Jan-Åke Edvinsson, ledare, invald som nummer 76 i Hockey Hall of Fame Jan-Åke Edvinsson är en av Sveriges mest kände idrottsledare utan tvekan. Det är bara att titta på det faktum att Jan-Åke är invald i Tysklands Hockey Hall of Fame, liksom i Sloveniens Hockey Hall of Fame samt att han är utsedd till hedersledamot i det Internationella Ishockeyförbundet. Att Jan-Åke fått Svenska Riksidrottsförbundets förtjänsttecken i guld samt Svenska ishockeyförbundets guldmedalj och legitimationskort känns liksom bara som det ska vara. Jan-Åke Edvinsson var den som förde in svensk ishockey i dataåldern, statistik och redovisning, han startade även databehandlingen hos IIHF. År 1985 när Jan-Åke började i IIHF var man fyra anställda. 2006 när han slutade var man 23 personer från 13 olika nationer, samtliga utvalda av Jan-Åke Edvinsson. Jan-Åke var under en tioårsperiod generalsekreterare i Svenska Ishockeyförbundet och gjorde sig snabbt ett aktat namn internationellt. Samtidigt som han är och varit ytterst blygsam och ödmjuk i sin framtoning har han skapat sig en enorm respekt runt sig, inte minst tack vare sitt enorma kunnande. Dag Olsson, domare, invald som nummer 77 i Hockey Hall of Fame En tuffing som domare på isen, men samtidigt med glimten i ögat hela tiden. Så kanske man bäst sammanfattar Dag Olssons, eller Daggen som han alltid kallades, karriär. Elitseriedomare tolv säsonger, Internationell domare lika många säsonger. Han är fortfarande den ende svenske domare som dömt finaler i såväl, VM, som OS och Canada Cup. Daggen var spelare också och moderklubben är Orsa IK. I övrigt hann han med att representera Strömsbro IF, Leksands IF och IF Tunabro, idel klassiska klubbar som synes. Man ska ha roligt som idrottsman heter det och just det tror jag man kan slå fast att Daggen alltid hade. Roligt hade han också som domare, samtidigt som han var noga med sin integritet. Han hade också förmågan att på isen ofta tala spelare tillrätta med sitt humoristiska och slagfärdiga språk, snabbtänkt som sjutton var han också. Vid Sveriges två senaste VM-turneringar var det en självklarhet att Daggen skulle finnas med som en spindel i nätet för domarna. Han var mycket populär domarvärd 2012 och 2013. Ulf Lindgren, domare, invald som nummer 78 i Hockey Hall of Fame Ulf Lindgren och Dag Olsson följdes i stort sett åt i sina domarkarriärer, därför känns det också följdriktigt att de båda väljs in samtidigt i Hockey Hall of Fame. Ulf var lite före Daggen att bli Stor Grabb som domare, han har märke nr 13, Daggen nr 16. 1984/1985 var ett stort för Ulf Lindgren då han erhöll Guldpipan, ett pris som framröstas av Elitseriespelarna och har stor status bland domarna. Han har en mycket gedigen karriär bakom sig och han var med sitt smidiga sätt att döma mycket populär bland de flesta. Ulf Lindgrens snabba uppfattning och mycket goda skridskoåkning är saker som vi aldrig glömmer. Hans insatser inom ishockeyn även efter avslutad karriär är ovärderliga. Säsongen 2014/2015 gick han exempelvis in i sin tolfte säsong, som en av ledamöterna i Svenska Ishockeyförbundets disciplinnämnd, ytterst respekterad här också. Han har även varit domarsupervisor under fjorton säsonger och intresset för sporten tycks aldrig sina. Lars Tegnér, domare, invald som nummer 79 i Hockey Hall of Fame
