FÖRSLAG TILL RESOLUTION

Europaparlamentet 2014-2019 Plenarhandling B8-0320/2016 2.3.2016 FÖRSLAG TILL RESOLUTION till följd av ett uttalande av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen om situationen i Eritrea (2016/2568(RSP)) Judith Sargentini, Heidi Hautala, Barbara Lochbihler, Igor Šoltes, Maria Heubuch, Jordi Sebastià för Verts/ALE-gruppen RE\1088431.doc PE579.750v01-00 Förenade i mångfalden

B8-0320/2016 Europaparlamentets resolution om situationen i Eritrea (2016/2568(RSP)) Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av sina tidigare resolutioner om Eritrea, i synnerhet resolutionerna om de mänskliga rättigheterna i Eritrea och fallet Dawit Isaak, med beaktande av 2015 års rapport från FN:s undersökningskommission för de mänskliga rättigheterna i Eritrea, med beaktande av resolutionen av den 14 juli 2014 från FN:s råd för mänskliga rättigheter om situationen för de mänskliga rättigheterna i Eritrea, med beaktande av uttalandet av den 18 september 2014 från Europeiska utrikestjänstens talesperson om politiska fångar i Eritrea, med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 1862 och 1907 (2009) och 2244 (2015), med beaktande av det reviderade Cotonouavtalet av den 23 juni 2000, med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter, med beaktande av den afrikanska stadgan om demokrati, val och samhällsstyrning, med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl: A. Eritrea uppnådde självständighet 1993, efter att i årtionden ha fört krig mot Etiopien. B. År 1998 drabbade Eritrea och Etiopien samman i ytterligare ett krig, denna gång gällande gränsen mellan länderna. Mer än 100 000 människor miste livet under denna konflikt. C. Den gemensamma gränskommissionen för Eritrea och Etiopien fattade 2002, under Permanenta skiljedomstolens överinseende, beslut om gränsdragningen mellan de två länderna. Detta beslut förkastades av Etiopien medan det godtogs av Eritrea, vilket resulterade i ett dödläge och ihållande spänningar mellan de två länderna. D. I mars 2012 genomförde etiopiska styrkor attacker i Eritrea mot påstådda baser för Afariska revolutionära demokratiska enhetsfronten (Afar Revolutionary Democratic Unity Front, ARDUF). Etiopien hävdade att det rörde sig om vedergällning för PE579.750v01-00 2/12 RE\1088431.doc

bortförandet och avrättningen av en grupp europeiska turister i januari 2011 i den etiopiska Afarregionen. Eritrea tillkännagav att landet inte skulle hämnas. E. Eritreas president, Isaias Afewerki, har inrättat en ytterst sträng totalitär regim i Eritrea, utan författning, rättsstatlighet, mediefrihet, religionsfrihet och val, men med godtyckliga och hemlighållna frihetsberövanden i mycket stor skala, tortyr och en värnplikt som FN definierar som slaveri. Den spända säkerhetssituationen mellan Eritrea och Etiopien används som förevändning för detta. F. FN:s undersökningskommission för de mänskliga rättigheterna i Eritrea har konstaterat att kränkningarna i form av exempelvis utomrättsliga avrättningar, tortyr (inklusive tortyr och slaveri av sexuell karaktär), en värnplikt som innebär en form av slaveri, tvångsarbete och principen om att skjuta för att döda i gränsområdena kan utgöra brott mot mänskligheten. G. Trots Eritreas grova och systematiska överträdelser av de väsentliga och grundläggande människorättsliga inslagen i Cotonouavtalet har EU aldrig inlett samråd enligt artikel 96, även om Europaparlamentet har begärt detta. H. Tvärtom har EU återupprättat sitt utvecklingsprogram för Eritrea och undertecknade i januari 2016 ett femårigt utvecklingsprogram värt 200 miljoner euro. Medlemsstaterna antog enhälligt detta program trots att Europaparlamentet hade förkastat det. I. Enligt Europeiska utrikestjänsten står EU:s utvecklingsprogram i Eritrea inför ett antal utmaningar på området för budgetkontroll och tillsyn, t.ex. avsaknaden av en statsbudget, en nationell statistikbyrå, ett