister, så motsäger de inte varandra. Svaret på de skenbara motsägelserna är 23

faktiskt väldigt enkelt. Matteus återger Josefs, Marias mans släkttavla, medan Lukas beskriver Marias. Detta ser vi bäst i Matt 1:16: Och Jakob födde Josef, Marias man. Av henne föddes Jesus, som kallas Kristus, medan Luk 3:23 säger: Jesus var omkring trettio år när han började sin gärning. Han var, menade man, son till Josef, son till Eli. Josefs far var Jakob, men han blev Elis son genom giftermål. Eli var Marias far och Josefs svärfar. Fastän Lukas tar upp Jesu släkthistoria från Marias sida, är orsaken till att Josefs namn är oftare nämnt än Marias, att judarna alltid skrev sin släkthistoria utifrån mannen. Josef var ättling till David genom Salomo (Matt 1:1-16). Maria var också ättling till David, men genom Davids son Natan (Luk 3:23-31). Kristus var från Juda stam, den kungliga stammen som fick tronen (1 Mos 49:10). Juda liknades vid ett lejon och Kristus är Lejonet från Juda stam (Upp 5:5). Jesus Kristus är konungarnas konung och han är från Davids rot. Kristi släkttavla i Matteus bevisar att Jesus är Messias. Han var Messias och den utlovade Davids son. Detta visar hans kungliga linje från David, via Salomo och Juda kungar, vilket bevisar att han är judarnas konung. Matt 1:17 visar också att det var mer än 42 generationer från Abraham till Kristus. Detta är mycket betydelsefullt, för vi vet att det var ungefär 20 generationer från Adam till Abraham, vilket ger en summa på 62 generationer från Adam till Kristus. Talet 62 är ett mycket betydelsefullt och viktigt tal i den bibliska profetian. Det talar profetiskt om Messias kommande. Talet 62 används två gånger i Daniel. I Dan 5:31 ser vi att kung Darius, en förebild på Kristus, var 62 år gammal när han blev kung. Och i Dan 9:26 läser vi att Messias skulle bli förgjord efter 62 veckor återigen en koppling till talet 62. Således ligger skillnaden mellan Kristi två släktregister i Matteus och Lukas lättförklarad. Låt aldrig det som kan verka vara motsägelser i Skriften skaka din tro på 24

Herren och hans ord. Kom ihåg att den Helige Ande är Skriftens upphovsman och han gör inga misstag. Kristi släktregister inkluderades med avsikt i den Heliga Skrift av huvudsakligen två orsaker. För det första: att bevisa att Jesus är den utlovade Messias och kungen från Davids släkt. För det andra: att bevisa att Jesus var Marias son och Guds son, inte Josefs. Därför gavs Kristus två naturer. Eftersom Gud var hans far var han Guds son och därmed helig, gudomlig. Han kunde inte synda eftersom Gud inte kan synda. Men han tog också på sig människans natur. Hans kropp bestod av Marias gener. Därför är han också Människosonen, en titel som används 84 gånger i evangelierna. Joh 1:1 säger: I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Detta talar om hans gudomliga natur. I Joh 1:14 läser vi om hans mänskliga natur: Och Ordet blev kött och bodde bland oss. Kristus var 100 procent Gud och 100 procent människa på samma gång. Det står klart att Matteus tecknar Jesu släkthistoria genom Josef, och Lukas tecknar densamma genom Maria. Denna syn, även om den inte accepteras av alla teologer, finns så tidigt som i det tredje århundradet efter Kristus, i skrifter författade av Eusebius, en kände historikern och kyrkohistoriens fader (cirka 253-340 e Kr), och är det enda tillfredsställande sättet att förena de två släkthistorierna. 2. KRISTI BARNDOM Jesu födelse Luk 2:1-7 Vid tiden då Jesus skulle födas, ordnade Gud händelserna för att uppfylla profetian och låta hans eviga syften ske. Vi läser i Luk 2:1-5: Och det hände sig vid den tiden att från 25

kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas. Detta var den första skattskrivningen, och den hölls när Kvirinius var landshövding över Syrien, Alla begav sig då i väg för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Så for också Josef från staden Nasaret i Galiléen upp till Judéen, till Davids stad som heter Betlehem, eftersom han var av Davis hus och släkt. Han for dit för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som var havande. Kejsar Augustus som var romersk kejsare vid denna tid. Han regerade från 27 f Kr till 14 e Kr. Av historien framgår att Kvirinius var landshövding vid två skilda tillfällen. Först från år 5 f Kr till år 1 e Kr, vilket var den tid då folkräkningen skedde. Sedan regerade åren 6-10 e Kr. Denna skattskrivning var en folkräkning eller uppskattning som gällde hela det romerska riket och syftade till framtida skattesatser. Gud använde en hednisk kejsar för sina syften. Jesus skulle födas i Betlehem, kung Davids födelseplats, för att uppfylla profetian i Mika 5:2: Men du, Betlehem Efrata, som är så liten bland Juda tusenden, från dig skall det åt mig komma en som skall härska i Israel. Hans ursprung är före tiden, från evighetens dagar. Alla judar visste att den utlovade Messias och Davids son skulle komma från Betlehem (Matt 2:2-6). Därför var det viktigt att Jesus föddes i Betlehem. Men vid den tiden bodde Josef och Maria i Nasaret, som låg i Galiléen. Enligt romersk lag var alla skattskrivna i den stad där de just bodde. Men enligt judisk lag skulle alla återvända till sin födelsestad för att bli skattskrivna. Herodes lät ett särskilt påbud för judarna gå ut genom att tillåta dem att skattskrivas i sina hemstäder. Josef och Maria reste från Nasaret till Betlehem, Davids födelseplats, eftersom de var från Juda stam och Davids hus. Det är betydelsefullt att Betlehem betyder brödhuset, eftersom Kristus är livets bröd (Joh 6:35). Vi läser i Luk 2:6-7: När de befann sig där var tiden inne då hon skulle föda. Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom de inte 26

fick plats i härbärget. Efter resan från Galiléen till Nasaret, vilken troligtvis tog tre dagar, anlände de till Betlehem en vinterkväll när härbärget inte hade några lediga rum. Josef tvingades hitta en annan övernattningsplats för sin gravida hustru. Till slut hamnade de i ett stall och en krubba, som var till för att ge djuren mat, blev Jesu vagga. Detta är den enkla plats där Jesus föddes. Himlens glädje och fröjd, Konungarnas Konung, föddes i ett stall bland djur. Herdarnas besök och änglarnas lovprisning Luk 2:8-20 Strax efter Jesu födelse uppenbarade sig Herrens ängel för några herdar som höll vakt över sin hjord nära Betlehem. Vi läser i Luk 2:8-12: I samma trakt uppehöll sig några herdar, som låg ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod en Herren ängel framför dem och Herren härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket förskräckta. Men ängeln sade: Var inte förskräckta! Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket. Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i David stad, och han ä Messias, Herren. Orsaken till proklamationen om Jesu födelse till herdarna och deras besök hos barnet i krubban är att Jesus är den Gode Herden. Många år senare säger han i Joh 10:11: Jag är den gode herden! Detta är en av hans titlar. Ängeln sa till herdarna att detta barn var Kristus, Guds folks frälsare (Messias) och att han var Herren (eller Gud). Han var verkligen den utlovade Messias. Sedan änglarna berättat för herdarna om Jesu födelse började en stor skara änglar prisa Gud. Vi läser om detta i Luk 2:13-14: Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud: Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, till människor hans välbehag. Därpå gick herdarna till Betlehem och fann Jesus ligga i 27

krubban precis som ängeln hade sagt och de prisade Herren när de återvände till sina får (Luk 2:15-20). Maria behöll allt detta i sitt hjärta och begrundade dem. Detta agerande från Marias sida innehåller en vacker andlig sanning. Det är tydligt att ingen skulle ha trott hennes berättelse om hon hade försökt förklara vad som verkligen hände henne. Hon skulle ha utsatt sig själv för onödig spott och spe. Må vi vara visa som Maria och alltid ha Ords 21:23 i tankarna, som säger: Den som vaktar sin mun och sin tunga bevarar sitt liv för svårigheter. Jesu omskärelse Luk 2:21 Åtta dagar senare blev Jesus omskuren. När åtta dagar hade gått och barnet skulle omskäras, fick han namnet Jesus, det namn som ängeln hade gett honom innan han blev avlad i sin moders liv (Luk 2:21). Detta gjordes i harmoni med vad Lagen föreskrev i 3 Mos 12:3: På åttonde dagen skall hans förhud omskäras. Jesus som gav Lagen till Moses, blev omskuren för att hålla lagen, eftersom omskärelsen var ett tecken på att man var i en förbundsrelation med Gud. Andlig omskärelse är processen där Gud tar bort all hårdhet från våra hjärtan och ger oss ett nytt hjärta som är mjukt och ömt inför honom. Jesus bars fram i templet Luk 2:22-24 I Luk 2:22-24 läser vi om att Jesus bars fram i templet: När tiden för deras rening var förbi, den som var föreskriven i Mose lag, förde de honom upp till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren, som det var befallt i Herrens lag: Varje förstfödd som öppnar moderlivet skall räknas som helgat åt Herren. De skulle även offra ett par turturduvor eller två unga duvor, enligt Herrens lag. 28

