Sexdagarskrigets bakgrund Sammanfattning Sexdagarskriget utkämpades 5-10 juni 1967 mellan Israel och dess arabiska grannar Egypten, Jordanien och Syrien. På den arabiska sidan bidrog även Irak, Saudiarabien, Kuwait och Algeriet med trupper och vapen. Krigets utlösande faktor (casus belli) var Egyptens blockad av Israels hamn i Eilat. Stängningen av Tiran-sundet innebar att inget fartyg med israeliskt flagg tilläts passera. Blockaden omfattade även Israels import av olja. Bland andra, bidragande faktorer fanns: arabisk krigsretorik som manade till Israels utplåning, Egyptens uppmaning till FN och evakuering av FN från Sinaihalvön, som följdes av mobiliseringar, truppförflyttningar och nya allianser riktade mot Israel. Till bilden hörde vidare ständiga terrorräder in i Israel och andra militära angrepp mot Israel. Krigsutbrottet påverkades även av den historik och annan dynamik som fanns mellan parterna, och resultatlös diplomati inför en neutral västvärld. En viktig, bakomliggande faktor finner vi i arabvärldens vägran att erkänna Israel, och acceptera statens existens. Så länge denna vägran kvarstår förblir Israel måltavla för angrepp av olika slag. Anders Engström, Stockholm juni 2007
1. Inledning Den 5 juni 1967 angriper Israel egyptiska flygbaser. Därmed inleds den fas i den israelisk-arabiska konflikten, som allmänt kallas Sexdagarskriget. Sexdagarskriget ritade om Mellanösterns karta, och förändrade konflikten mellan Israel och arabvärlden. För att förstå dagens situation och hitta konstruktiva vägar är det nödvändigt att känna till kriget och dess bakgrund. Upptakten till kriget innehåller flera parallella händelseförlopp. Bidragande och utlösande faktorer tycks sammanflätade, och backas upp av bakomliggande. Till skillnad från andra skildringar skildras här de viktigaste faktorerna var för sig. Denna skrift är tänkt att därmed ge en snabb översikt och komplettera de många berättande versioner som redan finns tillgängliga. 2. Krigets utlösande faktor. Egyptens blockad av Tiran-sundet Egypten stänger av Tiran-sundet och därmed Akabaviken för israelisk sjöfart och transport av olja till israeliska hamnen i Eilat. Detta blev den direkta krigsorsaken (casus belli). En blockad av andra staters hamnar anses vara en krigshandling. Det har dessutom visat sig att Egypten visste att Israel skulle uppfatta blockaden på det viset. [ 1 ] Blockaden stängde av Israels enda transportled i sydlig och ostlig riktning. Det ströp även importen av olja från Iran. Även 1956 års krig föregicks av att Egypten blockerade Tiran-sundet. Egypten hade visserligen inte skrivit under FN:s United Nations Convention on the Law of the Sea (UNCLOS), som bl.a. uttrycker rätten till fri passage. Blockaden innebar ändå ett folkrättsbrott eftersom folkrättslig sedvänja sedan länge garanterat världens stater oskyldig passage (innocent passage) genom andra staters territorialhav. En sedvänja som även Egypten bekräftat i ord och handling. 1 The freedom of passage in the Strait of Tiran is of supreme national interest and right, which Israel will assert and defend, whatever the sacrifice. Tidigt israeliskt meddelande till Egypten via FN:s gen sekr., Six Days of War (2002) - Oren, Michael B. s 82