Lars Tegnér kom in i Östergötlands styrelse redan som 19-åring och efter att han flyttat till Småland blev det egentligen ishockey för hela slanten. Det är ändå som domare som Lars gjorde sig mest känd. Han har domarnas märke nummer 6 som Stor Grabb och var med som domarfunktionär i första Canada Cup 1976. Han har erhållit Svenska Ishockeyförbundets medalj i guld samt bordsstandar. Som domare var Lars Tegnér oerhört respekterad och en rättskipare som hade sunt förnuft som sitt riktmärke. Få var det som slog honom då det gällde regeltolkning. Det man i sammanhanget inte får glömma är att Lars var en av de drivande krafterna vid föreningssammanslagningen i HV 71 och även ordförande i föreningens ungdomssektion i närmare tio år. Lars Tegnér blev internationell domare 1966/1967 och hade alltid ett gott renommé var han än drog fram i ishockeyvärlden. Än i dag är Lars en av de första man stöter på då man gästar Kinnarps Arena i Jönköping. Annars är det mest golf han sysslar med på äldre dagar. Christer Höglund, ledare, invald som nummer 80 i Hockey Hall of Fame Det är svårt hitta någon med mera gedigen ledargärning inom ishockeyn än Christer Höglund, som snart i sex decennier jobbat för sin sport. En verkligt fin och viktig ingrediens i idrottens örtagård. Den kanske största styrkan med Christer Höglund är att han verkat i de allra flesta sammanhang inom ishockeyn, från de allra minsta till viktiga seniorsammanhang. Hans hjärta har varit utbildningar och utbildning i alla de former och det är det faktum att han varit med om att forma ungdomar i alla dess sammanhang som varit hans allra största styrka. Som författare har han varit mannen bakom Träningsplan för pojklagsspelare samt Ishockeyns ABC för att nämna några alster. Bland höjdpunkterna i hans innehållsrika ishockeyliv finns SM-guldet med Södertälje SK 1985, åter till Elitserien med SSK 1988 samt EM-guld med ett par av våra ungdomslandslag. Christer Höglund har vidare inte bara jobbat vid Ishockeygymnasium utan även som föreläsare vid Svenska Ishockeyförbundets kurser samt som föregångare vad det gäller styrketräning för ishockeyn. Viking Harbom, ledare, invald som nummer 81 i Hockey Hall of Fame För alltid unik och viktig person eftersom han var en av de sju personer som bildade Svenska Ishockeyförbundet fredagen den 17 november 1922. Viking representerade vid tillfället Nacka SK och valdes direkt in i styrelsen som skattmästare. I 26 innehade den rollen i förbundet. I den första lagbild som finns på Tre Kronor syns Viking som pampig överledare. En gång i tiden, närmare bestämt 1925, betraktades ishockeyn som en billig sport. Södertälje vann SM som nykomling och meddelade att man under säsongen klarat sig bra på de elva klubbor och två puckar man inköpt. Varpå kassör Harbom kontrade och berättade att Nacka SK, hans klubb, bara fått en enda klubba avslagen under t v å säsonger. Thure Wickberg, ledare, invald som nummer 82 i Hockey Hall of Fame Sedan Djurgården haft sin storhetstid och staplat SM-guld på varandra var det Brynäs som tog över. Men redan 1957/1958 hade Thure Wickberg startat sitt nybygge i Gävle. Med sig hade han idéerna från studietiden med bland annat Arne Grunander i Stockholm.
