Lars har besökt alla världens länder Det är som bäst vår och sommarhalvåret är i antågande när ambassadör Lars Backström tar emot i receptionen inne på den stilrena finska ambassaden i Canberra. Vi hälsar och går ut genom den tunga metalldörren och bort till residenset som ligger några promenadsteg därifrån. Residenset är en 1970-talskub med högt i tak och stora fönster. I byggnaden finns det en privat lägenhet och en representationsavdelning. Vi sätter oss i en ljus soffgrupp i den sistnämnda delen av huset. Lars fru Brigitta välkomnar oss. Hon har dukat fram snittar och hembakade godsaker på vackra silverfat i vardagsrummet. Vi slår oss ner i soffgruppen och samtalet kan börja. Det är en dryg vecka sedan det Backströmska paret kom tillbaka till Australien från sin senaste resa. Att resa och se världen
är ett av deras största intressen. Den här gången har de varit iväg i sju veckor. De besökte USA, Finland och Österrike. Resan har inneburit både semester och arbete. Arbetsdelen omfattade bland annat en vägturné med besök i Tammerfors, Rovaniemi och Uleåborg. Exportintresserade företagare kom för att lyssna på Lars och hans kollegor från Sydostasien som berättade hur det är att göra affärer i regionen. Att hjälpa industrier i Finland att etablera sig här nere, det är en av de viktigaste sakerna som vi ambassadörer kan göra, förklarar Lars. Semesterdelen omfattade bland annat en bilresa i USA. Lars och Brigitta letar upp sevärdheter via Tripadvisor eller reseböcker innan de åker. Det får inte hända att vi missar något stort. Att vi upptäcker det när vi kommit hem, säger Lars. Brigitta inflikar. Då får vi åka tillbaka. Som i USA. Vi har besökt alla delstater, men så kom vi på att vi inte hade besökt alla delstatshuvudstäder, så då fick vi åka tillbaka och besöka dem, förklarar hon. Och senare kom vi underfund med att vi inte har besökt alla huvudstäders State Capitols som i många fall ser ut som smärre kopior av Kongressen i Washington DC, så då fick vi börja om igen, säger Lars och skrattar. De menar båda att när man besöker en regeringsbyggnad så lär man sig mycket om historien, traditioner och kulturen i området. Som i Utah, i Salt Lake City, där hade de en muralmålning med norska backhoppare. Det hade vi ingen aning om, förklarar Lars. Han fortsätter: Och i Illinois hittade vi en tavla som skänkts av Finland. Det visste vi heller inte. Det upptäckte vi när vi kom dit. Australien första gången Lars och Brigitta Backström flyttade till Canberra i september förra året. De kommer att tillbringa fyra år i huvudstaden.
För Lars är det ett kärt återseende. Han var här första gången 1976, som 20-åring på luffen. Då tillbringade han fyra månader i landet och liftade runt med trevliga aussies. Människorna var väldigt tillmötesgående. Jag behövde nästan aldrig ta in på hotell. Du kan sova över hos oss, eller vi har släktingar som du kan besöka, sade många som var från Vasatrakten likt jag själv. Och han tycker att vänligheten finns kvar, 40 år senare. Folk har tid att diskutera och prata. Det är inte samma brådska som hemma och på andra ställen i världen. När Lars kom till Australien 1976 var han ute på en episk 19- månaders resa. När han återigen stod på finsk mark hade han besökt 65 länder. Vid ett senare tillfälle, 1982, i Mexiko hade han varit i 90 länder. Efter denna resa fattade han ett beslut. Jag bestämde mig då för att försöka besöka alla världens länder, för jag hade bara runt 80 länder kvar. Och när jag väl hade bestämt mig var det ingenting som kunde stoppa mig. Vid sina framtida utlandsposteringar, som i Turkiet eller Nigeria, besökte Lars regionens eller kontinentens samtliga länder. Och efter 22 års resande kom belöningen. Då skrevs Lars Backströms namn in i Guinness världsrekordsbok. Mitt rekord är att jag har besökt alla världens länder innan jag fyllde 40 år. Rekordet ingår i Finlands Guinness världsrekord. Man skulle kunna tänka sig att Lars är nöjd och belåten. Men inte riktigt, det ligger en liten nagel och skaver i ögat. Jag kunde även tänka mig att samla de icke självständiga territorierna, som Pitcairn Islands, som tillhör Storbritannien. Jag har besökt 25 av dessa territorier. Det finns totalt 62 eller 64. Men säger han sakligt. Det går inte att göra nu när jag arbetar. Man behöver mycket tid och pengar för det är ju inte billigt. Men jag har det i bakhuvudet. Olika rätter att prova För några månader sedan passade Lars och Brigitta på att