När Egypten 1950 ockuperade de saudiska öarna Sanafir och Tiran försåg man USA med försäkringar om att den militära ockupationen inte skulle användas för att inskränga den fria passagen, och att Egypten erkänner att sådan fri passage är i enlighet med internationell praxis, och folkrättens erkända principer. [ 2 ]. Vidare hade Egypten efter 1956 års krig förbundit sig att följa folkrätten genom att tillåta all sjöfart genom Tiran-sundet. I gengäld återfick man det territorium (Sinai-halvön) som Israel erövrat. 19 maj 1967 "Our intention to regard the closing of the Straits as a casus belli was communicated...to the foreign ministers of those states which had supported international navigation in the Straits in 1957 and thereafter. There can be no doubt that these warnings reached Cairo. One thing was now clear. If Nasser imposed a blockade, the explosion would ensue not from 'miscalculation', but from an open-eyed and conscious readiness for war." - Abba Eban [ 3 ] 21 maj 1967 Egyptens president Nasser säger i ett möte med statsledningen att en stängning av Tiransundet kommer att öka krigsrisken till över 50% [ 4 ] 22 maj 1967 Egypt s President Nasser announced: The Israeli flag shall not go through the Gulf of Aqaba. Our sovereignty over the entrance to the Gulf cannot be disputed. Egypten förklarar att Tiran-sundet är stängt för all sjötrafik som går under israelisk flagg, eller som transporterar strategiska varor, med start 23 maj.[ 5 ]. 23 maj 1967 Israels premiärminister Eshkol talar inför Knesset: Any inference with freedom of passage in the Gulf and the Straits constitutes a gross violation of international law, a blow at the sovereign rights of other nations and an act of aggression against Israel. 26 maj 1967 President Nasser inför International Confederation of Arab Trade Unions: We knew that closing the Gulf of Aqaba meant war with Israel If war comes it will be total and the objective will be Israel s destruction... This is Arab power. 6 29 maj 1967 Israels FN-ambassadör talar inför säkerhetsrådet. Han efterlyser åtgärder från omvärlden för att bryta mönstret av aggressioner riktade mot Israel. Blockaden nämns särskilt. 3. Bidragande faktorer. 2 Aide-memoire from Egypt to the United States regarding Passage through the Straits of Tiran, 28 January 1950. 3 Abba Eban: An Autobiography - Eban, Abba ISBN 0-394-49302-8 4 Six Days of War (2002) - Oren, Michael B. s 83 5 'Egypt Closes Gulf Of Aqaba To Israel Ships: Defiant move by Nasser raises Middle East tension', The Times, Tuesday, May 23, 1967; pg. 1; Issue 56948; col A. 6 Six Days of War (2002) - Oren, Michael B. s 93 (R Cairo Voice of the Arabs 19.35 GMT)
3.1. Arabisk krigsretorik, 3.2. Egypten evakuerar FN från Sinaihalvön, 3.3. Mobiliseringar, truppförflyttningar och nya allianser, 3.4. Terrorraider in i Israel, 3.5. Militära angrepp mot Israel, 3.6. Historik och annan dynamik 3.7. Diplomati och omvärldens neutralism 3.1 Arabisk krigsretorik Så här kunde en typisk sändning från statsstyrda Radio Cairo - Voice of the Arabs - låta: We have nothing fot Israel except war - comprehensive war marching against its gangs, destroying and putting an end to the whole Zionist existence our aim is to destroy the myth which says that Israel is here to stay everyone of the 100 million Arabs has been living for the past nineteen years on one hope - to live to die the day israel is liuidated. There is no life no peace or hope for the gangs of Zionism to remain in the occupied land. [ 7 ] När israeler nåddes av uttalanden som detta drog man slutsatsen att trupprörelserna mot Israel skulle utmynna i ett krig avsett att utplåna landet. Ett agerande i linje med inte bara propagandan, utan även den ständiga beskjutning, terroristinfiltrationer och ekonomisk krigföring. Till skillnad från andra delar av den egyptiska statsapparaten var Radio Cairo (med programmet Voice of the Arabs) ytterst välorganiserad och försedd med generösa budgetramar. I en region med relativt låg läskunnighet fick radion ett massivt genomslag. Och populärast av alla sändningar var Voice of the Arabs. [ 8 ] Även syriska uttalanden om att attackera Israel i ett massivt, offensivt slag inne i Palestina togs på allvar av omvärlden. Brittiska ambassaden rapporterade t.ex. att allt tyder på att Syriens regering och dess trupper avser att till varje pris verkställa sina hot. [ 9 ] 3.2. Egyptens uppmaning till FN och evakuering av FN från Sinaihalvön. Som en följd av 1956 års krig placerade FN ut 4.500 soldater på Sinaihalvön, längs gränsen till Israel. Styrkan, kallad United Nations Emergency Force 7 Six Days (2004) - Bowen, Jeremy s 70 (Voice of the Arabs, 18 maj 1967 17.38 GMT) 8 Six Days (2004) - Bowen, Jeremy s 44-45 9 Six Days of War (2002) - Oren, Michael B. s 45
