Ogivri (trastuzumab) är en biosimilar för intravenös behandling av vuxna patienter med HER2-positiv: 4 tidig bröstcancer 4 metastaserad bröstcancer 4 metastaserad ventrikelcancer Informationsmaterial för sjukvårdspersonal
Mylan introducerar Ogivri Mylan ett av Sveriges mest använda läkemedelsbolag Under 2017 hämtade mer än 3,2 miljoner människor i Sverige ut minst ett recept från Mylan* Mylan arbetar inom en bredd av verksamhetsområden biosimilarer originalläkemedel generika egenvård Mylan har ~135 anställda i Sverige Mylan har en bred pipeline inom biosimilarer med ca 20 kommande lanseringar * Data from Socialstyrelsen (läkemedelsregistret). Baseras på antal unika individer som någon gång under 2017 förskrivits och hämtat ut något av Mylans Rx eller Rxfritt läkemedel från ett öppenvårdsapotek. Dosering Ogivri För fullständig doseringsinformation se avsnittet 4.2 Dosering och Administreringssätt i produktresumén. Bröstcancer Tidig och metastaserad bröstcancer Tre-veckors doseringsschema: Vid tre-veckorsregim är den rekommenderade startdosen för trastuzumab 8 mg/kg kroppsvikt. Den rekommenderade underhållsdosen av trastuzumab vid tre-veckors dosintervall är 6 mg/kg kroppsvikt, med början tre veckor efter startdosen. Veckovis doseringsschema: Vid veckovis regim är den rekommenderade startdosen 4 mg/kg kroppsvikt. Den rekommenderade veckovisa underhållsdosen av trastuzumab är 2 mg/kg kroppsvikt med början en vecka efter startdosen. Administrering i kombination med paklitaxel, docetaxel eller aromatashämmare: Se avsnittet 4.2 Dosering och Administreringssätt i produktresumén. Vad är Ogivri (trastuzumab)? Ogivri är en biosimilar som är godkänd av EUkommissionen med likvärdig effekt, kvalitet och säkerhet som referensläkemedlet trastuzumab intravenös (i.v.) formulering. Ogivri är en rekombinant human monoklonal antikropp. Ogivri är indicerat för intravenös behandling av HER2- positiv tidig bröstcancer, metastaserad bröstcancer och metastaserad ventrikelcancer hos vuxna. Ventrikelcancer Metastaserad ventrikelcancer Tre-veckors doseringsschema: Den rekommenderade startdosen är 8 mg/kg kroppsvikt. Den rekommenderade underhållsdosen vid tre-veckors dosintervall är 6 mg/kg kroppsvikt, med början tre veckor efter startdosen.
Indikation Ogivri Bröstcancer Metastaserad bröstcancer Tidig bröstcancer Ogivri är indicerat för behandling av vuxna patienter med HER2-positiv metastaserad bröstcancer: Ogivri är indicerat för behandling av vuxna patienter med HER2-positiv tidig bröstcancer: som monoterapi för behandling av de patienter som har fått åtminstone två kemoterapiregimer mot metastaserad sjukdom. Tidigare kemoterapi måste ha inkluderat åtminstone ett antracyklin- och ett taxanpreparat såvida inte sådana behandlingar är olämpliga för dessa patienter. Hormonreceptorpositiva patienter måste också ha sviktat på hormonterapi, såvida inte sådan behandling är olämplig för dessa patienter. i kombination med paklitaxel för behandling av de patienter som inte fått kemoterapi mot metastaserad sjukdom och för vilka ett antracyklinpreparat ej är lämpligt. i kombination med docetaxel för behandling av de patienter som inte fått kemoterapi mot metastaserad sjukdom. i kombination med en aromatashämmare för behandling av post-menopausala patienter med hormonreceptorpositiv metastaserad bröstcancer som inte tidigare behandlats med trastuzumab. efter kirurgi, kemoterapi (neoadjuvant eller adjuvant) och strålbehandling (om tillämpbart) (för mer information se avsnitt 5.1 i produktresumén). efter adjuvant kemoterapi med doxorubicin och cyklofosfamid, i kombination med paklitaxel eller docetaxel. i kombination med adjuvant kemoterapi som utgörs avdocetaxel och karboplatin. i kombination med neoadjuvant kemoterapi följt av adjuvant behandling med Ogivri för lokalt avancerad (inklusive inflammatorisk) sjukdom eller för tumörer > 2 cm i diameter (se avsnitt 4.4 och 5.1 i produktresumén). Ogivri bör endast användas till patienter med metastaserad eller tidig bröstcancer vilkas tumörer antingen överuttrycker HER2 eller har HER2 genamplifiering påvisad med en tillförlitlig och validerad metod (se avsnitt 4.4 och 5.1 i produktresumén). Ventrikelcancer Metastaserad ventrikelcancer Ogivri i kombination med capecitabin eller 5-fluorouracil och cisplatin är indicerat för behandling av vuxna patienter med metastaserat HER2-positivt adenokarcinom i ventrikeln eller cardia (övre magmunnen) som inte tidigare fått behandling för sin metastaserade sjukdom. Ogivri ska endast användas till patienter med metastaserad ventrikelcancer vilkas tumörer överuttrycker HER2 definierat som IHC2+ och ett konfirmerande positivt SISH- eller FISH- resultat, eller definierat som IHC3+. Tillförlitliga och validerade metoder ska användas (se avsnitt 4.4 och 5.1 i produktresumén).