statligt revisionsorgan och en självständig centralbank, bristen på kapacitet i Eritreas institutioner och på varje form av annan ekonomi än den som godkänts av militären, den instabila valutakursen som kontrolleras av militärens ledningsskikt och den oroliga regionala situationen samt dess återverkningar för läget i landet, även i form av tillträdesbegränsningar inom landet, det begränsade antalet utvecklingsaktörer och värdlandets hållning vad gäller biståndseffektivitet. J. Eritrea hade gentemot EU utlovat att värnplikten skulle förkortas till 18 månader, men nu har man aviserat att man kommer att fortsätta att tillämpa sin policy om tillsvidarevärnplikt, samtidigt som man ökar den lilla ersättningen för värnpliktiga med 700 procent, ett löfte som avgavs just efter devalveringen av den nationella valutan (nakfa). K. FN:s observatörer har efterlyst tillbörlig aktsamhet, övervakning och fullständig tillsyn gällande stora biståndsbelopp till Eritrea, eftersom risken annars är stor att biståndet kommer att användas till finansiering av uppror runt om i regionen. L. De flesta biståndsorganisationerna tvingades i maj 2005 lämna landet efter det att regimen antagit en lag om kontroll av deras verksamhet. M. Eritrea, som är ett av de femton fattigaste länderna i världen, är fortsatt höggradigt beroende av bistånd från utlandet. Andra internationella givare än EU har minskat sina bidrag betydligt med anledning av den katastrofala situation för de mänskliga RE\1088431.doc 3/12 PE579.750v01-00

rättigheterna som regimen i Eritrea gett upphov till, landets rykte som regional orosstiftare och de enorma svårigheterna med att genomföra och övervaka biståndsprogram. N. Av de uppskattningsvis 6,3 miljonerna invånarna har mer än 300 000 flytt landet sedan 2000. Enligt UNHCR:s beräkningar lämnar omkring 5 000 eritreaner landet varje månad, vilket till stor del förklaras med de ihållande allvarliga människorättskränkningarna. Under de senaste åren har mer än 30 000 eritreaner per år flytt till EU. Under 2014 beviljades flyktingstatus i EU i 61 procent av asylfallen, samtidigt som ytterligare 27 procent av de sökande fick subsidiärt skydd, vilket visar hur allvarliga förföljelserna i Eritrea är. O. Människohandel i Sinai som inbegriper både krav på lösensummor och svår tortyr är orsaken till att ett stort antal bortförda eritreanska flyktingar dödats och försvunnit. De som överlevt är svårt traumatiserade, och de har inte fått vare sig vård eller stöd. Det råder fullständig straffrihet och de skyldiga ställs inte inför rätta. P. Regimen har utvidgat räckvidden för sitt totalitära styre så att det kommit att omfatta utlandseritreaner. Man utpressar dessa på två procents skatt på de utlandsbaserade inkomsterna, spionerar på dem och gör anhöriga som stannat i Eritrea till måltavlor på grund av missgärningar som de anses ha gjort sig skyldiga till. I Nederländerna, Schweiz, Sverige och Tyskland har det kunnat fastställas att tolkar som deltar i asylintervjuer har kopplingar till Eritreas regim. Q. Enligt rapporter har människohandlare i Sinaiöknen på olika platser hållit asylsökande och migranter som gisslan eller misshandlat dessa i veckor eller till och med månader, tills offrens anhöriga betalat lösensummor från utlandet för att få de drabbade frigivna, varav de flesta, inbegripet barn, kommer från Eritrea och andra länder söder om Sahara. Israel beviljar sällan eritreanska flyktingar asyl och förvägrar dem därmed deras rätt till skydd. R. Regimen i Eritrea tillämpar principen om att skjuta för att döda vid sina gränser gentemot eritreaner som flyr landet, samtidigt som militärer och gränsförvaltningstjänstemän är involverade i människohandel. S. I EU:s utvecklingsprogram för Eritrea ingår såväl kapacitetsbyggande åtgärder för rättsväsendet som kampanjer för att öka medvetenheten om Khartoumprocessen för regionalt samarbete i migrationsfrågor. T. Författningen