besöka den kända monoliten Uluru som ligger i Australiens mitt. Där fick de lära sig mycket om den inhemska floran och faunan av urinvånare. Två av dem berättade för oss vad man kan använda i bushen (reds. anm. australiska skogen/vildmarken) och vad man kan äta och inte äta. Där fanns någon slags oliver och olika slags mindre frukter. De berättade även för oss hur de jagade kängurur och allt sådant. Det var jätteintressant. Jag åt känguruhamburgare. Det var helt okej. Det smakade vilt, säger Lars. Nu när vi är inne på mat förflyttar vi oss till Kina. Lars, som har besökt så många länder, har ju också fått prova på annorlunda maträtter. En av dem var grillad skorpion. I Kina blev jag erbjuden skorpinoner och det smakade inte alls bra. Men ibland är det svårt att säga nej tack när man är inbjuden. Vid ett annat tillfälle när även Brigitta var med i Kina, då klarade de dock inte av att smaka på rätten som bjöds. På tallriken låg en stor tillplattad padda som var kokt på tallriken och så åt man en hel padda, ingen dekoration alls. Lars ryser lite när han berättar om paddan. Den gången gick det att säga nej, säger Lars Jag sa att jag var lite av en vegetarian, förklarar Brigitta. Roliga tävlingar från Finland När Kuriren mötte Lars så var han och hans kollegor i full färd med att planera inför Finlands 100-årsjubileum. På agendan i slutet av september (som är den första vårmånaden i Australien) ligger Finnish Crazy Games i Canberra. Detta innebär en helg med förhoppningsvis runt 5 000 besökare på två dagar. Då blir det tävlingar i fyra olika grenar; luftgitarr, käpphästar, bära sin fru och gå stavgång med åror. Vi funderade på vad vi skulle kunna göra som är lite out of the ordinary och i Finland är vi bra på crazy games. Att de valde galna tävlingar är för att komma över nyhetströskeln och skapa ett intresse för 100-årsjubileet.
Konceptet Crazy Games når ut till fler än om man endast haft en ceremoni. På min fråga vad Lars saknar från Finland nämner han årstiderna, en del mat, godis, grisar (österbottniskt frityrkokt bakverk av vetedeg, av tradition fyllt med jordgubbs- eller hallonsylt) och tårtor. Det börjar bli dags för Lars att återvända till ambassaden. Men innan han går börjar vi prata om naturen. Hur mycket Lars och Brigitta uppskattar den. Vi tycker om att promenera varje kväll men det är inte så lätt att få tid till det för det är många självständighetsmottagningar som man behöver gå på om kvällarna eftersom det finns 107 ambassader i Canberra. Det finns inte riktigt tid för att sköta om hälsan, säger Lars. Men när han kommer ifrån plikten så går de båda en promenad i vad som går under Westlake, ett gammalt temporärt bostadsområdet som huserades av dem som hjälpte till att bygga Canberra, nu är området en gles öppen mark med några träd och perfekt område för kängurur. Vi har räknat till 50 stycken. De sitter där och tittar på oss. Den största kängurun slår sig på bröstet, som för att säga kom inte för nära, säger Lars. Brigitta fortsätter: Vi pratar med dem. Hello boys we are here again och så börjar vi räkna dem, säger hon. Det är en fantastisk värld vi lever i, fortsätter Lars eftertänksamt. Därför borde vi ta bättre hand om den, än vad vi gör. Man behöver bara titta på planeten från rymden. Det är obegripligt att något sådant här ska kunna existera och allt som har behövts fram till i dag. Det är dags för Lars att gå tillbaka till kansliet. På andra sidan gatan hör vi röster ur högtalare. Det är Mexikos ambassad som förbereder festligheter inför Mexikos självständighetsdag. Om några veckor är det Finlands tur. Text och foto: Ulrika Eriksson