Enligt Mose lag var mamman till en pojke oren i 40 dagar (3 Mos 12:1-8). Efter att reningstiden hade gått skulle hon ge ett brännoffer och ett syndoffer till prästen. När Maria kom till templet för att bära fram sin förstfödde son inför Herren, offrade hon ett par turturduvor som brännoffer. Lagen krävde att ett lamm brännoffret, men Lagen gjorde undantag för dem som var fattiga och inte hade råd, att offra en turturduva eller duva (3 Mos 12:8). Marias och Josefs offer ger insikt om deras ekonomiska situation. Uppenbarligen var de fattiga. Det står alltså klart att Jesus inte växte upp i ett välbärgat hem. Han tömde sig själv och avklädde sig all sin himmelska härlighet och glans, och blev allas tjänare. Han utgav sig själv (Fil 2:7). Simeon and Anna hyllar Jesus Luk 2:25-38 Medan Josef och Maria var i templet för att bära fram Jesus inför Gud, mötte de två speciella människor. Den förste var Simeon. Vi läser om honom i Luk 2:25-26: På den tiden fanns i Jerusalem en man som hette Simeon. Han var rättfärdig och gudfruktig och väntade på Israels tröst, och den helige Ande var över honom. Och av den helige Ande hade han fått den uppenbarelsen att han inte skulle se döden, förrän han hade sett Herrens smorde. Simeon var en rättfärdig och gudfruktig man som väntade på att Israels tröst skulle komma den utlovade Messias. Här ser vi själva utgångspunkten för Kristi kommande i Israel. Folket väntade ivrigt på hans ankomst. Simeon tog Jesusbarnet i sina armar och välsignade Gud. I Luk 2:30 säger han att han har sett Guds frälsning. Simeon tilläts se den länge emotsedda Frälsaren för Guds folk innan han dog. Simeon profeterade att Jesus 29

skulle bli ett ljus för hedningarna, en uppfyllelse av Jes 49:6. Detta refererar i huvudsak till hans tjänst efter uppståndelsen. Här kommer en fråga till oss: Vilken är betydelsen av detta och varför hette denne gamle man Simeon? Simeon betyder att höra vilket symboliserar att barnet skulle höra från Gud och att Gud skulle höra honom. Jes 50:4 talar profetiskt om Kristus, att Faderns väckte honom morgon efter morgon för att höra på lärjungasätt. Simeon utvaldes för att introducera Jesus, den rättfärdige konungen, eftersom han var en rättfärdig och gudfruktig man. Jesus kallas Den rättfärdige i Apg 3:14. Jesus är Jehova-Tsidkenu, Herren vår rättfärdighet. Jesus möttes också av profetissan Hanna, vars namn betyder nåd (Luk 2:36-38). Hannas framträdande visar att Kristus skulle bli profeten och uppfylla den tjänsten genom Guds nåd. Förstår du hur alla dessa händelser i Kristi liv var förutbestämda? Allt har stor betydelse. Jesus Kristus är profeten enligt Moses. Herren säger till Mose i 5 Mos 18:18, En profet skall jag låta uppstå åt dem bland deras bröder, en som är lik dig, och jag skall lägga mina ord I hans mun, och han skall tala till dem allt vad jag befaller honom. Detta möte med profetissan Hanna förebildar Kristi tjänst som Profeten. De vise männens besök Matt 2:1-12 Det verkar som att de vise männens besök skedde efter att Jesus hade burits fram i templet. Josef, Maria och Jesus återvände till Betlehem, ungefär en mil söder om Jerusalem, sedan de burit fram honom i templet. Inga specifika detaljer om deras återvändande ges oss, utom att de flyttade in i ett hus (Matt 2:11). En kort tid senare såg vise män från österland en stjärna på himlen och följde den till Jerusalem. Dessa vise män 30