Kontraindikationer Ogivri bör ej ges till en patient som: är allergisk mot trastuzumab, murina (mus) proteiner, eller något annat innehållsämne i detta läkemedel (L-histidinhydroklorid, L-histidin, sorbitol, makrogol 3350, saltsyra och natriumhydroxid). har svåra andningsproblem i vila pga sin cancer eller behöver syrgasbehandling. Monitorering av hjärtfunktion under Ogivri-behandling Patienter behandlade med trastuzumab har en förhöjd risk för att utveckla hjärtsvikt eller asymtomatisk hjärtdysfunktion, särskilt om patienten tidigare har behandlats med en antracyklin. Dessa kan vara måttliga till allvarliga och har varit förenade med dödsfall. Försiktighet ska även iakttas för patienter med ökad risk för hjärtpåverkan, såsom hypertension, tidigare dokumenterad kranskärlssjukdom, hjärtsvikt, LVEF på < 55 %, hög ålder. Hjärtfunktionen bör därför kontrolleras regelbundet under Ogivribehandlingen, före och under behandling (var tredje månad) samt var sjätte månad efter avslutad behandling (fram tills 2 år efter avslutad behandling med trastuzumab). Patienter som utvecklar asymtomatisk kardiell dysfunktion kan ha nytta av mera frekventa kontroller (t.ex. var 6-8 vecka). Om patienter uppvisar en kontinuerlig minskning av vänsterkammarfunktion, men förblir asymtomatisk, bör läkaren överväga att avbryta behandlingen om ingen klinisk nytta av behandlingen med trastuzumab setts. Trastuzumab kan finnas kvar i cirkulationen i upp till 7 månader efter Ogivribehandlingen avslutats. Det kan även finnas en ökad risk för hjärtdysfunktion för patienter som får antracykliner efter att trastuzumab avslutats. Om möjligt bör man därför undvika antracyklinbaserad behandling i upp till 7 månader efter avslutad behandlingen med trastuzumab. Om antracykliner ändå används ska patientens hjärtfunktion noggrant övervakas. Se fullständig information och övriga varning och försiktigheter i produktresumén 4.4 Varningar och försiktighet. Biverkningar De mest allvarliga och/eller vanligaste biverkningarna som rapporterats hittills vid användning av trastuzumab (intravenös beredning och subkutan formulering) är hjärtdysfunktion, infusionsrelaterade reaktioner, hematotoxicitet (särskilt neutropeni) infektioner och pulmonella biverkningar. Under en infusion med Ogivri kan frossa, feber och andra influensaliknande symtom förekomma. Dessa biverkningar är mycket vanliga (kan förekomma hos fler än 1 av 10 patienter). Andra symtom som kan uppkomma i samband med infusionen är illamående, kräkningar, smärta, ökad muskelspänning och skakningar, huvudvärk, yrsel, andningssvårigheter, väsande/ pipande andning, högt eller lågt blodtryck, ändrad hjärtrytm (hjärtklappning, hjärtfladder eller oregelbundna hjärtslag), svullnad av ansiktet och läpparna, hudutslag och kraftlöshet. Dessa effekter inträffar huvudsakligen i samband med den första infusionen och under de första timmarna efter infusionsstart. De är vanligen tillfälliga. Det är vanligt att övervaka patienten under infusionen och under åtminstone sex timmar efter starten av den första infusionen och två timmar efter starten av de andra infusionerna. Informera patienten att symptom kan inträffa även efter att de lämnat övervakningen på sjukhuset och att de omedelbart ska kontakta sjukvården om typiska symtom uppstår senare. Andra biverkningar kan förekomma när som helst vid behandling med Ogivri och är inte förknippade med själva infusionen. Se fullständig lista över biverkningar i 4.8 Biverkningar i produktresumén.
