EURONS INVERKAN PÅ KONSUMENTPRISERNA 1/1 2b 2008 Eurons inverkan på konsumentpriserna Euron togs i användning som kontantvaluta i tolv EU-länder 1.1.2002, då sedlar och mynt i euro sattes i omlopp. Förutom i Finland togs euron i användning i Belgien, Luxemburg, Nederländerna, Tyskland, Italien, Frankrike, Irland, Spanien, Portugal, Grekland och Österrike. I början av 2007 tog också Slovenien euron i bruk, och 2008 gjorde Cypern och Malta det. Många förändringar skedde när euron togs i användning som kontantvaluta. I de länder som började använda euron måste hela betalningssystemet förnyas och kontanterna i omlopp bytas ut. De egentliga förändringarna som bytet av valuta medförde blev uppenbara först senare till exempel inom penningpolitiken, prissättningen och prismedvetenhet. Europeiska kommissionen har sedan 2000 årligen tagit reda på vad medborgarna i EUländerna tycker om införandet av euron. Ulkoasiainministeriö, PL 176, 00161 Helsinki Puh. (09) 1605 5905, Faksi (09) 1605 6477 Utrikesministeriet, PB 176, 00161 Helsingfors Tfn (09) 1605 5905, Fax (09) 1605 6477 Asiakaspalvelut maakunnissa: Kundservice i landskapen: 010 3456 700 Enligt en omfattande utredning som gjordes 2003 anser merparten av konsumenterna i euroländerna att övergången till euron har höjt priserna på varor och tjänster. Då ansåg ungefär 70 procent av finländarna och cirka 90 procent av alla européer att införandet av euron hade höjt priserna.
2/2 EURONS INVERKAN PÅ KONSUMENTPRISERNA Också enligt en enkät som gjordes i november 2006 anklagade merparten av de europeiska konsumenterna nästan 93 procent euron för prisstegringen. Av de finländska konsumenterna var 91 procent av samma åsikt. Hur följer man upp prisutvecklingen? Konsumentprisindexet är en ekonomisk indikator, vars syfte är att mäta förändringarna i de pris som hushållen betalar för varor och tjänster. Euroområdet använder det harmoniserade konsumentprisindexet HIKP som index. De nationella statistikkontoren i euroområdet registrerar varje månad konsumentpriserna på vissa varor och tjänster enligt harmoniserade metoder, och dessa priser bildar en priskorg. Varje månad görs över en miljon prisobservationer för priskorgen. Varorna och tjänsterna i korgen viktas i enlighet med hur stor del av hushållens månatliga utgifter de utgör. EU:s statistikkontor Eurostat sammanställer utifrån dessa uppgifter HIKP för hela euroområdet. I Finland har konsumentmyndigheterna följt upp hur euron påverkat priserna. Prisuppföljningen täcker förutom livsmedel också märkes- och kapitalvaror samt tjänster. I studien följer man upp hur euron påverkar prissättningen av varor och tjänster och konsumenternas vardagsliv. I Finland mäts inflationen med konsumentprisindexet (KPI). I denna jämförelse ingår 497 produkter. Förutom de faktiska priserna följer man också upp människornas uppfattningar om prisinflationen. Sammanlagt 20 000 konsumenter i EU-området tillfrågas varje månad om de anser att priserna på dagligvaror har stigit eller sjunkit. "Det som förr kostade en mark kostar nu en euro" I Finland följer konsumentforskningscentralen upp konsumenternas prismedvetenhet. Uppföljningen visar att det ofta hörda påståendet att "det som förr kostade en mark kostar nu en euro" endast stämmer i fråga om konsumenternas prisuppfattningar inte när det gäller de faktiska priserna. De verkliga prisskillnaderna mellan euro och mark har ofta varit endast några cent, även om konsumenterna har uppskattat att skillnaden har varit upp till 50 cent. De första resultaten av uppföljningarna av europriserna visade att euron inte hade höjt priserna i detaljhandeln. Vissa tjänster och enskilda varor hade däremot blivit dyrare. År 