var högt utbildade i astrologi. Den stjärna de såg på himlen ledde dem till Kristus som kallas En stjärna i Jakob (4 Mos 24:17). I Jerusalem sökte de efter var judarnas nyfödde kung fanns. Detta gjorde Herodes och det religiösa partiet mycket ängsliga och illa till mods. Herodes sände de vise männen till Betlehem med önskan att de skulle informera honom om barnet när de väl funnit honom. Stjärnan visade sig och ledde de vise männen till den plats där Jesus var. Varför ledde en stjärna dem till Kristus? Orsaken är att Kristus är Morgonstjärnan (Upp 2:28; 22:16). Syftet med de vise männens besök var att ge sin hyllning till Honom som är Guds visdom (1 Kor 124). I Kristus är vishetens och kunskapens alla skatter gömda (Kol 2:3). De vise männen gav tre gåvor till Jesus: guld, rökelse och myrra (Matt 2:11). Var och en av dessa dyrbara gåvor hade en andlig betydelse. Guld är symbolen på gudomlighet. Rökelse måste bli bränd i eld för att förlösa sin doft. I detta sammanhang förebildar det lidande. Myrra var österns balsameringssalva, och som sådan symbolen för döden. Dessa tre gåvor var profetiska och symboliska på det sätt att Jesus, som var Gud, föddes för att lida och dö för världens synder. Tiden för Jesu födelse Det är intressant att Matteus skriver att Jesus föddes under kung Herodes tid, hans om kallades Herodes den Store. Han kröntes till kung av romarna 40 f Kr, även om han inte blev kung för Judéen förrän år 37 f Kr. Han regerade fram till sin död, vilken troligtvis inträffade sent i mars eller tidigt i april år 4 f Kr. Vi vet att det blev en månförmörkelse vid hans död, vilken tros ha inträffat natten mellan den 12 och 13 mars, år 4 f Kr (Josef Antiquites 17.6.4). Eftersom Kristus föddes under hans regeringstid föddes han troligtvis 31

innan slutet av mars, år 4 f Kr. Flera händelser skedde mellan Jesu födelse och Herodes död. Således måste Jesu födelse ha skett någon gång under år 5 f Kr. Josefs, Marias och Jesu flykt till Egypten Matt 2:13-15 Efter att ha varnats I en dröm att inte återvända till Herodes, återvände de vise männen till sitt land. Herrens ängel visade sig för Josef i en dröm och varnade honom för att Herodes ville döda honom i en komplott (Matt 2:13). Josef steg upp mitt i natten och flydde till Egypten med Maria och Jesus. Där stannade till efter Herodes död i mars år 4 f Kr. Låt oss ett ögonblick fundera på varför Herodes så desperat ville döda Jesus. Herodes var inte en jude, utan en edomit. Han bestämde att alla judiska släktregister skulle förstöras som ett försök att bevisa att han var jude. Edomiterna är Esaus avkomlingar. Esau hade en oerhörd ilska mot Jakob och hans ättlingar och försökte alltid att döda Jakob (Amos 1:11; Ob 1:10). Esau förlorade sin förstfödslorätt på grund av olydnad. Han och hans efterföljare sökte att utplåna dem som tog emot förstfödslorätten Jakob och hans ättlingar, israeliterna. Även om han kallades den Store var Herodes en av den mänskliga historiens värsta mördare. Han iscensatte många massakrer och han till och med dödade sin egen fru och son. Så att ge order att döda barnen var en livsstil för honom. Satan har alltid sökt att utplåna de gudfruktiga. På Mose tid gav Satan farao energi att döda alla gossebarn av mankön. Satan visste att Moses skulle födas och bli en frälsare för nationen Israel, och försökte därför att döda honom. Återigen var det Satan som eggade 32

upp Herodes att försöka förgöra Jesus. I Upp 12 ser vi hur han försöker att döda barnet, en speciell grupp av övervinnare i de sista dagarnas församling. Orsaken till att Gud ledde Josef att söka skydd i Egypten var att uppfylla profetian och det hela profetiska flödet från Gamla Testamentet. Matt 2:15 säger om deras återvändande från Egypten: Där stannade han tills Herodes hade dött, för att det skulle uppfyllas som Herren hade sagt genom profeten: Ut ur Egypten kallade jag min son. Detta är ett citat från Hos 11:1 som talar om Israels befrielse från den egyptiska fångenskapen. Under den Helige Andes inspiration fogade Matteus in denna vers i Kristi återvändande från Egypten. Varför sändes Kristus till Egypten och inte någon annanstans? För att uppfylla profetian. Varför profeterades detta? Vad var syftet bakom profetian att Kristus skulle fly till Egypten? För att fullfölja flödet av profetia genom hela Guds ord. Det är ett mönster som vi kan se genom hela Guds ord. Abraham flyttade till Egypten. Det gjorde även Jakob och hans efterkommande. Egypten är en symbol för världen. Israels barn kallades ut ur Egypten (ut ur världen) och det gör även varje troende. Det som hände i Kristi liv måste ske även i församlingen, hans andliga söner och döttrar. Församlingen är alltså kallad att dra ut ur världen, på så sätt att kristna inte ska anpassa sig till denna världs vägar. Egyptisk tradition placerar den Heliga Familjens bostad nära Heiropolis (nuvarande Kairo). Egyptierna tog hand om dem under slakten av de oskyldiga i Israel. När jag först hade privilegiet att tjäna i Egypten sökte jag Herren om jag skulle inleda min predikan för att vinna dessa kära egyptiernas pastorers förtroende. Herren talade till mitt hjärta och sa: Jag har aldrig glömt hur egyptierna tog hand om min älskade son. När jag delade vad 33