från 1997 har aldrig genomförts, och 2014 gjorde presidenten utfästelser om att en ny författning skulle utarbetas, vilket inte gjorts till dags dato. U. Det finns bara ett tillåtet politiskt parti, Folkfronten för demokrati och rättvisa (People s Front for Democracy and Justice, PFDJ). Inga andra politiska partier är tillåtna. Enligt Freedom House är PFDJ och militären i praktiken de enda institutionerna av politisk betydelse i Eritrea, och båda dessa är strikt underställda presidenten. V. President Afewerki har skjutit upp demokratiska val på obestämd tid. PE579.750v01-00 4/12 RE\1088431.doc

W. År 2001 protesterade femton framstående personer ur regeringen och partiet (numera kallade G15) mot det alltmer förtryckande politiska klimatet i Eritrea, med kritik mot presidentens ledarskap och krav på genomförande av landets författning. Denna protest rapporterades det om, och kommenterades ymnigt, i oberoende massmedier som vid den tidpunkten agerade med allt större bestämdhet. X. Detta resulterade i att elva personer ur G15-gruppen greps, medan de övriga fyra lyckades fly. De har förvägrats kontakt med omvärlden sedan dess utan att ha anklagats för något brott. Det har inte heller getts någon information om var dessa personer hålls frihetsberövade, hur förvarsförhållandena ser ut eller vilken deras hälsosituation är. Vissa av G15-medlemmarna antas ha dött under fångenskapen. Några dagar efter gripandet greps även tio oberoende journalister, däribland Dawit Isaak, en svensk-eritreansk journalist, och åtta oberoende tidningar stängdes på grund av att de ansågs utgöra ett hot mot den nationella säkerheten. Detta åtföljdes av att regimen gjorde ytterligare tillslag mot oliktänkande hos oberoende massmedier och bland studenter. Sedan dess har mediefriheten varit obefintlig, och Eritrea har legat på sista plats på Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex under de senaste åtta åren. Landet utgör Afrikas största fängelse för mediafolk, med sexton fängslade journalister under 2015. Y. Rådsordförandeskapets företrädare, Antonio Bandini (Italiens ambassadör), överräckte en protestskrivelse till myndigheterna med anledning av tillslaget 2001, varefter han omedelbart utvisades. Z. G15-fallet togs till Afrikanska kommissionen för mänskliga och folkens rättigheter, där man fann att Eritreas gripande av de elva regeringstjänstemännen 2001 och deras fortsatta fångenskap strider mot Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter. Afrikanska unionen uppmanade eftertryckligen Eritrea att omedelbart frige de elva fångarna. Eritreas regering besvarade rapporten genom att uppge att förseningarna i arbetet med att ställa fångarna inför rätta helt enkelt var ett resultat av landets ordinarie förfarande. AA. AB. AC. Internationella organisationer har inte beviljats tillträde till några fängelser, med undantag för ett fängelse ovan jord i Asmara. Det råder fortsatt inget tillträde till övriga (mer än 200) fängelser runt om i landet, och enligt uppgift torteras fångarna, däribland kvinnor och barn, och förvägras kontakt med omvärlden. De hålls frihetsberövade i mörka underjordiska utrymmen eller i containrar under extremt omänskliga förhållanden i långa perioder, efter det att de frihetsberövats till följd av godtyckliga gripanden, utan tillgång till någon form av oberoende domstol eller rättvis prövning. De eritreanska myndigheterna har inte frigett Dawit Isaak, trots två begäranden om prövning inför domstol av berättigandet i Isaaks frihetsberövande (habeas corpus), vilka myndigheterna inte heller bekräftat att de mottagit. Det eritreanska parlamentet har inte sammanträtt sedan 2002. Regeringen styr landet uteslutande med hjälp av dekret, vilket innebär att viktiga politiska åtgärder som antas av regeringen, däribland sådana som i hög grad påverkar individens fri- och rättigheter negativt, inte införlivas i lagstiftning utan helt enkelt tillkännages av de RE\1088431.doc 5/12 PE579.750v01-00