(UNEF), besatte ett fyrtiotal observationsposter för att förhindra egyptiskisraeliska sammandrabbningar. Man såg till att inga infiltratörer kunde nå Israel via Gaza-remsan, och säkrade fri sjöfart genom Tiran-sundet och Akaba-viken till Israel. Egypten kräver nu att uppdraget skall avslutas, att all FN-personal lämnar landet, och inleder istället en egen massmobilisering längs gränsen. Som förevändning anges att Israel hotar Syrien, och att Egypten vid ett israeliskt angrepp måste kunna agera. Uppgifterna visade sig komma från felaktiga sovjetiska underrättelser. Efter att Egypten själva konstaterat att anklagelserna saknar grund väljer man ändå att fortsätta - och utöka - uppladdningen [ 10 ]. 16 maj 1967 Egypten kräver omedelbar evakuering av samtlig FN-trupp. Meddelandet överlämnas till UNEF:s befälhavare Rikhye, som ber att få vidarebefordra brevet till sin chef, FN:s generalsekreterare Thant. Rikhye frågar den egyptiske brigadgeneralen Sharkaway om Egypten inser vad man ger sig in på. Sharkaway svarar: Oh yes, sir! We have arrived at this decision after much deliberation and are prepared for anything. If there is war, we will meet in Tel Aviv. [ 11 ] 17 maj 1967 Personal från alla större ambassader i Israel försöker resultatlöst spåra de israeliska truppsammandragningar som Egypten hävdar hotar Syrien. [ 12 ] 18 maj 1967 The Zionist barrack in Palestine is about to collapse and be destroyed. Every one of the hundred million Arabs has been living for the past nineteen years on one hope to live to see the day Israel is liquidated There is no life, no peace nor hope for the gangs of Zionism to remain in the occupied land. [ 13 ] As of today, there no longer exists an international emergency force to protect Israel.The sole method we shall apply against Israel is a total war which will result in the extermination of Zionist existence. Statliga Cairo Radio. 19 maj 1967 FN:s generalsekreterare beordrar UNEF att evakuera. 3.3. Mobiliseringar, truppförflyttningar och nya allianser Militär upptrappning kan under givna omständigheter bidra till krigsutbrott. Särskilt om de sker parallellt med uttalade hotelser, pågående terrorangrepp och ekonomisk krigföring. 10 Six Days of War (2002) - Oren, Michael B. s 64-65 11 Six Days (2004) - Bowen, Jeremy s 43 12 Six Days (2004) - Bowen, Jeremy s 44 13 Righteous Victims: A History of the Zionist-Arab Conflict, 1881-2001 (2001) - Morris, Benny s 309-310
I maj 1967 mobiliserar Egypten sina väpnade styrkor, evakuerar UNEF och inleder en framryckning mot den israeliska gränsen. Israel mobiliserar. Egypten planerade en hemlig blixtattack mot Israel den 27 maj. Operation Gryning, som den kallades, avblåstes i allra sista stund eftersom det visade sig att Israels underrättelsetjänst snappat upp planerna Under resans gång har arabiska ledare byggt nya allianser med varandra. Det mest uppseendeväckande exemplet är när Jordaniens kung Hussein reser till sin dödsfiende Nasser i Kairo, och återvänder hem med en gemensam försvarspakt, och i sällskap med sin tidigare fiende, PLO:s Shuqairy. Allt fler samlas i den militära uppmarschen mot Israel. Slutligen har Egypten fått sällskap av Syrien, Irak, Jordanien och Saudi Arabien, som alla förflyttat trupper till gränserna mot Israel. Den 5 juni 1967 angriper Israel egyptiska flygbaser. 