Thure Wickberg var definitivt nydanande då han satsade på utbildning för sina spelare. Ett tiotal spelare utbildades tämligen omgående till byggnadsingenjörer, en blev civilekonom och ytterligare en gymnastikdirektör. Många av alla storspelare i Brynäs har vittnat om Thure Wickbergs betydelse för dem och för klubben. Han var egentligen mannen bakom allt och den kunde fixa allt. Inte för inte bidrog han ju en del genom att sonen Håkan blev en av Brynäs bästa spelare genom tiderna. Thure Wickberg var egentligen från Sandviken, öppnade ingenjörsfirma i Gävle och hamnade till sist i Brynäs IF av en slump. Han hade aktivt framgångsrikt spelat bandy, fotboll och handboll, men det var inom ishockeyn där han aldrig lyckades övertyga som spelare han blev riktig stor. Som ledare i Brynäs IF. Det blev så att han började som lagledare, sedan blev han engagerad i förbundets UK som tog ut landslaget på den tiden och till sist skötte han allt i Brynäs IF:s hockeyverksamhet. Han var en dynamisk ledare, som tidigt bestämde sig för att Brynäs och hans grabbar skulle bli bäst i landet. Och då blev det så också. Ruben Rundqvist, ledare, invald som nummer 83 i Hockey Hall of Fame Svenska Ishockeyförbundets förste sekreterare var Ruben Rundqvist. Han hade den positionen i 20 år, från 1922 till 1942 och historien visade på en del mycket tunga år. Ruben var också den första från ishockeyn som bar den svenska fanan vid ett OS. Det var 1924 i Chamonix. Han var faktiskt också en bidragande orsak till att ishockeyn kom till Norrland. Det var på 30-talet som Ruben fick kontakt med redaktören Alexi på Sundsvalls Posten. Denne vill ha tillstånd ett möte i Sundsvall för att få igång sporten, Ruben sa med glädje ja till detta. Han var en administratör av stora mått, men en del sportsliga minnen minns han också som vi hittat i jubileumsskriften Pucken. IK Göta och Västerås Sport möttes i semifinal om SM 1925. Två spelare en från vardera lag slog samtidigt på pucken, som seglade rakt upp i belysningen och sedan damp ned i Götas mål. Efter stort palaver godkändes målet. Det är dock som förstklassig organisatör och administratör vi i första hand minns Ruben. Georg Lundberg, ledare, invald som nummer 84 i Hockey Hall of Fame Under nio år var GEA, som han kallades, generalsekreterare på förbundet. Det var på den tiden som just generalsekreteraren var ensam anställd på kansliet. Att GEA fick kämpa under en tuff arbetsam tid bevisar det faktum att Sverige arrangerade två VM på hemmaplan under hans tid. Han fanns med i och jobbade i de flesta kommittéer som serie-, domare- och tekniska kommittén. Lägg därtill hjälp åt UK och att han också hann med att vara domare i fotboll. Hur karl n hann med allt är och förblir en gåta. Han fick understundom vara båda hackkyckling och hustomte. Det sammanfattar en hel del hans enorma slit inom ishockeyn. Per Lindbergh, spelare, invald som nummer 85 i Hockey Hall of Fame Än i dag är det många som menar att Pelle Lindbergh är vår bäste målvakt genom tiderna. det är förstås svårt säga ifrån även om konkurrensen som sådan är knivskarp. Pelle fick tyvärr en alldeles för kort karriär, men hann med oerhört mycket under de åren.