regeringsvänliga medierna eller i meddelanden som vidarebefordras av de lokala myndigheterna, med allt vad detta innebär i form av oklarheter. AD. AE. AF. AG. AH. AI. AJ. AK. AL. Verksamheterna i det civila samhället har kringskurits radikalt. Exempelvis beslutade det regerande partiet 1993 att ställa in verksamheten i det regionala centrumet för mänskliga rättigheter och utveckling Eritreas första icke-statliga organisation, inrättad 1992 efter det att detta centrum anordnat en konferens om politiska åtgärder på områdena icke-statliga organisationer, multilateralitet och jordbrukskrediter i Eritrea och rekryterat hundratals oberoende observatörer som skulle övervaka folkomröstningen om Eritreas självständighet i april 1993. Universitetet i Asmara, Eritreas enda universitet, stängdes 2006 efter protester mot regimen, och utbildningssystemet står under militärens kontroll. FN:s arbetsgrupp för frågor om godtyckliga frihetsberövanden har fördömt Eritreas frihetsberövanden och anser att dessa strider mot internationell rätt. Landets rättsväsen är inte oberoende. Domare utnämns, omplaceras och avskedas allt enligt presidentens önskemål, och de utsätts i sitt arbete för påtryckningar och ges förhållningsorder. År 1996 inrättade regimen en specialdomstol, en tribunal bestående av högt uppsatta militära officerare direkt utsedda av presidenten. Dessa skulle behandla fall där tjänstemän på hög nivå anklagats för korruption, missbruk av offentliga medel och andra brott belagda med dödsstraff. Denna specialdomstol, som inte hade någon oberoende ställning i förhållande till den verkställande makten, saknade kvalificerad personal och inte kunde garantera rättvisa rättegångar, blev snabbt ett verktyg för att kuva oliktänkande och kritiska. I maj 2002 lanserade Eritreas regering utvecklingskampanjen Warsai Yikealo, som förvandlade värnplikten till ett tillsvidareåtagande och ålade alla sistaårselever att genomgå militär utbildning och slutföra sin sekundärutbildning, inklusive examen, vid en militär inrättning. Det är under långa perioder inte tillåtet för unga studerande att kommunicera med sina föräldrar eller övriga anhöriga. De värnpliktiga tvingas att inte bara ingå i det nationella försvaret, utan även arbeta med jordbruk, väggbyggen eller gruvverksamhet utan adekvat ekonomisk ersättning och under slaveriliknande förhållanden. Det är mycket sannolikt att det finns en koppling mellan denna värnplikt och de betydande migrationsströmmarna ut ur Eritrea. Eritrea erkänner inte rätten att samvetsvägra. FN:s undersökningskommission för de mänskliga rättigheterna i Eritrea har rapporterat om ett stort antal fall av tvångsarbete, också för ett kanadensiskt gruvföretag. Gas- och oljefyndigheter utanför Eritreas kust har dragit till sig ytterligare intresse från företag som vill bedriva exploateringsverksamhet. Användningen av metoden att bestraffa familjemedlemmar för en släktings handlingar är utbredd i Eritrea. PE579.750v01-00 6/12 RE\1088431.doc

AM. AN. AO. AP. AQ. AR. AS. AT. AU. AV. Diskriminering av och våld mot kvinnor förekommer i alla delar av det eritreanska samhället. Kvinnor löper extremt stor risk att utsättas för sexuellt våld i det militära och på militära träningsläger, men också i samhället i övrigt, där våld mot kvinnor förekommer i en miljö som präglas av straffrihet. Uppskattningsvis 89 procent av alla flickor i Eritrea har genomgått kvinnlig könsstympning. I mars 2007 gjorde regeringen ett tillkännagivande som kriminaliserade och förbjöd kvinnlig könsstympning, samt finansierade utbildningsprogam under det året i syfte att motverka denna sedvänja. Många kvinnor och flickor flyr landet utblottade utan någon möjlighet till överlevnad eftersom de är beroende av Eritreas livsmedelskuponger, som de dock inte längre får om deras manliga familjemedlemmar inte är kvar. Behovet av skydd för kvinnor och