14 maj 1967 Egypten mobiliserar - militär upptrappning. 15 och 16 maj 1967 Den egyptiska uppladdningen tar fart. Trupp förflyttas österut, över Sinaihalvön. Israel menar att Egypten nu passerat gränsen för vad som skulle kunna varit blott en styrkedemonstration. 17 maj 1967 UNEF kringgärdas redan av egyptisk trupp - vid nyckelpositioner iakttar man inte längre gränsen, utan snarare de egyptiska soldaternas ryggar. [ 14 ] För första gången genomför egyptiskt stridsflyg överflygningar över Israels kärnkraftverk i Dimona. 20 maj 1967 Egypten har nu grupperat sex fulla divisioner i Sinai En armada egyptiska krigsfartyg sägs ha nått Röda Havet, i riktning mot Eilat. Egyptens departement för religiösa frågor förklarar att ett heligt krig inletts för att befria Palestina. PLO:s ordförande Shuqayri förutser Israels kompletta förgöring i det kommande kriget. Syriens utrikesminister Makhous säger vid hemkomsten från Kairo att tillbakadragandet av FN:s styrkor betyder lämna plats, våra styrkor är på väg ut i strid. [ 15 ] 25 maj 1967 Syrien, Irak, Jordanien och Saudi Arabien flyttar sina trupper till Israels gränser (första gången sedan 1949 års vapenstilleståndsavtal samlas arabiska arméer i så stora formeringar) [16] 14 Six Days of War (2002) - Oren, Michael B. s 71 15 Six Days of War (2002) - Oren, Michael B. s 78-79 16 The Routledge Atlas of the Arab-Israeli Conflict, (2002) - Gilbert, Martin s. 66
27 maj 1967 Egypten avblåser en planerad överraskningsattack mot Israel när man får indikationer på att Israels underrättelsetjänst känner till offensiven. 31 maj 1967 Egypten har flyttat 100.000 soldater och 1.000 tanks in i vad som varit Sinais buffert zon. [17] 4 juni 1967 Efter den massiva arabiska upptrappningen är Israel i underläge 1-3 längs sina gränser. Egyptiska fartyg upprätthåller sin blockad av Tiransundet, som man vägrar att lyfta. [ 18 ] 3.4. Terrorräder in i Israel Israel utsätts för kontinuerliga attacker från terrorgrupper (främst Al Fatah). Framförallt Syrien sponsrade dessa attacker, som ofta angrep via jordanskt territorium. Utan att officiellt ta på sig ansvaret för Al Fatahs attacker mot Israel, prisar Syrien attackerna i översvallande ordalag: Our known objective is the freeing of Palestine and the liquidation of the Zionist existence there och our army and our people will give our backing to every Arab fighter acting for the return of Palestine [ 19 ] I praktiken utgjorde det syriska terrorstödet en lågintensiv krigföring mot Israel genom ombud. Attackerna stred i sig mot folkrätten, likaså Syriens (och Jordaniens) upplåtande av territorium och aktiva stöd. Under april 1967 genomför Al-Fatah fjorton aktioner i Israel. Minor och sprängladdningar placerades inne i Israel, införda från Syrien, Jordanien och Libanon. Attackerna från libanesisk mark peakade 5 maj då en samling granatkastare besköt Kibbutz Manara i Israel. [ 20 ] 3.5. Militära angrepp mot Israel Under tidsperioden 1948 till 1967 utsattes Israel för ständiga angrepp från reguljära syriska styrkor. Angreppen kunde bestå av granatbeskjutning, krypskytte och minering. Syriens attacker utgick vanligen från Golanhöjderna och riktade in sig på civilbefolkning, lantbrukare och fiskare. 17 The Routledge Atlas of the Arab-Israeli Conflict, (2002) - Gilbert, Martin s. 67 18 The Routledge Atlas of the Arab-Israeli Conflict, (2002) - Gilbert, Martin s. 67 19 Six Days of War (2002) - Oren, Michael B. s 45 20 Six Days of War (2002) - Oren, Michael B. s 48