Han är Sveriges ende målvakt som blivit utsedd till NHL:s bäste och fått Vezina Trophy, det hände säsongen 1984/1985. Det var också hans sista hela säsong i den nordamerikanska ligan. Pelle gjorde succé redan vid VM 1979 i Moskva, där han debuterade som junior. Den 10 november 1985 på hösten sedan han utsetts till NHL:s bäste målvakt skadades Pelle Lindbergh svårt i en bilolycka, där han förklarades hjärndöd tre dagar senare. Hans organ transplanterades till sex olika personer, något som Philadelphia Flyers dåvarande coach Mike Keenan beskrev som Pelles final and greatest save. Hans tröjnummer 31 har i Philadelphia Flyers aldrig senare använts efter hans död. Under sin korta karriär hann han med att vakta Tre Kronors mål i VM-, OS- och Canada Cup. Det är bara att titta på hans statistik så förstår man säkert att så många menar att han är Sveriges bäste genom tiderna. Arne Grunander, ledare, invald som nummer 86 i Hockey Hall of Fame En av de allra största ledare ishockeyn haft. Grynas, som han kallades, var med och bestämde, byggde och utvecklade Djurgårdens IF under dess storhetstid då SMgulden ramlade in i strid ström. Han var sedan ordförande ja, jämte klubbjobbet kan man säga i Svenska ishockeyförbundet 1978 till 1983. Som ung aktiv var Arne Grunander mycket lovande fotbollsspelare. Han spelade för Norra latin och vann bland annat Kronprinsens pokal, där han som lagkompis bland andra hade Birger Farsan Sandberg, sedermera pamp inom Svenska Fotbollförbundet. Först jobbade dock Grynas och Farsan ihop när man byggde första delen av Djurgårdens storhetstid och dynasti inom svensk hockey. Båda var urdjurgårdare. 1952/1953 överlät Svenska ishockeyförbundet Ahearne Cup till Djurgårdens IF. En av de drivande bakom det var ja, just det, Mr Djurgården, Arne Grunander. Grynas förknippades dock för alltid med sitt närmast fanatiska och framgångsrika jobb i Djurgårdens IF, hans hjärtesten. Börje Idenstedt, domare, invald som nummer 87 i Hockey Hall of Fame Att Börje var en betydelsefull man för ishockeyns utveckling, främst då i Norrbotten förstås men även nationellt, förstår man om inte annat när man studerar Svenska ishockeyförbundets jubileumsbok Pucken. Där noterar dåvarande ordföranden Helge Berglund att just Börje Idenstedt spelat den största rollen då det gäller utveckling av ishockeyn. Framförallt var det hans klokhet och goda omdöme som bidrog till ishockeyns utveckling från Börjes sida, konstaterar Helge. Hans långa tid inom ishockeyn, han var bland annat ledamot i Svenska ishockeyförbundets styrelse i hela 26 säsonger, dessutom under många är vice ordförande. Norrbottens starke man i en lång följd av år, dessutom mycket skicklig och respekterad domare i massor av säsonger. Överhuvudtaget en man som man inte bara i Norrbotten utan i hela Sverige lyssnade på. Kjell Glennert, ledare, invald som nummer 88 i Hockey Hall of Fame Han kallades kort och gott för Pappa och hans ishockeylag Färjestads BK blev Pappas Pojkar.
Det här kändes aldrig fel, inte för någon. Kjell Glennert v a r Färjestads BK. I en bok, som gavs ut 1998, kallades han föreningsbyggare, framtidsvisionär, idrottsdebattör och med en folkrörelsesjäl av födsel och ohejdad vana. Framförallt var han dock ordförande. I Färjestads BK. Under närmare 40 år ledde han familjen Färjestad, eller mina pojkar, som han glatt kallade sitt hockeylag i vått och trott, glädje och sorg till en position som ett av de allra stabilaste klubblagen i svensk ishockey. Civilt var han jur. kand och kronofogde, saker som han hade nytta av inom idrotten också Efter en misslyckad egen aktiv karriär tog han plats i styrelsen redan som sextonåring. Han tog för sig direkt. Han var egentligen född till