flickor till följd av respekten för rätten till liv utgör en anledning att få internationell asyl. Ekonomin består huvudsakligen av traditionella självhushållsjordbruk, med kroniska problem i form av osäker livsmedelsförsörjning, och en PFDJ-kontrollerad informell ekonomi med transaktioner i hårdvaluta genom ett slutet nätverk av företag som är införlivade i en rad olika jurisdiktioner. Eritrea återfinns på sista plats av 189 länder i Världsbankens rapport om hur lätt det är att göra affärer i ett land ( Ease of Doing Business report ) för 2015. I juni 2008 gick eritreanska styrkor över gränsen till Djibouti och intog området Ras Doumeira, samt dödade minst nio djiboutiska soldater. Eritrea drog tillbaka sina trupper bara två år senare. FN:s säkerhetsråd införde sanktioner mot Eritrea i december 2009, däribland ett vapenembargo, reseförbud och frysning av tillgångar för några av landets politiker och militärer, på grund av att Eritrea konstant hade gett stöd till vissa regionala väpnade grupper som planerade att störta regeringar i regionen, i synnerhet i Somalia. I juni 2015 bekräftade säkerhetsrådet sitt vapenembargo mot den eritreanska regeringen. Enligt FN:s observatörer har Saudiarabien och Förenade Arabemiraten upprättat en militär närvaro i Eritrea som ett led i den militära insatsen mot huthirebellerna i Jemen. PFDJ kontrollerar och övervakar utlandseritreaner och eritreanska flyktingar genom landets ambassader, vilka utövar utpressning för att driva in skatter från diasporan och frivilliga bidrag i utbyte mot tjänster, såsom id-handlingar, pass, personbevis och andra nödvändiga handlingar som flyktingarna kan vara beroende av. Detta bryter mot Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser, och utpressning är något FN:s säkerhetsråd krävde att FN:s medlemsstater skulle upphöra med i en resolution 2009 och i andra resolutioner därefter. Ambassadernas arbete är en del av en kampanj för att underminera arbetet i FN:s undersökningskommission genom att tvinga utlandseritreaner och eritreanska flyktingar att skriva på handlingar som anger att de frivilligt har fullgjort värnplikten och är ekonomiska flyktingar. RE\1088431.doc 7/12 PE579.750v01-00

AW. AX. AY. AZ. BA. FN:s undersökningskommission, FN:s särskilda rapportör och FN:s övervakningsgrupp för Eritrea och Somalia har förvägrats inresa i Eritrea. PFDJ har upprättat ett omfattande internationellt nät med informatörer genom sina falanger, däribland dess ungdomsfalang, för att samla in information om fiender och är inblandat i olaglig handel och utpressning i EU:s medlemsstater. Detta medförde att Sverige utvisade en eritreansk diplomat under 2015. Ledarna för PFDJ:s ungdomsorganisation i Nederländerna har, förmodligen i syfte att tysta regimkritiker, inlett rättsprocesser mot nederländska akademiker, medier och statliga organ, med stöd av den politiska ledningen i Asmara. Flyktingar i grannländerna och längre bort kontrolleras och övervakas ständigt av den eritreanska regimen. Den eritreanska militären för bort flyktingar från grannländer och välvilliga länder och återför dem till Eritrea. Andelen ensamma underåriga som flyr landet ökar samtidigt som flyktingar lever osäkert och utan stöd i många länder efter att de har flytt, och lever i ständig rädsla för vedergällningar. Eritreanska flyktingar från Israel deporteras frivilligt till Rwanda och Uganda, men får inte asyl i dessa länder. Istället smugglas de till Sydsudan, där de fängslas för att ha tagit sig över gränsen illegalt, eller till Sudan och Libyen, där många hamnar i terrororganisationernas händer. 1. Europaparlamentet är chockat över den katastrofala människorättssituationen i Eritrea och den fullständiga avsaknaden av rättsstatlighet och mediefrihet. 2. Europaparlamentet påminner om de skyldigheter Eritrea har enligt Cotonouavtalet i fråga om att respektera mänskliga rättigheter, demokratiska värderingar och rättsstatsprincipen. 