2002, dvs. det år då euron infördes som kontantvaluta, steg priserna med i genomsnitt 2,3 procent, vilket var lika mycket som året innan. En korg med varor inhandlad i ett snabbköp som 2001 kostade 100 euro kostade i genomsnitt 102,3 euro år 2002. Inom tjänstesektorn har de enskilda priserna förändrats oftare än detaljhandelspriserna. Priserna på de tjänster som ingår i europrisuppföljningen steg med 2,7 procent från oktober 2001 till mars 2002. Denna prisstegring är en aning högre än den normala inflationen, men inte speciellt hög. När man jämför priskorgar enligt det harmoniserade konsumentprisindexet HIKP före sedlar och mynt i euro infördes och därefter, framgår det att priserna på vissa varor och tjänster har stigit markant. Till exempel vissa restaurangers, kaféers och herr- och damfrisörers priser har stigit märkbart. Så har också skett i fråga om bil- och byggnadsreparationer samt motionsoch rekreationstjänster. Enligt en studie som konsumentforskningscentralen gjorde 2002 steg priserna på till
EURONS INVERKAN PÅ KONSUMENTPRISERNA 3/3 exempel kulturtjänster och fritidstjänster med 5,6 procent på ett år. Priserna på reparationer och service av fordon steg med 6,6 procent. Priserna på alla tjänster har dock inte stigit. Till exempel sjönk priserna på snabbmat med 9,2 procent. Mest har priserna stigit på lokala närtjänster, där konkurrensen är liten. Det gäller kaféer, restauranger, dagligvarubutiker eller herr- och damfrisörer som finns i samma stadsdel, tätort eller by och som är lätta att nå och används regelbundet. Prisstegringarna kan anses bero på införandet av euron, eftersom man rundade av priserna uppåt på många varor till närmaste jämna tal när euron togs i bruk som kontantvaluta. Men effekten av dessa avrundningar på den totala inflationen har konstaterats vara liten och tillfällig. Men å andra sidan har många andra priser varit oförändrade eller sjunkit. Att priserna på exempelvis datorer, foto- och stereoanläggningar och många andra fabriksprodukter har sjunkit beror delvis på att tekniken blivit billigare. Varför verkar det som om priserna har stigit jättemycket till följd av euron? skedde när euron infördes gällde många små varor och tjänster, som man köper ofta. Det gäller till exempel i fråga om priset på en kopp kaffe, bröd, bilreparationer, inträdesbiljetter till sportevenemang och besök hos herr- och damfrisörer. Sådana här små dagliga kontantköp påverkar folks uppfattning om prisinflationen mer än större anskaffningar, som man gör mer sällan, såsom en ny dator eller kostnaderna för försäkringar och hyra. Folk bildar i hög grad sin uppfattning om inflationen utifrån vad små varor och tjänster som de betalar kontant kostar. Enligt konsumentforskningscentralen kan en orsak till att konsumenterna anser att euron har höjt priserna vara att de lättare kommer ihåg priser som stigit än sådana som sjunkit. Också det faktum att priserna på vissa tjänster har stigit snabbare än normalt kan påverka uppfattningen om att euron har höjt priserna. Efter att euron infördes ändrades priserna på vissa varor snabbt så att att det blev lätt att betala varorna med euro. Priset på varor som man köper en eller ett par av per gång och betalar kontant en kopp kaffe är ett utmärkt exempel avrundades uppåt. Överallt inom euroområdet är konsumenterna övertygade om att införandet av euron har höjt priserna markant. Enkäter som gjorts visar tydligt på detta. I verkligheten är dock prisinflationen lägre än vad konsumenterna anser. När euron infördes, måste priserna i Finland omvandlas från mark till euro. Eftersom konsumenternas prismedvetenhet är bunden till valutan, ändrades samtidigt måttstocken för konsumenternas ekonomiska tänkande och det påverkade konsumenternas prismedvetenhet. Prisuppfattningarna har också påverkats av att de exceptionella prisstegringar som