Vad är en biosimilar? Begreppet biosimilar introducerades i lagstiftningen 2004 och syftar på ett biologiskt läkemedel som liknar ett redan godkänt biologiskt läkemedel (referensläkemedel). En biosimilar innehåller en likvärdig version av den aktiva substansen i referensläkemedlet. 1 Över 50 biosimilarer är godkända inom EU. 2 Mer än 700 miljoner patientdagars behandlingserfarenhet av biosimilarer i Europa. 3 Syntetiskt läkemedel ett syntetiskt läkemedel är ett preparat som har en väldefinierad, enkel molekylstruktur som producerats genom standardiserade kemiska reaktioner. Exempel: paracetamol (se bild nedan). Biologiskt läkemedel ett biologiskt läkemedel är ett preparat vars aktiva substans har producerats i eller renats fram ur material av biologiskt ursprung (levande celler eller vävnad) 1. Biologiska läkemedel är vanligtvis mycket större och mer komplexa molekyler än syntetiska läkemedel. Exempel: Insulin, tillväxthormon, monoklonal antikropp. (se bild nedan) Biosimilarer är biologiska läkemedel som godkänts baserat på likvärdighet avseende effekt, kvalitet och säkerhet med ett referensläkemedel 1. Referens 1 Paracetamol Insulin Tillväxthormon Monoklonal antikropp 151 DALTON 5 808 DALTON 22 000 DALTON 150 000 DALTON
Frågor och svar Följande frågor och svar kan hjälpa dig att svara på frågor från dina patienter gällande biosimilarer: Vad är ett biologiskt läkemedel? Vanligtvis tänker man att läkemedel är syntetiska läkemedel som producerats genom standardiserade kemiska reaktioner (tex paracetamol). De har en väldefinierad, enkel molekylstruktur. Biologiska läkemedel framställs däremot i levande organismer, t ex celler eller vävnad. Ofta är det levande celler som modifierats genom bioteknologi och producerar en aktiv substans till ett biologiskt läkemedel. Dessa aktiva substanser, t ex proteiner, är vanligtvis mycket större och mer komplexa molekyler än syntetiska läkemedel 1. Biologiska läkemedel har en naturlig variation och det är svårare att bestämma deras struktur. På grund av sin komplexitet kan inte biologiska läkemedel karakteriseras enbart genom studier av slutprodukten utan en stor tyngd av utvecklingen sker i analytiska och icke-kliniska tester 1. Vad är en biosimilar? Begreppet biosimilar syftar på ett biologiskt läkemedel som liknar ett redan godkänt biologiskt läkemedel (referensläkemedel). En biosimilar innehåller en likvärdig version av den aktiva substansen i referensläkemedlet och man kan förvänta sig likvärdig kvalitet, effekt och säkerhet jämfört med referensläkemedlet 1. Hur utvecklas och godkänns biosimilarer? För att en biosimilar ska erhålla ett positivt utlåtande från European Medicines Agency (EMA) och sedan godkännas av Europeiska kommissionen och därefter Läkemedelsverket ska sökande företag visa att läkemedlet har avsedd effekt, är säkert för patienten, uppvisar likvärdig farmakokinetik/ farmakodynamik (hur läkemedel omsätts i och vilka effekter läkemedel har på kroppen) som referensprodukten och har en likvärdig, hög kvalitet. Aminosyrasekvenserna för biosimilaren och referensläkemedlet förväntas vara identiska, men små skillnader i till exempel glykosylering kan accepteras då det inte förväntas påverka vare sig effekten eller säkerheten 1. Det ställs samma krav på biosimilarer som på referensläkemedlet när det gäller dokumentationen av farmaceutisk kvalitet. Dessutom tillkommer omfattande studier för att visa strukturell likhet med referensläkemedlet. Den komplexa framställningsmetoden av biologiska läkemedel och den biologiska variationen innebär att det för biologiska läkemedel oftast inte är möjligt att framställa identiska kopior på samma sätt som för syntetiska läkemedel. En biosimilar betraktas därför som en version av ett sedan tidigare godkänt biologiskt referensläkemedel och inte som en generisk motsvarighet till ett biologiskt läkemedel. Förutom specifika krav på farmaceutisk kvalitet ställs också krav på prekliniska studier inom farmakologi och toxikologi för biosimilarerna. Dessutom krävs studier i människa avseende farmakodynamik och farmakokinetik samt i de flesta fall en klinisk studie där biosimilaren jämförs med referensläkemedlet med hänsyn till effekt, säkerhet och immunogenicitet. Den kliniska studien ska vara upplagd för att kunna påvisa eventuella skillnader mellan biosimilar och