3. Europaparlamentet fördömer med kraft Eritreas kontinuerliga brott mot dessa principer, inklusive tortyr, utomrättsliga avrättningar, hemlighållna frihetsberövanden utan rättegång eller åtal, en skjut-för-att-döda-politik vid gränserna och ett slaveriliknande värnpliktssystem. 4. Europaparlamentet uppmanar Eritrea att respektera och skydda de grundläggande rättigheterna för alla eritreaner, inklusive yttrandefrihet och mötesfrihet, att öppna upp medierna utan dröjsmål, att låta oppositionsledare i exil återvända till landet, att ovillkorligen frige alla politiska fångar och häva inskränkningarna för civilsamhällets organisationer, samt att genomföra de rekommendationer FN:s råd för mänskliga rättigheter gjorde i sin allmänna återkommande utvärdering av Staten Eritrea 2014. 5. Europaparlamentet är särskilt oroat över frihetsberövandet utan åtal, rättegång eller tillgång till advokat av en grupp med elva framträdande ledamöter av Eritreas parlament och medlemmar av Folkfronten för demokrati och rättvisa sedan den 18 september 2001 och av tio oberoende journalister, bl.a. Dawit Isaak, som är medborgare i både Eritrea och EU, sedan den 23 september 2001. 6. Europaparlamentet uppmanar med kraft Eritreas regering att omedelbart och ovillkorligen frige dessa fångar, liksom andra fångar som har fängslats på grund av PE579.750v01-00 8/12 RE\1088431.doc

sina politiska åsikter, samt begär att all information om var dessa fångar finns ska offentliggöras och att de ska ges möjlighet att träffa sina familjer och advokater, inte minst av humanitära skäl. 7. Europaparlamentet uppmanar Eritreas regering att säkerställa fri och rättvis tillgång till ett oberoende rättssystem för de fängslade samt att förbättra förhållandena i fängelserna genom att bland annat förbjuda användandet av underjordiska celler och containrar för fångar, avskaffa de hemliga fängelserna och domstolarna samt systemet med hemlighållna frihetsberövanden, samt att tillåta att släktingar, advokater, medicinsk personal och andra behöriga och lagligen tillåtna myndigheter och institutioner får träffa fångarna regelbundet. 8. Europaparlamentet uppmanar med kraft Eritreas regering att avskaffa systemet med obegränsad värnplikt genom att skriva ut soldater som har fullgjort sin obligatoriska 18 månader långa tjänstgöring och därmed i praktiken avsluta systemet med att sätta soldater i tvångsarbete efter denna tid, att skapa möjlighet till vapenvägran samt att avskaffa de principer som gör det obligatoriskt för alla skolelever att tillbringa sitt sista skolår i ett militärt träningsläger. 9. Europaparlamentet tar del av resultaten från FN:s undersökningskommission för de mänskliga rättigheterna i Eritrea rörande tvångsarbete för internationella företag. Parlamentet anser att detta återigen visar på behovet av ett rättsligt bindande internationellt instrument för reglering av transnationella och andra företags verksamhet på människorättsområdet. 10. Europaparlamentet begär att människorättsorganisationer och humanitära organisationer ska tillåtas verka i Eritrea utan rädsla för trakasserier, och efterlyser hjälp för att fullt ut kunna genomföra den strategiska partnerskapsram för 2013 2016 som Eritreas regering och FN undertecknade den 28 januari 2013. 11. Europaparlamentet uppmanar president Afewerki att tillämpa författningen, som utarbetades i ett fullständigt samråd med alla intressenter och civilsamhället och som har antagits. 12. Europaparlamentet välkomnar den eritreanska regeringens åtgärder för att bekämpa kvinnlig könsstympning. Parlamentet uppmanar regeringen att i allmänhet främja och värna kvinnors rättigheter, bland annat genom att vidta ytterligare åtgärder för att bekämpa skadliga sedvänjor, såsom barnäktenskap, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap, samt att upphöra med straffriheten för sexuellt våld. 13. Europaparlamentet uppmanar med kraft regeringen att upphöra med sin skuldgenom-sammankopplingspolitik, där man riktar in sig på familjemedlemmarna till dem som undviker värnplikt, försöker fly från Eritrea eller undviker att betala den inkomstskatt på 2 procent som regeringen ålägger eritreaner utomlands. 