Herren hade sagt mig grät dessa kära pastorer. Efteråt gav de mig en kalender med följande ord: Välsignad vare Egypten, mitt folk. Barnamorden i Betlehem Matt 2:16-18 När Herodes insåg att de vise männen hade återvänt till sitt eget land och inte skulle berätta för honom var det nyfödda barnet var, blev han arg och kommenderade att alla barn under två år i Betlehem med omgivande område skulle dödas. Detta uppfyllde profetian i Jer 31:15. Vi läser om denna fruktansvärda slakt i Matt 2:16-18: När Herodes såg att han hade blivit vilseledd av de visa männen, blev han ursinnig, och lät döda alla de pojkar i Betlehem och hela dess omgivning som var två år och därunder, detta enligt den tid som han noga tagit reda på av de visa männen. Då uppfylldes det som var sagt genom profeten Jeremia: Ett rop hördes i Rama, gråt och högljudd klagan: Rakel sörjde sina barn, och hon ville inte låta trösta sig, eftersom de inte längre fanns till. Vi må rygga tillbaka inför denna onda, djävulska gärning av Herodes, och ändå ignorera det faktum att samma grymma gärning sker över hela världen idag. Abort är folkmord. Aldrig tidigare i mänsklighetens historia har ett världsomfattande folkmord accepterats, än mindre legaliserats. Det överraskar oss därför inte att Herren kommer att bringa en fruktansvärd dom över jorden i dessa sista dagar. I Guds ögon är abort mord! Vi kommer inte undan detta faktum. För många år sedan var jag och ett antal bröder i bön för en kvinna som behövde befrielse. Hon hade många andar och var bunden på olika sätt. Hon blev befriad från det förgångnas skuld, utom den synd som aborten innebar. Vi bad och bad och fastän hon upprepade gånger bekände sin synd blev hon inte fri från de fruktansvärda skuldkänslor 34

denna fruktansvärda synd gav henne. Så talade Herren till mig: Säg åt henne att hon bekänner att hon mördat. Hon gjorde det och blev omedelbart fri. Du förstår, abort är faktiskt mord. När alltså nationer legaliserar abort legaliserar de mord. Och det accepterar inte Gud. Det finns tre exempel på folkmord i skriften: 1) På Mose tid 2) När Kristus levde 3) I de sista dagarna barnet i Upp 12. Åter till Nasaret Matt 2:19-23; Luk 2:39 Efter Herodes den Stores död som vi från historien vet skedde i mars år 4 f Kr, visade sig en Herrens ängel för Josef i en dröm i Egypten och sa att det nu var säkert att återvända till Israel. Josef, Maria och barnet återvände till Israel, men när Josef hörde att Herodes son, Arkelaus, regerade över Judéen, blev han rädd att återvända dit. Herren bekräftade Josefs oro i en dröm och sa åt honom att gå till Galiléen. De gick tillbaka till Nasaret och bodde där. Så vitt vi vet levde Jesus där fram till den dag när han som 30-åring gick in i tjänst. När Herodes dog år 4 f Kr delade romarna riket mellan hans söner. Arkelaus blev guvernör över Judéen, Idumeen och Samarien. Arkelaus var en mycket ond härskare. Han avsattes av kejsar Augustus år 6 e Kr och landsförvisad till Gallien. Antipas blev tetrark i Gallien. Herodes den Stores sön, Filippus, regerade över nordöstra Palestina. Gud ledde Josef till Nasaret av ett speciellt syfte. Det var platsen han hade bestämt för sin son att växa upp. Matt 2:23 säger: Han bosatte sig i en stad som heter Nasaret, för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeterna att Jesus skulle kallas nasaré. Denna vers är svår att förstå eftersom vi inte har tillgång till någon upptecknad profetia i Gamla Testamentet att Kristus skulle kallas nasaré. Men det innebär inte att Kristus var 35