Den mest välkända episoden inträffar den 7 april 1967, då syrisk beskjutning av en israelisk traktor trappades upp till regelrätta luftstrider. Många av Syriens angrepp kan förklaras med att man provocerades av Israels brukade av marken i den demilitariserade zonen nedanför Golanhöjderna. Vanligen besvarades elden av israeliska styrkor. De demilitariserade zonerna utgjordes av mark som Israel menade att man fortfarande hade överhöghet över. Vapenstilleståndsavtalet innebar endast en begränsning av militär närvaro i zonerna. 3.6. Historik och annan dynamik När Israel i juni 1967 omringats av mobiliserande arméer från Syrien, Egypten och Jordanien kände man igen mönstret som 1948 och 1956 lett till krig. Jordanien hade tidigare fungerat som genomfartsled och uppsamlingsplats inför angrepp på Israel. Israel uppfattade blockaden av bland annat den viktiga oljan som riktat mot statens existens. Israel är litet och i avsaknad av naturliga gränser. Dessutom talade de arabiska ledarna om Israels förgörelse. Syrien och Israel konkurrerade om den knappa tillgången på vatten. Arabstaterna - främst Syrien, Egypten och Jordanien - utmanade varandra om vem som kunde vara Israels mest högljudda fiende. 3.7. Diplomati och omvärldens neutralism När Israel återlämnade Sinai-halvön till Egypten hade USA och Storbritannien lovat att se till att Akaba-viken hölls öppen för israelisk sjöfart. Ett löfte som nu inte infrias. [ 21 ] Ställda inför blockaden och andra fientligheter genomförde Israeliska företrädare omfattande diplomatiska resor bland vänligt sinnade stater. Ingen visade sig redo att i handling medverka till ett stärkande av Israels säkerhet, ingen ville heller lämna garantier. 21 Six Days, (2004) - Bowen, Jeremy s 58.
Man ville av olika skäl undvika att blandas in i en storkonflikt, och drabbades inte själva av det lågintensiva krig som på flera fronter redan fördes mot Israel. För att säkra omvärldens sympatier vid ett storskaligt krig ansågs det viktigt att Israel inte avfyrar det första skottet. En typisk formulering kom från USA: Israel är inte ensamt, om hon inte väljer att agera ensam. Problemet för Israel var att verkligheten på marken såg annorlunda ut. Landet befann sig redan under beskjutning, blockaden mot sjöfart och olja var ett faktum, och arabiska ledare talade om Israels utplåning, samtidigt som de samlade stora trupper längs gränserna. USA ansåg, i likhet med övriga västmakter, att Israel borde uthärda de ständiga angreppen över gränserna och absorbera det kommande arabiska angreppet, för att sedan slå tillbaka med full kraft. Israel uteslöt detta av flera skäl; det skulle leda till långt fler civila dödsoffer, geografin (utan naturliga gränser) gjorde att landet skulle drabbas extra hårt av ett angrepp. Samtidigt som landets ekonomi höll på att förblöda under upprätthållandet av allmän mobilisering. Under kriget gick USA så långt att man förklarade sig neutralt i tanke ord och gärning [ 22 ] 4. Bakomliggande. Arabvärldens vägran att erkänna Israel, och acceptera statens existens. Detta förhållande ingår som en viktig beståndsdel i varje konflikt mellan Israel och arabvärlden. När det moderna Israel med FN:s stöd blev självständigt 1948, svarade de omgivande arabländerna med att gå till militärt angrepp med det uttalade syftet att utplåna landet från kartan. Motståndet mot den judiska staten måste ses ur flera perspektiv: religiöst, ideologiskt och realpolitiskt. Sedan tusentals år hade judarna levt som andra klassens medborgare, under diskriminerande särlagstiftning, i Mellanöstern. Den arabiska och muslimska anti-semitismen har hittills omöjliggjort acceptansen av en judisk stat i 22 Six Days of War (2002) - Oren, Michael B. s 198
arabvärldens geografiska mitt. Särskilt som Israel är uppbyggt kring västliga värden som i sig uppfattas som stötande i regionen. Israel utgör slutligen en välkommen syndabock för de ledare som behöver ett yttre hot att ena missnöjda medborgare mot.