ledare och ekonom. Till en början följde Kjell Glennert en hel del i Thure Wickbergs fotspår och Färjestads BK utvecklades precis som Brynäs från ett kvartersgäng till absolut elitklass i landet. Redan tidigt hade Kjell Glennert bestämt sig, hans visioner om att hans pojkar skulle bli bland de absolut bästa i Sverige. Så blev det också. Curt Berglund, ledare, invald som nummer 89 i Hockey Hall of Fame Curt Berglunds namn figurerade ofta i AIK-sammanhang, vilket var hans klubb. Men det var förstås i Svenska Ishockeyförbundet han gjorde sin stora gärning. Han var ledamot i styrelsen i fjorton säsonger, i det Internationella Ishockeyförbundets styrelse satt han i femton år. Curt var kassör, mycket skicklig och kunnig sådan och valdes också in i IIHF:s Hockey Hall of Fame 2003. De initierade minns säkert hans fantastiska jobb under VM i Wien 1987 i den så kallade domstolsaffären, där han agerade mycket skickligt och indirekt blev den svenska guldhjälten. Curt läste alla paragrafer rätt och från att Tre Kronor ett tag var utslaget ur turneringen kunde man spela vidare och till sist vinna det första VM-guldet på 25 år. Stig Nilsson, ledare, invald som nummer 90 i Hockey Hall of Fame Han var under många år generalsekreterare i förbundet och 1974 en av dem som startade förbundsorganet tidningen Hockey. Stig älskade sin ishockey och var bland kollegor och alla de som i kontakt med honom mycket uppskattad. Han kunde också hockeyn inifrån, sedan sin aktiva tid som bland annat utmynnade i ett SM-guld för Gävle GIK. Stig var mannen som såg till att Jan-Åke Edvinsson hamnade på Svenska Ishockeyförbundet och sedermera avlöste honom som generalsekreterare. Bara det en mycket stor sak för förbundet både nationellt och internationellt skulle det visa sig. Tommy Sandlin, ledare, invald som nummer 91 i Hockey Hall of Fame Tommy Sandlin kallades tidigt Hockeyprofessorn då det gäller ishockeyn. Han var en föregångare i mycket och bara några år över 20 då han tog över ansvaret som tränare för Brynäs IF, en förening som han förde till sex SM-guld. Han förde även MoDo AIK till föreningens första SM-guld 1979. 1995 förde Tommy Sandlin ett Brynäs på nedgång till en ny SM-final, där man dock föll i Sudden Death mot HV 71 i den femte och avgörande matchen. Han skapade en enorm respekt kring sig inom svensk ishockey. Var en skicklig taktiker och prövade olika idéer och filosofier som förändrade ishockeyn på olika sätt.
Tommy Sandlin verkade i två olika omgångar som, förbundskapten i svensk ishockey. Bland annat då det blev VM-guld i Wien 1987, första guldet sedan 1962 i Colorado Springs, och också vid OS i Lake Placid, där Tre Kronor tog brons och var den enda nationen som tog poäng av det sensationella slutliga guldlaget USA. Tommy började sin tränarbana i Gävle GIK, men representerade sedan Brynäs IF åtta säsonger i rad med fem SM-guld som facit. Sedan tränade han förutom MoDo AIK även Björklöven, Brynäs igen i fem säsonger, Mora IK, Leksands IF, AIK, Tierps HK och norska Trondheim Black Panthers. Han utsågs till Årets Coach två gånger, 1992 och 1993. Bo Berglund, ledare, invald som nummer 92 i Hockey Hall of Fame Född och uppväxt i Långsele och Sollefteå, där han betydde mycket för ishockeyn som spelare och ledare. Bosses gärningar som framförallt ledare han började med den biten redan som 14-åring i Långsele var mycket betydelsefulla. Han var exempelvis mannen som startade ishockeygymnasiet i Örnsköldsvik, som sedan fostrade så många stjärnor som till exempel Peter Forsberg och Markus Näslund. I sju år hade Bosse Berglund ansvar för hockeygymnasiet i Örnsköldsvik, dessutom var han också ledare för TV-pucken i Ångermanland fem årgångar. Vidare ordförande i distriktet. 