4/4 EURONS INVERKAN PÅ KONSUMENTPRISERNA Etapperna i Ekonomiska och monetära unionen EMU Ekonomiska och monetära unionen EMU är en del av Maastrichtfördraget, som undertecknades i november 1993. Ekonomiska och monetära unionens yttersta syfte är att ge medlemsstaterna en gemensam valuta, centralbank och penningpolitik. Ekonomiska och monetära unionen genomförs i tre etapper. EMU:s första etapp inleddes 1 juli 1990. Före det slopades nästan alla begränsningar för fri rörlighet för kapital inom EG. Den andra etappen inleddes 1994. Då fördjupades samarbetet inom den ekonomiska politiken och penningpolitiken mellan EU:s medlemsländer och man inledde förberedelserna för EMU:s tredje etapp. I juni 1997 gav Europeiska rådet en resolution om en stabilitets- och tillväxtpakt. De länder som skulle delta i EMU:s tredje etapp valdes i maj 1998. I juni samma år grundades Europeiska centralbanken, ECB. Ekonomiska och monetära unionens tredje etapp inleddes 1.1.1999. Omräkningskurserna mellan valutorna i de länder som skulle ansluta sig till euroområdet bestämdes slutgiltigt och länderna tog i bruk en gemensam valuta, euron. Den tredje etappen ändrade väsentligt ställningen för euroländernas centralbanker. Det finns inte längre någon nationell penningpolitik, utan penningpolitiken sköts av eurosystemet. De nationella centralbankerna påverkar det penningpolitiska beslutsfattandet via ECB-rådet. Eurosystemets viktigaste penningpolitiska syfte är prisstabilitet. Viktiga instrument för regleringen av penningpolitiken är styrräntorna, som påverkar marknadsräntorna och den totala ekonomiska utvecklingen. Europeiska centralbanken ECB ska påverka penningmarknaden dvs. de korta räntorna så att prisstabilitet kan upprätthållas. Prisstabiliteten har fastställts så att den är en årlig stegring på under 2 procent av det harmoniserade konsumentprisindexet HIKP i euroområdet. ECB-rådet, som består av direktionen och chefdirektörerna i euroländernas nationella centralbanker, beslutar om eurosystemets styrräntor. Källor, ytterligare information: The Eurozone, 5 years after the introduction of the Euro coins and banknotes. Summary. November 2006, Flash Eurobarometer Series 193, the Eurobarometer Team of the European Commission. http://ec.europa.eu/public_opinion/flash/fl1 93_sum.pdf Euron vaikutus yritysten hinnoitteluun ja kuluttajien hintatietoisuuteen (Eurons inverkan på företagens prissättning och konsumenternas prismedvetenhet). Publikationer 8/2004, Konsumentforskningscentralen, Aalto-Setälä & Nikkilä. www.ncrc.fi/files/4711/julkaisu_2004_8_eu ronvaikutus.pdf Har införandet av euron höjt priserna? Uppfattningar och verklighet, Europeiska kommissionen, 2005. Voivatko miljoonat EU-kansalaiset olla väärässä? Inflaatiomittareilla on uskottavuusongelma (Kan miljoner EU-medborgare ha fel? Inflationsmätarna har tillförlitlighetsproblem). Ilkka Lehtinen, Statistikcentralen: Tieto & Trendit 13/2007. Euro ei ole nostanut hintatasoa kuluttajat uskovat hintojen nousseen euron takia (Euron har inte höjt prisnivån konsumenterna tror att priserna har stigit på grund av euron). Konsumentforskningscentralens pressmeddelande 13/2002. Miksi toteutunut ja koettu inflaatio poikkeavat niin paljon toisistaan? (Varför avviker den verkliga och den upplevda inflationen så mycket från varandra?) Samu Kurri, Euro & Talous 3/2006.
EURONS INVERKAN PÅ KONSUMENTPRISERNA 5/5 Prisskillnader mellan EU-länderna?: www.kuluttajatutkimuskeskus.fi/files/5062/ 2007_05_julkaisu_eu_yhteismarkkinat.pdf Intervjuer: Statistikcentralen: Ilkka Lehtinen