referensläkemedlet. Om jämförbarhet visas på det strukturella, funktionella, farmakokinetiska och farmakodynamiska planet och effekten är likvärdig i en klinisk studie, kan biverkningar på grund av läkemedlets farmakologiska verkan förväntas vara likadana och uppstå med liknande frekvens för biosimilar som för referensläkemedlet 1. Säkerhetsövervakning Övervakningen av biosimilarer följer samma regelverk som för alla andra biologiska läkemedel. För biosimilarer l iksom andra biologiska läkemedel finns det krav på spårbarhet, dvs. att det går att spåra vilken tillverkningssats (batch/lot nummer) av ett biologiskt läkemedel en enskild patient erhållit. Detta ska dokumenteras i patientjournalen. Detta är dock inte ett specifikt krav för biosimilarer, utan gäller samtliga biologiska läkemedel 1. Varför upprepas inte alla studier för en biosimilar som finns för referensläkemedlet? Då ett referensläkemedel utvecklas läggs störst fokus på att etablera produktens säkerhet och effekt i stora kliniska fas III-prövningar. Dessa studier har föregåtts av analytiska, prekliniska samt farmakokinetik och farmakodynamikstudier, men mest resurser läggs alltså på patientstudier. Detta för att kunskapen om substansens kliniska effekt och säkerhet från början är begränsad. För en biosimilar som man får ansökan om att få tillstånd att marknadsföra tidigast 8 år efter det att referensläkemedlet fått sitt godkännande är däremot situationen annorlunda 4. Vid det här laget har man en omfattande kunskap om referensproduktens kliniska effekt och säkerhet. För en biosimilar går arbetet före myndighetsgodkännande ut på att bevisa likvärdig effekt, kvalitet och säkerhet mellan biosimilaren och dess referensprodukt. Studiernas mål är att visa att det inte finns någon klinisk meningsfull skillnad mellan biosimilaren och dess referensprodukt 1. Hur kan en biosimilar godkännas för indikationer där man inte gjort studier? Vad är extrapolering? Biosimilarer kan godkännas för indikationer där man inte gjort kliniska studier. Vid etablerad likvärdighet kan myndigheterna godkänna en biosimilar för indikationer med samma verkningsmekanism baserat på erfarenheter från referensproduktens kliniska effekt och säkerhet även om man inte gjort studier med biosimilaren på dessa indikationer. Detta kallas extrapolering. 1 Är biosimilarer generiska läkemedel? Biosimilarer är inte generiska läkemedel. Den komplexa framställningsmetoden och den biologiska variationen hos biologiska läkemedel innebär att det oftast inte är möjligt att framställa identiska kopior på samma sätt som för syntetiska läkemedel. Generiska läkemedel innehåller en aktiv substans som är en exakt kopia av det aktiva ämnet i ett annat läkemedel (sk. originalläkemedel). Generiska läkemedel är kemiskt framställda, syntetiska läkemedel som har en väldefinierad, enkel molekylstruktur som producerats genom standardiserade kemiska reaktioner. Biologiska läkemedel har däremot en naturlig variation då den framställs från levande organismer, både mellan olika tillverkningssatser för samma biologiska läkemedel och mellan ett referensläkemedel och dess biosimilar 1. En biosimilar betraktas därför som en version av ett sedan tidigare godkänt biologiskt referensläkemedel och inte som en generisk motsvarighet till ett biologiskt läkemedel. Riskhanteringsplan En ansökan om godkännande av en biosimilar för försäljning inom EU ska, som för alla läkemedel, alltid innehålla en riskhanteringsplan. Riskhanteringsplanen, som är skräddarsydd för varje produkt, innefattar en plan för säkerhetsövervakning och riskminimerande åtgärder för ett läkemedels främsta risker. För alla läkemedel som är godkända inom EU kan, utöver användningsvillkoren i produktinformationen, kompletterande åtgärder behövas för att hantera en viss risk (till exempel informationsbroschyrer, patientkort eller införande av register). Biologiska läkemedel som godkänts efter 1 januari 2011 omfattas av systemet för utökad övervakning ( svart triangel ). Genom utökad övervakning uppmärksammas vårdpersonal och patienter på betydelsen av att rapportera alla misstänkta biverkningar av nya läkemedel. Detta betyder inte att läkemedlet är osäkert att använda, utan bidrar till ytterligare kunskap att addera till den kunskap som erhållits vid de kliniska prövningar som utförts före godkännandet 1.