1987 flyttade Bosse till Stockholm och en anställning hos Svenska Ishockeyförbundet som generalsekreterare. Bosse hade tänkt sig stanna i några år, men det blev nästan tio och det var under en dynamisk tid då Tre Kronor bland annat blev världsmästare tre gånger. Pendlandet Sollefteå-Stockholm blev till sist lite för tufft och Bosse flyttade hem till Sollefteå igen, där han hela tiden haft huset kvar. Han började jobba som informationschef för Sollefteå Kommun, men det brinnande och aktiva intresset för ishockeyn släppte han aldrig. Carlabel Berglund, ledare, invald som nummer 93 i Hockey Hall of Fame Kabben hann bli en levande legend under sin livstid. Utan hans insatser och engagemang hade aldrig MODO Hockey blivit vad det är i dag. Han startade i slutet av 50-talet sin Kabbens Hockeyskola, något som var inledningen av vad som en gång i tiden kallades Sveriges Bästa Plantskola. Kabben var med då ishockeyn introducerades i Örnsköldsvik. Först som spelare, sedan som tränare i 22 (!) säsonger, därefter som ledare och instruktör inom den egna klubben och i distriktet. Han tränade även Järveds IF, som 1973/1974 nådde föreningens största framgång med kval till högsta serien under Kabbens ledning. Två gånger var han nära ta MoDo AIK till final om SM, nämligen säsongerna 1966/1967 och 1969/1970. Barmarksträningen, skridskoåkningen och tekniken var Kabben Berglunds tre adelsmärken. Det var heller ingen hemlighet att Alfredshems IK, sedermera MoDo AIK, var hästlängder före andra lag då det gälle de här sakerna. Han engagerades också av Svenska Ishockeyförbundet, dels som biträdande förbundskapten till Arne Strömberg, dels som riksinstruktör. Han var aldrig främmande för det nya och hämtade många av sina idéer från öst, nämligen Sovjet och Tjeckoslovakien. Vid VM i Stockholm 1970 var Kabben Berglund assisterande förbundskapten till Arne Strömberg i turneringen där Tre Kronor tog silver och där inte mindre än fem spelare kom från Kabbens MoDo AIK. Sven Nordstrand, ledare, invald som nummer 94 i Hockey Hall of Fame
Sven Nordstrand var inte bara Sveriges utan hela Nordens och Europas främste ishallsexpert under sina levnadsår. Skulle det byggas nytt, byggas ut eller om det var något annat på gång i Ljungby, Grums, Helsingfors, Stockholm, Prag eller Gävle var det Sven man ringde. Maken till expert och mycket respekterad sådan fanns bara inte. Redan 1966 valdes han in i Svenska ishockeyförbundets styrelse och i en mängd av år var han ordförande i TK, Tekniska Kommittén. Sven var ordförande i Ångermanlands distriktsförbund i 32 år. Gamla anrika Kempehallen, som nu tyvärr är riven och jämnad med marken, var Sven Nordstrands verk. När den senast renoverades och byggdes om, 1995, och försågs med VIP-loger och annat fint rankades den som landets tredje efter Globen och Scandinavium. Sven Nordstrand var även i allra högsta grad inkopplad i Globens tillkomst som konsult och rådgivare. Ett av de viktigaste hjälpmedlen Sven Nordstrand tog fram var en bok/pärm som redogjorde för projektering och planering, en ovärderlig handledning. Ishall 2000 kom ut till VM 1995 och var en sammanställning på de speciella krav som Svenska Ishockeyförbundet har/hade. Folke Lindström, ledare, invald som nummer 95 i Hockey Hall of Fame Gösta Pollenkungen Carlsson och Percy Nilsson nämns ofta då man pratar om folk som betytt mycket för ishockeyn i Skåne. Men nummer ett och det i särklass är och förblir Folke Lindström. Det var Folke som såg till att ishockeyn kunde bryta sig ur från Malmö FF och bli sina egna. 1956 föddes hockeyn på allvar i Malmö och Skåne och det hela formligen exploderade. Folke Lindström var mannen som alltid hade visioner och stora krav. När