14. Europaparlamentet ifrågasätter den politik med ett förnyat engagemang som EU har antagit gentemot Eritrea. Parlamentet konstaterar att denna politik inte har gett något resultat eftersom inte en enda politisk fånge har frigetts, inte ens Dawit Isaak, och inga framsteg har gjorts i några andra människorättsärenden. Parlamentet beklagar djupt det faktum att parlamentets oro när det gäller det nyligen antagna nationella vägledande RE\1088431.doc 9/12 PE579.750v01-00

programmet mellan EU och Eritrea ignorerades fullständigt av kommissionen och rådet. Parlamentet betonar att denna oro framför allt hänför sig till omfattningen på och allvaret i de människorättsbrott som den eritreanska regimen begår, de många tecknen på att den inte bryr sig om sina medborgares välbefinnande, den bristande trovärdigheten hos regimen som en samarbetspartner när det gäller utveckling, den genomgripande korruptionen och den nära nog fullständiga avsaknaden av insyn i landets offentliga finanser samt risken för att EUF-medel används i ett felaktivt syfte, nämligen för att hantera migration. Parlamentet kräver att samarbetet avbryts omedelbart till följd av Eritreas senaste uttalande om att man kommer att upprätthålla systemet med obegränsad, slaveriliknande värnplikt. 15. Parlamentet fördömer avsaknaden av all form av politisk dialog inom Cotonouramen mellan Eritrea och EU. Parlamentet kan inte förstå varför EU aldrig har inlett samråd enligt artikel 96 med Eritrea, och uppmanar med kraft unionen att omedelbart göra detta. 16. Europaparlamentet fördömer EU:s försök att samarbeta med Eritrea på migrationsområdet och påminner om att de eritreanska säkerhetsstyrkorna själva är engagerade i smuggling, samt kräver en oberoende utredning av befälsordningen under förberedelserna för människosmuggling av eritreanska migranter. Parlamentet påminner om att den eritreanska militären tillämpar en skjut-för-att-döda-politik vid sina gränser mot personer som försöker fly landet, samt kräver att detta omedelbart upphör. Den eritreanska regeringen påminns om sin skyldighet att skydda sina egna medborgare, samtidigt som regeringen dessutom anses vara skyldig till allvarliga och ihållande kränkningar av sina medborgares mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att omedelbart avbryta det samarbete för att förhindra irreguljär migration och förbättra gränskontrollerna som man har med Eritrea. Parlamentet understryker att EU:s medlemsstater ger asyl eller subsidiärt skydd till en väldigt stor andel eritreaner, och uppmanar därför med kraft medlemsstaterna att inte skicka tillbaka eritreaner som söker asyl i Europa. Parlamentet är särskilt oroat över att den eritreanska regeringens meddelande om att värnplikten ska begränsas till 18 månader ett besked vars genomförande inte har kunnat bekräftas har medfört att vissa EU-medlemsstater intar en hårdare hållning mot eritreanska asylsökande. 17. Europaparlamentet uppmanar EU att säkerställa att dess delegationer i de länder som gränsar till Eritrea underlättar för eritreanska asylsökande att få tillgång till UNHCR och ansökningstjänster. Parlamentet uppmanar alla internationella organisationer att se till att de förfaranden som berör flyktingar är transparenta och kan genomföras snabbt. Det internationella skyddsbehovet för offer för tortyr och människohandel bör prioriteras. 18. Europaparlamentet erkänner att Egypten har rätt att reglera in- och utresandet över sina gränser, men uppmanar de egyptiska myndigheterna och säkerhetsstyrkorna att undvika att använda dödligt våld mot illegala migranter som tar sig över landets gränser, att fullständigt respektera bestämmelser och normer i internationell människorättslagstiftning rörande behandlingen av dem, att värna deras värdighet och fysiska och psykiska integritet, att respektera deras rätt till ett korrekt rättsförfarande och en rättvis rättegång, samt att säkerställa att fängslade migranter ges möjlighet att PE579.750v01-00 10/12 RE\1088431.doc