TRA-2019-0010 JAN Referenser 1. Producentoberoende information om biosimilarer, 2017, Läkemedelsverket samt Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, november, 2017. 2. www.ema.europa.eu/ema, November 2018. 3. Medicines for Europe. https://www.medicinesforeurope.com/biosimilar-medicines/november 2018. 4. https://lakemedelsverket.se/malgrupp/foretag/lakemedel/biologiska-lakemedel/biosimilar/ Ogivri (trastuzumab) 150 mg pulver till koncentrat till infusionsvätska, lösning. ATC-kod: L01XC03 (Antineoplastiska medel, monoklonala antikroppar). Rx. EF. Detta läkemedel är föremål för utökad övervakning. Detta kommer att göra det möjligt att snabbt identifiera ny säkerhetsinformation. Hälso-och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning. Indikationer: Ogivri är indicerat för behandling av vuxna patienter med HER2-positiv metastaserad bröstcancer: som monoterapi för behandling av de patienter som har fått åtminstone två kemoterapiregimer mot metastaserad sjukdom. Tidigare kemoterapi måste ha inkluderat åtminstone ett antracyklin- och ett taxanpreparat såvida inte sådana behandlingar är olämpliga för dessa patienter. Hormonreceptorpositiva patienter måste också ha sviktat på hormonterapi, såvida inte sådan behandling är olämplig för dessa patienter. I kombination med paklitaxel för behandling av de patienter som inte fått kemoterapi mot metastaserad sjukdom och för vilka ett antracyklinpreparat ej är lämpligt. I kombination med docetaxel för behandling av de patienter som inte fått kemoterapi mot metastaserad sjukdom. I kombination med en aromatashämmare för behandling av post-menopausala patienter med hormonreceptorpositiv metastaserad bröstcancer som inte tidigare behandlats med trastuzumab. Ogivri är indicerat för behandling av vuxna patienter med HER2- positiv tidig bröstcancer: efter kirurgi, kemoterapi (neoadjuvant eller adjuvant) och strålbehandling (om tillämpbart). Efter adjuvant kemoterapi med doxorubicin och cyklofosfamid, i kombination med paklitaxel eller docetaxel. I kombination med adjuvant kemoterapi som utgörs av docetaxel och karboplatin. I kombination med neoadjuvant kemoterapi följt av adjuvant behandling med Ogivri för lokalt avancerad (inklusive inflammatorisk) sjukdom eller för tumörer > 2 cm i diameter. Ogivri bör endast användas till patienter med metastaserad eller tidig bröstcancer vilkas tumörer antingen överuttrycker HER2 eller har HER2 genamplifiering påvisad med en tillförlitlig och validerad metod. Ogivri i kombination med capecitabin eller 5-fluorouracil och cisplatin är indicerat för behandling av vuxna patienter med metastaserat HER 2-positivt adenokarcinom i ventrikeln eller cardia (övre magmunnen) som inte tidigare fått behandling för sin metastaserade sjukdom. Ogivri ska endast användas till patienter med metastaserad ventrikelcancer vilkas tumörer överuttrycker HER2 definierat som IHC2+ och ett konfirmerande positivt SISH eller FISH resultat, eller definierat som IHC3+. Tillförlitliga och validerade metoder ska användas. Kontraindikationer: överkänslighet mot den aktiva substansen, murina proteiner eller mot något av hjälpämnena.svår dyspné i vila pga komplikationer av avancerad malignitet eller patienter som är i behov av understödjande syrgasbehandling. Varningar och försiktighet: hjärtkomplikationer och infusionsrelaterade reaktioner. Produktresumé senast uppdaterad: 2018-12-12. För ytterligare information och pris se www. fass.se. Marknadsförs av Mylan AB. www.mylan.se. Mylan AB inform@mylan.se Tel 08-555 227 50 2019 Mylan AB