man skulle bygga nytt i Malmö för hockeyn var hans minimikrav en arena för 10 000. Det hela bantades till 7 000 och blev till sist 5 500. Utställningshall med frysaggregat, kallade Folke det hela. Skåning och Malmöit förblev han, Folke Lindström. Även sedan han flyttat till Stockholm för gott. Mångårigt jobb i Svenska Ishockeyförbundets styrelse bäddade en hel del för hockeyn söderut, det är ett som är säkert. Tacka Folke Lindström för det, som sagt. Stefan Liv, spelare, invald som nummer 96 i Hockey Hall of Fame Precis som fallet var med Pelle Lindbergh var Stefan Liv som allra bäst när han tragiskt förolyckades i en flygkrasch nära Jaroslavl i Ryssland. Han hade just skrivit kontrakt med Lokomotiv Jaroslavl i Ryssland, men hann inte spela någon ligamatch för laget. Flygkraschen dödade alla spelare ombord på väg till säsongens första match. Under nio säsonger var Stefan Liv förstemålvakt i HV 71 och blev oerhört omtyckt inte bara av fansen utan av de flesta motståndare också. 2006 i Turin var han med i den svenska trupp som tog guld i OS, senare på våren samma år blev det VM-guld i Riga. Därmed är Stefan Liv den ende målvakt som lyckats med bedriften. Lägg därtill två VM-brons, ett VM-silver samt tre SM-guld så der ni att det handlat om en mycket framgångsrik karriär. Stefan Liv tog tre SM-guld med HV 71. Det vi minns mest och bäst är finalserien 2003/2004 då han höll nollan i inte mindre än fyra finalmatcher i en serie mot Färjestad som HV vann med 4-3.
Stefan Liv prövade också lyckan i NHL med Detroit Red Wings, men fick aldrig en riktigt ärlig chans. Som minne efter honom delas varje år ut priset Stefan Liv-memorial till bäste spelare i slutspelet. Sedan den 2 augusti 2013 är en gata i Jönköping, Stefan Livs gata, namngiven till hans ära. Peter Åslin, spelare, invald som nummer 97 i Hockey Hall of Fame Ytterligare en i raden av alla bra svenska målvakter. Åslin var mest känd för sina extremt snabba reflexer och för sin styrka i närstriden framför mål. Han var bra redan som ung och A-lagsspelare i Norrtälje redan som 14-åring. Han var en av de historiska svenska juniorerna som vann JVM 1981 och länge såg ut att inte få några efterföljare. Han blev svensk mästare i AIK och HV 71 och var dessutom med i Leksands IF i finalspel mot Djurgården 1989. VM-guld 1992, dessutom tre VM-silver vittnar ytterligare om en mycket framgångsrik karriär. I OS blev det brons 1988. Peter prövade även på spel utomlands, där han hann med tyska laget ETC Timmerdorfer Strand, finska Kärpät och engelska London Knights. Peter Åslin hade en lång landslagskarriär även om han ofta var reserv. Vid VM i Moskva 1986 gjorde han i finalen mot Sovjet sitt livs match. Hans bländande spel då, sedan han ersatt skadade Pekka Lindmark, var nära att föra Tre kronor till guld, men det blev till sist förlust 2-3. Hans Svedberg, spelare, invald som nummer 98 i Hockey Hall of Fame Många menar att Hasse Svedberg från Skellefteå AIK är den back som skjutit hårdast av alla landslagsbackar genom tiderna. Det kan säkert vara så, Svedberg, som var högerskytt, sköt oerhört hårt, men också välplacerat under sin aktiva tid. Han var med och blev världsmästare i det så historiska mästerskapet i Moskva 1957, där finalen spelades inför 50 000 ryssar på läktarna. Förutom det fina skottet hade Hasse Svedberg bra speluppfattning. Han var med i Skellefteå AIK i högsta serien under tio säsonger och var hela tiden en av föreningens bästa spelare. Numera hänger han också på hedersplats i Skellefteå Kraft Arena. Säsongen efter det att han blev världsmästare utsågs han till landets bäste ishockeyspelare och tilldelades Guldpucken. Totalt blev det 98 A-landskamper och även ett VM-brons 1958 i Norge.