en nasir. Johannes döparen var en nasir, men Jesus var en nasaré. Roten till ordet nasare är det hebreiska netzer, som betyder gren eller skott. Det återfinns i Jes 11:1 som säger: Men ett skott skall skjuta upp ur Isais avhuggna stam, en telning från hans rötter skall bära frukt. I andra gammaltestamentliga profetior där Messias benämns skott, används ordet tsemach, som betyder samma sak som netzer - ett skott eller gren (Jer 23:5; 33:15; Sak 3:8; 6:12). Kristus, skottet på Isais stam och ättling till David, var föraktad och övergiven (Jes 53:3). Så blev Jesus känd som Jesus från Nasaret och Kristus från Nasaret. Man refererar till dessa titlar nästan 20 gånger i Nya Testamentet. Nasaren betyder ordagrant från Nasaret. Invånarna i Nasaret var föraktade och såg som andra klassens medborgare av Jerusalems mer kulturella invånare. Därför innebar titeln nasaré någon som var föraktad och någon man skämdes för. Detta visar på början på folkets avvisande av Kristus. Jesu barndom i Nasaret Luk 2:40 Nasaret var den plats som Gud Fadern hade utvalt för sin son Jesus att tillbringa sin barndom. Låt oss nu se på vad för slags stad Nasaret var. Den låg i en region kallad Nationernas Galiléen (Jes 9:1) och Hedningarnas Galiléen (Matt 4:15). Galiléen hade en blandning av människor. Israels norra rike tillsammans med dess huvudstad, Samaria, förstördes år 722 f Kr. Judarna deporterades från sitt land och spreds ut till andra länder. Människor från Babylon och Assyrien fördes till Israels norra del, inklusive Galiléen. Människorna där var av allt att döma inte sanna judar. Galiléen var centrum för handel och passerades ständigt av främlingar som färdades på dåtidens stora vägar. Nasaret var en syndig stad, fylld med de oomvända hedningarnas korruption. Denna region var illa sedd och betraktades med avsmak av de religiösa i Juda 36

och Jerusalem. Vilken anstöt för de religiösa som antog att Messias skulle växa upp i Jerusalem, som var centrum för den religiösa undervisningen och regeringen, och inte i en smutsig stad, bebodd av människor med hedniska religioner. När Filippus sa till Natanael att de hade funnit Messias, Jesus från Nasaret, svarade Natanael: Kan något gott komma från Nasaret? (Joh 1:45-46). Nasaret hade ett fruktansvärt rykte, ungefär som San Francisco eller Amsterdam. Men det var ändå den stad Gud hade valt för sin son att växa upp i. Det innebar att Jesus redan från tidig ålder hade ett oerhört hinder att komma över i den ogudaktiga omgivningen i Nasaret där han var omgiven av människor som inte vandrade på Guds vägar. Han tvingades göra ett medvetet val av det rätta. Hur kunde Kristus triumfera mitt i denna omgivning? Nyckeln finner vi i Jesajas profetia om Kristus och de år han formade: Därför skall Herren själv ge er ett tecken: Se, jungfrun skall bli havande och föda en som och hon skall ge honom namnet Immanuel. Gräddmjölk och honung skall han äta till dess han förstår att förkasta det onda och välja det goda (Jes 7:14-15). Ett populärt ordspråk i Amerika är synnerligen träffande: Du är vad du äter. Också andligt sett är du vad du äter. När denna profetia talar om Kristus som äter gräddmjölk och honung, talar det mer om hans andliga diet än hans naturliga. Låt oss begrunda den andliga tolkningen av gräddmjölk och honung. Gräddmjölk vet vi är överflöd av mjölk (Jes 7:22). Andligt sett talar mjölk om Guds ord. Petrus säger: Längta som nyfödda barn efter den rena andliga mjölken, så att ni genom den växer upp till frälsning (1 Petr 2:2). Nyckeln till andlig tillväxt är att dricka Ordets näringsrika mjölk. Eftersom mjölk talar om Guds ord, innebär gräddmjölken att man tar till sig Guds ord i överflöd. Från tidig ålder var Kristus en hängiven student av Skrifterna och mediterade ständigt på dem. Paulus kommentar om Timoteus kunde lika gärna sägas om Kristus: 37