kontakta UNHCR, samtidigt som UNHCR ges tillträde till asylsökande och flyktingar i förvar. Parlamentet uppmanar eftertryckligen de egyptiska myndigheterna att vidta alla åtgärder som krävs för att släppa de eritreaner som hålls som gisslan. 19. Europaparlamentet uppmanar med kraft de israeliska myndigheterna att erkänna de eritreanska flyktingarnas rätt till skydd samt att ge asyl vid behov. 20. Europaparlamentet begär att EU ska inta en mycket hårdare hållning gentemot den eritreanska regimen om inga framsteg görs när det gäller mänskliga rättigheter, samt att överväga att vidta riktade restriktiva åtgärder såsom reseförbud och frysning av tillgångar för de personer vars agerande kan ha lett till, eller kan komma att leda till våld, förtryck eller allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna. Parlamentet påminner om att endast sådana sanktioner som de som har antagits av FN har tidigare gett någon form av resultat i Eritrea. 21. Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att utreda de eritreanska ambassadernas verksamhet samt att se till att asylsökningar på intet sätt förutsätter att de eritreanska ambassaderna samarbetar. 22. Europaparlamentet kräver att Eritrea samarbetar fullt ut med FN:s övervakningsgrupp för Eritrea och Somalia, FN:s undersökningskommission för Eritrea och FN:s särskilda rapportör, samt tillåter dem att resa in i landet. 23. Europaparlamentet uppmanar FN, Afrikanska unionen, EU och Etiopiens bilaterala partner att utöva påtryckningar för att få Etiopien att acceptera den föreslagna gränsdragningen, vilket skulle leda till minskade spänningar mellan Etiopien och Eritrea. Detta skulle i sin tur öka stabiliteten på hela Afrikas horn och inte längre ge legitimitet åt de exceptionella åtgärder som den eritreanska regimen tillämpar för tillfället. 24. Europaparlamentet uppmanar med kraft alla internationella företag som investerar i Eritrea att agera med fullständig respekt för de mänskliga rättigheterna och att inte göra någon skada. 25. Europaparlamentet uppmanar med kraft EU:s medlemsstater att utreda ambassaderna och den roll som PFDJ och dess olika falanger spelar, däribland ungdomsfalangen, samt att förbjuda alla former av föreningar och verksamhet som direkt stöder kontroll och övervakning i Europa, underminerar demokratiska principer och rättsstaten samt skapar system för trakasserier och utpressning. Medlemsstaterna uppmanas med kraft att få stopp på beskattningen av utlandseritreaner och att undersöka finansiella transaktioner som hör samman med alla andra former av bidrag från utländska föreningar med kopplingar till den eritreanska regeringen, samt att fullt ut värna asylrätten för alla eritreanska flyktingar i Europa. 26. Europaparlamentet uppmanar med kraft Eritrea att ge information om de stridande från Djibouti som saknats sedan sammanstötningarna den 10 12 juni 2008, så att de berörda kan fastställa var de djiboutiska krigsfångarna finns och i vilket skick de är. 27. Europaparlamentet upprepar sin begäran om en nationell eritreansk konferens som för samman ledarna för de olika parterna och företrädarna för det civila samhället i syfte RE\1088431.doc 11/12 PE579.750v01-00

att komma med en lösning på den nuvarande krisen och föra landet i riktning mot demokrati, politisk mångfald och hållbar utveckling. 28. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medordförandena för den gemensamma parlamentariska AVS EU-församlingen, regeringarna i Eritrea, Egypten och Israel, Afrikanska unionen samt FN:s generalsekreterare. PE579.750v01-00 12/12 RE\1088431.doc